Jag gick ner i dem mixade zonen där spelare och ledare möter media efter matcherna. Mer om hur det var där nere i Commerzbank Arenas katakomber efter VM-finalen. Här är så länge de många och långa citat jag samlade ihop:

VM-drottningen Homare Sawa intervjuas i japansk tv

Homare Sawa:

”Vi kom hit till VM med att vinna som vårt stora mål. Det minsta målet vi hade var att bli bättre än fyra, som vi blev i Peking-OS.
Jag har spelat i landslaget i 18 år, och det har varit en väldigt lång resa. Men nu känns det som det har varit värt allt arbete. Det var många år när det inte gick så bra. Nu går allt så fort att man inte vet om det är verklighet eller inte.
Vi kom hit för att ta en medalj. Men jag kunde inte ens tänka mig att jag skulle vinna VM-guld, skytteligan och bli utnämnd till turneringens bästa spelare. Men det priser som vi har tagit tillsammans som ett lag – och de är inte bara för mig.
Vi har fått mycket stöd från det japanska folket, och jag är tacksam mot alla som stött mig och laget.
Skall jag vara ärlig trodde jag vi skulle få svårt att komma tillbaka när USA gjorde 2–1. Men vi gav aldrig upp, utan alla kämpade maximalt i 120 minuter – och vi gjorde det.”
Vad säger du om målet?
”Jag förstod först inte att bollen hade gått in. Men när alla rusade mot mig förstod jag vad som hänt.”

Aya Miyama:

”Mot både Tyskland och USA har vi kämpat i 120 minuter. Vi var illa ute båda matcherna – men det är på sätt och vis otroligt att vi ändå kunde vinna.
Jag hoppas att vi har givit det japanska folket uppmuntran och något positivt att tänka på.”
Kan du tänka dig att lämna Japan för att spela i Tyskland eller USA?
”Ja, i USA.”

Abby Wambach:

”Jag är stolt över mina lagkamrater. Samtidigt är jag förkrossad.
Japan gav aldrig upp, och Sawa – vilken uppvisning. Hon gjorde ett fantastiskt mål. Men det var tufft – vi var bara någon minut från att vinna. Det finns inte ord – vi var så nära. Men det här är sport, det är så här det går till.
Straffar är ett tufft sätt att förlora ett VM på. Men den japanska målvakten skall ha mycket cred – hon tog två.
Japan som land behövde vinna mer än vårt. Ser man den stora bilden så har Japan drabbats så hårt, det är kul för deras folk att få något att glädjas åt. Och Homare Sawa, jag vet hur hårt hon har jobbat. Hon var fantastisk hela turneringen – hon bar sitt lag hela vägen.
I fotboll vinner inte alltid det lag som spelar bäst. Japan vann matchen, Japan är världsmästare – och de är förtjänta av det.”

Alex Morgan:

”Vi kände oss självsäkra inför straffläggningen, och trodde på varandra. Det var nog lite nerver, och så hade målvakten sett oss skjuta straffar mot Brasilien.”

Christie Rampone:

”Vi spelade bra, och det var mycket känslor i den här matchen.
Jag fick gå på dopingkontroll och kunde inte prata med mitt lag efteråt i omklädningsrummet. Synd när det är mitt sista VM. Men jag skall prata med dem på hotellet. Jag skall säga att vi gjorde en bra turnering, vi reste oss från gånger. Och OS är bara ett år bort, så vi får börja titta på det.
Ett av våra mål var att spela en mer attraktiv fotboll, och jag tycker att vi har gjort det.”

Carli Lloyd:

”Det är en tråkig dag för oss, men jag är glad för Japan. För är det något lag man unnar en seger så det dem. De har haft det otroligt svårt och fått kämpa hårt.
Men sett till matchen är det som ett slags chock. Jag tvekade aldrig på att vi skulle vinna. När vi ledde under ordinarie tid tänkte jag att det bara är tio minuter, och jag visste att skulle klara det. Men de kvitterade. När vi gjorde mål i förlängningen tänkte jag, bara fem minuter till seger. Men de gjorde mål igen. Och vid straffarna trodde jag fortfarande att vi skulle vinna. Men det var kanske inte vår tur.”
Straffen?
”Jag försökte sätta fart på bollen, och den blev för hög. Men jag är stolt över min och lagets insats. Det är bara olyckligt att det gick så här.
Totalt har gjort det bra. Och vi lyckades bättre än förra VM:et, vi blev tvåa. Så jag är stolt över alla. Vi vinner som ett lag, vi förlorar som ett lag. Det är tråkigt att förlora på straffar.”

Pia Sundhage:

”Det är en sådan liten skillnad mellan succé och inte succé. Det är svårt att förklara, men ett lag skall bli vinnare.
För det första är jag väldigt glad över det sätt på vilket vi spelade. Vi var väldigt duktiga i första halvlek. Och vi har ledningen två gånger. Sedan är det de små detaljerna. Det är en hörna, och det är ett misstag.
Båda lagen bjuder publiken på en riktigt god match. Så jag tror att jag kommer att bli nöjd med min silvermedalj.
Nu är jag väldigt besviken. Vi spelar bra, jag njöt verkligen av vår första halvlek. Det goa är att vi visade den här underbara publiken att vi kan spela riktigt bra fotboll.”

Norio Sasaki:

”Vi är inte vana vid att spela finaler – ännu. Så alla var lite lätt skräckslagna i början. Men spelarna kämpade verkligen allt vad de kunde. Och tjejerna tog verkligen en stor seger för Japan.”

Världsmästarna poserar för fotograferna

Japan vann VM. Det vet ni säkert redan, trots att internet inte funkade under själva matchen.
Strax efter att jag hade skrivit förra inlägget, det om den tyska domaren Bibiana Steinhaus så försvann kontakten med det trådlösa nätverket på läktaren på Commerzbank Arena.
Det var så illa att jag hade problem att få över min text till pappers-BT, men med hjälp av Aftonbladets Simon Bank så löste det sig.

Det var en väldigt bra final. USA var bäst, men Japan vann. Jag förstår att alla amerikanskor var stolta över sin sportsliga insats, men förkrossade över resultatet.
Efter match och prisutdelning gick jag ner i den mixade zonen. Dels för att se hur det går till i en sådan efter en VM-final. På VM i herrfotboll för fem år sedan fick jag inget tillträde till den mixade zonen, utan fick citat via Fifas presservice.

Nu fick jag uppleva kaoset på egen hand. Det var kul. För att inte ha stått i den mixade zonen i onödan i 1,5 timmar kommer jag alldeles strax att publicera de citat jag samlat ihop. Det är från Homare Sawa, Aya Miyama, Abby Wambach, Alex Morgan, Christie Rampone, Carli Lloyd samt båda förbundskaptenerna.
Trevlig läsning.