Författararkiv: Johan Rydén

Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

USA:s OS-plats satt mycket hårdare åt än jag väntat mig

Publicerad den av
Svara

Carli Lloyd:s vänsterprojektil i 72:a minuten skickade USA till OS. Men Pia Sundhage:s lag fick kämpa mycket hårdare för platsen i London än jag kunnat ana.

Jag satt uppe med tanken att jag bara skulle se en halvlek av USA:s avgörande OS-kvalmatch. Jag tänkte att det skulle vara avgjort inom 45 minuter. Det var det sannerligen inte. I halvtid var jag inte ens säker på att USA skulle vinna.

Lloyds nämnda mål betydde 2–0, och kom i andraskedet i ett anfall där en lobb från Abby Wambach först räddats på mållinjen.
Då hade USA dominerat under hela andra halvleken, dock utan att kunna rada upp högkaratiga målchanser. Inhopparen Alex Morgan gjorde att amerikanskorna fick mer fart i sina attacker. Hon gjorde också 3–0 på egen hand i slutminuterna.

Till slut blev det en säker seger för USA. Men det gick alltså inte riktigt så lätt som jag trodde det skulle göra. Jag tippade ju 6–0…

Visst tog USA ledningen i 16:e minuten. På en högerhörna höll sig Tobin Heath framme och nickade in returen, efter att Shannon Boxx först nickat vid bortre stolpen. Det överraskande var att det i princip var USA:s enda målchans under den första halvleken.
Costa Rica inledde med ett överraskande bra försvarsjobb. Ett nervöst USA blev stillastående, och fick inte alls i gång det fina, tålmodiga passningsspel som laget visat upp tidigare i veckan. Utan man slarvade i passningarna – och körde för mycket solo. Matchbilden var inte på något sätt lika ensidig som under USA:s tre första matcher i det här OS-kvalet.

Tvärtom var det övertag med 3–2 i avslut till Costa Rica efter en halvtimme. Och ett av costaricanernas skott var en bomb i kryssribban. Ett skott väl värt ett bättre öde. Inte minst då Costa Rica aldrig gjort mål på USA, och då har lagen mötts sju gånger.
I halvtid hade USA dock övertag med 1–0 i mål, 8–5 i avslut, och 53–47 i bollinnehav.

Pia Sundhage formerade för övrigt sitt USA så här: Hope Solo – Kelley O’Hara, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy Le Peilbet – Shannon Boxx (Megan Rapinoe), Carli Lloyd – Heather O’Reilly (Amy Rodriguez), Lauren Cheney, Tobin Heath (Alex Morgan) – Abby Wambach.

Klockan 05.00 är det dags för Kanada att ta sig an Mexiko. Tipset för den matchen är 2–1 för Kanada efter två mål av, just det, Christine Sinclair.

Aftonbladet kör dagens kråkvinkel

Publicerad den av
Svara

Kul att Aftonbladet uppmärksammar det nordamerikanska OS-kvalet. Fast vinkeln? Den känns något hårddragen…

Rubriken är: ”Ödesmatch för Sundhages USA – riskerar missa OS”.
Det är ju förstås inte fel, men rejält skruvat. Av artikeln kan man tro att USA har haft en snårig väg mot London. Det framgår inte på något sätt att Pia Sundhage:s lag gått fram som en ångvält genom kvalet, eller att det enda sättet för nordamerikanska lag att nå OS är just det här kvalet.

Bladet skriver om USA:s skadeproblem, och nämner att målvakten Hope Solo riskerar att missa nattens match på grund av den skada hon ådrog sig mot Mexiko. Fast det är ju inte något stort problem, då reserven Nicole Barnhart troligen tillhör världens fem bästa målvakter. Och att det troligen inte blir några skott mot USA:s mål.

För det som inte framgår är att Costa Rica sett högst mänskligt ut hittills i kvalet, medan USA har gjort 31–0 på tre matcher. Jag tippar 6–0 till USA i natt.

USA:s mål är för övrigt fördelade så här:
6 mål: Amy Rodriguez (3 assist),
5 mål: Carli Lloyd (1 assist) och Sydney Leroux.
4 mål: Abby Wambach (3 assist) och Heather O’Reilly (3 assist).
2 mål: Lauren Cheney (6 assist).
1 mål: Alex Morgan (4 assist), Rachel Buehler (2 assist), Megan Rapinoe (1 assist), Tobin Heath och Lori Lindsey.
3 assist: Kelley O’Hara
1 assist: Ali Krieger och Heather Mitts.

Flest mål av alla i kvalet har dock Kanadas Christine Sinclair gjort. Hon står på sju fullträffar. Tider och hur du kan se nattens avgörande kvalmatcher finns i botten av det här inlägget.

Singer till Potsdam, USA och Kanada till OS – och lite till

Publicerad den av
Svara

Den här veckan har jag haft det nordamerikanska OS-kvalet i fokus. Men det har även hänt annat. Som det här:

* I torsdagens tidning hade jag nyheten att Dalsjöfors utsparkade lagkapten från 2011, Alex Singer, skrivit på ett 2,5 år långt kontrakt (till och med sommaren 2014) med tyska ligaledarna Turbine Potsdam.
Hon har tidigare sagt att hon helst ville spela vidare i Sverige. Allra helst i Göteborg, för att vara nära alla de vänner hon fått i Borås. Men Piteå var enda svenska klubb att ge henne ett konkret förslag. Alex var nära att skriva på för Piteå, då först Bröndby, och sedan även Potsdam kom in i bilden. De senare ville ha svar omgående. Så här sa Alex till mig:

”Jag var tvungen att göra ett snabbt val. Och jag kände att om jag inte hade hoppat på det här riskerar jag älta frågan ‘vad hade hänt om…’ när jag ser tillbaka på karriären. Att komma till en av världens bästa klubbar är en dröm jag var tvungen att hoppa på.”

Dagen efter att hon skrivit på för Potsdam fick Alex höra att Göteborg FC var intresserat, och skulle höra av sig. Det var lite sent påtänkt…
Alex står för övrigt inför en utmaning att slå sig in i Potsdams trebackslinje. När Silvia Neid i går presenterade truppen till Tysklands EM-kvalkamp mot Turkiet fanns nämligen tre Potsdambackar med; Bianca Schmidt, Babett Peter och Tabea Kemme. Men med sin fysik och inställning är jag övertygad om att Alex förr eller senare har slagit sig in i Potsdams startelva.

* I franska ligan har Lotta Schelin för första gången på länge inte ledningen i skytteligan längre. Klubbkamraten i Lyon Eugenie Le Sommer är med 17 mål ett före vårt svenska ess. I tabellen är Lyon numera ledare. Och mycket talar för att de kommer att ligga kvar på toppen säsongen ut.

* Noterar att både Linköping och Kristianstad inledde försäsongen stabilt. KDFF:s 1–1 mot Bröndby imponerar. Danskorna skall ju trots allt spela kvartsfinal i Champions League. Att Linköping vinner med 5–1 mot IFK Norrköping är mer naturliga siffror. Louise ”Lollo” Fors twittrade nöjt om eget facit på två mål och tre assist.

* Slutligen lite om nämnt OS-kval i Nord- och mellanamerika. Natten mot i morgon (lördag) kommer både USA och Kanada att kvala in till OS i London. Allt annat vore en megasensation.
USA har imponerat enormt hittills i kvalet, och jag kan inte tänka mig att Costa Rica skall ha skuggan av en chans i deras inbördes möte. Flera amerikanska spelare har varit lysande bra. Bäst tycker jag att Carli Lloyd har varit. Hon gjorde hattrick mot Mexiko, men framför allt har hon visat en passningsskicklighet som imponerat på mig.
Kanada får det lite jobbigare mot Mexiko, som stundtals stod upp bra mot USA. Men Christine Sinclair och hennes lagkompisar visade sådan tyngd och styrka mot Costa Rica i måndags att jag har väldigt svårt att tro att det kan bli något annat än hemmaseger.

Matcherna går alltså natten mot lördag. USA-Costa Rica börjar 02.00 och Kanada–Mexiko 05.00. Matcherna ser du live här. Det är gratis, bara man registrerar sig.

Marta är värd varenda krona – och skulle lyfta allsvenskan

Publicerad den av
1

Enligt vad Marta:s agent sagt till Eurosport är fyra svenska klubbar med i jakten på damfotbollens enda superstjärna. Vilket lyft det vore för allsvenskan om hon kom hit igen.

Agenten, Fabiano Farah, säger att det är fyra svenska klubbar, en tysk och en från USA som uppvaktar Marta. Klubbnamnen är inte nämnda, men det är väl ingen hemlighet att det handlar om Göteborg FC, LdB Malmö, Tyresö FF och Umeå IK i Sverige, samt FFC Frankfurt och Western New York Flash.

Marta fick Ballon d’Or som världens bästa spelare fem år i rad 2006–10, och har tjänat cirka 3 miljoner per år i WPS de senaste åren. Det är alltså kopplat till en rejäl kostnad att värva Marta. Men med den nya artistskatten är det mer framkomligt än tidigare. Och i min värld vore investeringen värd varenda krona.

På twitter har jag med flera damfotbollstyckare diskuterat just huruvida Marta är värd en årslön på tre miljoner kronor. Jag förvånas över att flera tycker att det hade varit bättre att lägga resurserna på talangutveckling, eller på att köpa ett gäng andra kvalitetsspelare.

Som jag ser det – och det har jag bloggat om flera gånger tidigare – är svensk damfotboll genomusel på marknadsföring. Att inte Lotta Schelin är en superstjärna i vårt land är ett stort misslyckande från de som skall få sporten att synas.
Argumentationen mot Marta visar ytterligare på att det är fel folk som är satta att leda svensk damfotboll.

För så vitt jag kan minnas finns det en spelare någonsin som lockat lämmeltåg till de damallsvenska arenorna. En spelare som löpande skapat rubriker för sitt fotbollsspelande.
Och hon heter Marta.

Marta är som jag ser det den enda riktigt stora världsstjärnan inom damfotbollen. Visst, hon är inte lika dominant som förr. Och man kan ha synpunkter på hennes filmande. Men bortse från det. För med henne tillbaka i damallsvenskan skulle riksmedias strålkastare åter riktas mot serien. Och hon skulle garanterat bidraga till en rejäl ökning av seriens publiksnitt.
Att få hit henne är en marknadsföringskampanj utan dess like för svensk damfotboll. Så håll tummarna för att någon av klubbarna lyckas.

Dalsjöfors stjärnor bänkade när OS-kvalet startade på allvar

Publicerad den av
Svara

I natt startade Nordamerikas OS-kval på allvar med gruppfinalen Kanada mot Costa Rica. Men någon match blev det aldrig – Kanada var för bra. Och Dalsjöfors båda stjärnspelare fick följa överkörningen från bänken.

Efter att Kanada fick John Herdman som förbundskapten har Dalsjöforsspelarna i truppen fått kliva åt sidan. Dalsjöfors har ju som bekant kontrakterat målvakten Erin McLeod och forwarden Melissa Tancredi för året, och jagar pengar för att även få tillbaka mittbacken Emily Zurrer, som gjorde succé i allsvenskan i höstas.

Alla tre var givna i den kanadensiska startelvan under förra förbundskaptenen, Carolina Morace. Men under Herdman har de fått betydligt mer begränsad speltid. Värst är det för Zurrer, som inte ens är uttagen i den 20 spelare stora truppen till OS-kvalet. Ett riktigt dåligt tecken med tanke på att en OS-trupp väl bara består av 18 spelare?
Men även McLeod ser ut att ha fått kliva åt sidan. Herdman verkar i stället välja Karina LeBlanc som förstamålvakt.

Tancredi spelade från start i OS-kvalets två första matcher. Men i natt, när allvaret drar i gång, sitter även forwarden på bänken. Kanske sparas hon till semifinalen, men jag tror inte det. Det känns nämligen som Herdman spelar sin tilltänkta startelva i natt.

En halvlek är spelad, och Kanada leder med 4–0. Och det är Christine Sinclair bakom allt. Hon har nu spelat fyra halvlekar i OS-kvalet, och gjort sju mål och tre assist. Kanada har hittills i kvalet bara gjort två mål som inte Sinclair varit inblandad i. Och den halvlek hon var utbytt tappade laget spelet och förblev mållöst.
Sinclair verkligen bär Kanadas lag på sina stabila axlar. Hon är inte någon graciös spelare, men hon är fantastiskt effektiv. Utan 29-åringen hade Kanada varit ett högst begränsat lag. Nu har de kapacitet att vinna mot vilket motstånd som helst. För Sinclair är en målmaskin.

Under Kanadas match mot Haiti twittrade USA:s Megan Rapione så här:

”Ser Sincy i arbete. Saknar den tiden då vi spelade ihop och Sincy gjorde alla passningar till assist.”

Under tiden jag skrivit har andra halvlek precis hunnit börja. Och Costa Ricas målvakt gjorde just årets tavla när ett löst bakåtpass rullade in under foten till 5–0. Att det här costaricanska laget skall kunna skaka USA – eller möjligen Mexiko – i semifinal på fredag känns helt orimligt. Segraren i den andra gruppen kan garanterat börja planera för London redan efter morgondagens gruppfinal.

Tillägg i efterhand: Matchen slutade 5–1 efter sen reducering. Costa Rica spelar därmed semifinal 02.00 natten mot lördag, och Kanada 05.00 samma natt. För motståndet står USA och Mexiko. Vilka som möter vilka avgörs i natt. Vinnarna i semifinalerna är klara för OS.

Spridda burop mötte succédebutanten Sydney Leroux

Publicerad den av
Svara

Hon möttes med spridda burop från den kanadensiska publiken när hon klev in på planen i sin första tävlingslandskamp någonsin på seniornivå. Sedan gav Sydney Leroux USA:s supportrar anledning att jubla. Fem gånger om.

I sin andra match någonsin för USA:s A-landslag – den första i tävling – gjorde alltså 21-åriga Leroux fem mål. Hon gjorde det på en halvlek på hemmaplan i Vancouver.
För hon är ju som bekant född och uppväxt i Kanada. Och hon spelade för just Kanada fram till och med 2007. Redan som 15-åring flyttade hon ifrån sin ensamstående mamma i Vancouver – till USA, för att förverkliga drömmen om att bli fotbollsstjärna. 2008 valde hon sedan att även börja spela för sin pappas hemland USA.

När Pia Sundhage bytte in Leroux i halvtid mot Guatemala hördes jubel, men även spridda burop. Det beror förstås på att den kanadensiska publiken inte tycker speciellt bra om kanadensare som tävlar för andra länder.

Men det var åtminstone en kanadensare på läkaren som vrålade av lycka över debuten, mamma Sandi Leroux. Hon intervjuades live när dottern gjorde sitt tredje mål. Och mamma Sandi bjöd på årets tjut i kanadensisk tv.

Så här sa Sydney Leroux själv efteråt i en tv-intervju:

”Det här var en stor dag för oss. Det var en stor dag för mig. Min familj och mina vänner är här, allt är ganska fantastiskt. Jag var supernervös, och alla sa åt mig att spela enkelt – och göra det jag är bra på. Och det var just vad jag gjorde. ”

Hur gick då matchen? Jo den slutade 13–0 till USA.

Jag skrev häromdagen om att jag tycker att det är för många lag med i det nordamerikanska OS-kvalet. Och den åsikten kvarstår. Kanada bytte ut i princip hela sitt lag till andra matchen, och vann ändå lätt mot Kuba.

Tillsammans har USA, Kanada, Mexiko och Costa Rica gjort 51–0 på åtta matcher mot Kuba, Haiti, Guatemala och Dominikanska Republiken. Ett snitt på mer än 6–0 – alldeles för stor skillnad.

Men det hindrar inte att USA har varit bra. Grymt bra. De spelar en fantastiskt fin passningsfotboll på ett och två tillslag. Vi snackar ett spel som måste tilltala även den mest inbitne damfotbollskritikern. Första halvleken i natt var ren uppvisning.
Då var Abby Wambach, som jag tidigare ifrågasatt, strålande bra. Det var också Lauren Cheney och Carli Lloyd. Som tack byttes den trion ut i halvtid…

För stor klasskillnad alltså. Men samtidigt är det kul att ett land som Haiti kan få visa upp sig på den här nivån. Ni minns väl jordbävningen där för två år sedan?
Under OS-kvalet i Vancouver har det ordnats insamlingar till det haitiska laget. I samband med en twitterkampanj för en sådan insamling hittade jag den här länken, med ett reportage om Haitis F17-lag från 2010. Det är definitivt ett av de bästa idrottsreportage jag någonsin sett. Se det, men var beredd på att det är riktigt gripande.

Ali Kriegers korsband var också av – missar OS

Publicerad den av
Svara

I går skrev jag om Ali Krieger:s knäskada. Då var budet att hon inte skulle missa OS. Men tyvärr för USA och för hennes klubb FFC Frankfurt så är hela säsongen körd.

Det visade sig nämligen att både inre ledbandet och korsbandet var av i Kriegers vänsterknä. Som jag skrev i mitt förra inlägg såg jag smällen live, och det var ett överfall. En sen, och högst otajmad tackling. Det kändes direkt att något troligen gick sönder i Kriegers knä.

Högerbacken har härmed en rejäl operation, och sex–åtta månaders rehabilitering framför sig. Och oavsett om USA kvalar in till OS eller ej så kommer Krieger att få se matcherna på tv – eller från läktaren. Tråkigt.

Själv skriver Krieger så här om skadan på sin twitter:

”Tack alla för allt stöd. Jag har de allra bästa lagkompisarna, supportrarna och vännerna. Jag kommer att komma tillbaka starkare än någonsin.”

Skall man vara cynisk finns det dock plusvarianter för svensk del här. Även om de är nära vänner så konkurrerar ju Krieger med Sara Thunebro om speltid på ytterbacksplats i FFC Frankfurt. Den här skadan kommer garanterat att öka Thunebros speltid – som varit begränsad under hösten.

Dessutom skall LdB Malmö ju möta Frankfurt i kvartsfinalen av Champions League. Tyskorna kommer att vara storfavoriter även utan Krieger, men visst tappar laget härmed kvalitet.

Ali Krieger

Kritik mot Sundhage när USA vann pinsamt målkalas

Publicerad den av
Svara

Pia Sundhage fick hård kritik i Kanada i natt, för att hon jublade för mycket när USA gjorde slarvsylta av Dominikanska republiken.

Jag var uppe och såg första halvlek. Rent sportsligt var det ett skämt till fotbollsmatch. Efter sex minuter var det 3–0 till USA, och man var rädd att det skulle kunna bli upp mot 25 USA-mål. Takten bromsades dock, och det blev bara 14–0 till slut.

Inhopparen Amy Rodriguez, ”A-Rod” kallad, spelade en halvlek och hann med totalt fem mål, bland annat ett äkta hattrick på tolv minuter. Hennes fem mål såg jag inte live. Däremot såg jag Abby Wambach:s halvlek, och känslan som jag skrev om häromdagen – att hon alltmer är en bromskloss – finns kvar. Riktigt bra insatser gjordes däremot av Lauren Cheney (ett mål och fyra assist) och Heather O’Reilly (tre mål och tre assist).
Fast det går inte att dra för stora slutsatser av matchen, för Dominikanska republiken borde inte ha varit med i en turnering av den här digniteten. De höll nog max svensk division II-nivå. Med tanke på att Kanada bollade med Haiti natten mot i går (6–0-seger) och Mexiko hade 4–0 mot Guatemala i halvtid (5–0 till slut) i natt så borde nog det här kvalet i Vancouver enbart ha spelats med fyra, eller max sex lag.
För Kanada gjorde för övrigt Christine Sinclair fyra mål och ett assist. Hemmalagets storstjärna verkar vara i toppform. Men även Mexikos Maribel Dominguez står redan på tre mål efter en omgång.

Matcher som USA–Dominikanska republiken ger inget för någon. I varje fall inget positivt.

Ali Krieger

Däremot förstördes kanske FFC Frankfurt:s Ali Krieger:s säsong i slutet av första halvlek. Högerbacken drabbades av en högst vårdslös tackling i knähöjd, och vred sig i smärtor när hon bars av på bår. På tv-bilderna såg det ut som att knät vek sig. De första rapporterna från USA:s lagledning sa att skadan sannolikt var allvarlig. Och rykten nu säger att det inre ledbandet delvis är av. Tråkigt. Men korsbandet skall vara helt, och det innebär att hon bör kunna spela i OS – om USA tar sig dit.

Så till kritiken av Pia Sundhage. Redan vid 3–0-målet började de kanadensiska tv-kommentatorerna prata om att det kanske borde införas en gräns i fotboll för hur stora segrar man kan ta. Det var ju som sagt parodi på fotboll. Kommentatorerna tyckte att Sundhage jublade för mycket över de amerikanska målen. Även de billiga. Och att det var respektlöst, på gränsen till förnedrande mot motståndarna att göra high-five med alla andra ledare efter varje mål.
Under andra halvlek fick kommentatorerna rejält med stöd på twitter. Bland annat av ett gäng amerikanska fotbollsjournalister, och av före detta Piteåmålvakten Stephanie Labbé.

Själv skall Sundhage ha sagt så här om sin glädje efter alla 14 mål:

”Jag blir glad när vi gör mål. Det är mitt sätt att visa respekt mot motståndarna.”

Det kan ju bli målskillnad om gruppsegern, så det är självklart att laget var skulle fortsätta ösa på framåt hela vägen. Men jag tyckte nog också att Sundhage, under den halvlek jag såg, uppträdde på gränsen.

Till sist en länk där man kan se alla matcher gratis, bara man licensierar sig. Där finns dessutom klipp med höjdpunkter, som man kan se utan att licensiera sig. Bland annat kan du se alla USA:s 14 mål.

Blir det en dålig soppa av fem assisterande tränare?

Publicerad den av
Svara

Såg just nyheten att Göteborgs FC skall ha hela fem spelande, assisterande tränare.

Det är kvintetten Lisa Ek, Johanna Almgren, Jane Törnqvist, Linnea Liljegärd och Stina Segerström som skall turas om att vara hjälptränare till Torbjörn Nilsson. Tjejerna blir således spelande tränare var femte vecka.

Det är en udda lösning, som jag spontant är rätt tveksam till. Ju fler kockar, desto sämre soppa säger man ju. Och här får fem spelare ett slags särställning i truppen, som kan väcka känslor hos övriga spelare.
Liljegärd var ju till exempel inte hundraprocentigt ordinarie i fjol. Vad än Nilsson än kommer att säga blir det lite tuffare att placera henne på bänken den här säsongen, när hon även är assisterande tränare.

Men visst finns det också fördelar i det här. En fördel på kort sikt är att GFC kan betala lite högre löner till fem duktiga spelare.
En fördel på längre sikt är att vi har alldeles för få kvinnliga fotbollstränare i landet. Här får fem välutbildade fotbollstjejer chansen att komma in i yrket på högsta nivå på ett ganska mjukt sätt. Och det är förstås bra.

Stjärnspäckade Magic Jack blir fotbollens Harlem Globetrotters

Publicerad den av
Svara

Turerna mellan WPS och Magic Jack är så många att det inte är lätt att hänga med.
Senaste budet att det stjärnspäckade laget skall vara kvar i ligan, fast utan tävlan.

Ni känner väl till att den amerkanska ligan WPS uteslöt Magic Jack i höstas, med följden att klubbens ägare, miljardären Dan Borislow valde att stämma ligan. En stämning som riskerade att sänka ligan.

Nu har Borislow dragit tillbaka sin stämning. Man har kommit överens om en lösning där Magic Jack får vara kvar i ligan, fast utan tävlan. De skall få spela sju, eller åtta, uppvisningsmatcher hemma i Baton Rouge, Florida per år de kommande två säsongerna.

Visst låter det galet?

I min värld är man antingen med och tävlar – eller så står man utanför. Det här låter som rent trams.
Men Borislow tycker att det är lysande. Så här skrev han i ett mejl till ESPN:

”Det är en vinn-vinn-vinn-situation. Jag vann, ligan vann och mitt lag vann. Den fjärde vinnaren är faktiskt att fansen och fotbollen.”

Jag håller alltså inte med. Jag frågar mig tvärtom hur man som spelare kan tänka sig att spela i ett uppvisningsgäng, ett damfotbollens Harlem Globetrotters?

Men enligt hemsidan equalizersoccer.com har Hope Solo, Christie Rampone, Megan Rapinoe och Abby Wambach skrivit på för Magic Jack under 2012.
Fyra av USA:s allra största stjärnor skall alltså bara spela plojmatcher under de kommande två åren.

Enda slutsatsen jag kan dra av det är att Borislow måste betala snuskigt höga löner…

Vågar Sundhage bänka Wambach i OS-kvalet?

Publicerad den av
1

Natten mot fredag svensk tid börjar OS-kvalet i Nordamerika, och mitt fokus är riktat mot hur Pia Sundhage tänker ta sig an den generationsväxling som är på gång i USA.
Framför allt blir det spännande att se hur Sundhage matchar Abby Wambach och Alex Morgan.

Under VM i fjol var det självklart att spela Wambach från start, och använda Morgan som inhoppare. Men Wambach besväras av hälseneproblem, och fortsätter Morgan att utvecklas går det nog inte att hålla henne utanför laget så länge till.

På min näthinna har jag Morgans båda inhopp i VM:s semifinal och final, men framför allt det från höstens träningslandskamp mot Sverige.
Där byttes Morgan in för Wambach efter 74 minuter. Då var Sverige i ledningen med 1–0. Visst hade USA skapat nog med chanser för att göra ett, eller ett par, mål på de första 74 minuterna. Men Sverige hade trots allt ganska bra koll på ett förutsägbart amerikanskt anfallsspel.

Med Morgan förändrades allt. Hennes inhopp var verkligen grymt bra. Och hennes snabbhet gav det svenska försvaret vansinniga problem den sista kvarten. För runt Morgan spelade Sundhage tre andra snabba spelare i Tobin Heath, Lauren Cheney och Heather O’Reilly.
Plötsligt blev USA:s anfall kvickt och oförutsägbart. Lika plötsligt framstod Wambach som en bromskloss.

Om det ser ungefär likadant ut under OS-kvalet skall det alltså bli intressant att följa Sundhages coachning. För det kan inte vara lätt att sätta en stark ledartyp som Wambach vid sidan.

Den amerikanska generationsväxlingen slår igenom i alla lagdelar. För Shannon Boxx och Christie Rampone kommer båda att sluta efter OS. Det känns som att Becky Sauerbrunn håller på att matchas in som Rampones ersättare. Vem som skall ta Boxx plats är mer oklart. I varje fall dyker inga namn upp spontant i mitt huvud.

En annan spännande grej för en boråsare som jag är ju förstås hur de båda Dalsjöforsspelarna i Kanada, Erin McLeod och Melissa Tancredi sköter sig.

Kvalet börjar alltså på torsdag eftermiddag, Vancouvertid – vilket är natten mot fredag, svensk tid. Fast de första dagarna känns som en ren transportsträcka. Det riktigt intressanta inleds natten mot tisdag med Kanada–Costa Rica, fortsätter natten efter med USA–Mexiko och når sin kulmen med de båda semifinalerna natten mot nästa lördag. För det är mellan nämnda fyra nationer kampen om de två OS-platserna står.

Så här spelas hela det nordamerikanska OS-kvalet, svenska tider:
20/1: 02.00 Costa Rica–Kuba, 04.30: Kanada–Haiti
21/1: 02.00 Mexiko–Guatemala, 04.30: USA–Dominikanska Republiken
22/1: 02.00 Costa Rica–Haiti, 04.30: Kanada–Kuba, 23.00 Mexiko–Dominikanska Republiken.
23/1: 01.30 USA–Guatemala
24/1: 02.00 Kuba–Haiti, 04.30 Kanada–Costa Rica
25/1: 02.00 Guatemala–Dominkanska Republiken, 04.30: USA–Mexiko
28/1: 02.00 Semifinal 1, 04.30 Semifinal 2
30/1: 02.00 Final

Matcherna ser du live här. Jag tror att det är gratis, bara man registrerar sig.

Nu vet jag – Ronja var inte yngst i allsvenskan

Publicerad den av
Svara

Ett av de allra mest lästa inläggen på den här bloggen handlar om huruvida Piteås Ronja Aronsson är tidernas yngsta spelare i damallsvenskan.

Bakgrunden är den att jag var på plats på Borås Arena när den numera 14-åriga spelaren gjorde sin debut. Det var den 8 oktober i fjol. Dagen efter skrev jag i BT att: ”Enligt vad BT lyckats få fram är hon den yngsta damallsvenska spelaren någonsin.”

Men sedan kontaktades jag av Tommy Wahlsten på SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker), som hävdade att Ronja inte var yngst. Men vem som hade varit yngre visste han inte. Jag bloggade alltså om saken, och mitt blogginlägg har lästs av många. Du hittar det här.

Wahlsten har dock gått till botten med frågan, och i dag trillade det senaste numret av SFS tidning Bolletinen ner i mitt brevnedkast. Där redovisas hans utredning. Vad visar den då?

Jo, att Ronja Aronsson är näst yngst. Vid sin debut var hon sju dagar äldre än tidernas yngsta spelare, Carola Karlsson. Sju dagar.

Här är listan över damallsvenskans yngsta spelare genom tiderna:
1) Carola Karlsson, Lotorps IF. Hon var 13 år, 9 månader och 11 dagar när hon spelade mot Landvetters IF den 7 juni 1997.
2) Ronja Aronsson, Piteå IF. Hon var 13 år, 9 månader och 18 dagar när hon spelade mot Dalsjöfors Goif den 8 oktober 2011.
3) Cissi Berglund, Mallbackens IF. Hon var 13 år, 10 månader och 16 dagar när hon spelade mot Malmö FF den 12 augusti 1994.

Även AIK:s Åsa Pettersson har dykt upp på vägen. Hon var nämligen 13 år, 9 månader och 12 dagar när hon ingick i truppen mot Bälinge IF den 9 september 1995. Men enligt Wahlstens undersökning byttes aldrig Pettersson in i den matchen. Hon bör alltså från och med nu avskrivas från alla topplistor.

Pinsamt av förbundet när Sverige slog Norge med 2–0

Publicerad den av
1

Sverige har just slagit Norge i årets första landskamp i fotboll. Men fotbollförbundet verkar inte bry sig om vårt damlag – för så här ser deras hemsida ut:

Matchen är slut, men förbundets hemsida toppas av en införtext.

Och enligt vad jag hittat – och jag jobbar med att hitta information – går det inte att läsa info om matchen någon annanstans heller. Inte mer än resultatet – som blev 2–0 (1–0) – och målskyttarna, Nilla Fischer och Antonia Göransson. Faktum är att den bästa infon faktiskt kom från Jessica Landström:s twitter. Bra jobbat.

Som jag skrivit tidigare – det finns väldigt mycket att göra när det gäller marknadsföringen av våra fotbollstjejer. Väldigt mycket. Victoria Sandell Svensson har fått ansvar för att vara frontfigur i PR-sammanhang inför hemma-EM nästa år. Det känns som att Vickan kommer att få jobba.

För att vara en konstruktiv kritiker har jag i ett tidigare inlägg givit förslag på hur man kan marknadsföra laget. Fast punkt nummer ett måste ju vara att åtminstone erbjuda direktrapportering av alla landskamper på förbundets hemsida. För dagens rapportering är en skam.

Dennerbys nya giv – Schelin ensam toppforward

Publicerad den av
1

I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.

Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.

Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Ett intressant lag.

Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.

Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?

För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.

Landslaget kammade noll på Idrottsgalan

Publicerad den av
1

Fotbollstjejerna kammade noll på Idrottsgalan i kväll. Det är bara att konstatera att längdskidlobbyn har alldeles för stor makt i den svenska Idrottsakademien.

För det var ju i kategorien Årets lag som fotbollen borde ha vunnit. Jag hade även accepterat om handbollstjejerna fått priset.

Men akademien valde Charlotte Kalla/Ida Ingemarsdotter för deras VM-guld i sprintstafett. Visst skidtjejerna tog guld medan fotbollstjejerna tog brons. Men i min värld är ett VM-brons i fotboll värt oerhört mycket mer än ett VM-guld i sprintstafett på skidor.
Inom skidsporten kan man ta tolv VM-guld under en fyraårsperiod. Under samma period kan man dessutom ta sex OS-guld. I fotbollen finns det ett VM- och ett OS-guld inom samma period. Alltså borde fotbollens medaljer ha grymt mycket större status.
Och faktum är ju att under skid-VM i fjol valde flera stjärnor – bland annat VM-drottningen Marit Björgen – att stå över sprintstafetten. Det borde ha sänkt statusen på den medaljen ytterligare.

Så, underkänt betyg till akademien i lagkategorien. För inte ens Charlotte Kalla själv trodde på seger. Så här sa hon till SVT:

”Jag trodde inte på det här. Jag trodde på fotbollslandslaget.”

Att Lotta Schelin och Pia Sundhage skulle bli utan pris var mer väntat.