Dennerbys nya giv – Schelin ensam toppforward

I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.

Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.

Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie HammarströmLotta Schelin. Ett intressant lag.

Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.

Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?

För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.

Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

När skall förbundet visa upp sina bronshjältinnor?

Under 2011 spelade landslaget 20 officiella och en inofficiell (England) landskamp. Bara en av dem spelades på hemmaplan i Sverige – den mot Mexiko.
Inte heller under uppstarten av 2012 kommer VM-bronslaget att spela någon hemmamatch.

I dag blev det klart att damerna börjar med landskamp mot Norge som avslutning på lägret i La Manga. Matchen spelas tisdagen den 17 januari klockan 15.00.

Truppen till lägret presenterades i dag, och innehöll inga skrällar, utan ser ut ungefär som truppen till USA-trippen i november gjorde. Caroline Seger, Charlotte Rohlin och Marie Hammarström är tillbaka jämfört med den truppen, medan följande VM-spelare vilar på grund av skador: Sofia Lundgren, Sara Larsson, Josefine Öqvist, Lina Nilsson och Therese Sjögran.

Det ger plats åt fem spelare som stod utanför VM-truppen, nämligen Emma Berglund (Umeå), Marina Pettersson-Engström (Örebro), Louise Fors (Linköping), Johanna Almgren (Göteborg) och Susanne Moberg (Kristianstad).
Spelarna i La Mangatruppen och de fem skadade gör sannolikt upp om platserna i OS-truppen. Jag kan bara tänka mig att Stina Segerström, och möjligen Tilda Heimersson – om hon gör en supervår – skulle kunna slå sig in.

Därmed kan man dra slutsatsen att EM-spelare från 2009 som Kosovare Asllani, Linnea Liljegärd, Sara Lindén, Petra Larsson och Karin Lissel inte är nära landslaget för tillfället. Det är inte heller Malin Levenstad, som var nära att få spela VM i somras.
Det om truppen. Nu till frågan i rubriken.

Med ett EM på hemmaplan 1,5 år framåt tycker man att Svenska Fotbollförbundet borde göra allt för att börja marknadsföra hemmalaget inför mästerskapet – även om det kommer ett OS emellan.
Men OS hindrar ju inte att förbundet borde försöka rida på popularitetsvågen efter VM-bronset i somras.

Men som jag tidigare har skrivit om här och här är det tydligt att Svenska Fotbollförbundet verkar göra allt för att slippa visa upp sina bronshjältinnor för hemmapubliken.

För ingen av de tre landskamper som Sverige spelat efter VM har spelats på svensk mark – eller ens varit tv-sänd. Och man har väl inte heller lagt Norgekampen klockan tre en tisdagseftermiddag i Spanien för att det finns tv-kanaler som kan tänkas sända den?

De fyra nästa landskamperna kommer knappast heller att tv-sändas i Sverige. De fyra ingår i Algarve cup i Portugal, och preliminärt spelar Sverige så här:
* 29 februari: Sverige–Kina
* 2 mars: Sverige–Island
* 5 mars: Sverige–Tyskland
* 7 mars: Placeringsmatch mot USA, Japan, Danmark eller Norge.

Så jag repeterar frågan, när skall Hammarström, Lotta Schelin och de andra VM-hjältinnorna äntligen visas upp för svensk publik efter sitt VM-brons?

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.

LdB Malmö försvarar SM-guldet

Jag håller verkligen båda tummarna för att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén får lyfta SM-bucklan kring 16.00 lördagen den 15 oktober.
Men jag tror det inte.

För trots att LdB Malmö varit helt ur balans den senaste tiden så är det upplagt för skånskorna att försvara sitt guld i damallsvenskan. Malmö har klart lättare program än båda sina huvudkonkurrenter Göteborgs FC och Tyresö FF.

LdB skall först åka till Stockholm nästa tisdag och möta allsvenskans för tillfället klart sämsta lag, Hammarby. Bajen har den senaste månaden torskat med 8–1 mot Tyresö och 6–0 mot Göteborg. Det skulle förvåna mig om Malmö gör färre än fem mål på det redan nedflyttningsklara bottenlaget. Det är dags för Manon Melis att få i gång målskyttet igen.
Sedan avslutar Malmö hemma mot KIF Örebro. Närkelaget är utan tvekan en högklassig motståndare, som dessutom varit bättre borta än hemma. Men Örebros form är svag med bara två segrar (Hammarby och Jitex) på de sex senaste omgångarna. Och det finns så mycket klass och vinnarskalle i Malmö att jag tror att mästarinnorna tar sex poäng på de två avslutande omgångarna. Nilla Fischer och Caroline Seger kommer inte att acceptera något annat…

Och då blir pressen tuff på nuvarande ledarna i Tyresö. Jag hoppas verkligen att guldet inte hamnar hos Tyresö. Inte för att jag har något emot klubben, eller spelarna. De jag träffade under VM är tvärtom kanontjejer. Annica Svensson är grymt trevlig och Josefine Öqvist så sprudlande spontan att man måste tycka om henne.
Nej, orsaken till att jag inte vill se Tyresö som mästarinnor är att det jag sett av dem så tycker jag att de spelar den tråkigaste och minst publikfriande fotbollen av de tre guldkandidaterna. Och jag vill att välspelande lag skall triumfera.
Jag tror dock att Tyresö tar tre poäng på söndag, borta mot ett formsvagt KIF Örebro. Men sedan känns risken uppenbar att det blir kryss i slutomgången i toppmötet med Göteborg. Därför stannar guldet i Malmö.

Göteborg då? Jo GFC har fyra raka segrar och är urstarkt hemma på Valhallas konstgräs. Man vinner därför mot årets positiva överraskningslag Kristianstad på måndag. Men Göteborgslaget är tveklöst svagare på bortaplan.
Och med tanke på att laget inte pallat med trycket hittills när de spelat avgörande matcher, så tror jag inte på guld till Göteborg. Det trots att Lisa Dahlkvist som bekant har svensk fotbolls största vinnarskalle…

Jag tycker verkligen jättemycket om den bollvårdande fotboll Göteborg spelar under Torbjörn Nilssons ledning. Och jag hoppas som sagt att Johanna Almgren och Sara Lindén skall få bli svenska mästarinnor.
Men tyvärr är det inte bra för damfotbollen med ett västsvenskt guld. GFC har ju inte på något sätt lyckats vinna göteborgarnas hjärtan, och laget har ett genomuselt publiksnitt. Bara Djurgården och Jitex ligger efter i den allsvenska publikligan.

Bäst och sämst i VM 2011

I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.

Homare Sawa är rak i ryggen

Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?

Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo
(USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.

Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.

Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:

”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”

Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).

Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.

VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.

Världsmästarna poserar för fotograferna

Största skrällen1
Japan förstås.

Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.

Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.

Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.

Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.

Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.

Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.

Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.

Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…

Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.

Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.

Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.

Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.

Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.

Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.

Och så dansar vi igen

Bästa dansen
Logobitombo

Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.

Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…

Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.

Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.

Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.

Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.

Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.

Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.

Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.

Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.

Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.

Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)

Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA

Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3

Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…

Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?

Bilder av svenskt bronsfirande

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

VM-brons, då är Sara Larsson inte laddad för Dalsjöfors

Jag har precis lämnat mina texter till morgondagens pappers-BT.
Det blir huvudtext om matchhjältinnan Marie Hammarström och en krönika med hyllning av laget i allmänhet, och strålande Lotta Schelin i synnerhet.
När spelarna väl kom ut ur omklädningsrummet och man kunde börja jobba gick det lätt att skriva.

Det var för övrigt bara glada scener i den mixade zonen. När Expressens Mats Bråstedt frågade Hedvig Lindahl om hur hon såg målet trodde Hedvig att det var Frankrikes mål som avsågs.

”Nej, nej, nej, inte det målet. Jag menar Maries,” sa Bråstedt.
”Va, jagar du positiva nyheter nu?” frågade en lycklig, men lätt förvånad Lindahl.

Alla jagade verkligen positiva nyheter. Det var en riktigt skön känsla. Och den finns kvar.
Jag fick lite tid att stå och prata enskilt med både Sara Larsson och Lotta Schelin.
Båda förklarade att de inte var så säkra på lagets styrka innan VM.
Sara Larsson sa:

”Men någonstans infann sig plötsligt den härliga stämningen. Jag kan inte sätta fingret på när. Men det var rätt sent innan VM faktiskt.”

Sara Larsson sa också att hon inte har tänkt på mötet med Dalsjöfors på lördag…

”Nu kommer vi att fira rejält i kväll. Sedan får vi ta Dalsjöfors…”

Vad fransmännen sa? Jag hann inte lyssna på spelarna, och för övrigt så hade det varit onödigt jobb, för jag förstår inte franska…
Men förbundskapten Bruno Bini var missnöjd med att Sonia Bompastor blev utbuad efter att vänsterbacken provocerat fram utvisningen på Josefine Öqvist. Han sa så här på presskonferensen:

”Så gör publiken i herrfotboll, inte här.”

Och i Frankfurter Allgemeine läste jag följade kommentar från mittfältsstjärnan Louisa Necib om resultatet:

”Den som siktar på att komma fyra är en idiot.”

VM-brons efter svensk bragd

Oj vilken rysare det här blev. Jag är alldeles tagen.
Men vi vann med 2–1 trots att allt verkade gå mot oss ett tag. Först kvitterade Elodie Thomis i minut 56, sedan fick först Josefine Öqvist rött kort i minut 68. Och sedan tvingades Nilla Fischer gå av skadad ett par minuter senare.

Men Sverige gjorde en fantastisk arbetsinsats med en spelare kort, och inhopparen Marie Hammarström avgjorde med en bomb i första krysset.
Ett härligt slut på en bra turnering.

Vi hörs efter prisutdelning och besök hos spelarna i den mixade zonen.

Väntat svenskt lag – som vanligt

Det blir samma svenska startelva som mot USA – alltså med Nilla Fischer bredvid Lisa Dahlkvist på centralt mittfält.
Det var ju precis som väntat.

Utöver det hastiga bytet av spelsystem minuter innan avspark senast, och att han tog in Josefine Öqvist mot USA, så har inte Thomas Dennerby direkt chockat med sina startelvor.
Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos Frankrike saknas Marie-Laure Delie till följd av skada. Men även den offensiva högerbacken Laure Lepailleur inleder på bänken. De ersätts av Corine Franco och Eugenie Le Sommer, vilket innebär att Lotta Schelin har sju lagkamrater från Lyon i motståndarelvan.
Här är Frankrikes startelva: Berangere Sapowics – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaCamille Abily, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Eugenie Le Sommer.

Jossan dansar inte nykter

Såg ni hur Josefine Öqvist hoppade över dansen efter sitt mål i går?
Medan lagkamraterna dansade logobitombo rusade Jossan i stället tvärs över planen och hoppade upp i rumskompisen Sofia Lundgren:s famn.

Jossan är inte så förtjust i dans, och har inte deltagit i dansandet de senaste matcherna.
Radiosporten frågade henne om det efter matchen mot USA. Svaret löd:

”Jag dansar aldrig nykter.
Jag gillar inte att dansa, jag gör det ibland, men efter målet kände jag att nej nu får det vara nog. Nu får de dansa för mig, tänkte jag.”

Fördel Japan efter 45 minuter

Det står 1–1 i halvtid, men det har blivit Japans match.
Japanskorna sätter press på Sverige, och efter 1–1-målet i minut 19 har det svenska passningsspelet klickat rejält.

Annars började det bra. Josefine Öqvist bröt en passning från Homare Sawa, och smällde in svenskt 1–0 i minut 10.
Sedan kändes det som att vi hade bra koll på läget. Men efter att Japan kvitterat på sitt första anfall så har vi alltså tappat kontrollen.

Halvlekens lirare är utom tvekan Japans högerytter Shinobu Ohno (till vardags i Duisburg) som är otäckt kvick och teknisk och hon har gjort Sara Thunebro:s hemmamatch i Frankfurt högst otrevlig så här långt.

Schelin med i laget

Den första laguppställningen kom just.
Och Lotta Schelin är som väntat med.

Det är precis samma svenska startelva som i kvartsfinalen. Alltså: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Josefine Öqvist.

I Japan sitter Potsdamproffset Yuki Nagasato på bänken från start.