Marta skadad – och ordkrig

I morgon kan damallsvenskan avgöras. Och det hörs på försnacket. Alldeles nyss hörde jag Tony Gustavsson på Radiosporten. Man kan nog lugnt säga att han försökte provocera Malmö.

Först konstaterade Gustavsson att Marta troligen inte spelar mot Malmö – det är förstås ett stort avbräck för Tyresö. Den brasilianska storstjärnan vilade senast mot Kristianstad. Och till Radiosporten svarade Gustavsson så här på frågan om när hon kan vara tillbaka:

”Det får vi se efter helgen.”

I övrigt pratade Gustavsson om att han tror att Malmö kommer att spela hårt, för att inte säga fult. Han gjorde en verbal attack på Sara Björk Gunnarsdottir som enligt Tyresötränaren gjorde en av årets bedrifter när hon undvek att bli utvisad i vårens seriefinal.

Det slår gnistor om matchen redan ett dygn innan avspark – kul.

Tyresö nästa för Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Norska stjärnskottet Caroline Graham Hansen var och kände sig för hos Tyresö i vintras. Sedan dess har hon gång på gång kopplats till den svenska mästarklubben. I dag blev övergången klar.

Därmed fortsätter Tyresö med sin storstädning i truppen. Om jag inte glömt någon så är här alla förändringar i truppen sedan under sommaren:

Ut: Emilia Appelqvist (Piteå), Jessica Höglander (AIK), Elaine Moura (Älta) och Annica Svensson (Vittsjö).

Annica Svensson

Annica Svensson

In: Ashlyn Harris (Washington Spirit), Whitney Engen (Liverpool) och Caroline Graham Hansen (Stabaek).

Med Graham Hansen blir Tyresös anfallskraft ännu bättre. Norskan är användbar både centralt och på en kant. Och med henne på ena sidan och Marta på den andra blir det inte roligt för motståndarnas ytterbackar.

Efter att ha sett Graham Hansen under EM gissar jag att det här klubbytet även är bra för henne. Hon nådde nämligen inte de höjder jag hade trott hon skulle. Känslan var att hon har blivit lite för bollkär. I Tyresö borde hon lära sig att utnyttja sina medspelare bättre än hon gör.

Känslan är att Tyresö nu har ett lag för att verkligen utmana om slutsegern i Champions League.

* Champions League startade för övrigt i dag med gruppspelet. Det slipper våra svenska representanter. Men en svensk spelare var i alla fall med i dagens spel. Det är den 18-åriga Herrljungatjejen Iris Kadric, som i och för sig valt att spela landslagsfotboll för Bosnien-Hercegovina.

Kadric gjorde ett mål för Vara SK i division I norra Götaland i våras. Nu spelar hon för Sarajevo, som vann sin match mot Cardiff med 3–0 i dag. Kadric spelade hela matchen.

* I USA närmar man sig slutspel i NWSL. Dagens stora fråga rör dock inte kampen kring slutspelsstrecket, utan den lyder: hur illa är det med Alex Morgan:s knä?

Morgan fick kliva av gårdagens match mot Boston Breakers till följd av knäproblemen. Och till råga på skadan föll hennes Portland i matchen med 2–1.

Svar om knäskadan förväntas under kvällen amerikansk tid – vilket ju är natten mot fredag, svensk tid.

Alex Morgan

Alex Morgan

Tillagt i efterhand: Under tiden jag skrev det här inlägget kom beskedet om Morgans skada. Det visade sig inte vara så allvarligt, utan hon skall vara tillbaka om någon vecka, och har således god chans att kunna spela i NWSL-slutspelet.

Bilder av Sverige–Finland

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag fortsätter att haka mig fast vid det EM-slutspel som snart ligger två veckor bakom oss. För här kommer fler bilder.

Nu är det Finland som står i fokus. Det är även en och annan bild på vårt lag från den fantastiska lördagskvällen på Gamla Ullevi där finskorna besegrades med 5–0.

Några av bilderna i bildspelet ovan har jag publicerat i tidigare inlägg. Alla nya bilder finns här:

Eidevall hugger mot förbunden

I dag på twitter har Malmös tränare Jonas Eidevall svingat mot både Uefa och Svenska Fotbollförbundet.

Kritiken mot det svenska förbundet handlar om alla fel i den officiella assistligan. Som bekant delar jag till 100 procent Eidevalls uppfattning att man inte skall ha statistik som inte stämmer. Som det är nu innehåller assistligan så många fel att den borde strykas rakt av.
Alternativt så bör förbundet gå till klubbarna och be dem hjälpa till att rätta alla fel. De kan ju börja med att ge Therese Sjögran hennes läckra assist till Ali Riley:s 4–0-mål i gårdagens match…

Och framöver är det rimligt att matchrapportören kollar med klubbarna om målskyttar och passningsläggare, så att åtminstone statistiken för resten av hösten blir riktig.

Eidevalls kritik mot Uefa är intressant. Den handlar om priset till bästa spelaren i Europa, Best Women’s Player in Europe Award. Eidevall är en av de 20 tränare/förbundskaptener som har fått rösta. Men han skriver i ett inlägg att han var ombedd att ta ut fem spelare. Länken nedan visar formuläret han fick:

”when I voted I was requested to pick 5 players. Why is the nomination procedure changed?” pic.twitter.com/vCeg24LQRy

På länken kan man för övrigt läsa att att priset alltså skall gå till den bästa spelaren i Europa – och inte Europas bästa spelare. Det innebär alltså att även utomeuropeiska spelare som representerar europeiska klubbar skall räknas in.

Fast ingen icke-europé platsade på den lista över topp tio som presenterades i går – konstigt. Jag tycker nog att exempelvis spelare som Yuki Ogimi, Marta och Christen Press borde gå före ett par av de som kom med på den listan.

Tillbaka till Eidevalls kritik, som fortsätter i ett andra twitterinlägg:

”Also the player I picked for 5 points. But in total she has received less than 5 points…”

Det här är ju i högsta grad anmärkningsvärt.

Tillagt i efterhand: Texten på Uefas hemsida visade sig vara felaktig – och är nu ändrad. Så här gick det till: Först röstade de 20 tränarna/förbundskaptenerna. De tio spelare med högst poäng där gick vidare, och det var på de tio som de 18 journalisterna fick rösta. Röstningen är alltså redan avklarad, och Uefa vet vem som vinner. Fast de håller på beskedet ett tag.

Slutligen, apropå Eidevall och hans Malmö är här en länk till en artikel om kontraktsläget för Anja Mittag och Ramona Bachmann.

Blir Schelin bäst i Europa?

I dag presenterade Uefa den trio som gör upp om det nyinstiftade priset som Europas bästa spelare, UEFA Best Player in Europe Award. Det kan bli svensk seger, för de tre finalisterna är Lotta Schelin, samt tyskorna Nadine Angerer och Lena Goessling.

Uefa berättar om finalisterna här.

Själv reagerade jag spontant över nomineringarna, och tänkte tillbaka på Ballon d’Or i vintras. Minns att Abby Wambach vann där, och blev världens bästa spelare 2012, trots att Alex Morgan hade valts till USA:s bästa spelare.

Nu kan vi få ett liknande utfall. För minns att Martina Müller nyligen fick det officiella priset som Tysklands bästa spelare 2012/13. Men trots att hon är bäst i Tyskland har hon minst fyra andra tyskor framför sig i kampen om Europas bästa spelare. Udda.

För Uefa presenterade i dag även vilka spelare som hamnade på platserna fyra till tio, nämligen:

4) Nadine Kessler (Tyskland, Wolfsburg) – 16
5) Veronica Boquete (Spanien, Tyresö) – 11
6) Caroline Seger (Sverige, Tyresö) – 8
7) Nilla Fischer (Sverige, Linköping) – 6
8) Celia Okoyino da Mbabi (Tyskland, Bad Neuenahr) – 4
9) Wendie Renard (Frankrike, Lyon) – 3
10) Louisa Necib (Frankrike, Lyon) – 2

Siffran efter namnen är antal röstpoäng spelaren fått.

Röstningen har avgjorts i två omgångar. Först röstade de tolv förbundskaptenerna för EM-nationerna samt de åtta tränare som ledde lagen som spelade kvartsfinal i Champions League. De 20 tränarna/förbundskaptenerna valde ut fem spelare vardera, som de gav 5, 4, 3, 2 respektive 1 poäng.

De tio spelare som fick högst poäng gick vidare till final, där 18 journalister har fått rösta på tre spelare vardera, med poängfördelningen 5, 3 och 1. Och det är poängen från journalisternas röstning som syns här ovanför.

Jag funderade lite på vilka spelare jag hade nominerat, och kom fram till att jag hade haft Kessler före Goessling. Men Angerer och Schelin hade nog stått även på min lista.

I varje fall om kriterierna är som i Ballon d’Or. Där väger nämligen titlar tungt, samt avgörande insatser i stora finaler. Är det så även här riskerar Schelin att få det tufft att vinna.

För Schelin vann skytteligorna i EM och i franska ligan – vilket förstås är bra meriter. Men när det kom till avgörandet i EM spelade hon ingen huvudroll. Hon var också långt ifrån någon centralfigur i Champions Leaguefinalen.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Angerer däremot har inte haft någon vidare säsong i ligan, men hennes insatser under hela EM-slutspelet lär ju väga riktigt tungt. Där spelade hon ju verkligen en avgörande roll i de viktiga matcherna. Inte minst i finalen.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

Frågan är ändå om inte Goessling har tyngst meriter från säsongen av de tre. Hon har alltså vunnit EM, Champions League, den högst rankade ligan (Frauen-Bundesliga) och den mest prestigeladdade cupen (DFB-pokal). Fyra tunga titlar. Dessutom gjorde hon en kanonmatch i EM-finalen, där hon garanterat hade blivit matchens lirare om inte Angerer hade räddat två straffar. Dessutom blev Goessling matchens lirare i Champions Leaguefinalen.

Lena Goessling

Lena Goessling

Jag ser ändå Angerer som favorit. Men det känns rätt öppet, och det skall bli intressant att se hur juryn väljer.

Vinnaren presenteras den 5 september, i samband med lottningen av vinterns Champions League.

Tittar man på de tio namnen på listan är det förstås kul att Sverige har en finalist, och att vi har ytterligare två spelare bland Europas sju främsta spelare. Samtidigt bör man här betänka att det var fyra svenskar bland de 20 som tog fram listan, vilket förstås är en stor fördel för våra spelare.

Frankrike hade tre röstande, medan Tyskland, England, Italien och Ryssland hade två vardera, och exempelvis Norge bara har haft en, vilket kan förklara att EM-finalisten inte har fått med en enda spelare.

Och personligen kan jag inte förstå hur Caroline Seger kan hamna sexa på den här listan. Hade jag bara fått välja mellan Europas centrala mittfältare hade jag lätt hittat ett tiotal som gått före Seger. Två sådana namn är Katrine S Pedersen och Ingvild Stensland. Två andra är Camille Abily och Kim Little. Och…

(Inlägget är uppdaterat 7/8 med korrekt info om hur röstningen gått till)

Problem i Göteborg

732, 289, 724, 705, 1146 och 405 – där har ni de sex publiksiffrorna i damallsvenskan efter EM. Det ger ett snitt på 667 åskådare, alltså lägre än vad snittet låg på innan EM-uppehållet.

Jag kan inte säga att jag är ett dugg förvånad, för jag tror inte att publiksuccén i EM kommer att leda till något större uppsving i damallsvenskan. Engagemanget kring de damallsvenska klubbarna ökar ju nämligen inte för ett EM-slutspel.

Och den enda svenska EM-aktör som verkar kunna locka publik, Pia Sundhage, spelar ju inte i serien…

Skall EM leda till något publikuppsving så är det för landslaget. Och jag hoppas verkligen att förbundet klarar av att marknadsföra landslaget så bra att det får chansen att även i framtiden få spela inför femsiffriga publiksiffror med jämna mellanrum på hemmaplan.

Av de 4001 åskådare som sett de sex damallsvenska matcherna efter EM ingår jag dubbelt. Jag såg nämligen både Jitex–Kif Örebro och Göteborg–Piteå i dag.

Jag har ju tidigare skrivit om hur dåligt det damallsvenska programmet har planerats. Framför allt i Göteborg, där stadens två klubbar slåss om samma publik, men flera gånger spelar samtidigt.

I dag ordnade man till slut så att det nästan gick att se båda matcherna. Jag skriver nästan, för jag körde från Åbyvallen direkt efter slutsignalen, men missade ändå det enda målet på Valhalla.

Och trots allt man till slit ändrade avsparkstiderna till 14.00 och 16.00 var planeringen långt ifrån bra. För i dag valde huvuddelen av alla fotbollsfans i Göteborg det herrallsvenska derbyt IFK Göteborg–Häcken med avspark 17.30.
Skall de damallsvenska klubbarna i Göteborgsområdet kunna locka publik så måste man tänka så långt att man undviker krockar med herrallsvenska derbyn…

För Göteborg FC finns det fler besvär. De hade bara två utespelare på bänken i dag, Amanda Edgren och Jessica Landström.
Jag undrade varför inte skytteligatvåan Jodie Taylor spelade mot Piteå. Efter slutsignalen kom beskedet på gp.se – den engelska forwarden verkar bryta kontraktet med GFC.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Även om Andrine Stolsmo Hegerberg är på väg in innebär förlusten av Taylor att GFC tappar spets, och sannolikt snart även lär vara långt ifrån de båda Champions Leagueplatserna.

I dag var laget rätt uddlöst. 1–0-segern var i och för sig rättvis, men Piteå var verkligen inte långt ifrån en kvittering i den andra halvleken. Faktum var att jag såg fyra lag i två matcher. Och de fyra lagen ägde varsin halvlek.

Göteborg hade kontroll på den första halvleken på Valhalla, medan Piteå var lite bättre efter paus. På Åbyvallen imponerade Örebro stort före paus, och ledde med 3–0. Jitex lyfte sig rejält i den andra halvleken, och ett tag kändes det som att de kanske till och med skulle kunna vända på tillställningen. Men Örebro hade kraft att fixa ett avgörande 4–2-mål.

Spelarmässigt var var Faith Ikidi i en klass för sig på Valhalla. Jag tror varken att hon förlorade en enda duell, eller slog bort en enda boll.
På Åbyvallen var en annan nigerianska bäst, nämligen Sarah Michael. Flest mål (två) gjorde däremot Sara Larsson – som spelade högerytter. I Kif-lägret imponerades jag även av Elin Magnusson, som gjorde stor nytta på centralt mittfält.

Fridolina Rolfö

Fridolina Rolfö

I Jitex tycker jag alltid att Fridolina Rolfö är bra. I dag gjorde hon dessutom ett riktigt kanonmål, när hon lossade vänsterkanonen från långt håll.

Jag har sett Jitex ett par gånger nu, och varje gång ställer jag mig samma fråga: varför spelar inte Stefan Rehn med Mimmi Löfwenius som forward?
Löfwenius ser vilsen ut på kanten, men ger laget offensiv spets så fort hon flyttas upp på topp. Hon känns som ett mycket större hot än Sofia Skog, som nu har ena forwardsplatsen. Skog jobbar hårt, men hon har nu startat elva matcher – och bara fått till sju avslut mot mål. Det håller inte. Jag hade bytt plats på Skog och Löfwenius direkt.

En spelare som byter plats direkt är Josefine Öqvist. Hon gjorde Kristianstads 2–1-mål mot Tyresö i dag. Det blev det sista målet hon gjorde i KDFF-tröjan – i varje fall för den här sejouren. Öqvist har nämligen skrivit på för Montpellier i den franska ligan, där hon troligtvis är tänkt att ersätta Marie-Laure Delie.

Öqvists mål i dag räckte inte för KDFF, som till slut föll med 3–2 mot Tyresö – där Christen Press blev tvåmålsskytt. Förstås ytterligare ett styrkebesked av serieledarna, som verkar redo för lördagens hyperintressanta seriefinal.

Christen Press

Christen Press

Dagens skräll var att Mallbacken vann med 3–1 hemma mot före detta serietrean Linköping. Resultatet innebär med stor sannolikhet att LFC tappar mark i jakten på toppduon.

Att landslagsspelare som Nilla Fischer och Josefine Öqvist lämnar damallsvenskan för spel utomlands är förstås både bra – och dåligt. Bra för spelarna som får lära sig nya spelsätt, men dåligt för serien som tappar tänkbara affischnamn.

* I England blev Sofia Jakobsson målskytt när Chelsea vann med hela 4–0 mot Doncaster i dag. I går föll däremot Louise Fors och hennes Liverpool med hela 3–0 hemma mot Arsenal. Därmed tappade Liverpool serieledningen till Bristol Academy.

* I Norge leder Stabaek toppserien efter dagens 6–0-seger mot Sandviken. Cathrine Dekkerhus fick säkert ett lyft av startplatsen i EM-finalen, ett lyft som hjälpte henne att bli tvåmålsskytt i dag.

Cathrine Dekkerhus

Cathrine Dekkerhus

* Apropå publiksnitt så har USA:s liga NWSL fortsatt ha fina siffror under sommaren. Inför helgens omgång låg publiksnittet på 4032 åskådare. Högst har Portland Thorns med hela 12793, och lägst har Chicago Red Stars med 1484.

Som jämförelse leder Linköping den damallsvenska publikligan på 1300. Vi ligger lite i lä…

Dock har vi kommit väldigt mycket längre när det gäller intresse kring damfotbollen här i Sverige jämfört med våra grannländer. I Danmark sa tydligen chefen för den danska motsvarigheten till SVT (DR) så här om att sändningen av EM-semifinalen Norge–Danmark blev en gigantisk tittarsuccé:

”Man skulle önska att vi alltid kunde visa den typer av matcher. Men det är ju inte så ofta det slumpar sig så att vi har ett danskt lag i semifinal.”

Där krävs det alltså en EM-semifinal för att landslaget överhuvudtaget skall sändas på tv. Känns väl så där…

I Sverige har damerna däremot dominerat media i sommar, i varje fall de stora tidningarnas sportsidor. Se siffror på det i den här artikeln. Får se om det i sin tur kan göra någon skillnad för publiksnittet i damallsvenskan…

Bilder av England – och Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag jobbar mig igenom min bildbank, och det har således blivit dags för ett nytt bildspel.

Nu spolar vi tillbaka bandet några veckor. Det här är mina bilder från EM-genrepet Sverige–England på Skarsjövallen i Ljungskile. Matchen slutade som bekant med svensk 4–1-seger. Men min kamera var mest upp på uppvärmningen, och riktades åt det engelska lägret:

This is my pictures from the final rehearsal for the Women’s Euro 2013 between team Sweden and the Lionesses of England. The game was played in Ljungskile and ended with swedish victory, 4–1.

Müller bäst i Tyskland

Tysklands bredd är imponerande. När de tyska sportjournalisterna korade årets spelare i Tyskland föll valet på Wolfsburgs Martina Müller – en spelare som inte ingick i guldlaget från EM.

33-åriga Müller var bäst när det gäller under säsongen. Hon gjorde både 1–0 och 2–0 mot Potsdam i den tyska cupfinalen och hon avgjorde Champions Leaguefinalen från straffpunkten. Dessutom gjorde hon tolv mål i Frauen-Bundesliga som ju Wolfsburg också tog hem.

För er som kan tyska finns en intervju med henne här.

Orsaken till att Müller inte fanns med i Tysklands EM-lag är att hon har tackat nej till landslagsspel efter 101 landskamper.

Det är ju för övrigt rätt imponerande att tyskorna vann trots att Müller och några spelare till har tackat för sig, samt att ytterligare sex ordinarie spelare fanns på skadelistan.

Bilder av EM-finalen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som jag nämnt har jag riktat kameran åt både det ena och det andra under EM. Det tar sin tid att gå igenom alla bilderna, och jag har börjat med de senaste. Så här är mina bilder från Friends Arena och EM-finalen mellan Tyskland och Norge:

This is my pictures from Friends Arena in Solna, Sweden and the final between Germany and Norway in the 2013 European championship in women’s football.

Hier können sie meine Bilder von Friends Arena in Solna, Schweden, und die Finale in der Europameisterschaft im Frauenfußball 2013 gegen Deutschland und Norwegen sehen. Die DFB-frauen gegen Fotballjentene.

Tyskt firande och franskt byte

Tyskland och Frankrike kom till Sverige som stora guldfavoriterna i EM. Det slutade på rätt olika sätt för deras respektive förbundskaptener.

Medan Silvia Neid och hennes spelare hyllades av tusentals supportrar i Frankfurt vid hemkomsten i går fick Bruno Bini i dag sparken.

Till Tyskland först. Där togs alltså mästarinnorna emot av ett stort antal människor på Frankfurter Römer. Tv-klipp från firandet finns här och här.
I det andra klippet påstår för övrigt speakerrösten att det var Sverige som stod för motståndet i finalen. Kanske inte så klockrent… I det klippet ser man även hur en av lagkamraterna (Bianca Schmidt?) drar igång en hyllning av målvaktshjälten, Nadine ”Super-Natze” Angerer.

I Frankrike fick alltså Bruno Bini ta ansvaret för den fjärde raka medaljmissen i ett stort mästerskap. I de båda senaste har han haft tillgång till ett av de tre bästa lagen, men ändå missat pallen.
Jag tycker att han har matchat sitt lag väldigt konstigt. I stället för att bygga en stomme med stjärnorna från Lyon, valde han att bygga anfallsspelet kring andra spelare, och krydda med Lyonspelarna. Det var något jag stod väldigt frågande till – och sannolikt även det som blev hans fall.

Nu gjorde ju Laure Boulleau ett utmärkt EM som vänsterback. Men det kändes ändå konstigt att Sonia Bompastor, en av världens bästa på den positionen, tvingades agera tv-expert – istället för att vara på planen.

Sonia Bompastor

Sonia Bompastor

Bini ersätts av Philippe Bergeroo, som var den framgångsrik målvakt på 1980-talet. Han gjorde tre A-landskamper för Frankrike, och ingick i de franska mästerskapstrupperna vid EM 1984 (guld) och VM 1986 (brons).

Bergeroo har alltså redan något som ingen fransk spelare på damsidan har lyckats fixa – mästerskapsmedaljer. Kanske är han mannen att bryta barriären, och kanske ta fransyskorna upp på pallen redan vid VM i Kanada om två år?

Hope Powell

Hope Powell

Apropå förbundskaptener så har det ju spekulerats i att även Hope Powell skall tvingas sluta i England efter lagets totalfiasko i EM. Ännu sitter hon dock kvar. Fast hur länge till?

Gulblå kvartett i EM:s Allstarlag

EM:s allstarlag har just presenteras, och det innehåller fyra svenska spelare – vilket förstås är kul.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Fast just kan inte säga att jag håller med Uefas jury om att Caroline Seger och Josefine Öqvist förtjänar att ta plats på lagets mittfält. Jag tycker ju att det borde vara självklart att Nadine Kessler och Ingvild Stensland i stället skulle ha haft de båda svenskornas platser.

Att ettan och tvåan i skytteligan, Lotta Schelin och Nilla Fischer, skulle få plats kändes däremot självklart. De hade jag ju förresten även med i det allstarlag jag tog ut innan finalen.

Jag och Uefas kommitté är överens om samtliga tre målvakter. Sedan varierar det mer, delvis beroende på att jag verkligen tog ut två spelare på varje position enligt 4-4-2, alltså två högerbackar, fyra mittbackar och så vidare. Uefa har däremot tagit ut sju backar, sju mittfältare och sex forwards, och av de sju backarna är det exempelvis fem mittbackar.

Vi är ändå överens om fem av sju backar, om tre av sju mittfältare och om tre av sex forwards. Totalt sett tycker jag att Uefa har fått ihop en bra trupp. Fast jag saknar alltså Keßler och Stensland. Dessutom tycker jag att Kosovare Asllani borde ha en plats bland turneringens sex bästa forwards. Med sina fem poäng (ett mål och fyra målpass) slutade hon ändå tvåa i turneringens poängliga.

Här är EM:s officiella allstarlag:

Målvakter:
Nadine Angerer (Tyskland), Ingrid Hjelmseth (Norge), Stina Lykke Petersen (Danmark).

Stina Lykke Petersen

Stina Lykke Petersen

Backar:
Saskia Bartusiak och Annike Krahn (Tyskland), Laure Boulleau och Wendie Renard (Frankrike), Marit Fiane Christensen och Maren Mjelde (Norge) samt Nilla Fischer (Sverige).

Mittfältare:
Lena Goessling och Dzsenifer Marozsan (Tyskland), Solveig Gulbrandsen (Norge), Louisa Necib (Frankrike), Josefine Öqvist och Caroline Seger (Sverige) samt Katrine S Pedersen (Danmark).

Lena Goessling

Lena Goessling

Forwards:
Veronica Boquete (Spanien), Melania Gabbiadini (Italien), Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney (Frankrike), Celia Okoyino da Mbabi (Tyskland) och Lotta Schelin (Sverige).

Inget hopp om norskt uppsving

Innan jag stänger ner datorn här på Friends Arena tänkte jag komma med en kort notering.

Trine Rönning fick frågan från en tysk reporter om hon trodde att damfotbollen skulle få ett uppsving i Norge i och med den här framgången.

Svaret var kort och kärnfullt:

”Nej”

Rönning menade att om några dagar är EM-silvert glömt, och hon hade inget hopp om någon ökad medieexponering, eller några ökade publiksiffror i toppserien. Tråkigt.

Bilder av Tyskland

Under hela EM har jag haft kameran med mig, och jag har riktat den mot både det ena och det andra.

Eftersom det har varit så mycket jobb har jag hittills bara lagt upp en bråkdel av de bilder som jag tagit. Tanken med allt fotande har delvis varit för att öka bildbanken här i bloggen, delvis har det varit att träna fotografering.

Jag är bara amatörfotograf, och har en utrustning som hade fått proffsen att gråta. Sannolikt flera av bilderna också. För de är av lite varierande kvalitet.

Eftersom jag har ganska mycket bilder på de svenska spelarna har visst fokus legat på att fota de andra lagen. Och även om jag vet att jag strör en del salt i svenska sår så är ju Tyskland rätt aktuellt i dag. Därför lägger jag här upp mina bilder på Tyskland från onsdagens semifinal:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är de en och en:

För eventuella tyska besökare gör jag ett försök att även skriva en kort introduktionstext på tyska:

Diese sind meine Bilder von der deutschen Nationalmannschaft im Frauenfußball, die DFB-Mädels. Die Bilder sind von der Halbfinale gegen Schweden in der Europameisterschaft 2013. Deutschland hat das Spiel in Göteborg (Gamla Ullevi) mit 1–0 gewonnen.

Och en liten engelsk introduktion:

This is my pictures of the German women’s national team. The pictures are taken at Gamla Ullevi in Gothenburg during the semifinal in Euro 2013 against Sweden. Germany won the game with 1–0.

Tyskland vann – igen

Europamästarinnor 2013.

Europamästarinnor 2013.

Tyskland vann finalen med 1–0 efter mål av Anja Mittag. Den stora guldhjältinnan hette dock Nadine Angerer – som tog två straffar.

Solveig Gulbrandsen från straffpunkten.

Solveig Gulbrandsen från straffpunkten.

Enligt Uefas officiella statistik var det 3–2 till Norge i klara målchanser – fast det var inte den final som jag såg. För i den var det 8–4 i målchanser till Tyskland.

De siffrorna skvallrar om att den tyska segern totalt sett var rättvist. Men efter att ha träffat Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen i den mixade zonen vet jag åtminstone två spelare som känner att det borde ha slutat annorlunda.

Framför allt Gulbrandsen fick verkligen kämpa för att jobba sig förbi alla närvarande reportrar. Att hon trots allt stannade och berättade om sin olycka för alla som önskade är beundransvärt.

I skytteligan vann Lotta Schelin närmast före Nilla Fischer, och med Louisa Necib som trea. Den prisutdelningen slarvade dock Uefa bort rätt rejält. När de båda svenska vinnarna offentliggjordes hade minst 30000 av de 41301 åskådarna lämnat Friends Arena. Klantigt.

Nu skall jag skriva ihop mina texter till morgondagens tidning. Det finns anledning att återkomma med betydligt fler synpunkter inom en inte alltför lång framtid.

De bästa lagen möts i finalen

Jag sitter i pressrummet på Friends Arena och laddar upp inför finalen. Även om Sverige inte skall spela så bör det bli läge för publiken att hylla våra spelare ett par gånger, eller om det kanske är spelarna som skall tacka publiken.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Dels skall de in i halvtid, sedan talar ju väldigt mycket för att Lotta Schelin kommer att prisas som turneringens skyttedrottning efter matchen. Skall någon passera henne i kväll krävs det en sällan skådad målfest i finalen.

Närmast Schelin i jakten på ”Adidas Golden Boot Award” av de spelare som kan spela i eftermiddag är Solveig Gulbrandsen och Celia Okoyino da Mbabi. Båda står på två mål och noll assist. Schelin har fem mål och två assist, vilket innebär att Gulbrandsen och Mbabi behöver göra fyra mål för att passera – alternativt tre mål och tre assist. Känns svårt.

Jag har ju flera gånger under EM konstaterat att traditionens makt är stor. Och hur mycket vi än vill vara med där uppe så måste man ju konstatera att det historiskt sett är Europas två klart främsta damfotbollsnationer som gör upp i finalen. Om det är det liksom inget snack.

Vid en genombläddring av pressmaterialet noteras att det här är tredje EM:et i rad som de möts två gånger i mästerskapet. Och för att hitta ett EM där något annat land slagit ut antingen Tyskland eller Norge får man backa bandet till 1997 – då Italien och Tyskland avancerade ut den grupp där även norskorna ingick.

Och oftast brukar Tyskland dra längsta strået när de båda stormakterna möts. Jag tippar att de gör det i dag också. Men man kan aldrig räkna bort Norge. Så förhoppningsvis blir det här en riktigt rolig match.

Detta bildspel kräver JavaScript.