Oj, vilken tråkig nyhet

Bloggen Damligan

Bloggen Damligan

Såg just att bloggen damligan, som har handlat om damallsvenskan läggs ner. Det är en riktigt tråkig nyhet för svensk damfotboll.

För bloggen har varit högklassig. Vem som ligger bakom har jag ingen aning om. Däremot har jag noterat att det har varit mycket hög kvalitet på inläggen. Både språkligt och innehållsmässigt.

Några personliga favoritinlägg är ”Filosofiska funderingar” om Stefan Fredriksson:s avhopp i Tyresö, ”Oavgjort – men en taktisk storseger” om AIK:s poäng mot Linköping och ”Piteå nästa lag?” om den dåliga ekonomin i damallsvenskan.

I nedläggningsinlägget kan man lätt se att bloggen har haft alldeles för få läsare under våren, med 195 som flest någon dag. Av de totalt drygt 5600 sidvisningarna har jag stått för väldigt många. För bloggen damligan har varit given att surfa in på varje dag. Ofta fler än en gång.

Hoppas beslutet om nedläggning omvärderas. Annars återstår bara att tacka för ett riktigt bra jobb under våren.

Två ändringar i backlinjen – skulle vi inte spela ihop ett lag?

Sveriges startelva mot USA

Sveriges startelva mot USA i Halmstad

Startelvan till morgondagens möte med Japan ligger uppe på svenskfotboll.se. Den innehåller tre ändringar från den på bilden ovan. Två är lite överraskande, en är helt väntad.

Den väntade först. Det är att Linda Sembrant tar plats i laget. Jag trodde nog kanske att det skulle bli på Emma Berglund:s bekostnad, men att Sembrant skulle in kändes självklart.
För på presskonferensen i lördags fick Thomas Dennerby frågan om mittbacksparet Berglund/Stina Segerström också var OS-mittbackarna. Han svarade:

”Vi måste spela med de vi tror på. Men om man fått nej från det medicinska teamet får man acceptera det.”

Den enda som hade spelförbud då var ju Sembrant. Så det var självklart att hon ingår i Dennerbys tankar. Och när jag går igenom vad som sades på den där presskonferensen så var Dennerby ganska hård mot Segerström. Och faktiskt mot Annica Svensson också.
Så här kommenterade han USA:s andra och tredje mål:

”Om man skall vara ärlig såg kanske Stina lite rostig ut vid deras 2–0-mål. Men det var ju även ett onödigt bolltapp just innan.”

Och:

”Där uppträder vi lite för vekt. Är man trängd vid egen hörnflagga så är det bättre att bara skicka i väg bollen. Sedan lyfter de in bollen på måfå. Och vi har flyttat isär backlinje innan vi har fått bollen under kontroll.”

Jag håller med om analysen av 2–0-målet. Men att Svensson skulle sticka för tidigt vid 3–1 tycker jag är fel. Som det går att se på det här klippet med höjdpunkter har ju nyinbytta Marie Hammarström bollen under god kontroll, men hon har lite otur med studsarna. Vill vi ha offensiva ytterbackar kan inte Svensson stå kvar i straffområdet och vänta i sådana där lägen.

Hursom helst får även Svensson lämna plats i startelvan. Jag har sett att hon fått en hel del kritik efter USA-mötet. Personligen tycker jag att det är en felaktig petning. Efter morgondagen har vi bara en landskamp kvar innan OS, så vi måste spela ihop en backlinje. Att hålla på att byta ut spelare åt höger och vänster känns ingen bra lösning.

Men kul för Lina Nilsson att få en seriös chans från start. Hon får en nyckelroll i morgon. För Aya Miyama får inte ges för fria tyglar. För då är vi illa ute.

För mig är Antonia Göransson självklar som vänsterytter i startelvan. Även här hade jag gärna sett att de offensiva spelarna gavs möjlighet att spela ihop sig. Men visst, Kosovare Asllani gjorde ett positivt inhopp senast och kan kanske vara en joker i OS.

Slutligen så släppte vi ju även in ett tredje mål mot USA. Det var Hedvig Lindahl:s fel. Hon stod för långt ut, och blev ett enkelt offer för Abby Wambach:s snygga lobb. Lindahl verkar dock vara Dennerbys älskling. För han sa så här om 1–0-målet på presskonferensen efter USA-matchen:

”Hon stod långt ute, men å andra sidan förväntar man sig inte att någon skall skjuta rakt upp i krysset från 35 meter. Det är ett fantastiskt fint mål. Jag skulle med varm hand ta emot en spelare som kan göra sådana mål.”

Dels går ju inte skottet in i krysset. Och dels verkar hela världseliten numera ha bra koll på att Lindahl har sin utgångsposition väldigt långt ut. För USA försökte med två lobbar till i matchen. Och Carli Lloyd var inte långt ifrån att lyckas.

Så här startar Sverige mot Japan på Gamla Ullevi i morgon: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla FischerSofia Jakobsson, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Lotta Schelin.

USA skrev om världsordningen

USA:s landslag

USA har vunnit Volvo Winners Cup

USA kom till Sverige som första utmanare till Japan om OS-guldet. När amerikanskorna i dag flög hem gjorde dom det som givna guldfavoriter.
Gårdagens 4–1-seger var en maktdemonstration som skrev om damfotbollens världsordning.

Det senaste året har japanskorna plusstatistik på USA. Och efter tre raka matcher utan seger mot Japan så har amerikanskorna jagat den efterlängtade viktorian.
Dagen efter 2–1-förlusten i Algarve så sa Pia Sundhage så här till mig i frågan:

”Det finns en risk att det kommer in i spelarnas huvuden att ”vi skall vinna, vi skall visa dem att vi är bäst’. Men det är vi inte. Japan är bäst.”

Pia Sundhage

Pia Sundhage håller presskonferens

Det uttalandet gällde fram till klockan 15.00 i går. Då sa Sundhage:

”Det här var den tredje gången i år vi mötte Japan. Ju närmare OS vi kommer desto viktigare är det hur vi spelar. I dag gjorde vi en jättebra match, och fick göra många mål mot världsmästarna. Så klart det är bra för vårt självförtroende.”

Och nu är USA bäst. Sundhage fick också frågan i går om inte hennes lag är självklara guldfavoriter i OS. Hon duckade lite, men svarade så här:

”Vi vill vinna nästa match. Och gör vi det hela tiden så kommer vi att ta OS-guld.”

Aya Miyama

Japans lagkapten Aya Miyama

Japans lagkapten Aya Miyama var mer rakt på sak när jag frågade henne om vilka hon ser som guldfavoriter i OS:

”Definitivt USA. De är ett fantastiskt lag, men vi skall kämpa för att slå dem.”

Miyama var väldigt besviken med hur Japan uppträdde i gårdagens match. Hon sa så här om den:

”Vi måste vara tuffare och starkare. I dag var USA makalöst bra. De var bäst i världen, medan vi inte var så bra. Varför? Det finns anledningar, som att vi var trötta. Just nu är vi väl lite i chock. Fast det är gott om tid till OS, och vi kommer att bli bättre.”

Hope Solo

Hope Solo

Jag har förstått att USA:s spelare har varit frustrerade över att de tidigare inte kommit åt japanskorna efter VM. I går var det väldigt lättade amerikanskor efter slutsignalen. Stjärnmålvakten Hope Solo sa så här när jag fick en så kallad exklusiv pratstund med henne:

”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”

Pia Sundhage nämnde Tobin Heath som en nyckel till segern. Eller snarare, Heaths förmåga att alltid våga hålla i bollen, vilket bidrar till att anfallen bli längre.

”Hon är ännu ung, och det faktum att hon håller i bollen, även mot världsmästarna är cool. Hon får spelarna runt omkring sig att växa.”

Tobin Heath

Tobin Heath värmer upp

Håpo Sole och Heather Oh Really

USA har redan vunnit den trenationsturnering som räknas som För-EM.

Som jag skrev i det förra inlägget har USA verkligen imponerat. Framför allt i dag, då de spelade en lysande fotboll, och egentligen aldrig gav världsmästarinnorna från Japan en chans.

Men allt i För-EM håller inte världsklass. Inte ens nära. Och då tänker jag inte nämna publiksiffrorna mer än så här…

Jag har ifrågasatt förbundets arbete med EM 2013 så många gånger så att jag själv nästan börjar blir trött på det.
Men jag kan inte låta bli att kommentera arrangemanget i Halmstad.

Jag var på VM i Tyskland i fjol. Där togs allt på högsta allvar. Utöver att det var strul med internet-uppkopplingen på ett par av arenorna hade jag verkligen inget att klaga på. Inget. Allt var perfekt arrangerat. Helt enkelt superproffsigt.

Det var moderna arenor med stora, och rymliga mediautrymmen. Grymt proffsiga speakers. Och fantastisk service.

Så har det verkligen inte varit på den medeltida Örjans vall i Halmstad. Vid en dubbelkoll med Hallands-Postens reportrar på plats i dag så bekräftades uppgiften om att den lokala EM-organisationen provades under För-EM.

Och det gör mig orolig.

Hallands-Postens duo sa förresten även att speakern hade jobbat som engelsklärare. Fast det kan väl inte stämma? För i så fall riskerar ett par generationer Halmstadsbor ha problem med uttalet.

För speakerns insats var löjeväckande. Det var verkligen inte många japanska namn som blev rätt. Dåligt. Men värre var att han inte ens klarade av att säga vad amerikanskorna heter.

Jag är ingen mästare på fonetisk stil. Så jag skriver uttalet på mitt sätt. Men de här spelarna hade USA tydligen med sig till Halmstad:
* Håpo Sole
* Kristi Rampååne
* Sydney Le-Rå
* Heather Oh Really
* Lårin Cheni
* Abby Wåmmbasch
* Me-gan Rappin-jo-E.
Eller ja, Rapinoes namn uttalades även på ytterligare minst två sätt.

Eftersom de sällan har speakers i korpen är det kanske inte rätt att säga att mannen i Halmstad höll korpenklass.
Fast jag gör det ändå. För landslagen har med sig mediafolk som man kan fråga, så finns det ingen ursäkt för att kalla USA:s halvkända målvakt för Håpo Sole.

Så lova att den här pajasen inte sköter snacket under EM. Lova det för svensk fotbolls trovärdighets skull.
För som jag ser det finns det få saker i ett arrangemang som är mer pinsamma som speakers som inte kan uttala spelarnas namn på ett riktigt sätt.

Utöver den usla speakern så höll inte heller de bajjamajjor som fungerade som mediatoaletter någon EM-klass. Inte heller listorna över ackrediterade reportrar som låg i arenans entré. Eller mediaservicen i presscenter.
Ja, utöver att det var presskonferenser och mixad zone efter matchen, skulle jag nog säga att arrangemanget i Halmstad snarare påminde om det man stöter på vid division I-matcher än om det jag upplevde under VM i fjol.

Organisationskommittén har med andra ord hysteriskt mycket arbete att göra om EM 2013 ens skall vara värt att jämföra med VM 2011.

Jag tycker som Yuki Nagasato

Nyss hemkommen från Halmstad är det svårt att inte vara imponerad av det man fått se. Siffrorna 4–1 till USA mot Japan är talande för hur matchen såg ut. USA var bättre på allt, och har fått ta över rollen som guldfavorit i OS.

Förstås imponerad av USA som lag. Men framför allt beundras jag av anfallsparet Alex Morgan och Abby Wambach. Många pratar dock fortfarande bara om Wambach.

Som efter matchen i dag, när jag och en svensk kollega gemensamt intervjuade Japans målskytt Yuki Nagasato på tyska.

Yuki Nagasato

Yuki Nagasato

Kollegan frågade japanskan så här:

”Tycker du att Christie Rampone var bäst i USA? Eller kanske Wambach?”

Han utvecklade sedan sitt resonemang. Då tittade Nagasato upp lite förvånat. Och när han hade pratat färdigt valde japanskan ett tredje alternativ:

”Alex Morgan”

Även om Morgan inte var valbar så avgav Nagasato, som jag ser det, rätt svar. Jag har ansett att Morgan har varit en bättre forward än Wambach ända sedan träningskampen mot Sverige i oktober. Första gången jag skrev om det amerikanska forwards-tronskiftet var här. Jag har även skrivit om det här.

Hade jag varit back, och fått välja vem i motståndarlaget jag skulle få markera, så hade jag valt Wambach före Morgan tio gånger av tio. För Wambach vet man var man har. Morgan däremot förflyttar sig kusligt snabbt från ett ställe till ett annat.

Under det nordamerikanska OS-kvalet ställde Pia Sundhage upp sitt lag 4-2-3-1 med Wambach på topp – och Morgan som inhoppare, eller ibland som kantspelare. Men till slut insåg Sundhage att hon inte kunde ha världens bästa forward på bänken, och bytte till 4-4-2.
Morgan har tackat genom att producera på en suverän nivå. Hon är nu uppe på 17 mål och åtta assist på 1027 minuters speltid i år. Wambach har 13 mål och sju assist på 1105 minuter.

I de båda matcherna i Halmstad har Wambach varit väldigt bra. Bättre än jag sett på länge. Men hon har ändå inte varit uppe på Morgannivå.

För titta på höjdpunkterna från dagens match, och se hur fantastiskt bra Alex Morgan är numera. Flera gånger tar hon bollen själv, och bara springer ifrån motståndarna. Mer om Morgan inom kort. Jag fick en pratstund med henne i lördags. Då såg hon förresten ut så här:

Alex Morgan
Alex Morgan

Apropå klippet med höjdpunkter rekommenderar jag bilderna på Japans mål. Aya Miyama:s inlägg på ett tillslag är en underbar delikatess. Och Nagasatos löpning och språngskalle ger målet betyget yttersta världsklass. Det är verkligen ett mål man kan se om och om igen.

Morgans avslut till 1–0 håller för övrigt också hyfsad klass. Eller hur?

Laddad för repris av VM-finalen

Det är strax dags att sätta sig i bilen och köra ner till Halmstad igen. Det är ju inte varje dag som vi har en chans att uppleva en repris av den senaste VM-finalen på svensk mark.

Fast jag känner att det lär bli ett fiasko för arrangören. För jag tippar att det inte ens blir en fyrsiffrig publiksiffra. Visst, matchen börjar 13.00 för att kunna tv-sändas på bra tid i Japan. Och 13.00 en måndag är förstås en extremt dålig tid.
Men publiksiffran för Sverige–USA i lördags 2752 visar också att marknadsföringen av trenationsturneringen, som också kallas För-EM, har misslyckats totalt.

Hoppas förbundets PR-folk har en bättre plan för att marknadsföra nästa års EM-slutspel. Och att de börjar nu.

Men till dagens match. Det lär dröja innan vi får se en match på högre nivå i Sverige. För inte ens nästa års EM-final lär hålla så hög klass som dagens prestigeladdade möte mellan Japan och USA.
Jag träffade Pia Sundhage i Algarve i mars, dagen efter lagens möte i Algarve cup. Då vann Japan med 2–1. Och matchen dessför innan var VM-finalen, som ju japanskorna också vann – fast då efter straffläggning.
Sedan dess har lagen spelat 1–1 i en trenationsturnering i Japan.

USA har alltså inte besegrat japanskorna på tre matcher. Det trots att de haft överlägset flest klara målchanser i matcherna. Men Japan har försvarat sig uppoffrande, och kontrat vasst.
När jag träffade Sundhage valde hon att flytta över pressen på Japan, vilket jag skrev om här.

Jag har förstått på tv-klipp med de amerikanska spelarna – som den här intervjun med Alex Morgan – att de är lätt frustrerade över att inte ha besegrat Japan på länge. Därför skulle en seger för USA i dag vara extremt viktig.
Det tror jag även Sundhage är medveten om – även om hon sa annat i Algarve.

USA sparade några spelare mot Sverige. Jag tror att Sundhage formerar sin startelva så här i dag: Hope SoloAmy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraHeather O’Reilly, Shannon Boxx, Carli Lloyd, Megan RapinoeAbby Wambach och Alex Morgan.
Japans lag är lite mer svårt att förutse. Men jag räknar med att Homare Sawa spelar. Och med undantag av skadade mittbacken Azusa Iwashimizu skulle det kunna bli samma startelva som i VM-finalen: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Kyoko Yano, Saki Kumagai, Aya SameshimaMizuho Sakaguchi, Sawa – Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Aya MiyamaKozue Ando.

Hur går det då? Jo, jag tror att USA vinner med 2–1. Och här ser ni en målskytt:

Alex Morgan

Alex Morgan

För Japan tror jag att Aya Sameshima är lite mer på hugget än i lördags…

Aya Sameshima

Aya Sameshima gäspar

…och att Nahomi Kawasumi blir målskytt.

Nog spekulerat. Nu är det strax avresa. Matchen direktsänds för övrigt på tv i Sverige också. Fast den går i kanalen som ingen har – Tv4 Sport Extra. Avspark är 13.00.

Vaket England vann toppmatchen

Loes Geurts i Vittsjö

Loes Geurts i Vittsjö

Vittsjömålvakten Loes Geurts var inte vaken. Det var däremot Rachel Yankey som sökte en godkännande blick från domare Jenny Palmqvist, och sedan slog in Englands segermål i tomt mål.

Med en snabbt slagen frispark tog England ett jättekliv mot nästa års EM-slutspel. Inför 5505 åskådare vann nämligen engelskorna gruppfinalen i grupp 6 mot Holland med just 1–0.
I det holländska laget spelade utöver Geurts även Manon Melis hela matchen. För England hoppade Anita Asante in i 72:a minuten.

England lär vinna sina två återstående kvalmatcher, och kommer således att vinna gruppen. Men även Holland har goda chanser att ta en direktplats till nästa års slutspel i Sverige. Laget är just nu som bästa tvåa, dock med samma poäng som Österrike.
Men österrikiskorna har kvar en match mot Danmark, och riskerar att tappa fler poäng.
Så vinner Holland den luriga bortamatchen mot Serbien på onsdag så talar det mesta för att holländskorna slipper att spela playoff i höst.

Bilder från England–Holland finns på den här länken.

Schweiz vände – då jublas det i Tyskland, Holland och England

Två sena mål av Schweiz hemma mot Spanien gör att Tyskland är EM-klart, plus att det dessutom är upplagt för att både Holland och England skall kvala in till nästa års EM-slutspel. I går säkrade även Italien sin plats i EM-slutspelet.

Kvalets bästa tvåa har ju en direktplats till mästerskapet i Sverige. Och i och med Spaniens förlust i dag har laget tappat åtta poäng i grupp 2.
Inför kvällens gruppfinal i grupp 6 mellan England och Holland har de lagen tappat fyra respektive två poäng. Holland behöver alltså bara en poäng på sina två återstående matcher – förutom den i dag så skall man även spela borta mot Serbien på onsdag – för att vara EM-klart.
England å sin sida behöver ta sex poäng på sina tre återstående matcher för att bli EM-klara. Utöver Holland skall engelskorna spela borta mot Slovenien (på torsdag) och hemma mot Kroatien (19 oktober).
De uppgifterna klarar båda lagen av.

För Spanien innebär alltså dagens förlust att laget tvingas till playoff för att nå EM-slutspelet. Men det såg så bra ut borta mot Schweiz. När Vero Boquete satte en straff till spansk 3–2-ledning var det bara 17 minuter kvar att spela. Men i 80:e minuten gjorde Ramona Bachmann sitt andra mål för dagen – och kvitterade. Och två minuter senare avgjorde inhopparen Selina Zumbühl för Schweiz – där Frankfurts Ana Maria Crnogorcevic även hamnade i målprotokollet.
Resultatet innebar att Tyskland – utan att spela – blev tredje land efter Sverige och Italien att säkra sin EM-plats nästa år. Grattis.

Italien säkrade för övrigt sin plats 3,5 timmar innan tyskorna. Italien och Ryssland nämligen vann som väntat i grupp 1 i dag. Italien står på full poäng och målskillnaden 34–0 efter åtta omgångar. Eftersom inbördes möten går före målskillnad är den italienska EM-platsen alltså klar. I dagens 9–0-seger spelade bara måldrottningen Patrizia Panico i 65 minuter. Fast hon hann med tre mål på den tiden.

I grupp 3 leder numera Island en poäng före Norge och två före Belgien. Margret Lara Vidarsdottir inledde målskyttet för isländskorna i 3–0-segern mot Ungern. När Norge krossade Bulgarien med 11–0 blev Isabell Herlovsen femmålsskytt. Imponerande – även om motståndet var uselt.

I grupp 4 gjorde Arsenals Kim Little tre mål när Skottland vann med 8–0 mot Israel – och stärkte sin position som tvåa bakom suveräna Frankrike. Skotskorna fick dessutom hjälp av Wales som med sin 1–0-seger på Irland sannolikt spelade bort sina motståndare från slutspelet i Sverige.

Kif Örebros Sanna Talonen blev stor hjältinna när Finland vann med 2–1 borta mot Ukraina i toppmötet i grupp 5. Talonen gjorde båda de finska målen – det andra i 85:e minuten. Efter fem spelade omgångar leder nu finskorna tabellen tre poäng före Vitryssland och sex före både Ukraina och Slovakien. På onsdag är det gruppfinal mellan Finland och Vitryssland i Helsingfors. Finsk seger där – och EM-platsen känns säkrad.

Slutligen tog Österrike en blytung 3–2-seger borta mot Tjeckien i grupp 7. Det innebär att jag med största sannolikhet kommer att få fel i mitt tips av den här gruppen. För vinner inte tjeckiskorna i Danmark på onsdag är den österrikiska playoffplatsen klar.
Österrikes mål i Prag gjordes av Sarah Puntigam (på straff), Nadine Prohaska och Nina Burger.

Vi gavs två väldigt positiva svar – och två mindre bra

Tillbaka i Borås efter en sväng till Halmstad är det hög tid att göra en avstämning av de frågor jag hade med mig till Halmstad.

Jag hoppades på att få fyra positiva svar. Här är facit:

1) Att försvaret håller. NEJ.
Frågetecknen kvarstår tyvärr. Ser man till det defensiva grundspelet var det bra. Vilket var positivt, och ändå ger visst hopp. Men man får inte ge bort mål. Och alla tre baklängesmålen var gåvor – varav fyrbacklinjen var inblandad i två av dem.
Lisa Dahlkvist och Stina Segerström gav bort 2–0-målet, genom att inte spela rejält och enkelt mot USA. För då hugger blixtsnabba Alex Morgan som en kobra. Och vid 3–1 var det dubbelt slarv. Först bolltapp på vänsterkanten, sedan verkade Annica Svensson tro att det amerikanska anfallet var över och lämnade Tobin Heath helt ren i straffområdet.

Fyrbackslinjen

Den svenska fyrbackslinjen

2) Målvaktsspelet. NEJ.
Jag konstaterade inför att vår målvakt måste prestera på absolut högsta världsklass om vi skall ha medaljchans i OS. Det gjorde inte Hedvig Lindahl i dag. USA hade läst sin läxa, och gjorde tre lobbförsök. Det första satte Abby Wambach till 1–0. En bra prestation av amerikanskan, men trots allt ett alldeles för billigt mål. Sådana har vi inte råd att ge bort. Dessutom saknade Lindahl pondus och tajming vid ett par hörnor.

3) Nilla Fischer. JA.
Jag var orolig för att vår kapten inte skulle hänga med i tempot. Men det gjorde hon i högsta grad. Hon stod tillsammans med Lisa Dahlkvist för en stark prestation defensivt på mitten. Och Fischers passningsspel var dessutom lysande – till skillnad från Dahlkvists.

4) Att Lotta Schelin ler. JA.
Vår storstjärna var precis så positiv och glad som jag hade hoppats. Dessutom är hon stark och snabb – och gjorde mål. Tillsammans med Sofia Jakobsson och Antonia Göransson bildade Schelin en sylvass svensk anfallstrio i första halvlek. Deras fart och fantasi gör att jag inte känner någon som helst oro för det svenska anfallsspelet. Tvärtom. Det är av högsta världsklass.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Se förresten matchens fyra mål på det här klippet.

Fler stillbilder från matchen, samt en längre analys av den spelmässiga insatsen får jag återkomma med. Utöver tränarna samlade jag för övrigt in citat från följande spelare efter matchen: Abby Wambach, Alex Morgan, Lotta Schelin, Emma Berglund, Stina Segerström och Johanna Almgren. Vad de sa återkommer jag till.

Slutligen noterar jag att publiksiffran stannade vid 2752. Det är förstås inte godkänt. Och framför allt väcker siffran åter oron för att nästa års EM skall bli ett publikt megafiasko.
För om inte hemmalaget och profilstarka världstvåan USA drar fler än 2752 – hur många kommer då lag som Italien, Spanien och Skottland att locka nästa år?

Viktiga frågor måste få rätt svar

Oj vad det var svårt att somna i går kväll. Fotboll engagerar, och tunga förluster är just – tunga.
Men nu är det dags att flytta fokus från herrarna till Sveriges bästa A-landslag, damernas. Bilen rullar alldeles strax mot Halmstad.

Som jag nämnt är mina förhoppningar om svensk OS-medalj högst begränsade. Mest med tanke på hur långt ifrån Tyskland och USA vi var i Algarve. Men även med tanke på hur hårt laget har drabbats av skador.

Jag vet ju att de här kamperna mot USA och Japan redan var bokade där i början av mars. Men med facit på hand känns det väl tufft att spela ihop ett lag mot två av världens tre bästa lag.
För med fem nya spelare i startelvan jämfört med fjolårets VM handlar de tre matcher tjejerna har inför OS om att spela ihop ett lag. Startelvan bör därför få minst 60 minuter i dag.

Man brukar ju säga att offensiv säljer biljetter och att defensiv vinner mästerskap. Därför är det klokt att Thomas Dennerby väljer att lägga fokus på försvarsspel fram till OS.

Men vilka svar vill vi ha i dagens match mot USA?

1) Att försvaret håller.
Störst frågetecken där sätter jag för Stina Segerström. Hon är mest rutinerade i mittförsvaret, och måste därmed bära vår nybyggda backlinje. Hon ställs inför svåraste möjliga test direkt. Segerström lär ha drömt mardrömmar om Alex Morgan efter 4–0-förlusten i Algarve. I dag måste vi få koll på både Morgan och Abby Wambach.

2) Målvaktsspelet.
Med en helt nyformerad backlinje är det extra viktigt att Hedvig Lindahl spelar förtroendeingivande, och styr vårt försvarsspel med sin röst. Rapporter säger att hon varit ojämn i damallsvenskan. Det har vi inte råd med i OS. Vår målvakt måste prestera på absolut högsta världsklass.

3) Nilla Fischer.
Linköpingsspelaren är lagkapten, och skall bära laget. Jag har noterat att hon har fått kämpa med att hänga med i tempot i damallsvenskan. En kapten som inte hänger med har även svårt att leda sitt lag. Fischer måste hitta rätt.

Vilka svar vill vi ha gällande offensiven då?
Där räcker det med att vi får se Lotta Schelin:s leende. Är vår storstjärna bara på sitt vanliga, sprudlande humör så behöver vi inte vara oroliga. Då kommer vi att skapa chanser.

Slutligen är det oerhört viktigt för självförtroendet i laget att vi hänger med resultatmässigt. Vi behöver inte vinna. Men efter två raka megasmällar mot toppnationer får det absolut inte dra i väg.

Det blir för övrigt spännande att se vilken strategi Dennerby väljer taktiskt sett. Under fjolåret klev vi framgångsrikt upp och satte hög press på amerikanskorna. Men det var innan Pia Sundhage började ge blixtsnabba Morgan fullt förtroende som spjutspets. Nu är hög press lite av en självmordstaktik. Så vi får nog backa hem lite och krympa ytor. Eller?

Många spännande frågor skall alltså få svar i eftermiddag. Avspark är 16.00 på Örjans vall i Halmstad. Matchen sänds även på tv i Tv4sport. Och Sverige startar så här.

Det blir Berglund och Segerström i mittförsvaret – trots allt

Thomas Dennerby har offentliggjort sin startelva mot USA. Därmed har han också troligen visat oss hur han tänker sig sin OS-elva.

Och jag får som jag vill. För jag har ju här önskat Emma Berglund och Stina Segerström som svenska mittbackar. Och trots att det spreds andra uppgifter i går så blir det just mitt önskepar som får chansen.

I övrigt blir det just det lag jag önskade i går. Så här startar vi mot USA i morgon: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Stina Segerström, Emma Berglund, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla FischerSofia Jakobsson, Caroline Seger, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Visst skall det bli spännande att få se vårt OS-lag i morgon?

Fast först skall vårt EM-lag (herrar) göra upp med England. Nu bänkar vi oss.

Blixtar och barnmat

EM-mötet Ukraina–Frankrike avbröts och fick skjutas upp en timme på grund av regn och åska.

Tjejerna i norska toppserielagen Klepp och Röa tycker inte att den regnblöta planen i Donetsk var något speciellt. Röas Emilie Haavi skrev:

”Pøh! Det været der er bare barnemat!”

Lagkamraten Elise Thorsnes följde upp genom att lägga upp den här bilden via sin twitter. Och ja, det verkar ha varit en rätt blöt historia i Norge.

Och visst får man kalla ovädret i Donetsk för rena barnmaten. Men jag tycker nog att det var ett klokt beslut att vänta ut lite torrare förhållanden. Eller hur?

Tänkte inte på det…

När jag i går skrev om fördelningen av de 24 platserna till VM i Kanada 2015 glömde jag en grej som jag egentligen visste. Nämligen att Nordkorea är avstängt från nästa VM till följd av dopningsskandalen i förra årets mästerskap.

Det får mig att tycka att Asien också fått en plats för mycket. De borde ha haft 4,5 platser och Oceanien 0,5. Då hade vi troligen fått en playoffmatch mellan Asiens femma Thailand och Nya Zeeland. Och det hade känts rimligt.

Den överblivna platsen borde ha gått till Europa, som trots allt har tolv länder bland de 24 högst placerade på Fifas världsranking. Och trots att Europa bara hade fem av 16 platser i fjolårets VM stod vi för fyra av åtta lag i kvartsfinal, och två av fyra i semifinal. Så det hade varit högst rimligt med 9,5 europeiska platser – tycker jag. Nu fick vi åtta, vilket är ok, men inte mer.

Så här tycker jag det borde ha sett ut:

AFC (Asien): 4,5 platser. Har fått 5.
CAF (Afrika): 3,5 platser. Har fått 3.
CONCACAF (Nord- och Centralamerika): 2,5 platser. Har fått 3,5.
CONMEBOL (Sydamerika): 2,5 platser. Har fått 2,5.
OFC (Oceanien): 0,5 platser. Har fått 1.
UEFA (Europa): 9,5 platser. Har fått 8.
Värdnationen: 1 plats. Har fått 1.

Dennerby bör spela OS-elvan mot både USA och Japan

I går samlades det svenska landslaget inför den stundande trenationsturneringen.

Det är dock mer än bara två vänskapsmatcher mot de senaste VM-finalisterna som skall spelas. Det är ju i praktiken nu som OS börjar.

Thomas Dennerby har tagit ut de 22 spelare som han också tänker ta med till Storbritannien. 18 i truppen, och fyra som reserver på plats.
I och för sig läser jag på förbundets hemsida att Dennerby fortfarande håller en dörr öppen för Sara Larsson. Han säger:

”Hennes rehab har tagit lite längre tid än vi hoppats. Jag kommer att ha tät kontakt med Sara följande dagar. Det börjar närma sig deadline för henne att bli klar till OS.”

Men att Larsson skall hinna komma i OS-form känns inte trovärdigt. Tråkigt för henne, och för landslaget. Men vi måste satsa på nya spelare.

Dennerby brukar arbeta med kontinuitet när det gäller startelvan. Han tar alltså ut elva spelare, och sedan låter han dem spela i match efter match. Bara skador eller rejäla formsvackor kan ändra i elvan.
Från fjolårets succélag i VM är fem spelare borta. Det handlar om Larsson, Charlotte Rohlin, Linda Forsberg, Therese Sjögran och Josefine Öqvist.

På ett år skall alltså hälften av startelvans utespelare bytas ut.

Hittills har förbundskaptenen testat friskt. Men nu får det vara slut med prov. Med bara tre landskamper kvar till OS är det nu hög tid att välja vilka spelare som skall få förtroendet, och satsa på dem.

Framför allt gäller det här i mittförsvaret, där de utvalda bör ges 90 minuter i alla tre matcherna för att spela ihop sig.
Enligt svenskfotboll.se kommer Malin Levenstad och Emma Berglund bilda mittlås mot USA. Således bör de få förtroendet i OS också.

Dennerby konstaterar på förbundets hemsida att det blir hårt fokus på defensiven fram till OS.

”Med en bra defensiv blir också offensiven bra.”

Väljer man motståndare som USA och Japan så är det ofrånkomligt att man får träna försvarsspel. Och även om Berglund och Levenstad spelat i U-landslag ihop så skall det bli intressant att se hur de klarar sig mot två av världens tre bästa landslag.

Hur kommer då Dennerby att formera resten av startelvan?

Jag tror att han väljer att satsa på 4-2-3-1, även om han testade 4-4-2 i andra halvlek mot Skottland senast.
Även om jag själv kunde tänkt mig ett annat val är det självklart att Hedvig Lindahl kommer att vakta målet.
Ytterbackarna är också självklara. Där spelar Annica Svensson och Sara Thunebro.

De båda defensiva mittfältarna blir Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist. Här hissar jag dock två varningsflaggor.
Först tycker jag inte att det har lyst om Dahlkvist i Tyresö under våren. Visst måste några spela biroller i ett så stjärnspäckat lag. Men jag hade ändå hoppats mer av Dala. Förhoppningsvis toppar hon dock formen till OS, precis som hon gjorde till VM i fjol.
Fischer har sett riktigt trög ut i damallsvenskan, det jag sett henne. Och det går riktigt fort när USA och Japan trillar boll. Jag hoppas att Linköpingsspelaren hänger med. Jag kan inte säga att jag känner mig inte säker på det.

Som spjutspets är förstås Lotta Schelin självskriven. Hon är vår enda riktiga världsstjärna, och måste vara i absolut toppform i månadsskiftet juli/augusti om vi skall ha minsta medaljchans.

Det är bland de tre offensiva mittfältarna som det kan bli kamp om platserna. Men visst, systemet är byggt för att göra plats för Caroline Seger. Så hon kommer ju att spela centralt.
Sedan hoppas jag att Dennerby väljer att sätta Sofia Jakobsson och Antonia Göransson på varsin kant. De båda 90-talisterna var lite för tunna i VM i fjol. Men båda har under året vuxit ut till internationella toppspelare.
För mig är Jakobsson helt given till höger. Då vill man balansera laget så att vänstersidan blir lite mer defensiv. Och visst är även Göransson ett offensivt alternativ. Men hon har fått lära sig göra ett stort defensivt jobb i Potsdam. Och jag tror att hon är redo.

Tänker jag rätt? Och tänker jag som Dennerby? I morgon får vi ett första svar. Jag väntar spänt.

* I morgon i Halmstad är det ju USA som står för motståndet. Jag spekulerade ju här i huruvida USA:s spelare kommer att söka sig mot Europa efter OS.
De svenska lag som funderar på att värva amerikanskor kan med fördel använda sig av den här färska tv-intervjun med Hope Solo som lockbete. För bättre reklam för damallsvenskan går det väl knappt att få?

Vilket land blir först att säkra EM-biljetterna?

Medan Sverige, USA och Japan laddar inför OS med en på många sätt glödhet träningsturnering i Halmstad och Göteborg spelas även mängder av hyperintressanta tävlingslandskamper runtom i Europa.

Vår egen träningsturnering är förstås så het som en träningsturnering någonsin kan bli. Alla tre medaljnationerna från VM i fjol är med.
Och det är faktiskt de tre OS-lag som är högst rankade på Fifas världsranking som stöter på varandra. Även om jag själv för tillfället bara rankar Sverige som sjätte nation i OS.

Som vanligt har Svenska Fotbollförbundet inte direkt jobbat ihjäl sig för att marknadsföra evenemanget. Men jag hoppas att de åtminstone klarar av att nå över 5000 åskådare på Sveriges båda matcher. Allt annat vore pinsamt. Inte minst med tanke på att vi skall ha ett EM-slutspel i Sverige nästa år, och då kommer vi inte att ha så här namnkunnigt motstånd.

Vad kan vi förresten kunna att få för motstånd i nämnt EM?

Delvis kan den frågan besvaras under kommande vecka. Det skall spelas inte mindre än 27 EM-kvalmatcher från lördag till och med torsdag och Italien, Danmark och Holland kan alla tre bli EM-klara av egen kraft i veckan.

De mest intressanta matcherna är:
* Schweiz–Spanien i grupp 3, lördag 18.30
* Ukraina–Finland i grupp 5, på lördag 17.00
* Tjeckien–Österrike i grupp 7, på lördag 16.00
* England–Holland i grupp 6, på söndag 18.30
* Norge–Nordirland i grupp 3, på onsdag 18.00
* Finland–Vitryssland i grupp 5, på onsdag 18.00
* Slovakien–Ukraina i grupp 5, på onsdag 19.00
* Danmark–Tjeckien i grupp 7, på onsdag 19.30
* Irland–Skottland i grupp 4, på torsdag 20.30

Jag tippade EM-kvalet i slutet av oktober. Det tipset står sig fortfarande väldigt bra. Även om jag reviderade mitt tips i grupp 3 en månad senare.

Sedan november har jag däremot inte känt behov av att göra någon ändring i tipset. Senast jag gjorde någons större genomgång av läget i EM-kvalet var för övrigt i början av april.

Inför helgen kan det vara läge för en ny snabbgenomgång.

Grupp 1:
Italien kommer att vinna, och motsvara mitt tips. De kommer att säkra gruppsegern 100-procentigt redan på lördag genom seger mot Makedonien (hemma).
Ryssland tar andraplatsen. Sannolikt är det klart redan innan den 19 september, då man tar emot trean Polen hemma.

Grupp 2:
Även här kommer tipset att sitta klockrent. För det är i praktiken klart att Tyskland vinner före Spanien.
Spanien har chansen att få en direktplats till slutspelet i Sverige, som bästa tvåa. Men då krävs nog seger i den kluriga bortamatchen mot Schweiz på lördag. Fixar Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Ana Maria Crnogorcevic och de andra schweiziskorna att sätta en käpp i hjulet för Vero Boquete och de andra spanjorskorna så talar det mesta för att tvåan i grupp 6 blir bästa tvåa.

Grupp 3:
Är ihop med grupp 5 klart jämnast. Här är det fortfarande ett öppet race mellan Belgien, Norge, Island och Nordirland.
Jag tippade först Norge före Island, men kastade sedan om det tipset.
Gruppen kommer inte att avgöras förrän i september, då det spelas fyra inbördes möten mellan de fyra topplagen. Jag tror att matchen Norge–Island den 19 september kan bli helt avgörande om gruppsegern. Men för att det skall bli verklighet behöver Norge först slå Nordirland och Belgien.

Grupp 4:
Här motsvarar Frankrike mitt favorittips. Om Irland och Skottland kryssar på torsdag är fransyskorna redan helt EM-klara.
Kampen om andraplatsen i gruppen står just mellan Irland och Skottland. Torsdagens möte i Cork kan vara det som avgör.

Grupp 5:
Jämnaste gruppen ihop med grupp tre.
Jag har tippat Finland före Ukraina. Det tipset känns gångbart, även om både Slovakien och Vitryssland i högsta grad är med i kampen. Finland ställs mot Ukraina (borta) och Vitryssland (hemma) i veckan. Dessutom skall Slovakien ta emot Ukraina. Efter de tre matcherna kan det vara avgjort.
Men avgörandet kan också dröja till slutomgången den 19 september, då Finland tar etmo Ukraina och Vitryssland tar emot Slovakien.

Grupp 6:
Här har det handlat om två lag från första sekund – Holland och England.
Gruppen avgörs på söndag, då de lagen möts i Manchester. Jag tror på engelsk seger i matchen, och i gruppen.
Men Loes Geurts, Manon Melis, Kirsten van de Ven och de andra holländskorna har en bra chans att gå direkt till EM som bästa tvåa, även vid förlust.

Grupp 7:
Här motsvarar Danmark favoritskapet med eftertryck.
Danskorna kan säkra sin EM-plats på onsdag genom seger mot Tjeckien.
Andraplatsen står mellan Österrike och Tjeckien. Österrike anfört av Bayern Münchenkvartetten Carina Wenninger, Viktoria Schnaderbeck, Sarah Puntigam och framför allt Laura Feiersinger ligger före just nu. Gör de det även efter lördagens möte i Prag?

Slutligen. Här är återigen mina tolv EM-lag:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Island, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Norge.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoff.