Spridda burop mötte succédebutanten Sydney Leroux

Hon möttes med spridda burop från den kanadensiska publiken när hon klev in på planen i sin första tävlingslandskamp någonsin på seniornivå. Sedan gav Sydney Leroux USA:s supportrar anledning att jubla. Fem gånger om.

I sin andra match någonsin för USA:s A-landslag – den första i tävling – gjorde alltså 21-åriga Leroux fem mål. Hon gjorde det på en halvlek på hemmaplan i Vancouver.
För hon är ju som bekant född och uppväxt i Kanada. Och hon spelade för just Kanada fram till och med 2007. Redan som 15-åring flyttade hon ifrån sin ensamstående mamma i Vancouver – till USA, för att förverkliga drömmen om att bli fotbollsstjärna. 2008 valde hon sedan att även börja spela för sin pappas hemland USA.

När Pia Sundhage bytte in Leroux i halvtid mot Guatemala hördes jubel, men även spridda burop. Det beror förstås på att den kanadensiska publiken inte tycker speciellt bra om kanadensare som tävlar för andra länder.

Men det var åtminstone en kanadensare på läkaren som vrålade av lycka över debuten, mamma Sandi Leroux. Hon intervjuades live när dottern gjorde sitt tredje mål. Och mamma Sandi bjöd på årets tjut i kanadensisk tv.

Så här sa Sydney Leroux själv efteråt i en tv-intervju:

”Det här var en stor dag för oss. Det var en stor dag för mig. Min familj och mina vänner är här, allt är ganska fantastiskt. Jag var supernervös, och alla sa åt mig att spela enkelt – och göra det jag är bra på. Och det var just vad jag gjorde. ”

Hur gick då matchen? Jo den slutade 13–0 till USA.

Jag skrev häromdagen om att jag tycker att det är för många lag med i det nordamerikanska OS-kvalet. Och den åsikten kvarstår. Kanada bytte ut i princip hela sitt lag till andra matchen, och vann ändå lätt mot Kuba.

Tillsammans har USA, Kanada, Mexiko och Costa Rica gjort 51–0 på åtta matcher mot Kuba, Haiti, Guatemala och Dominikanska Republiken. Ett snitt på mer än 6–0 – alldeles för stor skillnad.

Men det hindrar inte att USA har varit bra. Grymt bra. De spelar en fantastiskt fin passningsfotboll på ett och två tillslag. Vi snackar ett spel som måste tilltala även den mest inbitne damfotbollskritikern. Första halvleken i natt var ren uppvisning.
Då var Abby Wambach, som jag tidigare ifrågasatt, strålande bra. Det var också Lauren Cheney och Carli Lloyd. Som tack byttes den trion ut i halvtid…

För stor klasskillnad alltså. Men samtidigt är det kul att ett land som Haiti kan få visa upp sig på den här nivån. Ni minns väl jordbävningen där för två år sedan?
Under OS-kvalet i Vancouver har det ordnats insamlingar till det haitiska laget. I samband med en twitterkampanj för en sådan insamling hittade jag den här länken, med ett reportage om Haitis F17-lag från 2010. Det är definitivt ett av de bästa idrottsreportage jag någonsin sett. Se det, men var beredd på att det är riktigt gripande.

Ali Kriegers korsband var också av – missar OS

I går skrev jag om Ali Krieger:s knäskada. Då var budet att hon inte skulle missa OS. Men tyvärr för USA och för hennes klubb FFC Frankfurt så är hela säsongen körd.

Det visade sig nämligen att både inre ledbandet och korsbandet var av i Kriegers vänsterknä. Som jag skrev i mitt förra inlägg såg jag smällen live, och det var ett överfall. En sen, och högst otajmad tackling. Det kändes direkt att något troligen gick sönder i Kriegers knä.

Högerbacken har härmed en rejäl operation, och sex–åtta månaders rehabilitering framför sig. Och oavsett om USA kvalar in till OS eller ej så kommer Krieger att få se matcherna på tv – eller från läktaren. Tråkigt.

Själv skriver Krieger så här om skadan på sin twitter:

”Tack alla för allt stöd. Jag har de allra bästa lagkompisarna, supportrarna och vännerna. Jag kommer att komma tillbaka starkare än någonsin.”

Skall man vara cynisk finns det dock plusvarianter för svensk del här. Även om de är nära vänner så konkurrerar ju Krieger med Sara Thunebro om speltid på ytterbacksplats i FFC Frankfurt. Den här skadan kommer garanterat att öka Thunebros speltid – som varit begränsad under hösten.

Dessutom skall LdB Malmö ju möta Frankfurt i kvartsfinalen av Champions League. Tyskorna kommer att vara storfavoriter även utan Krieger, men visst tappar laget härmed kvalitet.

Ali Krieger

Kritik mot Sundhage när USA vann pinsamt målkalas

Pia Sundhage fick hård kritik i Kanada i natt, för att hon jublade för mycket när USA gjorde slarvsylta av Dominikanska republiken.

Jag var uppe och såg första halvlek. Rent sportsligt var det ett skämt till fotbollsmatch. Efter sex minuter var det 3–0 till USA, och man var rädd att det skulle kunna bli upp mot 25 USA-mål. Takten bromsades dock, och det blev bara 14–0 till slut.

Inhopparen Amy Rodriguez, ”A-Rod” kallad, spelade en halvlek och hann med totalt fem mål, bland annat ett äkta hattrick på tolv minuter. Hennes fem mål såg jag inte live. Däremot såg jag Abby Wambach:s halvlek, och känslan som jag skrev om häromdagen – att hon alltmer är en bromskloss – finns kvar. Riktigt bra insatser gjordes däremot av Lauren Cheney (ett mål och fyra assist) och Heather O’Reilly (tre mål och tre assist).
Fast det går inte att dra för stora slutsatser av matchen, för Dominikanska republiken borde inte ha varit med i en turnering av den här digniteten. De höll nog max svensk division II-nivå. Med tanke på att Kanada bollade med Haiti natten mot i går (6–0-seger) och Mexiko hade 4–0 mot Guatemala i halvtid (5–0 till slut) i natt så borde nog det här kvalet i Vancouver enbart ha spelats med fyra, eller max sex lag.
För Kanada gjorde för övrigt Christine Sinclair fyra mål och ett assist. Hemmalagets storstjärna verkar vara i toppform. Men även Mexikos Maribel Dominguez står redan på tre mål efter en omgång.

Matcher som USA–Dominikanska republiken ger inget för någon. I varje fall inget positivt.

Ali Krieger

Däremot förstördes kanske FFC Frankfurt:s Ali Krieger:s säsong i slutet av första halvlek. Högerbacken drabbades av en högst vårdslös tackling i knähöjd, och vred sig i smärtor när hon bars av på bår. På tv-bilderna såg det ut som att knät vek sig. De första rapporterna från USA:s lagledning sa att skadan sannolikt var allvarlig. Och rykten nu säger att det inre ledbandet delvis är av. Tråkigt. Men korsbandet skall vara helt, och det innebär att hon bör kunna spela i OS – om USA tar sig dit.

Så till kritiken av Pia Sundhage. Redan vid 3–0-målet började de kanadensiska tv-kommentatorerna prata om att det kanske borde införas en gräns i fotboll för hur stora segrar man kan ta. Det var ju som sagt parodi på fotboll. Kommentatorerna tyckte att Sundhage jublade för mycket över de amerikanska målen. Även de billiga. Och att det var respektlöst, på gränsen till förnedrande mot motståndarna att göra high-five med alla andra ledare efter varje mål.
Under andra halvlek fick kommentatorerna rejält med stöd på twitter. Bland annat av ett gäng amerikanska fotbollsjournalister, och av före detta Piteåmålvakten Stephanie Labbé.

Själv skall Sundhage ha sagt så här om sin glädje efter alla 14 mål:

”Jag blir glad när vi gör mål. Det är mitt sätt att visa respekt mot motståndarna.”

Det kan ju bli målskillnad om gruppsegern, så det är självklart att laget var skulle fortsätta ösa på framåt hela vägen. Men jag tyckte nog också att Sundhage, under den halvlek jag såg, uppträdde på gränsen.

Till sist en länk där man kan se alla matcher gratis, bara man licensierar sig. Där finns dessutom klipp med höjdpunkter, som man kan se utan att licensiera sig. Bland annat kan du se alla USA:s 14 mål.

Blir det en dålig soppa av fem assisterande tränare?

Såg just nyheten att Göteborgs FC skall ha hela fem spelande, assisterande tränare.

Det är kvintetten Lisa Ek, Johanna Almgren, Jane Törnqvist, Linnea Liljegärd och Stina Segerström som skall turas om att vara hjälptränare till Torbjörn Nilsson. Tjejerna blir således spelande tränare var femte vecka.

Det är en udda lösning, som jag spontant är rätt tveksam till. Ju fler kockar, desto sämre soppa säger man ju. Och här får fem spelare ett slags särställning i truppen, som kan väcka känslor hos övriga spelare.
Liljegärd var ju till exempel inte hundraprocentigt ordinarie i fjol. Vad än Nilsson än kommer att säga blir det lite tuffare att placera henne på bänken den här säsongen, när hon även är assisterande tränare.

Men visst finns det också fördelar i det här. En fördel på kort sikt är att GFC kan betala lite högre löner till fem duktiga spelare.
En fördel på längre sikt är att vi har alldeles för få kvinnliga fotbollstränare i landet. Här får fem välutbildade fotbollstjejer chansen att komma in i yrket på högsta nivå på ett ganska mjukt sätt. Och det är förstås bra.

Vågar Sundhage bänka Wambach i OS-kvalet?

Natten mot fredag svensk tid börjar OS-kvalet i Nordamerika, och mitt fokus är riktat mot hur Pia Sundhage tänker ta sig an den generationsväxling som är på gång i USA.
Framför allt blir det spännande att se hur Sundhage matchar Abby Wambach och Alex Morgan.

Under VM i fjol var det självklart att spela Wambach från start, och använda Morgan som inhoppare. Men Wambach besväras av hälseneproblem, och fortsätter Morgan att utvecklas går det nog inte att hålla henne utanför laget så länge till.

På min näthinna har jag Morgans båda inhopp i VM:s semifinal och final, men framför allt det från höstens träningslandskamp mot Sverige.
Där byttes Morgan in för Wambach efter 74 minuter. Då var Sverige i ledningen med 1–0. Visst hade USA skapat nog med chanser för att göra ett, eller ett par, mål på de första 74 minuterna. Men Sverige hade trots allt ganska bra koll på ett förutsägbart amerikanskt anfallsspel.

Med Morgan förändrades allt. Hennes inhopp var verkligen grymt bra. Och hennes snabbhet gav det svenska försvaret vansinniga problem den sista kvarten. För runt Morgan spelade Sundhage tre andra snabba spelare i Tobin Heath, Lauren Cheney och Heather O’Reilly.
Plötsligt blev USA:s anfall kvickt och oförutsägbart. Lika plötsligt framstod Wambach som en bromskloss.

Om det ser ungefär likadant ut under OS-kvalet skall det alltså bli intressant att följa Sundhages coachning. För det kan inte vara lätt att sätta en stark ledartyp som Wambach vid sidan.

Den amerikanska generationsväxlingen slår igenom i alla lagdelar. För Shannon Boxx och Christie Rampone kommer båda att sluta efter OS. Det känns som att Becky Sauerbrunn håller på att matchas in som Rampones ersättare. Vem som skall ta Boxx plats är mer oklart. I varje fall dyker inga namn upp spontant i mitt huvud.

En annan spännande grej för en boråsare som jag är ju förstås hur de båda Dalsjöforsspelarna i Kanada, Erin McLeod och Melissa Tancredi sköter sig.

Kvalet börjar alltså på torsdag eftermiddag, Vancouvertid – vilket är natten mot fredag, svensk tid. Fast de första dagarna känns som en ren transportsträcka. Det riktigt intressanta inleds natten mot tisdag med Kanada–Costa Rica, fortsätter natten efter med USA–Mexiko och når sin kulmen med de båda semifinalerna natten mot nästa lördag. För det är mellan nämnda fyra nationer kampen om de två OS-platserna står.

Så här spelas hela det nordamerikanska OS-kvalet, svenska tider:
20/1: 02.00 Costa Rica–Kuba, 04.30: Kanada–Haiti
21/1: 02.00 Mexiko–Guatemala, 04.30: USA–Dominikanska Republiken
22/1: 02.00 Costa Rica–Haiti, 04.30: Kanada–Kuba, 23.00 Mexiko–Dominikanska Republiken.
23/1: 01.30 USA–Guatemala
24/1: 02.00 Kuba–Haiti, 04.30 Kanada–Costa Rica
25/1: 02.00 Guatemala–Dominkanska Republiken, 04.30: USA–Mexiko
28/1: 02.00 Semifinal 1, 04.30 Semifinal 2
30/1: 02.00 Final

Matcherna ser du live här. Jag tror att det är gratis, bara man registrerar sig.

Nu vet jag – Ronja var inte yngst i allsvenskan

Ett av de allra mest lästa inläggen på den här bloggen handlar om huruvida Piteås Ronja Aronsson är tidernas yngsta spelare i damallsvenskan.

Bakgrunden är den att jag var på plats på Borås Arena när den numera 14-åriga spelaren gjorde sin debut. Det var den 8 oktober i fjol. Dagen efter skrev jag i BT att: ”Enligt vad BT lyckats få fram är hon den yngsta damallsvenska spelaren någonsin.”

Men sedan kontaktades jag av Tommy Wahlsten på SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker), som hävdade att Ronja inte var yngst. Men vem som hade varit yngre visste han inte. Jag bloggade alltså om saken, och mitt blogginlägg har lästs av många. Du hittar det här.

Wahlsten har dock gått till botten med frågan, och i dag trillade det senaste numret av SFS tidning Bolletinen ner i mitt brevnedkast. Där redovisas hans utredning. Vad visar den då?

Jo, att Ronja Aronsson är näst yngst. Vid sin debut var hon sju dagar äldre än tidernas yngsta spelare, Carola Karlsson. Sju dagar.

Här är listan över damallsvenskans yngsta spelare genom tiderna:
1) Carola Karlsson, Lotorps IF. Hon var 13 år, 9 månader och 11 dagar när hon spelade mot Landvetters IF den 7 juni 1997.
2) Ronja Aronsson, Piteå IF. Hon var 13 år, 9 månader och 18 dagar när hon spelade mot Dalsjöfors Goif den 8 oktober 2011.
3) Cissi Berglund, Mallbackens IF. Hon var 13 år, 10 månader och 16 dagar när hon spelade mot Malmö FF den 12 augusti 1994.

Även AIK:s Åsa Pettersson har dykt upp på vägen. Hon var nämligen 13 år, 9 månader och 12 dagar när hon ingick i truppen mot Bälinge IF den 9 september 1995. Men enligt Wahlstens undersökning byttes aldrig Pettersson in i den matchen. Hon bör alltså från och med nu avskrivas från alla topplistor.

Pinsamt av förbundet när Sverige slog Norge med 2–0

Sverige har just slagit Norge i årets första landskamp i fotboll. Men fotbollförbundet verkar inte bry sig om vårt damlag – för så här ser deras hemsida ut:

Matchen är slut, men förbundets hemsida toppas av en införtext.

Och enligt vad jag hittat – och jag jobbar med att hitta information – går det inte att läsa info om matchen någon annanstans heller. Inte mer än resultatet – som blev 2–0 (1–0) – och målskyttarna, Nilla Fischer och Antonia Göransson. Faktum är att den bästa infon faktiskt kom från Jessica Landström:s twitter. Bra jobbat.

Som jag skrivit tidigare – det finns väldigt mycket att göra när det gäller marknadsföringen av våra fotbollstjejer. Väldigt mycket. Victoria Sandell Svensson har fått ansvar för att vara frontfigur i PR-sammanhang inför hemma-EM nästa år. Det känns som att Vickan kommer att få jobba.

För att vara en konstruktiv kritiker har jag i ett tidigare inlägg givit förslag på hur man kan marknadsföra laget. Fast punkt nummer ett måste ju vara att åtminstone erbjuda direktrapportering av alla landskamper på förbundets hemsida. För dagens rapportering är en skam.

Dennerbys nya giv – Schelin ensam toppforward

I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.

Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.

Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie HammarströmLotta Schelin. Ett intressant lag.

Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.

Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?

För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.

Landslaget kammade noll på Idrottsgalan

Fotbollstjejerna kammade noll på Idrottsgalan i kväll. Det är bara att konstatera att längdskidlobbyn har alldeles för stor makt i den svenska Idrottsakademien.

För det var ju i kategorien Årets lag som fotbollen borde ha vunnit. Jag hade även accepterat om handbollstjejerna fått priset.

Men akademien valde Charlotte Kalla/Ida Ingemarsdotter för deras VM-guld i sprintstafett. Visst skidtjejerna tog guld medan fotbollstjejerna tog brons. Men i min värld är ett VM-brons i fotboll värt oerhört mycket mer än ett VM-guld i sprintstafett på skidor.
Inom skidsporten kan man ta tolv VM-guld under en fyraårsperiod. Under samma period kan man dessutom ta sex OS-guld. I fotbollen finns det ett VM- och ett OS-guld inom samma period. Alltså borde fotbollens medaljer ha grymt mycket större status.
Och faktum är ju att under skid-VM i fjol valde flera stjärnor – bland annat VM-drottningen Marit Björgen – att stå över sprintstafetten. Det borde ha sänkt statusen på den medaljen ytterligare.

Så, underkänt betyg till akademien i lagkategorien. För inte ens Charlotte Kalla själv trodde på seger. Så här sa hon till SVT:

”Jag trodde inte på det här. Jag trodde på fotbollslandslaget.”

Att Lotta Schelin och Pia Sundhage skulle bli utan pris var mer väntat.

Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Intresset för fotbollstjejerna klart större än för juniorkronorna

I början av veckan gick landets ishockeyälskare i spinn över att fantastiska 530 000 tv-tittare hade följt JVM-finalen i ishockey på SVT.

Kul att laget vann, och visst är det en bra tittarsiffra. Men fantastisk?

Så låg notering hade ju bara TV4 på en svensk match från VM i Tyskland ifjol, och det var premiären mot Colombia. Den sågs av 435 000 svenskar klockan 15.00 en tisdagseftermiddag.

Visst juniorkronorna spelade mitt i natten – vilket naturligtvis också det är väldigt långt ifrån bästa tv-tid. Fast det var ju en VM-final. Och tv-mässigt vinner verkligen fotbollstjejerna på knockout mot hockeyjuniorerna i intresse.

För när Lotta Schelin, Lisa Dahlkvist och de övriga landslagstjejerna spelade VM-semifinalen mot Japan i fjol satt 1 797 000 svenska tittare framför sina tv-apparater. Det gjorde matchen till fjolårets fjärde mest sedda sportevenemang i Sverige.
Bara VM-finalen i ishockey mot Finland (2 034 000), samt herrarnas båda EM-kvalmatcher mot Holland (2 017 000) och Finland (1 823 000) hade högre tittarsiffror. Här är listan över fjolårets mest sedda program.

Och här är tittarsiffrorna från Sveriges övriga VM-matcher:
* Nordkorea: 635 000 tv-tittare.
* USA: 1 280 000 tv-tittare.
* Australien: 922 000 tv-tittare.
* Frankrike: 1 115 000 tv-tittare.

VM-finalen mellan Japan och USA följdes för övrigt av 1 284 000 svenska tv-tittare i snitt.
I Japan spelades finalen på en tidig måndagsmorgon. Ändå satt 15 miljoner japaner framför sina tv-apparater vid straffavgörandet. Och i USA sågs straffarna av 21,1 miljoner personer på eftermiddagen lokal tid.

Vem går i Alex Morgans fotspår?

På fredag är det dags för den årliga draften i WPS, och spekulationerna om vem som skall gå först är igång.
Det är sju spelare som skall väljas i draftens första runda. Fjolårets tabelljumbo Atlanta Beat väljer som brukligt är först.

I fjol valdes Alex Morgan först i draften, och henne har det ju gått ganska bra för sedan dess. I år heter huvudfavoriterna Teresa Noyola Bayardo och Sydney Leroux.

Mittfältaren Noyola Bayardos namn blev glödhett i helgen, efter att den 21-åriga USA-mexikanskan fått MCA Hermann trophy 2011 som fjolårets bästa amerikanska collegespelare.
Det är förstås en grymt prestigeladdad utmärkelse, som tidigare bland annat vunnits av klassiska spelare som Michelle Akers (1988), Kristine Lilly (1991), Mia Hamm (1992 och 1993) och Christine Sinclair (2004 och 2005). Ingen svenska har vunnit priset, men väl en finländska, Anne Mäkinen (2000), och en japansk Sverigebekanting, Mami Yamaguchi (2007).

Noyola Bayardo spelade för USA i alla ungdomslandslag, var bland annat med i U20-VM 2010. Men som senior har hon valt Mexiko, och för dem spelade hon två VM-matcher i fjol.
Frågan är alltså nu om Noyola Bayardo gör en dubbel, och även går först i draften. Det som talar emot är att ingen tidigare MCA Hermann-vinnare har gjort det.

Vilka är då Noyolas motkandidater?
Sydney Leroux är nämnd. Forwarden är med i Pia Sundhage:s 29 spelare stora landslagstrupp inför OS-kvalet i Vancouver, och borde förstås vara en självskriven kandidat att gå först. Hon är född i just Vancouver, och spelade för Kanada i ungdoms- och juniorlandslag fram till 2008. Men tvärtemot Noyola väljer alltså Leroux numera att spela för USA – som är hennes pappas hemland.

I Sundhages trupp finns även collegetrion Kristie Mewis, Christine Nairn och Ingrid Wells. Wells diskade sig själv från att bli draftad bland de första genom att skriva på för Göteborgs FC. Mewis och Nairn borde vara valbara, men jag är inte helt säker. De var nämligen inte med på den lista över tio huvudkandidater som WPS publicerade på sin hemsida för någon vecka sedan.
Där var Wells och Leroux med, men inte heller Noyola.

Övriga åtta på listan var:
* Bianca Henninger, målvakt
* Coco Goodson, back
* Camille Levin, back
* Lindsey Pressley, back
* Lindsey Taylor, forward
* Sarah Hagen, forward – som dock har skrivit på för Bayern München, och är därmed sannolikt borta från att riktigt tidigt i draften.
* Stephanie Ochs, forward
* Melissa Henderson, forward
Det bör dock poängteras att lag kan välja att drafta både Ingrid Wells och Sarah Hagen som investeringar i framtiden, trots att de är borta från WPS-spel den här säsongen.

Draften skall gå att följa direkt på webb-tv via WPS hemsida. Dessutom skall WPS löpande twittra ut alla val.

Favoriterna vann guldbollarna

Det blev som förväntat – en dubbel till Japan. Homare Sawa och Norio Sasaki plockade som väntat hem guldbollarna som världens bästa spelare respektive tränare 2011.

Riktigt kul med guldbollar till Asien – ytterligare ett tecken på att fotboll är världssporten framför alla andra.

Sawa fick 28,51 procent av rösterna. Marta kom tvåa på 17,28 och Abby Wambach trea på 13,26. Vår svenska kandidat, Lotta Schelin, kom sexa med 4,85 procent. Fyra kom Aya Miyama och femma Hope Solo.

Bland tränarna vann Sasaki en jordskredsseger med hela 45,57 procent av rösterna. Sveriges representant, Pia Sundhage, kom tvåa på 15,83 och fransmannen Bruno Bini trea på 10,28. Precis som Schelin hamnade Thomas Dennerby på sjätte plats. Han fick 4,31 procent.

Så här föll Sveriges röster i spelarkategorien i damernas Ballon d’Or. Thomas Dennerby röstade på: 1) Sawa, 2) Wambach, 3) Marta. Och Nilla Fischer fördelade sina röster så här: 1) Sawa, 2) Wambach, 3) Louisa Necib.

Noterbart att Sverige inte hade någon mediaröst. Och att ingen svensk röstade på Lotta Schelin. Tolv av de röstande hade däremot Schelin som världens bästa spelare. Bland de tolv märks Frankrikes succétränare Bruno Bini och Senegals lagkapten – Kalmarspelaren – Mamy Ndiaye och Schelins lagkamrat från Lyon, Costa Ricas Shirley Cruz Trana. Alla röster finner du via den här länken.

I herrklasserna tog Barcelona storslam. Lionel Messi blev bästa spelare och Pep Guardiola bästa tränare. Intressant för övrigt att Zlatan Ibrahimovic röstade just på Messi och Guardiola som sina favoriter.

Årets mål gjordes av Neymar, och specialpriset gick till Alex Ferguson.

I morgon hoppas jag på historiskt pris till Japan

Priset till Världens bästa fotbollsspelare har aldrig gått till Asien. Inte ännu. Fast i morgon är det dags.

Jag har redan i två inlägg förklarat att jag tycker att Homare Sawa måste vara den självklara vinnaren av 2011 års Ballon d’Or – guldbollen till världens bästa spelare. Dels det här där det var tio nominerade kandidater, dels det här när finalisterna var klara.

Egentligen borde det inte vara något snack, men jag är lite rädd att de fem senaste årens vinnare, Marta, får en massa röster av gammal vana. Så tror jag att det gick till när Afrikas bästa fotbollsspelare 2011 röstades fram. Med all respekt för vinnaren Perpetua Nkwocha – Nigeria och Sunnanå, men nog borde väl Genoveva Anonma varit självskriven för det priset?

Den tredje kandidaten, Abby Wambach, blev nyligen som första fotbollsspelare någonsin utnämnd till årets bästa idrottskvinna i USA. Bra för fotbollen i USA, men Sawa skall inte Wambach rå på.

Även i tränarkategorin tror jag på japansk seger. Norio Sasaki borde vara självskriven. Men här håller man förstås en tumme för att Pia Sundhage skall bli första svensk att vinna en guldboll.

I morgon kväll i Zürich meddelas vinnarna. Galan direktsänds på Eurosport mellan 19.00 och 20.00.

Viktiga segrar för Lotta Schelin och Maria Karlsson

Ett tidigt mål från Rosana gav Lyon segern i dagens toppmöte mot Montpellier i franska Feminine Division 1.

Franska landslagsstjärnan Camille Abily serverade Rosana öppet läge redan i tredje minuten. Lyons brasilianska stjärna gjorde inget misstag, utan gav sitt lag en utmärkt start på 2012.

Lotta Schelin spelade hela matchen, och på slutet hade vår svenska superstjärna två kanonlägen att öka på till 2–0. Schelin lyckades dock inte överlista Montpelliers målvakt – den franska tredjemålvakten i VM, Laetitia Philippe.

Matchen slutade 1–0, ett resultat som innebär att Lyon därmed leder serien med två poäng före Juvisy. Fast Parislaget har en match mindre spelad – den går i morgon, hemma mot Henin-Beaumont.

Resultatet innebär också att Montpellier tappar mark i guldstriden. Nu är seger hemma mot Juvisy nästa söndag ett måste om Montpellier skall kunna vinna ligan.

I skytteligan delar fortfarande Schelin och klubbkompisen Eugenie Le Sommer ledningen på 14 mål. På delad tredjeplats ligger Abily och Juvisys stjärna Gaetane Thiney på vardera tio fullträffar.

******

I Italien debuterade den före detta Göteborgs-, Linköpings- och Jitexspelaren Maria Karlsson för Bardolino Verona i dagens seriefinal borta på Sardinien mot Torres. Karlsson fick en kanonstart på sitt Italienäventyr, då det blev seger med 1–0, och övertagen serieledning. I Bardolino spelar ju sedan tidigare en annan svenska, målvakten Stephanie Öhrström.

Karlsson lyckades tydligen hålla ihop försvaret bra i debuten. Hon twittrade annars i veckan om att det är lite språksvårigheter i Bardolinos mittförsvar:

”Jag kan bättre italienska än vad min mittbackskollega kan engelska. Ni förstår…”