Jätteskräll – Rosa Kafaji och Hanna Lundkvist i landslaget

Inlägget uppdaterat med fler tv-matcher.

Rosa Kajafi

Den senaste tiden har Peter Gerhardsson huvudsakligen kört på säkra kort i sina uttagningar. Men i dag har han bjudit på två riktiga jätteskrällar.

AIK:s Rosa Kafaji har inte spelat en enda damallsvensk match. Och hon har bara startat 15 matcher i elitettan. Men i dag blev 17-åringen, som är född den 5 juli 2003, uttagen i A-landslaget. 

Tillika AIK-fostrade Hanna Lundkvist spelar för Hammarby sedan 2019. Inte heller hon har spelat någon damallsvensk match. Nu kan alltså även 18-åringen, som är född den 17 juli 2002, få göra landslagsdebut innan hon spelar i vår högsta serie.

Hanna Lundkvist

Det här är förstås två kul uttagningar. Jag kan inte säga att jag har följt Kafaji och Lundkvist i elitettan. Men när jag såg dem i F17-landslaget för knappt två år sedan föll jag direkt för deras kvaliteter. Lundkvist kallade jag för ”bolltrollare på yttermittfältet”. Och om Kafaji skrev jag så här:

”Kafaji har nämligen mycket av det jag vill se hos svenska forwards. Hon vill ha bollen, hon är bra på att söka sig till fria ytor och hon är fantastisk med bollen.

Mot Slovakien i går hörde jag några gånger folk framför mig på läktaren som suckade när Kafaji några gånger gick själv istället för att passa. Personligen jublade jag över att vi fick in en spelare som bröt mönster. För tyvärr var mönstret att alldeles för många av de svenska spelarna passade för passandets skull. Alltså att de oftast passade bollen även när det hade varit bäst för laget om de tagit med sig bollen och drivit den framåt.

Även om Kafaji är lite bollkär blandar hon soloaktionerna med fina framspelningar. Hon känns som en smart spelare, och med större rutin vid matcher i högt tempo kommer hon att bli ännu bättre på att avgöra när hon skall passa och när hon skall gå själv.”

Nu kan alltså Rosa Kafaji få göra debut i A-landslaget. Om hon får spela i någon av de två matcherna under Maltalägret – Österrike den 19 februari och Malta den 23 februari – blir hon den näst yngsta debutanten på mycket länge.

Jag har kollat efter tonårsdebutanter, och hade underlag från 2004. Och perioden 2004–20 är Hanna Bennison den enda som debuterat innan sin myndighetsdag. Här är den listan:

2020: Ingen
2019: Hanna Bennison, 17 år (och 23 dagar).
2018: Loreta Kullashi, 18 år (och 8 månader).
2017: Ingen
2016: Nathalie Björn, 19 år.
2015: Stina Blackstenius, 19 år.
2014: Lina Hurtig, 19 år och Marija Banusic, 19 år.
2013: Ingen
2012: Elin Rubensson, 19 år.
2011: Jessica Samuelsson (nu Wik), 19 år.
2010: Tilda Heimersson, 18 år (och 10 månader).
2009: Emelie Ölander, 19 år.
2008: Louise Fors (nu Schillgard) 18 år (och 11 månader), Kosovare Asllani, 19 år, Malin Levenstad, 19 år och Anna Lindblom, 18 år (och sju månader).
2007: Ingen
2006: Ingen
2005: Caroline Seger, 19 år.
2004: Ingen

Utöver skrällarna Lundkvist och Kafaji finns även en tredje debutant i den i dag uttagna truppen. Det handlar om Kristianstads Onsala- och Kungsbackafostrade back Josefine Rybrink.

Josefine Rybrink

Inte heller Johanna Rytting Kaneryd har fått göra sin landslagsdebut ännu. Hon har däremot tidigare varit uttagen i Gerhardssons trupp.

I förbundets text om trupputtagningen framgår att det kan bli fler debutanter. Ännu så länge är nämligen Chelseatrion Jonna Andersson, Magdalena Eriksson och Zecira Musovic uttagen.

Men i nuläget tillåts inte spelare från England resa in i Malta. Om de restriktionerna ligger kvar blir det i stället trion Emma Holmgren, Amanda Nildén och Emma Kullberg som åker med Gerhardsson till Medelhavet.

Apropå Chelsea så bröts deras långa svit utan ligaförluster i söndags. Man föll med 2–1 hemma mot Brighton.

Det var istället en väldigt bra dag för Manchester City. City vann toppmötet med Arsenal samtidigt som både Chelsea och Manchester United förlorade. Därmed har City återigen ligaguldet i egna händer.

Det är för övrigt ett par riktigt spännande WSL-matcher i veckan. Både onsdagens Londonderby mellan Chelsea och Arsenal samt fredagens Manchesterderby mellan City och United är matcher av högsta betydelse för den engelska guldstriden. Båda sänds dessutom på svensk tv.

Veckans TV-guide (uppdateras löpande när jag hittar nya sändningar):
Onsdag:
17.00: Madrid CFF–Athletic Club i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viaplay.
19.00: Barcelona–Betis i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viaplay.
20.00: Chelsea–Arsenal i engelska WSL. Sänds på Viasat Sport 1 och Viaplay. 

Fredag:
19.15: Eintracht Frankfurt–Essen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
20.00: Manchester City–Manchester United i engelska WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay. 

Lördag:
13.00: Kif Örebro – Linköpings FC, träningsmatch. Sänds på SportExpressen Play samt na.se och corren.se.
14.00: Bayern München–Werder Bremen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
16.00: Häcken–Kristianstads DFF, träningsmatch. Sänds på gp.se.

Söndag:
13.00: AIK–Djurgården, träningsturnering, match om tredje plats. Sänds av Sportbladet. 
16.00: Hammarby–BP, träningsturnering, final. Sänds av Sportbladet. 

Danmark straffade sig till final

Jag hade på känn att den första semifinalen kunde gå hela vägen till straffläggning. Men jag tippade fel segrare. Jag glömde ju en avgörande faktor – nämligen att Danmarks målvakt Stina Lykke Petersen är briljant på straffar.

Även Manuela Zinsberger gjorde en bra straffläggning – räddade en och gick åt rätt håll på övriga tre.

Men Stina Lykke Petersen… Hon räddade en hel hög straffar redan i EM 2013, då hon tog laget till semifinal. I årets mästerskap har hon upprepat det. Danskorna har nu haft sex straffar mot sig i turneringen – en har gått i mål. I kväll räddade Lykke Petersen två, medan österrikiskorna skickade upp två i himlen.

Stina Lykke Petersen

Spelmässigt var det förstås helt rättvist att Danmark tog finalplatsen. Men Österrike gjorde en fantastisk turnering. De släppte alltså bara in ett mål på 510 spelminuter. Man gjorde det för att man hade den sällsynta förmågan att klara av att kombinera hög press med ett lågt försvarsspel.

Något som bland annat imponerade på det svenska landslagets presschef:

Tråkigt i matchen att det blev flera skador, några som såg rätt otäcka ut. Jag håller inte minst tummarna för att Line Sigvardsen Jensen inte drog av korsbandet. Det såg dock illavarslande ut.

Mer om den första semifinalen senare. Nu har matchen där vi skall få fram Danmarks finalmotståndare börjat.

Smått och gott från upptaktsträffen

I dag har jag suttit framför datorn och kollat damallsvenskan.tv:s sändning från den damallsvenska upptaktsträffen. För er som missade begivenheten kommer här en resumé.

Först kan man konstatera att Pia Sundhage inte lyckas speciellt bra med att få de damallsvenska klubbarna att placera landslagsspelarna på ”rätt position” i laget. Vi känner ju sedan tidigare till att Magdalena Ericsson spelar mittback i Linköping och att Elin Rubensson numera är central mittfältare i Göteborg. I dag visade det sig dessutom att Olivia Schough skall spela på mittfältet i Eskilstuna i år.

En av de viktigaste sakerna på upptaktsträffen är ju tipsen. När det gäller guldtipset inträffade något konstigt, det blev två olika mästarlag. Det arrangerades nämligen två olika tips av vilka som blir svenska mästarinnor 2016, ett före lagpresentationerna och ett efter.

Det före föll ut så här:
1) Rosengård 55,6 %
2) Linköping   37,0 %
3) Eskilstuna och Göteborg 3,7 % vardera

Vi tipset efter lagpresentationerna uppfattade jag inte procenttalen för alla lag som fick röster, men toppen var i alla fall:
1) Linköping    52,8 %
2) Rosengård  37,7 %

Hur den där växlingen gick till kan man ju fundera över. Klart är att både Rosengård och Linköping kan kalla sig för upptaktsträffens guldfavoriter.

Ett annat tips gällde vem som vinner skytteligan. Här är toppen av den omröstningen:
1) Pernille Harder          46,5 %
2) Olivia Schough          11,6 %
3) Tabitha Chawinga       9,3 %
3) Pauline Hammarlund  9,3 %
5) Gaelle Enganamouit   7,0 %
6) Natasa Andonova       4,7 %
6) Jenny Hjohlman          4,7 %

Noterbart var att Stina Blackstenius inte var valbar. Jag förvånas också över att Enganamouit bara fick 7,0 procent av rösterna. Hon har nämligen min röst.

När bästa nyförvärven skulle rankas hamnade däremot Kamerunforwarden i topp. Den röstningen slutade så här:
1) Gaelle Enganamouit    27,3 %
2) Katrin Schmidt         22,7 %
3) Pauline Hammarlund  18,2 %
3) Emilia Appelqvist     18,2 %
5) Lieke Martens            6,8 %

Man tippade även vilket lag som vinner elitettan. Där föll tipsen så här:
1) Hammarby       46,5 %
2) LB 07               18,6 %
3) IFK Kalmar         7,0 %4) Hovås/Billdal, AIK, Sunnanå och Växjö, alla 4,7 %

I övrigt tyckte jag att bildkvaliteten på damallsvenskan.tv var utmärkt, medan ljudet var lite svagt. Hanna Marklund är nästan alltid lysande, dagens insats var inget undantag. I dag hade hon sällskap av Emelie Ölander på scenen. Ölander är underhållande och skötte sin uppgift på ett bra sätt.

Jag gillade även att man i år tog en spelarbild, och inte bara en tränarbild med en massa män på. Huvudpersonerna i damallsvenskan är ju trots allt kvinnor.

Äventyr i Winnipeg, dag 5: En äkta mellandag

I dag är det spelledigt i VM, något som känns lite tomt och tråkigt. Personligen valde jag även att ta ledigt från den svenska pressträffen i morse kanadensisk tid då jag kände att de där träffarna inte ger så mycket.

Det är få spelare och ledare och vi reportrar får så kort tid med dem att det inte går att göra något annorlunda, utan alla tvingas i princip skriva likadana artiklar.

Däremot tänkte jag smita i väg till USA:s pressträff, som hålls sent i kväll svensk tid. Det blir lite intressant att se hur de agerar mot media under ett VM nuförtiden. Jag var på två amerikanska pressträffar under VM för fyra år sedan, och båda var väldigt proffsigt utförda.

I övrigt har förmiddagen ägnats åt en liten promenad samt till att skriva lite artiklar till kommande dagars tidningar. Under promenaden noterade jag att fotboll sannolikt inte är någon jättesport bland barnen i de västra delarna av Winnipeg.

Utanför mitt fönster ser jag två uterinkar för hockey. 100 meter bort finns en basketplan och tre baseballplaner. Jag hittade även en fotbollsplan i närområdet, fast den såg inte ut att vara använd det här året.

Fotbollsplan i västra Winnipeg

Fotbollsplan i västra Winnipeg

Annars är det här en stad där man i princip måste ha bil för att klara sig. Allt är utspritt och inne i centrum finns det inte speciellt många mysiga platser att njuta av.

Det om det.

Jag har även hunnit surfa runt lite. En tråkig nyhet är att Japans Kozue Ando är borta från resten av VM. Smällen hon fick av Schweiz målvakte Gaelle Thalmann när Japan fick straff var så hård att Ando drabbades av en fraktur.

Som bekant har Sverige valt att spelarna inte skall förekomma på sociala medier under VM. Det tycker jag är synd. Jag håller med Emelie Ölander i hennes krönika i ämnet. Spelare från Kanada, USA, Schweiz, Australien och många fler har i princip ökat sin aktivitet på Twitter och Facebook – vilket är bra marknadsföring för sporten.

Ölander startar om i Kungsbacka

Tidningen Kungsbacka-nytt avslöjar i dag att Emelie Ölander är klar för nystartade Kungsbacka DFF i division 1.

Ölander har gjort fyra A-landskamper, och har spelat i damallsvenskan för LdB FC Malmö, AIK och Kif Örebro. Hon har haft drygt ett års uppehåll från fotbollen, spelandet alltså. För hon är som bekant en av Radiosportens fotbollsexperter, och hörs ofta kommentera matcher på olika nivåer.

Orsaken till uppehållet var en efterhängsen fotskada. Men foten skall tydligen vara bra nu.

Därmed blir hon ett lysande tillskott för Kungsbacka DFF, som är en sammanslagning av flera klubbar i Kungsbacka kommun. Den mest välkända på damsidan är förstås Tölö IF, som var en hårsmån från att kvala in till elitettan. Lagets mål för året är att just ta sig upp till elitettan.

Utöver Ölander har klubben namnkunniga spelare i Maja Johansson (Mallbacken, Umeå, Sunnanå och Jitex), Johanna Baecklund (Umeå, AIK och Jitex), Frida Svensson (Göteborg FC) samt flicklandslagsspelarna Lina Gerhardsson och Irma Magnusson.

Sofia Jakobsson är en bloggare

Under påsken återuppstår damfotboll.com igen. Kul. Det verkar produceras material på många täter för tillfället. På Borås Arena tidigare idag togs den här bilden på Dalsjöfors spelande doktor – Sophia Lindorsson:

Sophia Lindorsson fotasDamfotboll.coms återuppståndelse är bra, och innebär att vi bloggare kan känna lite mindre press att leverera material i mängder. Men nej, jag tänker inte sluta.

Och faktum är att det finns en hel del spelare som bloggar också. Tätheten på inläggen varierar ganska rejält, men flera av dem är riktigt flitiga.
En sådan är landslagets Sofia Jakobsson. Sedan några veckor tillbaka berättar hon om sitt proffsliv via en blogg på hennes hemsida.

Det är en god ton på bloggen, och Jakobsson kryddar dessutom inläggen genom att ta hyfsade bilder.
Därmed ansluter landslagsspelare Jakobsson sig till en växande krets bloggande fotbollstjejer. Jag har tidigare skrivit om några av dem, bland annat om Linda Sembrant och Lisa Dahlkvist:s blogg Sommar med Sempan och Dala. Den bloggen heter numera bara Sempan och Dala, och har fått en egen hemsida.

Internationellt sett är nog Yael Averbuch:s blogg hos NY Times den mest kända.

Det här inlägget är dock inriktat på svenska bloggar. Jag har säkert missat en hel hög, men här är en liten lista över – och länkar till – de bloggar med svensk eller allsvensk koppling som jag känner till:

Utlandsproffs:
* Sofia Jakobsson, Rossiyanka
* Maria Karlsson, Bardolino Verona

Damallsvenskan:
* Umeå IK, bloggen delas av spelarna, men det är främst Malin Reuterwall, Linda Molin och Emma Berglund som skriver.
* Ali Riley, LdB FC Malmö
* Therese Sjögran, LdB FC Malmö
* Hilda Carlén, LdB FC Malmö
* Lisa Pettersson, Kristianstads DFF
* Nilla Fischer, Linköpings FC
* Lisa Dahlkvist/Linda Sembrant, Tyresö FF
* Vero Boquete, Tyresö FF
* Petronella Ekroth, Jitex
* Christina Julien, Jitex
* Stephanie Labbé, Kif Örebro
* Johanna Almgren, Göteborg FC
* Lisa Ek, Göteborg FC
* Ingrid Wells, Göteborg FC
* Christen Press, Göteborg FC
* Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah, AIK

Före detta spelare:
* Emelie Ölander.

Hedvig Lindahl, Kristianstads DFF har ingen blogg, men väl en egen hemsida, där hon bland annat kör en typ av videoblogg.

Och tycker du bättre om twitter hittar du en hyfsat väl uppdaterad lista över alla twittrande fotbollsstjärnor här.