I dag drar sista gruppspelsomgången igång. Flera av resultaten kan påverka Sveriges framtid i turneringen.
I grupp B känns det lugnt. Norge och Tyskland kommer att vinna sina matcher, det utgår jag ifrån. Det är även resultat som passar oss bra i det här skedet. Går Sverige till slutspel hamnar vi däremot i ett annat läge. Då måste vi plötsligt hålla på alla icke-europeiska lag med tanke på OS-kvalet.
Det är mer spännande och ovisst i målsnåla grupp A. Där skulle kanadensisk seger mot Holland vara ett bra resultat för svensk del. Det innebär nämligen att vårt lag kommer att hamna före trean i grupp A – om det blir kryss mot Australien i morgon och USA tar poäng mot Nigeria. Det innebär också att Holland riskerar att missa slutspelet – vilket är bra ur OS-synpunkt.
Det finns förstås många scenarion, men vinner Kanada med ett måls marginal skulle Australien vid uddamålsunderläge i morgon hamna i en situation där de riskerar att åka ut om de släpper ytterligare ett mål, vilket gör att de skulle kunna vara nöjda med förlust. Vilket i sin tur är bra för oss.
Resultatet i matchen Kina–Nya Zeeland är faktiskt helt oväsentligt för svensk del. Oavsett resultat kommer ett av lagen att gå upp på fyra poäng och ta sig vidare, det andra kommer att ha sämre tabellrad än Sverige – om vi tar poäng i morgon och slutar på tredjeplatsen.
Nigerias Njuko Ugo stängs av tre matcher för den armbåge hon delade ut till Australiens Sam Kerr i lagens inbördes möte i fredags.
Det känns som ett högst rimligt straff. Jag satt på läktaren och såg hur Kerr och Ugo hade en liten uppgörelse där de knuffade på varandra. Sedan flyttade jag blicken till andra sidan av planen, där bollen befann sig. Plötsligt såg jag i ögonvrån hur Kerr låg ner.
Jag anade direkt att Ugo hade givit tillbaka långt efter uppgörelsen. Och mycket riktigt visade repriserna hur nigerianskan skickade i väg en riktigt ful armbåge mot Kerrs huvud. I och med avstängningen har Ugo sannolikt spelat klart i VM. För inte vinner väl Nigeria mot USA och avancerar?
Då har jag lämnat Winnipeg och checkat in i Edmonton. Det här verkar vara en lite modernare och trevligare stad. Jag har lämnat gästvänliga Melanies radhus långt ut i förorterna och bor numera på hotell mitt i stan.
Jag har varit kritisk till Winnipeg – och det är ingen stad man längtar tillbaka till. Men jag känner ändå att jag behöver säga att jag trivdes allt bättre där när jag började få lite grepp om sakerna. Den lugna och fina villastadsdel där jag bodde var exempelvis väldigt trevlig. Och jag förvånades lite av att alla hälsade artigt när jag tog promenader bland husen.
I går var det resdag. Jag satt på Winnipegs flygplats ihop med både den svenska och den australiska truppen. Så där från distans verkade det vara bra stämning i båda gängen – förklarligt eftersom båda gjorde goda resultat i fredags.
Jag gillar verkligen hur spelarna ställer upp när unga supportrar kommer fram och vill ha bilder. Jag såg hur en cirka tioårig tjej gick fram till Lotta Schelin och bad om ett foto. Då samlade Lotta ihop ytterligare några spelare och ordnade så att den lilla tjejen fick ett minne för livet. Guldstjärna till Schelin där.
På planen har hon haft det tuffare. Faktum är att vår storstjärna har lägst snittbetyg av alla de som jag har betygsatt i BT i de båda matcherna. Där ser snitten ut så här:
4,0: Therese Sjögran.
3,0: Hedvig Lindahl, Lisa Dahlkvist, Jessica Samuelsson (betygsatt i 1 match) och Amanda Ilestedt (1).
2,5: Elin Rubensson, Caroline Seger och Nilla Fischer.
2,0: Lina Nilsson, Emma Berglund (1) och Linda Sembrant (1).
1,5: Lotta Schelin.
1,0: Kosovare Asllani (1) och Olivia Schough (1).
Senast funkade defensiven utmärkt. Däremot skapade vi inte en enda riktigt farlig chans i spelet. Vi har alltså bara spelat oss till en målchans på två matcher. Skall Sverige kunna gå långt i VM krävs det att vi får till målchanser på annat än bara fasta situationer.
Och då måste Schelin hitta rätt. Både mot Nigeria och USA tycker jag att hon varit alldeles för passiv och stillastående i mitten. Jag eftersöker fler löpningar ut mot kanterna för att dra isär motståndarnas backlinje och på så sätt göra det lättare att hitta luckor för genomskärare.
Jag ser i Expressen att krönikör Tomas Pettersson också hoppas att Schelin skall vakna. Och att vårt forwardsess försvarar sig med att hon ofta lämnas ensam. Det känns som ett rätt blekt försvar. Schelin vet väl mycket väl att det är så här det är i mästerskap. Mot starka motståndare får lagen inte 25 öppna målchanser som Lyon kan ha i franska ligan. I mästerskap måste man ta de halmstrån som kommer. Och i det svenska laget är det Schelin som skall göra det.
Förhoppningsvis hittar hon rätt mot Australien på tisdag (natten mot onsdag svensk tid).
Apropå Australien tänkte jag hälsa på dem i dag. Jag läser i Expressen att:
”Australien är välkänt för att vara ett atletiskt lag – men med vissa brister i tekniken.”
Jag har sett båda The Matildas matcher på plats och det är knappast det atletiska jag imponerats av – det är det snabba och fantastiskt läckra passningsspelet. Samt den goda grundteknik som de flesta spelarna har. GP:s Eric Hilmersson sa till mig att ”Australien spelar som Sverige vill spela.”
Det är ett citat jag definitivt skriver under på.
Slutligen ett lästips. Under flygningen från Winnipeg satt jag och en mycket lång, men fantasiskt detaljerad artikel om OS-semifinalen 2012 mellan USA och Kanada. Det är grym läsning – jag gillar inte minst delen där de kanadensiska spelarna berättar om hur Abby Wambach hela tiden bearbetar domaren. Har du en stund över finns länken här.
Det skrällde till rejält i går. Colombias seger mot Frankrike måste vara en av VM-historiens allra största – om inte den största. Personligen kan jag inte komma på någon liknande knall.
Personligen gav jag Colombia bara en procents chans att slå Frankrike. Det var alltså en riktig högoddsare.
Den andra gruppomgången var den där de stora drakarna hackade. Alla de fyra lag jag har som guldkandidater var i gungning – bara Japan lyckades vinna. Det är förstås väldigt kul för damfotbollen. För Sverige var det däremot inte bra att Colombia lyckades vinna. Resultatet innebär ju att möjligheten att avancera till slutspel som grupptrea på två poäng numera är borta.
Sverige måste alltså ta poäng mot Australien på tisdag för att ha chansen. För att vara säkra på avancemang krävs seger.
Går vi igenom alla grupper är Brasilien klara som gruppsegrare i sin grupp och Japan är i praktiken klara. De lär ju ta en poäng av Ecuador i sista omgången – trots att Norio Sasaki lär ställa över alla sina nyckelspelare.
I övrigt kan man konstatera att allt talar för att fyra poäng kommer att räcka till avancemang. Det innebär att Kanada, Norge, USA och Colombia i praktiken också är klara för åttondelsfinal.
Så här är läget i VM, grupp för grupp:
Grupp A: Kanada +1 4
Kina +-0 3
Holland +-0 3
Nya Zeeland –1 1
Här är det fortfarande vidöppet. Klart är att Kanada inte kan bli sist och att Nya Zeeland inte kan vinna gruppen. Jag gick igenom gruppen i slutet av det här inlägget.
Grupp B:
Tyskland +10 4
Norge +4 4
Thailand –3 3
Elfenbenskusten –11 0
Här vinner tyskorna gruppen på målskillnad bara man gör sin plikt mot Thailand. Thailänskorna har chansen att avancera. Fast då krävs antingen poäng mot Tyskland – något som känns omöjligt hur reservbetonat Silvia Neid än mönstrar sitt lag. Eller så får Thailand hoppas på att Sverige och Nigeria förlorar sina matcher i grupp D samt att Brasilien gör sin plikt och slår Costa Rica i grupp E. Skulle de resultaten slå in räcker tre poäng till avancemang – oavsett målskillnad.
Grupp C:
Japan +2 6
Schweiz +8 3
Kamerun +5 3
Ecuador –15 0
Troligen går alla de tre topplagen vidare till slutspel, även om något av dem skulle sluta på tre poäng borde man klara sig tack vare god målskillnad. Japan har kvar Ecuador och kommer således att vinna gruppen. Schweiz och skrällaget Kamerun gör upp om andraplatsen i ett inbördes möte. Kamerun skakade verkligen Japan i fredags. Kvitteringen hängde i luften på slutet.
När Schweiz slog Ecuador med 10–1 noteras ett par anmärkningsvärda saker. Dels att Fabienne Humm slog till med VM-historiens snabbaste äkta hattrick. Hon drog in sina tre mål på fem minuter i början av den andra halvleken. En annan anmärkningsvärd notering var att Ecuadors Angie Ponce också gjorde tre mål. Två av dem satte hon i eget mål…
Grupp D:
USA +2 4
Australien +-0 3
Sverige +-0 2
Nigeria –2 1
Det här är den mest vidöppna gruppen av alla. Klart är att USA inte komma sist, däremot kan alla lag fortfarande vinna gruppen. För svensk del gäller att vi sämst kommer tvåa om vi slår Australien. Skulle matchen däremot bli oavgjord samtidigt som Nigeria slår USA – då kommer vi sist och är utslagna. Vi kan alltså på förhand inte vara säkra på avancemang vid kryss, även om det är troligt att det räcker. För personligen tror jag att USA kommer att vinna mot Nigeria.
På klippet nedan kan man förresten se hur solklart det är att Sverige skulle haft straff när Sydney Leroux fäller ut armen. Dessutom kan jag inte förstå hur inte Jessica Samuelsson får frispark när hon blir nedskallad av Carli Lloyd. Verkligen en otroligt svag domarinsats.
Grupp E:
Brasilien +3 6
Costa Rica +-0 2
Spanien –1 1
Sydkorea –2 1
Här är Brasilien alltså klara gruppsegrare. I den här gruppen ser trean ut att få svårt att avancera – det gäller alltså att komma tvåa för de tre övriga gängen. Skrällgänget Costa Rica bör nog ta minst en poäng av Brasilien i sista omgången för att avancera. Med tanke på att Brasilien lär spela med B-laget finns dock chansen. För Sydkorea kan dagens sena costaricanska kvittering bli ödesdiger. Koreanskorna möter Spanien i en helt avgörande match om avancemang. Blir det kryss riskerar båda lagen att åka ur.
Apropå dagens matcher så har jag bestämt för mig att straffområdeslinjen tillhör straffområdet, vilket innebär att Sydkorea blev berövat en andra straff.
Grupp F:
Colombia +2 4
England +-0 3
Frankrike –1 3
Mexiko –1 1
Så till den riktiga skrällgruppen. Colombia hade alltså spelat sju matcher i VM- eller OS-sammanhang innan dagens. På de sju matcherna hade man gjort ett mål och tagit två poäng. I dag vann alltså laget med 2–0 mot världstrean Frankrike. Spelmässigt stod colombianskorna upp oväntat bra. Det var alltså inte en ren turseger. Eller.
Lite tur var det. För Colombia hade vansinnig tur med domsluten. Frankrike blev ju nämligen berövat på VM:s allra klaraste hands-straff vid ställningen 1–0. Fifa har inte tagit med den i sitt klipp, men den går att se här:
England slog Mexiko med 2–1 och har därmed också ett ben i slutspelet. Engelskorna vann dock inte utan problem och hade jag varit Mark Sampson hade jag funderat över ett målvaktsbyte. Karen Bardsley känns inte på något sätt som en säker sista utpost.
Faktum är ju att Frankrike nu riskerar att missa gruppsegern. Fast jag tror kanske ändå att fransyskorna kan ta hem det. De kommer vara rejält revanschsugna mot Mexiko och kan kanske ta sig förbi Colombia och England som ju möts i en intressant drabbning i sista omgången.
Jag har för övrigt odds på matcherna i den sista omgången. Nu när förutsättningarna är klara ser oddsen ut så här:
Mexiko–Frankrike 5–15–80
England–Colombia 65–25–10
Costa Rica–Brasilien 15–35–50
Sydkorea–Spanien 30–40–30
Slutligen några rubriker efter andra omgången:
Bästa utespelaren: Ramona Bachmann. Gjorde hattrick och ser ut att kunna springa rakt igenom motståndarförsvaren.
Bästa målvakten: Sandra Sepulveda. Colombias målvakt gjorde ett par avgörande räddningar mot Frankrike och blir omgångens målvakt, knappt före Hedvig Lindahl, som kändes väldigt stabil mot USA.
Bästa laget: Tyskland – även om de bara fick en poäng. Dominansen mot Norge i första halvleken var så stor att jag fortsatt tycker att tyskorna är de som imponerar mest. Fast är man inte effektivare än mot norskorna så…
Snabbaste anfallsspelet: Australien. Deras kantspelare Lisa De Vanna och Sam Kerr har sådan fart och sådan tajming att det är rena njutningen att se dem. Fast kanske inte på tisdag – om man är svensk.
Största överraskningen: Colombia. När jag såg dem 2011 tyckte jag att de såg ut som ett juniorlag. De har verkligen växt till sig.
Näst största överraskningen: Kamerun. Anförda av Gaelle Enganamouit har man en riktigt stark offensiv. Försvarsspelet bör man däremot jobba vidare med.
Största besvikelsen: Frankrike. Lyckades inte skapa speciellt många målchanser mot Colombia. Speluppläggaren Louisa Necib överarbetade situationerna mest hela tiden och blev utbytt.
Måldrottningen: Anja Mittag är numera ensam i skyttetoppen med sina fyra mål.
Snabbaste hattricket: Fem minuter av Fabienne Humm.
Snyggaste målet: Maren Mjelde:s frispark i krysset.
Australien har just slagit Nigeria med 2–0 efter två mål av Kyah Simon och givit oss det utgångsläge vi ville ha. Nu ”räcker” det med seger mot Australien i sista omgången för att avancera.
Startelvorna till dagens match har just kommit. Den svenska blev som Expressen skrev, med skillnaden att Sofia Jakobsson är uppsatt som yttermittfältare medan Therese Sjögran är forward.
Pia Sundhage åtgärdar alltså den defensiva balansen i laget. Även USA har gjort en förändring för att stärka defensiven på mittfältet. Abby Wambach börjar nämligen på bänken. Det innebär att Morgan Brian går in på mittfältet och flyttar upp Christen Press som forward. Här är båda startelvorna:
Sverige: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Jessica Samuelsson – Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Lina Nilsson – Sjögran och Lotta Schelin. USA: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Morgan Brian – Sydney Leroux och Christen Press.
Jag sitter nu på presscentret i Investors Group Field och väntar in Australien–Nigeria. Här har jag nyss fått klart för mig att Sverige har vunnit i basket-EM och att mitt lag vann sin viktiga bortamatch i fyran. En bra start på arbetsdagen.
Dessutom har arrangören skött biljettutdelningen mycket bättre den här gången så det finns inga mörka moln på himlen för tillfället.
Utanför arenan gjorde jag dock en jättemiss. Jag var antar att jag kände mig ledig… Det var nämligen så att jag träffade en tonårsgrabb i svenska färger. När han förstod att jag var svensk blev han överlycklig. Hans familj har Sverigekoppling, namnet Sjöberg nämndes. Han hade aldrig tidigare träffat någon svensk. Nu ville han lära sig att säga ”Bra”, ”Mål” och ”Hur mår du?”
Jag tyckte det var lite småkul. Men när hans mamma berättade att familjen hade åkt åtta timmar enkel resa för att heja fram Sverige borde jag ha tagit namn och en bild för den här bloggen. En miss.
Lämnar vi VM tillfälligt har damfotboll.com i dag avslöjat att Zecira Musovic inte får spela i U19-EM. Rosengård släpper henne inte. På ett sätt är det logiskt eftersom mästerskapet ligger utanför de fönster som är avsedda för landslagsspel.
Samtidigt blir det tydligt att förbundskaptenerna och de damallsvenska klubbarna inte är överens. Pia Sundhage har ju tidigare sagt att hon misslyckats med den kommunikationen. Det är nog läge för förbundet att sitta ner med EFD och ha ett rejält snack i höst.
För svensk damfotboll är ju det här negativt. Vi vill ju så gärna ha med ett lag i F20-VM i Papua/Nya Guinea nästa år.
Pia Sundhage
Förmiddagen har ägnats åt att kolla runt lite på de texter som skrivits om VM. I Winnipegtidningarna är man imponerade av Sundhages presskonferens i går, framför allt av hur hon tog sig ur det rabalder hon skapat i USA efter Times-intervjun. Men även av hur härligt frispråkig hon är.
Jag håller verkligen med om att Sundhage tog sig ur Timesartikeln på ett utmärkt sätt. Däremot tycker jag inte att det strålar lika mycket om vår förbundskapten som det gjorde för ett par år sedan. Det kan vara så att man har vant sig, men…
Apropå artiklar har DN i dag en bra genomgång av Hope Solo:s liv. Och den här långa intervjun med Marta (på engelska) är också riktigt läsvärd. Den håller faktiskt väldigt hög klass.
Apropå dagens Sverigematch handlar mycket om försvarsspel. Sundhage vill ju helst prata anfallsspel, men nu verkar hon ha tvingats backa. En som älskar försvarsspel är Jose Mourinho. Han sa häromdagen:
”Man måste vara bra förare för att parkera bussen. Jag ger förare kredd. Det tar tid att lära sig det här.”
Slutligen finns det nu en svensk reklamfilm för dataspelet Fifa 2016. I den säger alla svenska spelare:
”Jag är med i spelet”
Ända till Olivia Schough avslutar med att säga:
”Vi är med i spelet”
Vi får väl verkligen hoppas att alla svenska spelare är med i spelet i dag.
Expressen skriver attPia Sundhage kommer att göra två ändringar i sin startelva till nattens match, nämligen att Jessica Samuelsson och Amanda Ilestedt kommer in i laget på bekostnad av Emma Berglund och Kosovare Asllani.
Jessica Samuelsson med bollen, Amanda Ilestedt i förgrunden
Vi vet inte ännu om det stämmer, men uppgifterna känns inte orimliga.
Som jag skrivit förr tycker jag att det är rimligt att Asllani ställs åt sidan – om hon inte spelar på en forwardsposition. När Sundhage nu har valt att satsa på Sofia Jakobsson som komplement till Lotta Schelin känns det här som rätt beslut.
Jessica Samuelsson är snabbare och bättre i defensiven än Lina Nilsson. Däremot tappar vi lite kvalitet i uppspelen. Med Nilsson på mittfältet får vårt lag en balans som i mångt och mycket liknar den vi hade i VM 2011. Då spelade ju Linda Forsberg yttermittfältare till höger och säkrade defensiven. Jag minns att hon fick mycket kritik för sina spelmässiga insatser, men få såg exempelvis vilken nytta hon gjorde vid motståndarnas fasta situationer.
Om bytet av Berglund mot Ilestedt säger jag varken bu eller bä. Berglund är en lite bättre bollspelare, men har inte imponerat på sistone. Dessutom har hon dragit på sig kramp i två raka matcher, vilket sannolikt är det som gör att hon tappar sin startplats. Ilestedt är snabb och rejäl, men spelar ibland lite väl chansartat.
Amanda Ilestedt
Skulle Expressen ha rätt hamnar vi ungefär med det lag jag själv skulle ha spelat i kväll. Ett lag som är betydligt bättre balanserat för att möta USA än premiärelvan. Bra.
Den här fredagen är en viktig fotbollsdag på båda sidor av Atlanten. På hemmaplan spelar mitt lag viktig bortamatch mot Hestrafors i Västergötlands södra damfyra. Lycka till.
Några timmar senare är det dags för Sveriges andra VM-match. Det är världstvåorna från USA som står för motståndet, och här är min syn på förutsättningarna:
Arena: Investor Group Field i Winnipeg, eller som den heter under VM: Winnipeg Stadium.
Matchstart: 02.00 (19.00 lokal tid) TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 01.00. Domare: Sachiko Yamagishi, Japan. Väder: Det förväntas bli soligt, varmt och kring 27 grader vid avspark. Odds: 90–10 i amerikansk favör. Mitt tips är att USA vinner med 2–0.
Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin. Trolig amerikansk startelva: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Christen Press – Sydney Leroux och Abby Wambach. Sannolikt får Alex Morgan göra ett inhopp på cirka 30 minuter.
Kommentar: Här möts två lag som känner varandra väl och som leds av två förbundskaptener som känner varandra mer än väl efter en mängd års samarbete.
Flera av spelarna har varit lagkamrater och som grädde på moset har USA en svensk assisterande förbundskapten i Tony Gustavsson.
Båda lagen gick dessutom inte i mästerskapet med många frågetecken kring sig. USA har haft svårt att få riktig spets på anfallsspelet under våren, medan Sverige har sökt efter en defensiv stabilitet.
Inget av lagen fick till någon fullträff i sina VM-premiärer. USA var utspelat i 30 minuter av Australien. Man räddades så långt av Hope Solo och ett turligt mål framåt. Megan Rapinoes skott hade gått många meter utanför om det inte ändrat riktning.
Efter paus visade dock USA tyngd och stabilitet och malde ner Australien. Vid slutsignalen hade amerikanskorna trots allt tagit en imponerande seger. Imponerande för att man vann klart utan att prestera på sin absoluta topp. För USA blir det en stor injektion när Alex Morgan är redo för spel i 90 minuter.
Hon sa i och för sig efter premiären att hon är redo att starta redan mot Sverige. Men mer troligt är att hon gör ett inhopp på 25–30 minuter. Så här sa Morgan om sin status:
”Ja, jag är redo att starta om Jill (förbundskapten Ellis) vill det. Planen är att bygga på fler och fler minuter under turneringens gång, men behövs jag redan från start är jag förberedd.”
Det finns alltså många likheter mellan lagen. Ytterligare en är att båda är väldigt offensivt balanserade och har brist på bollvinnare på mittfältet. USA skulle kunna lösa det genom att flytta upp Christen Press på topp och spela Morgan Brian från start. Känslan är dock att man väljer samma startelva som senast.
Det innebär i så fall att Abby Wambach startar som forward. Jag frågade Emma Berglund tidigare i veckan hur man bäst stoppar Wambach i luftrummet. Svaret kom blixtfort:
”Man sätter Nilla Fischer på henne”
När vi ändå är inne på nickstarka amerikanskor, de svenska försvararna gör bäst i att se upp med Julie Johnston vid fasta situationer. Den 23-åriga mittbacken är stark, har bra tajming och offrar sig skoningslöst om bollen kommer mot henne. Det är ingen slump att hon är USA:s näst bästa målskytt i år.
Totalt sett har USA en klart snabbare backlinje än Sverige. Det är här den stora skillnaden mellan lagen ligger. USA har en väldig god defensiv trygghet. Man har bara släppt in tre mål på de senaste tio landskamperna. Samma siffra för Sverige är 18.
Den svenska defensiven har varit otroligt virrig under en längre period. Mot Nigeria i premiären kändes backlinjen stundtals både långsam och stabbig. Dessutom föll laget i sär, vilket skapade centrala ytor för motståndarna från vilka de kunde slå precisa passningar förbi de svenska backarna.
Dessutom saknade Sverige ett fungerande anfallsspel i matchen. Att man gjorde tre mål var fantastiskt bra gjort med tanke på att man bara spelade till sig en enda målchans i själva spelet på hela matchen. Det var genom bra känsla i de fasta situationerna som man fick med sig en poäng.
Effektivitet och bra slagna hörnor och frisparkar kommer att krävas mot USA för svensk del. Amerikanskorna bjuder som sagt inte på så många chanser i matcherna, utan det gäller att ta de som dyker upp.
För svensk del har mycket av debatten den senaste tiden handlat om lagets fysiska status. Många spelare har skavanker eller har nyligen varit skadade. Och som grädde på moset fick flera kramp mot Nigeria. Nu är det avspark lite senare på kvällen, vilket bör innebär att temperaturen sjunkit till behaglig nivå i andra halvlek.
På presskonferensen inför matchen konstaterade Pia Sundhage att Sverige har två chanser att fixa avancemang. Man behöver alltså inte känna press mot USA.
Jag håller med till viss del. Med tanke på hur det såg ut mot Nigeria skulle kunna kännas positivt med en hedersam förlust.
Och faktum är ju att Sverige gjort ganska bra resultat mot USA de senaste åren. På de senaste åtta matcherna har vi tre segrar och bara två förluster. Det är alltså inte omöjligt med svensk triumf – även om det känns osannolikt i dag. Och skulle vi vinna är plötsligt gruppsegern inom räckhåll…
Det sista var ett hastigt utslag av överoptimism. Prio ett i det läget Sverige är nu måste vara att ta sig vidare ur gruppen. I det sammanhanget är mötet Australien–Nigeria viktigt.
Det känns som en väldigt oviss match på förhand. Jag skulle kanske inte ha något emot att Australien vann, för då kan Sverige ta andraplatsen i gruppen av egen kraft – även vid förlust mot USA.
Dagens matcher är spelade och vi kan säga grattis till Kanada, Tyskland och Norge som alla är klara för åttondelsfinal – i varje fall i praktiken. Det finns säkert teoretiska möjligheter att något av lagen missar slutspelet, men de teorierna kommer inte att slå in.
De tre nämnda lagen har nämligen alla fyra poäng och kan som sämst sluta trea i sina respektive grupper. Eftersom fyra poäng med 99,9 procents sannolikhet kommer att räcka för att bli bland de fyra bästa treorna vågar jag gratulera trion redan nu.
Den match jag har sett mest av i dag är den tidiga, alltså Norge–Tyskland i grupp B. Där var tyskorna helt överlägsna före paus och borde ha gjort minst två–tre mål. Minst. Efter paus ändrade matchen skepnad och jämnades ut. Norge skapade inte mycket, men det som skapades var farligt.
Nadine Angerer tvingades till en högklassig räddning på ett närskott från Isabell Herlovsen och så bjöd Maren Mjelde på VM:s godbit hittills när hon smekte in en frispark i krysset till 1–1. Ett otroligt vackert mål. Bättre går det inte att slå en frispark.
I samma grupp vann Thailand med 3–2 mot Elfenbenskusten. Det thailändska 3–1-målet var VM:s mest solklara offsidemål hittills. Oförklarligt att inte domartrion klarade av att se det.
I med segern har plötsligt usla Thailand ett ganska bra läge att gå vidare till åttondelsfinal. Man har faktiskt bättre chanser än Sverige i nuläget. En tredjeplats på tre poäng kan nämligen mycket väl räcka.
Thailands goda chanser att avancera får mig att återigen fundera över vilka regler Fifa använde vid lottningen av det här mästerskapet. Ni minns väl att det var en seedad grupp med Kanada och världens fem högst rankade lag. Eller, det skulle vara så.
Men i en lottningsskandal myglades Sverige bort ur den seedade gruppen till fördel för Brasilien. För resten av lottningen använde man sig av geografisk indelning, vilket gjorde det möjligt att få en supergrupp som den svenska. Det gjorde det också möjligt att de två lag som sannolikt är mästerskapets sämsta kunde hamna i samma grupp och få ganska hyfsade odds att avancera.
Är inte det en skandal?
När jag ändå är inne på tveksamheter så känns det europeiska OS-kvalet bara konstigare och konstigare. Tänk er att Sverige åker ut nu i gruppen, eller i åttondelsfinal mot Brasilien. Då har Sverige vunnit alla de OS-kvalmatcher de spelat mot europeiskt motstånd – men ändå inte lyckats kvala in. Udda.
Grupp A har blivit precis så jämn och tät som man kunde förvänta sig. Inför den sista gruppomgången är bara två saker klara – att Kanada inte kan komma sist och att Nya Zeeland inte kan vinna gruppen. I övrigt är det vidöppet.
Jag såg Kanada–Nya Zeeland högst okoncentrerat men fick uppfattningen att Kanada till slut skapade mest, men att laget ändå skall vara nöjt med poängen. Amber Hearn slog ju nämligen en straff i ribban för Nya Zeeland. Hade the Football Ferns vunnit med 1–0 skulle alla lag i gruppen ligga exakt lika inför sista omgången.
Nu blev det 0–0 ett resultat som alltså innebär att målsnåla Kanada i praktiken är klart för slutspel. Däremot har Holland, eller Nederländerna som man numera skall skriva, försatt sig i ett svårt läge. De orangeklädda är gruppens besvikelse. De vann turligt mot Nya Zeeland i premiären och i dag föll de hur rättvist som helst med 1–0 mot ett spelmässigt bättre men länge uddlöst Kina.
Trots att holländskorna har massor av starka offensiva spelare skapar man nästan ingenting. Skall Manon Melis och de andra avancera till slutspel behöver man nog ta poäng av Kanada i sista omgången. Gruppen är alltså fortfarande väldigt oviss och alla fyra lag har avancemanget i egna händer. Vinner Nya Zeeland med två måls marginal mot Kina blir Ferns tvåa i gruppen.
I morgon, kanadensisk tid, väntar utöver matcherna i Sveriges grupp två matcher i grupp C. Där bör Schweiz bjuda på målkalas mot Ecuador och Japan vinna med ett par mål mot Kamerun.
I dag har jag varit på tre presskonferenser, faktiskt tre ganska bra presskonferenser. Efter de senaste dagarna har förväntningarna sjunkit varje gång man går in och sätter sig för att lyssna på spelare eller ledare.
Men Nigerias Edwin Okon är en ny favorit. Han är alltid underhållande. I dag besvarade han en fråga om vad han tycker om att hans lag alltid kallas oförutsägbart:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
En annan ny favorit är Meghan Klingenberg – hon är välformulerad och riktigt kul att lyssna till.
Den svenska presskonferensen var tråkigast – i varje fall verkade Kosovare Asllani tycka det. Hon plockade fram mobilen efter tio minuter utan frågor.
Det här inlägget blir kort, eftersom jag tänkte följa dagens matcher den närmaste tiden. Nu är det halvtid mellan Norge och Tyskland. Det är en match tyskorna har dominerat stort, men bara leder med 1–0 efter mål av Anja Mittag.
Tyskland är väldigt starka i offensiven, men de kliver fram med otroligt mycket folk och ligger inte kvar med jättesnabba backar. Känslan är att Norge kan få lite kontringslägen efter paus.
Här är mina bilder en och en:
Pia Sundhage
Kosovare Asllani
Pia Sundhage
Christen Press
Edwin Okon
Fransisca Ordega
Jill Ellis
Meghan Klingenberg
Yelverton Tegner
Marika Domanski Lyfors
Lilie Persson
Här är förresten klippen med Sveriges och USA:s presskonferenser – om någon är intresserad av att se hur snacket går dagen innan:
USA:s presskonferens blev en stor besvikelse. Även amerikanskornas mediamöten håller betydligt sämre klass 2015 än de gjorde i Tyskland 2011. Betydligt sämre klass.
I dag dök Jill Ellis samt Julie Johnston och Lori Chalupny upp. De gav först en elva minuter lång podiepresskonferens. Sedan gjorde de tv-intervjuer under en kort stund. Sämre än Sverige alltså.
Vad sas då under podiepresskonferensen?
Jill Ellis berättade att USA har framfört till Fifa att arrangören måste vattna konstgräsplanerna. Som boråsare vet jag ju att man måste vattna konstgräsplaner för att underlaget skall bli så likt gräs som möjligt. Jag uppmärksammade i samband med matcherna i måndags att man jämnade till gummikulorna inför avspark och i halvtid, men såg ingen bevattning.
Pia Sundhage har väckt lite känslor i USA genom uttalanden om tidigare spelare i en intervju i The Times. Där säger vår förbundskapten bland annat att:
”Det var en utmaning att coacha Carli Lloyd. När hon kände vårt förtroende kunde hon vara en av våra bästa spelare, men började hon ifrågasätta vårt förtroende kunde hon bli en av de sämsta. Det var så känsligt, så känsligt.”
Lloyd har tydligen meddelat amerikansk media att hon tänker besvara uttalandet på planen. På dagens presskonferens menade amerikanskorna att Sundhages uttalanden inte ger någon extra motivation till fredagens match. Chalupny sa:
”Det här är VM. Då behöver man ingen extra motivation för att ge 100 procent.”
När Sverige kom på tal pratade Ellis om ett välorganiserat lag. Antagligen har hon inte sett vårt lag så mycket det här året… Ellis sa också att alla lag i gruppen har snabba forwards som gärna går i djupled. Sveriges forwards är snabba, men inte så snabba som Lisa De Vanna. Eller sa först att hon inte visste om man skulle mötas av en riktigt hög press, eller av ett tillbakadraget svenskt lag. Men avslutade:
”Antagligen sätter de en väldigt hög press.”
USA–Sverige är alltså på fredag här i Kanada, medan den börjar 02.00 på lördag i Sverige. Redan i morgon drar dock andra gruppspelsomgången i gång med stormatchen Tyskland–Norge 22.00 svensk tid. I EM senast vann ju norskorna med 1–0 i gruppspelet och skickade över Tyskland på Sveriges slutspelshalva.
Sett till hur Norge agerat på sistone borde det inte bli någon repris. Den här gången är Tyskland klara favoriter, men Norge är ett lurigt lag som man aldrig helt vet var man har.
Vid midnatt spelar Holland–Kina, en match som Göteborgsmålvakten Loes Geurts missar enligt det holländska fotbollsförbundets twitter. Matchen känns vidöppen. Får vi kanske ett kryss?
En timme senare drar mötet Elfenbenskusten–Thailand i gång. Det kanske låter konstigt, men för svensk del kan det vara dagens viktigaste match. Där avgörs det sannolikt om man som grupptrea kommer att behöva ta tre poäng för avancemang eller inte. Kryssar Elfenbenskusten och Thailand lär båda åka ut. Vinner ett av lagen finns stor risk att vi får ett riktigt blåbärslag i åttondelsfinal.
Morgondagens matchande avslutas med Kanada–Nya Zeeland – ett möte mellan två rejält fysiska och viljeladdade lag. Det känns inte som att det blir så välspelat, men vi lär få se två lag som spelar med massor av hjärta. Kanada är favoriter, men det här är ytterligare en match som mycket väl kan sluta oavgjord.
I dag är det spelledigt i VM, något som känns lite tomt och tråkigt. Personligen valde jag även att ta ledigt från den svenska pressträffen i morse kanadensisk tid då jag kände att de där träffarna inte ger så mycket.
Det är få spelare och ledare och vi reportrar får så kort tid med dem att det inte går att göra något annorlunda, utan alla tvingas i princip skriva likadana artiklar.
Däremot tänkte jag smita i väg till USA:s pressträff, som hålls sent i kväll svensk tid. Det blir lite intressant att se hur de agerar mot media under ett VM nuförtiden. Jag var på två amerikanska pressträffar under VM för fyra år sedan, och båda var väldigt proffsigt utförda.
I övrigt har förmiddagen ägnats åt en liten promenad samt till att skriva lite artiklar till kommande dagars tidningar. Under promenaden noterade jag att fotboll sannolikt inte är någon jättesport bland barnen i de västra delarna av Winnipeg.
Utanför mitt fönster ser jag två uterinkar för hockey. 100 meter bort finns en basketplan och tre baseballplaner. Jag hittade även en fotbollsplan i närområdet, fast den såg inte ut att vara använd det här året.
Fotbollsplan i västra Winnipeg
Annars är det här en stad där man i princip måste ha bil för att klara sig. Allt är utspritt och inne i centrum finns det inte speciellt många mysiga platser att njuta av.
Det om det.
Jag har även hunnit surfa runt lite. En tråkig nyhet är att Japans Kozue Ando är borta från resten av VM. Smällen hon fick av Schweiz målvakte Gaelle Thalmann när Japan fick straff var så hård att Ando drabbades av en fraktur.
Som bekant har Sverige valt att spelarna inte skall förekomma på sociala medier under VM. Det tycker jag är synd. Jag håller med Emelie Ölander i hennes krönika i ämnet. Spelare från Kanada, USA, Schweiz, Australien och många fler har i princip ökat sin aktivitet på Twitter och Facebook – vilket är bra marknadsföring för sporten.
Brasilien besegrade just Sydkorea med 2–0 och därmed är den första gruppspelsomgången avslutad.
Brasiliens seger var på sätt och vis både rättvis och säker, men laget var ändå inte helt övertygande. Sydkorea spelade tajt och välorganiserat, men visade rejäla premiärnerver genom att bjuda på båda målen genom att missa enkla bakåtpass kring eget straffområde.
Formiga gjorde 1–0-målet. 37-åringen (3 mars 1978) blev därmed den äldsta spelaren att ett VM-mål för damer. Hon blev i och med matchen också den andra att spela sitt sjätte VM. Först till sex VM var ju som bekant Homare Sawa.
Marta gjorde 2–0-målet på straff. Det var hennes 15:e VM-mål genom tiderna, något som innebär att hon numera är ensam som tidernas främsta målskytt alla kategorier. Inför turneringen delade hon ledningen i den ligan med Birgit Prinz.
Som synes på klippet borde nog koreanskorna dessutom ha haft en straff i matchupptakten. Totalt sett var dock Sydkorea inte tillräckligt anfallsinriktat för att kunna vinna. När man vann bollen högt upp i planen valde man nästan alltid att spela hem till backlinjen innan man gick till anfall. Då hann Brasilien få hela laget på rätt sida bollen. Det var först sista kvarten Sydkorea verkligen började spela anfallsfotboll, och då skapade man också en del oro för Brasiliens backlinje.
Tidigare i dag har det även blivit två 1–1-matcher. Precis som jag hade anat delade Colombia och Mexiko på poängen. Lite mer överraskande var att Costa Rica tog poäng av Spanien. Resultaten är positiva för Sverige, eftersom de ökar chansen för trean i grupp D att avancera till åttondelsfinal.
För Spanien, Costa Rica och Colombia var dagens mål nationernas första någonsin i VM-sammanhang. Colombias, som gjordes av Daniela Montoya, var en riktigt sevärd kanon via ribban och in.
Och för att få med alla dagens matcher är här även klippet från Frankrike–England 1–0:
Så till Sverige. Man måste ändå beundra Pia Sundhage för hennes förmåga att alltid hitta något positivt att lyfta fram. Vid den presskonferens tidigare i dag kanadensisk tid som jag skrev lite om i förra inlägget valde Sundhage att berömma lagets löpvilja mot Nigeria, hon sa:
”Det blev en fotbollsmatch vi inte hade önskat oss, men jag måste ändå ge spelarna beröm för att de kämpade. När det inte går som man tänkt sig så sprang de.”
Jo, spelarna sprang. Men personligen tycker jag att löpvilja inte är något som ens skall behöva nämnas i en VM-premiär. Det är spelarnas jobb att springa, och den som inte springer till sista svettdroppen i en tuff VM-match har inte i landslaget att göra. Eller?
Om jag hade varit Sundhage och känt att jag skulle försöka hitta något positivt att trycka på dagen efter premiären hade det nog snarare varit vänsterhörnorna. Där visade Sverige klass – även om den svaga nigerianska målvakten hjälpte till en hel del.
Apropå presskonferenser går den som Sundhage höll direkt efter matchen i måndags att se här (Sveriges del börjar 13,20 in i klippet):
Notera att Sundhage säger att en del av Sveriges matchplan var att låta Lisa Dahlkvist jobba allt vad hon orkade för att sedan byta ut henne. Konstigt nog kände inte Dahlkvist själv till det. På en direkt fråga om hon visste att hon skulle bytas ut svarade hon:
”Nej, jag kör så länge jag får.”
Dahlkvist var en av få bra svenska spelare. Förhoppningsvis både får och orkar hon spela längre mot USA på fredag.
Det om Sverige för nu. Dags för en kort genomgång av den första gruppspelsomgången. Jag har långt ifrån sett alla matcher så om ni har något att tillägga är det bara att slänga iväg en kommentar. Först är jag rätt nöjd med utfallet i första omgången sett till mitt tips av gruppspelet. Det är tyvärr bara i grupp D jag riskerar att hamna lite snett. Men förhoppningsvis reder det ut sig.
Här är lite rubriker från de matcher som spelats hittills:
Bästa utespelaren: Ramona Bachmann. Vilka sologenombrott. Men nog borde hon gjort mål på övertid?
Bästa målvakten: Hope Solo. Fick negativa rubriker i USA dagen innan VM-premiären. Verkade inte påverkas ett dugg av det utan räddade sitt lag genom att göra några riktigt svettiga räddningar i början mot Australien.
Bästa laget: Tyskland – även om motståndet från Elfenbenskusten var undermåligt var tyskorna grymt starka. Hade man inte haft lite premiärnerver i början kunde det ha blivit 20–0 i stället.
Största överraskningen: Australien. Jag visste att de hade kapacitet. Men inte att den var så stor. Deras första 30 minuter bjöd på den snyggaste fotbollen hittills i VM. Och då var det mäktiga USA som man spelade ut. Tur för Sverige att The Matildas visade sig vara mänskliga och tröttnade på slutet.
Näst största överraskningen: Nigeria. Nog för att jag hade sett deras skicklighet i F20-VM. Men steget till seniormästerskap brukar vara stort och Nigerias spelare har väldigt liten internationell seniorerfarenhet. Hade man haft en riktig målvakt skulle man aldrig tappat poäng mot Sverige.
Tredje största överraskningen: Costa Rica. Jag rankade dem som 21:a lag i mästerskapet. Men Latinamerikas första VM-representant någonsin inledde med att sno poäng av Spanien. Starkt.
Största besvikelsen: Sverige. Hade varken ett fungerande anfalls- eller försvarsspel och blev utspelat av Nigeria. Räddades av god effektivitet och en svag nigeriansk målvakt. Såg dock inte på något sätt ut som någon guld- eller medaljkandidat. Måste upp många nivåer om man skall bli bland Europas tre bästa lag och kvala in till OS.
Näst största besvikelsen: VM-organisationen. Det märks att folket här inte var i Tyskland 2011 för att se och lära. Allt är sämre i Kanada, i varje fall när det handlar om mediehanteringen.
Måldrottningarna: Trion Celia Sasic, Anja Mittag och Gaelle Enganamouit gjorde tre mål vardera i premiäromgången.
Största jublet: Drygt 53000 i Edmonton vrålade ut sin lycka över Christine Sinclair:s straffmål på övertid mot Kina.
Snyggaste målet: Daniela Montoyas kvittering för Colombia tidigare i dag.
Hårdast straffade: Ecuador. Åkte på tre straffar och ett rött kort i sin VM-debut. Då blev det 6–0 i baken mot Kamerun.
Den svenska träningen och den påföljande presskonferensen dagen efter 3–3 mot Nigeria är just avklarad.
På den en timme långa träningen körde de som spelade mer än 20 minuter i går väldigt lugnt, medan de som spelade kortare tid mot Nigeria fick jobba lite hårdare.
På presskonferensen deltog Pia Sundhage, Emma Berglund, Therese Sjögran och läkaren Yelverton Tegner. Jag pratade med Sundhage och Berglund och hann dessutom lyssna lite på vad Tegner hade att säga. Dagens huvudämne var kramp.
Läkare Tegner hade inga bra svar på varför det var så många som krampade mot Nigeria, men han lovade att vända på alla stenar. Han hade heller ännu inget svar på om Emma Berglund, som fått byta på grund av kramp i två matcher i rad, kommer att kunna spela 90 minuter på fredag utan att krampa.
Berglund själv sa att hon inte lägger någon energi på att oroa sig över att få kramp fler gånger. Jag hoppas att hon är rätt, för oro är ju något som ökar risken för kramp…
Sundhage berömde laget för att alla kämpade 100-procentigt trots att inte spelet funkade.
”Vi kämpar, vi får en poäng med oss, vilket är en fantastisk skillnad mot Australien som spelade fantastiskt bra de första 25 minuterna men inte fick en poäng med sig.”
Förbundskaptenen avfärdade den kritik SOK-läkaren Bo Berglund framfört mot att de svenska spelarna inte är tillräckligt förberedda (se förra inlägget) med:
”Det är vi ju. Att prata om krampen, det finns ju naturligtvis både värme och underlag, det finns dålig vätska som kan sänka prestationer. Min amatörmässiga analys av det är att när man utsätts för en sådan press med förväntningar på en själv att vi skall spela bra fotboll, vi har världen chans med ett så bra lag och hela den här biten att vi vill visa. Och så når man inte upp till det… …Det är en mental sak.”
Sundhage avslöjade också att Sverige kommer att variera mellan två olika försvarsspel mot USA. Det blir intressant att se hur det faller ut.
Samtidigt som jag skrivit det här har jag kikat lite mot matchen Frankrike–England. Jag kan inte säga att jag kan göra någon analys av matchen. Men känslan är att fransyskorna hade god kontroll utan att storspela. Matchen slutade förresten just 1–0 efter mål av Eugénie Le Sommer.
Jag sitter på Investor Group Field i Winnipeg och väntar på andra halvleken mellan USA och Australien.
Och jag börjar känna oro för vårt svenska lag. Sett till dagens matcher är Sverige nämligen den här gruppens sämsta lag.
På ett sätt kan vi förstås vara besvikna över att Sverige tappade en ledning i slutminuterna mot Nigeria. Men sett till hela matchen hade jag 8–5 i målchanser till Nigeria och fyra av de svenska kom på hörnor. Linda Sembrant:s 3–2-mål var alltså enda chansen vårt lag skapade i spel.
Vi skall alltså vara tacksamma att vi fick med en poäng från första omgången. Framför allt oroade det att laget varken var bra offensivt eller defensivt. Backlinjen kändes stabbig och Lotta Schelin blev avklädd av två tuffa markeringsbackar.
Personligen reagerade jag över bytet i halvtid. Att man tog ut Kosovare Asllani var inte så konstigt, men jag frågade Pia Sundhage varför hon inte bytte in Jessica Samuelsson för att säkra defensiven och istället flyttade upp Lina Nilsson ett steg.
Sundhage menade att det kunde vara oroande för Nilsson att hamna på en ny position igen när hon hade haft en tuff halvlek. Möjligen, men personligen tycker jag att det är oförklarligt att man släpper in Olivia Schough i det läget. Vi ledde ju med 2–0 och behövde stabilitet.
Stabilitet lär behövas i de två kommande matcherna också. För i första halvleken i den pågående matchen har Australien visat vilket fantastisk bra lag man är. Vänsterkanten med Caitlin Foord och Sam Kerr är grym och Emily van Egmond och Katrin Gorry äger centralt mittfält. Länge såg USA stabbigt ut, men på slutet av halvleken visade man sin tyngd. Fast det är tydligt hur USA saknar bollvinnare på mittfältet. Det måste Jill Ellis göra något åt om klackens ”I believe that we will win” skall slå in i det här mästerskapet.
Det är 5–3 i målchanser till Australien och 1–1 i mål. Oavsett hur det här slutar har Sverige en väldigt jobbig väg till slutspel. Jag får återkomma med fler funderingar kring Sveriges premiär senare. Nu börjar strax den andra halvleken här.
En blogg om internationell damfotboll 