Gravid Pedersen slutar på toppen

Även i Finland och Danmark har man haft fotbollsgalor i kväll. Deras motsvarigheter till diamantbollen gick till två spelare som håller till i Norge, Tinja-Riikka Korpela (LSK Kvinner) och Katrine S Pedersen (Stabaek).

Tinja-Riikka Korpela

Tinja-Riikka Korpela

Katrine S Pedersen

Katrine S Pedersen

Veteranen och landslagskaptenen Pedersen avslöjade innan galan att hon är gravid – och slutar med fotbollen. Hon fick alltså på något sätt avsluta karriären på toppen, efter en säsong där hon tagit EM-brons, och vunnit norskt mästerskapsguld. Och den 23 november kan hon sätta punkt med att även vinna den norska cupfinalen.

Valet av slutpunkt är möjligen toppen för Pedersen. Men för det danska landslaget är det här ett tungt bakslag. För alla vi som såg danskorna i EM i somras kunde inte undvika att imponeras av Pedersens fantastiska passningsspel. Hon slog ju knappt bort en enda boll på hela mästerskapet.

Och för ett Danmark som ju startat VM-kvalet lite darrigt kommer det här olägligt. Jag gissar däremot att rätt många i Schweiz och Island tycker att det här kom i ett bra skede…

Danmarks nya lagkapten blir för övrigt Tyresös Line Röddik Hansen.

Apropå priser så blev det i dag klart vilka tio mål som kan prisas som årets mål i världen. Två av de tio kommer från damfotbollen. Det är Lisa De Vanna och Louisa Necib som kan vinna det så kallade Puskas Award. Deras mål finns på de här länkarna:

Och här finns en länk på vilken du även kan se de åtta övriga målen. Ett av dem är det mål som tidigare i dag korats till årets mål i Sverige, alltså Zlatan Ibrahimovic:s bicycleta mot England från i vintras. Förutom se målen kan man även rösta på sin favorit.

Ge Fischer diamantbollen

I kväll är det dags för den årliga Fotbollsgalan. Således skall vi få en ny vinnare av Diamantbollen. Eller, någon ny vinnare lär vi inte få.

Som jag ser det finns det bara två tänkbara vinnare, och det är dessutom två högklassiga kandidater, nämligen Nilla Fischer och Lotta Schelin. Precis som i fjol röstar jag på Fischer. Det var hon som banade väg för landslaget i EM. Som mittback blev hon dessutom tvåa i skytteligan – vilket är en makalöst bra prestation.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Schelin har förstås också bra meriter från året. Men titelmässigt var 2013 ett sämre år för henne än 2011 och 2012. Det borde alltså vara dags för ett tronskifte.
Och tronskiften är bra. Att hålla på att dela ut priset till samma spelare år efter år gör det bara ointressant.

Så är det med herrarnas Guldbollen, som man ju måste dela ut till Zlatan Ibrahimovic – eftersom det ju bara finns en rimlig kandidat. Det är självklart, men inte ett dugg spännande.
Vårt damlandslag är ju dock betydligt jämnare än herrlandslaget. Och även om Schelin är viktig för laget så bär hon inte det på sina axlar på samma sätt som Ibrahimovic bär herrarnas.

Medan Schelin totalt sett gör massor av mål när vi redan är i ledning, är det som jag tidigare skrivit om här i bloggen ofta Fischer som kliver fram och gör avgörande mål i mästerskap för landslaget. Det bör diamantbollenjuryn ha i åtanke i dag. De bör såldes alltså ge bollen till Fischer!

De flesta av de övriga kvinnliga pristagarna på galan känns rätt självklara. Nomineringarna gjordes av en jury bestående av Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling, Karolina Westberg, Anette Börjesson, Hanna Marklund och Malin Swedberg. Det är en namnkunnig och kompetent samling.
Hade jag fått bestämma hade jag dock nominerat lite annorlunda. Så här är min syn på nomineringarna, och vem jag tycker skall vinna respektive kategori.

Jag har inte total koll på vilka instruktioner nomineringsjuryn har. Men jag tror att det är så att de måste ha med minst en svensk landslagsspelare i varje kategori.
Men jag tycker nog att de varit lite väl gulblå i sina nomineringar. För de nomineringar som jag tycker är tveksamma handlar rakt igenom om svenska spelare som lyfts fram på bekostnad av utländska.

Thora Helgadottir

Thora Helgadottir

Årets Målvakt
Min vinnare: Thora Helgadottir
Övriga nominerade: Kristin Hammarström och Malin Reuterwall.

Här är Helgadottir solklar vinnare. Hon höll 14 nollor på 22 omgångar i damallsvenskan. Hammarström har gjort en stabil säsong, men borde inte ha en chans på priset. Reuterwall ser jag som ren utfyllnad. Hennes nominering kommer något år för tidigt. Här hade Lydia Williams eller kanske framför allt Katie Fraine varit klart mer rimliga nomineringar.

Som en parantes noterar jag vid en koll på den damallsvenska räddningsligan att Tyresös stjärnmålvakt Ashlyn Harris enligt den officiella statistiken nästan släppte in varannat avslut hon hade mot sig. Fast den där statistiken är ju som bekant långt ifrån 100-procentig, så det kanske inte stämmer.

Årets back
Min vinnare: Nilla Fischer
Övriga nominerade: Faith Ikidi och Jessica Samuelsson.

Min syn på Fischer har jag redan nämnt. Ikidi är en högklassig utmanare, men får nöja sig med silver. Samuelsson däremot är ren utfyllnad av en lite väl gulblå nomineringsjury. Skall man ha med en ytterback hade förstås Meghan Klingenberg varit en klart mer rimlig kandidat.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Årets mittfältare
Min vinnare: Ramona Bachmann
Övriga nominerade: Caroline Seger och Sara Björk Gunnarsdottir.

Inte heller här är det någon tvekan om vem som skall vinna – Bachmann är överlägsen. Däremot tycker jag att Marta borde räknas som mittfältare, vilket gör att hon borde ha varit med här på Björk Gunnarsdottirs bekostnad. Eller egentligen på Segers bekostnad, men en svensk landslagsmittfältare måste ju vara med, och det är väl trots allt rimligt att det handlar om Seger.

Christen Press

Christen Press

Årets forward
Min vinnare: Christen Press
Övriga nominerade: Lotta Schelin och Marta Viera da Silva.

Här är den första något ovissa kategorien. Troligen ger den blågula juryn trots allt priset till Schelin. Fast jag tycker att Press är den som har vassast facit. Och egentligen har ju Marta varit bäst av alla de tre. Fast som sagt, jag ser Marta som mittfältare i år. Och där är hon bara tvåa. I stället för Marta borde för övrigt Pernille Harder ha varit med här.

Årets genombrott
Min vinnare: Stina Blackstenius
Övriga nominerade: Jessica Samuelsson och Julia Wahlberg.

Även den här kategorien känns öppen. För vilket genombrott är egentligen störst, Blackstenius i damallsvenskan eller Samuelssons i landslaget? Jag tror att Samuelsson kommer att vinna. Men min personliga röst faller på Blackstenius, som gjorde en mäktigt bra höst. Wahlberg har varit stabil, men är här bara med som utfyllnad.

Damallsvenskans mest värdefulla spelare
Min vinnare: Ramona Bachmann.
Övriga nominerade: Christen Press och Marta.

Bachmann är självklar vinnare här. Marta är lika självklar tvåa. Däremot tycker jag att det är konstigt att serietvåan Tyresö får med två spelare i den här kategorien. Jag tycker trots allt att exempelvis Pernille Harder, Sarah Michael och Faith Ikidi är mer värdefulla för sina lag än vad Press är för Tyresö.

Årets tränare
Min vinnare: Rickard Nilsson
Övriga nominerade: Jonas Eidevall och Martin Sjögren.

Det här är den allra mest öppna och svåra kategorien. Alla tre känns som värdiga, och rimliga vinnare. Jag tror att Eidevall kommer att vinna – guldtränaren gör oftast det. Och han har gjort ett kanonjobb med Malmö, så det är inget att säga om. Men kanonjobb har både Nilsson och Sjögren också gjort med sina respektive trupper. Min röst faller alltså på Nilsson, som ledde Örebro till en högst oväntad sjätteplats. Minns att på upptaktsträffen tippades ju faktiskt Kif på nedflyttningsplats.

Så vad tror och tycker ni? Får jag rätt mina tips, eller är jag helt ute och reser?

Allstarlag, Årets mål och insamling

I dag har några intressanta elvor presenterats. Dels de elva mål som är kandidater till Årets mål. Dels har damallsvenskan för första gången har fått ett allstarteam.

De elva kandidaterna till Årets mål hittar, och röster ni på här. Tre av de elva kommer att gå vidare till nästa måndags fotbollsgala. Bara ett av de elva målen kommer från damfotbollen, och inget talar för att det kommer att vara kvar när galan börja om ganska exakt en vecka. Mer om galan om tänkbara vinnare där i ett senare inlägg.

Sarah Michael

Sarah Michael

Tillbaka till det nominerade damfotbollsmålet. Det handlar om Sarah Michael:s härliga bomb i krysset mot Tyresö. Faktum är att det inte bara är ett snyggt mål. Det var även en fullträff som fick en avgörande betydelse i guldstriden, eftersom det innebar att Malmö passerade Tyresö i toppen. Målet finns på den här länken.

Men som sagt. Michaels mål får svårt att ta sig vidare. Det känns ganska garanterat att det kommer att vara tre herrfotbollsmål som gör upp om priset nästa vecka. Själv håller jag nog faktiskt Tobias Hysén:s fantastiska volley mot Tyskland som något vassare än Zlatan Ibrahimovic:s spektakulära bicycletalobb mot England.

Utöver de elva kandidaterna till Årets mål har vi alltså fått ett damallsvenskt allstarlag i dag. Det är spelarna själva som har röstat på Spelarföreningens initiativ, så det är en kunnig jury som gjort jobbet. Här är den framröstade elvan:

Thora HelgadottirMeghan Klingenberg, Nilla Fischer, Line Röddik Hansen, Ali RileyRamona Bachmann, Pernille Harder, Caroline Seger, Veronica BoqueteAnja Mittag och Christen Press.

Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen

Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen

Flest röster av alla fick Bachmann, som därmed rättvist prisas som Årets spelare. Det var ett logiskt val, för jag tycker ju till och med att hon är världens bästa för tillfället.  Fast som jag tidigare konstaterat är hon född i fel land. Därför finns inte schweiziskan med bland de tio kandidaterna till Ballon d’Or – priset till världens bästa spelare.

Noterbart däremot är att Marta kan bli världens bästa. Däremot platsar hon inte i damallsvenskans allstarelva. Där har spelarjuryn gjort ett misstag.

Noterbart också att laget ovan bara innehåller två svenska spelare. De som hävdar att alla utländska förstärkningar förstör för svensk damfotboll bör nog tänka till. De kan även läsa den här artikeln om att det engelska herrlandslaget i fotboll har blivit bättre sedan Premier League började översvämmas av utländska spelare.

Det senaste var en parentes.

Nu till hur jag skulle ta ut mitt allstarlag från årets säsong. Som vanligt när man skall ta ut ett lag av det här slaget är det forwardssidan som är svårast. Där föll Anja Mittag på målfoto mot Sarah Michael. Nigerianskan har varit fantastiskt viktig för Örebro, och är värd att vara med här:

Helgadottir – Klingenberg, Fischer, Faith Ikidi, Riley – Sara Björk Gunnarsdottir – Harder, Bachmann, Marta – Michael och Press.

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Jämfört med spelarnas allstarlag väljer jag alltså även bort Tyresöduon Röddik Hansen och Seger till förmån för Ikidi och Björk Gunnarsdottir.

Jag inser förstås att det officiella allstarlaget inte är uppsatt för att kunna fungera på planen. Mittfältet är ju exempelvis hyperoffensivt. Och det består av fyra centrala spelare.

När jag satte samman mitt lag ville jag att det skulle bestå av spelare som skulle kunna funka hyfsat ihop. Och även om mitt lag också är hyperoffensivt har jag balanserat upp mittfältet med Björk Gunnarsdottir, samt även tagit med en kantspelare i Marta.

* Slutligen tänkte jag slå ett slag för ett välgörande ändamål. Kif Örebros Helén Eke har under en tid arrangerat en auktion till förmån för Cancerfonden. I några dagar till går det att bjuda på Annica Svensson:s signerade VM-tröja från 2011 och Mariann Gajhede Knudsen:s tröja från sommarens EM.

Två citat som gör mig besviken

I söndags läste jag två artiklar i Expressen som gjorde mig ganska besviken. Besvikelsen riktades mot två spelare i vårt landslag.

Först och främst var det Kosovare Asllani som fick mig att skaka på huvudet när jag såg att hon skyller sina misslyckade mästerskap på Thomas Dennerby. Hon säger:

”Det var jobbigt när jag märkte att jag inte fick förtroendet fullt ut av Dennerby. Får du inte det, kan du inte heller göra ditt bästa.”

Kosovare Asllani har spelat två mästerskap, och i dem har hon funnits med i startelvan i fem matcher.
Jag hoppas att hon är medveten om att hon befinner sig på högsta världsnivå. Där skall tränare inte behöva dadda med sina spelare hur mycket som helst. Där handlar det om att ta chansen när den kommer – inte gå och vänta på bättre tider.

Känner man att man riskerar att bli utbytt får man se till att man är så bra att man slipper undan.

I min värld har man givits förtroende när man varit med i startelvan i alla fyra matcherna i ett mästerskap, som Asllani var under EM 2009. Hon lär få starta matcher i årets EM också. Om hon inte presterar då hoppas jag hon rannsakar sig själv – och inte skyller ifrån sig på någon annan.

Den andra spelaren som gjorde mig besviken är Lotta Schelin. Hon säger tydligen i den kommande dokumentärserien om damfotboll att:

”Hur många gånger har jag inte gått till intervjuer med en tanke: ‘okej kom igen nu, du gör det också för damfotbollen. Inte bara för mig själv och min personliga image utan faktiskt för något större än så’. Och det är klart, Zlatan behöver inte tänka så. Han gör det inte för herrfotbollen. För de behöver ju inte det. Men vi behöver ju det och det vet vi.”

Visst är det rätt att tjejerna i större utsträckning behöver slåss för sin sport. Men uttalanden som det här bottnar i okunskap om vad det är som betalar en idrottares lön.

Jag blir väldigt besviken varje gång jag ser uppfattningen att exempelvis herrfotbollens spelare inte behöver ställa upp för media. För det behöver de.

Det är nämligen media som gör spelarna till de stjärnor de är. Det är media som ser till att de kan köra dyra bilar och bo i lyxiga villor.

Om inte herrarnas matcher visades i tv (media) över hela världen hade lagen inte haft så många fans, eller så stora sponsorer som de har. Då hade inte spelarna tjänat de pengar de gör.

Visst är Zlatan Ibrahimovic i en situation att han personligen redan har tjänat så mycket att han har råd att tacka nej till alla intervjuer under resten av sin karriär. Och han hade säkert sluppit ganska många. Men media är bästa länken till supportrarna, och för Zlatans klubb, och för hans landslag, är det hyperviktigt att han ger intervjuer och ökar intresset för dem – och därmed även ökar intäkterna.

Den inställning som Schelin i praktiken ger uttryck för, alltså att media är något nödvändigt ont, är framför allt vanlig inom europeisk fotboll, där klubbar och spelare skärmar av sig alltmer.

Det ser annorlunda ut i nästan all idrott i USA. Där är man mycket mer medveten om medias betydelse för det egna lönekuvertet. Där är omklädningsrum öppna, och där är det lättare att få intervjuer med de största stjärnorna.

Tillagt i efterhand: Delen i inlägget som handlar om Schelin bygger i stort sett på ett missförstånd. Jag backar, och gör en pudel… Läs mer här.

Schelin är bäst i Frankrike

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin fick i kväll pris som årets bästa spelare i den franska ligan. Hon var nominerad ihop med klubbkamraten Amandine Henry och den före detta klubbkamraten Shirley Cruz Trana – som numera tillhör PSG.
Schelin har varit nominerad till priset fyra av sina fem säsonger i Frankrike – och nu alltså äntligen även vunnit.

Jury är för övrigt samtliga spelare och ledare i franska ligan.

Om jag fått franskan rätt löd Schelins tacktal ungefär så här:

”Det är extra roligt eftersom jag inte trodde att jag skulle vinna. Jag ville tacka alla som röstade på mig, samt vår tränare Patrice Lair, och alla andra runt laget. Utan dem skulle jag inte vara här i dag.”

Lotta Schelin har nu gjort 135 mål på 133 ligamatcher för Lyon, och hon förlängde nyligen sitt kontrakt med ytterligare tre år.

Det blev för övrigt svenskt storslam vid den franska fotbollsgalan. En viss Zlatan Ibrahimovic blev nämligen bästa spelare i den franska ligan för herrar.

Enligt Johanna Frändén på twitter fick Ibrahimovic frågan om vem som är störst i Sverige, han själv eller Schelin. Svaret:

”Stort grattis till Lotta, men störst i Sverige är Zlatan.”

Schelin får försöka ändra på det i sommar…

Ingen stor ljusning på invandrarfronten

Det är kul att se vilken diskussion det blivit kring bristen på invandrare i svensk damfotboll. Det är redan 14 kommentarer på mina två inlägg (Vad menar Sundhage egentligen? och Brist på invandrare i svensk damfotboll) om utländska spelare och invandrare, vilket är nytt rekord här i bloggen.

Kul också att höra att det verkar hända saker på några ställen, bland annat i AIK.

Fast totalt sett ligger damfotbollen fortfarande gigantiskt långt efter herrfotbollen när det gäller att dra fördel av våra invandrargrupper. Och i våra landslag verkar det inte finnas några större ljusningar inom synhåll. Medan pojklandslagen har varit översvämmade av spelare med utländsk bakgrund i över 20 år märks fortfarande inte någon liknande trend inom flicklandslagen.

Jag tittade snabbt igenom alla namn på de spelare som gjorde landskamper i flick- och damlandslag i fjol. Och det är några fler utländska namn nu, än det var 2006. Men skillnaden är inte speciellt stor, och det handlar i ganska stor utsträckning om namn som kan härledas till Nordeuropa.

I de tre äldsta landslagen är bristen på spelare med invandrarbakgrund fortfarande skrämmande stor. Här är de jag hittade från 2012:

A: Kosovare Asllani +1*
U23: Susan Varli
U20: Elena Sadiku

Jämför med A-landslaget på herrsidan som i sin senaste tävlingslandskamp startade med Behrang Safari, Alexander Kacaniklic och Zlatan Ibrahimovic, och hade Erton Fejzullahu, Jimmy Durmaz och Erkan Zengin på bänken.

Som jag har nämnt har basketen lyckats när det gäller invandrartjejer. Mycket av svensk dambaskets lyft har berott på duktiga invandrartjejer. Här är exempel på spelare som varit uttagna i A-landslaget för damer i basket i fjol eller i år: Farhiya Abdi, Kadidja Andersson, Binta Drammeh, Cleopatra Forsman-Goga, Maria Gültekin, Danielle Hamilton Carter, Salome Kabengano, Kalis Loyd, Tanya Massamba, Sandra Ngoie Hasahya och Amanda Zahui.

När jag hade uppe ämnet i BT 2006 hade alltså tre tjejer med utomnordisk bakgrund spelat i Sveriges damlandslag i fotboll. Tre på 33 år. De var Jane Törnqvist, Eva Zeikfalvy och Anika Bozicevic. I månadsskiftet september/oktober 2008 debuterade både Kosovare Asllani och Nazanin Vaseghpanah i A-landslaget.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani passar

I år firar damlandslaget 40 år. Under de åren har fem spelare med utomnordisk bakgrund spelat i laget.

Herrlandslaget hade alltså fler i sin senaste matchtrupp i VM-kvalet än vad damerna har haft under 40 år. Och basketen har haft dubbelt så många bara det senaste året.

Visst är väl det här ett stort problem för svensk damfotboll?

Jag tror att det krävs att förbundet hjälper klubbar i invandrartäta områden för att nå riktiga framgångar här. För känslan är – och det är verkligen bara en högst personlig känsla – att klubbarna inte lägger ner tillräcklig kraft på att rekrytera, och utveckla unga invandrartjejer. Här finns massor att göra. Och massor att vinna. För visst skriker ju svensk damfotboll om en kvinnlig motsvarighet till Zlatan Ibrahimovic?

* Slutligen några ord om en match mellan två svenska lag utan invandrartjejer i sina startelvor: supercupen. Den avgörs ju nu i eftermiddag, och tv-sänds på Tv4sport från 16.00.
De båda lagen har dock varsin tjej med invandrarbakgrund i sina trupper. Tyresö, med nyförvärvet Malin Diaz Pettersson, tar emot Göteborg, som fortfarande har Jane Törnqvist registrerad för spel.

Tyresö känns som gigantiskt stor favorit. Med blixtsnabba målskytten Christen Press som toppforward får de ytterligare en dimension i sitt spel. En dimension som kommer att öppna ytor för Marta, och som lär göra att TFF kommer att försvara sitt SM-guld.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Göteborg har lagt upp dagens startelva på sin hemsida. Och är det inget aprilskämt innehåller den två byten jämfört med Champions League-matcherna mot Juvisy. Anna Ahlstrand och Jessica Landström får ge plats för Olivia Schough och Jodie Taylor. Två intressanta nykomlingar i ett GFC som lär få förlita sig till kontringar i eftermiddag.

Mitt tips är att Tyresö vinner med 3–1, bland annat efter två mål från Press.

* Tillägg i efterhand: Jag hade missat att även Madelaine Edlund skall upp på den här listan. Hon har nämligen en mamma från Chile.

Jakobsson kopplas till PSG – igen

Jag har ju undrat rätt länge vad som händer med Sofia Jakobsson. Det var som bekant GP:s obekräftade uppgift för en månad sedan, om att hon har lämnat Rossiyanka, som fått mig att undra.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

Konstigt nog hittar jag ingen svensk tidning som skrivit något om Jakobssons situation den senaste månaden.
Med hjälp av Daniel (vars efternamn jag inte känner till) och hans utmärkta, dagliga sammanställning av artiklar om svensk damfotboll har jag i dag däremot sett den här franska artikeln som kopplar ihop Jakobsson och hennes gamla Rossiyankatränare Farid Benstiti. Och här är en artikel till på samma tema.

Benstiti tränar ju numera som bekant storsatsande Paris Saint-Germain. Och han förstökte att locka svenskan redan i somras, då dock utan att lyckas. Även om Jakobsson sa:

”Jag var sugen på det men kontraktet med Rossiyanka gäller ytterligare ett år.”

Nu är det bara ett halvår kvar på hennes kontrakt i Ryssland, och fransyskorna verkar alltså ha gjort en ny framstöt. Kanske kan Jakobsson alltså snart vara klubbkamrat med Kosovare Asllani – och Zlatan Ibrahimovic.

* I Italien slutade seriefinalen mellan Tavagnacco och Torres 1–1, samtidigt som svensklaget Bardolino vann med 5–0 mot Pordenone. Paola Brumana och Valentina Maglia gjorde målen i seriefinalen, som ju var Torres första poängförlust efter 14 raka segrar. För Bardolino, där båda svenskorna spelade hela matchen, gjorde Carolina Pini tre mål.

I och med de nämnda resultaten, samt att Brescia också vann med 5–0, är Bardolino nu fem poäng bakom nya tvåan Brescia och fyra bakom trean Tavagnacco. De tre lagen lär göra upp om den andraplats som leder till Champions League.
Jag förutsätter här att starka Torres vinner serien. Fast osvuret är kanske bäst. Vinner den jagande trion sina hängmatcher kommer Brescia bara vara fem poäng bakom, och Tavagnacco sex.

Varierande syn på fotbollstjejer

Det har varit en lite intressant twitterdiskussion under dagen. Den handlade om synen på damfotboll i olika länder. Upphovet var det här citatet från Kosovare Asllani i dagens Aftonbladet:

”Massor med människor har skrivit ”välkommen” och ”vad roligt att damerna satsar” till mig på Twitter och i kommentarer till artiklar på franska sajter. Jämför det med kommentarer till artiklar om damfotboll på Aftonbladet, där det bara är kritik hela tiden. Här var vi och åt på en restaurang där ägaren höll på PSG och det blev världens liv när jag kom i mina klubbkläder. Han sprang ut och hämtade köksmästaren som höll på Marseille för att hetsa. Det där händer ju aldrig hemma i Sverige.”

I diskussionen som drevs av Johanna Frändén noterades att det sexistiska hat mot damfotbollen som dyker upp i kommentarsfält på svenska hemsidor inte förekommer på kontinenten.
Men även om det är en artigare attityd mot tjejerna söderut innebär det ändå inte nödvändigtvis att tjejernas idrottande tas på fullt allvar. Se exempelvis det här klippet med vad erkända franska tidningen L’Equipe gjorde för reportage med Lotta Schelin inför Champions Leaguefinalen. Jag kan inte franska, men förstår att det inte var många frågor om damlaget direkt…

Just Schelin blandade sig för övrigt i diskussionen om den varierande synen på damfotbollen – och på kvinnor i allmänhet:

”Visst finns det en annan kvinnosyn söderut som är mindre positiv, men jag känner som du, det jämförs mer sällan dam- vs herrfotboll och fotbollen bedöms mer utifrån förutsättningar än kön. Men kanske tar vi mer plats i Sverige och hotet blir därmed större. Så länge kritiken flödar så bryr sig folk! Härligt va?”

Själv tror jag att vi har en bättre kvinnosyn i Sverige än i de allra flesta länder. Men synen på damfotboll är långt ifrån bra. Och den skit som sprids i kommentatorsfälten är vedervärdig.

Slutligen är här en bild som inte har speciellt mycket med ämnet ovan att göra. Eller jo, den rör ju faktiskt Frankrike, Kosovare Asllani och twitter…

Lotta Schelin – superstjärnan i det franska superlaget

Tänk en Champions Leaguefinal där en svensk är den stora stjärnan. I morgon 18.00 i Münchens Olympiastadion äger den finalen rum.
Fast här i Sverige har försnacket varit högst begränsat. Men här är en guide.

Utöver den stora stjärnan Lotta Schelin har vi fyra domare och ytterligare två tänkbara spelare från Sverige. Det finns alltså mycket blågult att titta på i årets största klubbmatch i världen.

Först är det ju grymt kul att Jenny Palmqvist har fått äran att döma finalen. Verkligen ett erkännande. Här är ett videoklipp med henne. Hon har med sig två svenska, assisterande domare i Anna Nyström och Helen Caro och fjärdedomaren Sara Persson.

Sedan har vi ju tre spelare i de båda lagen. Fast Frankfurtduon Jessica Landström och Sara Thunebro ligger väl inte speciellt bra till för att få någon större speltid.
Medan Thunebro nästan har fått spela dubbelt så mycket som Landström i ligan (804 minuter mot 467), så har Landström fått spela 305 minuter i Champions League, att jämföra med Thunebros 110. I seriefinalen mot Potsdam förra helgen och i lördagens cupfinal mot Bayern München har duon dock fått sitta kvar på bänken under hela matcherna. Och risken är överhängande att de blir utan speltid även i morgon.

Lyons Lotta Schelin kommer däremot att få spela. Utan att ha varit i Frankrike med någon febertermometer så tror jag att hon är mycket större där än här hemma. Schelin är ju superstjärnan i superlaget.

Kan man nå högre än så?

Fast här på svensk mark får hon sällan de rubriker hon förtjänar. Det är ju så tragiskt att inte ens damfotboll.com brukar ha koll på hennes matcher. Synd. För som jag ser det har Schelin varit lika bra som Marta det senaste året. Om inte bättre.
Lyons skyttedrottning borde ha en position i Sverige som motsvarar den Zlatan Ibrahimovic har bland herrarna. Men som bekant är vi långt därifrån.

Jaja. Lyon vann ifjol, har inte förlorat över 90 minuter på över två år – och är storfavoriter även i år. De vann franska cupen i söndags, och har gått som tåget genom Champions Leaguespelet.
Så här säger Schelin i den här intervjun på uefa.com:

”Vi har verkligen lyckats hålla en fantastisk nivå över flera års tid. Det här är vår tredje raka final, så naturligtvis känner jag att vi på något sätt måste ses som favoriter.”

Jag har själv inte sett någon av Lyons ligamatcher på tv, men däremot två Champions League-matcher, samt i en mängd klipp med highlights. Och det räcker för att ha blivit rejält imponerad.

För det säger väl sig själv att ett lag där spelgeniet Louisa Necib förpassas till bänken måste vara grymt bra. Hon var ju en av VM:s stora spelare i fjol, kom med i världslaget och nominerades till Ballon d’Or som en av världens tio bästa spelare.
Nu är hon alltså inte bland OL:s elva bästa…

Spelmotorn Amandine Henry har på kort tid blivit en personlig favorit i laget. Hon fanns inte med i Frankrikes VM-trupp ifjol, men har imponerat på mig, som spelskicklig, löpstark – och så stänkte hon ju in ett mäktigt distansskott i semifinalen.

Lyon har bara släppt in ett enda mål fram till finalen, och det var i hemmamötet med Potsdam. Fast det kom när dubbelmötet redan i praktiken var avgjort. Man slog ju de tyska mästarinnorna med totalt 5–1 – förstås ett grymt styrkebesked. Se klippet här ovan.
Och de siffrorna borde skrämma Frankfurt, som ju just föll med 3–1 mot Potsdam för tio dagar sedan.

Är Lyons form på topp så har Frankfurt hackat rejält de senaste veckorna. Jag har sett laget på tv en mängd gånger den här våren, och i deras två senaste matcher, dels den nämnda ödesmatchen mot Turbine Potsdam, dels cupfinalen mot Bayern München, har anfallsspelet varit riktigt blekt.
Dessutom tycker jag att målvakten Desirée Schumann är ett svagt kort på den här nivån. Hon känns inte minst tveksam i luftrummet på hörnor och inläggsfrisparkar. Lagets försvarsspel har inte heller mått bra av att rutinerade Saskia Bartusiak har darrat spelmässigt den senaste tiden.

Om Frankfurt skall kunna vinna den här finalen måste nog Kerstin Garefrekes och Dzsenifer Marozsan spela på sin absoluta maxkapacitet. Garefrekes är riktig vass i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer. Marozsan är en personlig favoritspelare, med både god teknik och härlig kreativitet.

Att matchen spelas i Tyskland borde tala för Frankfurt. Men det är inte jättelångt från Lyon till München, så fransyskorna kan nog få hyfsat stöd också. Det blir för övrigt intressant att se hur hög publiksiffran blir. Jag har sett uppgifter på att drygt 35000 biljetter är sålda. Kul. Det här är ju för övrigt den första dammatchen någonsin på Olympiastadion.

Lyons tränare Patrice Lair till uefa.com:

”Det är en stor utmaning att försöka vinna mot ett tyskt topplag i Tyskland. De kommer att ha publikstödet som en tolfte spelare. Vi vet hur svårt det var att vinna titeln i fjol, men naturligtvis vill vi göra det igen.”

Frankfurt har i princip ingen chans att ta en plats i höstens Champions League i egna ligaspelet. Därmed är en seger i morgon den storsatsande klubbens chans att få vara med även nästa gång. Frankfurts tränare Sven Kahlert säger så här till uefa.com om det:

”Vi är väl medvetna om det. Och vi är övertygade om att vi har en chans att vinna.”

Här är de troliga startelvorna:

Lyon:
Sarah BouhaddiCorine Franco, Wendie Renard, Sabrina Viguier, Sonia Bompastor – Amandine Henry, Shirley Cruz TranaCamille Abily, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann – Lotta Schelin.

På bänken: Celine Deville (målvakt), Laura Georges, Aurelie Kaci, Louisa Necib, Rosana och Ami Otaki.
Avstängd: Elodie Thomis.

Frankfurt:
Desirée Schumann – Ria Percival, Saskia Bartusiak, Gina Lewandowski, Meike Weber – Kerstin Garefrekes, Saki Kumagai, Melanie Behringer, Svenja HuthSandra Smisek, Dzsenifer Marozsan.

På bänken: Anne-Kathrine Kremer (målvakt), Sara Thunebro, Silvana Chojnowski, Jessica Landström och Ana Maria Crnogorcevic.
Skadade: Nadine Angerer, Ali Krieger, Kim Kulig och troligen Fatmire Bajramaj.

Hur går det då?
Jo, Lyon är klart bäst och vinner med hela 3–0. Lotta Schelin gör mål. Det gör även Wendie Renard, som nickar till i samband med en fast situation.

Matchen startar 18.00, och direktsänds av Eurosport. Sändningen startar 17.45. Spelet kan börja…

Favoriterna vann guldbollarna

Det blev som förväntat – en dubbel till Japan. Homare Sawa och Norio Sasaki plockade som väntat hem guldbollarna som världens bästa spelare respektive tränare 2011.

Riktigt kul med guldbollar till Asien – ytterligare ett tecken på att fotboll är världssporten framför alla andra.

Sawa fick 28,51 procent av rösterna. Marta kom tvåa på 17,28 och Abby Wambach trea på 13,26. Vår svenska kandidat, Lotta Schelin, kom sexa med 4,85 procent. Fyra kom Aya Miyama och femma Hope Solo.

Bland tränarna vann Sasaki en jordskredsseger med hela 45,57 procent av rösterna. Sveriges representant, Pia Sundhage, kom tvåa på 15,83 och fransmannen Bruno Bini trea på 10,28. Precis som Schelin hamnade Thomas Dennerby på sjätte plats. Han fick 4,31 procent.

Så här föll Sveriges röster i spelarkategorien i damernas Ballon d’Or. Thomas Dennerby röstade på: 1) Sawa, 2) Wambach, 3) Marta. Och Nilla Fischer fördelade sina röster så här: 1) Sawa, 2) Wambach, 3) Louisa Necib.

Noterbart att Sverige inte hade någon mediaröst. Och att ingen svensk röstade på Lotta Schelin. Tolv av de röstande hade däremot Schelin som världens bästa spelare. Bland de tolv märks Frankrikes succétränare Bruno Bini och Senegals lagkapten – Kalmarspelaren – Mamy Ndiaye och Schelins lagkamrat från Lyon, Costa Ricas Shirley Cruz Trana. Alla röster finner du via den här länken.

I herrklasserna tog Barcelona storslam. Lionel Messi blev bästa spelare och Pep Guardiola bästa tränare. Intressant för övrigt att Zlatan Ibrahimovic röstade just på Messi och Guardiola som sina favoriter.

Årets mål gjordes av Neymar, och specialpriset gick till Alex Ferguson.

Sundhage – Sveriges hopp i jakten på Ballon d’Or

Nu återstår bara tre kandidater i varje kategori i jakten på fotbollsvärldens mest åtråvärda pris, guldbollen – Ballon d’Or.

När det var tio kandidater i varje kategori hade vi fyra svenskar att hoppas på. Men Lotta Schelin (damernas guldboll), Thomas Dennerby (bästa tränare, damer) och Zlatan Ibrahimovic (årets mål) klarade inte av att slå sig in bland topp tre i sina kategorier.

Det gjorde däremot Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage. USA:s förbundskapten är en av tre kandidater i kategorien bästa tränare, damer. Hon ställs mot Japans och Frankrikes diton, Norio Sasaki och Bruno Bini.

Tyvärr för svensk och amerikansk del tror jag att Sasaki tar hem det priset.
Och blir det så, då hoppas jag på en japansk dubbel. Jag har ju redan förklarat att jag tycker att det är självklart att Homare Sawa skall ha Ballon d’Or i år.

Hon är nu en av de tre kvarvarande kandidaterna. De andra två är Marta och Abby Wambach. Men Sawa borde vinna. Här är huvudskälen en gång till: …
* Hon var VM:s skyttedrottning, och bästa spelare.
* Hon klev fram och klackade in kvitteringen med bara minuter kvar av finalens förlängning.
* Hon har lett Japan till seger i Asiens VM-kval.
* Hon har blivit ligamästarinna i Japan med sitt Inac Leonessa.

Ballon d’Or röstas fram av förbundskaptener, lagkaptener och journalister i närmare 100 av världens länder. Bakom priset står internationella fotbollsförbundet Fifa och den franska fotbollstidningen France Football.
I Sverige är det således Dennerby och Caroline Seger som röstar i de båda damklasserna, medan Erik Hamrén och Ibrahimovic röstar på bästa spelare och tränare bland herrarna. Vilken tidning som har den svenska mediarösten för damer vet jag inte.
Bland herrarna har jag däremot koll på att Magasinet Offside röstar för Sverige.

När det gäller årets mål – The Fifa Puskas Award – så röstas det fram bland besökarna på Fifas hemsida. Där finns det numera inga tjejer med som kandidater. I avsaknad av Marie Hammarström röstar jag nu på Wayne Rooney:s läckra bicycleta framför mål av Messi och Neymar.

Bland herrarna är det för övrigt Lionel Messi, Xavi Hernandes och Cristiano Ronaldo som gör upp om guldbollen som världens bästa spelare. Och världens bästa tränare blir en av Ferguson, Guardiola och Mourinho. Hyfsade trior där också…