Står Tyresö för tidernas skandal inom damfotbollen?

Ju mer uppgifter som kommer fram om Tyresö, desto mer blir känslan att klubbens fantastiska resa kommer att sluta med tidernas kollaps.

Tyvärr har vi ju här i Boråsområdet haft ett antal krisklubbar i olika sporter de senaste åren. Och erfarenheten från de kriserna är att sponsorer inte är speciellt intresserade av att hjälpa de klubbar som är illa ute, utan tvärtom helst flyr sjunkande skepp. Ingen vill nämligen pumpa in pengar i ett konkursbo.

Jag har således svårt att se hur Tyresö skall kunna klara krisen utan konkurs. Det enda som skulle kunna tänkas vara räddningen är om någon miljardär nu direkt är beredd att kliva in och rädda verksamheten, som Dan Olofsson gjorde när LdB FC Malmö var illa ute i fjol.

För fattar jag rätt får inte Tyresös rekonstruktör chansa, och likt klubbledningen hoppas på att Champions League skall lösa allt. Han måste agera direkt. Och med en miljon kronor per månad i lönekostnader så är tiden knapp. För skuldberget riskerar ju att bara växa och växa. Jag tror att han tycker att 7,8 miljoner kronor är illa nog.

Här bör poängteras att den statliga lönegarantin bara är ett lån. Om bolaget överlever rekonstruktionen måste pengarna betalas tillbaka. Så även om det blir ett ackord där skulderna skrivs ner med 75 procent kommer lönebördan att vara riktigt tung för klubben framöver.
Visst blir den bördan nästan halverad när kontrakten för Marta, Veronica Boquete och Caroline Seger löper ut. Frågan är ju dock om klubben har råd att ens behålla Marta och Vero så länge. Lönegarantin har ju tydligen ett tak på knappt 200 000 kronor. Och risken är väl att det taket redan överskrids i den löneutbetalning som ligger tio dagar framåt i tiden.

Många frågor väcks kring den här soppan.

Och de senaste dagarna har vi presenterats ganska många svar. Inte från klubben, utan från media. Jag tycker att vi har fått se en väldigt balanserad, bred och totalt sett mycket bra mediebevakning av krisen. Det har inte varit något drev, utan alla artiklar har känts relevanta. Här skall nog Tyresö vara lyckligt att man sysslar med damfotboll och inte herrfotboll eller herrishockey – för då hade krisen inte skildrats så här återhållsamt.

Spontant känns det ju numera som att soppan kan bli ihågkommen som damfotbollsvärldens största skandal någonsin. Någon som kan komma på någon skandal som når upp till den här nivån?

Tänk er vilken katastrof det skulle vara för sporten om Tyresö vinner Champions League i maj, bara för att gå i konkurs någon månad senare.

Här har fotbollen ett problem. Det går alltså att fuska sig till den finaste av titlar utan att man kan bli stoppad på vägen. I andra sporter kan man diska segrare i efterhand, men sådana åtgärder går inte att ta till mot ekonomisk dopning inom fotbollen.

Gissa om någon i Uefas ledning önskar att Tyresö skall vinna Champions League? Knappast va. Jag är rätt säker på att många tummar kommer att hållas i smyg för att Neulengbach skall skrälla redan i kvartsfinalen, så att man slipper fokus på dålig ekonomi under resten av turneringen. Lika lite lär Svenska Fotbollförbundet önska att Tyresö skall vinna Svenska cupen eller damallsvenskan i år.

Jag såg att damfotboll.com i sin blogg tycker att Stockholmspressen tävlar om vem som är bäst på att ”kunna vrida runt kniven ytterligare varv i det blödande Tyresö FF AB.” Det är en vansinnigt dålig skrivning. Inte bara för att det inte finns något Tyresö FF AB. Som jag ser det är Tyresös egen klubbledning de enda som har vridit kniven. Den klubbledningen som i januari skrev så här på sin hemsida när man presenterade de ekonomiskt oförsvarbara värvningarna av fyra brasilianska landslagsspelare:

”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”

Kreativt tänk…

Uefa och Svenska Fotbollförbundet ser garanterat helst att Tyresö löser sin kris i eftermiddag. För risken är annars att klubben kommer att förstöra hela den här säsongen för europeisk och svensk damfotboll.
Damallsvenskan lär Tyresö nog få svårt att vinna med en trupp där spelare efter spelare troligen kommer att tvingas lämna. Men den 6 (eller 7) augusti är det sannolikt så att klubben spelar final i Svenska cupen. Då kan förbundet tvingas fira en klubb som redan har dömts till tvångsnedflyttning för fusk.

I går började de hårda krönikorna om Tyresös fusk att dyka upp. Simon Bank i Aftonbladet skrev att ”idrottsmoraliskt är det inget annat än kriminellt”. Och Sydsvenskans Max Wiman tyckte att man måste agera mot den ekonomiska dopningen.

Att Tyresö i fjol tog hjälp av 4,5 miljoner kronor som inte fanns borde få konkurrenterna att koka av ilska. Nu har ju dock många andra klubbar liknande problem med ekonomin, fast i mindre skala. Det har gjort att opinionen hittills varit ganska lugn.

I går tog dock Vittsjös tränare Thomas Mårtensson bladet från munnen. I den här artikeln fördömer han Tyresös ledning, och han säger att han skall uppmana dem att söka till Lyxfällan…

Mårtensson har anledning att vara upprörd. För lagen i damallsvenskan riskerar att bli stora förlorare i den här soppan. Den tvångsnedflyttning som verkar oundviklig lär inte verkställas förrän inför nästa års seriespel. Förbundet kommer ju inte vilja göra om i serierna så här nära avspark.
Det gör just nu lagen i elitettan till soppans vinnare. Reglerna säger nämligen att det tvångsnedflyttade lagets plats – förutsatt att det har slutat topp tio – skall fyllas av det tredjeplacerade laget från elitettan.

Är tvångsnedflyttningen klubbad innan seriestart hoppas jag dock att förbundet och EFD här kan få till en tillfällig ändring, så att bara ett lag (utöver Tyresö då) flyttas ner från damallsvenskan i år.

* Fotbollsmässigt vann AIK med 5–0 mot Kvarnsveden i cupen i går. I en träningsmatch vann Umeå med samma siffror mot Sunnanå. Där var Emma Berglund målskytt.

* F17-VM drog i gång i natt. Resultat och tv-klipp därifrån går att se på den här länken.

Cupmatcher, F17-VM, Algarve – och mer om Tyresökrisen

De senaste dagarna har väldigt mycket av mitt fokus av förklarliga skäl handlat om det alla i Damfotbollssverige pratar om – alltså situationen i Tyresö.

Därför har jag inte sammanfattat cuperna i Algarve och på Cypern. Det tänkte jag göra i det här inlägget. Men först en koll på helgens matcher, där klubbfotbollen i Europa återupptas efter landslagsuppehållet.

Ovanligt nog är fokus den här helgen riktat mot söndag. I morgon spelas faktiskt väldigt få spännande matcher. Den enda jag är lite nyfiken på är AIK:s cupmöte med Kvarnsveden.
Det spelas fyra åttondelsfinaler i cupen i helgen. De övriga tre går på söndag. Av dem är både Vittsjö–Jitex och Eskilstuna–Tyresö intresserade av olika skäl.

På söndag är det full omgång i Frauen-Bundesliga. På DFB-tv visas serieledande Frankfurts bortamöte med Essen. Den har avspark 14.00.

I Frankrike är det cupomgång. Och cupen har kommit så kort att det inte är att förvänta några skrällar, även om Lyon lottats mot lokalkonkurrenten St Etienne.

Natten mot söndag inleds för övrigt F17-VM med fyra matcher. Eurosport sänder tre matcher. Vid midnatt går Italien–Zambia (Eurosport) och Kina–Nigeria (Eurosport2) och 03.00 Tyskland–Kanada (Eurosport2).

Så tillbakablicken på veckans landslagsturneringar. Utöver Tyskland, som känns väldigt starkt för tillfället, tycker jag att de stora länderna vacklade i Algarve. Varken USA eller Japan visade någon toppform. Framför allt var amerikanskorna väldigt ojämna. Men förbundskapten Tom Sermanni har experimenterat väldigt mycket. Och nu när hans trupp är skadedrabbad blev det nog lite för mycket. Framför allt var laget oroväckande darrigt i defensiven.

Amerikanskorna avslutade i alla fall med seger mot Nordkorea (3–0) efter två mål av Abby Wambach. Dessutom blev Heather O’Reilly målskytt i sin landskamp nummer 200. Se höjdpunkter från matchen här:

Japan spelade stundtals den fina passningsfotboll som de skämt bort oss med. Dock ledde passningarna alltför sällan till öppna målchanser. Det blev tydligt i finalen, där tyskorna körde över Japan efter paus. Anja Mittag stod för övrigt för ett riktigt läckert klackmål till 2–0. Klart sevärt.

Här är ett långt klipp från finalens andra halvlek. De tyska målen faller efter 40 sekunder, 4,45 och 15,35.

Tyskland håller alltså på att få ihop sitt nybildade lag väldigt bra. I Algarve gav Silvia Neid allt större roller till unga spelare som Tabea Kemme, Melanie Leupolz och Sara Däbritz medan exempelvis rutinerade Melanie Behringer verkar vara på väg ut.

Sverige inledde turneringen starkt, men de tre sista halvlekarna väcker en hel del frågetecken. Framför allt är det tydligt att vi just nu har väldigt dålig bredd på vår topp. Vi står och faller med ett par spelare – och det är förstås inte bra.

I Cypern vann Frankrike finalen mot England med 2–0. Det var de väntade finalisterna, och de väntade segrarna. Dock verkar den franska vägen till titeln ha varit lite svårare än väntat. Att de tappade poäng mot Skottland i premiären var exempelvis en jätteskräll. Här är ett klipp från den franska finalsegern:

I Algarve var förstås Island den stora sensationen. Starkt av ett decimerat isländskt lag att spela till sig tredjeplatsen. På Cypern hittar jag tre sensationslag i Skottland, Irland och Sydkorea. Skotskorna var ett mål från att sno finalplatsen från Frankrike. Man föll dock i tredjeprismatchen på straffar mot Sydkorea, efter att Skottland missat tre av sina fyra, vilket innebar att koreanskorna bara behövde skjuta tre straffar.

Irland vann mot Schweiz, kryssade mot Sydkorea och Nya Zeeland och ledde länge mot Kanada. I den sista matchen blev det dock 2–1-förlust sedan Sophie Schmidt avgjort i 90:e minuten.
Se målen från Irland–Kanada här:

Närmast före USA var Norge den riktigt stora besvikelsen i Algarve. Norskorna föll i alla sina fyra matcher. I placeringsmatchen föll man mot Ryssland med 1–0. Den 10 april spelar Even Pellerud:s lag borta mot Belgien i VM-kvalet. Det är en lurig match, och norskorna behöver nog komma upp några snäpp på formbarometern tills dess om det skall bli tre poäng.

I Cypern cup var Finland den stora besvikelsen. Man nådde ett kryss mot Italien. Men i övrigt blev det förluster – och sista plats. Finland har dubbelmöten med Ungern i början av april. De bör man ha goda möjligheter att klara, trots sistaplatsen i veckans turnering.

Slutligen några fler läsvärda länkar om krisen i Tyresö. Här ger Dagens Nyheter en bra genomgång av läget. Där står det som jag anat, men inte varit säker på, alltså att ”att lönegarantin ska betalas tillbaka om rekonstruktionen lyckas.”

Här skriver Fotbollskanalen om att Tyresös storsponsor Prioritet Finans är förbannad på hur klubben skötts. Vd Nils Wiberg gör väldigt klart att Tyresö inte kan räkna med att få sitt sponsorskontrakt förlängt. Wiberg säger bland annat att:

”Vi går inte in i några jävla konkursbon någon mer gång. Det är en renlighetssak.”

Här är även en länk till Idrottens affärer där man ställer flera relevanta frågor. De har dock inte tillgång till hela listan med Tyresös löner, utan bara den första listan från Aftonbladet, med de nio bäst betalda spelarna. Jag har räknat ihop Aftonbladets kompletta lista, den där även två tränare är med. Enligt den har Tyresö minst en lönekostnad varje månad på 936 600 kronor. Med övrig personal lär siffran stiga en bit över miljonen. Saftigt…

Det var alla Tyresölänkar för i dag. Eller. Här är en till. Damfotboll.com har nämligen skrivit några rader om krisen, som de dock sedan försökt gömma undan. Huvudrubrikerna på sajten handlar nämligen i stället om glödheta saker som Cup Kommunal och träningsmatcher.

God journalistik kring Tyresös kris

De senaste 30 timmarna har på ett sätt varit riktigt kul. Under den tiden har det nämligen presterats en hel del riktigt vass, granskande journalistik om damfotboll. Och vass journalistik tycker jag är kul.

Däremot är det ju inte ett dugg roligt att det är Tyresös ekonomiska kollaps som ligger bakom att det har blivit intressant för de stora medierna att närgranska damfotbollen.

Här är hursomhelst några högst läsvärda texter:

* Aftonbladet avslöjar alla löner i Tyresös A-trupp. Här reagerar jag kanske inte mest på den höga lönenivån. Man hade ju liksom redan förstått att klubben betalade väldigt höga löner. Nej, det jag reagerar på är hur dåligt man betalar sina amerikanskor, och hur välbetalda de brasilianska nyförvärven är.
Att Veronica Boquete tjänar fyra gånger så mycket som Christen Press känns otroligt underligt. Att Meghan Klingenberg bara tjänar hälften så mycket som Linda Sembrant och mindre än en fjärdedel av vad Fabiana har känns lika konstigt.
Däremot tycker jag inte som många andra att Marta är extremt överbetald. Hon var en prestigevärvning som gav klubben stor uppmärksamhet, och hon har faktiskt under stora delar av de två säsongerna presterat på den nivå man kunde förvänta sig. Dessutom vill jag minnas att man har en specialsponsor som betalar hennes lön.

Tillagt i efterhand: Enligt senare uppgifter visar listan en sammanslagning av två månadslöner för Boquete. Det innebär alltså att hon ”bara” tjänar dubbelt så mycket som Press. Det är värt att även kasta in en brasklapp för att det kan vara samma läge för ytterligare någon spelare.

* Expressen har ett utmärkt nyhetsreportage där det avslöjas att Tyresös skulder nu är uppe i 7,8 miljoner kronor. Av reportaget står det klart att bara ett mirakel i form av ett mycket snabbt och stort kapitaltillskott kan rädda klubben från att tvångsnedflyttas till elitettan. Rekonstruktören Hans Ödén säger nämligen så här om läget:

”De kommer aldrig att kunna betala alla skulder utan det kommer att bli ett ackord.”

* Radiosporten har gått vidare på nedflyttningsspåret, och pratar även med några andra klubbar. Bland annat hoppas Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson tummarna för sin konkurrent.

* SVT-sporten har gjort en intressant enkät där de frågar sig om det går att vinna SM-guld utan att skaffa sig ekonomiska problem.

Jag måste säga att jag är lite förvånad över att det tog så lång tid innan någon hakade på min fråga från förra veckan om hur reglerna är formulerade kring rekonstruktion, alltså om Tyresö hotades av nedflyttning. Det var ju egentligen bara att ringa förbundet för att få facit.

I dag har jag noterat att uppgifterna om Tyresös lönenivå, och att klubben riskerar nedflyttning, börjat nå ut även till internationella damfotbollssajter. Jag trodde faktiskt ett tag att det var min förtjänst att bollen kom i rullning – alltså att det var mitt andra inlägg i frågan som väckte de stora björnarna. Fast under dagen har jag noterat att lokaltidningen ”Mitt i” lade upp en artikel i ärendet några timmar innan jag tryckte publicera.

Det är inte uteslutet att den här bloggen ändå satte agendan. Men då går äran antagligen till signaturen Staffan som ju på förmiddagen i förrgår uppmärksammade om skrivningen att IdrottsAB skall jämställas med förening i tävlingsbestämmelserna.

Oavsett vilket är det bra att granskningen kommit igång. Vi intresserade vill ju veta sanningen om vad som hänt.

Personligen är jag spänd på att få höra varför Hans Löfgren:s namn inte har förekommit någonstans under den här senaste tiden. Vilket media blir först med att berätta om vad som hänt med mannen som varit loket under Tyresös resa?

Samtidigt som den journalistiska nivån kring damfotbollen har höjts konstaterar jag med fortsatt besvikelse vilken slät figur damfotboll.com gör i sammanhanget. Den enda artikel de har skrivit de senaste dagarna om ärendet har en förhållandevis positiv ton, och rubriken ”Tyresö FF AB får chansen”.
Det är så vansinnigt missvisande. För jag tror inte att någon kring Tyresö Fotboll AB för tillfället pratar om rekonstruktionen med positiva ord som ”nu har vi fått chansen.” Eller?

Tvärtom måste ju som sagt en stor välgörare gå in och täcka en väldigt stor del av underskottet på 7,8 miljoner kronor för att klubben skall undvika ackordsförfarande – och tvångsnedflyttning.

Dessutom är det ju som flera av er i bloggens kommentatorsfält har konstaterat, att rekonstruktörens uppgift är att se till att verksamheten kan drivas vidare överhuvudtaget. Inte att sätta ihop ett lag av världsstjärnor. Alltså talar inget för att trion Marta, Caroline Seger och Boquete kommer att erbjudas förlängda kontrakt efter att deras löpt ut till sommaren. Mer troligt är att de inom kort däremot kommer att erbjudas en rejäl lönesänkning.
Efter säsongen lär ju sedan resten av alla världsstjärnor lämna skutan – för jag kan inte tänka mig att så många av dem vill spela i elitettan.

Känslan är ju faktiskt att risken är uppenbar att elitdamfotbollen – om den överlever – i Tyresö nu ser början till slutet. Att allt kan rasa som ett korthus de närmaste månaderna.

Paradoxalt nog ger jag fortfarande Tyresö en bra chans att faktiskt gå hela vägen i vårens Champions League. Det förutsatt att inte krisen gör så att spelarna tappar allt sitt sportsliga fokus.
Och visst skulle det vara otroligt underligt om Europas bästa lag 2014 kommer att ligga i näst högsta divisionen 2015?

Det var allt om Tyresös kris för i dag. Eller. Tydligen har målvakten Tinja-Riikka Korpela skadat sig under Cypern cup. Fast det behöver ju inte vara så farligt. Carola Söberg har ju visat god form i Algarve cup. Apropå den så är här ett klipp med höjdpunkter från Sveriges förlust mot Island.

Från det konstateras att det svenska vänsterförsvaret med Charlotte Rohlin och Elin Rubensson gör svaga insatser vid de isländska målen:

* Sveriges F19-landslag avslutade sin resa till spanska La Manga med en tung förlust. Irland vann med 1–0, efter att Sveriges backlinje bjudit på segermålet på ett alldeles för lätt sätt. Tyvärr verkar vår F19-backlinje vara väldigt svag. Minns vilka taffliga backlinjeinsatser som gjordes mot USA tidigare i veckan.

* Slutligen lär inte Bayern München vara nöjt med de sista dagarna av Algarve cup. För först drog tyska landslagsspelaren Leonie Maier av korsbandet på träning i tisdags. Och i går var det österriska stjärnan Laura Feiersinger som drabbades av en allvarlig skada. Hon bröt både sken- och vadbenet i Österrikes sista match, och opererades på plats. Läs om det här.

Leonie Maier

Leonie Maier

Skrällförlust mot Island

Sverige föll med 2–1 mot Island i matchen om tredje pris i Algarve cup. Därmed fick årets Algarve cup ett negativt slut för svensk del.

Jag har följt matchen via Alva Nilsson:s utmärkta twitterrapportering. Känslan därifrån är att den här matchen såg ut som många andra svenska landskamper mot lite sämre motstånd på senare tid, alltså att vi hade svårt att skapa målchanser mot ett defensivt disciplinerat lag.

Vilket som är det förstås inte godkänt att förlora mot Island. Inte minst då isländskorna spelar i Algarve cup med ett lag som är utan flera av deras nyckelspelare från fjolårets EM. Profiler som Sif Atladottir, Margret Lara Vidarsdottir och Holmfridur Magnusdottir saknades av olika skäl i årets Algarvetrupp. Riktigt starkt av Island att ändå besegra såväl Sverige, Norge som Kina, och sluta trea.

Harpa Thorsteinsdottir

Harpa Thorsteinsdottir

De isländska målen gjordes under den första halvlekens andra hälft genom Sara Björk Gunnarsdottir och Harpa Thorsteinsdottir. Sverige reducerade i andra halvlekens slutminut genom Antonia Göransson.

För fjärde året i rad slutar alltså Sverige fyra i Algarve cup. Det är väl totalt sett ändå ok med tanke på att vi hade USA och Japan i gruppen. Men dagens resultat ger en fadd eftersmak till turneringen.

Svar om Tyresö och nedflyttning

Jag pratade just rekonstruktion av IdrottsAB med Krister Malmsten på förbundets tävlingsavdelning, och han bekräftade det jag skrev i förra inlägget.

Eller. Han valde ju att inte kommentera Tyresöfallet specifikt. Inte med mer än att säga att:

”Just nu vet vi inte mer än att de vänt sig till domstol med en ansökan om rekonstruktion. Det är vad de har meddelat oss. Övriga uppgifter har vi fått in via media.”

Han sa även att han inte var så pigg på att föra hypotetiska resonemang, för han vet hur de kan slås upp i media. Därför pratade vi mest om hur reglerna lyder.

Och han bekräftade att om det blir ackordsförfarande i en rekonstruktion av ett IdrottsAB så spelar det ingen roll att det är just ett IdrottsAB, utan skrivningen från tävlingsbestämmelsernas 1 kap 1 § gäller:

”Vad som föreskrivs om förening äger motsvarande tillämpning på IdrottsAB såvida inte annat anges.”

Min slutsats är att Tyresö alltså skall flyttas ner till elitettan – om det blir ackordsförfarande i rekonstruktionen. I skrivningen om tvångsnedflyttning finns ju dock en invändning i form av:

”Om föreningens obeståndssituation och genomförd rekonstruktion som lett till ansökan om ackordsförfarande eller föreningens genomförande av underhandsackord är föranledd av förhållanden, som föreningen inte haft rimliga möjligheter att påverka, får Förbunds- respektive SDF-styrelse besluta att nedflyttning inte ska ske.”

Här skulle alltså Tyresö kunna räddas av att det hänt något som de inte haft möjlighet att påverka. Spontant känns det knappast som en punkt klubben kommer att kunna luta sig mot. Men man vet aldrig i juridikens värld.

Malmsten sa också att det kan finnas särskilda skäl som gör att en eventuell nedflyttning kanske inte skall verkställas just till nästföljande säsong. Men sådant beslutas av tävlingskommittén.

Jag avslutade med att fråga om man kan vinna SM-guld, och sedan flyttas ner en division. Då svarade Malmsten att:

”Reglerna är sådana att det rent hypotetiskt kan hända.”

Min följdfråga var vad som händer med en inspelad Champions Leagueplats vid en nedflyttning. Det visste inte Malmsten, eftersom det är Uefas regler som gäller i det fallet.

Min slutsats av samtalet med Malmsten är att Tyresö måste genomföra sin rekonstruktion utan ackordsförfarande för att slippa nedflyttning. Det innebär i sin tur att klubben blixtfort måste hitta en jättefinansiär som går in med närmare fem miljoner kronor. Annars står och faller man med Champions League. För då måste klubben få in tillräckligt med pengar under vårens WCL-matcher för att på egen hand täcka underskottet.

Snacka om att balansera på en skör tråd.

Upp till bevis för Schough och Konradsson

Den svenska startelvan till morgondagens möte med Island ligger uppe på svenskfotboll.se. Av länken framgår att jag hade fel avsparkstid för matchen i mitt inlägg tidigare i dag.

Den här gången beror inte felet på att jag hade sökt min information på fel sätt, utan på att man under eftermiddagen har ändrat både tid och plats för matchen. Nu är det Lagos klockan 12.00 svensk tid som gäller.
Matchen är ju inte tv-sänd på någon kanal, och går inte att se – om man inte är på plats. Men förhoppningsvis kommer förbundet att erbjuda någon form av rapportering via sociala medier. Hittar jag något lägger jag upp länken här. Annars är jag rätt säker på att lägesrapporter kommer att erbjudas på den här länken.

Den startelva som gäller är: Hedvig LindahlSara Thunebro, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline SegerEmmelie Konradsson, Hanna Folkesson, Therese SjögranOlivia Schough, Kosovare Asllani.

Nyheterna här är framför allt att Schough och Konradsson får chansen från start. För mig har de fortfarande väldigt mycket att bevisa på landslagsnivå. Jag tycker faktiskt att de båda borde vara tillhöra de två–tre spelare som sitter allra mest löst i den här truppen.

Emmelie Konradsson

Emmelie Konradsson

Men kul att Schough alltså är frisk och spelduglig igen. Hennes insats ihop med Asllani mot Frankrike för en månad sedan var långt ifrån succéartad. Tar duon revansch nu? När det gäller Konradsson har jag bara sett henne göra en bra insats i landslagströjan, och det var ett 45 minuter långt inhopp mot just Island i Växjö i april i fjol. Kan hon fixa en favorit i repris?

Kan Tyresö undvika att flyttas ner?

För en vecka sedan ställde jag frågan ”Kommer Tyresö att flyttas ner?” Den känns fortfarande lika aktuell, även om den numera är formulerad: ”Kan Tyresö undvika att flyttas ner?”

För även om ni läsare hjälpte mig med läsning och tolkning av tävlingsreglerna blev jag i förra veckan aldrig helt övertygad om att att ett IdrottsAB som genomgår ackordsförfarande skall kunna undgå tvångsnedflyttning.

Jag tyckte att det var väldigt underligt att ett IdrottsAB skulle få tillåtas genomgå ett ackord, men inte en förening. I dag uppmärksammade signaturen Staffan mig på följande formulering i tävlingsbestämmelsernas 1 kap 1 §:

”Vad som föreskrivs om förening äger motsvarande tillämpning på IdrottsAB såvida inte annat anges.”

Jag är fortfarande ingen jurist, och kan vara snett ute. Det som talar mot min uppfattning är att ingen av de stora medierna har uppmärksammat det här.

Men för mig känns det ganska klart att Tyresö kommer att tvångsnedflyttas till elitettan inför 2015 – om det blir ackordsförhandlingar i rekonstruktionen.

Det gör den här artikeln från Aftonbladet väldigt intressant. I den finns Tyresös ansökan om rekonstruktionen bifogad. Av ansökan framgår först att TFAB totalt är back med cirka 4,5 miljoner kronor.
Det är fördelat på förfallna skatteskulder på 2 336 441 kronor, leverantörsskulder på 1 283 102 kronor samt en checkräkningskredit på 1 000 000 kronor som nu är spärrad, men är utnyttjad till 960 143 kronor.
Av ansökan framgår också att klubbledningen sätter otroligt stort hopp till att göra pengar av kvartsfinalen i Champions League – samt att klubben tänker erbjuda borgenärerna ett ackord.

Som jag tolkar reglerna borde ju tvångsnedflyttningen vara ett faktum i samma ögonblick som ackordsförfarandet dras igång. Eller?

Ordförande Hans Lindberg sa för övrigt till SVT i går att klubbens ambition är att inte släppa några spelare i nuläget. Och visst, de närmaste tre månaderna får man ju hjälp från staten med att betala alla löner. Det innebär att man inte behöver punga ut med ett öre till av amerikanskornas lön. Det innebär också att kontrakten för trion Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete nästan hinner löpa ut, och det är ingen vild gissning att de sex spelarna står för en stor del av klubbens lönebudget.

Om det är så att klubbledningen redan inser att det blir elitettan nästa år, så är det ju rimligt att nämnda storstjärnor släpps så fort som möjligt. Men om man hoppas att satsa vidare även mot nästa Champions League, dit man ju är kvalificerat, så blir det svårt att klara sig utan alla sina mest namnkunniga spelare.

Men för att behålla stjärnorna, antar jag att man måste göra sig kvitt skulderna på 4,5 miljoner kronor under de närmaste tre månaderna. För inte tillåter väl en rekonstruktör att klubben skriver dyra kontrakt med stjärnspelare innan ekonomin är under kontroll? Och de 4,5 miljonerna måste man i så fall alltså troligen bli av med utan att ta hjälp av ackordsförfarande. Det känns vansinnigt svårt, för att inte säga i det närmaste omöjligt.

Det är mycket spekulerande här. Och oavsett om jag är rätt ute här, eller inte, så kommer det att bli otroligt spännande att följa utvecklingen under den närmaste tiden.

Det finns ju så många frågetecken som behöver rätas ut. Vid en koll på klubbens hemsida noteras att namnet Hans Löfgren saknas under vinjetten organisation. Vad innebär det?

Dessutom frågar man ju fortfarande sig hur klubben kunde köra på med alla värvningar på korttidskontrakt i höstas. Hade man verkligen ingen som helst koll på vartåt det lutade?
Så här i efterhand känns ju den här DN-artikeln från den 24 juli i fjol på samma gång både tragisk – och närmast parodisk. I den säger nämligen ordförande Lindberg:

”Utan en bra ekonomi hade vi aldrig kunnat få ihop det här laget.”

Apropå artiklar om Tyresö är här en intressant krönika från Idrottens Affärer om klubbens kris, men även om de problem som finns i att sälja sporter som damfotboll. Krönikan är klart läsvärd.

Rättelse av en bristfällig analys

Inlägget med min bristfälliga analys av Sverige–Japan visades sig ha betydligt fler brister än nödvändigt. Jag hade nämligen fel underlag för placeringsmatcherna för både Algarve och Cypern cup i går kväll.

Här är det korrekta spelupplägget för placeringsmatcherna i Algarve cup. Alla matcher spelas i morgon enligt följande:

Final: Tyskland–Japan
3:e plats: Sverige–Island (15.30)
5:e plats: Danmark–Kina
7:e plats: Nordkorea–USA
9:e plats: Norge–Ryssland
11:e plats: Österrike–Portugal

Och så här spelas placeringsmatcherna i Cypern cup:

Final: Frankrike–England
3:e plats: Skottland–Sydkorea
5:e plats: Kanada–Irland
7:e plats: Italien–Australien
9:e plats: Holland–Schweiz
11:e plats: Finland–Nya Zeeland

I övrigt noterar jag i GP att Caroline Seger tycker att den japanska straffen i går var feldömd. Hon får nog kika på reprisen och fundera över vilket domslut hon hade velat ha om en japanska hade använt handen på samma sätt i eget straffområde…

En bristfällig analys av Sverige–Japan

Sverige föll med 2–1 mot Japan, och på onsdag blir det tredjeprismatch mot Island. Min tanke var att jag skulle kunna skriva en längre analys av Japanmatchen nu i kväll.

Men Eurosport förstörde mitt tänkta upplägg. Och då tänker jag inte bara på att de inte visade matchens första 22,5 minuter. Det var ju så att jag visste att jag inte skulle kunna titta koncentrerat på matchen på jobbet, så jag hade laddat inspelningen hemma. Men eftersom sändningen flyttades från Eurosport2 till Eurosport1 spelade jag in snooker och USA–Danmark – vilket i och för sig verkar ha varit en intressant match.

Nu blev det så att jag bara kollade koncentrerat när jag hörde kommentator Marcus Bühlund höja rösten, vilket innebär att det blev ganska sönderhackat. Det jag inte kunde undgå att notera var att Linda Sembrant var inblandad i väldigt mycket. Och att Sverige återigen var starkt på fasta situationer.

När det gäller Sembrant stod hon först i positivt fokus, då hon påpassligt nickade in Therese Sjögran:s frispark till 1–0. Sembrant är riktigt vass i luftrummet, men här hade hon inte gjort mål om hon inte fått hjälp av att bollen touchade Shinobu Ohno och lurade backarna. Se det målet på det här klippet.

Tyvärr hamnade Sembrant i fokus även vid båda målen i negativ riktning. Vid 1–1 var det dock en riktigt svag hemåtpassning från Jessica Samuelsson som var största problemet.
Dock blev Sembrants bristande snabbhet högst påtaglig i löpduellen med Yuki Ogimi. Sembrant var verkligen chanslös, och såg inledningsvis nästan ut att stå still. Ogimi är en av världens bästa spelare, och får inte bjudas på frilägen. Se 1–1-målet här.

Ogimi är för övrige en smart spelare, och jag såg hur hon efter det målet ofta sökte sig in på ytan bakom Sembrant. Det var nära att ge ett friläge till just efter 1–1.

Med 13 minuter kvar hade Sverige två jättelägen att avgöra. Först en dubbelchans när först Aya Miyama nickade i egen stolpe, och sedan Lotta Schelin var nära att slå in returen. Sedan när Schelin gav inhopparen Antonia Göransson öppet läge från straffpunkten. Avslutet gick dock rakt på japanska målvakten Ayumi Kaihori.

Det blev i stället Japan som avgjorde i slutminuterna. Bollen träffade Sembrants hand, och straffen är odiskutabel. Se själv på det här klippet. Carola Söberg var nära att rädda Miyamas skott. Fast bara nära. Japan vann med 2–1, och spelar final.
Sverige möter alltså Island i tredjeprismatchen. Isländskorna vann mot Kina med 1–0 efter att Fanndis Fridriksdottir avgjort i 91:a minuten. Det sämsta med att Sverige missade finalen är att det bara är den som är tv-sänd. Vi kommer alltså inte att få se onsdagens landskamp. Tråkigt.

Fanndis Fridriksdottir

Fanndis Fridriksdottir

* Annars var ju Danmarks 5–3-seger mot USA dagens stora bomb i damfotbollsvärlden. Danskorna gjorde alltså totalt fem mål på alla sina fem matcher i EM. USA hade aldrig förr släppt in fem mål i en landskamp. Aldrig på 29 år och 530 landskamper.
Hur det svaga danska laget kunde lyckas med bedriften är en gåta. Men svaret på den gåtan har jag ju inspelat, så jag skall alldeles strax kolla in det.

Dagens resultat innebär att det blir följande placeringsmatcher i Algarve cup:

Den här uppställningen är felaktig, se nästa inlägg:
Final: Tyskland–Japan
3:e plats: Sverige–Island
5:e plats: Danmark–Nordkorea
7:e plats: Kina–Ryssland
9:e plats: USA–Österrike
11:e plats: Norge–Portugal

I Cypern cup fortsätter Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland att imponera. I dag vann man med 4–2 mot Australien efter tre mål av Vittsjös Jane Ross. Skotskorna var ytterst nära en finalplats. Men när Wendie Renard gjorde 3–0 för Frankrike mot Holland i 94:e minuten mot Holland så snodde fransyskorna finalplatsen på målskillnad. Så här spelas placeringsmatcherna i Cypern cup:

Den här uppställningen är felaktig, se nästa inlägg:
Final: Frankrike–England
3:e plats: Skottland–Kanada
5:e plats: Australien–Sydkorea
7:e plats: Italien–Irland
9:e plats: Holland–Schweiz
11:e plats: Finland–Nya Zeeland

* Tyresö fick i dag sin rekonstruktion godkänd. Om det går att läsa här.

* I dag vann F19-landslaget med 1–0 mot Skottland i spanska La Manga. Segerskytt var inhopparen Tove Almqvist. Här är ett klipp från den matchen:

Här är även ett klipp från helgens 3–3-möte med USA. Slutsatsen man lätt drar av att titta på det här klippet är att laget är ojämnt. För precis lika vassa som lagets toppar är offensivt, lika darriga är backarna i defensiven:

* Mitt under Algarve cup offentliggörs en kontroversiell övergång i Tyskland. Landslagsbacken Babett Peter lämnar nämligen serieledande Frankfurt efter säsongen för Wolfsburg.

Tankar kring startelvan mot Japan

I morgon 15.40 gör Sverige och Japan upp om ena finalplatsen i Algarve cup. Även om Sverige vinner gruppen på kryss måste japanskorna räknas som klara favoriter.

Japan vilade ju i princip hela sin startelva mot Danmark i fredags, och har ett piggt lag. Sverige kommer däremot att tvingas vila flera av sina nyckelspelare helt eller delvis.

Charlotte Rohlin

Charlotte Rohlin

Helt saknas nämligen Charlotte Rohlin (blödning i höften) och Kosovare Asllani (sliten). Dessutom verkar det troligt att både Nilla Fischer och Caroline Seger byts ut i halvtid. Eventuellt kan en av dem spela 60 minuter, men längre speltid känns inte ansvarsfullt, med tanke på hur mycket de redan spelat i turneringen. Förbundskapten Pia Sundhage säger så här till förbundets hemsida:

”Vi får helt enkelt känna av under matchens gång vilka byten vi kommer att göra. Visst tusan vill vi vinna och gå till final, men det får inte bli till vilket pris som helst.”

Linda Sembrant går in på Rohlins plats. Det innebär att vi får ett lite långsammare mittförsvar. Det behöver dock inte betyda så mycket. För även om Japans spelare är kvicka, så är deras forwards inga sprinters.
Asllanis ersättare blir Sofia Jakobsson, som flyttar upp från mittfältet. Cloppenburgforwarden har gjort en bra turnering som kantspelare. Det blir intressant att se om hon även kan göra positiva avtryck som forward.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

På mittfältet blir det två förändringar. Lina Nilsson och Hanna Folkesson går in för Jakobsson och Lisa Dahlkvist. Det gör att lagdelen totalt sett blir lite mer defensivt balanserad. Men det här känns ändå ganska intressant offensivt sett, då både Nilsson och Folkesson är bollsäkra, vilket borde kunna innebära att vi blir bättre på att hålla i bollen. Däremot skall vi nog inte räkna med så många centrala djupledslöpningar i morgon.

Carola Söberg

Carola Söberg

Slutligen så får Carola Söberg chansen att göra sin andra landskamp. Kul för henne. Men jag ser inte henne som en A-landslagsmålvakt. Hon är 31 år, orutinerad på den här nivån – och hon darrade i de avgörande matcherna i fjolårets damallsvenska. Tyvärr är hon knappast en spelare jag vill se i vårt mål i ett stort mästerskap.
Jag hoppas givetvis att jag har fel, och Söberg gör succé. Men jag hade hellre sett att man vågade släppa fram någon av de yngre svenska målvakterna. I det här fallet hade jag velat se Stephanie Öhrström mellan stolparna. Genom att hålla fast vid de som passerat 30 tycker jag att våra förbundskaptener gör lite av ett självmål.

Här är hela startelvan: Söberg – Jessica Samuelsson, Fischer, Sembrant, Elin Rubensson – Seger – Nilsson, Folkesson, Therese SjögranLotta Schelin, Jakobsson.

Matchen sänds direkt på Eurosport 2 med sändningsstart 15.30. Dessutom sänder Eurosport i morgon USA–Danmark 16.00 och Tyskland–Norge 18.30.

Comeback av Emma Berglund

Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.

Emma Berglund

Emma Berglund

Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.

Hur det var berättar hon själv i det här klippet.

Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.

Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.

Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.

Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:

Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:

Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.

Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:

”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”

Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.

* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.

En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?

* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.

Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.

* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:

* Japan–Danmark 1–0

Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.

Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?

* Tyskland–Kina 1–0

Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.

* Island–Norge 2–1

Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.

Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:

* Portugal–Ryssland 1–3

* Nordkorea–Österrike 2–0

Cypern cup: 

* Frankrike–Australien 3–2

* Skottland–Holland 4–3

Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.

* England–Finland 3–0

* Kanada–Italien 3–1

* Irland–Sydkorea 1–1

Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:

Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.

* Nya Zeeland–Schweiz 1–2

Sverige–USA 1–0

USA har numera förlorat under Tom Sermanni. Det syntes tydligt på Pia Sundhage hur viktigt det var för henne att få tillfoga sin tidigare arbetsgivare den första förlusten på två år. Sviten stannade på 42 matcher, och Sundhages leende från bänken när matchklockan visade 90.30 var årets bredaste hittills.

Den första halvleken var alltså lysande från svensk sida. Den andra var inte lika bra spelmässigt sett, utan det handlade om 45 minuters kamp. USA skapade egentligen så många chanser att man borde ha gjort något mål. Men när ingen svensk back offrade sig stod Hedvig Lindahl i vägen. Hon gjorde ett par helt avgörande räddningar på slutet.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Jag blev lite orolig när Sundhage bytte mittback i halvtid. Ut gick Charlotte Rohlin, och in kom Linda Sembrant. I och med det bytet tappade vi snabbhet i mitt försvaret. Men även om vi var illa ute ett par gånger så klarade vi alltså nollan. Och även om oavgjort hade varit mest rättvisande sett till chanserna så behöver Sverige inte be om ursäkt för dagens seger.

Alla svenska spelare var bra. De som är värda överbetyg är Lindahl, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Caroline Seger, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani samt målskytten Lotta Schelin.

Att vi skulle ha sex poäng efter två matcher i Algarve hade jag aldrig gissat. Inte med tanke på hur laget presterat det senaste halvåret.

Det som har hänt med landslaget sedan överkörningen i Amiens för en månad sedan är framför allt att Seger har hittat rätt i den defensiva mittfältsrollen. I de här två senaste matcherna har hon varit precis så bra som jag tyckt att hon borde kunna vara. Hon har nått en nivå hon inte varit i närheten av under de senaste åren. Kul.

Och jag tror faktiskt att det finns mer att ta av. För med lite mer vana i positionen kan nog Seger fila bort de små skavanker som hon fortfarande har. I dag reagerade jag exempelvis på hur hon klev upp högt på den amerikanska planhalvan för att försöka chansbryta efter 54 minuter. Det i ett läge där hon bara hade tre svenska spelare bakom sig, och de var alla placerade på mittlinjen. Effekten blev en amerikansk kontring där vi under en kort period var tre mot fem. Den typen av chansbrytning kan man göra i slutet av matchen – om man är i underläge.

Men totalt sett var Seger lysande – en tveklös femma.

Caroline Seger

Caroline Seger

Att besegra världsettan är ju alltid kul. Men det roligaste med det här är att Sundhage och laget nu har något att bygga ifrån. På kort tid har flera bitar fallit på plats i det spelmässiga pusslet. Det var väldigt viktigt.

När man värderar segern skall man minnas att USA är ganska rejält skadedrabbat, och bland annat saknar viktiga toppspelare som Alex Morgan, Lauren Holiday och Shannon Boxx i Algarve. Dessutom har Tobin Heath precis kommit tillbaka från skada, och Sydney Leroux var krasslig.
Men för Tom Sermanni var nog den här matchen ändå en väckarklocka. Jag tycker att han sveks av sina etablerade spelare. Abby Wambach var direkt usel. Men även Ali Krieger, Megan Rapinoe och Christie Rampone gjorde riktigt bleka insatser.

De få glädjeämnena i USA:s lag var nykomlingarna Morgan Brian och Sarah Hagen. Brian är en smart spelare, som knappt slår bort en passning. Och Hagen lyckades i sin debut skapa typ tre gånger så mycket på nio minuter som Wambach gjorde på 81.

Intressant var att se vilken irritation och frustration som amerikanskorna visade på slutet. Carli Lloyd var en av dem som verkligen ville vinna. Men ambitionen gjorde henne så aggressiv att hon verkade vilja sparka och slå varenda svenska som kom i hennes väg. Och Wambach hade ett gallskrik som gick rakt igenom tv-rutan.
Till det kan man koppla ett konstaterande om att det svenska laget tog riktigt god tid på sig vid varje inkast och frispark på slutet. Det var förstås taktiskt smart. Precis lika smart som det var av Tyskland att spela på klockan i slutet av EM-semifinalen i fjol. Ni minns väl hur det lät då…

Slutligen är här ett klipp med Lindahls fina straffräddning. Och här är ett med Schelins segermål.

För nu är det dags att bänka sig igen. För snart är det avspark i Tyskland–Kina på Eurosport 2. Och 21.45 skall Eurosport 1 visa Japan–Danmark i efterhand.

Bästa svenska halvleken på länge

Sverige leder mot USA med 1–0 i halvtid – och där jag sitter i tv-soffan har jag ett leende på läpparna.

Inte framför allt för resultatet, utan för att halvlekens sista 30 minuter är de bästa jag har sett Sverige göra på mycket, mycket länge. Under den perioden har det varit mycket god defensiv kontroll, och vi har faktiskt styrt spelet.

Den första kvarten var inte dålig, fast inte heller bra. Då var det darrigt, och USA hade press på oss. En som darrade var Hedvig Lindahl. Hon hade flera dåliga passningar med fötterna, och var vådligt ute i några utrusningar.

Ändå var det Lindahl som vände matchen åt oss. I den 17:e minuten limmade hon nämligen en straff från Abby Wambach på ett riktigt snyggt sätt. Även om skottet inte var hårt, var det välplacerat ute vid stolpen. Så Lindahls räddning höll allra högsta klass.

Sedan dess har USA i princip inte skapat en enda riktig målchans. Sverige däremot har gjort mål. Det föll i 24:e minuten, och var Sofia Jakobsson:s förtjänst. Hon snodde bollen av Ali Krieger på vår vänsterkant, och slog sedan ett fint inlägg. Lotta Schelin kunde enkelt styra in bollen med huvudet. Ett fint mål.

Straffen var förresten otroligt billigt dömd. Även om Charlotte Rohlin lätt sparkade Amy Rodriguez över vaden i ett förstaläge så borde det inte innebära signal. För när domaren blåste gjorde Linköpingsbacken ju en klockren brytning.
Upprinnelsen till straffen var dock intressant. När Wambach nickskarvade mot Rodriguez hade Rohlin en riktigt dålig fotställning, vilket gjorde att hon i sin vändning tappade flera meter på Rodriguez. Situationen kan nästan användas som instruktionsvideo för hur man inte skall stå vänd i en motsvarande situation.

45 minuter återstår, och USA kommer säkert att göra allt för att vända. Minns att Sverige ledde med 1–0 i halvtid mot amerikanskorna även i fjolårets Algarve cup. Då blev det 1–1 – ett resultat som innebar amerikansk gruppseger. I år kan inte USA vara nöjt med kryss. Så det blir intressant att se hur Tom Sermanni coachar för att få till en vändning.

För lätt blir det inte. Jämfört med fjolårets match känns Sverige klart starkare, samtidigt som USA är sämre. Jag tyckte redan i Japanmatchen att det saknades sedvanlig spets i det amerikanska laget. Den känslan har förstärkts i dag. Dessutom är det ovanligt rörigt i den amerikanska backlinjen.

Så matchens sista 45 minuter kommer att bli riktigt intressanta.

Schelin är Sundhages enda ändring

Till tio elftedelar ger Pia Sundhage spelarna från startelvan mot Danmark nytt förtroende i morgon mot USA.

Enda förändringen är att Antonia Göransson får ge plats för Lotta Schelin. Det blir Schelins första match sedan 18–0-segern mot Pontallier i cupen den 25 januari. Sedan dess har hon plågats av en skada i framsidan av vänster lår. Nu är det alltså dags för comeback för svensk damfotbolls stora affischnamn.

Jag kan inte säga att jag är överraskad av något i elvan, utan det var rimligt att ge samma spelare förtroendet som mot Danmark. Intressant dock att Sofia Jakobsson går före Göransson i kampen om ena kantplatsen.

Det skall även bli väldigt intressant att se hur det svenska laget klarar sig mot vassa USA. Matchen kommer framför allt att bli ett väldigt bra test på defensiven. Men det blir även spännande att se om vi kan få till ett bra kontringsspel. För att vi skall kunna föra matchen under perioder känns inte troligt. Matchen startar 14.30 och sänds av Eurosport 2. Sändningen startar klockan 14.15.

Här är hela elvan: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline Seger – Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Schelin och Kosovare Asllani.

Eurosport 2 sänder även Tyskland–Kina i morgon. Den sändningen startar 17.00. Finns det någon mer direktsänd match i morgon kommer jag att lägga upp länken här. I efterhand skall Eurosport även sända Japan–Danmark under kvällen. Den sänds på Eurosport 1 med start 21.45.

Största glädjeämnena var Seger och Asllani

Sverige slog Danmark i Algarve cup med 2–0 efter att ha haft närmast 100-procentig defensiv kontroll. Visst låter det bra?

Och det fanns mycket positivt att ta med sig från gårdagens landskamp. Framför allt tänker jag på effektiviteten vid fasta situationer, och på försvarsspelet.

Men jag tänker även på ett par individuella insatser. De två spelare som gladde mig mest var Kosovare Asllani och Caroline Seger. Precis som i PSG:s match i helgen så visade Asllani att hon är i väldigt god form för tillfället. Hon har bra intentioner i princip varje gång hon får bollen.

Jag känner att jag ofta gnäller på, och ifrågasätter Caroline Seger. Men i går tyckte jag från min plats framför tv:n att hon gjorde en väldigt bra match, där hon i perioder hittade in med flera fina passningar till rättvända medspelare. Det var tydligt att danskorna låg tätt på henne, och försökte minimera hennes tid med bollen. Men jag tyckte att hon löste det väldigt bra genom att ibland hålla sig borta från spelet en stund, för att spela en större roll en stund senare.
Jag fick uppfattningen att hon verkligen sökte att hitta rättvända medspelare – vilket var fantastiskt roligt att se. Jag tycker ju att hon ofta annars har sökt mer eller mindre meningslösa uppspel på felvända, och markerade medspelare.

Det är väldigt svårt att få en helhetsbild från tv:n. Men min uppfattning var att balansen på det svenska mittfältet totalt sett var riktigt bra. Lisa Dahlkvist får ofta mycket kritik för sitt korta passningsspel. Så även på Eurosport i går. Och det stämmer ju att hon är en svag passningsspelare när hon hamnar under press. Men känslan i går var att hennes enorma löpvilja gott och väl vägde upp bristerna.
Med Dahlkvist i den offensiva rollen har vi en central mittfältare som fullföljer sina löpningar i offensiven, och som inte fuskar en millimeter i defensiven.

Min känsla var att den svenska backlinjen framför allt skall tacka Dahlkvist för att det blev en lugn dag på jobbet.

Jag tyckte egentligen inte att någon av spelarna i startelvan var underkänd. Elin Rubensson:s passningsspel var dock svagt inledningsvis. Sedan slog hon en utmärkt frispark, som jag först trodde gick rakt in i mål. Det verkar väl dock som att Charlotte Rohlin hade en liten touch, och skall stå som målgörare.

Bland inhopparna gladdes jag mest av Emma Lundh, som var pigg och tog initiativ. Kul att se. Jag har ju varit lätt negativ till uttagningen av henne, men fortsätter hon att göra så bra inhopp kommer jag med glädje att omvärdera min uppfattning.

Nu har jag varit väldigt positiv. Och 2–0 mot Danmark är förstås positivt. Fast var det svenska spelet verkligen så fantastiskt?

Svaret på frågan är väl egentligen nej. Det som var fantastiskt var de fasta situationerna och den defensiva kontrollen. Jag kan bara erinra mig två danska lägen på 90 minuter. Jag tänker dels på Nadia Nadim:s skott ur halvdålig vinkel i den andra minuten, och samma spelares ”halva friläge” i den 58:e. Och inget av de båda lägena blev egentligen riktigt farligt.

Här kan man dock fråga sig hur mycket det berodde på svensk skicklighet, och hur mycket som berodde på dansk oförmåga. För nog var det danska laget utan spelare som Line Röddik Hansen, Katrine S Pedersen, Julie Rydahl Buhk och Pernille Harder riktigt, riktigt svagt?
Ett mer tydligt svar på den frågan får vi i den två kommande matcherna när danskorna ställs mot Japan och USA.

Det är ju samma motståndare som väntar för Sverige i de kommande matcherna – fast förstås i omvänd ordning. Frågetecknet inför de båda matcherna är vår förmåga att skapa chanser i vanligt spel.
Vad jag kan minnas bara vi lyckades spela till oss två på 90 minuter i går. Och av dem är bara en med på det här klippet:

Den andra jag tänker på Emmelie Konradsson:s läge, där hon var helt ensam i straffområdet – men sköt högt över.

Bristerna i att skapa målchanser i det uppställda spelet doldes ju väl i går genom att de fasta situationerna var så vassa. Till och med de många korta hörnorna skapade ju ofta oreda i det danska straffområdet, och vi kunde ju faktiskt har gjort något mål till på fasta situationer.

Slutligen tillbaka till Caroline Seger. Det jag tycker är mest intressant i de två kommande matcherna är att se om hon kan klara rollen lika bra mot bästa möjliga motstånd. I den här positionen får man ju inte bjuda på något, vilket gör att man måste försöka spela med ganska stora marginaler.
Det är ju ganska typiskt att Nadims ”halva friläge” uppstår genom att Seger missar en brytpassning. Alla har givetvis rätt att missa passningar. Men det är mer eller mindre kostsamt på olika positioner. Och i ett 4-1-3-2-spel blir det jobbigt om ”ettan” slår offensiva passningar rakt till motståndare.

Dessutom är det ju så att risken ökar med kvaliteten på motståndet. Lag som USA och Japan bör man ju inte bjuda på kontringsläge i situationer där vi är på väg uppåt med laget. Så mitt fokus i morgon kommer att ligga på hur Seger hanterar sitt risktagande.

* I övrigt i Algarve noterades följande resultat i går:

Japan–USA 1–1

Tyskland–Island 5–0

Norge–Kina 0–1

Ryssland–Nordkorea 1–2

Portugal–Österrike 3–2

Och på Cypern spelades följande matcher:

Frankrike–Skottland 1–1

Holland–Australien 2–2

Kanada–Finland 3–0

England–Italien 2–0

Nya Zeeland–Irland 1–1

Schweiz–Sydkorea 1–1

Det mest intressanta resultatet är väl utan tvekan att Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland lyckades ta poäng av Frankrike. Dessutom efter att ha gjort båda målen. Starkt av skotskorna, för vi minns ju hur det gick för oss mot Frankrike för några veckor sedan.

* I skymundan i går avslutades U23-turneringen i La Manga genom att Sverige spelade 2–2 mot Tysklands F20-landslag. Alltså det tyska lag som skall till F20-VM i Kanada under sensommaren. Mimmi Larsson och Jonna Andersson var svenska målskyttar: