Alex Morgan är jobbigt bra

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ni som har hängt med i den här bloggen vet att jag flera gånger (bland annat här och här) har skrivit att jag ser Alex Morgan som USA:s främsta anfallshot. Att Morgan nu borde gå före Abby Wambach.

Efter ett tag har även Pia Sundhage insett att det inte går att hålla Morgan på bänken. Sundhage väljer därför att frångå 4-2-3-1-systemet och åter köra 4-4-2. Allt för att kunna spela båda anfallsessen.

Gårdagens 4–0-seger mot Sverige bar Morgans signatur. Med 4-2-3-1 och Wambach på topp hade tre av de amerikanska målen aldrig blivit till. Då hade USA bara haft snabbhet i anfallens andrafas, och då hade Sverige kunnat försvara sig på ett mycket lättare sätt.

Hur bra är då Alex Morgan?
Så bra att Sveriges backlinje från igår borde drömma mardrömmar om henne. Hon är nämligen den jobbigast tänkbara spelare att möta. Hon är så snabb att få slår henne i rena löpdueller. Dessutom är hon duktig på att suga in bollen, duktig i luftrummet, och har bra skott med båda fötterna.

Thomas Dennerby sa efter Sveriges andra raka 4–0-förlust att han tyckte att hans lag varit väldigt mycket bättre än mot Tyskland, och att siffrorna var i överkant. Jag hade 13–4 i målchanser till USA, vilket skulle ge 3–1 i mål.
Så visst, jag håller med Dennerby i båda uppfattningarna.
Fast det hindrar inte att det var klasskillnad. USA har bättre kvalitet i allt, trots att jag inte tyckte att de gjorde någon jättematch idag. Tvärtom.
För att slå ett lag som USA får vi inte bjuda på något – och dessutom måste vi ha tur. Och en Lotta Schelin i absolut toppform. I Algarve har Lotta bara varit i bra form…
Om någon vill se överkörningen så finns bilderna här.

I finalen vann Tyskland med 4–3 mot Japan efter att Celia Okoyino da Mbabi återigen gjort tre mål. Imponerande. Se bilderna från den matchen här.

Och här är mina bilder från Sverige-USA:

Idag har Pia stått i centrum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag har jag varit på USA:s träning, och träffat Pia Sundhage. Det är alltid trevligt, och dagens möte var inget undantag.

Men mer om det senare. Reportaget kommer nämligen inte in i tidningen ännu på några dagar. Och eftersom mitt bloggfokus den här veckan är på en annan blogg blir inte det här inlägget så utförligt. Men jag knäppte ett gäng bilder från träningen, och kan nog få ihop ett lite mer utförligt bildspel framöver.

Ni får hålla till godo med fyra tills dess…

* Konstaterar att jag var rätt ute angående finalen i Cyprus cup. Frankrike var bättre än Kanada – i varje fall målmässigt. Marie-Laure Delie:s 1–0-mål är läckert. Det går inte klandra Erin McLeod för att hon släpper in den kanonen. Här är matchens höjdpunkter. Lite överraskande vann Italien bronsmatchen mot England med hela 3–1. Noterar också att Linda Sällström:s målform håller i sig. Hon gjorde Finlands spelmål, när laget föll på straffar mot Sydkorea i matchen om femte pris.

* Har du inte sett höjdpunkterna från Sverige–Tyskland är de här. Det handlar som bekant mest om kul bilder för tyska supportrar.

* I morgon väntar Sverige–USA här i Algarve. Och ja, jag kommer att vara på plats i Parchal.
Jag såg just att Sveriges startelva ligger upp på www.svenskfotboll.se. Den är intressant. Det ser ut som att Thomas Dennerby i princip matchar de elva spelare som han tycker har varit bäst här nere under veckan. Det är väl bara lätt skadade Annica Svensson – som jag tycker skötte sig bra mot Tyskland, och Nilla Fischer som saknas.
Här är elvan: Hedvig LindahlEmma Berglund, Stina Segerström, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Caroline SegerTherese Sjögran, Johanna Almgren, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Äntligen – förbundet följer Islandsmatchen minut för minut

Som bekant har jag gnällt på hur Svenska Fotbollförbundet följer och marknadsför sitt damlandslag.
Medan förbundet med rätta kräver att klubbarna i allsvenskan – både herrar och damer – samt superettan minutrapporterar från seriematcherna så bryr sig inte förbundet självt om att rapportera från damlandslagets matcher.

Men idag händer det något positivt. Inte så att man rapporterar på sin hemsida – vilket hade varit det bästa. Men förbundet har i alla fall lovat att följa matchen mot Island (avspark 14.30) via sin landslagssida på Facebook. Och det är ju bra.

Som boråsare tycker jag förstås också att det är kul att Johanna Almgren får chansen från start i nummer tio-rollen. Den roll som enligt förbundets hemsida är skapt för Caroline Seger hade alltså Therese Sjögran mot Island, och nu är det Almgrens tur.
Men visst, det är bra att landslagsledningen provar flera spelare i olika roller.

Och det är mycket nytt i dagens uppställning. Utöver Almgren är Jessica Landström som kantlöpare ett intressant test. Jag tycker att Landström är för dålig i det felvända spelet för att ha hand om den enda forwardsplatsen i 4-2-3-1-uppställningen. Men på kanten kan hon kanske komma till sin rätt.
I forwardsrollen är Lotta Schelin förstås gjuten. Och man förstod av eftersnacket att hon varit lysande mot Kina. Så här sa Johanna Almgren till Göteborgsposten:

”Kanske var vi lite passiva i den första halvleken, men Schelin höll kinesiskorna sysselsatta på egen hand.”

Lovande. För Lotta måste nog hitta sin VM-form om vi skall kunna hoppas på OS-succé till sommaren.
I övrigt kan man konstatera att det är just Almgren och Emma Berglund som utsätts för hårdast test av de spelare som inte var med i VM-truppen – Stina Segerström undantagen eftersom hon säkerligen varit med i Tyskland om hon inte varit skadad. Susanne Moberg känns således som den som är längst från en OS-plats av alla spelare i Algarvetruppen.

Så här ser förresten dagens startelva ut: Kristin HammarströmAnnica Svensson, Stina Segerström, Emma Berglund, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Jessica Landström, Johanna Almgren, Antonia Göransson – Lotta Schelin.

Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter
:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

Dennerbys nya giv – Schelin ensam toppforward

I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.

Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.

Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie HammarströmLotta Schelin. Ett intressant lag.

Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.

Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?

För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Sverige föll med 2–1 mot Kanada i kväll, efter att storstjärnan Christine Sinclair gjort det kanadensiska segermålet på övertid.

Att jag vet det beror på att jag följt Kanadas fotbollsförbunds rapportering på twitter. Det var nämligen det enda sättet att följa landskampen, om man inte var på plats på arenan i Phoenix, USA.

Jag har tidigare kritiserat Svenska fotbollförbundet för att damlandslagets landskamper läggs så att de får minimal uppmärksamhet. Läs det inlägget här.

Dagens match tog ändå priset. Att möta Kanada i USA ger verkligen minimal mediabevakning. Nu en halvtimme efter slutsignalen finns inte heller resultatet att hitta på varken Dagens Nyheters, Svenska Dagbladets, Expressens eller Aftonbladets nätsidor.

Det är både en måttstock på intresset från landets stora medier – och på hur dåligt förbundet är på att marknadsföra sitt klart bästa seniorlandslag.

Från Kanadas twitterrapportering har jag i alla fall snappat upp att Jessica Landström gav Sverige ledningen på volley efter hörna i första halvlekens slutminut. Och att inhopparen Chelsea Buckland kvitterade till 1–1 på en stolpretur i 74:a minuten. Då hade hon varit på planen i en minut.

Segermålet gjorde alltså Sinclair, efter att Dalsjöforsbacken Emily Zurrer nickat fram bollen. Zurrer gjorde för övrigt sin 50:e landskamp. Grattis. Dalsjöfors andra bidrag till Kanadas landslag, målvakten Erin McLeod stod i andra halvlek – och höll nollan trots att Lotta Schelin hade ett kanonläge att kvittera.

Sverige ställde upp med ett lag där framför allt fyrbackslinjen var helt annorlunda mot den som spelade i VM i somras. Så här såg laget ut enligt Svenska Fotbollförbundets hemsida: Hedvig LindahlMarina Pettersson-Engström, Emma Berglund, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson (Sara Thunebro, 54) – Susanne Moberg (Johanna Almgren, 63), Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist (Emmelie Konradsson, 63), Sofia Jakobsson – Jessica Landström, Lotta Schelin.
På bänken (ej inbytta): Kristin HammarströmAnnica Svensson och Sara Larsson.

Förresten, direktrapporterade i sanningens namn också Svenska Fotbollförbundet från matchen på sin facebook-sida. Men den som skrev där kopierade bara det som Kanadas förbund twittrade ut. Det var alltså nästan uteslutande andrahandsmaterial. Precis som det här blogginlägget alltså. Jag fick ju inte chans att se några tv-bilder…

Bäst och sämst i VM 2011

I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.

Homare Sawa är rak i ryggen

Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?

Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo
(USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.

Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.

Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:

”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”

Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).

Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.

VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.

Världsmästarna poserar för fotograferna

Största skrällen1
Japan förstås.

Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.

Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.

Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.

Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.

Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.

Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.

Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.

Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…

Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.

Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.

Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.

Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.

Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.

Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.

Och så dansar vi igen

Bästa dansen
Logobitombo

Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.

Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…

Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.

Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.

Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.

Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.

Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.

Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.

Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.

Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.

Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.

Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)

Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA

Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3

Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…

Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?

Bilder av svenskt bronsfirande

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

Väntat svenskt lag – som vanligt

Det blir samma svenska startelva som mot USA – alltså med Nilla Fischer bredvid Lisa Dahlkvist på centralt mittfält.
Det var ju precis som väntat.

Utöver det hastiga bytet av spelsystem minuter innan avspark senast, och att han tog in Josefine Öqvist mot USA, så har inte Thomas Dennerby direkt chockat med sina startelvor.
Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos Frankrike saknas Marie-Laure Delie till följd av skada. Men även den offensiva högerbacken Laure Lepailleur inleder på bänken. De ersätts av Corine Franco och Eugenie Le Sommer, vilket innebär att Lotta Schelin har sju lagkamrater från Lyon i motståndarelvan.
Här är Frankrikes startelva: Berangere Sapowics – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaCamille Abily, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Eugenie Le Sommer.

Schelin med i laget

Den första laguppställningen kom just.
Och Lotta Schelin är som väntat med.

Det är precis samma svenska startelva som i kvartsfinalen. Alltså: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Josefine Öqvist.

I Japan sitter Potsdamproffset Yuki Nagasato på bänken från start.

Väntat svenskt lag

Laguppställningarna kom just. Och precis som väntat spelar Sverige med samma lag som i premiären, med ett undantag.
Jessica Landström får ge plats för Josefine Öqvist. Det innebär att Nilla Fischer hamnar på bänken – trots att hon var bäst på planen senast.

Här är hela Sveriges startelva: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese SjögranLotta Schelin och Josefine Öqvist.

I Australiens startelva finns som väntat både Lisa De Vanna och Heather Garriock – som har kört rehabträning i veckan.
Dessutom finns 16-åriga Caitlin Foord och 17-åriga Emily van Egmond. Och så förstås skyttedrottningen Kyah Simon.
Och nu är det bara en timme till matchstart…

Öqvist från start – trots allt

Just nu kom laguppställningarna till Sverige–USA. Det visar sig att de uppgifter som Fotbollskanalen gick ut med tidigare i dag stämmer – alltså att Josefine Öqvist spelar på Jessica Landströms bekostnad.
Det tycker jag är bra.

Mindre bra är att förbundskapten Thomas Dennerby i går gjorde klart att han bara skulle göra det framtvingade bytet Caroline Seger mot Nilla Fischer. Skall vi inte lita på Dennerby?

Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos USA spelar Abby Wambach trots allt. Däremot sitter Heather O’Reilly på bänken.

Och i grupp D är det fortfarande 1–1 mellan Norge och Australien.

Väntad startelva igen

Thomas Dennerby överraskar inte i sin laguttagning till mötet med Nordkorea. Han kör återigen med de elva spelare han tog ut till Mexikomatchen för drygt två veckor sedan.

Det blir alltså: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese SjögranJessica Landström och Lotta Schelin.

Annars är vädret ganska perfekt för Sverige. Inte för varmt, inte för kallt.
Och planen här i Augsburg ser riktigt läcker ut.
Strax dags att gå upp på läktaren. Vi hörs igen.

In med Göransson i startelvan

Förbundskapten Thomas Dennerby har gjort klart att det blir maximalt en ändring i startelvan från VM-premiären.
Och Dennerby verkar vara en man som inte ändrar sig i onödan. Han hade bestämt ju vilka elva spelare han skulle satsa på redan i Mexiko-matchen två veckor innan VM. Så allt snack nu efteråt om vilken underbar konkurrens det är i truppen känns mest som snack.

I går spekulerades det i vilken spelare det är som han funderar på att byta ut. Det vanligaste tipset var att Lisa Dahlkvist skulle få ge plats för Nilla Fischer på centralt mittfält.
Det tycker jag vore fel. Dahlkvist har överraskat positivt i de två matcher jag har sett. Låt henne fortsätta.

Jag ser hellre en ändring i högersidan i backlinjen. Ut med Sara Larsson och in med Linda Sembrant. Sembrant må vara långsammare i löpningarna än Larsson. Men Göteborgsbacken har truppens bästa passningsfot, och är en av få som kan spela sig förbi en nordkoreansk tokpress.
Dessutom är jag tveksam till Annica Svensson som högerback. Varför inte spela Linda Forsberg där?

På högerkanten vill jag i alla fall inte se Forsberg. Där vill jag se Antonia Göransson. Visst är hon vänsterfotad, men hon är så spelintelligent att hon löser uppgiften även till höger.
Göransson såg dessutom glödhet ut på gårdagens träning. Hon utmanade, och slog sin försvarare gång på gång.

Hade inte Jessica Landström gjort mål mot Colombia hade jag krävt att hon byttes ut mot Sofia Jakobsson. Men nu tror jag att de kan vara värt att ge fysiskt starka Landström chansen från start även mot de klart mindre koreanskorna.

Dessutom ser jag Hedvig Lindahl som Sveriges tredje bästa målvakt. Jag ser således hellre att Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström mellan stolparna.