En omställning som bara Umeå IK har klarat

Sedan WPS lades på is för mindre än två veckor sedan har jag läst en del nedvärderande omdömen om damfotbollen i USA. Ofta levererade från älskare av damallsvenskan.
Visst är det lätt att se ner på USA:s dubbla misslyckanden med proffsfotboll för damer.

Fast det är lätt att glömma att vi själva i Sverige inte heller har lyckats speciellt bra.
Dagens damallsvenska kallas i och för sig för en proffsliga. Men det är ju en sanning med hysteriskt stor modifikation.

Enligt GP låg genomsnittslönen 2010 i damallsvenskan på 7000 kronor i månaden. Det är inget man kan leva på. En manlig fotbollsspelare som tjänat den summan hade knappast kallat sig proffs.
Vår liga är maximalt halvprofessionell. Inte mer. Och innan vi har en damfotbollsliga med helproffs i Sverige kommer säkerligen ytterligare en hel mängd klubbar att gå under. För omställningen har redan skördat offer.

Av en tillfällighet tittade jag på den allsvenska sluttabellen från 2002 häromdagen. Av de tolv lag som spelade i vår högsta division för tio år sedan är det bara ett som är kvar i dåvarande skepnad när damallsvenskan sparkar i gång i april.
Och det är Umeå IK, som häromåret var snubblande nära konkurs. Här är en genomgång av ödet för de damallsvenska klubbarna 2002:

1) Umeå IK
Har varit nere i avgrunden – hade som mest ett underskott på drygt 3,5 miljoner kronor – och vänt. Men är fortfarande kvar i allsvenskan.

2) Malmö FF
Hamnade i akut ekonomisk kris under mitten av 00-talet. Lösningen blev att damlaget lämnade MFF och bildade egen förening. I april 2007 bildades alltså LdB FC Malmö. Malmö FF har inte någon flick- eller damfotboll längre.

3) Kopparbergs/Landvetter IF
I lilla Landvetter hade ortens Idrottsflickor – som IF stod för i det här fallet – svårt att locka publik och sponsorer. Så framhejade av huvudsponsorn Kopparbergs flyttades laget efter säsongen 2004 in till Göteborg – och bytte namn till Kopparbergs/Göteborg FC. I Landvetter bildades en ny klubb för damfotboll, Landvetter IF 2003. De drog sig ur division 3 under 2011.

4) Älvsjö AIK
Klubben vann SM-guld fem år i rad 1995–99, men fick sedan svårt att få ihop ekonomin. Efter säsongen 2002 slog man sig ihop med Djurgården, och bildade idrottsaktiebolaget Djurgården/Alvsjö AB, där Djurgården äger 51 procent av aktierna och Älvsjö AIK övriga 49 procent. Laget kallades först Djurgården/Älvsjö, men heter sedan 2007 Djurgårdens IF dam. Älvsjö AIK har numera återigen ett eget damlag, som spelar i division 3 i Stockholm.

5) Djurgårdens IF
Slogs ihop med Älvsjö AIK efter säsongen 2002. Se Älvsjö AIK här ovan.

6) Hammarby IF Damfotboll
Efter 41 år i högsta serien åkte Hammarby ur allsvenskan i fjol. De senaste åren har klubben brottats med ekonomiska problem, och inför sitt första år i näst högsta serien har man förlorat i princip hela laget.

7) Bälinge IF
Befann sig i akut ekonomisk kris då man föll ur allsvenskan 2008 – efter att ha spelat i högsta divisionen i 30 av 31 år sedan 1978. Omgående efter nedflyttningen lade man ner sin elitsatsning. På klubbens hemsida nämns inte damlagets framgångar med ett enda ord under rubriken ”Historik”. Däremot får man veta att herrlaget faktiskt spelat i division III i ett ganska stort antal säsonger. Men jo, trots att klubben försöker tysta ner det så har man damlag igen. Det kom tvåa i division 4 västra Uppland i fjol.

8) IF Trion
Klubben från Spjutsbygd i Blekinge åkte ur allsvenskan 2003, och rasade sedan ihop totalt. Året efter föll man ur söderettan, och i samband med det lades damlaget ner. Det återstartades 2006 och håller nu till i något som heter Damsjuan, och verkar vara en sjumannaserie.

9) Mallbackens IF
Den klassiska Värmlandsklubben ligger på plats tio i damallsvenskans maratontabell från 1978. Men när pengarna kom in i damfotbollen hängde man inte längre med. 2006 var senaste säsongen klubben gjorde i högsta serien. 2010 åkte man även ur division I. Fast sejouren blev bara ettårig, och i år är man tillbaka i söderettan.

10) Sunnanå SK
Den klassiska klubben från Skellefteå ligger trea i den damallsvenska maratontabellen från 1978. Men man åkte ur 2010, och spelar i norrettan även i år. Man storsatsar dock på att återvända till fotbollens finrum till 2013.

11) Alviks IK
Luleåklubben hade sex säsonger i tidigare toppserien – division I – på meritlistan. Det blev dock bara en säsong i damallsvenskan, och numera spelar klubben i division II.

12) BK Kenty
Seriejumbon hade en jojo-färd mellan ettan och allsvenskan, som resulterade i ettåriga sejourer 1998, 2000 och 2002. I november 2003, när man säkrat en ny uppflyttning, gick hockeylaget LHC in och tog över driften av Kentys damlag, och det bytte namn till Linköpings FC. Kenty blev farmarlag, och återfinns i division I.

Hemmadomare avgjorde för USA

Alex Morgan gjorde målen, men utan hemmadomare hade USA troligen förlorat mot Nya Zeeland i natt.
USA vände 1–0-underläge till seger med 2–1 i slutminuterna. Alex Morgan gjorde båda målen. Eller, hon gjorde bara ett – det andra.

Vid kvitteringen i minut 88 stoppades bollen av Nya Zeelands målvakt Jenny Bindon på mållinjen. Men en hemmadomare gick in och avgjorde.
För det handlade i en hemmadomare. Alla fyra domare kom nämligen från USA. Och vem av de assisterande Veronica Perez eller Jennifer Jones som blev matchhjältinna vet jag inte.

Däremot såg jag att den felaktiga kvitteringen gav USA hysteriskt med energi inför ett utsålt hus – 20677 åskådare – i FC Dallas Stadium i Frisco, Texas.
Så mycket energi att Morgan även kunde nicka en segerboll i tredje övertidsminuten.

Nu var det bara en träningskamp, och den oväntade matchhjältinnan gjorde säkert inte feldomslutet med vilje. Men det är ändå alltid olyckligt med hemmadomare.
För övrigt är ju domarna inom damfotbollen ofta väldigt mycket sämre än spelarna. Jag har lyft den frågan två gånger, dels under VM, dels nyligen under det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet.

Till själva matchen. Jag så den sista timmen, och noterade att Nya Zeeland blir svårslagna i OS – för jag räknar med att de kvalar in om ett par veckor. Målvakt Bindon verkar säker, man har ett välorganiserat försvarsspel och en hel mängd väldrillade fotbollsarbetare.
Dessutom har man vassa Hanna Wilkinson på topp. Det var också hon som gav laget ledningen när hon hann först på en blint slagen bakåtpass från Kelley O’Hara.

USA hade mycket bollinnehav, men trampade mest vatten under den timmen jag såg. Jag vet att Abby Wambach hade missat en högst tveksam straff tidigare i matchen – för visst skedde förseelsen utanför straffområdet? Men under de sista 60 minuterna var Wambach mest i vägen.

När USA kom till inlägg hade sällan deras affischnamn hunnit in i straffområdet. Jag har kritiserat Wambach tidigare, och fick ytterligare vatten på min kvarn av det jag såg i natt.
Samtidigt är jag medveten om att hon är en extrem vinnarskalle, och ofta spelar huvudrollen i avgörande matcher. Därför går det att förstå varför Pia Sundhage envisas med att alltid ge Wambach maximalt med speltid, även de dagar då hon mest känns som en bromskloss. Och ja, hon var faktiskt inblandad i segermålet, då hon vann nickduellen som gav Morgan chansen.
Fast jag är som nämnts nyfiken på att se hur USA:s anfallsspel skulle påverkas om Wambach fick följa någon match från bänken. Jag tror att det skulle bli mycket snabbare och mer oförutsägbart.

Kraftfulla brister på allsvenska hemsidor

Arbetsdagen är precis över, och jag sitter och kikar USA–Nya Zeeland på en stream. Det står 0–0 och den kvart jag sett hittills har Oceaniens stolthet stått upp bra.
Men jag har förstått att Abby Wambach har kostat på sig att slå en straff i stolpen.

Jaja, det här inlägget skall handla om damallsvenska hemsidor, och inte USA:s landslag.
De – hemsidorna – ger inte alltid den information man önskar. Eftersom vi på BT har Boråstjejer i både Göteborg FC och Jitex BK ville jag veta vilka som var med och spelade i dagens 0–0-match.

GFC:s hemsida skötte uppgiften okej. Startelvan finns redovisad, och i texten kan man räkna ut vem som var lagets enda avbytare.
På Jitex hemsida kan man under den flummiga rubriken ”Kraftfull träningsmatch av Jitex mot Göteborg FC idag” läsa att spelarna i laget blivit bättre på att kommunicera, att spelsystemet sänder bra vibrationer och att spelarna visat bra signaler idag – samt att nyförvärven blir en skön krydda i truppen.
I förbifarten nämns slutresultatet. Men vilka som spelade framgår inte. Uselt.

Dessutom blir jag besviken på damfotboll.com, som inte heller redovisar laguppställningar från dagens träningsmatcher.
Jag kräver inte att klubbarna skall ha professionella skribenter på sina hemsidor. Absolut inte. Men jag tycker att vi som är intresserade snabbt efter matcherna skall få reda på resultatet, vilka som spelat och vilka som gjort målen. Det måste väl vara rimligt?

Vid en koll på övriga lag som spelat idag noteras att LdB FC Malmö redovisar både startelva, byten och att Sarah Storck och Felicia Karlsson gjorde målen i 2–0-segern mot danska Ballerup-Skovlunde. Bra.

På Piteå IF:s hemsida hittar jag däremot inte ett ord om, varken dagens 5–1-seger mot Luleå/Assi eller gårdagens 2–1-seger mot Sunnanå. Svagt.

Umeå IK ger däremot den info jag behöver om dagens 4–1 mot Sunnanå – där nyförvärvet Jenny Hjolman gjorde tre mål. Och om gårdagens 4–0-seger mot Alvik – där Linda Molin blev tremålsskytt.

KIF Örebro har också en tillfredställande rapport från 7–0-segern mot Eskilstuna. Däremot saknas rapport från dagens 3–1-förlust mot LB07 på Vittsjö GIK:s hemsida.

Det innebär att bara fyra av de sju klubbar som spelat idag erbjuder sina supportrar relevant info från matcherna. Det är inte allsvensk klass.

Med Bock blev det Juli(g)en för göteborgska rubriksättare

Är du känslig för Göteborgshumor, och/eller lek med namn? Då är det här inget inlägg för dig. Utan du bör omgående sluta läsa…

* I morgon testar Göteborg FC tyska Nathalie Bock i träningsmatchen mot Jitex.
Wolfsburgmittfältarens namn fick i veckan den lokala kvällstidningen GT att gå i spinn. Utöver rubriken ”Nej, GFC tänker inte hoppa Bock” körde man ett göteborgskt tillägg på andra udda namn i tysk damfotboll.

På den listan platsade Birgit Prinz, Alexandra Popp, Turid Knaak (Bayer Leverkusen), Fatmire Bajramaj samt Ariane Hingst.
Namn kan ju vara kul, och jag kunde inte hålla mig, så här är ytterligare några heta namn på tyska spelare i Frauen-Bundesliga: …
Kim Kulig, Svenja Huth, Sara Löser, Klara Muhle, Carolin Dej, Audrey Knopp, Anna Klink, Vera Homp och Lena Lotzen.
Visst låter det nästan som en lista som är för bra för att vara sann?

* Ytterligare ett namn som Göteborgshumorn skulle älska är förstås Annike Krahn. Hon fick rubriker i veckan, för att hon vill lämna FCR 2001 Duisburg, och enligt länkad artikel skall vara på väg mot Sverige.
Göteborg dementerar dock att de skall vara intresserade. Tråkigt för GT:s rubrikmakare…
Men roligt för någon annan svensk klubb. Vittsjö? Umeå? Kristianstad? Linköping? Tyresö?

* För det före detta storlaget Duisburg är Annike Krahn:s eventuella sorti ytterligare ett bakslag. Förutom att Krahn vill bort så flyttar Simone Laudehr till FFC Frankfurt.
Och enligt www.womensoccer.de lämnar Alexandra Popp och Luisa Wensing för Wolfsburg till sommaren.
Vi snackar rejäl oro i Duisburgleden.

* Läser att Jitex kanadensiska nyförvärv Christina Julien valde mellan franska topplaget Montpellier och svenska mitten-/bottenlaget Jitex.
Det är förstås ett högt betyg till allsvenskan att hon valde Jitex. Mölndalsklubben skall för övrigt spela inne i Göteborg i år. Åby IP skall byggas om, och då blir Valhalla tillfällig hemmaplan för Jitex. Det är en seger för fotbollen, för Åby IP höll inte allsvensk klass på något sätt under 2011.
Apropå Julien är det ytterligare ett namn som GT:s rubriksättare kan leka med. De hoppas säkert på att det blir Jul-i(g)en för Jitex ofta i år…

Malmö ropar ”vargen kommer” lite för ofta – och Vero vill ha 21

Dags att ta ett svep kring några av de senaste dagarnas hetaste händelser/nyheter. Här kommer lite synpunkter kring Vero Boquete:s tröjnummer, Malmös ekonomiska kris, Susanne Erlandsson, Sara Larsson och Lisa De Vanna:s silencio stampa.
Som grädde på moset får du också reda på vilka Champions League-kvartsfinaler som Eurosport direksänder.

* Madelaine Edlund gjorde båda målen när Tyresö slog Kif Örebro med 2-0 i årets första träningsmatch för den storsatsande guldfavoriten.
Edlund i all ära. Den spelare i Tyresö jag är mest spänd på är Vero Boquete. Hon stod för ett assist i sin debut, och var tydligen bra enligt damfotboll.com.
Vero skall tydligen spela i tröja nummer 40 i år. Jag läste i en spansk intervju att hon helst hade velat ha nummer 21, bland annat som en hyllning till Espanyols avlidne lagkapten Dani Jarque. Vero sa så här i intervjun:

”Innerst inne kommer jag alltid att vara en nummer 21.”

Vad jag sett på klubbens hemsida verkar Tyresö inte ha någon med nummer 21 i truppen, så Vero borde kunna få sin önskan uppfylld.
Själv hade hon uppfattat att det var för att klubben fyller 40 år de ville att hon skulle spela med aktuellt tröjnummer. Men i klubbsymbolen står det att TFF är bildad 1971 – så då borde hon ju i så fall få tröja 41 i år…

* Sara Larsson har opererats för en hälskada, och har tre månaders rehabilitering framför sig. Tråkigt för Larsson, och Kif Örebro. Men för landslaget bör det inte påverka så mycket. Hon är säkerligen tillbaka i god form i god tid till OS.
Och faktum är att Sverige har bra förspänt på mittbacksposition för tillfället. Stina Segerström är ju frisk igen, och fortsätter Emma Berglund att utvecklas är hon en het kandidat till en av de 18 platserna i den svenska OS-truppen.

* Jag blir inte klok på hur illa det är med LdB FC Malmös ekonomi. Efter mötet med kommunen sa klubbdirektören Niclas Carlnén följande till damfotboll.com på frågan om man var nära att lösa några stjärnor från sina kontrakt:

”Det är fullständigt uteslutet. Vi har våra viktiga matcher i UEFA Women´s Champions League och allas förväntan att på nytt vara med i Damallsvenskans guldstrid. Att släppa några av våra bästa spelare vore det sista som skulle hända.”

Det känns inte som att klubben är i någon direkt panik. I Sydsvenskan skrev Anja Gatu att de tidigare larmropen mest skall ses som politiska utspel.
Ok.
Hoppas då bara att LdB Malmös ledning känner till vad som händer om man ropar ”Vargen kommer” ett par gånger för mycket…

* Läget ljusnade alltså snabbt för LdB Malmö. Det har också ljusnat för Peter Mildaeus och de andra fotbollsreportrarna på Corren.
Hur då, undrar ni kanske?
Jo, jag skrev ju häromdagen att Linköpingsförvärvet Lisa De Vanna aldrig ger intervjuer. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Eurosports Marcus Bühlund hörde av sig efter att ha läst mitt inlägg, och konstaterade att han visst fick en intervju med De Vanna i somras. Den publicerades i Aftonbladet, och går att läsa här.

* Bühlund och Eurosport var det. De kommer att visa tre av åtta kvartsfinalmatcher från Womens Champions League.
Två av sändningarna är klara, och det blir Potsdam-Rossiyanka den 14 mars 18.00 och Malmö-Frankfurt dagen efter 17.00. Det blir alltså Antonia Göransson och Alex Singer mot Sofia Jakobsson på onsdagen och Malmö mot Sara Thunebro och Jessica Landström på torsdagen.
De visar alltså fyra av de sex kvarvarande lagen med svenska spelare i. Nästan jackpot. En sådan blir det om kanalen väljer Göteborg-Arsenal veckan efter.

* Susanne Erlandsson lämnar både styrelsen för SvFF och ordförandeposten i Elitföreningen damfotboll. Jag har förstått att hon har gjort fantastiskt mycket nytta för damfotbollen genom åren, och är därmed värd både respekt och hyllningar.
Men min bild av henne är inte så positiv. Mest för att hon inte är något bra ansikte utåt. Hon har ju för övrigt knappt synts utåt. De två gånger jag tvingats lyssna på henne har hon dessutom varit väldigt träig och tråkig.
Så på så sätt är det kanske positivt för något nytt. Damfotbollen behöver någon som kan prata för sig – och sin sport.
Jag hoppas verkligen att det blir någon som är verbal och intressant. Läste någonstans att Ylva Johansson var aktuell att ta över i SvFF. Jag har ingen aning om hennes fotbollskunskaper, men hon vet nog hur man drar åt sig uppmärksamhet. Så varför inte?

Expressen: Marta klar för Sverige – ja, men då tror vi väl på det då

Expressen slår idag fast att Marta kommer att spela i allsvenskan under 2012. Jag har ju gått en universitetskurs i källkritik och borde inte gå på den glädjerubriken. Men jo, jag väljer att tro och hoppas att Expressen har gissat rätt.
Jag vet ju hur mycket superstjärnan skulle betyda för allsvenskan, och har skrivit om det här.

Rubriken till Expressens artikel lämnar ingen tvekan: ”Marta klar för spel i damallsvenskan”. Men när man granskar texten närmare uppträder en hel del osäkerhet.
Marta själv uttalar sig inte.
Martas agent Fabiano Farah uttalar sig inte.
Huvudkällan är istället en reporter, Pedro Bial – damfotbollsexpert på TV Globo i Brasilien.
Det känns väl så där.

Men Bial säger i artikeln att det är bekräftat att Marta kommer att spela i Sverige, och att allt skall bli offentligt i mitten av februari – alltså troligen i nästa vecka.
Säger Pedro det så får vi väl tro honom då…
Då återstår bara för stjärnan att välja mellan Göteborg (FC) och Stockholm (Tyresö).

LdB Malmö i ekonomisk kris – tråkigt, och lite för vanligt

De senaste tre åren har i princip alla damallsvenska klubbar brottats med mer eller mindre akuta ekonomiska problem.

Senast att börja närma sig konkursens brant är nu de två senaste årens svenska mästarinnor LdB FC Malmö. Klubbens avgående ordförande Cecilia Tholse gör i Kvällsposten klart att läget är akut:

”Vårt läge är såpass allvarligt att om inte kommunen hjälper oss tror jag att det blir svårt att genomföra ett fotbollsår 2012… …Om det inte händer något tror jag att vi kommer att gå i konkurs eller får avveckla verksamheten på elitnivå. Du kan inte driva något om det inte finns pengar. Löner måste ju betalas. Då blir det att rädda vad som räddas kan.”

Tråkigt, men har man inte vaknat väl sent?
Malmö har ju trots allt värvat toppspelare som Ramona Bachmann och Anja Mittag under vintern, och man uttryckte alldeles nyligen även intresse för Marta, och hävdade att dörren var öppen för Manon Melis. Det är inga billiga spelare, och man undrar vad det var för dörr man höll öppen för skyttedrottningen – dörren som leder mot avgrunden?

För är krisen så överhängande som Tholse säger, då undrar man ju om de överhuvud taget har haft koll på sin bokföring.
Klubben menar att det är snabbt minskande sponsorsintäkter som är boven i dramat. Den utlösande faktorn skall vara att man tvingats ta bort en så kallad reklamväxlare efter att Sunnanås Kristina Wiklund kolliderat våldsamt med den under säsongen 2010.
Nu man gnäller mästarklubben på att hemmaarenan Malmö IP inte är ”sponsorsvänlig”. Kommunen svarar med rätta att det inte är kommunens ansvar att stå till tjänst med loger och andra så kallade kommersiella ytor.

Men visst, till Malmös försvar kan konstateras att de damallsvenska klubbarna jobbar med tajta ekonomiska marginaler. Och pengafrågorna i damallsvenskan är intressanta.
Sedan först WPS lades på is i måndags, och sedan Umeå IK gick ut med att Marta kräver en miljon dollar (cirka sju miljoner kronor) för en säsong, har det skrivits flera bra artiklar om klubbarnas ekonomi.

I Aftonbladet idag kan man läsa att allsvenska topplag som Göteborg FC och Linköpings FC har en total omsättning på just sju miljoner kronor. Med en sådan budget hade man inte kommit långt i herrfotbollen…

GP hade en artikel i onsdags där man konstaterar att snittlönen under 2010 i damallsvenskan – världens näst bästa proffsfotbollsliga för tjejer – låg på 7000 kronor i månaden. Knappast löner som spelarna kan leva lyxliv på…
Då skall man ändå veta att lönekarusellen snabbt har snurrat uppåt de senaste tio åren. Och trots den låga lönenivån är det i allmänhet för höga lönekostnader som ställer till det för klubbarna.

Redan 2006 var både Malmö FF och Sunnanå SK illa ute, men till slut klarade båda klubbarna elitlicensen.
2008 var det Bälinge IF:s tur att drabbas av akut kris. Det gick så illa att laget omgående efter säsongen tvingades lägga ner sin verksamhet. Men Upplandslaget var inte ensamt. Totalt visade de allsvenska klubbarna underskott på 8 miljoner kronor under 2008.

Under 2009 hade åtta av tolv allsvenska klubbar negativt kapital. Och åren sedan dess har Umeå IK, Kristianstads DFF och Djurgården Damfotboll varit på konkursens brant. Värst var läget för 2000-talets svenska suveräner Umeå, som hade 3,6 miljoner kronor i skulder när det var som värst.

Tyvärr har damidrott alltid varit kopplat till knappa ekonomiska resurser.
Under början och mitten av 1990-talet försvann 1970- och 80-talens båda suveräner – Jitex BK och Öxabäcks IF – bort från elitfotbollen på grund av svag ekonomi. Det här var ändå långt innan spelarna var avlönade så kallade proffs.
Öxabäck gick under helt, medan Jitex reste sig efter 13 år i skuggan, och är ju som bekant åter en allsvensk klubb sedan 2010.

Till sist två tankar:
1) Hur skall lagen i den nya damettan – en serie som troligen kommer att spelas i total riksmedieskugga – nästa år hitta sponsorer för att klara ekonomin när LdB FC Malmö som svenska mästarinnor inte gör det?
2) Jag tycker fortfarande att fotbollförbundet är medskyldigt till damfotbollens ekonomiska problem. Om förbundet jobbade hårdare på att lansera sina affischnamn skulle man inte bara öka intresset för vårt landslag – man skulle även hjälpa till att göra allsvenskan mer attraktiv.

Se här, en landslagsspelare från USA som vill spela i Europa

Ännu så länge har inga WPS-förvärv presenterats av någon allsvensk klubb. Man väntar med spänning på när de första namnen blir offentliggjorda. Och vilka spelare vi får till Sverige.

Pia Sundhage har ju uppmanat USA:s landslagsspelare att stanna kvar på den nordamerikanska kontinenten.
Men Yael Averbuch, som är uttagen i Sundhages senaste – 28 spelare stora – trupp vill i alla fall till Europa. Hon twittrade så här häromdagen:

”Har jobbat hårt för att finna en klubb för säsongen 2012. Sökandet fortsätter. Visst finns W-league och WPSL i USA, men för tillfället söker jag mest på andra sidan Atlanten.”

Vilken klubb gör den kanonvärvningen?

Det finns ju fortfarande en hel del lediga platser i de allsvenska trupperna. Jag såg att en twitterkollega, Daniel, häromdagen gjorde ett snabbt överslag på hur många det handlar om. Han kom fram till åtta, fördelade enligt följande:
Göteborg FC 2
Umeå IK 1
Linköpings FC 1
Vittsjö GIK 3
Kristianstads DFF 1

Fast listan kan vara i underkant. För i går stod det klart att Jitex BK värvar Kanadas landslagsforward Christina Julien. Och enligt Daniels lista fanns det ingen ledig plats hos Mölndalslaget.
Och jag minns inte om listan gjordes före KIF Örebros värvning av Stephanie Labbé eller inte.

Vilka fler spelare finns det då att fynda i WPS? Jo, förstås en hel mängd från USA. Men många av dem kommer nog alltså att hamna i nämnda W-league eller WPSL.
Däremot finns det anledning att tro att de många utländska spelarna i WPS kommer att söka sig mot Europa, eller Japan.

Toppnamnen på listan är redan nämnda Marta (Brasilien) och Christine Sinclair (Kanada). Av dem förordar jag Sinclair av fotbollsskäl. Hon är både en målskytt och en framspelare. Dessutom gissar jag att hon är väldigt mycket billigare än Marta.
Av PR-skäl går däremot Marta först. Ingen annan spelare kan locka storpublik till alla allsvenska arenor. Men stämmer det att Marta har lönekrav på närmare sex miljoner kronor, så undrar jag om hon kommer att hitta någon klubb.

Vad finns det för fler utlänningar i WPS? Här är några heta namn:
* Kelly Smith, England
* Alex Scott, England – var utlånad till Arsenal i december.
* Maurine Goncalves, Brasilien
* Tameka Butt, Australien
* Manon Melis, Holland
* Kyah Simon, Australien
* Laura del Rio, Spanien
* Ali Riley, Nya Zeeland – men USA-född.
* Adriana Martin Santamaria, Spanien
* Anita Asante, England
* Laura Kalmari, Finland
* Gemma Davison, England
* Kimberly Brandao, Portugal – men USA-född.

Hur påverkas bilden av Wambach och Hope Solo av WPS-såpan?

Jag har försökt att ännu en gång sätta mig in i den tvist mellan WPS och Dan Borislow som lett till att USA:s liga har lagts på is det här året.

Det som förvånar mest är Abby Wambach:s del i allt. Dels att hon står bakom Borislow, dels att hon verkar vara beredd att representera damfotbollens Harlem Globetrotters – ett stjärngäng som bara skall spela uppvisningsmatcher.
Bara två dagar innan WPS rasade ihop svor Wambach trohet till Borislow i en intervju gjord för ESPN av den amerikanska landslagslegenden Judy Foudy. Du kan se den här. Hyllningen kommer cirka 2,15 in i klippet.

Även Hope Solo är positiv till den man resten av USA:s damfotboll numera hatar. Man frågar ju sig hur det påverkar superstjärnornas popularitet inom sin sport?
Och om inte sammanhållningen inom landslaget kan påverkas rejält negativt av den här soppan?

För övrigt hävdar Borislow själv via mejl som citeras i den här artikeln att han inte kan vara skälet till ligans sammanbrott. Han säger bland annat:

”Jag är inte orsaken till att ligan inte spelas. De hade olika skäl. Vi hade en uppgörelse och det fanns inte längre någon rättstvist. Jag tyckte det var en bra deal. Supportrarna skulle få se de allra bästa spelarna i världen, och jag behövde inte tävla i deras värld.”

Själv följde jag inte WPS så noga före VM i fjol. Och jag förundrades i höstas över att ett lag som Magic Jack, med halva USA:s landslag – Solo, Christie Rampone, Shannon Boxx, Lindsey Tarpley, Megan Rapino och Wambach – presterade så dåligt i ligan. De borde ju ha förutsättningar att vinna allt.
Men ju mer jag läser, desto mer inser man att Magic Jack inte är ett fotbollslag – det är en soppa. Man förstår hur spelare förlamats av bråk och interna stridigheter. Och att pengarna är roten till allt ont.

Dan Borislow är miljardär. Och han sågs som en frälsare när han i december 2010 köpte Washington Freedom, och flyttade laget till Boca Raton i Florida. Borislows pengar var tänkta att rädda ett WPS där fyra lag hade tvingats dra sig ur av ekonomiska skäl efter de två inledande säsongerna.
Pengarna lockade alltså WPS att knyta upp Borislow. Pengarna förblindar nu USA:s allra största stjärnor.

Många av Magic Jacks mindre namnkunniga spelare har däremot väldigt lite positivt att säga om Borislow. Den nuvarande Paris Saint-Germain-spelaren Ella Masar tar bladet från munnen i det här blogginlägget.

Kristianstads danska landslagsspelare Johanna B Rasmussen spelade också för Magic Jack. Hon lämnade Florida i början av augusti. Strax efter berättade hon i en artikel i Kristianstadsbladet om hur Borislow provat fem olika tränarkonstellationer under sin första säsong i WPS, och hur han skickade elaka mejl till sina egna spelare.
En av de fem tränarna var Borislow själv. En annan var Abby Wambach, som inte framställs speciellt positivt i Masars redan nämnda blogg.

Borislow bröt mot så många regler att ligaledningen i oktober beslöt att utesluta Magic Jack. Redan innan dess hade Borislow stämt ligan, och den processen slutade med att Magic Jack bara skulle spela uppvisningsmatcher.
Men tvisten tog alltså så mycket ekonomi och energi att WPS lades på is.
Och det enda i den här soppan som jag känner mig riktigt säker på är att sista ordet inte är sagt…

Fyrverkeri av Landström i Turkiet

* LDB FC Malmö slog Kristianstads DFF med 2–1 (0–1) i dagens mest intressanta match i Sverige. Ett resultat som är lovande för KDFF, men inte lika positivt för Malmö, som skall spela kvartsfinal i Champions League mot haussade FFC Frankfurt om en dryg månad.

Målen gjordes av Kosovare Asllani för gästerna i första halvlek, och Emma Wilhelmsson samt ett självmål för Malmö efter paus.
http://www.damfotboll.com konstateras att Malmö vann ”årets första derby mellan Skånes båda lag i Damallsvenskan.”
Båda? Hur är det med Vittsjö då, undrar jag lätt försiktigt. Vilket landskap räknas de till? Småland? Halland?

* FFC Frankfurt har för övrigt visat toppform under sitt Turkietläger. Först 4–1 mot Göteborg, sedan 13–1 igår mot schweiziska FC Staad – som Göteborg slog med 6–0 förra helgen.
Jessica Landström kom in i halvtid och hann på sina 45 minuter göra hela fyra mål. Bland annat slog hon till med ett äkta hattrick på cirka tio minuter. Ett lovande formbesked. Några uppgifter på eventuell speltid för Sara Thunebro har jag tyvärr inte lyckats hitta.
Frankfurts övriga målskyttar var Dzsenifer Marozsán 3, Kerstin Garefrekes 2, Fatmire Bajramaj 2, Sandra Smisek och Svenja Huth.

* Även en av Göteborgs blivande kvartsfinalmotståndare visade toppform idag. Arsenals mittfältare Jennifer Beattie gjorde nämligen fyra mål när Skottland slog Nordirland med 5–1 i en träningslandskamp.
Jag har ju tippat Skottland som tvåa bakom Frankrike i EM-kvalgrupp 4. Jag känner ingen anledning att omvärdera det tipset.

* I franska ligan vann Juvisy och Montpellier sina ligamatcher idag klart. För Montpellier, som vann med 5–1 hemma mot Henin-Beaumont, gjorde Marie-Laure Delie två mål.
Juvisy slog Guingamp med 3–0 borta, och tar med två poängs marginal tillfälligt över serieledningen från Lyon. Lotta Schelin:s lag har dock en match mindre spelad, eftersom deras bortamöte med Muret sköts upp på grund av kylan.

Barcelona, Vittsjö och Öster hetast under iskall fotbollslördag

Det var en ganska tunn fotbollshelg. I dag blev den mest intressanta matchen, KIF Örebro–Linköping, inställd på grund av kylan.

* Enda allsvenska laget som var i farten var Vittsjö GIK som ställde upp reservbetonat, och pliktskyldigt vann med 3–0 mot division II-laget Asarum. Målen gjordes av Emma Sjödahl, Johanna Andersson och Josefine Mårtensson. Enligt lokaltidningen Norra Skåne var nyförvärvet Emma Kullberg bäst i Vittsjölaget.

* Den mest intressanta matchen som spelades var nog ändå mötet mellan de två förväntade topplagen i söderettan, Öster och Dalsjöfors. Där vann småländskorna med 3–1 mot västgötskorna.
Enligt vad Östertränaren Marie Bengtsson sa till Smålandsposten hade Öster 21–9 i avslut. Och även om Ellen Larsson gav Dalsjöfors ledningen i minut 70 kunde Öster vända under den sista kvarten efter två mål av Anna Hjälmkvist och ett av Johanna Kärrå.
Dalsjöfors lag var reservbetonat, man saknade bland annat sina kanadensiska stjärnor Erin McLeod och Melissa Tancredi. Men det kommer Boråslaget även att göra i minst fem seriematcher under året, så de måste kunna prestera ändå om det skall kunna bli den omedelbara allsvenska comeback som Dalsjöfors satsar mot.

* I Italien vann Bardolino Verona med både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström i startelvan med 2–1 mot Como. Därmed lånar (?) Bardolino serieledningen i ett dygn. För i morgon spelar Brescia borta mot Lazio och Tavagnacco hemma mot Milan. Både Brescia och Tavagnacco passerar Bardolino – om de vinner sina matcher. Och de gör de nog, för både Milan och Lazio återfinns bland de fyra lägst placerade lagen i tabellen.

* I Frankrike har redan fyra av sex matcher den här helgen ställts in på grund av kylan. Bland de inställda matcherna finns Lyons bortamöte med Muret, som skulle spelas i morgon. Alltså ingen match för Lotta Schelin i helgen.

* Barcelonas damer leder överlägset den spanska ligan, Superliga Feminina. På de 15 omgångar som spelades fram till det nu pågående vinteruppehållet vann Barca 14 matcher, och kryssade bara i det avslutade derbyt mot Espanyol.
Under uppehållet har nu Barca finbesök från Japan i form av det stjärnspäckade japanska mästarlaget Inac Kobe Leonessa – med Homare Sawa som härförare. I går spelade de båda lagen 1–1, efter japanskt ledningsmål av Chiaki Minamiyama och kvittering från Olga Garcia.
Är Barca månne på väg att bli en maktfaktor även bland tjejerna?

* Morgondagens på förhand mest intressanta match är träningsmatchen mellan LdB Malmö och Kristianstads DFF. Det skall bli kul att få en första försmak av var Malmö står med en dryg månad kvar till kvartsfinalen i Champions League mot starka FFC Frankfurt.

Pingis, silencio stampa, ett hett tips och lösningen på KDFF-gåtan

Dagens inlägg blir ett uppsamlingsheat av smått och gott från veckan som gått. Trevlig läsning.

* Göteborg FC föll mot Frankfurt med 4–1 i en träningsmatch häromdagen. Resultatet är ett tydligt tecken på att vårt ena svenska Champions Leaguehopp behöver minst ett par toppspelare till för att kunna hävda sig när det smäller till om en och en halv månad.

* För övrigt är det nu klart med tid och datum för Göteborgs första kvartsfinal i just Champions League. Arsenal–Göteborg spelas onsdagen den 14 mars, med avspark 14.30 brittisk tid. Det är väl 15.30 svensk tid, om inte jag är helt fel ute.
Med sådan starttid kan Arsenal inte förvänta någon storpublik. Max 300?
Matchen spelas för övrigt på Meadow Park, som är hemmaarena för herrlaget Boreham Wood FC i engelska sjätteligan.

* Mer Göteborg. Läste att Olivia Schough slog Torbjörn Nilsson i två raka set i bordtennis under träningslägret. Det kan inte vara bra för stämningen i truppen. För en sämre förlorare än Torbjörn Nilsson är svårt att hitta. Jag vet, för jag har vunnit mot honom i fotbollstennis en gång. En stor seger.
Kanske bra därmed att Sara Lindén lät (?) Torbjörn vinna första setet i deras tennismatch med 7–6… Sedan bröts matchen på obestämd tid.

Lisa DeVanna

* Linköping stod för veckans värvning när de fick Lisa De Vanna att skriva på. Hon är grymt snabb och ligger bakom massor av mål. Blir spännande att följa i allsvenskan.
Och det på många sätt. För det första jag tänker på när jag hör hennes namn är att det varit mycket strul runt henne, och att hon inte ger några intervjuer.
I varje fall var det tvärstopp vid VM i somras. Då var vi ett gäng svenska reportrar som försökte få prata med henne. Det var lönlöst.
Det skall bli intressant at se om Peter Mildaeus och de andra på Corren får något snack med Australiens stjärna – eller om det är Silencio Stampa som gäller i Linköping i år.
Apropå Peter och Corren så satt han och fotograf Jigerström på parkeringen i Leverkusen och tog emot mig när jag kom ner till VM i somras. Fast nej, jag var inte avundsjuk på deras boende…

Correns utsända bredvid sitt rullande hotell.

* En vaken bloggläsare gav mig snabbt lösningen på gåtan med den KDFF-bil som stod parkerad i mitt kvarter. Tack.
Det var för övrigt ägaren själv, Markus Nilsson, som gav svaret. Ett lätt pinsamt sådant för honom själv. Han är nämligen ny klubbchef i Vittsjö, men har inte strajpat om bilen sedan han slutade sitt tidigare jobb, det som kanslichef i Kristianstads DFF.
Och han hävdar att han inte var i Borås för att värva spelare. Jag är beredd att tro honom…

En typisk Vittsjöbil?

* Läste i helgen på Linda Wijkström:s twitter att tränarna i norr- och söderettan spår att Sunnanå SK kommer att ta sig till damallsvenskan 2013. Således bara en plats kvar att kriga om för Dalsjöfors, Sundsvall, QBIK, Hammarby, Öster och övriga intressenter.

* Ser att Maria Karlsson och Stephanie Öhrström inte längre är ligaledare i Italien. Deras Bardolino Verona har bara tagit fyra poäng på de tre senaste omgångarna, och har fallit ner till tredje plats i en allt jämnare toppstrid. Framför allt är det krysset hemma mot bottenlaget Venezia som ställt till det för Veronalaget.
Brescia leder nu på 29 poäng och bättre målskillnad än Torres. Bardolino har 28 poäng som trea, och Tavagnacco har 25 som fyra. Det är de här fyra lagen som gör upp om guldet – och om den andra platsen i Champions League.

Var hamnar alla WPS-spelare?

Vart skall spelarna ta vägen? Det är frågan på allas läppar sedan WPS lades på is i förrgår.
Pia Sundhage uppmanar alla USA:s OS-aktuella spelare att strunta i klubbfotboll inför OS.
Så här sa Sundhage till GP om sina landslagsspelare:

”De gör som de vill, men jag tror inte att ni kommer att se en enda av dem i Sverige. De har väldigt bra förutsättningar i USA och är lojala mot sin arbetsgivare, förbundet.”

Men det finns ju mängder av spelare från andra länder, och dessutom ett stort antal duktiga amerikanska spelare som står utanför landslaget.
Och många av dem har tydligen redan hört av sig till svenska klubbar. Så här twittrade Kristianstads tränare Elisabeth Gunnarsdottir tidigare i dag:

”Det är verkligen silly season. I trodde aldrig att jag kunde få så många e-mejl och telefonsamtal från så många fantastiska spelare på 48 timmar. Vart skall alla ta vägen?”

Och där var den heta frågan igen.
Jag har funderat, och kommit fram till följande teori:

Många av de amerikanska spelarna kommer nog att tvingas spela i någon av de halvprofessionella ligorna USL W-league eller WPSL.
Den senare ligan har för övrigt erbjudit alla fem WPS-klubbarna varsin plats.

För de många utländska spelarna känns det som att allsvenskan och ytterligare fem ligor har första-tjing, nämligen engelska FAWSL, ryska ligan, tyska Frauen-Bundesliga, franska Feminine division 1 och japanska L-league.
Transferfönstret är i och för sig stängt till flera av dem, men har jag uppfattat saken rätt så går det att få dispens om man kommer från en nedlagd klubb.

Hur märks då det här i allsvenskan? Jo, de klubbar som har lediga platser i sina trupper gnuggar förstås händerna.
Göteborg har minst två platser lediga, Vittsjö har ett par–tre, Linköping har en och så vidare.
Det kommer säkert att dyka upp minst ett dussin WPS-spelare innan allsvenskan drar i gång. Men framför allt blir det spännande att se vad som händer vid höstfönstret, när alla USA:s OS-spelare skall ha klubbar. Då blir det huggsexa. En spännande sådan.
Plötsligt har silly season blivit mer intressant än någonsin förr.

Vad kan Kristianstads DFF vara ute efter i mitt kvarter?

Tog en liten promenad i Borås tidigare i dag, och blev lite förvånad när jag fick se den här bilen bara ett stenkast hemifrån:

KDFF-bil på Sturegatan

Som reporter började man ju fundera över orsaken till Boråsbesöket. Såvitt jag vet har ingen av Kristianstads spelare någon anknytning till Borås.
Visst är det inte ovanligt att en Göteborg FC-bil står parkerad i samma kvarter. Men då vet man ju att det är Sara Lindén som hälsar på syster Anna.

Nästa tanke var att KDFF var på plats för att värva någon Dalsjöfors-spelare. Den tanken viftades snabbt bort. För de flesta är numera uppbundna, och nu finns det ju 100 toppspelare från WPS att lägga pengarna på…

Ännu så länge är gåtan med KDFF-bilen olöst. Men har du förslag på lösning är du välkommen att höra av dig.

Topplistan som blev en önskelista efter WPS fall

Under 1,5 veckor har jag följt det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet. Jag har sett alla Kanadas och USA:s matcher, och har utlovat en lista över kvalets bästa spelare.

Nu när WPS tråkigt nog valt att ställa in allt spel under 2012 är det här även en önskelista över vilka spelare jag helst vill se i allsvenskan under året.
Och ja, jag vet att USA:s landslagsspelare troligen inte kommer att spela någon klubbfotboll i år – i varje fall inte innan OS. Men man måste ju få drömma…

Här är i alla fall min lista över de fem spelare som var bäst i Vancouver:

1) Christine Sinclair, Kanada
28-åringen har blivit utnämnd till Kanadas bästa spelare sju år i rad. Hon är den enda stora anledningen till att hennes hemland hänger med hyfsat i världstoppen. Hon är också den stora anledningen till att Kanada spelar i OS till sommaren. Nio mål och tre assist stod målmaskinen för under kvalet. Men hon är mer än bara en målskytt. Sinclair är även en smart framspelare. Abby Wambach skall nyligen ha utnämnt Sinclair till världens bästa spelare. Så långt går inte jag, men tre i topp är hon nog…

2) Carli Lloyd, USA
Trots att hon har en ganska defensiv roll på USA:s centrala mittfält satte Lloyd sex mål på fem matcher i OS-kvalet. Dessutom var hon nyckeln till det fina spel amerikanskorna hade. Lloyd imponerade nämligen med sitt passningsspel. Hon var alltid spelbar, och löste i princip alla situationer.

3) Christie Rampone, USA
Var lite tveksam till henne efter att hon spelade fram till Japans 1–1-mål i VM-finalen i fjol. Men inser nu att det var ett olycksfall i arbetet. För 36 år gammal är hon fortfarande helt dominant i USA:s backlinje. Att Hope Solo höll nollan i fem matcher i rad är mycket Rampones förtjänst. Hennes snabbhet är slående, och hon stoppar ofta motståndarnas anfall innan de når straffområdet. Dessutom har Rampone god känsla i sina uppspel med högerfoten.

4) Lauren Cheney, USA
Ligger bakom väldigt många amerikanska avslut. Gjorde två mål och hade sju assist i kvalet. Rör sig smart, är spelskicklig och har förmågan att hitta fram med de avgörande passningarna.

5) Alex Morgan, USA
På 210 minuter spel stod den blixtsnabba forwarden för 4 mål och 6 assist. Och viktigt att påpeka – tre mål och två assist kom på 120 minuters spel mot Costa Rica och Kanada, alltså kvalificerat motstånd. Det är bara att slå fast, det finns inte många backar som hänger med Morgan.

Nej, varken Hope Solo eller Abby Wambach är med på listan. Solo mest för att hon inte behövde vara bra. Wambach nosade på en plats för sitt målskytte. Hon är fortfarande straffområdets drottning, och sex mål och fem assist på 285 spelade minuter är förstås väldigt bra. Fast inte tillräckligt här. Det kan vara hälsenorna som spelar spratt, men Wambach ser långsam ut ute på planen.
Jag tar inte heller med någon mexikansk eller costaricansk spelare. Men de var faktiskt inte ens nära. Närmast en plats på min topplista var faktiskt ytterligare en USA-spelare, nämligen Heather O’Reilly som såg väldigt rapp ut på sin högerkant.

Därmed sätter jag punkt för Nord- och Mellanamerikas OS-kval. WPS-diskussionen är däremot långt ifrån klar. Mer om den kan det bli redan i morgon.