Mållös debut för Marta

Ser att Marta gjort en halvlek för sitt Tyresö idag. Den blev mållös, precis som hela träningsmatchen borta mot danska Bröndby.
Enligt twitterrapporter var det en ganska dålig match. Det som förvånar mig är att Tyresö hade tillgång till samtliga sina svenska landslagsspelare.
Linköpings FC ställde ju in kvällens match mot Dalsjöfors Goif på grund av landslagssamling.

* Bröndby–Tyresö ingår i en träningsturnering. De andra två lagen i cupen spelade på planen bredvid. Där tog damallsvenska nykomlingen Vittsjö en meriterande 2–0-seger mot danska ligalaget Skovbakken. Josefine Mårtensson och Sofie Andersson gjorde målen under matchens första kvart.

* Annars väntar man väl mest på landslagsturneringarna Cyprus och Algarve cup skall dra igång i nästa vecka. Där visar de alla världens bästa landslag utan Brasilien upp sig. Skall bli spännande att följa.

* På söndag spelas omgång 13 i Frauen-Bundesliga. Även om det inte är några toppmatcher är det kul att ligan åter är igång.
För övrigt tjuvstartade Hamburg och Turbine Potsdam i onsdags. Och spelade överraskande 1–1. De gästande ligaledarna missade straff i början, och var tydligen riktigt illa ute på slutet.
Antonia Göransson spelade från start hos Potsdam, men byttes ut i minut 60. Ersättaren var en debutant från damallsvenskan, isländska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir. Även fjolårets Dalsjöforskapten, Alex Singer, fick debutera för Potsdam. Singer spelade 90 minuter som vänsterback.

* I Italien har Bardolino Verona viktig nyckelmatch hemma mot Tavagnacco i morgon. Där krävs det nog tre poäng för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag, om man tänker vinna ligan.

Damallsvenskan – bäst i världen?

Vilken liga som är bäst i världen var en av de frågor som togs upp på den intressanta och storslagna presskonferens som Tyresö höll i onsdags.
Det är få presskonferenser i Idrotts-Sverige som går att ha i en biograf utan att de känns krystade. Men när Marta skulle presenteras så upplevde jag från webb-tv-skärmen att det funkade.

Dessutom var allt proffsigt skött. Det känns verkligen att Tyresö driver utvecklingen i damallsvenskan i en väldigt positiv riktning.
Hoppas andra klubbar ser, lär sig och tar åt sig de bästa bitarna. För ännu så länge går det tyvärr att komma väldigt långt inom damfotbollen utan speciellt mycket kompetens eller vision.

Mest positivt var förstås att presskonferensen resulterade i fantastiskt stort utrymme i riksmedia. Jag har idag noterat följande:
* Svenska Dagbladet – Dragbild på förstasidan – kors i taket. Samt tre sidor inne i tidningen. Dessutom ytterligare en sida damfotboll om Johanna Almgren. Stort.
* DN – en sida.
* Aftonbladet – 2 sidor.
* Expressen – 1,5 sida.

Den mest intressanta vinkeln på Martanyheten har DN, där Tyresös tränare Stefan Fredriksson medger att allt annat än guld vore ett fiasko. Han säger:

”Ja, så är det ju.”

Guldkrav kan vara ett tungt ok att bära. Och samtidigt ser jag ytterligare ett tecken på att Linköpings FC har ett perfekt utgångsläge…

I flera tidningar benämns damallsvenskan nu som världens bästa liga. Det kan möjligen stämma under våren. Men till hösten har nog toppklubbarna i Frauen-Bundesliga delat upp USA:s landslagsstjärnor mellan sig – och tagit död på diskussionen.
För klart är att den tyska ligan har legat före allsvenskan sedan Umeå IK tappade Marta till WPS. Och troligen ligger nog Frauen-Bundesliga fortfarande i toppen – även om vi svenskar gärna vill att det skall vara annorlunda.

Tyresöordförande Hasse Lindberg sa så här i onsdags om Frauen-Bundesliga:

”Ligan i Tyskland har smal topp.”

Jag är rädd att den beskrivningen snarare gäller damallsvenskan 2012 än Bundesliga. För i Tyskland har fortfarande fyra lag god guldchans efter drygt halva serien. Och även om bottenlagen sällan tar poäng mot toppgängen så är min bedömning att det mer beror på att topplagen är av högsta klass än att bottenlagen är usla.

Till sist, på den aktuella Europarankingen är damallsvenskan bara trea. Tyska ligan leder, med den franska som tvåa. Svaga svenska insatser i de senaste årens Champions League har gjort att vi passerats även av Feminine Division 1.
Men det som händer nu är spännande. Kanske håller damallsvenskan på att göra en seriös och varaktig comeback. Kanske är det tillfälligt. Den som lever får se…
Klart är dock att det kommer att dröja några år innan allsvenskan passerar Bundesliga och Femimine Division 1 på Europarankingen. För inte kan väl LdB FC Malmö eller Göteborg FC skrälla i Champions League?

Martas varumärke är starkare än damfotbollens

Jag följde hela gårdagens presskonferens med Marta, och konstaterar att det finns ganska många saker därifrån som går att kommentera.
Jag sparar flera punkter till senare, men känner att jag först spontant vill applådera hennes mod att ta allt snack på svenska.
Bra jobbat.

Jag blev däremot negativt överraskad när Oliver Cabrera dök upp på podiet. Hans rykte är genomuselt, och jag förstår inte riktigt hur Tyresö tänkte när de lyfte fram den skandalomsusade före detta (?) agenten. Även om allt säkert har fått rätt till får Cabrera affären att omges av en otrevlig doft.
Svagt jobbat.

Kul var däremot att presskonferensen sändes i webb-tv på tre olika kanaler, för såväl SVT, Aftonbladet som Expressen körde live.
Noterade att Linda Wijkström, som är generalsekreterare för Elitföreningen Damfotboll, twittrade att det var ett tecken på att damfotboll engagerar.
Så kan man se det.
Fast tyvärr är det bara en väldigt liten del av damfotbollen som engagerar media. Och den stavas Marta.
För det är nog ingen överdrift att säga att Martas varumärke är klart starkare än damallsvenskans. Ja, i Sverige är Martas varumärke faktiskt starkare än damfotbollens som helhet.

Hur bra är då Marta nuförtiden?
Som jag ser det är hon inte längre bäst i världen. Fast hon är mest spektakulär. Hon kan fortfarande avgöra matcher på allra högsta nivå, helt på egen hand. Och hon har en unik teknik.
Alltså blir hon återigen en välkommen attraktion i damallsvenskan. Ett givet affischnamn. Fast hon har på senare år även blivit förknippad med filmningar – något som damfotbollen i övrigt är fri från. Minns att hon blev utbuad i två matcher under VM i somras. Hoppas inte hon tar med sig det otyget till Sverige.

Men jag tror att publiken kommer att se genom fingrarna med Martas negativa sidor. Den brasilianska superstjärnan kommer att se till att damallsvenskan 2012 blir en enda lång fotbollsfest. Och det är kul.

Marta till Tyresö – men guldet tar Linköping

Marta har just presenterats som Tyresös senaste supervärvning. Då borde det jublas även i Linköping.
För visst, förnuftet säger att man inte kan tippa annat än guld till kommunen i Stockholms utkant. Men något inom mig gör att jag väljer att stå fast vid Linköpings FC som mitt guldtips.

Kanske är det bara ett behov av att vara motvalls, men nog känns väl Östgötalaget mer välbalanserat? Det är högsta kvalitet i alla lagdelar.
Tyresö har verkligen inte en dålig målvakt, eller ett dåligt försvar. Men jag upprepar frågeställningen om hur det är med snabbheten bakåt?

Offensivt är det däremot toppkvalitet rakt igenom i Tyresö FF. Så mycket kvalitet att Madelaine Edlund borde vara väldigt orolig idag. För logiskt så borde det vara hon fick se sin plats i startelvan förlorad. För inte tänker väl tränare Stefan Fredriksson placera Marta som yttermittfältare? Det vore ju slöseri med resurser.

Som jag ser det borde Tyresö spela Marta högst upp på topp i den 4-1-4-1-uppställning de inlett försäsongen med. Hon får närmast stöd av Caroline Seger och smarta Vero Boquete – som hamnar i en nummer tio-roll. Bakom dem säkrar Lisa Dahlkvist centralt som mittfältslibero. På kanterna återfinner vi Elaine och Kirsten van de Ven. Jo, det laget låter rätt bra…
Och som sagt, alla förnuftiga experter kommer att tippa Tyresö. Därmed får Linköping chansen att jobba ur underläge, något som brukar passa svenska lag ganska bra.

De stora förlorarna här heter Göteborg FC. De skuggas närmast av LdB FC Malmö och Umeå IK. Fjolårets tre topplag känns helt avskurna från årets guldstrid redan två månader innan avspark. Udda.
Och det känns ännu mer konstigt att det är GFC och LdB som skall representera Sverige även i höstens Champions League.

Malmö har ju inga mer pengar att handla för. Göteborg har pengar, men nu ser jag inte hur de skall kunna kontra på Tyresös och Linköpings satsningar?

Positivt med gamla nyheter om Marta

Aftonbladet kör i dag en nyhetstext som handlar om att Marta inte kommer att spela för Umeå IK i år.
Det visar att Marta Viera da Silva är den enda damfotbollsspelare som kan få nyhetsplats i svensk riksmedia utan att något hänt.

För nyheten om att Umeå fick beskedet om att Marta kräver sex–sju miljoner kronor i årslön är ju tre veckor gammal, och har förekommit i var och varannan svensk tidning.
Citaten från de svenska toppklubbarna känns också igen. Inte minst LdB FC Malmös uttalande som klubbdirektör Niclas Carlnén gjorde till Sydsvenskan i slutet av januari.

Men som sagt, det här visar hur stor Marta är. Sådana här artiklar är mer regel än undantag om stora herrfotbollsstjärnor under silly season. Men i damfotbollen skrivs det aldrig på det här sättet.
Om det inte gäller Marta.

Det här är en signal om att hon är den enda fotbollstjej som kan sälja tidningar på sportsliga meriter.
Kul, även om jag ju gärna hade sett att det fanns fler…

Noterade i söndags att Expressen hade ett helt uppslag med en djupintervju med Lotta Schelin. Kul att Schelin syns allt oftare i de stora medierna. Hon har suttit i morgonsoffor och varit med i liknande intervjuer flera gånger den här vintern.
Men det räcker inte för att bli en riktigt stor stjärna. Först när medierna rapporterar om vartenda ligamål hon gör kan Schelin nå riktigt stor stjärnstatus. Men när sker det?

Lundgren totalsågar Dennerby

Vissa hemsidor är väldigt dåliga på att marknadsföra riktiga toppnyheter. En av dem är definitivt http://www.damfotboll.com.
Jag surfade in där nu vid lunchtid och var nära att strunta i att läsa en text med den intetsägande rubriken ”Sofia Lundgren – back in business”.

Damfotboll.coms nyhet om Sofia Lundgren

Sofia Lundgrens utspel om Dennerby på Damfotboll.com

Men en formulering i ingressen om att ”hon har intressanta saker att säga bland annat om sin situation i landslaget” fick mig ändå att klicka på texten.
Den visade sig innehålla sprängstoff. Linköpings FC:s målvakt går nämligen till stenhård attack mot hur landslagsledningen – alltså förbundskapten Thomas Dennerby – sköter målvaktsfrågan.
Läs själv Lundgrens utelämnande citat till damfotboll.com:

”När jag väl väljer att åka iväg biter jag ihop. Men så känner jag ibland, nä, men varför ska jag åka dit? Vi tre som är med nu har varit med ganska länge. De vet vad vi kan, de vet mina kvalitéer, de vet Kristins och Hedvigs kvalitéer och de vet våra svagheter. Om de ändå valt en målvakt då har de gjort det och då behöver man inte hålla på med det här tjafset ”nej, det är öppet inför varje år vem som ska spela”, för det ÄR inte öppet inför varje år! Det handlar inte om den som är bäst i serien – för två år sedan vann jag Årets målvakt, sedan vann Kristin Årets målvakt och fortfarande är det ingen av oss som får spela.”

Sofia Lundgren och Kristin Hammarström tränar

”Jag är för gammal för att vara med och sitta som tredjemålvakt i VM eller EM. Vad man än gör så tycks det inte ha någon betydelse. Min styrka är att vara jämn, jag gör sällan plattmatcher eller stora misstag, jag håller en bra nivå. Vi är förstås olika alla tre landslagsmålvakter. Men just detta att de aldrig kan säga till mig varför jag inte får spela. Så har det varit i flera år. Det kommer aldrig någon förklaring och då blir man ju ledsen…”

Missförstå mig rätt nu, jag tycker att http://www.damfotboll.com är en väldigt positiv sida för svensk damfotboll. Fast den kunde ha gjort ännu mycket större nytta om materialet hade varit bättre paketerat.
Det här är ett typexempel. Damfotboll.com har material som skulle kunna toppa sportsidorna i vilken större svensk tidning som helst. Fast man vågar inte berätta det fullt ut. Bara det att Lundgrens citat kommer sist i texten är ju ett kardinalfel.

Problemet är att de som jobbar åt hemsidan inte vågar sticka ut hakan lika långt som Sofia Lundgren. Det blir alldeles för slätstrukna texter med torra och intetsägande rubriker.
Det blir det till och med när Lundgren bjuder sidan på öppenhjärtiga, kritiska citat av ett slag man väldigt sällan ser från aktiva landslagsspelare.

Bajens frälsare, ryska fynd i USA och en alltför snäll kommun

Dags för lite betraktelser kring några av de senaste dagarnas nyheter inom svensk och internationell damfotboll. Först till Malmö där LdB FC:s rop på hjälp i alla fall givit tillfällig utdelning.

* Malmö kommun ger klubben 1,4 miljoner kronor i akuthjälp fördelat på två olika projekt.
Det ena projektet är att kommunen betalar 650000 kronor i entréavgifter för samtliga Malmös skolbarn för årets alla matcher.
I min värld är det ett högst tveksamt agerande av Malmö kommun. Minst lika tveksamt som när Helsingborgs kommun gick in och räddade HIF för några år sedan.
Jag noterar samtidigt att kommunen i Borås satsar 450000 kronor till Elfsborg som sponsring för 2012, och att Dalsjöfors får 100000 kronor. Vi snackar alltså sponsring i Borås.
I Malmö har det gnällts på att kommunen ger mer i bidrag till MFF än till LdB. Är det verkligen bidrag vi pratar så förstår jag att LdB tycker att det är orättvist. Pratar vi sponsring är läget däremot ett helt annat…

* Jag ifrågasatte seriositeten i Hammarbys återtåg i fredags. I helgen lämnade Söderklubben två rätt skilda svar.
Dels gjorde man klart med amerikanska Megan Mischler – och visade att man ändå inte tänker lägga sig ner och dö.
Men sedan blev det förlust med 3–2 mot Sirius. Knappast ett styrkebesked. Mer en tydlig signal om att den 22-åriga amerikanska forwarden lär behövas.

* Ser att AIK kryssade mot Kif Örebro, 2–2 i lördags – efter att haft ledningen två gånger om. Kan jag kanske ha undervärderat gnagarna? Nja, en svala gör ingen sommar, så jag väntar med att revidera mitt allsvenska tips.
AIK:s mål gjordes för övrigt av Therese Boström och Clara Markstedt, medan Hanna Ågren och Sanna Talonen gjorde Kifs båda mål.

* Jag skrev nyligen om Yael Averbuch – 16-faldig landslagsspelare för USA – och hennes önskan att spela i Europa. Jag skrev dessutom att hon skulle vara ett kap för vilken klubb som helst.
Jag hoppades på Sverige. Men det blev inte allsvenskan för Averbuch. I helgen landade hon nämligen i Moskva för att förstärka ryska storklubben Rossiyanka.
Hon kommer att vara spelklar för Sofia Jakobsson:s klubb till kvartsfinalmötet med Turbine Potsdam i Champions League.
Men det kan bli tre amerikanskor till i laget innan det ryska övergångsfönstret stänger i slutet av veckan. Averbuch bloggar nämligen att hon hade sällskap med den före detta Kristianstadsspelaren Kia McNeill och Philadelphiabacken Leigh Ann Robinson till Ryssland. Och enligt WSoccerNews är även Lori Chalupny aktuell. Hon har 91 landskamper och ett OS-guld (2008) på meritlistan.

* Helgens matcher i den tyska ligan sköts upp på grund av kyla. Men på onsdag är tanken att Hamburg skall ta emot just Turbine Potsdam i årets första Bundesligamatch. Avsparkstiden är satt så tidigt som 15.00. Kanske är tanken att det skall bli karnevalkänsla på spelet, för vi är inne i den tyskspråkiga världens karnevalveckor – de som kallas Fastnacht.

* Vi fortsätter i Tyskland. Ser att storklubben FFC Frankfurt fick en riktig resa av Eintracht Frankfurts U15-lag i FFC:s genrep inför helgens ligapremiär.
Storsatsande FFC föll med 7–2 (2–2) mot pojklaget efter mål av Svenja Huth och Kerstin Garefrekes. Och häromveckan föll FCR 2001 Duisburg – utan landslagsspelare – med förkrossande 11–0 (7–0) mot Fortuna Düsseldorfs U15-pojkar.
Jag har tidigare skrivit att bra damlag motsvarar just 15-årslag för herrar. Kanske har jag övervärderat tjejerna där. Det kanske är läge att sänka den åldern till typ 14,5?

* Slutligen en notering från Italien. Där vann alla fyra topplagen sina matcher i helgen, vilket innebär att svensklaget Bardolino Verona (Stephanie Öhrström och Maria Karlsson) fortfarande lånar serieledningen.
Lånar skriver jag eftersom de leder med två poäng, fast har en match mer spelad, än tvåan Brescia.
På lördag har Bardolino för övrigt en svår, och grymt viktig, hemmamatch mot trean Tavagnacco.

Linköping vann avslagen förfest

Tillbaka på bloggen efter en datorfri helg noterar jag att Linköpings FC motsvarade mina höga förväntningar när de vann träningscupen i Växjö.
De vann trots att varken Lisa De Vanna eller Manon Melis var med, och trots att de både fick spela mot Tyresö och Göteborg FC. Så nej, jag känner ingen anledning att revidera mitt guldtips.

Däremot fortsätter jag att sätta stora frågetecken kring marknadsföringen av svensk damfotboll.
Inför den här träningscupen läste jag både i Smålands-Posten och på www.damfotboll.com att Växjö 2013 Cup skulle ses ett slags förfest inför EM, och som en tidig satsning för att höja intresset för damfotboll inför mästerskapet.

Jag var alltså inte på plats själv i Småland, men när man läser följande på smp.se om finalen:

”Linda Sällström lurade sin bevakning och skruvade upp 1–0 i bortre hörnet och Louise Fors knorrade på ett suveränt sätt in en frispark i krysset. Aktioner som höll hög klass, men tyvärr bevittnades av ett fåtal åskådare i Växjö Tipshall – trots att det var fri entré.”

…så känner man att det nog var en ganska avslagen förfest. Och då min erfarenhet är att förfesterna oftast är partykvällarnas höjdpunkt så blir man ju lätt orolig för nästa års mästerskap.

Jag frågar mig om det inte är hög tid att börja hamra in EM i folks medvetande nu?

För jag tror inte att så många svenskar har koll på att det är Europamästerskap i fotboll på hemmaplan nästa sommar.
När jag hade på förra veckans presskonferens på min dator på BT.s sportredaktion frågade ett par av mina kollegor vad det var för något som Vickan var ambassadör för. Inte ens erfarna sportjournalister hade koll. Och då tillhör ändå Borås de städer som varit med och sökt värdskapet.

Klart är att Svenska Fotbollförbundet är oerhört mycket sämre än många mindre specialidrottsförbund på att bombardera oss i media med information. Sannolikt en följd av att herrlandslaget inte behöver marknadsföras så mycket, eftersom det säljer sig själv.

Men damfotbollen har tyvärr inte samma attraktionskraft som herrarna – ännu. Jag hoppas att EM-ledningen inser det, och börjar jobba utifrån det. Annars riskerar många av nästa års EM-matcher att få spelas inför pinsamt tomma läktare.

Tungt återtåg för Hammarby

I går tippade jag allsvenskan. Där är det många lag som har förstärkt sina trupper rätt rejält.
Det går tyngre för de båda lagen som åkte ut i fjol, även om både Dalsjöfors och Hammarby strävar efter att få till ett snabbt återtåg.

Eller ja, Hammarby har tydligen startat sitt. Men de har tappat alla sina startspelare från ifjol, och kikar man in på deras hemsida så får man inte direkt någon djupgående info kring hur det egentligen går med deras återtåg:

Från Hammarby Damfotbolls hemsida.

Och inte ljusnar läget när jag läser på en norsk hemsida att Petter Furuseth Olsen blir ny assisterande tränare för Moss herrlag i Norge. Han presenterades ju i höstas som en av dem som skulle leda Hammarbys återtåg.

* För Dalsjöfors ser det betydligt bättre ut. Man har fått behålla flera startspelare från ifjol, bland annat viktiga målvakten Erin McLeod – som ju hade allsvenskans bästa räddningsprocent.
Dessutom har man sannolikt värvat söderettans bästa spelare i smarta, kanadensiska landslagsforwarden Melissa Tancredi.
I dag presenterades dessutom Sophia Lindorsson (ytterback från Jitex) och Mikaela Uthas (mittback från Mariebo) som nyförvärv.
Det var nog skönt för Dalsjöfors att få lite positiva rubriker efter onsdagens pinsamma artikel om Maria Andersson.

* Häromdagen spånade jag fram ett gäng tyska spelarnamn som rubrikmakarna i Göteborg skulle älska att få jobba med.
Ett var Nathalie Bock, som dock inte ser ut att få någon kontrakt. Fast Göteborgshumorn gråter nog inte direkt över att amerikanska WPS-rookien Christen Press blev GFC:s senaste nytillskott. Eller vad tror ni?

* Ett bra rubriknamn i söderettan är Madde Wakt, målvakt i Öster – tack för det tipset, Jocke. Just Wakt måste vara på sin vakt den här helgen, för det kommer nog att bli svettigt för småländskorna.
Hemmalaget Öster är nämligen självklar jumbo i helgens heta träningsturnering, Växjö 2013 cup. Övriga tre lag är guldkandidaterna Tyresö FF, Göteborg FC och Linköpings FC.
Nu har väl inte LFC alla sina nytillskott på plats ännu, men det hindrar inte att morgondagens möte med Tyresö känns lite som den svenska försäsongens höjdpunkt.
Träningscupen är för övrigt tänkt att öka intresset för EM nästa år. Hoppas det bara avser intresset i Växjö kommun, för annars kunde nog marknadsföringen ha varit lite bättre. Eller ja, mycket bättre…

Med Melis är Linköping min guldfavorit

Den 19 december gjorde jag en analys över läget i damallsvenskans silly season. Jag höll på att uppdatera inlägget i en dryg månad.
Då byggde jag inlägget på fjolårets placeringar. Nu är det dags att placera lagen i den ordning jag känner att de hamnar i år.

Sedan Linköping idag presenterat Manon Melis som sitt senaste nyförvärv blir de min nya guldfavorit. Truppen känns väldigt välbalanserad, och faktum är att jag tror att LFC mycket väl kan vinna även om Tyresö har fått hit Marta.

I botten är det dödstråkigt att tippa ut nykomlingarna. Men jag känner att det är ofrånkomligt i nuläget. Varken AIK eller Vittsjö har tillräckligt bra nyförvärv för att det skall gå att lyfta dem över nedflyttningsstrecket ens i ett tips.
Så här skulle alltså 2012 års allsvenska sluta, om den spelades med de trupper som klubbarna har just idag:

1) Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov.
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har fyllt truppen efter att ha gjort en vansinnigt stark silly season. Defensiven var stark redan i fjol – med bara 22 insläppta. Den blir ännu bättre med Nilla Fischer framför den starka backlinjen där Charlotte Rohlin agerar general.
Problemet ifjol var den offensiva uddlösheten. Den har man åtgärdat genom att skaffa blixtsnabba Lisa De Vanna, måldrottningen Manon Melis och talangfulla Emma Lundh. Sedan tidigare fanns Louise Fors och Linda Sällström i truppen. Att ställas mot LFC blir en mardröm för alla allsvenska försvar.

2) Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt Josefine Öqvist.
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
* Har dominerat den här silly season-säsongen, och kommer förstås att vara majoritetens guldfavorit.
Vero Boquete och Marta kommer att göra Tyresö sylvasst framåt, och Caroline Seger/Lisa Dahlkvist allsvenskans bästa centrala mittfält. Med Marta blir inte längre tappet av Jossan någon avgörande faktor.
Men svagheten finns bakåt. Jag var aldrig imponerad av Tyresös försvar ifjol. Och snabbheten där har inte förbättrats med Linda Sembrant:s inmarsch.
Jag tror således att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje.

3) LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt och Anna Welin.
* Jag har konstaterat att Ramona Bachmann och Kathrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och Anja Mittag ser till att målproduktionen hålls på hög nivå, trots att Melis har lämnat.
Men försvaret? Varför har det inte förstärkts? Under hösten var det svajigt. Och utan defensiv trygghet riskerar mästarinnorna att hamna utanför den absoluta guldstriden.

4) Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
* Till slut är känslan att GFC fått ihop ett lag som är minst lika starkt som ifjol. Det hindrar inte att de fortfarande på flera sätt är stora förlorare under damallsvenskans silly season. Mest för att Tyresö och LFC har blivit väldigt mycket starkare.
Men även för att man tappat lagets ryggrad från i fjol – det starka, centrala mittfältet med Dala/Stensland/Sembrant. Visst, nyförvärven ser spännande ut. Anita Asante är ett högklassigt nytillskott, Christen Press likaså och Ingrid Wells måste också vara bra.
Visst är Stina Segerström som ett nyförvärv, och defensiven stabil. Men jag tror ändå att GFC hamnar utanför den absoluta guldstriden.
För det är svårt att bygga en ny ryggrad på kort tid. Och som jag ser det är en trupp om 17–18 spelare ett extremt vågspel. Med ett par skador blir det tomt på bänken…

5) Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson.
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Elena Sadiku och Therese Andersson.
* Med Kosse Asllani i laget tror jag att underskattade Kristianstad kan ta ytterligare ett steg uppåt. För även Becky Edwards, Katrin Omarsdottir och Elena Sadiku är intressanta nytillskott.
Visst, Vidarsdotter ersätter man inte hur enkelt som helst. Men jag har ändå en känsla av att fjolårets sjua kan sluta femma i år.

6) KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander, Valerie Henderson, Olina Vidarsdottir och Kim Ekebom Arodin.
In: Stephanie Labbé, Linda Fransson, Emelie Lundberg och Maria Synnerdahl.
* Har kvar centrallinjen med Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Det räcker för att vara med och ta en plats på övre tabellhalvan även i år.
Fast laget hade behövt ett par namnkunniga förvärv för att kunna höja sig en nivå till i tabellen.

7) Jitex BK
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson.
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
* Stefan Rehn har fått en intressant trupp att jobba med. Kan man undvika en upprepning av fjolårets skadeelände tror jag att Jitex blir en av årets stora utropstecken.
Och bara det faktum att man lämnar genomusla Åby IP för Valhalla kan säkert minska ner skadefrekvensen ganska rejält.
Sjundeplatsen är ett utgångstips, men det är inte långt upp till plats fem, i varje fall inte om Annica Sjölund och Christina Julien får samarbetet att klaffa.

8) Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson, Anna Westerlund och Ida Åberg Zingmark.
In: Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Anina Wede.
* Har tappat trion Bachmann/Pettersson/Sofia Jakobsson, som gjorde 29 av lagets 45 mål ifjol.
Ersättarna är långt ifrån etablerade, säkra kort. Man förstår varför UIK varit med och bjudit på både Marta och Melis.
Västerbottningarna kommer säkerligen att värva någon till forward, men det räcker inte på långa vägar för att försvara fjolårets tredjeplats. UIK gör årets ras i allsvenskan.

9) Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir, Maria Rönnbäck och Jessica Olofsson.
* Det är väldigt mycket nytt i Piteå. Men viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen är kvar. Och om australiska målvakten Lydia Williams håller klassen skall Piteå inte behöva slåss för kontraktet.
I december trodde jag kanske att laget skulle kunna klättra ett par pinnhål till. Men nu är känslan att det inte blir mer än en placering bättre än i fjol.

10) Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh, Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom, Isabell Hammarbäck, Anna Antonova och Caroline Lundberg.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Jag var snett ute i mitt tips kring Djurgården i fjol. Men jag tror att de överpresterade då. Och medan flera konkurrenter värvat internationella toppspelare har DIF fyllt upp med en kvartett från nedflyttade Hammarby.
Med risk för att få stå där med dumstruten i år igen: Djurgården får slåss för sin allsvenska existens i år.

11) AIK Fotboll Damer
Ut: Sofia Almryd Andersson och Shamiram Yakob.
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Jag har dålig koll på AIK. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste man få det tufft. Måste nog värva två–tre toppspelare till för att inte riskera att den här allsvenska sejouren bara blir ettårig.

12) Vittsjö GIK
Ut: Krista Pace.
In: Kendall Fletcher, Loes Geurts och Emma Kullberg.
* Vittsjö gick obesegrat genom söderettan, och har en målspruta i Sofie Andersson (34 mål i fjol) och har värvat en duktig målvakt i Loes Geurts. Men tyvärr – det är hysteriskt stor skillnad på allsvenskan och söderettan.
Med amerikanska nyförvärvet Kendall Fletcher (1 A-landskamp på meritlistan) har man tre landslagsmeriterade spelare i truppen. Och det sägs att Skåneklubben har två öppna platser kvar. Blir det två landslagsmeriterade spelare till finns chansen att klamra över nedflyttningsstrecket på Djurgårdens bekostnad. Men med nuvarande trupp? Glöm det.

Inlägget är senast uppdaterat den 9 mars. Det kommer att uppdateras löpande.

Solo och Leroux till Fredrik Ljungbergs gamla klubb

Fredrik Ljungberg:s före detta klubb i USA, Seattle Sounders, har gjort klart med USA:s stjärnor Hope Solo och Sydney Leroux.
Det är en signal om att flera av USA:s landslagsspelare inte tänker nöja sig med att vara landslagsproffs. Men att de ändå tänker stanna och spela i någon av landets båda stora amatörligor, USL W-league eller WPSL.

Sounders spelar för övrigt i W-league. Fast det är WPSL som gör en specialsatsning på en elitdivision för att fylla luckan efter WPS.
Till WPSL:s nya elitdivision är numera sex av tänkta åtta–tio klubbar klara. Utöver de båda WPS-klubbarna Boston Breakers och Western New York Flash (från Buffalo/Rochester) ansluter ännu så länge FC Indiana, Chicago Red Stars, Aztek MA och ASA Chesapeake Charge från WPSL.
Aztek hör förresten hemma i Boston och Chesapeake spelar sina hemmamatcher i Odenton mellan Baltimore och Annapolis.

Jag har ju tidigare berättat att spelarna från USA:s landslag knappast kommer att spela för europeiska klubbar – i varje fall inte förrän efter OS.
Till Radiosporten berättade Pia Sundhage i måndags att förbundet nu har kontrakterat 23 spelare. De har fått kontrakt i tre olika nivåer, och skall inte behöva spela någon klubbfotboll i år för att få ihop ekonomin.

Vilka spelare det handlar om har jag inte hittat några uppgifter om. Men det känns väl rätt givet att de 18 som ingick i matchtruppen mot Nya Zeeland ingår.
Och att övriga fem också ryms inom de 28 spelare som var kallade till den samlingen.

De 18 spelarna i matchtruppen var förresten: Solo, Nicole Barnhart, Christie Rampone, Becky Sauerbrunn, Kelley O’Hara, Amy Le Peilbet, Rachel Buehler, Shannon Boxx, Amy Rodriguez, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Lori Lindsey, Tobin Heath, Leroux, Lauren Cheney, Alex Morgan och Abby Wambach.

Miss av duktig Geurts – och delikat segermål av Delie

EM-kvalet återupptogs idag efter ett kort vinteruppehåll. Man får nog säga att det var en mjukstart.
Faktum var väl att kvällens mest intressanta landskamp låg utanför de fyra kvalkamperna. Jag tänker på träningsmatchen Frankrike–Holland 2–1.

Jag såg andra halvlek av den matchen. Eller jag hade på den på datorn samtidigt som Milan–Arsenal rullade på tv:n. Så rätt är väl att säga att jag hängde med under andra halvlek. Och det var en rätt ensidig historia.
Holland hade 1–0-ledning från första halvlek, men fransyskorna vände helt rättvist.

Kvitteringen kom efter ett dåligt ingripande från Vittsjös nya målvakt Loes Geurts. Hon boxade bollen rakt upp i luften, och fick se Eugénie Le Sommer nicka in bollen från nära håll.
Sedan satte Marie-Laure Delie segermålet på ett läckert skott som Geurts var chanslös på. Från vänsterläge drog Delie till med högerfoten, och bollen dök in läckert i bortre hörnet. Efter att ha sett första halvlekens höjdpunkter noterar jag dock att Geurts totalt sett gjorde en kanonmatch.

I Holland spelade Manon Melis på topp. Det jag såg uträttade hon inte mycket. Men uppgifter gör gällande att hon har saker på gång i morgon – då skall hon nämligen presenteras som nyförvärv i en allsvensk klubb. Visst blir det väl Linköping? Och visst glider LFC plötsligt upp jämsides med Tyresö i snacket om vilket lag som är störst guldfavorit?

Tillbaka till matchen. Av det jag såg visade Frankrike varför de spelar i OS i sommar. Och Holland kändes som ett lag som har en bit kvar till yttersta Europaeliten.
Kul också att det såg ut som att det var välfyllda läktare i Nimes. Och att matchen visades direkt i fransk tv – trots att det var Champions League samtidigt.

Hur gick det då i EM-kvalet?
Den mest intressanta matchen var Belgien–Nordirland 2–2. Det oavgjorda resultatet öppnar för Norge i grupp 3. Vinner norskorna sina två hängmatcher är de uppe på playoffplats i gruppen.
I övrigt tog Tyskland en säker, men inte speciellt imponerande 5–0-seger i Turkiet. Där gjorde Melanie Behringer två mål. Övriga tyska målskyttar var Dzsenifer Marozsan, Célia Okoyino da Mbabi och Linda Bresonik. Mest intressant var nog trots allt att backen Saskia Bartusiak drog på sig ett rött kort, och missar därmed gruppfinalen mot Spanien den 31 mars.

Det spelades också två bottenmöten. Bosniens och Turbine Potsdams Lidija Kulis blev årets första, och andra EM-kvalmålskytt. Hon gjorde även årets andra mål, när bosniskorna vann med 3–2 borta mot Grekland i grupp 1. Portugal hade sex olika målskyttar när de 6–0-vann mot Armenien i grupp 7.

Inget av resultaten ändrar mitt EM-kvaltips.
För övrigt undrar jag om inte Victoria Sandell Svensson hade kikat in här på bloggen. För visst var Vickans tips av vilka länder som får spela EM i Sverige vid gårdagens presskonferens identiskt med mitt?

Slutligen noterar jag att Spanien har slagit Österrike med 4–1 i en träningslandskamp. Även det ett ganska väntat resultat. Det överraskande där var att österrikiskorna ledde i paus, och att Vero Boquete inte gjorde mål.

Alex Morgan tog nakenbilder

Häromdagen kom Sports Illustrateds årliga baddräktsnummer ut i USA. Varje år kroppsmålas ett antal idrottsstjärnor i aktuell tidning. En av dem i år är USA:s anfallsstjärna Alex Morgan.
The Swimsuit Edition är en tidning som är extremt kopplad till utseende och skönhet – även om det nog även finns en tanke på att sälja badkläder kopplad till den…

Redan nu hör jag moralisterna mullra fram sin kritik mot att Morgan ställer upp på att fotas naken – för även om hon har en målad baddräkt på kroppen är hon ju i praktiken naken på bilderna.
Men jag har svårt att känna upprördhet över Morgans gästspel i baddräktsvärlden, som du för övrigt kan se ett klipp från här. Det sägs ju att all uppmärksamhet är bra.

Men utseendefrågan är intressant. Under VM var den uppe till diskussion flera gånger i den här bloggen.
Jag var till exempel inte så nöjd med att VM hade en officiell slogan som spelade på skönhet. Men delvis kritiserade jag arrangören med kluven tunga, för jag gjorde ju själv en lista över VM:s snyggaste spelare. Den listan ifrågasattes rejält av en känd tv-expert.

Jag gjorde listan dels för att jag tror att de som börjar med att titta på damfotbollen för att se snygga tjejer snart även har ett intresse av att se snygga mål. Dels för att damfotbollen behöver superstjärnor som frontas i alla möjliga kommersiella sammanhang.
Och tyvärr så säljer ett fördelaktigt utseende oftast mer än snygga mål.

Anna Kournikova:s största insats för damtennisen var inte på banan – även om hon också var en fantastisk tennisspelare.
Och David Beckham:s största tillgång som fotbollsspelare är nog trots allt inte den känsliga högerfoten.

Men som sagt, det finns många uppfattningar om den typen av uppmärksamhet som Alex Morgan nu får. Eller vad säger ni?

Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter
:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

I dag får vi en försmak av OS-truppen

Varje land får ta med sig 18 spelare till OS. Troligen finns de flesta svenska fotbollsolympierna med i den trupp Thomas Dennerby i dag tar ut till Algarve cup.
Och troligen blir det 16 eller 17 spelare från fjolårets VM-bronslag som åker till OS.

Vilka nya spelare kan då slå sig in?
Jag tror ju att Göteborgs Stina Segerström både får åka med till Algarve – och till Storbritannien. I övrigt känns det tveksamt om det blir så många nya spelare i OS-truppen. Närmast ligger Emma Berglund, Johanna Almgren och Louise Fors – som alla kan vara med i dagens trupp. Men alla de tre måste prestera grymt bra under våren för att även få åka med till London.

Vilka VM-spelare riskerar då att missa OS?
Där har vi förstås Josefine Öqvist (gravid) och Linda Forsberg (lagt av).
Då återstår 19 VM-spelare, plus Segerström. Minst två till måste alltså bort.

Jag skrev först att Dennerby troligen kommer att välja att ha med tre målvakter. Det är fel, vilket Ove Roos så riktigt påpekade. Jag kollade trupperna i OS 2008, och samtliga lag hade två målvakter där. Så där sitter nog i första hand Kristin Hammarström löst.
I backlinjen lär Linda Sembrant och Lina Nilsson vara de som har sämsta utgångsläget. Medan jag känner att alla VM-spelare på mittfältet borde ha bra chanser att även få spela OS. Bland forwards måste Madelaine Edlund vara den som är närmast att missa mästerskapet i London.

Det kan förstås bli fler skador, som kastar om allt. Men klart är nog att de spelare utöver skadade Sara Larsson som inte presenteras av Dennerby i dag 13.30 får planera för att följa OS från tv-soffan.
För jag har väl inte missat någon mer skada? Hur är det med Marie Hammarström?