Svensk damidrott är privilegierad

När jag rensade i lägenheten för någon månad sedan hittade jag ett par exemplar av sportmagasinet Match.

Jag hade sparat tidningarna eftersom jag inte hade hunnit läsa dem så noga och för att jag tycker att Maja Johansson är en av landets bästa damfotbollskrönikörer, kanske den allra bästa. Nu har jag dock saknat henne i debatten en tid. Så jag blev glad när jag nyligen läste att hon framöver kommer att skriva ihop med Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg.

Faktum var att jag hade dubbla skäl till glädje över nyheten eftersom jag hade fått signaler om att Nilssons blogg var på väg att läggas ner. Att den nu lever vidare med Johansson som tillskott är självklart jättekul.

Maja Johanssons första inlägg i går gjorde mig inte besviken. Det sätter verkligen på många sätt fingret på damfotbollens problematik. Läs det.

Ni som följt den här bloggen vet att jag upprepade gånger ifrågasatt förbundets intresse av att marknadsföra damfotbollen. Det stämmer tyvärr bra in på min bild av situationen när Maja Johansson berättar att förbundet under 2013 stoppade magasinet Match:s planer på att göra en 50-sidig EM-special med orden:

”Landslaget är stängt och kommer inte att göra någon media alls under våren.”

Jag har självklart ingen aning om vad Match ville göra, men jag vet att svensk damfotboll måste ta alla chanser att marknadsföra sig. Ta alla chanser att synas.

Och faktum är att svensk damfotboll på många sätt har ett drömläge. I vårt land har jämställdhetstanken även nått in på sportredaktionerna. Även om man kan ha många åsikter om vardagsbedömningar har de flesta redaktionerna ambitionen att även skilda damidrott.
Följden blir en form av kvotering som inte minst gynnar damfotbollen. Sett till publiksiffror får nämligen damfotbollen större mediautrymme än vad sporten förtjänar – om man går efter allmänintresse, vilket media oftast gör.

Om man exempelvis jämför med USA ligger vi miltals längre fram när det gäller jämställdhetstänkandet. Jag tillbringade min semester i ett smällkallt New York. Under de nästan två veckorna spanade jag efter ”spår av damfotboll.” Jag utökade ganska snart spaningen till ”spår av damidrott,” för amerikanska idrottstjejer får inte speciellt stort medieutrymme.

Visst såg jag att ett par WNBA-matcher rullade i olika sportbarer under helg där herrarnas NBA hade Allstar-uppehåll. Men bläddrade jag i New Yorktidningarna stod det inget om WNBA. Det stod faktiskt i princip inget alls om damidrott i de dagstidningar jag köpte under min resa.

Här är en högst ovetenskaplig genomgång av damidrottens position i amerikansk media:

New York Post
4 tidningar med totalt 90 sidor sport
* Tre korta notiser utan rubrik, två om damgolf och en om damtennis.

På sportsidorna förekom bara kvinnor på bild i sådana här annonser. Den enda bilden på en kvinnlig idrottare i NY Post under de fyra dagarna fanns på ekonomisidorna där Serena Williams frontade en artikel om ”köldhanddukar.”

New York Times
1 tidning med totalt 5 sidor sport
* Fyra korta notiser utan rubriker. Två om damtennis en vardera om damgolf och dambasket.

Daily News
1 tidning med totalt 15 sidor sport
* 0 artiklar om damidrott. Dock nämndes Hope Solo i slutet av en lång genomgång av helgens fotboll runt om i världen.

USA Today
1 tidning med totalt 9 sidor sport
* Två notiser med rubrik. En om dambasket och en om damgymnastik.

Totalt alltså nio korta notiser om damidrott varav sju utan rubrik på 119 sportsidor.

När det gäller spår av damfotboll såg jag Alex Morgan i ett reklaminslag på tv och i Pumabutiken Broadway prydde Houston Dash:s Kaelia Ohai en vägg. Däremot hittade jag exempelvis inte en enda damfotbollströja i den annars välsorterade supporterbutiken som ligger ett kvarter från Madison Square Garden.

Tydligen skall även den här reklamskylten från Fox Sports ha kommit upp på Times Square i NY under min semester, men ärligt talat lyckades jag gå förbi utan att se den. Klart är att Fox kommer att satsa på sommarens VM, det ger den här häftiga reklamfilmen en signal om. Men just nu får man alltså verkligen kämpa för att hitta något om damfotboll i amerikansk media.

Visst är det ett tag tills säsongen drar i gång på allvar. Men baseballsäsongen är ungefär lika långt borta och någonstans kring 25–30 procent av artiklarna handlade just om baseball.

De två första dagarna efter att jag landat i Sverige dominerades våra kvällstidningars sportsidor av damidrott, det var ju Kalla-feber. Jag började fundera på vad som skulle krävas för att en idrottskvinna skulle kunna dominera amerikansk sportmedia som Kalla dominerade svensk i förra veckan – och hittade inget svar. Där och då blev jag glad och det slog mig hur långt vi trots allt har kommit.

Det gäller ”bara” att kunna ta till vara på de möjligheter som finns och inte bara leta orättvisor. Jag vet inte hur vårt landslag jobbar i år, men vi får väl hoppas att de gör som det tyska landslaget och avsätter dagar till marknadsföring.

Vi står inför en spännande vecka

Vi är mindre än 100 dagar från avspark i Kanada och pulsen börjar stiga.

De kommande nio dagarna är årets absolut mest spännande hittills ur svensk synpunkt. För under stundande Algarve cup kommer vi att få följa hur Pia Sundhage sätter ihop sin VM-elva.

Känslan är att Sundhage redan i princip har klart både sin VM-trupp och sin startelva. Algarve cup är egentligen den sista riktigt stora chansen för truppspelarna att spela till sig en plats i elvan. Efter Algarve lär ju Sundhage nämligen köra hårt med sin tänkta elva.
För de spelare som står utanför Algarvetruppen lär det krävas väldigt mycket under våren för att det skall bli någon VM-resa.

Det här är självklart under förutsättning att det inte blir en massa skador under våren.

Sveriges matcher i Algarve direktsänds av Eurosport. De sänder för övrigt massor av matcher från turneringen, så det går att få grepp om formen hos många av våra VM-lag. Jag fick Eurosports tablå för Algarve cup via mejl i dag. Den ser ut så här:

Onsdag 4 mars
15.00 Studio (Eurosport)
15.10: Japan–Danmark (Eurosport)
17.00: Tyskland–Sverige (Eurosport)
19.15: Portugal–Frankrike (Eurosport)
20.00: Norge–USA (Eurosport 2)

Fredag 6 mars
14.00 Studio (Eurosport)
14.30: Sverige–Brasilien (Eurosport)
16.30: Frankrike–Danmark (Eurosport)

Måndag 9 mars
14.45: Japan–Frankrike (Eurosport 2)
18.10 Studio (Eurosport)
18.30: Sverige–Kina (Eurosport)
18.30: Brasilien–Tyskland (Eurosport 2)

Onsdag 11 mars
13.00: Final (Eurosport)
16.45: Bronsmatch (Eurosport 2)

Det om veckan som kommer. En snabb tillbakablick på den gångna damfotbollshelgen visar att Nilla Fischer i fredags gjorde sitt första ligamål för säsongen. Fischer slog in en frispark i Wolfsburgs 7–0-seger mot Duisburg.

Fischers snygga frispark går att se ungefär sju minuter in på det här klippet. Fast har du tid tycker jag du skall kolla på hela klippet, för det gjordes många riktigt snygga mål i Frauen-Bundesliga i helgen. Bland annat drog Potsdams tyska landslagsback Tabea Kemme in ett snygg vänsterskott.

Kul också att se att profiler som Lisa Evans och Vivianne Miedema är friska och tillbaka i respektive startelva, samt att båda dessutom blev målskyttar. För övrigt vann alla fyra topplagen sina matcher med följd att poängavstånden är oförändrade i toppen med sex omgångar kvar att spela.

I Frankrike var det cuphelg. Sedan PSG åkte ut i åttondelsfinalerna är de ju upplagt för att Lyon skall ta hem dubbeln i år också. I går slog Montpellier ut Juvisy med 2–1 i kvartsfinal och öppnade vägen ännu mer för Lotta Schelin och hennes kompisar. Schelin blev inte målskytt men var inblandad i ett par av Lyons mål när Guingamp besegrades med 6–0.

Sofia Jakobsson gjorde däremot ett av Montpelliers mål. Se det och alla andra fullträffar från kvartsfinalerna här:

Semifinalerna spelas den 15 mars. Lyon spelar borta mot mittenlaget från andraligan Rouen och Montpellier spelar borta mot Saint-Etienne. Både Rouen och Saint-Etienne vann efter straffläggningar i helgen.

Rosengård är mycket bättre än ifjol

Utöver det jag tog upp i förra inlägget har det självklart hänt väldigt mycket mer i damfotbollsvärlden. I dag har exempelvis U23-landslaget förlorat med 3–1 mot England i premiären av en fyrnationsturnering som även innefattar USA och Japan.

Häromveckan var det svensk tävlingspremiär på klubbsidan när Göteborg och Rosengård möttes i Svenska cupen. Resultatet antyder att vi knappast kommer att få någon jämn damallsvenska i år heller.
För när Rosengård kan spela i numerärt underläge i 109 minuter mot en av de största utmanarna och vinna den perioden med 2–0 – då finns det anledning att tro att Malmöklubben kommer att kunna defilera mot SM-guldet i år.

Rosengårds vd Klas Tjebbes mer än bara antydde samma sak när han i helgen twittrade följande:

”Hej Fotbolls-Sverige, hej Fotbolls-Europa: vårt Dam A-lag är redan nu i februari MYCKET bättre än i fjol. Slut på meddelandet.”

Det är ett utspel som ytterligare ökar temperaturen på Rosengårds och Wolfsburgs stundande drabbning i Champions League.

En spelare som oftast är glödhet – ibland av positiva skäl, lika ofta av negativa – är Hope Solo. Nyligen valde hon att för första gången berätta offentligt om dels misshandelsanklagelserna, dels om den trafikhistoria som ledde till att hon stängdes av från landslaget i en månad. Intervjun med Solo finns på den här länken.

För er som är nyfikna på att lära känna Lyons norska anfallsstjärna Ada Stolsmo Hegerberg lite bättre är det här en utmärkt länk till ett reportage där Hegerberg berättar om sin tillvaro i Frankrike. Lotta Schelin dyker även upp i inslaget och kommenterar huruvida norskan är kaxig eller inte…

Man lär kanske inte känna Kosovare Asllani speciellt bra i klippet nedan, men PSG-stjärnan har i alla fall en huvudroll i den här färska musikvideon med Lorentz:

Det har även hänt en del på spelarmarknaden, framför allt internationellt. I Sverige är Therese Björck:s flytt från Kristianstad till derbykonkurrenten Vittsjö den klart mest anmärkningsvärda. Jag hade uppfattat det som att Björck tänkte lägga av, men kul att hon dyker upp i damallsvenskan även i år.

Therese Björck

Therese Björck

Internationellt är det ingen tvekan om vilken som varit de senaste veckornas hetast transfer – det är förstås Potsdams afrikanska målspruta Genoveva Anonma:s flytt till USA jag tänker på. Anonma lämnar Frauen-Bundesliga efter säsongen för att ansluta till publiklaget framför de andra i damfotbollsvärlden, Portland Thorns.

Anonma har vräkt in mål under sina tyska år, faktiskt så många att hon ligger på tionde plats i alla tiders skytteliga i Frauen-Bundesliga. Har jag rätt uppgifter står hon på 95 fullträffar i nuläget – frågan är om hon hinner upp i tresiffrigt på de sju omgångar som återstår av årets liga.

Anonma borde kunna vara en bra värvning. En mer tveksam är däremot Houston Dashs kontraktering av Stephanie Roche. Visst gjorde Roche ett drömmål som borde ha vunnit Ballon d’Or, men är irländskan verkligen så bra att hon borde få plats i NWSL?

Överhuvud taget tycker jag att NWSL-klubbarna ibland visar väldigt dålig kunskap kring utländska spelare, för personligen tycker jag att man plockat över flera som inte håller den klass som man behöver för att spela i USA:s proffsliga. Det är ganska många rätt tveksamma långskott från och till.

Under den vinjetten hamnar dock inte Sky Blues värvningar av danska Nadia Nadim och australiska duon Caitlin Foord och Samantha Kerr – de båda sistnämnda efter avslutat VM.

Landskamper och seriefinaler

I dag är det exakt 100 dagar till VM-premiären och jag är tillbaka i vardagen efter två veckors semester.

Det har hänt en del sedan jag skrev mitt senaste riktiga inlägg. Landslaget har vunnit mot Finland, den svenska tävlingssäsongen har dragit igång och det har spelats seriefinaler i både Tyskland och Frankrike.

Jag befann mig oftast i internetskugga under min semester, vilket gör att jag inte har sett någon av matcherna. Från den svenska 3–0-segern i Finland har jag sett ett drygt fyra minuter långt sammandrag på huuhkaja.tv. Från de bilderna känns segersiffrorna helt i sin ordning. Eller, det känns som att det borde ha blivit ännu fler svenska mål.

Lite oroväckande var väl att finskorna hade lite väl många lägen i den första halvleken. Men som sagt, av ett fyra minuter långt klipp är det svårt att dra några större slutsatser. Det roligaste på klippet var väl att så få uppfattade att Nilla Fischer:s frispark till 3–0 gick in. Flera svenska spelare verkade ha nöjt sig med att bara få hörna i situationen…

Sedan Finlandsmatchen har förbundskapten Pia Sundhage även tagit ut sin trupp till Algarve cup. Att Antonia Göransson återigen finns med är glädjande. Göransson tillhör de svenska spelare som har allra störst potential och kan Sundhage få Vittsjöspelaren att nå sin toppnivå till sommaren blir Göransson väldigt nyttig i Kanada.

I Kanada möter vi ju USA, ett lag som vann med 1–0 i England häromveckan. Den amerikanska segern bärgades dock inte utan problem, den före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor fick ju bland annat ett regelrätt kvitteringsmål felaktigt bortdömt för offside.

Alex Morgan nickade in segermålet. Det var hennes 50:e fullträff i 79:e landskampen. Bara två spelare har nått 50 mål i USA:s landslag snabbare än Morgan; Michelle Akers och Abby Wambach. Akers behövde bara 46 landskamper, medan Wambach nådde 50 mål efter 64 kamper.

Så till Frankrike. Där kan vi numera gratulera Lotta Schelin till ett nytt ligaguld. Jag har ju länge hävdat att Lyon är det lag i Europa, och kanske även i världen, som har klart högst högstanivå. När Lyon har en bra dag finns det inget lag som slår dem.

Seriefinalen mot PSG var en sådan dag. Eftersom inbördes möte gäller före målskillnad i D1 Feminine levde guldstriden i högsta grad innan toppmötet i Paris. Redan i halvtid var det avgjort. Och 4–0-segern är verkligen en maktdemonstration av Schelins lag.

Segern innebär alltså att Lyon är klara ligamästarinnor igen. Eller. De behöver vinna två av sina fyra sista matcher för att ta guld – något de garanterat kommer att göra. Så grattis till guldet.

Målen från seriefinalen finns på klippet nedan. Tre av målen är sevärda, jag tänker på Schelins snygga skarvnick, Elise Bussaglia:s läckra frispark och Lara Dickenmann:s härliga lobb:

Faktum är att den franska ligan i vinter har varit en tvåmatchliga, alltså det har bara varit två riktigt intressanta matcher. Att få till en jämnare serie blir en utmaning för fransk damfotboll. En tuff utmaning när man via Le Parisien läser att PSG har en säsongsbudget på 6,7 miljoner Euro och Lyon på 3,5 miljoner. Om det fortsatt kommer att vara den skillnaden på budgetar indikerar det att vi sannolikt snart har ett tronskifte i fransk damfotboll.

I tysk damfotboll sitter Wolfsburg kvar på tronen efter 0–0 mot Bayern München i helgens seriefinal. Båda lagen är obesegrade i ligan, men de två senaste veckornas vinnare är ändå Frankfurt som nu är ligatrea, med bara tre poäng upp till tvåan Bayern. Därmed är Frankfurt i högsta grad tillbaka i striden om Champions Leagueplatserna. Med full poäng på de sista sju omgångarna kan man till och med vinna guldet, men då behövs sannolikt alltså full poäng.

Fransk supermatch på Eurosport

Hej. Här kommer ett kort inlägg mitt i semestern. Som jag skrev i förra inlägget är det seriefinaler i både Tyskland och Frankrike den kommande helgen.

Det tyska toppmötet ser man som jag skrev på DFB-tv. Den franska seriefinalen och tillika svenskmötet mellan Lyon och PSG sänds glädjande nog i svensk tv på Eurosport2. Sändningen börjar 20.45 och matchen en kvart senare.

Eurosport är för övrigt kanalen som gäller för damfotboll den kommande tiden. Kanalen kommer nämligen sända alla Sveriges tre gruppmatcher i Algarve cup, samt turneringens final och tredjeprismatch.

 

 

Mer Frankrike–USA – och en framåtblick

Nu har även US Soccer lagt upp ett klipp från gårdagens stormatch. På det kan man se att USA inte var ofarligt i sina kontringar, utan att amerikanskorna trots allt skapade ganska många riktigt hyfsade lägen.

Framför allt var det comebackande Alex Morgan som sprang till sig chanserna. Kanske var det ringrosten som gjorde att hon missade mål de flesta gångerna.
Det amerikanska klippet visar ju dock även att Frankrike skapade ännu fler kanonchanser än amerikanskorna, och att den franska segern mycket väl kunde ha blivit ännu större än två mål:

Det är inte bara VM-länder som är igång och spelar landskamper. Skottland besegrade Nordirland med 4–0 på bortaplan i helgen.
Där gjorde Vittsjös Jane Ross två av målen, det första och det sista. Däremellan hann även Caroline Weir bli tvåmålsskytt. Se målen här:

De kommande två veckorna kommer jag att befinna mig en bra bit ifrån min dator, med följd att det riskerar att bli begränsat med bloggande under den tiden. Tyvärr är det en period där det spelas både ett antal intressanta landskamper och ett gäng spännande klubbmatcher. När det gäller landskamper tänker jag främst på Finland–Sverige och Nya Zeeland–Australien på torsdag samt England–USA på fredag.

Det är även en period där den svenska tävlingssäsongen tjuvstartar. På söndag spelas ju nämligen hyperintressanta cupmötet Göteborg–Rosengård på Valhalla.

På söndag återstartar även Frauen-Bundesliga efter vinteruppehållet. Och den tyska ligan rivstartar verkligen. På söndag väntar utmanarmötet mellan fyran Frankfurt och trean Turbine Potsdam, en måstematch för båda lagen om de skall ha rimliga chanser att kvala in till höstens Champions League. Det mötet sänds på DFB-tv klockan 11.00. Nästa söndag, den 22 februari 14.00, är det sedan seriefinal mellan de båda obesegrade lagen Bayern München och Wolfsburg. En hyperintressant match som förstås också går att se på DFB-tv.

Dagen innan den tyska seriefinalen är det dessutom fransk seriefinal. Klockan 21.00 lördagen den 21 februari tar nämligen PSG emot Lyon i en hysteriskt prestigeladdad drabbning. Skall PSG kunna vinna D1 Feminine är seger mot Lyon ett absolut måste. Vi hörs.

Frankrike tog historisk skalp

Frankrike vann för första gången någonsin mot USA. Sifforna blev 2–0 och att döma av de rapporter (bland annat den här och den här) jag har läst så var segern helt i sin ordning.

Jag har inte sett mer än bifogat klipp, och där kan man se att svenska domaren Pernilla Larsson tyvärr är hysteriskt snäll mot amerikanskorna och skänker dem en straff. För ur den vinkel kameran står ser jag ingen som helst anledning att blåsa. Dock räddar ju Sarah Bouhaddi snyggt straffen från Abby Wambach.

På klippet kan man även ana att USA:s problem på centralt mittfält fortsätter. För Lauren Holiday visar prov på väldigt svag defensiv speluppfattning när hon skall ge understöd till Lori Chalupny vid Eugenie Le Sommer:s 1–0-mål. Vid det turliga 2–0-målet är Holiday passiv, men framför allt undrar jag där över den amerikanska backlinjens formering, där högersidan faller onödigt långt och gör det möjligt för Jessica Houara att smyga in bakom Chalupny.

Mer än så kan jag inte bidraga med från gårdagens stormatch. Tyvärr.

Ytterligare en VM-nation var i farten i går. Nya Zeeland spelade 1–1 mot Nordkorea. Om den matchen kan man läsa här.

En försmak av sommarens VM-final?

Vi är inne i en riktigt tråkig period på året, en period där väldigt få intressanta toppmatcher spelas. Fast i kväll 18.00 kommer ett strålande undantag.

Då drabbar nämligen Frankrike och USA samman i en vänskapsmatch. Det är ett möte som skulle kunna vara en försmak på sommarens VM-final – om fransyskorna kan lyckas skaka av sig sin mästerskapsfrossa.

Tyvärr kommer jag inte att kunna se matchen eftersom jag har egen träning. Det svider lite att missa den här toppmatchen, inte minst med tanke på hur oroligt det har varit i USA sedan fyrnationsturneringen i Brasilien i december. Jag hade gärna velat se hur man löser problemen på defensivt innermittfält.

För er som har möjlighet att se matchen har jag länkar till matchen här, här och här.

USA och Frankrike är alltså två av de lag som har kapacitet att gräva guld i Kanada. Tidigare under helgen har några av VM:s allra sämsta lag redan visat upp sig.

Mexiko och Ecuador har mötts i dubbelmöten i veckan. I torsdags vann mexikanskorna med 1–0:

…Och i går följde Mexiko upp med en 2–0-seger. Det är i första hand Ecuador som jag rankar som ett av VM-slutspelets sämsta lag, fast Mexiko har också mycket att bevisa. Laget visade ingen vidare klass under VM-kvalet i höstas.

VM:s allra sämsta lag är sannolikt Thailand. De var i går i Holland och föll med hela 7–0 mot holländskorna. Det är siffror som ungefär motsvarar mina extremt lågt ställda förväntningar på Thailands lag.

På klippet nedan ser man att thailändskorna stack upp och skapade ett par lägen. Bland annat hade de en snygg klack på hörna, en klack som fick den holländske kommentatorn att prata om Zlatan Ibrahimovic

Men som synes på klippet var det annars mest Holland som stod för klassen under matchen:

På svensk mark spelades det ett antal träningsmatcher i går. Utan sina holländska landslagsspelare vann Göteborg mot Kungsbacka med 6–0. Där blev nyförvärvet Rebecka Blomqvist från Rössö fyramålsskytt. Lovande.

I övrigt Vittsjö–Fortuna Hjörring 0–0, Kif Örebro–Hammarby 1–1 och Kongsvinger–Mallbacken 3–5. Det är bra siffror i första hand för Vittsjö och Hammarby. Men som vanligt är det otroligt svårt att dra några slutsatser av träningsmatcher i början av februari.

Kelly Smith slutar i landslaget

Dagens stora nyhet i damfotbollsvärlden är att Englands affischnamn de senaste tio åren, Kelly Smith, slutar i landslaget.

Smith slutar på 117 landskamper och 46 mål, en notering hon nått trots att hon ju har varit oerhört skadeförföljd och bara spelat sporadiskt i landslaget på senare år. Men man trodde ju att hon skulle försöka sig på att vara med i Kanada i sommar. Nu blir det inte så, något jag tycker är väldigt tråkigt, för en skadefri och fulltränad Kelly Smith är ju en otroligt sevärd spelare. En av världens bästa.

Trots dagens besked ser jag ett allt starkare England som en given utmanare om medaljerna i sommarens mästerskap. I nuläget håller jag dem exempelvis som starkare än vårt eget lag.

* Göteborg har bjudit in isländska Arna Sif Asgrimsdottir för en veckas provträning, enligt den här artikeln.

* Här är ett klipp med helgens mål från den franska ligan, alltså bland annat två fullträffar från Sofia Jakobsson:

* Slutligen så vet jag att man sätter sig själv på väldigt höga hästar när man hugger mot andras tillkortakommanden. Men jag kan inte låta bli att le åt damfotboll.com:s artikel om irländska Stephanie Roche.
Den har rubriken ”Nu vet världen vem Stephanie Roche är”. Fast vilket land hon kommer från har världen tydligen inte koll på, för hon placeras genom hela texten i grannlandet Nordirland. God natt.

Italien, Frankrike och några träningsmatcher

Under helgen har jag haft feber och omvartannat legat nedbäddad i sängen och tv-soffan. Tur då att det var en riktigt späckad sporthelg, med finaler i Australian Open, final i Asiatiska fotbollsmästerskapen, SM-veckan, Super Bowl och en massa annat.

Dock var det väldigt svältfött på damfotboll. Internationellt sett blev det tronskifte i Italien efter att Brescia vunnit sin match och Verona bara kryssat mot Firenze. Därmed är det numera Brescia som har en poängs serieledning.

I Frankrike spelades det fem matcher. Såväl de tre svensklagen samt Juvisy vann sina matcher. Dock blev det ”bara” två svenskmål, båda stod Sofia Jakobsson för i Montpelliers 8–0-seger mot Arras.

Lotta Schelin blev alltså mållös för första gången på länge. Vår svenska måldrottning hade faktiskt gjort mål sex omgångar i rad i ligan inför gårdagens match. Däremot gjorde Schelin alltså ett par mål, och kunde gjort några till, i förra veckans cupomgång. De målen kan du se på klippet nedan.

Men framför allt tycker jag du skall kolla in PSG:s tyska målvakt Ann-Katrin Berger och hennes insats i staffläggningen mot Soyaux. Den är nämligen grymt vass:

Tillbaka till Schelin en kort stund. Jag hörde nyss henne på Radiosporten bland annat prata om konstgräs och VM. Där noterade jag att hon verkade tro att årets VM-slutspel blir det första alla kategorier som spelas på konstgräs. Det är ju helt fel.
Redan 2007 spelades U17-VM för herrjuniorer på konstgräs i Peru. Sedan har jag för mig att minst ett U17-VM för damjuniorer också har spelats på konstgräs. Så det har spelats världsmästerskap på konstgräs förr – dock inte på seniornivå.

Det om det.

Nu till svensk mark, där det spelats lite träningsmatcher i helgen. Det är som vanligt vansinnigt svårt att bedöma värdet av de här försäsongsdrabbningarna.

Men jag såg på Facebook att Rosengårds avgående sportchef Erling Nilsson var supernöjd och drog väldigt långtgående slutsatser kring de svenska mästarinnornas 2–1-seger mot Helsingborgs P16-lag. Han skrev:

”Jag uppmanar er att redan nu köpa biljett till matchen i CL mot Wolfsburg. För ni kommer att vara med om en skräll när vi slår ut regerande CL-mästarna.”

Visst låter det här intressant?

Däremot hittar jag inte ett ord om matchen på Rosengårds hemsida. Den sidan håller för övrigt inte på något sätt mästarklass – vad jag kan se har man inte skrivit något om sitt damlag sedan den 17 december. Man kan inte ens läsa lagets  Svagt.

Då har Umeå och Piteå bättre hemsidor. Båda lagen skriver om Piteås 3–2-seger, och Piteå har till och med på ett föredömligt sätt satt ihop ett tv-klipp med matchens alla fem mål:

Av det klippet får man känslan av att det inte var någon speciellt välspelad match. De två första målen väcker dessutom frågetecken kring målvaktsspelet från Hilda Carlén och Tove Enblom. Fast det är klart, är det någon gång man får vara ringrostig så är det ju i årets första träningsmatch. Och ett par av målen är ändå rätt snygga, inte minst Elin Landström:s volley som avslutade målskyttet.

I Göteborg vann GFC med hela 9–0 mot Jitex. Där debuterade finska forwardsförvärvet Adelina Engman genom att göra fyra mål. I Stockholm föll Engmans före detta klubb Åland United mot AIK med 4–1 och slutligen blev Lisa Dahlkvist målskytt när Kif Örebro slog Sturehovs P17-lag med 3–2.

Väntad trupp till Finlandsmatchen

Tidigare i dag presenterades truppen till bortamötet med Finland den 12 februari. Det var på många sätt väntade namn bland de 20 spelare som Pia Sundhage tog ut.

Genom att hon ökade med två från de 18 hon tog ut till Norgematchen i La Manga samt att Malin Reuterwall och Fridolina Rolfö är skadade gavs plats för samtliga inkallade reserver till den förra samlingen plus att Charlotte Rohlin tillkommer.
Lägg till att Hedvig Lindahl och Jessica Samuelsson också finns på skadelistan och vi behöver bara stryka en målvakt för att ha en klar VM-trupp med 23 spelare.

Det lär krävas rätt mycket för att någon utanför de här spelarna skall slå sig in. Ännu tuffare blir det att ta plats i startelvan, i varje fall för offensiva spelare. Både mittfältare och forwards känns ganska klara i nuläget, i backlinjen är det däremot fortfarande konkurrens, både om en mittbacks- och om båda ytterbacksplatserna.

Även om Sundhage försöker lägga en dimridå om vem som skall vakta målet så har Lindahl ett bra grepp om den platsen – bara hon blir frisk. Gissningsvis är det bara en supervår från Sofia Lundgren som kan ändra på den saken. Carola Söberg, Reuterwall och Hilda Carlén känns inte som några hot mot en frisk Lindahl.

När jag skriver att platser är klara i nuläget så tänker jag på laget till VM-premiären. Sedan vet vi väl alla att det sällan är premiärelvan som även spelar i en turnerings sista match, inte ens om man klarar sig utan skador. Vissa spelare växer, medan andra tappar. I VM 2011 minns vi exempelvis hur Josefine Öqvist snodde startplatsen bredvid Lotta Schelin från Jessica Landström under pågående mästerskap. Vem kan bli sommarens sensation?

VM-tröja och ny trupp

I går presenterades Sveriges VM-dräkter och i morgon skall Pia Sundhage ta ut en ny landslagstrupp.

Den gula VM-tröjan känns rätt klassisk. Däremot rycker man till lite när man ser reservtröjan. Min första reaktion var att det röda inslaget inte hör hemma på en svensk landslagsdress. Men för varje gång jag kikar på den ju mer gillar jag den. Den sticker ut.

Har du inte sett de nya tröjorna finns de på bild här.

De svenska reservtröjorna har varit spännande de senaste åren. Personligen älskade jag den här från 2011. Riktigt så högt rankar jag inte den nya ännu, men vem vet vad som händer framöver. Tar vi medalj i sommar iklädda dem så kanske…

Det om tröjorna. I morgon kommer vi ytterligare ett steg närmare svaret på vilka spelare som skall bära tröjorna och leda oss mot den där medaljen.

Förbundskapten Sundhage har ju varit tydlig med att hon nu drar åt tumskruvarna inför VM, vilket borde innebära att det blir ungefär samma trupp som den hon tog ut till Norgematchen. Visst är väl det här egentligen sista riktiga chansen att testa lite och Sundhage sa ju när hon presenterade förra truppen att hon hoppades att den här skulle se annorlunda ut.

Men med tanke på att inga spelare har haft chansen att visa upp sig sedan senast är ändå min gissning att det blir den ursprungliga Norgetruppen, med skillnaden att Mia Carlsson får stå tillbaka för Sara Thunebro. Blir det så är det hårt mot Carlsson, som ju startade mot Norge.

Apropå inget så noterade jag att det gjordes tv-inslag på att truppen till La Manga innehöll många 90-talister. Det fick mig att haja till eftersom jag själv tyckte att laget var förhållandevis ålderstiget.

Nu är ju föryngring egentligen inget självändamål, men tv-inslaget gjorde mig lite nyfiken på hur åldersstrukturen har förändrats under Sundhages ledning. I Thomas Dennerby:s sista startelva i tävlingssammanhang, den mot Frankrike i OS den 3 augusti 2012, hade vi en snittålder på 27,5 år. Den elvan innehöll en spelare som var yngre än 23 år.
Mot Norge senast hade startelvan en snittålder på 28,2 och bara en spelare var yngre än 23 år. Efter de båda bytena i halvtid höjdes snittåldern till 29,3 från start i andra halvlek.

28–29 år i snittålder är ingen katastrof, men det antyder ändå att det bör komma en generationsväxling efter VM – eller allra senast efter nästa års OS. Eller vad tror ni?

Varför detta motstånd mot konstgräs?

I förra veckan drogs det rättsfall tillbaka där ett antal spelare stämt Fifa och Kanadas fotbollsförbund för att man valt att lägga årets VM på konstgräs.

Jag har inte skrivit så mycket om den här följetongen, mest för att jag inte riktigt var på banan när allt började och därmed inte har varit så insatt.

Men från min position har jag i grunden tyckt att stämningen delvis vilade på rätt veka grunder. Visst har spelarna rätt i att Fifa knappast hade vågat föreslå ett herrfotbolls-VM på konstgräs i dagens läge. Men enligt Fifas regelverk går det sedan några år tillbaka att spela ett VM på konstgräs – även för herrar. Och det finns ju trots allt relevanta skillnader här.

Medan vår herrallsvenska i år tillhör de få ligor i världen på herrsidan där fler lag spelar på konstgräs än på gräs ser det annorlunda ut i damfotbollen.
Några av de allra största ligorna som NWSL i USA och vår egen damallsvenska spelas ju i väldigt stor utsträckning på konstgräs. Och jag har inte hört några högljudda protester från spelare i Sverige eller USA mot underlaget i seriespelet.

Det är alltså ett mer naturligt steg att placera ett damfotbolls-VM på konstgräs än ett herrfotbolls-VM – i varje fall i nuläget.

Nyligen lyssnade jag igenom presskonferensen från VM-lottningen, den där Fifas generalsekreterare Jerome Valcke förklarade förbundets regler kring underlag och där Victor Montagliani chef för den kanadensiska organisationskommittén berättade varför man valt en lösning med konstgräs. Du kan se den här:

Montagliani menade att man önskade konstgräs eftersom fotbollen i Kanada skulle vinna mycket mer på det. Efter VM skulle man få minst ett par nya, moderna konstgräsplaner i arrangörsstäderna.
Utöver matcharenan måste det ju nämligen på varje spelort finnas ett par träningsplaner med samma underlag som matcharenan.

Jämfört med gräs är konstgräs billigare och väldigt mycket bättre ur miljösynpunkt, i varje fall på nordliga breddgrader. Det är ju nämligen vansinnigt dyrt att hålla gräsplaner på stora arenor i nordliga länder. Inte minst på vintern.
På många sätt är ju kostnaden och energiåtgången oförsvarbar för att hålla gräsplaner uppvärmda vintertid i bland annat länder som England, Danmark, Sverige, Tyskland och stora delar av USA. Dessutom kan gräsplaner bara utnyttjas några enstaka timmar per vecka. Konstgräsplaner går i princip att använda dygnet runt, och med planvärme även året runt.

Jag har för mig att snacket här i Borås var att Borås Arena med gräs skulle kunna användas 70–80 timmar per år, medan Borås Arena med konstgräs årligen används mer än 1000 timmar.

Även om jag också tycker att det är trevligt med gräs förstår jag arrangörens val av konstgräs. Och jag tycker att om många av stjärnspelarna står ut med att spela på konstgräs i vardagen borde de även kunna acceptera det i VM. Men jag är kanske mer positiv till konstgräs än man bör vara som fotbollsälskare?

* Så en kort tillbakablick på vad som hände i helgen. I Sverige inleddes försäsongsmatcherna med att Rosengård slog Kristianstad med 5–0.

* I Frankrike gjorde Lotta Schelin två eller tre mål när sextondelsfinalerna av franska cupen spelades. Lyon vann med 8–1 mot serieledarna i andradivisionen, Yzeure. Uppgifterna om Schelins antal mål går alltså isär, men på Lyons officiella hemsida är hon bokförd för två, vilket känns rätt trovärdigt.

Även de båda andra svensklagen Montpellier och PSG avancerade. Noterbart är att PSG behövde straffar för att slå ut ligafemman Soyaux, samma lag som man besegrade med 10–0 i förra veckan. Tydligen hade Soyaux lagt all kraft på cupmötet och ställt över en mängd spelare i förra veckan. I cupen spelade man med en helt ny elva jämfört med den man hade i serien. Ett tillvägagångssätt som ju kan diskuteras…

Patrizia Panico

Patrizia Panico

* Slutligen till Italien, där ligan nu är halvvägs. Det har hänt en del i italiensk damfotboll det senaste året, bland annat har ju forna storklubben Torres ekonomiska problem och har tvingats släppa många av sina toppspelare.

Guldstriden står nu istället mellan två svensklag från varsin sida av Gardasjön. AGSM Verona med Stephanie Öhrström leder en poäng före regerande mästarinnorna Brescia med Maria Karlsson. Trea och fyra ligger överraskande Firenze och Mozzanica, de är fem respektive sju poäng bakom obesegrade Verona.

I skytteligans topp hittar vi som vanligt Patrizia Panico, som numera spelar för Verona. Hon har gjort hela 25 mål, tio fler än tvåan Cristiana Girelli, Brescia.

Cristiana Girelli

Cristiana Girelli

Liverpool lockade supertalangen

Häromveckan skrev jag om Sveriges blivande VM-motståndare Nigeria och deras nya storstjärna Asisat Oshoala, alltså 20-åringen som tog nyligen storslam vid Caf Awards där hon både korades till Afrikas bästa spelare 2014 och självklart även till Afrikas bästa unga spelare.

Jag skrev att Oshoala lär bli ”högvilt för storklubbarna i Europa och USA efter VM.” Hon hamnade dock i Europa tidigare än så. De två senaste årens engelska mästarinnor, Liverpool, kunde nämligen i dag meddela nyheten om Oshoalas påskrift.

20-åringen som hade ett fantastiskt 2014 där hon vann skytteligan i U20-VM och korades

till mästerskapets allra bästa spelare när Nigerias Super Falconettes tog silver. I Afrikanska mästerskapen vann hon guld med Super Falcons och prisades även där som mästerskapets bästa spelare. Där slutade den offensiva mittfältaren/forwarden dock bara tvåa i skytteligan.
Oshoala lämnar den nigerianska klubben River Angels of Port Harcourt, som vann såväl ligan som cupen i den afrikanska stormakten det senaste året.
Klubbarna i engelska WSL fortsätter alltså att lägga beslag på en och annan attraktiv toppspelare. Förhoppningsvis kan prestigevärvningarna på sikt öka intresset för ligan, som ju blir allt starkare.
Även om den fortfarande har en bit upp till ligorna i Tyskland, USA, Frankrike och Sverige borde det kunna vara intressant att WSL är såpass jämn att i princip alla matcher är ovissa.
I fjol snittade exempelvis mästarna Liverpool på 1,36 gjorda mål per match och 0,71 insläppta. Det är mycket knappare siffror än exempelvis svenska mästarinnorna Rosengårds 3,10–0,85 den senaste säsongen. Och i Tyskland och Frankrike ser aktuella siffror för respektive ledarlag ut så här för tillfället:
* Wolfsburg 2,62–0,08
* Lyon 6,94–0,31
I franska D1 Feminine vann ju Lyon med 14–0 senast mot Albi. Albis amerikanska målvakt

Catherine Fitzsimmons har bloggat om matchen. Jag tycker nog att hon har ganska intressanta tankar, inte minst om det faktum att Lyon skickade upp Sarah Bouhaddi och sätta 13–0 på straff.
Katrine Veje

Katrine Veje

Utöver Osohala till Liverpool har Seattle Reigns värvning av i damallsvenskan välkända danskan Katrine Veje varit veckans mest intressanta på den internationella transfermarknaden. Sannolikt är Veje tänkt som ersättare till lånet Nahomi Kawasumi som tycks ha vänt hem till Inac Kobe Leonessa.
För er som undrar står vi inför en ökenhelg inom internationell damfotboll. Det är nämligen inte matcher i någon av de stora ligorna. I Frankrike ägnar man sig nämligen åt cupspel i helgen.

Hope Solo i blåsväder igen

Säga vad man vill om Hope Solo – men det händer i alla fall saker kring den amerikanska stjärnmålvakten.

Knappt har hon blivit friad från den misstänkta misshandelsdomen förrän hon stängs av en månad från landslagsspel till följd av en förseelse i trafiken som hennes make har stått för.

Det kanske inte låter så allvarligt, men Solo var passagerare i bilen när Jerramy Stevens stoppades för misstänkt rattonykterhet. Hon skall dessutom enligt uppgifter ha uppträtt dåligt mot polisen. Som grädde på moset körde Stevens om jag fattat det rätt en bil som var märkt med landslagets emblem.

Det är knappast för den här typen av reklamändamål som US Soccer har officiella lagbilar…

Hur det här påverkar Solo och det amerikanska landslaget är omöjligt att veta. Hon är ju fortfarande en av världens allra bästa målvakter – kanske den allra bästa. Men någonstans går ju gränsen för hur mycket skit man kan dra på sig. Jag gissar att US Soccer börjar bli väldigt trött på hennes alla snedsteg.

Och bakom Solo finns en mängd högkvalificerade amerikanska målvakter redo att ta över handskarna. Såsett borde det inte vara något problem att flytta på Solo. Det som dock skiljer från Solo från konkurrenterna är att hon är väl beprövad i de stora sammanhangen och har visat att hon pallar pressen att spela avgörande matcher. Så gissningsvis är hon trots allt USA:s förstemålvakt när VM drar i gång.

* På hemmaplan i Sverige har Linköping värvat ukrainska Vera Dyatel – en spännande värvning. Det blir intressant att se hur Dyatel klarar damallsvensk fotboll, inte minst då mina fördomar om ukrainsk spelstil säger att de brukar köra 3-5-2 med man-man-markering, alltså något helt annat än vad våra spelare är vana vid. Å andra sidan brukar smarta spelare fixa övergångar från ett spelsystem till ett annat på ganska kort tid.