Till slut fick Dennerby en Seger av världsklass

Publicerad den av
1

Så har man slagit sig ner i tv-fåtöljen efter en heldag i damfotbollens tecken. I förmiddags var jag med på en liten sittning med den svenska EM-organisationen. Det var intressant, och det finns all anledning att återkomma till den inom kort.

Men först lite synpunkter på dagens svenska landskamp – Thomas Dennerby:s avskedsmatch.

Thomas Dennerby

Thomas Dennerby intervjuas av Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Efteråt, när Dennerby mötte pressen, verkade han avslappnad och kanske även lite lätt rörd. Han sa att det absolut var rätt tid för honom att lämna posten som förbundskapten, och att han således inte ångrar sitt beslut på något sätt. Men att avskedet ändå var jobbigt. Han förklarade så här:

”Jag älskar människor. Jag älskar de som jobbar på hotellen, spelarna, ledarna – jag älskar er journalister.”

Han konstaterade också att han tog jobbet för att vinna titlar. Han hade tänkt sig bli den förste svenske förbundskapten sedan 1984 att leda landslaget till ett mästerskapsguld. Men att tre förluster på fyra kvartsfinaler i stora mästerskap är inte godkänt.

Skulle laget vinna guld på hemmaplan nästa år gav han följande löfte, eller skall vi se det som ett hot:

”Vinner de EM nästa år ska jag vara den första som springer in på planen…”

Till själva matchen. För svensk del var den länge väldigt avslagen. Före paus fick jag tre nya favoritspelare. Alla spelade i orange.

Lagkaptenen Daphne Koster kanske inte är blixtsnabb. Men hon spelar ett väldigt elegant mittbacksspel. Den defensiva mittfältaren Anouk Hoogendijk visade en underbar förmåga att spela sig ur alla situationer. Och släpande forwarden Lieke Martens briljerade med fin bollbehandling, och ett bra passningsspel.

Anouk Hoogendijk

Sverige?

Uselt. Spelarna verkade helt ointresserade av att ge Dennerby en fin avskedspresent. De verkade inte heller förstå att Pia Sundhage kommer att studera den här insatsen noga innan hon tar ut sin första trupp. För uppträdandet var stillastående och helt utan aggressivitet.

Jag har tidigare ifrågasatt Caroline Seger i landslaget. Det gjorde jag i halvtid i dag också. Jag satt nämligen och specialstuderade henne. Och under de första 45 minuterna gjorde hon nästan bara alibilöpningar. Hon lät Lisa Dahlkvist ta hand om precis allt skitjobb centralt på planen.

Caroline Seger

Efter paus kom en ny Caroline Seger ut på planen. Plötsligt var hon en världsspelare. Visst hände det att hon fuskade med hemjobbet även i andra halvlek. Men på det stora hela var hon planens gigant – rörlig, kreativ och hjärnan bakom de flesta svenska anfallen. Spelar hon på den nivån är hon spelaren att bygga laget kring.

Den viktigaste gåtan för Pia Sundhage att lösa är att få Seger att vara en världsspelare under 90 minuter plus tillägg, varje gång hon drar på sig landslagströjan. Knäcker Sundhage den nöten så kan vi faktiskt stå där med EM-pokalen på Friends Arena den 28 juli nästa år.

Fast i halvtid tänkte man knappast på EM-guld. Så långt ledde Holland rättvist med 1–0. Jag ifrågasatte i går om inte Dennerby hade matchat en något för offensiv startelva. Så visade det sig vara. Ingen av Lotta Schelin, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Seger eller Sofia Jakobsson vann några bollar. Och när vi trots allt fick innehav, så kastade vi bara i väg bollen.
Holland hade alltså 1–0 i mål. De hade även 54–46 i bollinnehav och 4–1 i skott mot mål.

Holland jublar

I andra halvlek vann Sverige däremot skotten mot mål med 10–0. Klart är att laget fick väldigt mycket bättre balans när Marie Hammarström kom in på vänsterkanten. Hon hjälper de centrala mittfältarna i defensiven, och bidrar till att öka bollinnehavet.

Klart är också att Kosovare Asllani växte ut till en tänkbar startspelare som en följd av att Seger började jobba. Plötsligt fick Kosse vettiga passningar på fötterna, och Kristianstadsspelaren kunde visa sin höga potential.

Jubel över 2-1-målet

Som jag ser det står Pia Sundhage inför två val när det gäller offensiv uppställning. Antingen att fortsätta med 4-2-3-1 med Asllani som tia. Eller byta till 4-4-2 med Jakobsson och Schelin som forwards. Det skall bli intressant att se vilken färdriktning vår nya förbundskapten väljer.

Det skall även bli intressant att se hur Sundhage tänker använda Caroline Seger. För som sagt, Seger har nyckeln till svensk framgång. Om hon bara känner för att använda den.

Dennerbys fina facit

Publicerad den av
Svara

Här är Thomas Dennerby:s sista startelva som svensk förbundskapten: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger, Lisa Dahlkvist – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Antonia Göransson – Lotta Schelin.

Det är en ovanligt offensiv uppställning för att vara Dennerby. Kanske till och med en för offensiv uppställning, det finns ju bara en bollvinnare på mittfältet. Fast även det här laget bör kunna ge i praktiken EM-klara Holland en bra match.
Det enda som överraskar mig lite med startelvan är att vår klart bästa poängspelare i OS, Marie Hammarström, inte får vara med.

Att Dennerby skulle spelar Lindahl i målet är ju däremot ingen överraskning. Men som jag ser det är det förbundskaptenens stora misstag under de sju år han lett oss.

För jag har hört och läst om att Sverige har tappat mark under Thomas Dennerby. Det är ju helt fel. De som säger det har ingen koll.

Och visst man kan känna vibbarna av misslyckande när man läser dagens rubrik på damfotboll.com: ”Ändå inget dåligt facit när Thomas drar slutstrecket”.

Nej, Dennerby har inget dåligt facit. När han tog över som förbundskapten i juli 2005 var Sverige rankat sexa i världen. När han nu lämnar över till Pia Sundhage är Sverige rankat – sexa.
Dennerby har gjort ett stabilt och bra jobb under sina dryga sju år. Han har hållit kvar Sverige i världstoppen – och det är bra gjort.

För titta här. Så här såg toppen av damfotbollens världsrakning ut för sju år sedan:

1) Tyskland
2) USA
3) Norge
4) Brasilien
5) Frankrike
6) Sverige
7) Nordkorea
8) Kina
9) Danmark
10) Italien
11) Japan
12) Kanada

Nu ser världsrankingen ut så här:

1) USA (310 miljoner)
2) Tyskland (82 miljoner)
3) Japan (126 miljoner)
4) Brasilien (201 miljoner)
5) Frankrike (64 miljoner)
6) Sverige (9,5 miljoner)
7) Kanada (33 miljoner)
8) England (GB – 60 miljoner)
9) Australien (20 miljoner)
10) Italien (62 miljoner)
11) Nordkorea (23 miljoner)
12) Danmark (5,5 miljoner)

Siffran bakom respektive land visar ländernas folkmängd i oktober 2011 – enligt wikipedia.

Jämför listan från 2005 med den från 2012, och se att Sverige är det enda land med färre än 60 miljoner invånare som låg på topp tio för sju år sedan – och som fortfarande ligger kvar. Det är imponerande.

Och verkligheten är ju bättre än så. För under nästan hela Dennerbys sjuårsperiod har vi legat på en högre placering än sexa. Större delen av tiden har vi faktiskt legat topp fyra. Så trots att damfotbollen utvecklats enormt sedan 2005 är vi med bland de länder som leder utvecklingen.

I länkad artikel på damfotboll.com konstateras att Dennerby har 25-3-0 i kvalmatcher till stora mästerskap. Och att samma siffror i mästerskapens gruppspelsmatcher är 9-4-2. Det är två fantastiska tabellrader.

Trots det har Dennerby ryktet om sig att vara en förlorare. Och hans facit i stora mästerskap är trots allt inte lysande:

* VM 2007: Utslagna i gruppen
* OS 2008: Utslagna i kvartsfinal
* EM 2009: Utslagna i kvartsfinal
* VM 2011: Brons
* OS 2012: Utslagna i kvartsfinal

Det innebär att Dennerbys statistik i mästerskapens utslagsmatcher är 2-0-4. Och det är förstås de siffrorna som gjort att han fått en förlorarstämpel.

Fast om vi skall vara ärliga har Dennerby haft ett sämre spelarmaterial att jobba med än föregångaren Marika Domanski-Lyfors. Det laget peakade 2003–05, en period där de spelade minst semifinal i tre raka mästerskap. Och kärntruppen där var på väg ner när Dennerby tog över.

Han har fått påbörja en generationsväxling, och jag tycker att han skött det bra.

När jag har träffat Dennerby har han varit trevlig och prestigelös, en person som det är lätt att tycka om. Men alla spelare har inte varit på hans sida de senaste åren, och därför var det dags nu att ge landslaget en ny energikick.

Så med bara timmar kvar på en era säger vi tack Dennerby, välkommen Sundhage.

Island, Norge eller Belgien?

Publicerad den av
Svara

Visst spelar Sverige landskamp i morgon. Men det är ändå slutspurten i EM-kvalet som är mest intressant de kommande dagarna.
För om en vecka vet vi mer om vilka nationer som skall göra Sverige, Italien och Tyskland sällskap i slutspelet nästa sommar.

För i morgon, på söndag och på onsdag avslutas gruppspelet. Och även om ganska mycket redan är avgjort så finns det även en hel del spännande drabbningar att se fram emot.

Minns att jag tippade kvalet här. Även om jag sedan dess bytt plats på Norge och Island så står jag fortfarande fast vid mina tolv EM-lag:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Island, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Norge.

Däremot har jag fått fel på ett av de tre lag jag tror blir utslagna i playoff. Tjeckien kommer ju nämligen inte att bli tvåa i grupp 7, utan de tre lag som jag tror åker ut i oktober blir: Skottland, Ukraina och Österrike.

Datumen för playoff är för övrigt 20/21 och 24/25 oktober. Och det lottas nästa fredag, alltså den 21 september. Om Uefas ranking följer Fifas så kommer just Norge/Island, Ryssland och Spanien att vara seedade.

Här är läget grupp för grupp:

Grupp 1: Italien är klara gruppsegrare. Ryssland tar playoffplatsen. Troligen blir det klart redan på söndag, då Italien slår Polen. Det är just Polen som utmanar Ryssland, och polskorna måste vinna båda sina kvarvarande matcher, som är på bortaplan mot just Italien och Ryssland, för att sno andraplatsen. Det gör inte polskorna.

Grupp 2: Här är det helt avgjort. Tyskland vinner, och Spanien tar andraplatsen.

Grupp 3: Det är här det händer. Tre lag – Island, Norge och Belgien – gör upp, och norskorna har kvar att möta både Belgien och Island på hemmaplan. Det är med andra ord upplagt för drama de kommande dagarna.

Island          8    +23      19
Norge          8    +25      18
Belgien        8     +9       17

Så här spelar topplagen. I morgon:
Island–Nordirland och Norge–Belgien.

Onsdag:
Norge–Island och Nordirland–Belgien.

Jag har ju tippat Island som gruppsegrare, och får stå fast vid det tipset. Fast känslan är ändå att det är fördel för grupptvåan Norge i nuläget. För norskorna bör ha goda chanser att vinna båda sina hemmamatcher. Skulle två lag hamna på samma poäng avgörs det på inbördes möten. Där har Belgien redan vunnit mot Island. Norge vann första mötet med belgiskorna med 1–0, medan Island vann mot norskorna med 3–1.

Grupp 4: Här kommer Frankrike att säkra gruppsegern i morgon, då de tar emot Irland.

Kampen om andraplatsen kan också avgöras i morgon. För det krävs att Skottland tar poäng borta mot Wales. Men skulle Wales vinna där är det stor fördel Wales. Då måste nämligen skotskorna ta poäng av blivande gruppsegrarna Frankrike på onsdag för att bli tvåa.

Grupp 5: Finland vinner. Finskorna behöver bara en poäng på de två avslutande omgångarna för att säkra EM-avancemanget. Den poängen kommer i Tallinn i morgon.

Däremot har kampen om andraplatsen förutsättningar att bli en rysare. Så här är läget:

Finland            6    +14        16
Slovakien        7      +2        10
Ukraina           6      +8        10
Vitryssland      6      –3        10

Och så här spelar de inblandade lagen, i morgon:
Estland–Finland och Vitryssland–Ukraina

På onsdag:
Vitryssland–Slovakien och Finland–Ukraina.

När det gäller inbördes möten har Ukraina redan vunnit mot Slovakien. Däremot vann vitryskorna första mötet med Ukraina med 1–0, och Slovakien vann med 3–0 mot Vitryssland.

Det känns verkligen vidöppet. Både Ukraina och Vitryssland har saken i egna händer. Men spelar de kryss i morgon öppnar de för Slovakien. Jag har ju tippat Ukraina, och får stå fast vid det…

Grupp 6: England slår Kroatien, och tar hem gruppen. Men även Holland lär gå med till EM-slutspelet som bästa tvåa.
Holland har spelat klart, och får nu hoppas på andra resultat. Framför allt skall de ställa sitt hopp till Danmark. Om inte danskorna rasar ihop fullständigt mot Österrike i morgon kväll är Holland nämligen EM-klart som bästa tvåa.

Holländskorna har även chansen att gå vidare som gruppsegrare. Fast den är väldigt liten. Då krävs nämligen att England förlorar hemma mot gruppjumbon Kroatien på onsdag. Och det kommer inte att hända.

Grupp 7: Danmark kommer att vinna den här gruppen. De har två chanser på sig att ta den seger som saknas. Ja, det räcker ju med en poäng i morgon i St Pölten mot Österrike för att det skall vara klart. Skulle danskorna förlora den så säkrar de gruppsegern hemma mot Portugal på onsdag.

Österrike är klart för playoff. De kan fortfarande både vinna gruppen, och gå vidare som bästa grupptvåa. Fast inget av de alternativen känns trovärdigt. För gruppseger måste man slå Danmark, som dessutom måste bli poänglöst mot Portugal. Det går inte.
Och för att bli bästa grupptvåa måste man vinna mot Danmark med 13–0. Det är än mer omöjligt…

Frankfurt sparkar Kahlert

Publicerad den av
Svara

Det dröjde två omgångar. Sedan fick Sven Kahlert sparken från jobbet som tränare för storsatsande FFC Frankfurt.

Åtgärden känns knappast oväntad. Det är mer tajmingen som kan ifrågasättas. Kahlert lyckades ju nämligen misslyckas med allt förra säsongen. Frankfurt slutade trea i ligan – och missade Champions League. De förlorade mot Bayern München i cupfinalen. Och de förlorade mot Lyon i Champions Leaguefinalen.

Efter det trodde jag att Kahlert skulle få gå. Fast han fick ändå chansen att leda klubben in i årets säsong.
Väl där har laget inlett högst knackigt. Det blev seger i premiären efter sen vändning mot bottentippade Jena. Och det blev förlust senast med 3–1 mot Essen-Schönebeck. Jag såg andra halvlek, och undrade verkligen vad Frankfurts stjärnspäckade lag höll på med.
Det var stillastående och lättläst anfallsspel. Och det var slappt och oengagerat försvarsuppträdande.

Frågan är vad tränarbytet innebär för Sara Thunebro. Hon har inte varit Kahlerts förstaalternativ. Men å andra sidan har han rullat rätt rejält på spelarna i truppen, vilket har gjort att vår svenska landslagsspelare trots allt fått mycket speltid.

Kahlert ersätts tillfälligt av den före detta assisterande tränaren Philipp Dahm.

De svaga domarna

Publicerad den av
1

I går kväll stod damallsvenskans domare i fokus. Jag har tidigare kritiserat vägvalet att köra närmast uteslutande med kvinnliga domare, både i damallsvenskan, och på internationell nivå. Här är ett exempel på när frågan varit uppe tidigare.

Jag tycker helt enkelt inte att det finns tillräckligt många som håller nivån. Och jag vet att jag långt ifrån är ensam.
I går skrev till exempel landslagsmålvakten Sofia Lundgren så här på sin twitter:

“Domarna i damallsvenskan är inte riktigt vad dom borde vara.”

Jag håller med, och jag vill ha in fler manliga domare i damallsvenskan. Trots att jag vet att det är ett kortsiktigt tänkande. Vid den damallsvenska upptaktsträffen i våras pratade norska Karen Espelund, den enda kvinna som är ledamot av Uefas exekutivkommitté, med stolthet om det ökande antalet kvinnliga elitdomare i världen.

Hon jämförde med andra lagidrotter, och menade att fotbollens väg var framgångsrik när det gäller att fostra kvinnliga domare. Gott så.

Men jag tycker att det är för kort väg till toppen för alldeles många. Jag har sett väldigt mycket division I-fotboll de senaste åren, och tyvärr också väldigt många riktigt usla domare. För är du tjej, och dömer fotboll, så har du gräddfil till elitfotbollen.
Det är bra på ett sätt – för det innebär att domarna känner att man satsar på dem. Men det innebär också att alldeles för många domare snabbt hamnar på en nivå som de inte behärskar.

Och min känsla är att domarna inte hängt med i utvecklingen nu när spelarna blir bättre och bättre för varje år som går. Så släpp in fler manliga domare i dameliten, och låt våra kvinnliga domare utvecklas i lugnare takt.

Annars är domslut och domarkritik något intressant. Har man förlorat med 5–0 går det inte att lägga ens en liten del av skulden på domaren. För det låter ju så illa. Och 5–0 är ändå 5–0…

Så brukar det heta. Och jag tillhör de som tycker att man bör undvika offentligt gnäll på domarna efter matcher. Men jag är också medveten om att alla situationer på olika sätt är avgörande i en match. En passning extra till rätt adress kan förändra allt. Precis som ett uselt domslut.

Och för ett bottenlag som Örebro är det förstås extra viktigt att allt går med när man möter guldfavoriten Tyresö. Allt.

Man har inte råd att drabbas som man gjorde i minut 35 i går. Ni kanske såg hur Sarah Michael var helt fri på väg in i straffområdet, då hon sprangs ner av Emilia Appelqvist. Domaren Annika Andric från Västerhaninge, som hade givit ett högst tveksamt intryck under hela halvleken, tvekade igen.

Sedan sprang hon ut till sin ena assisterande domare. Efter en lång diskussion kom de fram till att ge Appelqvist gult kort. Det var ett fegt, och felaktigt domslut.

Ett domslut som på många sätt avgjorde matchen. För med numerärt överläge i närmare en timme hade Örebro haft bra chans att ta poäng. Nu blev det inte så.

Andric höll inte allsvensk klass på Behrn Arena. Och tyvärr har jag också sett ett antal av hennes kollegor som befinner sig på en klart mycket lägre nivå än spelarna i årets damallsvenska. Tråkigt.

Så till matchen. Jag ifrågasatte ju huruvida det skulle bli någon publik på en match som spelades just innan Sveriges herrlandslags VM-kvalpremiär. Och som dessutom visades på tv.

Som tur är för Örebro så hade jag fel. Jag hade missbedömt Marta:s dragningskraft. För det kom fina 2012 till arenan. Kul.

Och Marta lär knappast ha gjort dem besvikna. För vilket förarbete hon gjorde till Caroline Seger:s 1–0-mål. Sedan placerade hon snyggt in 2–0.

Många har sett Marta som en besvikelse i årets serie. Men nu står hon på tio mål och tolv assist. Det är väl ändå rätt okej?

Jag får känslan av att 1–0-skytt Seger har lyft sina prestationer rejält sedan Tony Gustavsson anslöt till Tyresö. För visst ser hon klart mer rörlig ut nu?

En spelare som jag tycker är väldigt underskattad i Tyresö är Kirsten Van de Ven. Hon brukar bidraga med rejält med fart. Det gjorde hon däremot inte i går. Då ökade istället farten när hon klev av.

Apropå fart är amerikanska Meghan Klingenberg en klasspelare. När hon presenterades såg jag att det diskuterades om hon ens skulle platsa i Tyresö. Jag trodde att hon skulle rakt in i startelvan. Nu har jag bara sett henne i en damallsvensk match, men av det jag såg tvekar jag inte på att hon tveklöst hade gått rakt in i det svenska landslaget. Och hennes 4–0-mål i går var riktigt läckert. Riktigt läckert.

I Örebro ser det ut som att 16-åriga talangen Linda Hallin börjar ta för sig rejält. Kul. Hon är en av de unga spelare som har potential att spela A-landslagsfotboll om några år.

Kreativ EM-kupp i Kalmar

Publicerad den av
Svara

Såg att Kalmars EM-organisation vaket försåg Sveriges U21-herrar med t-shirts för EM 2013 efter dagens viktiga seger på Guldfågeln arena.

Kul att arrangörerna för nästa års dam-EM visar påhittighet och framåtanda. Ändå får jag lätt fadd eftersmak av dagens U21-kamp.

För om en avgörande match, med Sverige på planen, bara lockar 4097 åskådare till Guldfågeln Arena, hur skall man då lyckas få någon publik till nästa års EM-matcher?

För visst borde dagens match vara klart mer attraktiv än en dam-EM-match mellan typ Holland och Italien. Eller?

Schelin, PSG, tysk målkavalkad och en japansk cupskräll

Publicerad den av
3

I går blev jag lite glad när jag i flera svenska medier kunde läsa om att Lotta Schelin gjort två mål för Lyon i årets första ligaomgång.
Nyheten fanns på text-tv, damfotboll.com, på Radiosportens hemsida och hos Aftonbladet.

Det är väldigt lovande. För då kanske den här bloggen snart är överflödig. För som ni kanske minns från det här inlägget så förlängde jag livet för bloggen eftersom svenska medier var så usla på att följa våra utlandsproffs.

I Aftonbladets artikel står det dessutom om att Schelin tackade nej till PSG i somras. Och att PSG har en budget på 40 miljoner kronor inför säsongen. Vad har Tyresö? 20 miljoner?

PSG skall tydligen nu jobba på att värva Abby Wambach och Christine Sinclair. Storstjärnorna kan behövas, för laget fick en fiaskostart på årets liga. De nådde bara 1–1 borta mot tippade mittenlaget Guingamp.

Ligan som det skrattades åt i Sverige för några år sedan är för övrigt betydligt hetare än damallsvenskan. Lyon hade en publiksiffra på 3000 i sin premiär. I damallsvenskan har vi bara haft en publiksiffra över 3000 på hela säsongen, och ytterligare två över 2800.

Och som sagt. Lotta Schelin gjorde alltså två mål i aktuell match. Se dem och alla Lyons övriga sex mot Rodez på den här länken. Mästarinnorna hade för övrigt fyra tvåmålsskyttar. Utöver svenskan även nyförvärvet Laetitia Tonazzi, Camille Abily och Ami Otaki.

Utöver Lyon och PSG är som vanligt Juvisy och Montpellier topptippade. Och båda de lagen tog klara segrar i premiäromgången.

* I Tyskland fick vi däremot se en riktig praktskräll i den andra omgången. Essen-Schönebeck vann nämligen med klara 3–1 hemma mot superlaget FFC Frankfurt efter två mål av Melanie Hoffmann och ett av Charline Hartmann. Hoffmanns första var för övrigt en högklassig frispark.

Sara Thunebro spelade från start för Frankfurt. Hon blev utbytt i minut 70. Jag såg bara andra halvlek, och under de 25 minuter hon spelade där tyckte jag att hon skötte sig. Däremot spelade Frankfurt ett högst sömnigt försvarsspel både vid 2–1 och 3–1.
Se själv på det här klippet.

Aktuellt klipp är ett tyskt målfyrverkeri. Alltså alla mål från aktuell omgång i Frauen-Bundesliga. Men eftersom det bara spelades två matcher i helgen finns bara åtta mål med. De fyra från Frankfurtmatchen, och Güterslohs fyra från nykomlingsmötet med Sindelfingen.

Här är för övrigt klippet med målen från omgång ett.

Det här med målkavalkader är för övrigt något jag tycker borde vara högprioriterat även för damallsvenskan. Som det är nu får vi som mest se mål från två matcher per omgång. Det tycker jag är närmast pinsamt.
Jag inser att tv-rättigheterna finns med och påverkar här. Men vem förlorar på att man hittar vägar för att öka intresset för en serie?

* Orsaken till att det bara spelades två matcher i Frauen-Bundesliga i helgen var förstås att Tyskland spelade final i F20-VM. Som ni säkert vet förlorade tyskorna mot USA med 1–0. Se Kealia Ohai:s segermål och andra höjdpunkter från matchen här:

Som jag ser det var USA:s guld ingen seger för de vackra fotbollen. Tyskland hade det klart bästa fotbollslaget, och spelade det mest iögonfallande spelet. De hade också 17–9 i skott och 12–6 i hörnor. Men USA hade ett lag av vinnare.
Och charmen med fotboll är att det inte alltid är det lag med bäst spelare som drar längsta strået. USA fick ihop sitt försvarsspel efter gruppspelet, och hade supersnabba Ohai och Maya Hayes att kontra på. Det räckte till guld. Grattis.

När det gäller de individuella priserna drog dock tyskorna längsta strået. Deras målvakt Laura Benkarth blev bästa målvakt.

Och här är tre i topp i skytteligan:
1) Kim Un Hwa, Nordkorea 7 mål (1 assist)
2) Yoko Tanaka, Japan 6 mål (2 assist)
3) Lena Lotzen, Tyskland 6 mål (0 assist)

Samt turneringens tre bästa spelare:
Guldbollen: Dzsenifer Marozsan, Tyskland
Silverbollen: Hanae Shibata, Japan
Bronsbollen: Julie Johnston, USA

* F20-VM har ju spelats i Japan. Därför har de varit uppehåll i Nadeshiko League sedan i juni. På lördag drar ligan i gång igen. Under uppehållet har det varit lite cupmatcher.

Här är bilder från ena semifinalen i ligacupen mellan Inac Kobe Leonessa och Iga Kunoichi. Inac vann med 5–1 efter mål av Megumi Takase (läckert distansskott), tre av amerikanskan Beverly Goebel och slutligen ett av Nahomi Kawasumi. Igas kvittering till 1–1 var också snygg. Den lobbades in av Hikari Nakade.

Finalen spelades i helgen inför fina 7399 åskådare. Och överraskande nog vann inte Leonessa. Utan det var Tokyobaserade NTV Beleza stod som slutsegrare med 3–2. Belezas mål gjordes av Asano Nagasato 2 och Yayoi Kobayashi. Sydkoreanska Ji So-Yun och Goebel gjorde Leonessas. En bit in i det här klippet finns bilder från den japanska ligacupfinalen.

I klippet ser man hur nära Homare Sawa var att kvittera på slutet. Men hur målvakten Miku Matsubayashi samt mittbacken Azusa Iwashimizu till slut kan avvärja – och hur den senare sedan fick höja pokalen.

* Sverige har ju som bekant spelare även i ett antal mindre ligor i Europa. En av dem kan numera titulera sig isländsk mästarinna. Det är den före detta QBIK-, Djurgården- och Dalsjöforsspelaren Rebecca Johnson. Hon flyttade till Thor/KA direkt efter att det blivit klart att Dalsjöfors skulle tvingas dra sig ur söderettan.

Johnson spelade sex matcher, gjorde två mål – och fick alltså med sig en mästerskapsmedalj hem från den blåsiga ön i Atlanten. Så här blev för övrigt sluttabellen i isländska Pepsi-deild kvenna.

* I kväll spelade Linköping och Kristianstad 1–1 i damallsvenskan, och Kosovare Asllani gjorde mål på sin gamla hemmaplan. Jag måste säga att jag har svårt att engagera mig i kampen om tredjeplatsen. Då är morgondagens möte i Örebro mer intressant. Fast är det intressant nog för att locka någon publik?

Jag är högst tveksam. För dels direktsänds matchen på Tv4sport. Dels följs den av Sveriges första VM-kvalkamp för herrlandslaget. Men den som lever får se…

Efter morgondagens match är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Sverige spelar en match som känns så där intressant. Men runt om på vår kontinent spelas klart mer intressanta matcher. För på lördag och onsdag spelas gruppspelet i EM-kvalet klart. Och vi får mer klarhet i vilka nationer som skall spela EM-slutspel här nästa år. Visst skall det bli kul?

Göteborg matchade nästan hela truppen

Publicerad den av
Svara

En fullmatad fotbollshelg är över. På svensk mark var väl den enda skrällen att Umeå vann i Vittsjö. Skräll eftersom att Vittsjö inte förlorat på hemmagräs på två år.

Men egentligen känns inte heller det resultatet speciellt överraskande. Både Vittsjö och Umeå känns som rätt svårtippade lag i höst. Vittsjö verkar ha tappat lite av den magi som laget hade i våras.
Umeå har varit väldigt upp och ner under hela året. Nu är laget uppe på 21 poäng, och kan utan oro börja planera för en damallsvensk säsong även 2012.

Det kan även Piteå IF. Deras 3–0-seger mot AIK innebär att de har nio poäng ner till nedflyttningsstrecket med sex omgångar kvar att spela.
Eftersom AIK och Djurgården har samlat nio respektive tio poäng på 16 omgångar finns det inget som talar för att någon av dem skall kunna hämta in Piteås försprång.
Piteå är ett lag som behövs i damallsvenskan, tack vare sitt starka publikunderlag. I dag var det 1015 åskådare på LF Arena.

Jämför det med 285 på Stockholms stadion – en siffra som gör att jag inte gråter över Djurgårdens förestående degradering. För nu blir den väl närmast omöjlig att undvika?
För övrigt hade Göteborg FC med sig hela truppen till matchen – alla 15 spelare. 93,3 procent av spelarna fick speltid…

Gårdagens publiksiffra i Malmö var också en besvikelse. Bara 836 på Malmö IP när LdB FC jagar tredje raka SM-guldet känns väl blekt.
Jitex pressade för övrigt mästarinnorna i 90 minuter. Men det var klasskillnad när vi snackar spets. Medan Malmö kom till farliga avslut i nästan varenda anfall, så kom Jitex knappt till avslut. Det var väldigt tydligt varför man värvat Mimmi Löfwenius och Fransisca Ordega.

För övrigt måste väl Sofia Anker-Kofoed:s första allsvenska mål vara en kandidat till årets mål? För vilket spel det var. Och vilket snyggt avslut. Att skicka upp en volley på det sättet i steget är inte lätt.

* AIK och Djurgården är alltså på god väg ner i damettan. Det börjar bli klart vilka klubbar som kan komma att ersätta dem.
Efter den här omgången känns I ettan är Sirius, Sunnanå och Mallbacken i praktiken klara för kval mot damallsvenskan. QBIK ligger bra till för att bli fjärde kvallag. Jag såg på damfotboll.com att Karlstadsklubben är tveksamt inställd till spel i damallsvenskan av ekonomiska skäl.
Men det måste väl vara jackpot?

För alternativet – damettan – måste väl vara en betydligt jobbigare serie ur ekonomisk synvinkel? Där är det fler långa resor, bara kaffepengar i bidrag – och inga publikdragande motståndare.

En utmaning för SvFF

Publicerad den av
Svara

Såg att bronsmatchen i F20-VM mellan Japan och Nigeria sågs av 29427 åskådare. Det är fler än vad Svenska Fotbollförbundet har räknat med på nästa års EM-final.

För på den damallsvenska upptaktsträffen berättade förbundsfolket – jag tror att det var Sune Hellströmer – att planen var att öppna de nedre sektionerna på Friends Arena. Och hålla de övre stängda.
Minns jag rätt pratade man om man skulle släppa cirka 30000 biljetter.

Visst har Japan mer än tio gånger så stor befolkning som Sverige. Men närmare 30000 på en bronsmatch i ett flickmästerskap är en fantastisk siffra. Skall vi kunna matcha den noteringen får nog SvFF sälja ut hela Friends Arena – även de övre sektionerna – nästa år…

Vad bronsmatchen blev? Jo, Japan vann med 2–1 efter mål av Yoko Tanaka, Asuka Nishikawa och Desire Oparanozie. Finalen sparkas i gång 12.20.

En helg full av tv-matcher

Publicerad den av
Svara

I damallsvenskans förra omgång tv-sändes ingen match. I helgens omgång får vi se båda topplagen på Tv4sport. I morgon tar LdB FC Malmö emot Jitex och på tisdag skall Tyresö till Örebro.

Båda matcherna känns som givna segrar för de båda guldkandidaterna. Så räkna inte med några jämna och spännande timmar framför tv-apparaterna.

För bottenlagen AIK och Djurgården är det söndag som gäller. Djurgården tar emot Göteborg och AIK skall till Piteå. Den senare matchen känns mest intressant där. Piteå är ett av de lag AIK skulle kunna passera i tabellen. Fast då krävs förstås seger på söndag.
Men mina tråkiga tips är att båda nedflyttningskandidaterna får lämna den här omgången poänglösa.

* Helgens kanske mest intressanta match är nog morgondagens final i F20-VM. Där borde Tyskland besegra USA rätt lätt. När lagen möttes i gruppspelet vann tyskorna med 3–0.
Och sett till klass spelare för spelare ser jag tyskorna som överlägset mycket bättre än amerikanskorna. Men som bekant verkar alla idrottare som representerar USA har en förmåga att höja sig när det gäller som mest. Så finalen – som har avspark 12.20 svensk tid, och som direktsänds på Eurosport – kanske kan bli en intressant historia trots allt?

* Apropå direktsända matcher så visar DfB-tv Essen mot Frankfurt den här helgen. Söndag 14.00 är det som gäller. Här är länken. Kanske kan man få se Sara Thunebro i den matchen.
På grund av F20-VM spelas bara två matcher i den här omgången under helgen. Utöver Frankfurts match är det nykomlingsmöte mellan Gütersloh och Sindelfingen på söndag.

* Temat för den här genomgången har ofrivilligt blivit tv-sända matcher. Av en slump hittade jag en länk till dagens match i BeNe-League mellan Twente och Ajax. Tydligen tv-sänder kanalen rtv oost matcher från Holland.
Nu jobbade jag i kväll, och kunde inte se mer en än halvminut. Men jag fick i alla fall se när nummer 8 med Middag på ryggen slog en hörna…

* Slutligen är det premiärhelg för den franska ligan på söndag. Först ut är Lyon och Rodez. Avspark för den matchen är 14.20. Vi får se om jag hinner sätta ihop en liten guide med ligans hetast övergångar innan avspark i ligan.
Klart är förstås att Lotta Schelin:s gäng som vanligt är storfavoriter till guldet. De utmanas i första hand av Juvisy och PSG. Och som vanligt smyger Montpellier med just bakom topptrion.

Jakobsson får med sig Liljegärd till Rossiyanka

Publicerad den av
Svara

Sofia Jakobsson blir som väntat kvar i Ryssland och Rossiyanka. Enligt både Västerbottens-Kuriren och Folkbladet var PSG största utmanare om landslagsforwardens namnteckning.

Men Jakobsson som missat tre omgångar i den ryska ligan har nu förlängt i Ryssland. Något som ju var ganska väntat.

Linnea Liljegärd

Mer oväntat var att hon får med sig Linnea Liljegärd. Göteborgsanfallaren har trampat vatten i nästan två säsonger, och var i behov av en nytändning. För hennes skull får vi hoppas att hon får den i Putins rike.

Liljegärds flytt gör att GFC nu har en rekordtunn trupp. Har jag räknat rätt tvingas de slutföra damallsvenskan med 13 utespelare och två målvakter. Det är inte läge för någon influensasläng i det gänget…

GFC presenterade även ett nyförvärv i dag. Fast norska Cathrine Dyngvold får de inte använda förrän efter årsskiftet. Så det breddar inte truppen på kort sikt.

Det franska hotet

Publicerad den av
Svara

Den franska ligan är redan rankad som bättre än damallsvenskan. Orsaken till det är förstås Olympique Lyonnais, och deras stora framgångar i Womens Champions League de senaste åren.

I Lyon vurmar klubbpresidenten Jean-Michel Aulas för damerna, med följden att de erbjuds lysande förutsättningar, bland annat i form av miljonlöner till stjärnorna. En som drar fördel av det är Lotta Schelin, som tjänar mycket mer i Frankrike än vad hon hade kunnat göra på hemmaplan.

Ännu så länge har dock Lyon varit ganska ensamma i sin stortsatsning. Inte bara i Frankrike, utan i hela världen. Ingen annan klubb med framgångsrikt herrlag har satsat mångmiljonbelopp på att sätta ihop ett starkt damlag.

Fast nu verkar efterföljaren vara på gång.

Enligt Aftonbladet tänker nämlligen Paris Saint-Germain – ja, det är ju Zlatan Ibrahimovic:s nya klubb – öppna plånboken och skapa ett super-damlag. Satsningen är i och för sig ännu så länge högst oprecis. Men PSG har miljarder att röra sig med. Och det räcker med 20–30 miljoner kronor i årsbudget för att bli en självskriven finalkandidat i Champions League.

För damfotbollen som helhet är det här förstås jättebra. För det behövs storsatsningar på tjejer. Men för svensk del kan det här på sikt vara förödande.

Som jag ser det är en stark damallsvenska svensk damfotbolls starkaste kort in i framtiden. Om vi även fortsättningsvis har en av världens tre–fyra bästa ligor så kommer även landslaget att hänga med i världstoppen.

När fler penningstarka klubbar på kontinenten öppnar sina kassakistor kommer damallsvenskan inte att kunna konkurrera om toppspelarna. Och tappar ligan i kvalitet riskerar landslaget också att ganska snart falla på rankingen.

Och som sagt. För svensk damfotboll på sikt är det alltså ingen positiv nyhet att läsa om storsatsningar i andra länder samtidigt som i princip alla damallsvenska klubbar har jätteproblem med att få ihop ekonomin.

Hur är det med klubbkänslan?

Publicerad den av
3

I samband med att transferfönstret stängde, och det stod klart att Susan Varli valt att gå från AIK till Djurgården var det en liten debatt kring klubbkänsla inom damfotbollen på twitter.

Det konstaterades att det är tämligen många spelare som spelat för två eller tre av Stockholmslagen AIK, Djurgården och Hammarby. Vi snackar hur som helst om väldigt många fler än på herrsidan. Och alla klubbyten görs nästan utan att att någon höjer på ögonbrynen.

En som uppmärksammade diskussionen var nya Malmöspelaren Lisa Ek. Hon skrev så här:

”Jag tror det handlar om att vi damspelare inte lirar för cash eller status. Vi spelar för att utvecklas max och då sätter vi det som prio ett när vi byter klubb. Så var det i alla fall för mig när jag bytte AIK mot Hammarby. På herrsidan finns grundförutsättningarna (träningsmöjligheter, återhämtning, sjukteam och så vidare) i alla klubbar, på damsidan kan det skilja mycket från klubb till klubb, och från år till år.”

Hon konstaterade också att hon förstås inte kan prata för alla andra som flyttat mellan Stockholmsklubbarna.

Jag har inga speciella åsikter i frågan. Men jag tycker att det är ett intressant område att fundera kring. För överhuvud taget är det fler övergångar inom landets högsta serie bland tjejerna än det är bland herrarna. Visst hänger det delvis på att damallsvenskan är en av världens bästa ligor, medan herrallsvenskan är rätt kass.

Men samtidigt är det intressant att man kan gå från en svensk toppklubb till en annan utan att riskera att få svikarstämpel. Och flera av våra landslagsspelare har också representerat flera olika svenska klubbar.

Det känns lite som flugor till sockerbitar. Under en period på några år kan en klubb vara het, och då dras alla till den. Nästa två- eller treårsperiod är de en annan klubb som satsar, och plötsligt dras alla dit.

Kommer det att fortsätta vara så? Eller kommer tjejerna i framtiden att bli mer trogna sin första damallsvenska klubb?

Jag känner inte att jag har några svar på frågorna, och lämnar därmed det här ämnet för i dag. Men det kanske finns anledning att återkomma.

Innan jag stänger bloggen för kvällen så några ord till om gårdagens landslagstrupp. Samtidigt som Thomas Dennerby vid gårdagens presskonferens sa att han inte ville påbörja en föryngring i landslaget, utan lämnar det till Pia Sundhage, så bjöd han på följande citat:

”Om jag själv skulle driva detta vidare, kunde till exempel Malmös Elin Rubensson blivit aktuell.”

Jaha, men då avslöjade han ju ändå en del av den föryngring han hade tänkt. Var det så genomtänkt?
Och när han ändå sa så kunde han ju lika gärna tagit med Rubensson. Eller?

Dessutom tog han upp en fråga som diskuterats på twitter den senaste tiden, den om åldern på våra bästa målvakter. Och bristen på unga efterföljare. Dennerby sa:

”Den stora frågan är vem som ska ta över målvaktsplatsen i landslaget efter dagens generation, som alla är runt 30 år. Susanne Nilsson i AIK är den enda unga svenska målvakten som spelar i allsvenskan.”

Att få fram en ny generation duktiga målvakter är verkligen svensk damfotbolls största utmaning framöver.

Hur tänker damfotboll.com?

Publicerad den av
Svara

Som bekant har jag tidigare under året kritiserat http://www.damfotboll.com – svensk damfotbolls hemvist nummer ett på internet. Jag gjorde det bland annat i det här inlägget.

I kväll känner jag att det är dags att följa upp kritiken. Både på gott och på ont. För jag mådde dåligt när jag surfade in på sidan alldeles nyss. Frågan som väcks är: hur tänker man när förstasidan ser ut så här?

Huvudrubrik den 4 september 2012

Det värsta är att sidan inte hade behövt se ut på det här viset.

För faktum är att jag tycker att damfotboll.com har haft flera bra artiklar på sistone. Man har gjort lovande försök att ställa viktiga frågor.

Ett lysande exempel är dagens artikel med Nilla Fischer och Caroline Seger. Jag tänker på den här, där de får stå till svars för kritiken av Thomas Dennerby. Det är i högsta grad relevant och intressant läsning.

Nämnd artikel är naturligtvis dagens höjdpunkt på damfotboll.com. Det är en artikel de bör känna sig stolta över, vilket i sin tur givetvis bör innebära att den skall ligga i topp ända tills den blir gammal – eller man har någon ännu bättre grej.

Men icke.

I stället toppar man alltså i kväll med en sammanfattning av den senaste omgången av flickallsvenskan – vinklat på en fem dagar gammal match. Pinsamt.

Man undrar ju om det här kan vara kul för skribenterna på damfotboll.com. För som jag ser det måste sidan vara sämst i Sverige på att marknadsföra sina egna toppartiklar.

* När jag ändå är inne på avdelningen kritik mot damfotboll.com så kan jag inte låta bli att ta upp det här inlägget. Det är verkligen någon form av bottennapp i bristfällig research.
För en sak kan man vara säker på efter att ha läst eländet, nämligen att Thorsten Frennstedt aldrig har varit på ishockey i Borås. För hallen är varken nybyggd eller försedd med några loger. Det finns inte ens en cafeteria i Borås Ishall.
Och trots LdB FC Malmös jobbiga läge så betalar nog den damallsvenska klubben både högre löner och har större omsättning än tvångsnedflyttade BHC.
Faktum är ju att Dalsjöfors hade bättre förutsättningar än hockeyn i Borås – tjejerna spelade ju på Borås Arena.

Korsbandseländet fortsätter – senast att drabbas är Sara Lindén

Publicerad den av
Svara

Det verkar nästan som att korsbandsskadorna smittar i årets damallsvenska. Senast att drabbas är Göteborg FC:s Sara Lindén.

Hon skadades i slutet av matchen mot Piteå. Och enligt klubbens hemsida är det främre korsbandet som är av. Här är hennes egna ord om skadan.

Förstås ett tufft slag för henne, men även för klubben. Dels var Lindén i kanonform, och låg bakom cupsegern mot Malmö förra veckan.
Men framför allt så är Göteborgs trupp tunn – man har nu bara 16 spelare. Och med tanke på att de nyligen släppte Mimmi Löfwenius till Jitex, och inte längre får ta in några fler spelare, så behövs det inte mycket för att det skall bli riktig kris.

Göteborg FC: Sara Lindén.
Jitex: Petronella Ekroth och Annica Sjölund.
Kristianstads DFF: Gudny Björk Odinsdottir.
Linköpings FC: Charlotte Rohlin och Linda Sällström.
LdB FC Malmö: Frida Nordin och Therese Sjögran.
Piteå IF: Lydia Williams.
Vittsjö GIK: Ifeoma Dieke.
KIF Örebro: Jennie Wecksell.

Jag kan ha glömt någon. Men jag får alltså ihop elva spelare, som tillsammans hade bildat ett ganska hyfsat lag.

Jag har tidigare ställt frågan om elitlagen kör knäkontroll – det specialutformade träningsprogrammet för att bygga styrka kring knäna. Med tanke på alla skador får man i alla fall en känsla av att träningen inte sköts på rätt sätt. Eller?