Guldfinal, tysk överkörning – och lite Pia

Malmö och Tyresö fortsätter att dominera damallsvenskan totalt. I dag vann Tyresö med klara 3–0 i den luriga hemmamatchen mot Linköping. Och Malmö vann med samma siffror i den ännu lurigare bortamatchen mot Kristianstad.

Här är ett klipp med bilder på Malmös tre mål. Tyresös match har jag inte sett något alls från, men jag har förstått att det var ren överkörning.
Faktum är att allt nu talar för en ren guldfinal i den sista omgången, den 3 november. För vilka lag skall kunna stoppa de båda suveränerna?

Visst Tyresö skall till Kristianstad, och Malmö skall till Vittsjö, Umeå och Göteborg. Men jag både tror och hoppas att vi skall få den där guldfinalen i Malmö. För jag tror inte att Tyresö kommer att tappa en enda poäng på vägen dig. Och Malmö har råd med en förlust, eller två kryss. Och det är nog tillräckliga marginaler för serieledarna.

Annars var det lite dramatik i mittenmötet på Valhalla i Göteborg. GFC ledde med 2–0 och hade gjort alla sina byten. Då tvingades först Sara Lindén, och sedan även målvakten Kristin Hammarström kliva av på grund av skador.
OS-spelaren Johanna Almgren drog på sig målvaktströjan. Hon är möjligen nybörjare som fotbollsmålvakt, men hon brukar stå inomhus. Och hon har varit en riktigt duktig handbollsmålvakt en gång i tiden. Jag har faktiskt sett Almgren vakta Borås HK:s mål i division II för typ 13 år sedan. Då var hon en 15-årig målvaktstalang.

Nu släppte hon in ett mål på övertid. Men trots att GFC avslutade med åtta utespelare och Almgren i målet så höll man undan.

Bottenlagen spelade som bekant igår. Skrev jag förresten då att publiksiffran var 751? Ja, alltså totalt på alla de tre matcherna…
Det är tur för den här serien att den har Tyresö, Vittsjö, Piteå och Kristianstad…

* I tjuvstarten av tyska Frauen-Bundesliga gjorde mästarinnorna Turbine Potsdam en ganska blek insats. Trots det vann de med hela 9–1 borta mot nykomlingen Sindelfingen.
Ja, siffrorna säger mer om klassen på nykomlingarna än på Potsdam. Antonia Göransson spelade från start, och blev utbytt på slutet. Jag såg matchen på DfB-tv, men måste säga att Göranssons insats är svårbedömd. Motståndet var helt enkelt för dåligt.

Det man kunde se även av den här matchen är att Potsdam kan få det tufft i defensiven när de ställs mot bättre motstånd. De ser ut att sakna en given ersättare till Viola Odebrecht på den oerhört viktiga defensiva mittfältspositionen i deras 3-4-3-uppställning. Och det kändes inte heller som att trebackslinjen var helt bekväm.

I den andra matchen vann ett decimerat FFC Frankfurt med 2–1 mot Jena efter ett sent segermål av Simone Laudehr. Frankfurt fick nämligen Saskia Bartusiak utvisad i första halvlek, i underläge med 1–0. Laudehr, som jag ser som en av världens allra bästa mittfältare, fick börja på bänken. Hon kom in i halvtid, och blev alltså matchvinnare i minut 87.
Sara Thunebro fick ingen speltid för Frankfurt. De startade i stället med Bianca Schmidt, Bartusiak, Meike Weber och Babett Peter i sin fyrbackslinje. Det innebär att även amerikanska Ali Krieger och japanska Saki Kumagai var bänkade.
Här snackar vi hård konkurrens…

* Även den spanska Superliga hade premiärdag idag. Och det började med en liten skräll. De regerande mästarinnorna FC Barcelona förlorade bara två matcher av 36 förra säsongen. Nu inledde de med 2–0-förlust i derbyt mot förra storlaget Espanyol.

* Den här helgen kan man ju inte göra några inlägg utan att nämna Pia Sundhage. Här är ett klipp med alla mål från USA:s överkörning av Costa Rica från igår kväll.
Se där bland annat hur Abby Wambach rusar till Sundhage, och hoppar upp i sin tränares famn efter att ha nickat in 2–0-målet på ett fint inlägg från tillfälliga vänsteryttern Christie Rampone. Och njut av Carli Lloyd:s underbara frispark till 7–0.

Sundhage bör kolla in Rolfö

I skuggan av Pia Sundhage, vars amerikanska landslag just nu håller på att pulverisera Costa Rica, så har det spelats viktiga damallsvenska matcher i dag.

Ett topplag var i farten. I Stockholm fick Vittsjö en kanonstart mot AIK genom ett tidigt ledningsmål av Danesha Adams. Men AIK kvitterade före paus, och var enligt rapporter närmast ett segermål efter paus. Men det slutade 1–1 för tabelltrean mot seriens nästjumbo. Inget bra för Vittsjö, om de tänker behålla tredjeplatsen.

Trots en ny fin poäng mot ett topplag försämrades AIK:s chanser att hänga kvar rätt rejält i dag. För både KIF Örebro och Jitex tog trepoängare. Kif vann med 1–0 i Umeå efter segermål av Linda Fransson tio minuter från slutsignal.

Jag såg Jitex köra över Djurgården med 3–0. Skillnaden mellan lagen var minst de tre mål som siffrorna indikerar.

Jag har för länge sedan skrivit att nedflyttningen redan är klar för de båda Stockholmslagen. AIK har dock lyft sig, och för dem har kanske inte sista tåget gått.

Men för Djurgården ger jag inte mycket hopp. Det jag såg på Valhalla i dag gjorde ingen supporter glad. Man mötte ett av lagen närmast ovanför nedflyttningsstrecket, och skapade bara en enda målchans värd namnet.
Trots att man stundtals hade rätt stort bollinnehav så lyckades man i princip aldrig få en mittfältare eller forward rättvänd med boll. Tvärtom slogs nästan alla djupledsbollar från backlinjen. Och det är inget segerrecept…

Taktiskt satt jag och undrade hur Djurgårdstränare Putte Eklöf egentligen tänker. För hans mittfältare och forwards flyttade runt som om man hade ett slags volleybollrotation. Jessica Landström spelade exempelvis central mittfältare under en stor del av andra halvlek. Där kommer knappast hennes kvaliteter till sin rätt.

Nej, Djurgården kommer att spela i damettan nästa år. Var så säkra på det.

Jag har flera gånger skrivit att Jitex är för bra för bottenstrid. Med Annica Sjölund på skadelistan befarade jag dock att de trots allt skulle få det tufft i höst. Men i dag var det utklassning. Jitex var bättre på allt.
Bäst var tvåmålsskytten Fridolina Rolfö. Hon är så lugn och trygg med bollen. Hon känns helt klart som en spelare för Pia Sundhage att titta extra på.
Men även mittbacken Sofia Karlsson imponerar. Hon är stabil i defensiven, och försöker alltid spela sig ur situationerna. Nu har vi redan bra mittbackar i landslaget. Fast jag tror inte att Karlsson skulle göra bort sig

Göteborg hade tur med lotten

Göteborg FC drog vinstlotten nu på förmiddagen, och får hemmaplan i cupfinalen som spelas antingen den 10 eller 11 oktober.

Det var bra för Göteborg, och för matchen. För hade Tyresö fått hemmaplan känns det som att det bara kunnat sluta på ett sätt. Med klar hemmaseger.

Men på Valhalla är Göteborg starkt. Och med tanke på att man ser ut att börja få ihop sitt lag så kan det bli en riktigt intressant final – även om Tyresö är favoriter med 65–35 även i Göteborg.

Lindén såg till att det inte blir någon drömfinal

Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.

Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.

Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.

Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.

Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.

Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.

I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.

På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.

Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.

Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placerat Ali Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.

Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.

Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.

Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.

Kan Göteborg förhindra att cupfinalen blir ett gigantmöte?

Snacket inför damallsvenskan om att vi har den jämnaste serien i världen har inte haft så mycket bärighet i verkligheten.

För Malmö och Tyresö har gjort serien till en tvekamp. Och i kväll kan de båda giganterna cementera sin ställning som Sveriges två överlägset bästa lag. De spelar nämligen semifinaler i Svenska cupen mot varsitt lag från Göteborgsområdet.

Tyresö tar emot Jitex, och allt annat än hemmaseger vore en megaskräll. Jag ger Jitex mindre än 5 procents chans, och tippar att Tyresö vinner med minst tre måls marginal.

Malmö får det svårare. De skall till Valhalla och ställas mot hemmastarka Göteborg FC. Givetvis är Malmö favoriter, men inte till mer än 60–40. För dels har GFC visat sig vara ett bra cuplag – man är ju regerande mästarinnor. Dessutom är cupen Göteborgs chans att få med sig något riktigt positivt från säsongen 2012. För i allsvenskan är alla klubbens chanser borta.
Så GFC går in i dagens semifinal med en större morot än Malmö.

Men efter att ha sett Ramona Bachmann, Anja Mittag och även Elin Rubensson visa både kreativitet och effektivitet mot Linköping i söndags så tror jag ändå att Malmö till slut kommer att vinna i kväll. Framför allt visade Mittag makalös nivå på Folkungavallen. Avsluten till 3–3 och 4–3 var verkligen högklassiga.

Jag känns alltså högst troligt att vi får en riktig prestigefinal i cupen mellan Sveriges två bästa lag den 10 oktober.

Och det är ju inte omöjligt att det blir en till ren guldfinal, en knapp månad senare, den 3 november. Då med ett SM-guld i potten.

Dags att släppa de orimliga kraven på kommunerna

Det har hänt så mycket inom svensk damfotboll de senaste dagarna att jag inte vetat i vilken ända man skall börja.
För det finns verkligen mycket att kommentera kring det ekonomiska kaos som råder i damallsvenskan.

Konkurshotet som vilade över Kif Örebro har jag skrivit om. Men det verkar ju tillfälligt vara avvärjt. För Kifs rop på hjälp hann ju knappt lämna styrelserummet förrän kommunen lovade att ställa upp och rädda klubben.
Det var förstås bra för Kif – och för damallsvenskan. För konkurser i etablerade klubbar är verkligen inget damfotbollen behöver nu.

Men rent principiellt är jag tveksam till att kommuner går in och räddar klubbar i kris. Det har jag varit ända sedan Helsingborgs IF:s herrar räddades av kommunen för ett antal år sedan.
Jag förstår reklamvärdet för kommunen med elitidrott, men tycker inte att mina skattepengar skall gå till att rädda föreningar som betalar högre löner än de har råd med. Klubbarna måste lära sig att ta större ansvar för sin ekonomi.

Jag tycker ju i och för sig att det är väldigt mycket mer behjärtansvärt att rädda Kif Örebro än Helsingborgs IF, då skillnaden i lönenivå och omsättning är gigantisk. Men som sagt, principen är ändå fel.

Överhuvudtaget tycker jag att svenska elitklubbar i fotboll ställer orimliga krav på sina kommuner.

Det var ju inte bara Kif Örebro som ropade på hjälp i går. Även Jitex BK såg sin verksamhet hotad. Det kostar klubben en halv miljon kronor att spela sina matcher på Valhalla i Göteborg i år. Och när deras normala hemmaplan Åby IP åter är klar för spel så verkar den inte nå upp till de krav som krävs för att godkännas för damallsvenskt spel till säsongen 2014.

Först skall jag slå fast att jag tycker att det är synd om Jitex, som i det här fallet har fått löften från Mölndals kommun om en godkänd arena. Men samtidigt kan jag inte sluta att förvånas över hur förbund och klubbar tar för givet att kommunerna skall stå för de miljoninvesteringar som krävs för att förbund och klubbar skall kunna tjäna extra mycket pengar.

Det finns väl inget som säger att en svensk kommun är skyldig att hålla sina elitklubbar med superarenor.

När klubbarna sitter på konferens med SvFF och EFD och bestämmer om nya, svindyra arenaregler måste de väl vara beredda att betala priset själva?

Det är inte svårare än att klubbarna köper loss mark, och bygger sina egna arenor. Eller så får väl förbundet gå in och bekosta arenorna.

För som sagt, det är orimligt att förbund och klubbar kräver att kommunerna skall lägga upp miljontals kronor för att möta nya regler som kommunerna inte har fått vara med och påverka.

Men klubbar och förbund skäms inte för att ta beslut som andra skall betala. Efter sina möten går de raka vägen till sina kommuner och kräver stora ombyggnader. Och skulle kommunen säga nej, då gråter klubbarna ut i media och får det att verka som att det är kommunen som är den stora boven.

Jag förstår förstås meningen med arenakraven. Jag förstår att tv-kanalerna sätter press på klubbarna för att kunna erbjuda bästa sändning.
Men tycker ändå att kraven är löjliga i damallsvenskan. Jag tycker att det är mycket viktigare att pengarna går till att utveckla produkten, än till paketeringen.

När jag står inför valet mellan högkvalitativ choklad i billig förpackning, eller billig choklad med högkvalitativ förpackning, då väljer jag förstås alltid det förstnämnda.
Visst, det tar garanterat lite längre tid att inse att den chokladen som ser tråkigast ut ändå är den bästa. Men när man väl hittat en kvalitetsprodukt byter man inte bort den.
Däremot så låter sig inte folk luras av en fin förpackning mer än en gång. Har man väl testat, och blivit missnöjd – då dröjer det till nästa test.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

2500 åskådare på Vittsjö Idrottspark

Att Kif Örebro på grund av arenakrav tvingas spela sina hemmamatcher på en pinsamt tom Behrn Arena gör inte fotbollsupplevelsen större. Inte alls.
Det är en väldigt mycket trevligare inramning med 2500 åskådare på Vittsjö Idrottspark än det var med 2282 på Borås Arena i fjol.

Jag hade mycket hellre sett att alla damallsvenska klubbar hade krav på att ha ett F19-lag med heltidsanställd tränare, än en arena med planvärme, 100 vip-stolpar och 1000 sittplatser under tak.

För som jag ser det är det först när chokladen är så bra att den säljer, som man kan börja lägga pengar på att göra förbättringar av förpackningen.

Och nu säljer inte damfotboll på klubbnivå någonstans i världen. Det borde därför vara högsta prioritet att jobba på att utveckla spelet – inte på att förbättra läktare, strålkastare och omklädningsrum.

Spaning på Valhalla och fiasko för Göteborg FC

I dag var det damallsvensk återstart. Jag tog en sväng till Valhalla för att se Jitex ta emot Linköping. På många sätt var det kanske den minst intressanta matchen i den här omgången.

Och det blev också en ointressant, och faktiskt ganska dålig match. Jitex är ett väldigt fysiskt lag, som är svårt att möta. Linköping var väldigt mycket mer disciplinerat än när jag såg dem senast – i storförlusten mot Göteborg. Det var 2–1 i glödheta målchanser till just LFC. Men varken Jonna Andersson eller Manon Melis lyckades förvalta sina frilägen. Därmed blev det mållöst, och delad pott – vilken väl inte kändes orättvist.

Om någon undrar, så tror jag inte att Jitex kommer att dras ner på allvar i bottenstriden. Inte om de inte åker på ett gäng skador under hösten. Laget är för stabilt för att åka ut.

Inför avspark i dag var jag nyfiken på trion Sofia Lundgren, Pernille Harder och Fridolina Rolfö. Alla gav väl ganska hyfsade svar. Fast mest imponerad blev jag nog ändå av Jitexkaptenen Sofia Karlsson, som är en lugn och trygg mittback.

Till den trion jag kollade in extra noga. Först Sofia Lundgren, som inte ställdes på så svåra prov. Jitex Frida Höglund hade i och för sig en bomb i ribban, men den hade ingen målvakt varit nära att ta. Annars var det en ganska lugn dag för Linköpings målvakt. Lundgren var alltså svårbedömd.

Pernille Harder spelade central mittfältare i sin damallsvenska debut. Det var periodvis tydligt att danskan är ny i laget, för det var tydligt att hon och lagkamraterna inte alltid hittade varandra. Lika tydligt var att hon är en klasspelare. Med läcker bolltouch gled hon flera gånger förbi sina motståndare. Hon har förutsättningar att bli en attraktion i damallsvenskan framöver.

Slutligen då Rolfö, som jag sätter stort hopp till i framtiden. Yttermittfältaren är verkligen härligt bolltrygg, och riktigt svårstoppad när hon kommer som bollförare. Men det är också tydligt att hon måste bli mer aggressiv i sin spelstil om hon skall kunna slå sig in i A-landslaget. För trots att hon har fysiken för att vinna varenda närkamp blir hon ofta lite passiv.

En fråga som jag kom på först i bilen hem är om Jitex brutit kontraktet med kanadensiska Christina Julien. Eller om det kanske bara gällde våren. För hon stod inte med på laguppställningen. Och på hennes twitter ser jag nu följande inlägg från i tisdags:

”Fördriver dagen med att njuta i Sverige. Kommer att sakna den här platsen.”

Och:

”Min sista dag i Sverige bestod av att äta polska piroger, en australiensisk krokodilburgare, thaimat och sushi. Min mun var ute på en jorden-runt-resa.”

Så till övriga resultat i damallsvenskan. Mest uppseendeväckande var att AIK skrällde igen mot ett topplag. Efter dagens 1–0-seger mot Göteborg FC får Kif Örebro se upp. AIK är nu bara en poäng bakom, och har vittring på en plats i damallsvenskan 2013.

Nästa omgång blir otroligt viktig för bottenstriden. På lördag möts AIK och Djurgården samtidigt som Örebro tar emot Jitex. Där går sista tåget för Djurgården.

I dag föll Djurgården med 4–0 i Malmö efter en riktigt strulig dag. Stockholmslagets flyg var försenat, och matchen flyttades fram med 20 minuter. Men det verkade inte som att Djurgårdens spelare var speciellt bra på att ta strulet. För det stod 3–0 redan efter 19 minuter. Och ja, målmonstret Anja Mittag gjorde mål igen…

Även Örebro gick på en stjärnsmäll i Skåne. Kristianstad vann med klara 4–0. Där var kanske det mest uppseendeväckande att Kosovare Asllani tvingades kliva av på grund av en ljumskskada redan efter tio minuter. Det är oklart hur illa skadad Asllani är.

Åter till Göteborg FC. I fjol gjorde klubben en svag vår, men en fullständigt makalös höst. Under den bärgades 30 av 33 möjliga poäng, och alla glömde fiaskostarten.

Totalt tappade laget 18 poäng i damallsvenskan under 2011, och man vann cupen. På årets 13 omgångar har Göteborg redan tappat 22 poäng. Man har tagit 17. Som jag ser det kan inte ens en cupseger förhindra att det här blir en fiaskosäsong. Eller hur?

* Slutligen några ord om F20-VM. Jag nämnde i går Sydkorea som en tänkbar vinnare. Det visade sig att jag hade läst på dåligt. Jag gick på resultaten från F17-VM 2010, som koreanskorna vann. Men sedan dess har laget tappat, och man fick en friplats till årets VM eftersom Uzbekistan drog sig ur arrangörsskapet.

Sydkorea var också dagens stora besvikelse, när de föll mot Nigeria med 2–0. Med skadeproblem på storstjärnan Yeo Minji var laget alldeles för statiskt och uddlöst. De vinner inte.

Dagens mest imponerande var däremot värdnationen Japan. Jag trodde periodvis nästan att det var A-landslaget som spelade. F20-laget hade samma fina passningsspel, och ett liknande spelsätt. När högerbacken Hikari Tagagi kom farande längs kanten fick jag Yukari Kinga-vibbar, och när nummer 8 Hikaru Naomoto smällde in 2–0 kunde det lika gärna ha varit nummer 8 Aya Miyama.

Och man kan inte komma närmare krysset än vad Kumi Yokoyama gjorde när hon satte det läckra 3–0-målet. Den godbiten var bara en av flera under F20-VM:s premiärdag. Se de här. Jag har ju redan hyllat de fantastiska målen i matchen Italien–Brasilien. De kan du se här.

Kul för mästerskapet att värdnationen inledde med en hyperimponerande 4–1-seger. Och kul för oss tv-tittare med lag som spelar så vacker fotboll som Japan.

Här finns spelschemat till F20-VM. Ihop med matchfakta finns också utmärkta tv-klipp med höjdpunkter.

Larssons korta inhopp kan ta henne hela vägen till OS. Eller?

I toppen av damallsvenskan håller Tyresö undan efter dagens säkra seger hemma mot Piteå, 5–1. Målen, och en kommentar om att årets damallsvenska är ojämn, finns i det här klippet. Publiksiffran var för övrigt fina 1476.

Den siffran slogs dock rejält i Kristianstad, där hela 2760 personer hade letat sig till Vilan. Vittsjö klarade inte av att haka på Tyresö i toppstriden. KDFF vände 0–1 och vann med 3–1. Därmed måste Vittsjö ta poäng hemma mot Tyresö på lördag för att hänga med i guldstriden in i höstsäsongen.

I bottenstriden tog Djurgården tre helt nödvändiga poäng genom att slå AIK med 2–1 i Stockholmsderbyt. Publiksiffran 672 på ett derby visar dock att det här är två lag som ingen kommer att sakna i nästa års damallsvenska. För där kommer de väl inte att vara med?

Själv var jag en av blott 216 som valde att ta en sväng förbi Valhalla. Det var inte på något sätt en het match vi fick se. Tvärtom var det regn, tolv grader och iskallt. Och spelmässigt ganska tråkigt.
Det som var intressant var att få se Sara Larsson:s comeback. Den visade sig dock bli extremt kort. Larsson byttes in i 87:e minuten, och hade bara två bollkontakter. Hon spelade central mittfältare, och kändes av förståeliga skäl rätt ringrostig.

Sara Larsson byts in

Minut 87, in: Sara Larsson. Ut: Sanna Talonen.

Trots att de sex minuterna – inklusive tre tilläggsminuter – som hon spelade i dag är de enda hon gjort på hela säsongen har jag en känsla av att Larsson finns med i förbundskapten Thomas Dennerby:s tankar. Landslagets försvarsspel har varit darrigt under året, och det kan finnas en dörr öppen för Larsson.

Dennerby har varit svårtolkad i Larssonfrågan. På onsdag presenteras truppen till London-OS. Och trots att Sara Larsson inte på något sätt hann visa någon landslagsklass mot Jitex i dag så utesluter jag numera inte att hon kan vara med bland de 18 OS-spelarna.

Matchen då?
Jitex kändes som det lag som satt inne på den största kapaciteten. Men i regnet var det Kif Örebro som hade bäst vilja och motivation.
Det var 18–8 totalt i avslut till Jitex, men bara 6–5 i avslut på mål. Och Kif Örebro hade även ett skott som både tog i ribba och stolpe (Edda Gardarsdottir), så gästerna behöver inte skämmas för poängen.

Kif Örebro jublar

Kif Örebro jublar över 1-0-målet

Linda Fransson gjorde målet, sedan en Jitexback missat att rensa Sarah Michael:s inspel från högerkanten.
Målet och poängen var livsviktiga för Örebro, som nu har fyra poäng ner till Djurgården under nedflyttningsstrecket. Även om jag alltså tycker att Jitex totalt sett har större kvaliteter så känns inte Kif Örebro som ett nedflyttningslag. De har kvalitet i Marie Hammarström på mitten, och tillräcklig anfallskraft för att hänga kvar.

Jo, det är sant – Vittsjö kan hålla hela vägen

Sofie Andersson gör mål

Sofie Andersson gör mål

Jag tog en sväng till Valhalla innan det var dags för tv-soffan och dagens EM-dos.
Jag lämnade arenan rejält imponerad av serieledande Vittsjö. Varför återkommer jag till.

För att först blir det lite kändis-spotting.
När jag klev in på Valhalla stod jag bakom Christen Press, Becky Sauerbrunn och Heather O’Reilly och engelska Anita Asante i biljettkön.

Jag skrev på twitter att jag gick in samtidigt som halva USA:s landslag.
Sedan visade det sig – om jag inte missade någon – att inga fler amerikanska landslagsspelare var på matchen. Däremot var ett tiotal ledare på plats. Så halva landslaget var kanske en smärre överdrift. Här är i alla fall en bild på den USA-trio som jag såg…

Finbesök

Finbesök från USA

För er som är sugna på att träffa på amerikanskorna kommer däremot Pia Sundhage enligt damfotboll.com ta med sig hela laget till morgondagens toppmöte mellan Göteborg FC och Tyresö.

Tillbaka till serieledande nykomlingen Vittsjö GIK. De har verkligen vänt upp-och-ner på alla förhandstips. Jag såg dem i deras genrep mot Dalsjöfors. Då var laget långt ifrån imponerande.

Trots det tippade jag dem över nedflyttningsstrecket. Det är jag glad för nu. För det var inget bottengäng jag såg vinna med 2–1 i dag efter mål av Sofie Andersson och Emma Sjödahl.
Jag har skrivit att Vittsjö inte kommer att hålla hela säsongen. Efter att ha sett dem i dag ändrar jag mig på den punkten.
Slipper Skånelaget bara skador, behåller ödmjukheten och fortsätter göra det hårda arbetet, så kan de mycket väl hålla sig kvar i toppen under hela säsongen. Mycket väl. För de spelar klockrent efter sina resurser.

Jag har flera gånger – bland annat här – gnällt på att flera damallsvenska lag spelar en väldigt naiv fotboll. Försvarsspelet startas högt upp i planen, vilket gör att lagen riskerar att bli rejält straffade om de tappar i press mot motståndare med snabba forwards.

Vittsjö och Jitex visade i dag att det finns taktisk skicklighet i damallsvenskan. För Jitex hade god organisation och bra positioner i sitt uppställda spel. Man lät inte Vittsjö spela sig till några målchanser. Alla matchens tre mål kom på, eller just efter, fasta situationer.
Här jublar Christina Julien över sitt nickmål för Jitex:

Christina Julien jublar

Christina Julien jublar

Men Jitex i all ära. Det var Vittsjö som var klart vassast taktiskt sett. Efter matchen såg jag på twitter att flera Jitexspelare ansåg att deras lag hade ägt matchen – och att bortasegern var orättvis.
Jag förstår vad de menar. För visst, Jitex hade mest boll, och man tillbringade mycket tid på offensiv planhalva.

Men som jag ser det var Jitex övertag skenbart. Vittsjö såg hela tiden ut att ha bra kontroll i defensiven. De låg ganska lågt med sin backlinje, samtidigt som målvakten Loes Geurts jobbade långt ut.
Därmed lämnade man inga ytor för Jitex att sticka in bollen på. Dessutom kontrade skånskorna effektivt. Vittsjös kontringsspel kändes klart farligare än Jitex uppställda anfallsspel.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

Vittsjös mittbackspar Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher är grymt starkt. De båda kompletterar varandra perfekt, och i dag gick de inte bort sig någon gång. De låg dessutom tätt på Annica Sjölund, vilket är viktigt mot Jitex.

Dessutom är Danesha Adams ett fynd. Den starka forwarden vinner bollar, håller i dem – och ser till att få upp laget. Dessutom har hon ibland kraft att gå på egna anfall. En klasspelare.

Lagkaptenernas kamp

Sofie Andersson och Sofia Karlsson

Och så har man Sofie Andersson som spjutspets. I dag gjorde lagkaptenen kanske inte sitt livs match. Men hon sprang mycket, var oftast spelbar i kontringarna – och hon pillade in ett mål. Man förstår hur viktig hon är för sitt lag.

Jag lämnade Ramnavallen i mars med känslan av att Vittsjö var botten. I dag såg jag en tänkbar medaljkandidat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Helgens hetaste matcher spelas i EM – och på Valhalla

De närmaste veckorna är det av någon anledning mycket fokus på herrfotboll. I dag har det spelats två EM-matcher, och båda har varit högst sevärda. Kul.

När det gäller damfotbollen har det inte varit så många heta matcher de senaste dagarna. De båda stora ligorna på kontinenten, tyska Frauen-Bundesliga och franska Feminine Division 1, är båda avslutade.

Av de stora europeiska ligorna är det alltså bara damallsvenskan som pågår. Eller visst, den engelska FA Womens Superleague – WSL – är i gång. Men då den spelas utan svenska spelare i år har jag inte haft så hårt fokus på den.

Utanför Europa kikar jag som bekant en hel del mot Japan och Nadeshiko League. Men i övrigt finns det inte så många intressanta ligor.
De båda i USA, W-League och WPSL Elite League, kunde ha varit spännande. Men båda känns oöverblickbara, och deras klass är i högsta grad svårbedömd.

Så vad spelas det då för intressanta dammatcher i helgen? Jo, huvudnumret är förstås söndagens damallsvenska möte på Valhalla mellan Göteborg och Tyresö. Det är en absolut måstematch för GFC. Och den tv-sänds 14.00 – missa inte. Tyresö känns som favoriter, men jag tror att TFF:s försvarsspel borde passa illersnabba Christen Press rätt bra. Så gardera.

Men redan i morgon spelas en spännande match i damallsvenskan på Valhalla, nämligen Jitex–Vittsjö. Jag tippade ju inför serien att Jitex skulle bli det stora skrällaget, och placerade dem på femte plats i min tabell. De har motsvarat mina förväntningar, men är ju bara seriens näst största skräll. Den största är förstås morgondagens motståndare.
Det är sådana här matcher som brukar kallas sexpoängsmatcher.

Linköping var min guldfavorit. De har med rätta varit vårens mest sågade lag. Men faktum är att de bara ligger tre poäng bakom Göteborg och Kristianstad – som båda fortfarande nämns som guldkandidater.
Linköping möter Djurgården hemma på söndag, och bör kunna ta årets tredje trepoängare. Övriga söndagsmatcher är AIK–Umeå, Piteå–Kristianstad och Kif Örebro–LdB FC Malmö. Där tror jag på tre bortasegrar. Fast matchen i Piteå garderas med kryss…

I övrigt är det seriefinal i Nadeshiko League på söndag, då tvåan NTV Beleza tar emot ledande Inac Kobe Leonessa.

I Danmark säkrade Bröndby i veckan dubbeln genom att vinna cupfinalen. Men man spelar ändå en huvudroll i morgondagens avslutande omgång av 3F-slutspelet. För där avgörs vilka av Fortuna Hjörring och Skovbakken som blir tvåa och får spela i Champions League till hösten.
Fortuna ligger före på målskillnad, men spelar borta mot just Bröndby. Samtidigt tar Skovbakken emot BSF (Ballerup-Skovlunde). Det kan bli ett drama.

Slutligen en koll mot norska toppserien, där mötet mellan fyran Klepp och trean Arna-Björnar är helgens mest intressanta. I övrigt ställs topplagen mot lag från undre halvan, vilket bör innebära genomgående segrar för topplagen.
Obesegrade Stabaek leder serien en poäng före LSK (Lilleström) och tre före Arna-Björnar. I skytteligan har Stabaeks Ada Stolsmo Hegerberg redan gjort 14 mål, vilket gör att hon leder med tre före Lilleströms Cecilie Pedersen.
Hegerberg är för övrigt en stor talang. Hon är född i juli 1995, vilket innebär att hon alltså fortfarande bara är 16 år.

Slutligen så var det trevligt att få lite positiv feedback på inlägget Punkterad fotboll i betyg till damfotboll.coms granskning i bloggen Nilssons Nyanser. Jag tackar för de fina orden, och konstaterar att det finns ett par riktigt bra svenska damfotbollsbloggar. Anders Nilssons är definitivt en av dem.

Jaja. Nu får det vara slut på fjäskandet…
Dags att gå och lägga sig. En fotbollshelg med grymt stor potential väntar. För det går ju faktiskt att hinna med både damallsvenskan och EM…

Press njöt av naiv press – men hur mår Linköping?

Linnea Liljegärd gör målJag åkte till Valhalla i dag för att kolla in våra tänkbara OS-spelare. Framför allt var jag nyfiken på Stina Segerström:s form.
Men inlägget om OS får vänta. För jag lämnade Göteborg i chock.

Som många kanske minns tippade jag guld till Linköpings FC inför säsongen.
Jag gjorde det först i februari, men stod fast vid mitt tips även vid seriestart. Däremellan hade LFC, utan Manon Melis och Lisa De Vanna, vunnit mot både Tyresö och Göteborg FC i träningsturneringen i Växjö.

Att tippa guld till Linköping kändes fräscht där i början av april. Det gör det inte i dag.
Se själv på det här klippet från Göteborgs 6–0-seger.
Jag tror faktiskt aldrig tidigare att jag har varit så här snett ute i ett guldtips. För Linköping utan Charlotte Rohlin såg ut att vara riktigt botten.

Det extremt naiva spel jag såg östgötarna prestera på Valhalla i dag kan faktiskt i värsta fall leda rakt ner i division I. Taktiken var inte på något sätt anpassad till spelartruppens aktuella sammansättning. Faktum är att inte ens hånade Dalsjöfors uppträdde så här naivt, och uselt, under hösten i fjol. Inte ens nära.

För det var en ren självmordstaktik som Linköping hade med sig till Valhalla.
Redan efter den första löpduellen – om man nu ens kan kalla det duell… – mellan Josefine Alfsson och Christen Press undrade jag för mig själv vad LFC trodde sig kunna vinna genom att ställa sin backlinje högt. Deras backar var ju chanslösa i alla löpdueller mot Press.

Hörde på Radiosporten att Sofia Lundgren tyckte att GFC gjorde två mål på en målchans, och att LFC var bättre inledningsvis. Jag kan delvis hålla med, men man måste vara medveten om att den typ av hög tokpress som LFC körde med orkar lag sällan prestera under mer än tio minuter.

Den ledde också inledningsvis till två kanonlägen för LFC, det skall man minnas.
Men jag satt bara och väntade på luckorna bakåt. För de kändes ofrånkomliga. Och när de kommer måste man ändra försvarsspel. Men LFC var inte intresserade av att täta aktuella luckor, utan körde på med en extremt hög och rak backlinje i 90 minuter.

Utan Rohlin saknade man nödvändig snabbhet i hemlöpet. Ofta var tre LFC-backar på väg framåt när GFC lade in bollen på ytan bakom. Så vinner man inga serier. Och inte många matcher heller.

I andra halvlek, när LFC vid underläge med 5–0 ställde sin sista spelare tolv meter in på Göteborgs planhalva, frågade jag mig till och med om LFC:s ledning vill åka ur damallsvenskan.
För som sagt, trots att den höga pressen var extremt kontraproduktiv gjordes inga ändringar.

LFC:s ledning får en fotboll med rejäl pyspunka i betyg för sitt taktiska upplägg i dag. I bussen hem hoppas jag för deras egen skull att de har tagit en rejäl funderare på hur de kan anpassa sitt spel efter sin befintliga spelartruppen.
Den givna åtgärden måste vara att börja sitt försvarsspel en bra bit längre bak i planen, och börja spela på kontringar. Och det från och med nästa omgång.

* Apropå Linköping och elände så verkar Tilda Heimersson även få den här säsongen spolierad. Läs mer om det här.

Vittsjö håller – visst är det kul?

Hade jag haft hatt hade jag tagit av den nu. Och sedan hade jag bugat för Vittsjö GIK.
För vem hade trott att nykomlingen skulle samla lika många poäng som Tyresö, Malmö och Göteborg under de första tre omgångarna? Inte jag i alla fall.

Jag såg Vittsjö veckan innan den allsvenska premiären. Visst saknades Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke och Kirsty Yallop, och det var debut för Danesha Adams. Men det var verkligen ett långt ifrån imponerande Vittsjögäng som misslyckades med att slå ett Dalsjöfors som var en kvinna kort i över en halvtimme.

Att Vittsjö skulle bli bättre än då med de tre utländska förstärkningarna på plats var självklart. Så självklart att jag ju trots allt tippade dem över nedflyttningsstrecket. Men att de har kommit så här långt med sitt lagbygge redan efter tre omgångar är ändå sensationellt.
Och kul. Fast kanske inte för AIK och Djurgården, som riskerar att gå miste om en räddningsplanka i damallsvenskans nedflyttningsstrid.

Att vinna i Göteborg är för övrigt långt ifrån lätt. Senast något lag lyckades med det var den 26 april i fjol, då Umeå vann med 1–0 efter mål av Sofia Jakobsson. Med reservation för tankefel så har Göteborg sedan dess vunnit 16 raka tävlingsmatcher på Valhalla. Tio allsvenska, tre i Champions League och tre i svenska cupen. Även om cupfinalen var oavgjord under ordinarie tid, så tycker jag man kan säga att inget lag hade lämnat Valhalla ens med poäng i bagaget sedan Umeåmatchen.

Sviten höll i 365 dagar. Sedan bröts den alltså av Vittsjö, av alla lag. Och sett till alla rapporter, och alla statistik var det helt i sin ordning. Skånskorna hade bland annat 11–4 i skott på mål och 8–1 i hörnor.
Och så har de Sofie Andersson, som fortsätter att ösa in mål. Fjolårets måldrottning i svensk damelitfotboll är nu den enda spelare som gjort mål i alla årets tre omgångar. Imponerande.

Jaja, Vittsjö får passa på att njuta idag. För ännu är det trots allt långt kvar till laget är på säker mark. För att vara hyfsat säker på att hänga kvar bör man ta över 20 poäng. Visst har det gått att hänga kvar i damallsvenskan både med tio och 15 poäng de senaste åren. Men varför ta den risken…

* Så till tråkigare saker. Som intresset i damfotbollens huvudstad, Göteborg. I fjol hade GFC 403 som sin sämsta publiksiffra. Igår var det 382 på Valhalla – och i premiären mot Djurgården hade man 318.
Det faktum att Göteborg FC inte hade någon tränare på bänken igår gör knappast att man tänker världens bästa liga. Det ger snarare vibbar av gärdsgårdsfotboll, eller korpen.

* Jag anade redan när jag såg tv-bilderna att det var illa med Piteås målvakt Lydia Willams, och skrev här att hon riskerade missa hela säsongen. Ibland är det tråkigt att vara så negativ, och sedan få rätt. För korsbandet var av, och säsongen är slut för australiskan.
Men sedan jag själv drog av korsbandet så misstänker jag alltid det värsta när benen viker sig på fotbollsspelare.

Marta är större än det svenska landslaget

Igår körde jag lite siffror. Här kommer några till: 318, 847, 110 000 och 85 000.

Göteborgs match i kväll sågs av svaga 318 åskådare på Valhalla. Det gör att snittet i premiäromgången blev 847 – vilket är sämre än jag hade väntat mig.
Men det lär säkert höjas rejält efter nästa omgång. Då har ju nämligen både Piteå och Vittsjö hemmapremiärer, och så lär det bli en folkfest på Folkungavallen när Linköping och Tyresö möts i ett grymt intressant favoritmöte.

110 000 är däremot en bra siffra. Enligt vad EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström twittrat idag är det nämligen det antal personer som såg Tyresö–Örebro igår. Det är en högre tittarsiffra än vad någon damallsvensk match hade ifjol. Kul.

Det är också en indikation på vilket marknadsvärde Marta har. Jag har tidigare skrivit om att Martas varumärke är starkare än både damallsvenskans och damfotbollens.

För har jag läst rätt på MMS tittarmätningar hade landskampen Sverige–Kanada den 31 mars 85 000 tittare. Att Marta lockar fler svenska tittare än vårt eget landslag är något för förbundet att fundera över i marknadsföringen inför hemma-EM nästa år.
Där kan de inte åka snålskjuts på Marta – för Brasilien kommer ju inte att vara med…

* När vi ändå snackar marknadsföring så har jag svårt att förstå varför LdB FC Malmö presenterade sina nya matchställ i kväll.
Det kanske finns någon smart taktik som jag missat bakom det här, men i min värld är det en grym marknadsföringsmiss. Malmö har ju redan spelat fyra tävlingsmatcher i år, och gjort ett gäng fotojobb inför damallsvenskan. Alla i fjolårets matchställ.
Kan verkligen sponsorerna uppskatta det?

Hur dräkterna ser ut? Här är en bild från Emma Wilhelmsson:s twitter där Malin Levenstad och Therese Sjögran poserar i det nya LdB-stället.

Jag såg att dräkterna kritiserades av en del bedömare på twitter. Och visst, jag gillade de gamla bättre. Men samtidigt tycker jag om att många av de damallsvenska klubbarna vågar ta ut svängarna när det gäller matchdräkter.
I allmänhet tycker jag att damallsvenskan utklassar herrarnas dito när vi snackar kläder.

Med Bock blev det Juli(g)en för göteborgska rubriksättare

Är du känslig för Göteborgshumor, och/eller lek med namn? Då är det här inget inlägg för dig. Utan du bör omgående sluta läsa…

* I morgon testar Göteborg FC tyska Nathalie Bock i träningsmatchen mot Jitex.
Wolfsburgmittfältarens namn fick i veckan den lokala kvällstidningen GT att gå i spinn. Utöver rubriken ”Nej, GFC tänker inte hoppa Bock” körde man ett göteborgskt tillägg på andra udda namn i tysk damfotboll.

På den listan platsade Birgit Prinz, Alexandra Popp, Turid Knaak (Bayer Leverkusen), Fatmire Bajramaj samt Ariane Hingst.
Namn kan ju vara kul, och jag kunde inte hålla mig, så här är ytterligare några heta namn på tyska spelare i Frauen-Bundesliga: …
Kim Kulig, Svenja Huth, Sara Löser, Klara Muhle, Carolin Dej, Audrey Knopp, Anna Klink, Vera Homp och Lena Lotzen.
Visst låter det nästan som en lista som är för bra för att vara sann?

* Ytterligare ett namn som Göteborgshumorn skulle älska är förstås Annike Krahn. Hon fick rubriker i veckan, för att hon vill lämna FCR 2001 Duisburg, och enligt länkad artikel skall vara på väg mot Sverige.
Göteborg dementerar dock att de skall vara intresserade. Tråkigt för GT:s rubrikmakare…
Men roligt för någon annan svensk klubb. Vittsjö? Umeå? Kristianstad? Linköping? Tyresö?

* För det före detta storlaget Duisburg är Annike Krahn:s eventuella sorti ytterligare ett bakslag. Förutom att Krahn vill bort så flyttar Simone Laudehr till FFC Frankfurt.
Och enligt www.womensoccer.de lämnar Alexandra Popp och Luisa Wensing för Wolfsburg till sommaren.
Vi snackar rejäl oro i Duisburgleden.

* Läser att Jitex kanadensiska nyförvärv Christina Julien valde mellan franska topplaget Montpellier och svenska mitten-/bottenlaget Jitex.
Det är förstås ett högt betyg till allsvenskan att hon valde Jitex. Mölndalsklubben skall för övrigt spela inne i Göteborg i år. Åby IP skall byggas om, och då blir Valhalla tillfällig hemmaplan för Jitex. Det är en seger för fotbollen, för Åby IP höll inte allsvensk klass på något sätt under 2011.
Apropå Julien är det ytterligare ett namn som GT:s rubriksättare kan leka med. De hoppas säkert på att det blir Jul-i(g)en för Jitex ofta i år…