Bilder av Danmark – och Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har inte lagt EM till handlingarna ännu. Bland annat har jag kvar att lägga upp ytterligare flera bildspel.

Så här är mina bilder på Danmark från EM-premiären mot Sverige, och några från träningarna inför matchen på Gamla Ullevi. Håll till godo.

Några av bilderna i bildspelet ovan har jag redan lagt upp tidigare under mästerskapet. Övriga hittar du även här:

Problem i Göteborg

732, 289, 724, 705, 1146 och 405 – där har ni de sex publiksiffrorna i damallsvenskan efter EM. Det ger ett snitt på 667 åskådare, alltså lägre än vad snittet låg på innan EM-uppehållet.

Jag kan inte säga att jag är ett dugg förvånad, för jag tror inte att publiksuccén i EM kommer att leda till något större uppsving i damallsvenskan. Engagemanget kring de damallsvenska klubbarna ökar ju nämligen inte för ett EM-slutspel.

Och den enda svenska EM-aktör som verkar kunna locka publik, Pia Sundhage, spelar ju inte i serien…

Skall EM leda till något publikuppsving så är det för landslaget. Och jag hoppas verkligen att förbundet klarar av att marknadsföra landslaget så bra att det får chansen att även i framtiden få spela inför femsiffriga publiksiffror med jämna mellanrum på hemmaplan.

Av de 4001 åskådare som sett de sex damallsvenska matcherna efter EM ingår jag dubbelt. Jag såg nämligen både Jitex–Kif Örebro och Göteborg–Piteå i dag.

Jag har ju tidigare skrivit om hur dåligt det damallsvenska programmet har planerats. Framför allt i Göteborg, där stadens två klubbar slåss om samma publik, men flera gånger spelar samtidigt.

I dag ordnade man till slut så att det nästan gick att se båda matcherna. Jag skriver nästan, för jag körde från Åbyvallen direkt efter slutsignalen, men missade ändå det enda målet på Valhalla.

Och trots allt man till slit ändrade avsparkstiderna till 14.00 och 16.00 var planeringen långt ifrån bra. För i dag valde huvuddelen av alla fotbollsfans i Göteborg det herrallsvenska derbyt IFK Göteborg–Häcken med avspark 17.30.
Skall de damallsvenska klubbarna i Göteborgsområdet kunna locka publik så måste man tänka så långt att man undviker krockar med herrallsvenska derbyn…

För Göteborg FC finns det fler besvär. De hade bara två utespelare på bänken i dag, Amanda Edgren och Jessica Landström.
Jag undrade varför inte skytteligatvåan Jodie Taylor spelade mot Piteå. Efter slutsignalen kom beskedet på gp.se – den engelska forwarden verkar bryta kontraktet med GFC.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Även om Andrine Stolsmo Hegerberg är på väg in innebär förlusten av Taylor att GFC tappar spets, och sannolikt snart även lär vara långt ifrån de båda Champions Leagueplatserna.

I dag var laget rätt uddlöst. 1–0-segern var i och för sig rättvis, men Piteå var verkligen inte långt ifrån en kvittering i den andra halvleken. Faktum var att jag såg fyra lag i två matcher. Och de fyra lagen ägde varsin halvlek.

Göteborg hade kontroll på den första halvleken på Valhalla, medan Piteå var lite bättre efter paus. På Åbyvallen imponerade Örebro stort före paus, och ledde med 3–0. Jitex lyfte sig rejält i den andra halvleken, och ett tag kändes det som att de kanske till och med skulle kunna vända på tillställningen. Men Örebro hade kraft att fixa ett avgörande 4–2-mål.

Spelarmässigt var var Faith Ikidi i en klass för sig på Valhalla. Jag tror varken att hon förlorade en enda duell, eller slog bort en enda boll.
På Åbyvallen var en annan nigerianska bäst, nämligen Sarah Michael. Flest mål (två) gjorde däremot Sara Larsson – som spelade högerytter. I Kif-lägret imponerades jag även av Elin Magnusson, som gjorde stor nytta på centralt mittfält.

Fridolina Rolfö

Fridolina Rolfö

I Jitex tycker jag alltid att Fridolina Rolfö är bra. I dag gjorde hon dessutom ett riktigt kanonmål, när hon lossade vänsterkanonen från långt håll.

Jag har sett Jitex ett par gånger nu, och varje gång ställer jag mig samma fråga: varför spelar inte Stefan Rehn med Mimmi Löfwenius som forward?
Löfwenius ser vilsen ut på kanten, men ger laget offensiv spets så fort hon flyttas upp på topp. Hon känns som ett mycket större hot än Sofia Skog, som nu har ena forwardsplatsen. Skog jobbar hårt, men hon har nu startat elva matcher – och bara fått till sju avslut mot mål. Det håller inte. Jag hade bytt plats på Skog och Löfwenius direkt.

En spelare som byter plats direkt är Josefine Öqvist. Hon gjorde Kristianstads 2–1-mål mot Tyresö i dag. Det blev det sista målet hon gjorde i KDFF-tröjan – i varje fall för den här sejouren. Öqvist har nämligen skrivit på för Montpellier i den franska ligan, där hon troligtvis är tänkt att ersätta Marie-Laure Delie.

Öqvists mål i dag räckte inte för KDFF, som till slut föll med 3–2 mot Tyresö – där Christen Press blev tvåmålsskytt. Förstås ytterligare ett styrkebesked av serieledarna, som verkar redo för lördagens hyperintressanta seriefinal.

Christen Press

Christen Press

Dagens skräll var att Mallbacken vann med 3–1 hemma mot före detta serietrean Linköping. Resultatet innebär med stor sannolikhet att LFC tappar mark i jakten på toppduon.

Att landslagsspelare som Nilla Fischer och Josefine Öqvist lämnar damallsvenskan för spel utomlands är förstås både bra – och dåligt. Bra för spelarna som får lära sig nya spelsätt, men dåligt för serien som tappar tänkbara affischnamn.

* I England blev Sofia Jakobsson målskytt när Chelsea vann med hela 4–0 mot Doncaster i dag. I går föll däremot Louise Fors och hennes Liverpool med hela 3–0 hemma mot Arsenal. Därmed tappade Liverpool serieledningen till Bristol Academy.

* I Norge leder Stabaek toppserien efter dagens 6–0-seger mot Sandviken. Cathrine Dekkerhus fick säkert ett lyft av startplatsen i EM-finalen, ett lyft som hjälpte henne att bli tvåmålsskytt i dag.

Cathrine Dekkerhus

Cathrine Dekkerhus

* Apropå publiksnitt så har USA:s liga NWSL fortsatt ha fina siffror under sommaren. Inför helgens omgång låg publiksnittet på 4032 åskådare. Högst har Portland Thorns med hela 12793, och lägst har Chicago Red Stars med 1484.

Som jämförelse leder Linköping den damallsvenska publikligan på 1300. Vi ligger lite i lä…

Dock har vi kommit väldigt mycket längre när det gäller intresse kring damfotbollen här i Sverige jämfört med våra grannländer. I Danmark sa tydligen chefen för den danska motsvarigheten till SVT (DR) så här om att sändningen av EM-semifinalen Norge–Danmark blev en gigantisk tittarsuccé:

”Man skulle önska att vi alltid kunde visa den typer av matcher. Men det är ju inte så ofta det slumpar sig så att vi har ett danskt lag i semifinal.”

Där krävs det alltså en EM-semifinal för att landslaget överhuvudtaget skall sändas på tv. Känns väl så där…

I Sverige har damerna däremot dominerat media i sommar, i varje fall de stora tidningarnas sportsidor. Se siffror på det i den här artikeln. Får se om det i sin tur kan göra någon skillnad för publiksnittet i damallsvenskan…

Damallsvensk omstart på bred front

I morgon startar damallsvenskan om på allvar. Fem matcher spelas, och Kristianstads hemmamöte med serieledande Tyresö är den på förhand mest intressanta drabbningen.

Inte minst då det har hänt mycket i de olika lagen under den senaste veckan. Jag har redovisat ett par nyheter i Tyresö tidigare. I går gjorde man även klart med Liverpools amerikanska mittback Whitney Engen, som ansluter efter säsongen i WSL.

Whitney Engen

Whitney Engen

Jag hörde Tony Gustavsson prata om värvningen, och om Tyresös satsning i radiosporten i går kväll. Han konstaterade att laget ju kan bli oseedat i Champions League, och således lottas mot Lyon eller Wolfsburg direkt i sextondelsfinalen. Och då måste man vara redo.

Och det är ju på mittbackssidan som Tyresö har varit i behov av förstärkning. Nu får man in Engen, samt att Linda Sembrant gjorde comeback i cupen i veckan – vilket ger bra förutsättningar för att kunna skaka även Europas två–tre främsta klubbar. När det gäller Sembrant kommer hon säkert att matchas in försiktigt. Men på lite sikt har Gustavsson flera toppmittbackar till sitt förfogande.

Hemmalaget Kristianstad har också förstärkt. De plockade i går in Linnea Liljegärd från Avaldsnes. Enligt den här artikeln skall Ljurhallas fotbollsstolthet spela central mittfältare i KDFF. Jag vet att hon spelade lite i den positionen i Rossiyanka i vintras, men det känns ändå som att hon är ett oskrivet kort som defensiv mittfältare. Men lite spännande låter det väl ändå?

Samtidigt bryter klubben med australiska Nicole Sykes, som bara startade fem matcher under våren.

Det skall bli intressant att se om Elisabet Gunnarsdottir har fått ordning på KDFF:s defensiv under EM-uppehållet. För offensivt stod sig laget starkt. Men en läckande defensiv gjorde dem ändå till lite av vårens besvikelse i serien. Nu blir det upp till bevis direkt.

I dag har det också presenterats ett intressant damallsvenskt nyförvärv. Det är Göteborg FC som har gjort klart med mittfältaren Andrine Stolsmo Hegerberg från Turbine Potsdam. Det är norska EM-forwarden Adas två år äldre syster.

Andrine är kanske inte samma megatalang som lillasyster. När jag såg henne i U20-VM i fjol tyckte jag att hon var lite temposvag, men jag noterade samtidigt ett fint spelsinne och en väldigt vass vänsterfot. GFC har ju redan Marie Hammarström som kan leverera högklassiga hörnor och frisparkar med vänstern. Nu har man ett riktigt vasst hot till i vänsterlägen…

Hegerberg dyker upp i Göteborg först på måndag, så hon är inte med mot Piteå i morgon. Den matchen måste GFC förstås vinna ändå om de tänker hänga med i kampen om en Champions Leagueplats. Och visst är man jättefavoriter, trots att Piteå under sommaren har breddat truppen med Annina Wede (Umeå) och Emilia Appelqvist (Tyresö).

I övrigt är det Jitex–Örebro, Mallbacken–Linköping och Umeå–Vittsjö i morgon. Noterbart är att Sofia Lundgren fortfarande är skadad, vilket gör att Lina Ringshamre får göra damallsvensk debut i morgon.

Den här omgången avslutas för övrigt med veckans tv-match, Malmö–Sunnanå på tisdag. Ettan på den matchen känns för övrigt som omgångens mest givna tipstecken, trots att Skelleftelaget skaffat ännu en nigerianska i Onome Ebi.

Bilder av England – och Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag jobbar mig igenom min bildbank, och det har således blivit dags för ett nytt bildspel.

Nu spolar vi tillbaka bandet några veckor. Det här är mina bilder från EM-genrepet Sverige–England på Skarsjövallen i Ljungskile. Matchen slutade som bekant med svensk 4–1-seger. Men min kamera var mest upp på uppvärmningen, och riktades åt det engelska lägret:

This is my pictures from the final rehearsal for the Women’s Euro 2013 between team Sweden and the Lionesses of England. The game was played in Ljungskile and ended with swedish victory, 4–1.

”Inte någon jäkla bloggare”

Josefine Öqvist pratar i dag om EM i Kristianstadsbladet. Där säger hon bland annat så här om uttagningen i mästerskapets all star team:

”Och det var ju kunnigt folk från Uefa som tagit ut laget och inte någon jäkla bloggare eller någon tidning.”

Öqvist är en glad typ, så det är säkert sagt med rätt mycket glimt.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Samtidigt är det nog tur för henne att det inte är någon jäkla bloggare, eller någon tidning som har tagit ut laget. För jag har inte sett hennes namn i något annat allstarlag än Uefas officiella.

Personligen tycker jag att Öqvist gjorde ett bra EM. I BT gav jag henne det sjätte högsta snittbetyget av de svenska spelarna.

Men trots det var hon inte riktigt nära mitt allstarlag. Så tur för henne att jag bara är en jäkla bloggare som under EM har jobbat åt en tidning…

Fischer, Seger, Hjohlman och Lindahl

Det har ju förstås hänt en del vid sidan av EM under de senaste veckorna – trots att jag haft 100-procentigt fokus på mästerskapet.

I dag återstartade ju faktiskt damallsvenskan efter uppehållet. Det var en tjuvstart som gått ganska obemärkt förbi.
Det blev för övrigt 2–0 till Umeå borta mot Mallbacken efter att Jenny Hjohlman gjort båda målen.

Jenny Hjohlman

Jenny Hjohlman

Utöver det spelade ett antal damallsvenska lag i cupen i dag. Det blev idel storsegrar. Bland annat spelade Linköping med fem EM-spelare på den här arenan i dag. Lite kontrast mot hur det sett ut de senaste veckorna.

Den viktigaste nyheten under EM kom i söndags. Det var Kristianstads DFF som påbörjade ett samarbete med Athlete Ally, en organisation som jobbar för ett öppet klimat inom idrotten.

Jag fick en förvarning via mejl från Hedvig Lindahl sent i lördags. Lindahl är verkligen bra på att marknadsföra olika satsningar, och hon missar inte att få ut sin information till alla tänkbara kanaler. Därför har nyheten redan gått att läsa i flera olika tidningar, bland annat här. Och nu har den även nått en blogg…

Här är KDFF:s introduktionsvideo för samarbetet med Athlete Ally:

* På samma tema har engelska storklubben Liverpool FC börjat ett arbete för att få bort olika slags diskriminering från läktaren på Anfield. Läs mer om det här.

* Det har även hänt en hel del på transfermarknaden. Den största nyheten är förstås att Nilla Fischer lämnar Linköping efter säsongen för att spela för Champions Leaguemästarinnorna Wolfsburg.

Enligt Wolfsburgs hemsida var övergången klar två veckor innan EM. Det har väckt känslor i LFC, då man inte givit något klartecken att kontakta Fischer, och hon då hade längre tid än sex månader kvar på sitt kontrak.

Apropå Wolfsburg slår det mig nu att kvartetten Luisa Wensing, Josephine Henning, Nadine Kessler och Lena Goessling har tagit en magisk kvadruppel i år, nämligen: tyska cupen, tyska ligan, Champions League och EM. Hyfsat…

* Det händer saker i Tyresö. Caroline Seger har förlängt sitt kontrakt även över 2014, och Sara Thunebro fortsätter i klubben minst året ut. Däremot lånas brasilianska Elaine Moura ut till Älta under resten av säsongen. Därmed blir hon sannolikt elitettans bästa spelare. Eller?

Dessutom har man värvat amerikanska målvakten Ashlyn Harris. Som jag ser det tillhör alla landslagsaktuella målvakter i USA världens 15–20 bästa målvakter. Harris är en av dem. Hon stod ju bland annat i 1–1-matchen mot Sverige i Algarve cup i vintras.

Målvakten Ashlyn Harris

Ashlyn Harris och Meghan Klingenberg

* Tyresös huvudkonkurrent om guldet, LdB FC Malmö, har valt att avsluta samarbetet med Frida Nordin, som i stället skrivit på för LB07 i elitettan. Den före detta landslagsspelare uttrycker bitterhet mot sin gamla klubb i den här artikeln. Tråkigt. Det är aldrig bra när klubbar inte klarar av att bryta med trotjänare på ett snyggt sätt.

En som blir kvar i LdB FC är Amanda Ilestedt, som förlängt sitt kontrakt med två år.

* Dagens damallsvenska matcher gick alltså mellan Mallbacken och Umeå. Båda har förstärkt sina trupper med utländska spelare under EM. Mallbacken har knutit upp två amerikanskor, Jessica Shufelt och Blakely Mattern, medan Umeå har värvat finska EM-spelaren Emmi Alanen. Shufelt och Alanen debuterade för övrigt i dag med varsitt inhopp.

Gulblå kvartett i EM:s Allstarlag

EM:s allstarlag har just presenteras, och det innehåller fyra svenska spelare – vilket förstås är kul.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Fast just kan inte säga att jag håller med Uefas jury om att Caroline Seger och Josefine Öqvist förtjänar att ta plats på lagets mittfält. Jag tycker ju att det borde vara självklart att Nadine Kessler och Ingvild Stensland i stället skulle ha haft de båda svenskornas platser.

Att ettan och tvåan i skytteligan, Lotta Schelin och Nilla Fischer, skulle få plats kändes däremot självklart. De hade jag ju förresten även med i det allstarlag jag tog ut innan finalen.

Jag och Uefas kommitté är överens om samtliga tre målvakter. Sedan varierar det mer, delvis beroende på att jag verkligen tog ut två spelare på varje position enligt 4-4-2, alltså två högerbackar, fyra mittbackar och så vidare. Uefa har däremot tagit ut sju backar, sju mittfältare och sex forwards, och av de sju backarna är det exempelvis fem mittbackar.

Vi är ändå överens om fem av sju backar, om tre av sju mittfältare och om tre av sex forwards. Totalt sett tycker jag att Uefa har fått ihop en bra trupp. Fast jag saknar alltså Keßler och Stensland. Dessutom tycker jag att Kosovare Asllani borde ha en plats bland turneringens sex bästa forwards. Med sina fem poäng (ett mål och fyra målpass) slutade hon ändå tvåa i turneringens poängliga.

Här är EM:s officiella allstarlag:

Målvakter:
Nadine Angerer (Tyskland), Ingrid Hjelmseth (Norge), Stina Lykke Petersen (Danmark).

Stina Lykke Petersen

Stina Lykke Petersen

Backar:
Saskia Bartusiak och Annike Krahn (Tyskland), Laure Boulleau och Wendie Renard (Frankrike), Marit Fiane Christensen och Maren Mjelde (Norge) samt Nilla Fischer (Sverige).

Mittfältare:
Lena Goessling och Dzsenifer Marozsan (Tyskland), Solveig Gulbrandsen (Norge), Louisa Necib (Frankrike), Josefine Öqvist och Caroline Seger (Sverige) samt Katrine S Pedersen (Danmark).

Lena Goessling

Lena Goessling

Forwards:
Veronica Boquete (Spanien), Melania Gabbiadini (Italien), Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney (Frankrike), Celia Okoyino da Mbabi (Tyskland) och Lotta Schelin (Sverige).

Bilder av Tyskland

Under hela EM har jag haft kameran med mig, och jag har riktat den mot både det ena och det andra.

Eftersom det har varit så mycket jobb har jag hittills bara lagt upp en bråkdel av de bilder som jag tagit. Tanken med allt fotande har delvis varit för att öka bildbanken här i bloggen, delvis har det varit att träna fotografering.

Jag är bara amatörfotograf, och har en utrustning som hade fått proffsen att gråta. Sannolikt flera av bilderna också. För de är av lite varierande kvalitet.

Eftersom jag har ganska mycket bilder på de svenska spelarna har visst fokus legat på att fota de andra lagen. Och även om jag vet att jag strör en del salt i svenska sår så är ju Tyskland rätt aktuellt i dag. Därför lägger jag här upp mina bilder på Tyskland från onsdagens semifinal:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är de en och en:

För eventuella tyska besökare gör jag ett försök att även skriva en kort introduktionstext på tyska:

Diese sind meine Bilder von der deutschen Nationalmannschaft im Frauenfußball, die DFB-Mädels. Die Bilder sind von der Halbfinale gegen Schweden in der Europameisterschaft 2013. Deutschland hat das Spiel in Göteborg (Gamla Ullevi) mit 1–0 gewonnen.

Och en liten engelsk introduktion:

This is my pictures of the German women’s national team. The pictures are taken at Gamla Ullevi in Gothenburg during the semifinal in Euro 2013 against Sweden. Germany won the game with 1–0.

Tyskland vann – igen

Europamästarinnor 2013.

Europamästarinnor 2013.

Tyskland vann finalen med 1–0 efter mål av Anja Mittag. Den stora guldhjältinnan hette dock Nadine Angerer – som tog två straffar.

Solveig Gulbrandsen från straffpunkten.

Solveig Gulbrandsen från straffpunkten.

Enligt Uefas officiella statistik var det 3–2 till Norge i klara målchanser – fast det var inte den final som jag såg. För i den var det 8–4 i målchanser till Tyskland.

De siffrorna skvallrar om att den tyska segern totalt sett var rättvist. Men efter att ha träffat Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen i den mixade zonen vet jag åtminstone två spelare som känner att det borde ha slutat annorlunda.

Framför allt Gulbrandsen fick verkligen kämpa för att jobba sig förbi alla närvarande reportrar. Att hon trots allt stannade och berättade om sin olycka för alla som önskade är beundransvärt.

I skytteligan vann Lotta Schelin närmast före Nilla Fischer, och med Louisa Necib som trea. Den prisutdelningen slarvade dock Uefa bort rätt rejält. När de båda svenska vinnarna offentliggjordes hade minst 30000 av de 41301 åskådarna lämnat Friends Arena. Klantigt.

Nu skall jag skriva ihop mina texter till morgondagens tidning. Det finns anledning att återkomma med betydligt fler synpunkter inom en inte alltför lång framtid.

De bästa lagen möts i finalen

Jag sitter i pressrummet på Friends Arena och laddar upp inför finalen. Även om Sverige inte skall spela så bör det bli läge för publiken att hylla våra spelare ett par gånger, eller om det kanske är spelarna som skall tacka publiken.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Dels skall de in i halvtid, sedan talar ju väldigt mycket för att Lotta Schelin kommer att prisas som turneringens skyttedrottning efter matchen. Skall någon passera henne i kväll krävs det en sällan skådad målfest i finalen.

Närmast Schelin i jakten på ”Adidas Golden Boot Award” av de spelare som kan spela i eftermiddag är Solveig Gulbrandsen och Celia Okoyino da Mbabi. Båda står på två mål och noll assist. Schelin har fem mål och två assist, vilket innebär att Gulbrandsen och Mbabi behöver göra fyra mål för att passera – alternativt tre mål och tre assist. Känns svårt.

Jag har ju flera gånger under EM konstaterat att traditionens makt är stor. Och hur mycket vi än vill vara med där uppe så måste man ju konstatera att det historiskt sett är Europas två klart främsta damfotbollsnationer som gör upp i finalen. Om det är det liksom inget snack.

Vid en genombläddring av pressmaterialet noteras att det här är tredje EM:et i rad som de möts två gånger i mästerskapet. Och för att hitta ett EM där något annat land slagit ut antingen Tyskland eller Norge får man backa bandet till 1997 – då Italien och Tyskland avancerade ut den grupp där även norskorna ingick.

Och oftast brukar Tyskland dra längsta strået när de båda stormakterna möts. Jag tippar att de gör det i dag också. Men man kan aldrig räkna bort Norge. Så förhoppningsvis blir det här en riktigt rolig match.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är mitt allstarlag

I dag har jag alltså presenterat mitt allstarlag i BT. Från den trupp jag tog ut inför EM har sju spelare motsvarat förväntningarna, nämligen Nadine Angerer, Wendie Renard, Nadine Kessler, Louisa Necib, Elodie Thomis, Veronica Boquete och förstås Lotta Schelin.

En match återstår, och efter kvällens övningar kanske jag vill ha in ytterligare några tyska eller norska spelare. En kvartett som är nära är Kristine Hegland, Saskia Bartusiak, Simone Laudehr och Dzsenifer Marozsan.

Simone Laudehr

Simone Laudehr

Hårdast konkurrens var det helt klart i mittförsvaret, där jag tvingades välja bort flera högklassiga spelare. Även målvakter fanns det flera bra som inte fick plats, den som var närmast var ryska Elvira Todua.
Svårast att hitta kandidater var det på vänsterkanten. Och faktum är att jag utöver Schelin också tyckte att det var svårt att hitta forwards. Ada Hegerberg har varit bra, och får plats i startelvan. Men egentligen kanske hon inte är redo för ett allstarlag ännu.

Det om bakgrunden. Här är startelvan i mitt allstarlag:

Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Nilla Fischer, Renard, Laure Boulleau – Melania Gabbiadini, Nadine Kessler, Katrine S Pedersen, Lena Lotzen – Schelin och Hegerberg.

Katrine S Pedersen

Katrine S Pedersen

Och här är bänken:

Målvakter: Stina Lykke Petersen och Nadine Angerer.
Backar: Theresa Nielsen, Sif Atladottir, Marit Fiane Christensen och Leonie Maier.
Mittfältare: Louisa Necib, Ingvild Stensland, Solveig Gulbrandsen och Elodie Thomis.
Forwards: Veronica Boquete och Kosovare Asllani.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Den självklara frågan nu är, vilka har jag glömt?

Apropå allstarlag finns det ett till (uttaget av Niklas Jarelind) i slutet av det här blogginlägget.

Seger var bäst, eller?

En match återstår av EM, men jag har så smått börjat sammanfatta mästerskapet. I morgon presenteras exempelvis mitt allstarlag i BT.

Det var svårare än vanligt att ta ut ett sådant den här gången. För inget lag har ju imponerat rakt igenom, och framför allt var det svårare än vanligt att hitta offensiva spelare. Men mer om det laget i morgon.

I dag har jag dessutom räknat ihop mina snittbetyg på de svenska spelarna från EM:s fem matcher.

Högst med 3,4 i snitt hamnade Caroline Seger och Marie Hammarström. På delad tredjeplats med 3,2 hittar vi Nilla Fischer och Kosovare Asllani, och femma på 3,0 hamnar Lotta Schelin.När man sitter med facit brukar man alltid ångra några betyg. Men med tanke på att jag hade cirka 20 minuter från de flesta matchernas slutsignal tills alla texter skulle vara lämnade så fanns det inte tid till så mycket analys och eftertanke – utan det gällde att gå på instinkt.

Då hamnade alltså vårt centrala mittfält högst. Hammarström har höjt sitt betyg genom att leverera lysande hörnor under hela mästerskapet. Seger genom att alltid vara spelbar, alltid vilja ha bollen.

Men samtidigt som jag alltså placerar Seger högst är jag så här i efterhand väldigt kluven till hennes insats. För skall man hårdra det så är Seger lite som Danmark, medan Marie Hammarström är som Norge.

Caroline Seger

Caroline Seger

Alltså, det ser bra ut när Seger spelar, och hon är väldigt bolltrygg. Hon lugnar ner det svenska spelet – vilket är betydelsefullt. Men hon är alldeles för sällan inblandad i farliga målchanser.

Hammarström däremot ser lite kantig ut, lite seg. Men hon är väldigt smart, och passningar från hennes vänsterfot leder till väldigt mycket konstruktivt.

Tillbaka till Seger, och kluvenheten. För utöver de höga betygen – som jag inte är ensam om – är hennes officiella statistik från EM verkligen ingen rolig läsning. Se själv:

Mål: 0
Assist: 0
Avslut mot mål: 0
Avslut utanför: 3

Vår offensiva spelmotor har alltså inte ett enda avslut mot mål på fem matcher.

När jag ser om Sverige–Tyskland hör jag duktiga expertkommentatorn Malin Swedberg säga i början av den andra halvleken att hon vill att Seger skall ha bollen oftare. Uttalandet får mig att börja fundera. Det väcker följande frågor:

Skall verkligen Seger ha bollen när det drar ihop sig i viktiga matcher? Hur ofta gör hon avgörande insatser? När såg någon henne i en viktig landskamp senast göra de här patenterade insticken som det pratas så ofta om?

Nu finns det saker som inte syns i den där statistiken. Vad jag kan minnas är Seger trots allt inblandad i två svenska EM-mål, hon har andraassist till 3–0-målen både mot Finland och Island.

Det hindrar inte att min uppfattning är att en av Pia Sundhage:s viktigaste uppgifter under de kommande två åren blir att försöka öka Segers effektivitet. Skall Sverige kunna vinna avgörande matcher mot de lag som är topp fyra i världen måste hon slå betydligt fler högklassiga passningar än hon gör nu. Det måste vara ett större hot mot motståndarna när hon får bollen.

För Caroline Seger har så mycket talang att hon borde kunna göra större avtryck i statistiken över mål, assist och avslut än hon gör.

Nu blev det här inlägget rätt negativt. Men jag vill avsluta med att poängtera att jag alltså trots allt tycker att Caroline Seger har gjort ett bra EM. Hon är liksom bäst, fast hon borde kunna vara ännu bättre…

Sverige–Tyskland 0–1

Det var en fantastiskt bra match, där jag upplevde att Tyskland ändå totalt sett var något bättre.

Vårt lag bjöd på en riktigt bra avslutning – och kvitterade. Men vi fick på vaga grunder se kvitteringen dömas bort. Därmed har Sverige spelat färdigt i EM.

Som en sammanfattning kan man säga att Tysklands svacka tyvärr inte var så djup som vi hade hoppats. När de provade vårt försvarsspel i den första halvleken klarade vi inte riktigt testet.

Efter matchen har jag lyssnat av ett stort antal spelare, samt Pia Sundhage, i den mixade zonen. Det har varit en ocean av besvikelse, men också beundran över vilket stöd publiken erbjöd, som till och med stannade kvar efter matchen.

Den enda tyska spelaren jag lyssnade på var Nadine Kessler, som var väldigt glad över att Sverige sköt upp sin backlinje så högt i den första halvleken. Och dessutom lämnade ytor framför den, vilket skapade möjligheter för tyskorna att spela sig förbi vårt försvar.

Dessutom sa förbundskapten Silvia Neid att tyskornas fina insats berodde på att de mötte ett bra lag, och därmed fick hjälp med att dra upp tempot i matchen.

Det är sent nu, och jag orkar inte göra den stora analysen. Men jag tycker ändå att vårt svenska lag har överraskat mig positivt under EM. Vi var bättre än jag väntat. Tyvärr var vi inte tillräckligt bra, vilket innebär att finalen på söndag spelas mellan Tyskland och något av våra båda västra grannländer.

Många frågor, snart får vi svaren

Semifinalen Sverige–Tyskland börjar närma sig, och även om jag fortfarande bär på känslan av att det kommer att bli svensk seger så korsas den av allt fler frågor.

Hur stark är egentligen historiens makt?

Vilken betydelse kommer den tolfte spelaren att få?

Kan vi verkligen upprätthålla den makalösa effektiviteten?

Hur hanterar de svenska spelarna ett eventuellt underläge?

Klarar Sverige den press en straffläggning innebär?

Hur klarar vårt vänsterförsvar av att hantera hyperoffensiva ytterbacken Leonie Maier?

Hur står sig vår backlinje när den hamnar under press?

Kommer tyskorna att göra som Danmark, ta bort Nilla Fischer ur matchen. Och vad skulle det innebära för våra uppspel?

Och så vidare. Många frågor blir det.

En intressant ställer Johanna Reimers på Expressen i dag. Hon undrar om det finns någon svensk plan B. I samband med genrepet mot England minns jag att Pia Sundhage konstaterade att man inte hade någon sådan, i varje fall inte då.
Jag har tappat mina anteckningar från den matchen, så jag minns inte ordagrant hur vår förbundskapten uttryckte sig. Men jag har för mig att det hade med hennes korta tid vid rodret att göra, och med att hon fick överge sin ursprungliga spelidé som byggde på spelvändningar, för i stället gå all in på fart.

Det bästa som kan hända i kväll är förstås att Sverige gör som mot Island, ett par snabba mål. Men det kan man inte räkna med. Och jag är lite rädd att tiden talar för Tyskland. För ju längre matchen lider, desto större risk att tankarna dyker upp om hur det brukar sluta mot tyskorna.

Två gånger under 2000-talet har vi för övrigt besegrat dem. Det har varit i Algarve cup 2002 och 2009. Båda gångerna har vi tagit ledningen före paus, och även utökat till 2–0 innan tyskorna närmat sig.

Nu är det ju ett lite sargat tyskt lag vi möter, men risken är stor att kammen växer på våra motståndare om de kommer i överläge. Så det bör undvikas.

Och farten talar ju för Sverige. Bara vi får in passningarna bakom Tysklands backlinje har vi trumf på hand.

Dessutom har ju Sundhage fortfarande inte förlorat en enda match som svensk förbundskapten. Och det vore ju väldigt synd att bryta den trevliga sviten i kväll…

Slutligen noterar jag att kvällstidningarna har olika startelvor. Lisa Dahlkvist ingår i båda, medan en tidning har kör med Josefine Öqvist, en med Antonia Göransson. Valet är intressant, då Öqvist garanterat är bättre på att hantera pressen, medan Göransson normalt sett har högre kapacitet.

Jag har ingen aning vilken uppställning som är rätt. Däremot har jag från säkra källor hört att de välspridda uppgifterna om att Olivia Schough skulle ha varit snubblande nära startelvan både mot Danmark och mot Italien skall ha varit felaktiga i båda fallen.

Känslan säger Sverige–Norge i final

I morgon spelar Sverige EM-semifinal mot Tyskland. Och med tanke på gårdagens resultat finns det anledning att kalla matchen för en moralisk final.

I varje fall är det självklart att vinnaren i matchen Sverige–Tyskland kommer att vara favorit i finalen. Däremot känns båda semifinalerna vidöppna. Det är faktiskt så nära 50–50 som det bara kan bli.

I finalen lär favoritskapet hamna på typ 65–35 i svensk eller tysk fördel. Fast å andra sidan vet man ju hur starkt Norge brukar vara i en eventuell final. Eller hur det brukar gå för danska lag på svensk mark.

För övrigt är jag lite stolt över att jag flera gånger påtalat att Frankrikes kanske största hot i EM var deras egen medaljfrossa. Dock tippade jag ändå fransk seger mot Danmark, vilket innebar att jag bara satte tre av fyra kvartsfinaler.

Inför dem tippade jag även de åtta lagens startelvor. Utfallet blev hyfsat:

Sverige – 10 rätt
Island – 10 rätt
Tyskland – 9 rätt
Italien – 9 rätt
Norge – 11 rätt
Spanien – 10 rätt
Frankrike – 10 rätt
Danmark – 10 rätt

Notera att jag valde ett upplägg som Pia Sundhage hade varit nöjd med, och skrev hur många rätt – och inte hur många fel – jag hade…

Dags för nya tips. Dock struntar jag i att gissa startelvor den här gången. För det känns svårt nog att pricka in rätt tipstecken i semifinalerna.

* Sverige–Tyskland
Gamla Ullevi i Göteborg, i morgon 20.30

Jag hade inte möjlighet att besöka varken den svenska presskonferensen eller träningen i dag. Men rapporterna därifrån säger att Sundhage kan vara på gång att göra två byten i startelvan. Ut skulle kantspelarna Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist gå, och in skulle Lisa Dahlkvist och Antonia Göransson komma.

Ändringarna känns inte orimliga. Men jag undrar samtidigt lite varför Sundhage skulle visa det öppet för media, när 45 av 60 minuter på träningen var stängda. Kan det kanske handla om ett försök att finta tyskorna?

Medan Sverige har imponerat med en makalös effektivitet, och genom att verkligen använda publikstödet som en hjälp, har Tyskland hackat sig genom turneringen.

Men det finns en enorm potential i det tyska laget. Hittills har dock inte Silvia Neid fått pusselbitarna att falla på plats. Det är givetvis ingen fördel att Celia Okoyino da Mbabi är ett frågetecken inför morgondagens drabbning. Men faktum är att det kan räcka med någon mindre justering för att tyskorna skall få igång sitt spel på allvar.

Inför det här mästerskapet var min känsla att Sverige befann sig på en nivå under Tyskland och Frankrike. Den känslan finns inte längre kvar. Tvärtom är jag övertygad om att vi har chans mot tyskorna – en bra chans. Inte minst med hjälp av stödet från ett fullsatt Gamla Ullevi.

Kampen om mittfältet kommer att bli otroligt viktig. Får Sverige utrymme att sikta in bollar bakom, eller utanför, tyskornas sega mittförsvar har vi en jättechans att vinna. Vår snabbhet i offensiven är nämligen ett tänkbart segervapen. Men om tyskorna i stället vinner kampen om mitten, då blir vårt lag vingklippt, och då kommer vårt försvarsspel att ställas på riktigt svåra prov.

Tipset: Jag skulle inte satsa alla mina besparingar på det, för det är inte så att jag känner mig hundraprocentigt säker på min sak – långt ifrån. Men den känsla jag bär på är att Sverige blir ena laget på Friends Arena på söndag. Det svenska favoritskapet i semifinalen är dock bara 51–49.

* Norge–Danmark
Nya Parken i Norrköping, torsdag 20.30.

Även det här är alltså en ytterst oviss match. Båda lagen har visat grym defensiv stabilitet, men sämre spets.

Det innebär inte att det är två lag med liknande spel som möts – utan nästan tvärtom. Danmark har imponerat genom att vara bolltryggt, och spelskickligt. Dock leder det stora bollinnehavet till alldeles för få avslut.
Jag tycker ju exempelvis inte att 26–4 (som det är justerat till) i avslut till Frankrike i kvartsfinalen känns talande. Danskorna ägde ju minst en halvtimma, och borde ha avlossat fler skott i matchen.

Och faktum är ju att Danmark har säkrat minst ett EM-brons utan att ha vunnit en enda match under 90 minuter. Däremot har man segrat i en lottdragning och i en straffläggning. Det är ju faktiskt ganska udda.

Norge spelar en väldigt rak fotboll. Men de gör det bra, och de har EM:s bästa målvakt hittills i Ingrid Hjelmseth, duktiga mittfältare i Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen och Solveig Gulbrandsen och fart i Kristine Hegland. Dessutom har måltjuven Ada Stolsmo Hegerberg nu spräckt mästerskapsnollan – vilket är ett stort plus för laget.
Man väntar dock fortfarande på att Caroline Graham Hansen skall få till det. Där har norskorna ett stort sparkapital.

Tipset: Det faktum att Norge kontrar med mycket folk, och har en vassare forward än danskorna, gör att jag tippar norsk seger. Fast inte heller här känner jag mig speciellt säker på min sak, utan nöjer mig med 55–45 i norsk favör.

* Slutligen någonting annat. Jag har under EM inte bistått med lika många länkar med mål och höjdpunkter som jag brukar. Men på uefa.com finns en utmärkt videosida, där man kan se alla mål och höjdpunkter.