Kategoriarkiv: Fotbollslandslaget för damer

Sveriges landslag i fotboll för damer. Främsta meriterna är OS-silver 2016, VM-silver 2003 samt VM-brons 1991 och 2011. Dessutom en mängd EM-medaljer, varav ett guld – 1984.

Kosse vill ha mer utrymme

Publicerad den av
Svara

Kosovare AsllaniI samband med upptaktsträffen igår pratade jag en stund med Kosovare Asllani. I slutet av samtalet tog jag upp hennes magiska mål från Norrporten cup i Sundsvall.
Det visade sig att Kosse tyckte att det hade fått för lite uppmärksamhet. Hon sa:

”Det har inte fått så mycket utrymme i media. Det måste vara mitt snyggaste i karriären.”

Precis då kom Expressens Mats Bråstedt förbi. Kosse tyckte att jag borde ha tipsat honom och andra reportrar om drömmålet.
Och visst, volley-klack-lobbar hör inte till vanligheterna. Så för alla – även ni som inte är journalister – som missat Kosses konstverk uppmärksammar jag här målet en gång till…

Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen

Publicerad den av
5

Som helhet var gårdagens upptaktsträff en ganska trevlig historia. Men jag har ganska många synpunkter på hur dåligt Svenska Fotbollförbundet och Elitföreningen Damfotboll utnyttjade tiden, när de hade representanter för all större svensk media på plats.

En orsak till att ganska mycket tid gick förlorad var olika former av bristande kunskap. Den mest graverande var när nye förbundsbasen Karl-Erik Nilsson höll sitt välkomstanförande, och tackade Susanne Erlandsson för många års viktigt arbete i förbundsstyrelsen.
Som avslutning pekade Nilsson på SM-pokalen och sa att Erlandssons namn kommer att leve kvar länge inom svensk fotboll tack vare aktuell pokal.

Det pinsamma är ju att det inte är SM-bucklan som är Susanne Erlandssons pokal, utan cupbucklan. Och apropå inget så är den ohyggligt ful.
Det kan ha varit en ren tankemiss av Nilsson, men troligen inte. Det är helt tydligt att förbundets intresse för damfotbollen är rätt klent. Och att även kunskapsnivån är klen.

Att konferencieren Anna Brolin hade stora brister i sin kunskap om flera av de lag som hon intervjuade var förstås också mindre bra. Frågan om Vittsjös ledarsamarbete med Kristianstad var rent pinsam.
Och Brolin fick sig en näsbränna när Nilla Fischer frågade varför det var så mycket frågor om alla (manliga) tränare. Jag kommer inte ihåg Fischers exakta citat, men det var ungefär så här:

”Varför pratar vi så mycket om tränarna? Jag trodde att vi var här för att prata om lagen och stjärnorna.”

Vasst, och sant.
Skall damfotbollen flytta fram sina positioner behövs fler profiler. Och ursäkta att jag säger det, men damallsvenskan har bara tre intressanta tränarprofiler, och det är Torbjörn Nilsson, Stefan Rehn och Elisabet Gunnarsdottir.

Men det är profiler som Marta som lockar publik till arenorna, och inte tränare. Att förbundet inte passade på att ta en lagbild på alla närvarande stjärnor var ett självmål utan dess like. Enda officiella bilden som togs var i stället den på tolv tränare, varav elva män. Hur tänkte man där?

Och varför passade man inte på att lansera alla affischnamn hårdare? Att exempelvis världsstjärnan Vero Boquete inte nämndes med ett enda ord på upptaktsträffen var uppseendeväckande.

Egentligen är jag inte förvånad. För just profilering av sina stjärnor är ett viktigt ämne, där svensk damfotboll har väldigt mycket att lära. Ett ämne som jag kommer att återkomma till inom kort.

Till sist. Umeås landslagsback Emma Berglund har här författat ett trevligt blogginlägg om gårdagens upptaktsträff.

Lite tankar kring damfotbollens mediautrymme

Publicerad den av
4

Jag har just sett andra halvlek av Japan–USA i Kirin Challange Cup.
Matchen slutade 1–1, och den andra halvleken var bra, även om det inte var VM-finalklass. Men underbart att se en träningslandskamp med fullsatt arena där en högljudd hemmaklack skapar en skön ljudkuliss.

Alltså en ren motsats till det pinsamma arrangemang Svenska Fotbollförbundet satte ihop igår. Ljudkulissen är inte förbundets ansvar, även om det är i deras intresse att det är bra stämning på landskamperna. Däremot är det förbundet som får ta ansvar för att det bara såldes 2073 biljetter till matchen – något som förstås är under all kritik.

Apropå kritik såg jag efter Sverige–Kanada att exempelvis Aftonbladet fick ris för att de inte hade ett ord om matchen på sin hemsida. Ur ett jämställdhetsperspektiv är kritiken naturligtvis befogad. Men Aftonbladet är ett vinstdrivande företag. Och de skriver om det som de kan tjäna mest pengar på.

En bra måttstock på det är förstås hur stor publik arrangemanget lockar. Och med 13673 åskådare på Borås Arena (Elfsborg–Djurgården), 9561 på Gamla Ullevi (Gais–Häcken) och 4835 på Norrporten Arena (Sundsvall–Kalmar). Just nu ser cirka 20000 AIK ta emot Mjällby på Råsunda. I jämförelse så står sig 2073 på Malmö stadion slätt.
Lägg till att 7650 såg Leksand–Djurgården och 4483 såg Rögle–Bofors och 2462 var på Örebro–Timrå i ishockeyns kvalserie. Samt att IFK Kristianstad vann mot Alingsås i herrarnas handbollsslutspel inför 4086 personer.
Det är alltså inte konstigt att landskampen hamnar långt ner på prioriteringslistan. Tyvärr.

En liknande kritik har kvällstidningarnas fotbollsbilagor fått för att de bara innehåller cirka fem procent damfotboll när 25 procent av de licensierade spelarna är tjejer.
Fast det är ju inte den siffran som kvällstidningarna tar hänsyn till, utan vad läsarna är intresserade av. Och den bästa måttstocken där är alltså publiksiffrorna.

Ifjol hade herrarnas allsvenska totalt 1 758 348 åskådare medan damernas lockade 122 030. Det innebär att damerna har knappt sju procent av publiken, och sannolikt även uppskattningsvis sju procent av tidningsköparna.
Det försvarar damallsvenskans fattiga utrymme i bilagorna, men inte att delar av materialet var undermåligt. Men det är en annan sak, som jag redan avhandlat i den här bloggen.

I veckan gjorde förresten SVT och Idrottens Affärer en jämförelse av publiksnitt i landets alla lagidrotter. Där noteras att 119 svenska lag har haft över 1000 åskådare i snitt på sina hemmamatcher den senaste säsongen.
Bara fyra av de 119 var damlag – och samtliga kom från damallsvenskan. Det var Piteå (72:a plats), Tyresö (79:e), Malmö (91:a) och Umeå (93:e).

I jämförelsen har damallsvenskan tappat en plats från förra året, då man var Sveriges tionde största serie sett till publiksnitt. Nu hamnade damallsvenskan på elfte plats.
Så här såg det för övrigt ut:
1) Allsvenskan, fotboll, herrar        7326 i snitt
2) Elitserien, ishockey, herrar        6393
3) Elitserien, speedway, herrar      2898
4) Allsvenskan, ishockey, herrar    2607
5) Superettan, fotboll, herrrar        2423
6) Elitserien, bandy, herrar            1562
7) Elitserien, handboll, herrar         1338
8) Allsvenskan, speedway, herrar  1040
9) Superligan, innebandy, herrar    1014
10) Basketligan, herrar                    996
11) Allsvenskan, fotboll, damer        924

Nöjd med mitt Kanadatips – mindre nöjd med Vittsjö

Publicerad den av
Svara

Halvtid i Malmö, och jag undrar om Thomas Dennerby behöver någon som kollar in motståndarlag inför OS. Om det är så kan jag meddela att jag är tillgänglig.

För jag är lite nöjd med min Kanadaspaning inför matchen. I och för sig var det en kanadensisk back som slog en indianare som bäddade för Sveriges mål, men jag känner ändå att det här är klockrent om Kanada: ”precis lika vassa som man är framåt, lika svaga är man defensivt på mittfältet. Där gäller det att vinna bollar, och snabbt sätta i djupled mot Schelin och Jakobsson.”

Det var ju på aktuell yta som Caroline Seger vann bollen, och lobbade in det svenska ledningsmålet. Jag har egenligen bara sett en kvart av matchen, eftersom jag prioriterade Dalsjöfors–Vittsjö. Och nu blir det Elfsborg-Djurgården, så jag missar även nästan hela andra halvlek.

Men innan avresan till Borås Arena blir det några få ord om Vittsjö. De visade ingen allsvensk klass på Ramnavallen idag. Matchen slutade 2–2, men Vittsjös första mål var klar offside. Och Dalsjöfors har problem med skador och sjukdomar, och spelade nästan 40 minuter med en spelare kort. Vittsjö saknade i och för sig ett par spelare. Men jag fick inga positiva vibbar av laget. Inga alls. Vittsjös mål gjordes för övrigt av Sofie Andersson och Johanna Andersson.

Blir det megafiasko i Malmö?

Publicerad den av
3

Åtta och en halv månad efter VM-bronset skall landslaget i morgon äntligen visa upp sig på hemmaplan. Fast glöm festrubrikerna. Tvärtom luktar det fiasko lång väg. 1600 biljetter sålda i förhand är pinsamt dåligt.

Svenska Fotbollförbundet verkar göra allt för att det skall bli ett misslyckat arrangemang. Eller snarare, man gör ingenting för att matchen skall märkas.
Inte ens på sin egen hemsida har man gjort reklam för landskampen. Först sent i kväll fick man upp en text där som luktar match. Den har den otroligt lockande rubriken ”Försvarsspelet i fokus mot Kanada”.

SvFF vet hur man gör reklam för sina bästa tjejer.

Och jo, jag vet mycket väl att det är herrarna som drar in pengarna till förbundet, och betalar för tjejernas verksamhet. Men det är inte konstigt att tjejerna inte ger några intäkter, i varje fall inte när förbundet visar sådant här totalt ointresse för att göra reklam för sitt landslag.
Jag har massor av gånger det senaste halvåret strött dynga över trött marknadsföring. Det här är någon form av bottennapp. Och det får mig att undra över om förbundet är mäktigt att fixa EM-arrangemanget nästa år.

Se bara på den här artikeln från förbundets hemsida. Den handlar om att man jobbar på att marknadsföra EM runt om i världen. Vilket sanslöst slöseri med tid.
Här är ett tips i all välmening: Skit i Afghanistan, Dubai, Hong Kong, Nepal och Oman. Lägg i stället all kraft på att göra svenskarna medvetna om att vi skall ha EM här. För sannolikt kommer 90 procent av publiken 2013 att vara svensk. Minst. Resten lär komma från våra grannländer. De långväga besökarna kommer däremot troligen att bli väldigt lätträknade.

Så till den svenska startelvan i morgon. Den ser ut så här: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Stina Segerström, Charlotte Rohlin, Marie Hammarström – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Therese Sjögran – Lotta Schelin.

Jag har väldigt svårt att förstå varför inte Antonia Göransson får plats från start. Hon var näst bästa svenska spelare i Algarve efter Lotta Schelin i de två matcher jag såg, och har varit lysande i de tre Potsdammatcher jag sett på tv på sistone.
Annars är det förstås mest intressant att se hur backlinjen klarar av Kanadas vassa anfall med Melissa Tancredi, Christina Julien och målmaskinen Christine Sinclair.
Allra viktigast i backlinjen blir det för Lina Nilsson att visa klass. Det här kan vara hennes sista chans att visa att hon borde vara med i OS-truppen. Och intressant också att Marie Hammarström får ny chans som vänsterback. Det förra testet – mot Tyskland i Algarve – var ingen succé. Fast å andra sidan var det inte många svenska spelare som fick godkänt i den matchen. Men om Dennerby skall kunna hålla nere antalet backar i OS-truppen till sex så krävs nog att Hammarström visar sig vara en fullgod kandidat för ytterbacksjobbet.

Jag har sett Kanada rätt mycket i år. Och precis lika vassa som man är framåt, lika svaga är man defensivt på mittfältet. Där gäller det att vinna bollar, och snabbt sätta i djupled mot Schelin och Jakobsson.

Vilken höjdarhelg som väntar

Publicerad den av
Svara

Ni få som följt mig hela tiden här i bloggen vet att den för tillkom för att följa VM i Tyskland, och att jag tog upp den igen för att jag tyckte att det behövdes någon som följde våra utlandsproffs – och damfotbollen på landslagsnivå.

När damfotboll.com lades ner blev det mer allsvenskan än jag hade tänkt mig.

Men till saken. På många sätt är det nu till helgen som fotbollåret inleds på allvar. I morgon Sverige på hemmaplan för första gången sedan VM-bronset. I morgon drar EM-kvalet igång på allvar igen. I morgon inleds sista OS-kvalet. Och på söndag inleds haussade Kirin cup, där tre av världens fyra bästa lag är med.

Först Sverige–Kanada. Jag hade gärna varit i Malmö i morgon 14.00, men man måste prioritera. Och för en boråsare är det omöjligt att missa Elfsborgs allsvenska hemmapremiär 16.00. Och innan dess spelar Dalsjöfors mot Vittsjö i en intressant kraftmätning mellan det som förmodas vara botten av allsvenskan och toppen av söderettan.
Alltså kommer jag inte ens att se Kanadakampen på tv. I varje fall inte i direktsändning…
Som vanligt när det gäller Svenska Fotbollförbundet och damlandskamper är matchen uselt marknadsförd mot svenska folket. Förbundets hemsida toppas just nu av texter om F19- och P17-landslagen. Visst finns det en annons på sidan, men nej – PR-arbetet är väldigt långt ifrån godkänt.

Även om förhandssnacket mest har handlat om återbud skall det bli intressant att se hur Thomas Dennerby ställer upp laget. Han borde ju i alla fall spela Sofia Lundgren från start, om hans snack om att hon behöver testas inte bara är en kuliss.
Och prioritet nummer ett blir förstås att hålla nollan. För de båda försvarsrasen som jag såg nere i Portugal – 0–4 mot Tyskland och USA – får inte under några omständigheter följas upp av ytterligare ett. För då kan den defensiva osäkerheten hänga kvar länge.

Så till EM-kvalet. Där är det förstås Tyskland–Spanien som är morgondagens höjdpunkt. Även den har avspark 16.00. Men det spelas fler högintressanta toppmöten i morgon. 17.30 spelar Finland borta mot Slovakien och 20.50 tar Frankrike emot Skottland.

När det gäller OS-kvalet är det Nya Zeeland och Papua-Nya Guinea som gör upp om den tolfte och sista platsen i dubbelmöten. Sannolikt är Nya Zeeland så mycket bättre att det är avgjort redan efter morgondagens hemmamatch. Men 100-procentigt klart blir det förstås inte förrän returen är spelad på onsdag.

Till sist Kirin cup. Där möts USA, Japan och Brasilien i en triangelserie. Skall bli intressant att se om japanskorna återigen kan stå emot USA. Jag tror egentligen inte det, men samtidigt börjar nog Japan bli ett hjärnspöke för USA:s spelare. Så det blir som sagt intressant.

Underkänd – men extrainkallad till landslaget

Publicerad den av
1

Jag har båda kvällstidningarnas fotbollsbilagor liggande framför mig på vardagsrumsbordet. Jag har inte hunnit läsa någon av dem på något mer koncentrerat sätt, utan har mest bläddrat igenom dem.
Under genombläddringen har jag dock noterat att Aftonbladet ägnar damallsvenskan elva sidor, medan Expressen bara har sex.

Och som professionell felsökare upptäckte jag direkt att Expressen fått in en porträttbild på Christen Press, där de skriver om Ingrid Wells. Och att Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson kallas Sofia Andersson.

Fast tyvärr är de felen lätta att nonchalera när man jämför med hur det ser ut i Aftonbladets bilaga. Där är det förstås betygsättningen av alla spelare som först har fångat min uppmärksamhet.
Den spontana känslan när jag såg uppslaget var förstås väldigt positiv. För en sådan genomgång är ju bra för damfotbollen. Eller, hade varit bra – om den hade varit utförd av experter.
Men det är den inte. Tvärtom.

Nu skall jag direkt erkänna att jag själv också skulle vara chanslös på att sätta rättvisa betyg på samtliga damallsvenskan spelare. Chanslös. För det behövs personer, som ser alla lag väldigt ofta för att göra en rättvis bedömning av hela trupperna.

Nu håller bedömningen verkligen inte den landslagsklass som betyget fem skall vara värt.
För enligt Aftonbladet håller exempelvis inte Nilla Fischer (en fyra i betyg), Lisa Dahlkvist (fyra), Marie Hammarström (trea), Charlotte Rohlin (fyra) eller Stina Segerström (trea) landslagsklass. Det gör inte heller en av världens bästa spelare – Ramona Bachmann (fyra).

Fast det där är ändå inte de värsta övertrampen. Mer om det nedan.
Först är här betygsskalan som den är förklarad i bilagan:
5 – Landslagsklass
4 – Mycket bra allsvensk klass
3 – Bra allsvensk klass
2 – Godkänd
1 – Underkänd eller oprövad

Jag antar att det är samma skala som gäller för herrarnas allsvenska i bilagan. Problemet är att damallsvenskan ligger på en väldigt mycket högre nivå än herrarnas. Det vimlar av internationella stjärnor, och landslagsspelare i damernas serie. Det kan man knappast säga om herrarnas allsvenska – som jag dock trots det också tycker om.

När jag ifjol inför seriestart gjorde en jämförelse för BT noterade jag att spelarna i herrarnas allsvenska tillsammans hade gjort 921 kamper. Vilket innebär 57 per lag.
I damernas allsvenska var samma siffra 2687 landskamper, motsvarande 224 per lag. Och medan herrarnas kamper i väldigt stor utsträckning handlade om matcher från landslagets årliga januariturné så innehöll damallsvenskan spelare från många av världens allra bästa landslag.

I år är damallsvenskan ännu bättre, och ännu mer välmeriterad. Men enligt Aftonbladet är det bara fem spelare som faktiskt håller landslagsklass, nämligen: Therese Sjögran, Caroline Seger, Vero Boquete, Marta och Manon Melis.

Vilka är då de sämsta betygen?
* Idag får man nog säga att allra sämst är ettan på Marina Pettersson Engström i Kif Örebro. Hon fick nämligen under dagen en landslagsplats till lördagens Kanadamatch sedan Annica Svensson tvingats lämna återbud.
Pettersson Engström spelade från start mot just Kanada i Phoenix, Arizona den 22 november i fjol. Sannolikt gjorde hon en genomusel insats, eftersom hon anses hålla underkänd allsvensk kvalitet. För oprövad kan man väl inte anses vara om man är med i landslaget, och har över 100 allsvenska matcher på meritlistan?

* En annan kandidat till allra sämsta betyg är ettan på LdB FC Malmös långtidsskadade, 49-faldiga danska landslagsspelare Christina Öyangen Örntoft.

Och här är några fler högst udda betyg:
* 2 på Christen Press, årets nykomling i WPS 2011.
* 1 på Tilda Heimersson, Linköpingstalangen var aktuell för A-landslaget innan hon skadade sig i fjol.
* 2 på Mariann Gajhede Knudsen – som gjort över 60 A-landskamper för Danmark.
* 1 på Emma Wilhelmsson, som gjort 33 matcher från start under de två guldsäsongerna i Malmö.
* 2 på Faith Ikidi, OS- och VM-spelare för Nigeria som sannolikt platsat i alla damallsvenska backlinjer.

Listan kunde ha gjorts så väldigt mycket längre, men det tjänar inget till. Jag antar att budskapet redan har nått fram. Eller?

Malmö vann när Hammarström hängde tvätt

Publicerad den av
Svara

LdB FC Malmö vann supercupen med 2–1 – tacka Göteborgs bristfälliga försvarsspel för det. Två rejäla bjudningar bäddade för skånskornas vändning.

Jag missade därför första halvlek, och början av andra. Jag slog på tv:n precis när Ramona Bachmann fick bollen till skänks och fixade till 1–1-målet.

I veckan konstaterade jag att varken Hedvig Lindahl eller Sofia Lundgren gjorde några imponerade insatser när jag såg dem i Algarve härom veckan. Tvärtom fick jag dåliga vibbar från båda.

Fast Hammarströms ingripande när Anja Mittag lobbade in 2–1 i 89:e minuten idag gav ännu sämre vibbar. Hammarström stod för en helt omotiverad – och extremt otajmad utrusning, långt ut på högerkanten. Hon var inte ens nära att hinna först på bollen.

Tråkigt för Göteborg. Men framför allt jobbigt för landslaget. Vi hade behövt flera storspelande målvakter med gott självförtroende inför OS. Inte tre som inlett säsongen med tveksamma insatser.

Det har hänt ganska mycket mer i helgen, både på svensk och utländsk mark. Återkommer med en uppsamling av allt viktigt kring midnatt. Vi hörs.

Magiskt mål av Kosse

Publicerad den av
Svara

Kosovare Asllani fick en landslagsplats igår, och hon firade det med att göra ett riktigt läckert klackmål redan i första minuten mot Sundsvalls DFF igår.

Kika själv på det, och ytterligare tre av Kristianstads övriga fyra mål på det här klippet. Man ser att Kristianstad spelar riktigt fin fotboll. Men än mer tydligt är vilket genomuselt försvarsspel Sundsvall presterar. Knappast värdigt ett lag som aspirerar på en allsvensk plats.
Det är ju pinsamt stillastående och passivt på alla målen.

Idag verkar dock Sundsvall har skärpt sig. För laget vann överraskande med 2–1 mot KIF Örebro på förmiddagen. Örebros målskytt var Sarah Michael.

Just nu leder Kristianstad med 1–0 mot Umeå. Återkommer med resultat där.

Annars spelas helgens mest intressanta matcher i morgon. I Sverige är det supercupen LdB FC Malmö–Göteborg FC. I Tyskland är det intressant toppmöte mellan Wolfsburg och Duisburg. Dessutom har Turbine Potsdam och FFC Frankfurt luriga bortamatcher mot mittenlagen Essen-Schönebeck och Bad Neuenahr. För de senare är Celia Okoyino da Mbabi som bekant i superform.
I Frankrike har PSG sin sista chans att ge sig in i kampen om Champions Leagueplatserna, när de tar emot ligatvåan Juvisy. För Lyon och Lotta Schelin väntar bortamöte med Rodez.
Och på landslagsnivå tar Brasilien i natt emot Kanada i en intressant drabbning.

Men mer om allt det här senare.

Ojdå, det hände igen

Publicerad den av
Svara

När Rossiyankas målvakt Elvira Todua kommer se tillbaka på sin karriär lär hon inte minnas den här dagen som någon av de bättre.

Jag berättade ju i förra inlägget om hur hon bjöd Yuki Nagasato på ett pinsamt enkelt mål i första halvlek idag. Och i minut 77 var det dags igen. Todua gjorde ett väldigt lätt ingripande, men sprang in i lagkamraten Aline, och tappade bollen. Och vem stod där tre–fyra meter från mållinjen och kunde enkelt rulla in 0–3?
Jodå, japanska världsmästarinnan Nagasato blev tvåmålsskytt. Nagasato skall ha beröm för att hon var på rätt ställe i rätt ögonblick, men trots allt var det här nog hennes karriärs två lättaste mål.

Jag såg inte de sista 13 minuterna, men det verkar inte ha hänt så mycket där. Matchen slutade 3–0, och det blev således favoritsegrar i alla fyra kvartsfinalerna. Därmed ställs som väntat de två senaste årens finallag mot varandra redan i semifinal, alltså Lyon–Potsdam. Och där får Lyon räknas som favoriter. Lotta Schelin:s gäng har gjort imponerande 32–0 på sina sex matcher hittills i Champions League.

Hur gick det för svenskorna i andra halvlek idag? Jo, Antonia Göransson fortsätter att imponera. Hon hade ett sologenombrott som slutade med ett högerskott i ribbans underkant. Däremot hade Sofia Jakobsson en ganska tung dag. Hon blev i princip punktmarkerad av Alex Singer under hela matchen, och fjolårets Dalsjöforskapten gick definitivt segrande ur den kampen.

Ny målvaktstavla – då är Potsdam vidare

Publicerad den av
Svara

En halvlek återstår i och för sig, men räkna in Turbine Potsdam bland semifinallagen i Champions League.

I halvtid leder tyskorna med 2–0 i Ryssland mot Rossiyanka, och inget talar för en vändning. Speciellt inte som ryskorna behöver göra fem mål. Och de har haft ett avslut mot mål före paus…

Landslagsbacken Babett Peter gjorde 0–1 efter hörna i minut 40, och sedan bjöd ryska målvakten Elvira Todua på andra målet på övertid.
Todua bjöd på mål i Potsdam också, men det här tar alla pris. Hon plockade ett enkelt inlägg, och släppte sedan bara ner bollen till Yuki Nagasato, som hade tomt mål från tre–fyra meter.
Knappast Champions Leagueklass på Toduas ingripande. Matchen är annars rätt ensidig i Potsdams favör.

Antonia Göransson inledde piggt, och hade ett par avslut i början. Sofia Jakobsson har haft Rossiyankas enda målchans, men stressad sköt hon rakt på tyskornas målvakt Alyssa Naeher. Annars har Jakobsson mer eller mindre varit punktmarkerad av Alex Singer, och den senare har vunnit de flesta duellerna.

Potsdam kommer att ställas mot Lyon i semifinalen. Här är bilder på Lyons fyra mål från igår. Antar att Bröndbys målvakt Stina Petersen inte är jättenöjd med sitt ingripande vid första målet från Camille Abily. Fast det är ingen tavla, mer otur. Övriga mål gjordes av Elodie Thomis (2–0) och två gånger Eugenie Le Sommer.

Chockhöjning i Piteå – och röststarkt klack på Valhalla

Publicerad den av
Svara

Piteå IF gjorde ett uselt år ekonomiskt 2011. Underskottet blev 850 000 kronor, och damlagets ekonomi räddas av övriga sektioner i föreningen.
Som bekant har ju Piteå värvat en hel del dyra utländska spelare till årets säsong. För att undvika ett nytt ekonomiskt fiasko väljer man därför att höja biljettpriserna på sina hemmamatcher till 150 kronor.
Det verkar närmast chocka övriga lag i serien. För visst, Piteå har härmed klart dyrast biljettpriser i damallsvenskan. Så här säger Patrik Nordström i Umeå IK till Piteå-Tidningen om höjningen:

”Åh helvete, är man helt från vettet? Så mycket tar inte ens lagen i herrallsvenskan. Det var högt.”

Nja, vissa lag i herrallsvenskan tar över 200 kronor, så helt rätt har inte Nordström. Och den viktigaste frågan är ju vad det innebär för Piteå IF:s publiksnitt. Ifjol toppade man ju publikligan med 1741 åskådare i snitt.

* Göteborgslagen – ja, jag räknar Mölndalsbaserade Jitex som Göteborgslag – har ju som bekant väldigt mycket sämre publikstöd i damallsvenskan. Någon hejaklack kan både Göteborg FC och Jitex bara drömma.
Fast idag kan GFC räkna in en klack av göteborgare på Valhalla. Synd bara att den håller på bortalaget… Läs här om Arsenal Ladies svenska supportrar.

* För en vecka sedan vann Kristianstads DFF mot isländska mästarinnorna Stjarnan med 2–0. Här är bilder på målen. 1-0 hann ju Gudny Björk Odinsdottir göra innan hon drog av sitt korsband, och fick säsongen förstörd.

* Igår slog Linköpings FC danska Skovbakken med 4–0. Målskyttar blev Manon Melis, Linda Sällström, Nilla Fischer och Louise Fors.

* Sky Blue FC är i Japan med resterna av sitt WPS-lag, samt ett gäng inbjudna spelare. Man är där för två möten med japanska superlaget Inac Kobe Leonessa. I det första vann japanskorna med 2–1 efter att VM-hjältinnan Ayumi Kaihori räddat en straff från Casey Nogueira, och Yukari Kinga och Ayaka Michigami gjort målen. Fast det var amerikanskorna som tog ledningen genom just Nogueria.
Här är bilder på Kobes båda mål, och på straffräddningen.
Fina 7300 åskådare såg mötet, och lagen möts för övrigt igen på lördag. Sky Blue kör som jag tidigare berättat en youtubeblogg från sin resa. Här är femte delen, där bland annat Vittsjö GIK:s nyförvärv Kendall Fletcher agerar trafikreporter…

Almgrens skada – ett hårt slag för Göteborg

Publicerad den av
Svara

Formstarka landslagsmittfältaren Johanna Almgren lämnade dagens träning med ett stort paket runt högerknät. Det är dagens dåliga nyhet för Göteborg FC. Och för Almgren.
Direkt efter träningen sa hon så här till GP:

”Som det känns nu går det inte att spela i morgon.”

Senare på kvällen har hon i sin blogg slagit fast att spel är otänkbart i morgon. Tråkigt.
Efter 3–1-förlusten borta bedömde jag Göteborgs chanser till att vända till 10 procent. Det kanske var lite väl lågt räknat, men med Almgren borta känns det som en rimlig procentsats. Det naturliga blir väl nu att intressanta teknikern Ingrid Wells går in i startelvan på Almgrens plats.

Morgondagens returmatch har avspark 19.00, och sänds på webb-tv på Göteborg FC:s hemsida.
I Arsenal utgår jag ifrån att Kelly Smith fortfarande är skadad. I varje fall var det sagt att hon skulle missa båda mötena med GFC. Däremot borde trion Faye White, Rachel Yankey och Gemma Davison kunna vara aktuella för mer än bara korta inhopp.

Innan GFC-Arsenal spelar FFC Frankfurt hemma mot LdB FC Malmö. Det är avspark 15.30, och matchen tv-sänds på Eurosport2.
Efter Malmös 1–0-seger på Malmö IP gav jag svenskorna 40 procents chans att vinna dubbelmötet. Den procentsatsen står kvar, trots att Frida Nordin är borta på grund av en korsbandsskad.
För om jag uppfattat det rätt riskerar Frankfurts nyckelspelare Melanie Behringer att missa matchen till följd av en ligamentsskada. Och Behringer känns viktigare för tyskorna än Nordin för Malmö. Dessutom borde Ramona Bachmann vara redo för lite mer än 25 minuters speltid, vilket är ett klart plus för Malmö. Men tyskorna är segersäkra, vilket bland annat framgår av den här artikeln på Uefas hemsida.

18.30 i morgon tar Bröndby emot Lotta Schelin och Lyon. Där vann de regerande mästarinnorna från Frankrike hemmamötet med 4–0, och man är med 99,9 procents sannolikthet vidare till semifinal. Returmatchen kommer trots det för övrigt med största sannolikhet att visas direkt på Eurosport2.

Den sista kvartsfinalen spelas i Ryssland på torsdag 12.00. Då tar Sofia Jakobsson och Rossiyanka emot Antonia Göransson och Turbine Potsdam. Tyskorna har med sig 2–0 från hemmamötet, och efter första matchen gav jag dem en 60-procentig chans att vinna även hela dubbelmötet. Fast med hållen hemmanolla känns det i underkant. Det är snarare 75-25 i tysk favör.
Potsdam får klara sig utan landslagsbacken Tabea Kemme, som skadade ena skuldran i första matchen, och är borta från spel i ett par månader. Troligtvis innebär det att fjolårets lagkapten i Dalsjöfors, Alex Singer, går in i Potsdams backlinje från start.
Matchen döms för övrigt av svenska Jenny Palmqvist. Enligt uppgifter i Tyskland kan även den här matchen komma att direktsändas av Eurosport.

Lina Nilsson får ny chans – Landström är däremot petad

Publicerad den av
4

Förbundskapten Thomas Dennerby tog just ut sin 18 spelare stora trupp till landskampen mot Kanada den 31 mars. Och skrällen är att Jessica Landström inte finns med. Och petningen är inte alls kommenterad på förbundets hemsida. Mer om det senare.

Den insatte vet att 18 spelare är precis den storlek på trupp som Dennerby får nominera till OS. Alltså är de här spelarna de som hade spelat OS, om truppen hade fastställts idag.

Från den 21 spelare stora truppen till Algarve Cup är fyra spelare borta, och en nygammal har tillkommit – Malmöbacken Lina Nilsson. Hon får således en ny chans att visa Dennerby att hon är en OS-kandidat. Men i nuläget är hon bara reserv för skadade Sara Larsson och Emma Berglund. För så här säger Dennerby om Nilsson enligt förbundets hemsida:

”Emma Berglund är inte tillgänglig på grund av fotledsstukning och här välkomnar vi Lina Nilsson välkommen åter till landslaget”

Berglund är alltså borta från Algarvetruppen. Det är som väntat också målvakten Kristin Hammarström – trots att hon var ensam om att inte släppa in några spelmål i Portugal. Däremot släppte hon en straff mot Island. Petningen var ändå väntad eftersom Dennerby länge sett Göteborgskeepern som sitt tredjeval. Men jag såg Sofia Lundgren mot Tyskland och Hedvig Lindahl mot USA – och det är väl synd att säga att någon av dem imponerade.

Skrällen i truppen är ju ändå att Frankfurtproffset Jessica Landström inte längre platsar. Personligen tycker jag inte att det är ett felaktigt beslut, för jag har länge haft synpunkter på att hon har en alldeles för dålig förstatouch för att klara den bollmottagarroll som hon brukar ha i landslaget. Och att det i nya spelsystemet 4-2-3-1 är väldigt svårt att hitta en plats för Landström.
Men jag är ändå förvånad, dels för att hon ändå var bästa målgörare för Sverige under 2011, och för att hon verkat vara given i Dennerbys trupp. Och jag trodde nog att hon stod före Madelaine Edlund i kön.
Där hade jag tydligen fel.

Slutligen är Kristianstads Susanne Moberg också petad från Algarvetruppen. Det var däremot mer väntat, då Moberg fick minst speltid i Portugal.

Här är hela Kanadatruppen:
Målvakter:
Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö), Sara Thunebro (Frankfurt) och Lina Nilsson (Malmö).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö) och Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö) och Lotta Schelin (Lyon).

Voronezh tränare avbröt match mot Tyresö

Publicerad den av
3

I Turkiet har Tyresö idag spelat match mot ryska topplaget FC Energiya Voronezh. Fast en väldigt kort sådan.
För lagen började spela, men enligt twittermeddelanden från flera av Tyresös spelare valde ryskornas tränare att ta sina spelare av planen efter 33 minuter.

Som jag tidigare noterat är nog Tyresö FF sämst i damallsvenskan på nyhetsförmedling via sin hemsida. Den här nyheten hade kunnat få utrymme i varenda svensk tidning, och på tv och i radio.
Men Tyresös ledning verkar vara i behov av en kurs i nyhetsvärdering. För på klubbens hemsida har det kommit upp en nyhet idag, och den handlar om att Johanna Frisk får förnyat förtroende som lagkapten. Om Voronezhmatchen finns inte ett ord.

Däremot har Caroline Seger, Vero Boquete och framför allt Carola Söberg skrivit om matchen på sina twitterkonton. Mest har Söberg skrivit. Här är hennes inlägg:

”Sjukaste matchen på länge. Det ryska laget gick av planen och åkte hem efter 33 minuters spel, beordrad av deras otroligt knäppa coach. Va?”

Och:

”Han var inne på planen och härjade flera gånger och var nästintill hotfull mot oss. Helt galen. Sen drog dom.”

Och:

”Coachen blev arg när deras spelare fick ont i närkamper, klampade in på planen och skrek och var på väg mot oss! Sen försökte alla få av honom, varpå han beordrade spelarna att lämna planen. Ingen spelade fult, men han verkar bestämma allt. Vi blev rätt förvånade!”

Även Vero har alltså twittrat. Och har jag fattat hennes spanska rätt skriver hon ungefär så här:

”Eftersom jag sett att det är många rykten vill jag bringa klarhet i frågan. Det var en vanlig match från början, men efter några avbrott går Mister Ryss in på planen för att skälla på spelare. Domarna, hans vänner och jag själv försökte lugna ner det, men tränaren beslöt att inte spela mer!”

Läs den ryska versionen om varför matchen bröts här.