Torbjörn Nilsson: ”allsvenskan är världens bästa damliga”

Inte heller Göteborg lyckades ta sig vidare till semifinal i Champions League. Trots det säger tränare Torbjörn Nilsson så här till TT om vilka ligor som är bäst i världen:

”Framförallt de tyska klubbarna satsar hårt och har gått framåt väldigt, och det verkar även som om England är på gång. Men jag tycker ändå att allsvenskan är världens bästa damliga.”

Det känns kanske inte som en kommentar med klockren tajming. För när det är fem lag kvar i Champions League är ju trots allt alla svenska borta.

Och både den tyska och franska ligan rankas officiellt före allsvenskan. Så även om Tyresö och Linköping har storsatsat så får man nog ha väldigt gulblåa glasögon för att placera allsvenskan på plats ett i världen.
En sådan ranking bör man ju spela sig till. Eller? Och faktum är ju att vi inte heller ifjol hade något lag i semifinal i Champions League.

Totalt sett tycker jag ändå att årets svenska facit är godkänt. Det är ju klart bättre än i fjol, då Umeå ställde till med tidernas svenska fiasko genom att åka ut redan i första kvalspelet mot Cyperns Apollon Limassol.
I år föll både Malmö och Göteborg mot bättre motstånd. GFC gjorde ju en bra hemmamatch mot Arsenal idag inför storpublik på Valhalla – 2150.
Och hade blixtsnabba Christen Press gjort mål på någon av sina kanonchanser i första halvlek hade det blivit riktigt intressant. Nu dröjde ledningsmålet till 90:e minuten (Jane Törnqvist), och Arsenal hamnade aldrig under riktig press.
1–0 till GFC idag innebär totalt 3–2 till Arsenal – och att engelskorna gör upp med Frankfurt i en intressant semifinal. Här kan du förresten se höjdpunkter från dagens match.

* Lotta Schelin spelade andra halvlek när storfavoriten Lyon som väntat lätt tog sig vidare till semifinal. Det blev 4–0 borta, och totalt 8–0 mot Bröndby. Eugenie Le Sommer var tvåmålsskytt idag. Schelin sparade sina mål till framtida matcher…

* Jitex är fortsatt obesegrat på försäsongen. Idag blev det 4–1 borta mot Tölö. De två första Jitexmålen gjordes av Fridolina Rolfö. Det kan man utläsa av Tölös rapportering på Facebook. …
Jag gav Jitex hemsida med tvekan godkänt efter förra träningsmatchen. Idag är det inte nära. För inte ens ett resultat går att hitta på sidan.
Och det är inte heller godkänt av Tölö IF och Jitex att lägga en träningsmatch samma dag som det är Champions League i Göteborg.

* Ser att Elitföreningen Damfotbolls (EFD:s) generalsekreterare Linda Wijkström twittrar:

”Har precis avslutat en sida skrift som täcker från 1997 till i dag. Från 250 tkr till 34 miljoner…”

Visst är det en positiv utveckling. Men tyvärr är också växtvärken fortfarande lite väl påtaglig.

* Pia Sundhage tar med sig exakt samma 23 amerikanska spelare till Japan, som hon hade med i Algarve. I Japan väntar en hyperintressant trelagsturnering mot Japan och Brasilien. Sannolikt de tre medaljnationerna i sommarens OS.
USA spelar mot Japan den 1 april och mot Brasilien den 3 april.

Alex Morgan är jobbigt bra

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ni som har hängt med i den här bloggen vet att jag flera gånger (bland annat här och här) har skrivit att jag ser Alex Morgan som USA:s främsta anfallshot. Att Morgan nu borde gå före Abby Wambach.

Efter ett tag har även Pia Sundhage insett att det inte går att hålla Morgan på bänken. Sundhage väljer därför att frångå 4-2-3-1-systemet och åter köra 4-4-2. Allt för att kunna spela båda anfallsessen.

Gårdagens 4–0-seger mot Sverige bar Morgans signatur. Med 4-2-3-1 och Wambach på topp hade tre av de amerikanska målen aldrig blivit till. Då hade USA bara haft snabbhet i anfallens andrafas, och då hade Sverige kunnat försvara sig på ett mycket lättare sätt.

Hur bra är då Alex Morgan?
Så bra att Sveriges backlinje från igår borde drömma mardrömmar om henne. Hon är nämligen den jobbigast tänkbara spelare att möta. Hon är så snabb att få slår henne i rena löpdueller. Dessutom är hon duktig på att suga in bollen, duktig i luftrummet, och har bra skott med båda fötterna.

Thomas Dennerby sa efter Sveriges andra raka 4–0-förlust att han tyckte att hans lag varit väldigt mycket bättre än mot Tyskland, och att siffrorna var i överkant. Jag hade 13–4 i målchanser till USA, vilket skulle ge 3–1 i mål.
Så visst, jag håller med Dennerby i båda uppfattningarna.
Fast det hindrar inte att det var klasskillnad. USA har bättre kvalitet i allt, trots att jag inte tyckte att de gjorde någon jättematch idag. Tvärtom.
För att slå ett lag som USA får vi inte bjuda på något – och dessutom måste vi ha tur. Och en Lotta Schelin i absolut toppform. I Algarve har Lotta bara varit i bra form…
Om någon vill se överkörningen så finns bilderna här.

I finalen vann Tyskland med 4–3 mot Japan efter att Celia Okoyino da Mbabi återigen gjort tre mål. Imponerande. Se bilderna från den matchen här.

Och här är mina bilder från Sverige-USA:

Idag har Pia stått i centrum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag har jag varit på USA:s träning, och träffat Pia Sundhage. Det är alltid trevligt, och dagens möte var inget undantag.

Men mer om det senare. Reportaget kommer nämligen inte in i tidningen ännu på några dagar. Och eftersom mitt bloggfokus den här veckan är på en annan blogg blir inte det här inlägget så utförligt. Men jag knäppte ett gäng bilder från träningen, och kan nog få ihop ett lite mer utförligt bildspel framöver.

Ni får hålla till godo med fyra tills dess…

* Konstaterar att jag var rätt ute angående finalen i Cyprus cup. Frankrike var bättre än Kanada – i varje fall målmässigt. Marie-Laure Delie:s 1–0-mål är läckert. Det går inte klandra Erin McLeod för att hon släpper in den kanonen. Här är matchens höjdpunkter. Lite överraskande vann Italien bronsmatchen mot England med hela 3–1. Noterar också att Linda Sällström:s målform håller i sig. Hon gjorde Finlands spelmål, när laget föll på straffar mot Sydkorea i matchen om femte pris.

* Har du inte sett höjdpunkterna från Sverige–Tyskland är de här. Det handlar som bekant mest om kul bilder för tyska supportrar.

* I morgon väntar Sverige–USA här i Algarve. Och ja, jag kommer att vara på plats i Parchal.
Jag såg just att Sveriges startelva ligger upp på www.svenskfotboll.se. Den är intressant. Det ser ut som att Thomas Dennerby i princip matchar de elva spelare som han tycker har varit bäst här nere under veckan. Det är väl bara lätt skadade Annica Svensson – som jag tycker skötte sig bra mot Tyskland, och Nilla Fischer som saknas.
Här är elvan: Hedvig LindahlEmma Berglund, Stina Segerström, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Caroline SegerTherese Sjögran, Johanna Almgren, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Dags för nytt gnäll på Fotbollförbundet

Jag känner mig gnällig. Efter varje landskamp den senaste tiden har jag kritiserat Svenska Fotbollförbundet. Och varför bryta en fin tradition?
För igår var återigen rapporteringen från damlandslagets match undermålig.

Jag har inga problem att förstå att mest tid, och de allra största resurserna, läggs på herrlaget – det är ändå de som drar in de stora pengarna.
Men vi skall ha EM på hemmaplan om mindre än 500 dagar – mindre än 1,5 år. För att undvika att den turneringen blir ett publikt megafiasko är det dags att förbundet börjar uppmärksamma damfotbollen i allmänhet – och landslaget i synnerhet.

Igår var det ingen direktrapportering från segern mot Kina, och jag har ännu inte lyckats få se några matchbilder alls. Och då har jag ändå sökt.
Här är vårt förbund bland de sämsta i klassen. För även det inte var några direktsändningar i andra länder heller så har flera förbund åtminstone lagt upp fylliga sammandrag på sina hemsidor.

Här är det tyska förbundets höjdpunkter från Tyskland-Island, och här har USA:s förbund höjdpunkter från USA-Danmark.

Och här är förresten mitt gnäll i sammandrag:
* Efter Tyskland i höstas.
* Efter Kanada i höstas.
* Efter Norge i januari.
* Efter presskonferensen inför Algarve cup.
* Och så ett konstruktivt förslag.

Jag bjuder gärna på ett konstruktivt förslag till. Lär av USA och direktrapportera matcherna. Det här är en föredömlig mall:

Direktrapportering på US Soccers hemsida.

För att avsluta med lite fotboll är just USA grymt imponerande för tillfället. Danmark har gått som en ångvält i EM-kvalet, där de har fyra raka segrar och målskillnaden 22–0, och man slog Brasilien borta i december. Men mot USA blev danskorna överkörda.

Jag har ju länge framfört åsikten att Alex Morgan numera är vassare än Abby Wambach. Morgan gjorde två av målen mot danskorna, och spelade fram Wambach till ett. Kul att Pia Sundhage äntligen har börjat inse att det inte går att ha Morgan på bänken, utan har givit plats för båda.
Det skall bli riktigt spännande att se om Japan kan skaka amerikanskorna i gruppfinalen på måndag.

Solo och Leroux till Fredrik Ljungbergs gamla klubb

Fredrik Ljungberg:s före detta klubb i USA, Seattle Sounders, har gjort klart med USA:s stjärnor Hope Solo och Sydney Leroux.
Det är en signal om att flera av USA:s landslagsspelare inte tänker nöja sig med att vara landslagsproffs. Men att de ändå tänker stanna och spela i någon av landets båda stora amatörligor, USL W-league eller WPSL.

Sounders spelar för övrigt i W-league. Fast det är WPSL som gör en specialsatsning på en elitdivision för att fylla luckan efter WPS.
Till WPSL:s nya elitdivision är numera sex av tänkta åtta–tio klubbar klara. Utöver de båda WPS-klubbarna Boston Breakers och Western New York Flash (från Buffalo/Rochester) ansluter ännu så länge FC Indiana, Chicago Red Stars, Aztek MA och ASA Chesapeake Charge från WPSL.
Aztek hör förresten hemma i Boston och Chesapeake spelar sina hemmamatcher i Odenton mellan Baltimore och Annapolis.

Jag har ju tidigare berättat att spelarna från USA:s landslag knappast kommer att spela för europeiska klubbar – i varje fall inte förrän efter OS.
Till Radiosporten berättade Pia Sundhage i måndags att förbundet nu har kontrakterat 23 spelare. De har fått kontrakt i tre olika nivåer, och skall inte behöva spela någon klubbfotboll i år för att få ihop ekonomin.

Vilka spelare det handlar om har jag inte hittat några uppgifter om. Men det känns väl rätt givet att de 18 som ingick i matchtruppen mot Nya Zeeland ingår.
Och att övriga fem också ryms inom de 28 spelare som var kallade till den samlingen.

De 18 spelarna i matchtruppen var förresten: Solo, Nicole Barnhart, Christie Rampone, Becky Sauerbrunn, Kelley O’Hara, Amy Le Peilbet, Rachel Buehler, Shannon Boxx, Amy Rodriguez, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Lori Lindsey, Tobin Heath, Leroux, Lauren Cheney, Alex Morgan och Abby Wambach.

Hemmadomare avgjorde för USA

Alex Morgan gjorde målen, men utan hemmadomare hade USA troligen förlorat mot Nya Zeeland i natt.
USA vände 1–0-underläge till seger med 2–1 i slutminuterna. Alex Morgan gjorde båda målen. Eller, hon gjorde bara ett – det andra.

Vid kvitteringen i minut 88 stoppades bollen av Nya Zeelands målvakt Jenny Bindon på mållinjen. Men en hemmadomare gick in och avgjorde.
För det handlade i en hemmadomare. Alla fyra domare kom nämligen från USA. Och vem av de assisterande Veronica Perez eller Jennifer Jones som blev matchhjältinna vet jag inte.

Däremot såg jag att den felaktiga kvitteringen gav USA hysteriskt med energi inför ett utsålt hus – 20677 åskådare – i FC Dallas Stadium i Frisco, Texas.
Så mycket energi att Morgan även kunde nicka en segerboll i tredje övertidsminuten.

Nu var det bara en träningskamp, och den oväntade matchhjältinnan gjorde säkert inte feldomslutet med vilje. Men det är ändå alltid olyckligt med hemmadomare.
För övrigt är ju domarna inom damfotbollen ofta väldigt mycket sämre än spelarna. Jag har lyft den frågan två gånger, dels under VM, dels nyligen under det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet.

Till själva matchen. Jag så den sista timmen, och noterade att Nya Zeeland blir svårslagna i OS – för jag räknar med att de kvalar in om ett par veckor. Målvakt Bindon verkar säker, man har ett välorganiserat försvarsspel och en hel mängd väldrillade fotbollsarbetare.
Dessutom har man vassa Hanna Wilkinson på topp. Det var också hon som gav laget ledningen när hon hann först på en blint slagen bakåtpass från Kelley O’Hara.

USA hade mycket bollinnehav, men trampade mest vatten under den timmen jag såg. Jag vet att Abby Wambach hade missat en högst tveksam straff tidigare i matchen – för visst skedde förseelsen utanför straffområdet? Men under de sista 60 minuterna var Wambach mest i vägen.

När USA kom till inlägg hade sällan deras affischnamn hunnit in i straffområdet. Jag har kritiserat Wambach tidigare, och fick ytterligare vatten på min kvarn av det jag såg i natt.
Samtidigt är jag medveten om att hon är en extrem vinnarskalle, och ofta spelar huvudrollen i avgörande matcher. Därför går det att förstå varför Pia Sundhage envisas med att alltid ge Wambach maximalt med speltid, även de dagar då hon mest känns som en bromskloss. Och ja, hon var faktiskt inblandad i segermålet, då hon vann nickduellen som gav Morgan chansen.
Fast jag är som nämnts nyfiken på att se hur USA:s anfallsspel skulle påverkas om Wambach fick följa någon match från bänken. Jag tror att det skulle bli mycket snabbare och mer oförutsägbart.

Se här, en landslagsspelare från USA som vill spela i Europa

Ännu så länge har inga WPS-förvärv presenterats av någon allsvensk klubb. Man väntar med spänning på när de första namnen blir offentliggjorda. Och vilka spelare vi får till Sverige.

Pia Sundhage har ju uppmanat USA:s landslagsspelare att stanna kvar på den nordamerikanska kontinenten.
Men Yael Averbuch, som är uttagen i Sundhages senaste – 28 spelare stora – trupp vill i alla fall till Europa. Hon twittrade så här häromdagen:

”Har jobbat hårt för att finna en klubb för säsongen 2012. Sökandet fortsätter. Visst finns W-league och WPSL i USA, men för tillfället söker jag mest på andra sidan Atlanten.”

Vilken klubb gör den kanonvärvningen?

Det finns ju fortfarande en hel del lediga platser i de allsvenska trupperna. Jag såg att en twitterkollega, Daniel, häromdagen gjorde ett snabbt överslag på hur många det handlar om. Han kom fram till åtta, fördelade enligt följande:
Göteborg FC 2
Umeå IK 1
Linköpings FC 1
Vittsjö GIK 3
Kristianstads DFF 1

Fast listan kan vara i underkant. För i går stod det klart att Jitex BK värvar Kanadas landslagsforward Christina Julien. Och enligt Daniels lista fanns det ingen ledig plats hos Mölndalslaget.
Och jag minns inte om listan gjordes före KIF Örebros värvning av Stephanie Labbé eller inte.

Vilka fler spelare finns det då att fynda i WPS? Jo, förstås en hel mängd från USA. Men många av dem kommer nog alltså att hamna i nämnda W-league eller WPSL.
Däremot finns det anledning att tro att de många utländska spelarna i WPS kommer att söka sig mot Europa, eller Japan.

Toppnamnen på listan är redan nämnda Marta (Brasilien) och Christine Sinclair (Kanada). Av dem förordar jag Sinclair av fotbollsskäl. Hon är både en målskytt och en framspelare. Dessutom gissar jag att hon är väldigt mycket billigare än Marta.
Av PR-skäl går däremot Marta först. Ingen annan spelare kan locka storpublik till alla allsvenska arenor. Men stämmer det att Marta har lönekrav på närmare sex miljoner kronor, så undrar jag om hon kommer att hitta någon klubb.

Vad finns det för fler utlänningar i WPS? Här är några heta namn:
* Kelly Smith, England
* Alex Scott, England – var utlånad till Arsenal i december.
* Maurine Goncalves, Brasilien
* Tameka Butt, Australien
* Manon Melis, Holland
* Kyah Simon, Australien
* Laura del Rio, Spanien
* Ali Riley, Nya Zeeland – men USA-född.
* Adriana Martin Santamaria, Spanien
* Anita Asante, England
* Laura Kalmari, Finland
* Gemma Davison, England
* Kimberly Brandao, Portugal – men USA-född.

Var hamnar alla WPS-spelare?

Vart skall spelarna ta vägen? Det är frågan på allas läppar sedan WPS lades på is i förrgår.
Pia Sundhage uppmanar alla USA:s OS-aktuella spelare att strunta i klubbfotboll inför OS.
Så här sa Sundhage till GP om sina landslagsspelare:

”De gör som de vill, men jag tror inte att ni kommer att se en enda av dem i Sverige. De har väldigt bra förutsättningar i USA och är lojala mot sin arbetsgivare, förbundet.”

Men det finns ju mängder av spelare från andra länder, och dessutom ett stort antal duktiga amerikanska spelare som står utanför landslaget.
Och många av dem har tydligen redan hört av sig till svenska klubbar. Så här twittrade Kristianstads tränare Elisabeth Gunnarsdottir tidigare i dag:

”Det är verkligen silly season. I trodde aldrig att jag kunde få så många e-mejl och telefonsamtal från så många fantastiska spelare på 48 timmar. Vart skall alla ta vägen?”

Och där var den heta frågan igen.
Jag har funderat, och kommit fram till följande teori:

Många av de amerikanska spelarna kommer nog att tvingas spela i någon av de halvprofessionella ligorna USL W-league eller WPSL.
Den senare ligan har för övrigt erbjudit alla fem WPS-klubbarna varsin plats.

För de många utländska spelarna känns det som att allsvenskan och ytterligare fem ligor har första-tjing, nämligen engelska FAWSL, ryska ligan, tyska Frauen-Bundesliga, franska Feminine division 1 och japanska L-league.
Transferfönstret är i och för sig stängt till flera av dem, men har jag uppfattat saken rätt så går det att få dispens om man kommer från en nedlagd klubb.

Hur märks då det här i allsvenskan? Jo, de klubbar som har lediga platser i sina trupper gnuggar förstås händerna.
Göteborg har minst två platser lediga, Vittsjö har ett par–tre, Linköping har en och så vidare.
Det kommer säkert att dyka upp minst ett dussin WPS-spelare innan allsvenskan drar i gång. Men framför allt blir det spännande att se vad som händer vid höstfönstret, när alla USA:s OS-spelare skall ha klubbar. Då blir det huggsexa. En spännande sådan.
Plötsligt har silly season blivit mer intressant än någonsin förr.

Oj, vilken avklädning det blev

Huvuddelen av de över 25000 åskådarna kom till BC Place i Vancouver för att fira Kanadas OS-plats. De fick se sina favoriter bli rejält avklädda av ett urstarkt USA-lag.
Som Kanadas storstjärna, och lagkapten Christine Sinclair sa i en tv-intervju efteråt:

”USA visade i dag varför de är bäst i världen – och varför vi inte är det.”

Siffrorna 4–0 (3–0) var helt klart i underkant. Amerikanskorna kunde ha gjort fler mål – om de gått hundraprocentigt för det. USA har hittat stilen, och lär bli storfavoriter att försvara sitt OS-guld.

För USA var det här en match där flera spelare visade Pia Sundhage att de vill tillhöra startelvan i OS, framför allt:
* Kelley O’Hara. Jag har aldrig sett Amy LePeilbet:s storhet. Enligt min uppfattning är O’Hara ett klart bättre alternativ på vänsterbacken. Hon är en bättre passningsspelare, och har bättre inläggsfot.
* Lori Lindsey. Löpstark och passningsskicklig. Kan inte tänka mig att någon saknade Shannon Boxx den här dagen.
* Alex Morgan. Två mål och två assist. Planens gigant visade extrem snabbhet, och blir svår att hålla på bänken framöver.

I Kanada fanns det inte många plusvarianter. Coach John Herdman sa efteråt i kanadensisk tv att han är glad att laget har ett halvår på sig, för att avståndet till USA var alldeles för stort. Det är bara att hålla med. Två vinnare finner jag dock i Kanada, båda med anknytning till Dalsjöfors:
* Melissa Tancredi. Saknades rejält i första halvlek. Utan henne på planen fanns det ingen som kunde servera bollen till Christine Sinclair. Det lär dröja innan coach Herdman bänkar Tancredi igen.
* Emily Zurrer. Du kanske tänker att: men hon är väl inte ens med i truppen? Nej, just det. Bristerna i Kanadas mittförsvar borde öppna dörren för Zurrer igen. För det mittförsvar Herdman ställde på benen i dag höll ingen olympisk klass.

Jag återkommer med fler synpunkter och tankar kring det här OS-kvalet de närmaste dagarna. Bland annat utlovas min lista över turneringens fem bästa spelare. Men nu är klockan 04.20 och det hög är tid att sova…

Jag säger det igen – Alex Morgan är ett större hot än Wambach

USA leder med 3–0 i halvtid mot Kanada, och Abby Wambach har gjort två mål. Trots det står jag fast vid den uppfattning jag hade inför OS-kvalet – Alex Morgan håller på att konkurrera ut Wambach.

Eller mer korrekt formulerat, Morgan borde vara på väg att sätta Wambach på bänken. Fast Pia Sundhage har med tydlighet visat i de här kvalmatcherna att hon vill ha ledartypen Wambach på planen. Den allt långsammare veteranen har en given plats i USA:s startelva.

Sundhage borde dock inte ha kunnat missa att USA:s anfallsspel har blivit bättre varje gång Wambach har bytts ut. Farten har ökat, men även effektiviteten. I dag har Wambach dock varit effektiv. Trots att hon har varit ganska osynlig står hon ändå på två mål och ett assist.
Det hindrar inte att alla dagens tre mål bär Alex Morgans signatur. Hon har sprungit sönder och samman Kanadas backlinje, och är den som serverat Wambach. Morgan står på ett mål och två assist.
Jag hade gärna velat se Morgan och smarta Lauren Cheney på topp. Och det får jag tydligen i andra halvlek. Kul.

Så här har för övrigt lagen ställt upp i första halvlek:
USA: Hope SoloHeather Mitts, Becky Sauerbrunn, Christie Rampone, Kelley O’HaraCarli Lloyd, Lori LindseyAmy Rodriguez, Alex Morgan, Megan Rapinoe – Abby Wambach.
Kandada: Erin McLeodRobyn Gayle, Candace Chapman, Shannon Woeller, Lauren SesselmanKelly Parker, Desiree Scott, Kaylyn Kyle, Sophie SchmidtChristine Sinclair och Christina Julien.

Varför skall tjejerna tvingas ha så usla domare?

Ser Alex Morgan leda USA i en överkörning av Kanada i finalen av det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet. Och konstaterar igen hur usel domarinsatsen är.

Lika bra som USA är – de leder med 3–0 efter en halvtimmes spel, lika dålig är domaren. Hon har absolut ingen känsla för spelet. För det är en hon – och där ligger problemet.
Det är inte så att jag anser att kvinnor inte kan döma – inte alls. Däremot anser jag att det finns alldeles för få tillräckligt bra kvinnliga domare. Alldeles för få.

Tanken att tjejer skall dömas av tjejer är bra i teorin, men funkar inte i praktiken. Inte än.
Det funkar inte på nationell nivå, och inte på internationell nivå. Eftersom jag är från Borås, och har sett en mängd division I-matcher med Dalsjöfors de senaste åren, vet jag att huvuddelen av de kvinnliga domare som dömer i ettan inte är kvalificerade för den nivån. Jag har ofta gråtit över genomusla domarinsatser. Och vad värre är, även under fjolåret i allsvenskan visade det sig att flera domare var för dåliga. De tvingades helt enkelt döma på en nivå de inte klarar av.

Det vinner ingen på. Inte domaren, och definitivt inte lagen.

Jag hör de kanadensiska tv-kommentatorerna konstatera att Pia Sundhage har klagat på domarinsatserna under OS-kvalet. Jag förstår henne.

För jag har sett ett antal rena överfall, som ibland inte ens blivit frispark. De främsta lagen spelar riktigt bra fotboll. De förtjänar domare som är på deras nivå. Så låt manliga domare döma i damfotbollen igen. Det vinner alla på.

USA:s OS-plats satt mycket hårdare åt än jag väntat mig

Carli Lloyd:s vänsterprojektil i 72:a minuten skickade USA till OS. Men Pia Sundhage:s lag fick kämpa mycket hårdare för platsen i London än jag kunnat ana.

Jag satt uppe med tanken att jag bara skulle se en halvlek av USA:s avgörande OS-kvalmatch. Jag tänkte att det skulle vara avgjort inom 45 minuter. Det var det sannerligen inte. I halvtid var jag inte ens säker på att USA skulle vinna.

Lloyds nämnda mål betydde 2–0, och kom i andraskedet i ett anfall där en lobb från Abby Wambach först räddats på mållinjen.
Då hade USA dominerat under hela andra halvleken, dock utan att kunna rada upp högkaratiga målchanser. Inhopparen Alex Morgan gjorde att amerikanskorna fick mer fart i sina attacker. Hon gjorde också 3–0 på egen hand i slutminuterna.

Till slut blev det en säker seger för USA. Men det gick alltså inte riktigt så lätt som jag trodde det skulle göra. Jag tippade ju 6–0…

Visst tog USA ledningen i 16:e minuten. På en högerhörna höll sig Tobin Heath framme och nickade in returen, efter att Shannon Boxx först nickat vid bortre stolpen. Det överraskande var att det i princip var USA:s enda målchans under den första halvleken.
Costa Rica inledde med ett överraskande bra försvarsjobb. Ett nervöst USA blev stillastående, och fick inte alls i gång det fina, tålmodiga passningsspel som laget visat upp tidigare i veckan. Utan man slarvade i passningarna – och körde för mycket solo. Matchbilden var inte på något sätt lika ensidig som under USA:s tre första matcher i det här OS-kvalet.

Tvärtom var det övertag med 3–2 i avslut till Costa Rica efter en halvtimme. Och ett av costaricanernas skott var en bomb i kryssribban. Ett skott väl värt ett bättre öde. Inte minst då Costa Rica aldrig gjort mål på USA, och då har lagen mötts sju gånger.
I halvtid hade USA dock övertag med 1–0 i mål, 8–5 i avslut, och 53–47 i bollinnehav.

Pia Sundhage formerade för övrigt sitt USA så här: Hope SoloKelley O’Hara, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy Le Peilbet – Shannon Boxx (Megan Rapinoe), Carli Lloyd – Heather O’Reilly (Amy Rodriguez), Lauren Cheney, Tobin Heath (Alex Morgan) – Abby Wambach.

Klockan 05.00 är det dags för Kanada att ta sig an Mexiko. Tipset för den matchen är 2–1 för Kanada efter två mål av, just det, Christine Sinclair.

Aftonbladet kör dagens kråkvinkel

Kul att Aftonbladet uppmärksammar det nordamerikanska OS-kvalet. Fast vinkeln? Den känns något hårddragen…

Rubriken är: ”Ödesmatch för Sundhages USA – riskerar missa OS”.
Det är ju förstås inte fel, men rejält skruvat. Av artikeln kan man tro att USA har haft en snårig väg mot London. Det framgår inte på något sätt att Pia Sundhage:s lag gått fram som en ångvält genom kvalet, eller att det enda sättet för nordamerikanska lag att nå OS är just det här kvalet.

Bladet skriver om USA:s skadeproblem, och nämner att målvakten Hope Solo riskerar att missa nattens match på grund av den skada hon ådrog sig mot Mexiko. Fast det är ju inte något stort problem, då reserven Nicole Barnhart troligen tillhör världens fem bästa målvakter. Och att det troligen inte blir några skott mot USA:s mål.

För det som inte framgår är att Costa Rica sett högst mänskligt ut hittills i kvalet, medan USA har gjort 31–0 på tre matcher. Jag tippar 6–0 till USA i natt.

USA:s mål är för övrigt fördelade så här:
6 mål: Amy Rodriguez (3 assist),
5 mål: Carli Lloyd (1 assist) och Sydney Leroux.
4 mål: Abby Wambach (3 assist) och Heather O’Reilly (3 assist).
2 mål: Lauren Cheney (6 assist).
1 mål: Alex Morgan (4 assist), Rachel Buehler (2 assist), Megan Rapinoe (1 assist), Tobin Heath och Lori Lindsey.
3 assist: Kelley O’Hara
1 assist: Ali Krieger och Heather Mitts.

Flest mål av alla i kvalet har dock Kanadas Christine Sinclair gjort. Hon står på sju fullträffar. Tider och hur du kan se nattens avgörande kvalmatcher finns i botten av det här inlägget.

Spridda burop mötte succédebutanten Sydney Leroux

Hon möttes med spridda burop från den kanadensiska publiken när hon klev in på planen i sin första tävlingslandskamp någonsin på seniornivå. Sedan gav Sydney Leroux USA:s supportrar anledning att jubla. Fem gånger om.

I sin andra match någonsin för USA:s A-landslag – den första i tävling – gjorde alltså 21-åriga Leroux fem mål. Hon gjorde det på en halvlek på hemmaplan i Vancouver.
För hon är ju som bekant född och uppväxt i Kanada. Och hon spelade för just Kanada fram till och med 2007. Redan som 15-åring flyttade hon ifrån sin ensamstående mamma i Vancouver – till USA, för att förverkliga drömmen om att bli fotbollsstjärna. 2008 valde hon sedan att även börja spela för sin pappas hemland USA.

När Pia Sundhage bytte in Leroux i halvtid mot Guatemala hördes jubel, men även spridda burop. Det beror förstås på att den kanadensiska publiken inte tycker speciellt bra om kanadensare som tävlar för andra länder.

Men det var åtminstone en kanadensare på läkaren som vrålade av lycka över debuten, mamma Sandi Leroux. Hon intervjuades live när dottern gjorde sitt tredje mål. Och mamma Sandi bjöd på årets tjut i kanadensisk tv.

Så här sa Sydney Leroux själv efteråt i en tv-intervju:

”Det här var en stor dag för oss. Det var en stor dag för mig. Min familj och mina vänner är här, allt är ganska fantastiskt. Jag var supernervös, och alla sa åt mig att spela enkelt – och göra det jag är bra på. Och det var just vad jag gjorde. ”

Hur gick då matchen? Jo den slutade 13–0 till USA.

Jag skrev häromdagen om att jag tycker att det är för många lag med i det nordamerikanska OS-kvalet. Och den åsikten kvarstår. Kanada bytte ut i princip hela sitt lag till andra matchen, och vann ändå lätt mot Kuba.

Tillsammans har USA, Kanada, Mexiko och Costa Rica gjort 51–0 på åtta matcher mot Kuba, Haiti, Guatemala och Dominikanska Republiken. Ett snitt på mer än 6–0 – alldeles för stor skillnad.

Men det hindrar inte att USA har varit bra. Grymt bra. De spelar en fantastiskt fin passningsfotboll på ett och två tillslag. Vi snackar ett spel som måste tilltala även den mest inbitne damfotbollskritikern. Första halvleken i natt var ren uppvisning.
Då var Abby Wambach, som jag tidigare ifrågasatt, strålande bra. Det var också Lauren Cheney och Carli Lloyd. Som tack byttes den trion ut i halvtid…

För stor klasskillnad alltså. Men samtidigt är det kul att ett land som Haiti kan få visa upp sig på den här nivån. Ni minns väl jordbävningen där för två år sedan?
Under OS-kvalet i Vancouver har det ordnats insamlingar till det haitiska laget. I samband med en twitterkampanj för en sådan insamling hittade jag den här länken, med ett reportage om Haitis F17-lag från 2010. Det är definitivt ett av de bästa idrottsreportage jag någonsin sett. Se det, men var beredd på att det är riktigt gripande.

Kritik mot Sundhage när USA vann pinsamt målkalas

Pia Sundhage fick hård kritik i Kanada i natt, för att hon jublade för mycket när USA gjorde slarvsylta av Dominikanska republiken.

Jag var uppe och såg första halvlek. Rent sportsligt var det ett skämt till fotbollsmatch. Efter sex minuter var det 3–0 till USA, och man var rädd att det skulle kunna bli upp mot 25 USA-mål. Takten bromsades dock, och det blev bara 14–0 till slut.

Inhopparen Amy Rodriguez, ”A-Rod” kallad, spelade en halvlek och hann med totalt fem mål, bland annat ett äkta hattrick på tolv minuter. Hennes fem mål såg jag inte live. Däremot såg jag Abby Wambach:s halvlek, och känslan som jag skrev om häromdagen – att hon alltmer är en bromskloss – finns kvar. Riktigt bra insatser gjordes däremot av Lauren Cheney (ett mål och fyra assist) och Heather O’Reilly (tre mål och tre assist).
Fast det går inte att dra för stora slutsatser av matchen, för Dominikanska republiken borde inte ha varit med i en turnering av den här digniteten. De höll nog max svensk division II-nivå. Med tanke på att Kanada bollade med Haiti natten mot i går (6–0-seger) och Mexiko hade 4–0 mot Guatemala i halvtid (5–0 till slut) i natt så borde nog det här kvalet i Vancouver enbart ha spelats med fyra, eller max sex lag.
För Kanada gjorde för övrigt Christine Sinclair fyra mål och ett assist. Hemmalagets storstjärna verkar vara i toppform. Men även Mexikos Maribel Dominguez står redan på tre mål efter en omgång.

Matcher som USA–Dominikanska republiken ger inget för någon. I varje fall inget positivt.

Ali Krieger

Däremot förstördes kanske FFC Frankfurt:s Ali Krieger:s säsong i slutet av första halvlek. Högerbacken drabbades av en högst vårdslös tackling i knähöjd, och vred sig i smärtor när hon bars av på bår. På tv-bilderna såg det ut som att knät vek sig. De första rapporterna från USA:s lagledning sa att skadan sannolikt var allvarlig. Och rykten nu säger att det inre ledbandet delvis är av. Tråkigt. Men korsbandet skall vara helt, och det innebär att hon bör kunna spela i OS – om USA tar sig dit.

Så till kritiken av Pia Sundhage. Redan vid 3–0-målet började de kanadensiska tv-kommentatorerna prata om att det kanske borde införas en gräns i fotboll för hur stora segrar man kan ta. Det var ju som sagt parodi på fotboll. Kommentatorerna tyckte att Sundhage jublade för mycket över de amerikanska målen. Även de billiga. Och att det var respektlöst, på gränsen till förnedrande mot motståndarna att göra high-five med alla andra ledare efter varje mål.
Under andra halvlek fick kommentatorerna rejält med stöd på twitter. Bland annat av ett gäng amerikanska fotbollsjournalister, och av före detta Piteåmålvakten Stephanie Labbé.

Själv skall Sundhage ha sagt så här om sin glädje efter alla 14 mål:

”Jag blir glad när vi gör mål. Det är mitt sätt att visa respekt mot motståndarna.”

Det kan ju bli målskillnad om gruppsegern, så det är självklart att laget var skulle fortsätta ösa på framåt hela vägen. Men jag tyckte nog också att Sundhage, under den halvlek jag såg, uppträdde på gränsen.

Till sist en länk där man kan se alla matcher gratis, bara man licensierar sig. Där finns dessutom klipp med höjdpunkter, som man kan se utan att licensiera sig. Bland annat kan du se alla USA:s 14 mål.