Sjögran är forward mot tyskorna

I morgon 13.00 spelar Sverige om tredje pris i Algarve cup mot Tyskland – matchen sänds av Eurosport. Pia Sundhage:s startelva är klar och det är i stort sett den väntade. Bara en ny spelare har tillkommit jämfört med Kinaelvan, Lisa Dahlkvist. Den som får börja på bänken är Kosovare Asllani.

Den stora överraskningen är ändå att Therese Sjögran är uppsatt som forward bredvid Lotta Schelin. Spontant hade jag gärna sett Schelin och Sofia Jakobsson som forwardspar i morgon. Inte för att jag tror att de passar speciellt bra ihop utan mer för att jag känner att Jakobsson skulle göra mer nytta för laget med sitt stora försvarssarbete om hon var forward än hon gör från kanten.

Så här ser startelvan ut i sin helhet: Carola SöbergElin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina NilssonCaroline Seger – Jakobsson, Hanna Folkesson, Dahlkvist – Schelin och Sjögran.

Sundhages startelva visade VM-klass

Gruppsegrare efter solklar seger mot Kina. Det finns verkligen mycket att glädjas åt efter dagens match, inte minst anfallsspelet och effektiviteten i den första halvleken samt den nämast totala kontrollen i den andra.

De elva svenska startspelarna visade att det är just den här elvan som Pia Sundhage skall satsa på i VM. Jag tycker att alla startspelare totalt sett skötte sig mycket bra.

Jag har bara en invändning att komma med, nämligen att Sverige var överkonstruktivt i början – och har varit det i alla matcher i Algarve. Man har alldeles för stort risktagande på egen planhalva under matchernas första 10–15 minuter.

I matchupptakterna har ju motståndarna energi och ork att pressa stenhårt med mycket folk. Då får man inte spela med så små marginaler att man bjuder på lägen. I matchupptakten hade Kina en superchans och ytterligare tre–fyra öppna lägen i eller omkring straffområdet.

Alla de där lägena uppkom på grund av att svenska spelare försökte sig på lite för svåra saker. Det var flera olika svenskor som syndade; Caroline Seger, Elin Rubensson, Nilla Fischer med fler. Sundhage får säga åt sitt lag och spela med större marginaler i början av matcherna och vänta med att höja risknivån tills motståndarna har sprungit av sig den värsta överskottsenergin.

Totalt sett var det dock alltså en väldigt positiv match för svensk del. Lotta Schelin var tillbaka och visade framför allt under den första halvleken att hon har jättebra form. De kantigheter jag gnällde på i höstas och vintras var i stort sett bortslipade. Schelin sprang smartare i dag, med följden att hon kom rättvänd mycket oftare än hon gjorde under fjolåret.

1–0-målet var ett praktexempel på det. Schelin sprang i en båge ut mot vänsterkanten och öppnade för att Therese Sjögran kunde slå den väl avvägda genomskäraren innanför Schelin, med följden att forwarden var på väg mot målet när hon får bollen. I fjol var Schelin oftast på väg mot närmaste hörnflagga i sådana lägen.

Schelin fick även göra mål – vilket självklart alltid är positivt för en forward. Mål är mål, fast ärligt talat var ju hennes straff rätt dåligt slagen…

Efter paus kom inte Schelin lika rätt i sina löpningar. Då kändes istället pigga inhopparen Jenny Hjohlman länge som vårt vassaste anfallsvapen.

Både straffen och Sofia Jakobsson:s 3–0-mål var rätt generösa bjudningar från kinesiskorna. Sverige behöver inte på något sätt skämmas för segern, vårt lag var det klart stabilare. Min statistik över heta målchanser visade 7–4 (4–2) i svensk favör, siffror som indikerar att segersiffrorna kanske var lite väl stora.

Apropå inget föll Sverige för övrigt mot Brasilien med 6–4 (3–2) i målchanser senast. Siffror som antyder att 2–0-förlusten där var ett mål för stor.

Även om placeringen i Algarve har mindre betydelse än resultaten i själva matcherna är det meriterande att till slut stå där som gruppsegrare. Det allra mest glädjande för oss tv-tittare är ju att vi får se Sverige även i den sista matchen – som blir en repris mot Tyskland på onsdag.

Där tycker jag att det ändå är lite konstigt att reglerna tillåter att Sverige och Tyskland kan mötas igen. Jag trodde att tanken med Algarve cup var att man skulle få fyra bra träningsmatcher mot olika motstånd. Fast totalt sett gnäller jag dock inte, för precis som Sundhage sa till SVT: ”att möta motiverade tyskor är bästa möjliga utmaning”.

* Tidigare i dag såg jag Frankrike vinna med 3–1 (0–1) mot Japan. Fransyskorna imponerar verkligen och trots att de spelar utan skadade speluppläggaren Louisa Necib var de klassen bättre än världsmästarna. Eugenie Le Sommer visar att hon är den spjutspets laget saknat i de senaste mästerskapen och gör laget komplett.

Visst fick man en högst tveksamt dömd straff till 1–1, men sett över 90 minuter var det alltså klasskillnad. I dagsläget känns Frankrike som solklara favoriter till guldet i Kanada.

Tyskland går att besegra

Att ta en 4–2-seger mot världsettan Tyskland efter en mardrömsöppning är förstås en väldigt bra prestation av landslaget.

Framför allt är det viktigt för spelarna att få känna att tyskorna faktiskt går att besegra – till om med om man hamnar i en tung uppförsbacke redan i matchupptakten.

Jag satt och ringde en massa samtal på jobbet under matchen och har kvar att se den koncentrerat. Därför vill jag vänta med den mer utförliga analysen av matchen, som ju hade minst två olika ansikten.

Vi hörs i morgon.

Fransk supermatch på Eurosport

Hej. Här kommer ett kort inlägg mitt i semestern. Som jag skrev i förra inlägget är det seriefinaler i både Tyskland och Frankrike den kommande helgen.

Det tyska toppmötet ser man som jag skrev på DFB-tv. Den franska seriefinalen och tillika svenskmötet mellan Lyon och PSG sänds glädjande nog i svensk tv på Eurosport2. Sändningen börjar 20.45 och matchen en kvart senare.

Eurosport är för övrigt kanalen som gäller för damfotboll den kommande tiden. Kanalen kommer nämligen sända alla Sveriges tre gruppmatcher i Algarve cup, samt turneringens final och tredjeprismatch.

 

 

Mer Frankrike–USA – och en framåtblick

Nu har även US Soccer lagt upp ett klipp från gårdagens stormatch. På det kan man se att USA inte var ofarligt i sina kontringar, utan att amerikanskorna trots allt skapade ganska många riktigt hyfsade lägen.

Framför allt var det comebackande Alex Morgan som sprang till sig chanserna. Kanske var det ringrosten som gjorde att hon missade mål de flesta gångerna.
Det amerikanska klippet visar ju dock även att Frankrike skapade ännu fler kanonchanser än amerikanskorna, och att den franska segern mycket väl kunde ha blivit ännu större än två mål:

Det är inte bara VM-länder som är igång och spelar landskamper. Skottland besegrade Nordirland med 4–0 på bortaplan i helgen.
Där gjorde Vittsjös Jane Ross två av målen, det första och det sista. Däremellan hann även Caroline Weir bli tvåmålsskytt. Se målen här:

De kommande två veckorna kommer jag att befinna mig en bra bit ifrån min dator, med följd att det riskerar att bli begränsat med bloggande under den tiden. Tyvärr är det en period där det spelas både ett antal intressanta landskamper och ett gäng spännande klubbmatcher. När det gäller landskamper tänker jag främst på Finland–Sverige och Nya Zeeland–Australien på torsdag samt England–USA på fredag.

Det är även en period där den svenska tävlingssäsongen tjuvstartar. På söndag spelas ju nämligen hyperintressanta cupmötet Göteborg–Rosengård på Valhalla.

På söndag återstartar även Frauen-Bundesliga efter vinteruppehållet. Och den tyska ligan rivstartar verkligen. På söndag väntar utmanarmötet mellan fyran Frankfurt och trean Turbine Potsdam, en måstematch för båda lagen om de skall ha rimliga chanser att kvala in till höstens Champions League. Det mötet sänds på DFB-tv klockan 11.00. Nästa söndag, den 22 februari 14.00, är det sedan seriefinal mellan de båda obesegrade lagen Bayern München och Wolfsburg. En hyperintressant match som förstås också går att se på DFB-tv.

Dagen innan den tyska seriefinalen är det dessutom fransk seriefinal. Klockan 21.00 lördagen den 21 februari tar nämligen PSG emot Lyon i en hysteriskt prestigeladdad drabbning. Skall PSG kunna vinna D1 Feminine är seger mot Lyon ett absolut måste. Vi hörs.

Frankrike tog historisk skalp

Frankrike vann för första gången någonsin mot USA. Sifforna blev 2–0 och att döma av de rapporter (bland annat den här och den här) jag har läst så var segern helt i sin ordning.

Jag har inte sett mer än bifogat klipp, och där kan man se att svenska domaren Pernilla Larsson tyvärr är hysteriskt snäll mot amerikanskorna och skänker dem en straff. För ur den vinkel kameran står ser jag ingen som helst anledning att blåsa. Dock räddar ju Sarah Bouhaddi snyggt straffen från Abby Wambach.

På klippet kan man även ana att USA:s problem på centralt mittfält fortsätter. För Lauren Holiday visar prov på väldigt svag defensiv speluppfattning när hon skall ge understöd till Lori Chalupny vid Eugenie Le Sommer:s 1–0-mål. Vid det turliga 2–0-målet är Holiday passiv, men framför allt undrar jag där över den amerikanska backlinjens formering, där högersidan faller onödigt långt och gör det möjligt för Jessica Houara att smyga in bakom Chalupny.

Mer än så kan jag inte bidraga med från gårdagens stormatch. Tyvärr.

Ytterligare en VM-nation var i farten i går. Nya Zeeland spelade 1–1 mot Nordkorea. Om den matchen kan man läsa här.

Kelly Smith slutar i landslaget

Dagens stora nyhet i damfotbollsvärlden är att Englands affischnamn de senaste tio åren, Kelly Smith, slutar i landslaget.

Smith slutar på 117 landskamper och 46 mål, en notering hon nått trots att hon ju har varit oerhört skadeförföljd och bara spelat sporadiskt i landslaget på senare år. Men man trodde ju att hon skulle försöka sig på att vara med i Kanada i sommar. Nu blir det inte så, något jag tycker är väldigt tråkigt, för en skadefri och fulltränad Kelly Smith är ju en otroligt sevärd spelare. En av världens bästa.

Trots dagens besked ser jag ett allt starkare England som en given utmanare om medaljerna i sommarens mästerskap. I nuläget håller jag dem exempelvis som starkare än vårt eget lag.

* Göteborg har bjudit in isländska Arna Sif Asgrimsdottir för en veckas provträning, enligt den här artikeln.

* Här är ett klipp med helgens mål från den franska ligan, alltså bland annat två fullträffar från Sofia Jakobsson:

* Slutligen så vet jag att man sätter sig själv på väldigt höga hästar när man hugger mot andras tillkortakommanden. Men jag kan inte låta bli att le åt damfotboll.com:s artikel om irländska Stephanie Roche.
Den har rubriken ”Nu vet världen vem Stephanie Roche är”. Fast vilket land hon kommer från har världen tydligen inte koll på, för hon placeras genom hela texten i grannlandet Nordirland. God natt.

Hope Solo i blåsväder igen

Säga vad man vill om Hope Solo – men det händer i alla fall saker kring den amerikanska stjärnmålvakten.

Knappt har hon blivit friad från den misstänkta misshandelsdomen förrän hon stängs av en månad från landslagsspel till följd av en förseelse i trafiken som hennes make har stått för.

Det kanske inte låter så allvarligt, men Solo var passagerare i bilen när Jerramy Stevens stoppades för misstänkt rattonykterhet. Hon skall dessutom enligt uppgifter ha uppträtt dåligt mot polisen. Som grädde på moset körde Stevens om jag fattat det rätt en bil som var märkt med landslagets emblem.

Det är knappast för den här typen av reklamändamål som US Soccer har officiella lagbilar…

Hur det här påverkar Solo och det amerikanska landslaget är omöjligt att veta. Hon är ju fortfarande en av världens allra bästa målvakter – kanske den allra bästa. Men någonstans går ju gränsen för hur mycket skit man kan dra på sig. Jag gissar att US Soccer börjar bli väldigt trött på hennes alla snedsteg.

Och bakom Solo finns en mängd högkvalificerade amerikanska målvakter redo att ta över handskarna. Såsett borde det inte vara något problem att flytta på Solo. Det som dock skiljer från Solo från konkurrenterna är att hon är väl beprövad i de stora sammanhangen och har visat att hon pallar pressen att spela avgörande matcher. Så gissningsvis är hon trots allt USA:s förstemålvakt när VM drar i gång.

* På hemmaplan i Sverige har Linköping värvat ukrainska Vera Dyatel – en spännande värvning. Det blir intressant att se hur Dyatel klarar damallsvensk fotboll, inte minst då mina fördomar om ukrainsk spelstil säger att de brukar köra 3-5-2 med man-man-markering, alltså något helt annat än vad våra spelare är vana vid. Å andra sidan brukar smarta spelare fixa övergångar från ett spelsystem till ett annat på ganska kort tid.

En oväntat positiv slutrapport

När jag skrev det förra inlägget trodde jag inte att det skulle bli någon speciellt positiv slutrapport från årets första landskamp. Men det som såg så mörkt ut i halvtid blev till slut en 3–2-seger med en hel del positiva inslag.

Det bästa var förstås att vårt landslag fick känna att de kan vända underlägen mot hyfsat starka motstånd. I den andra halvleken gjordes också en hel del riktigt bra individuella prestationer, något som förstås är glädjande. Dock tycker jag inte att man skall ta till de överord om insatsen som noterats från en del håll, bland annat från förbundskapten Sundhage.

Om vi börjar med det negativa, alltså försvarsspelet i den första halvleken. Utöver de två målen var det ytterligare någon gång som Isabell Herlovsen sprang ifrån vår alltför högt stående backlinje. Då slogs bollarna dock mot hörnflaggorna, vilket innebar att det inte blev några farligheter.

TV12:s expert Malin Swedberg var inne på att backarnas höga positioner kan ha berott på att man är vana vid att ha Hedvig Lindahl bakom sig, en målvakt som jobbar väldigt långt ut. Det kan förstås ligga något i det, men jag har kollat målen igen och så långt ut som målvakten hade behövt vara för att avstyra dem jobbar knappast några målvakter – alltså inte ens Lindahl.

Trine Rönning

Trine Rönning

Vid det första målet läste Herlovsen spelet lysande och chansade på att Trine Rönning:s rensning skulle bli rak och lång – vilket den också blev. Den svenska backlinjen såg inte riskerna innan det var för sent. Eller. Här kunde Carola Söberg ha avstyrt om hon läst situationen bättre.

Att Söberg är långt ute i förstaläget tycker jag är helt i sin ordning. Men när Emma Berglund är så nära Herlovsen måste Söberg backa in i målet igen.

Vid det andra målet klandrar jag däremot inte Söberg. Hon har en bra position för att ta emot den hemåtnick som Nilla Fischer ser ut att vilja göra. När Fischer totalmissar innebär det samtidigt att Söberg hamnar i en hopplös position.

Fischers första halvlek är den sämsta jag sett henne göra i landslaget defensivt sett. Däremot gillar jag hennes bidrag till anfallsspelet, alltså att hon hela tiden försöker vara konstruktiv i sitt passningsspel, både det korta och det långa.

Mia Carlsson

Mia Carlsson

Men trots Fischers svaga insats blev det Emma Berglund och Mia Carlsson som fick bära hundhuvudet. Jag trodde faktiskt att bytena i halvtid var förbestämda, men här blir det klart att Carlssons inte var det. Däremot säger Berglund här att hennes var en försiktighetsåtgärd.

Den slutsats man kan göra av det här är att Carlsson är borta ur diskussionen om vem som skall vara vänsterback i VM. För om Pia Sundhage tänker ge Carlsson chansen fler gånger var bytet väldigt opsykologiskt. Det sätter nämligen en sanslös press på Carlsson nästa gång hon kliver in på planen i landslagsdressen. Onödigt. Det var det negativa.

Nu till det positiva. Allra mest positiv var Hanna Folkesson. Hon var bäst i den första halvleken och tillhörde de bästa även i den andra, vilket totalt gör henne till matchens lirare.

Den som fixade vändningen var dock Kosovare Asllani som själv gjorde två mål och dessutom hade ett läckert assist. Asllanis andra halvlek är alltså ännu ett stort glädjeämne. Har du inte sett målen finns de för övrigt på det här klippet.

Personligen gladdes jag även ganska rejält över Lotta Schelin:s insats. Jag upplevde det som att hon inte blev lika stillastående och passiv som i många av de senare landskamperna. Schelin var ofta på språng, något som ledde till flera bra chanser och till slut även till ett mål.

Framför allt är Schelins löpning vid 3–2-målet ett stort glädjeämne. Jag tycker ju som bekant att hon alltför ofta startar sina löpningar i mitten och springer ut mot hörnflaggorna. Hon börjar alltså vid en mittback och springer in bakom en ytterback. Vid 3–2-målet började Schelin ute hos den norska högerbacken och sprang in bakom mittbackarna. Det är precis den löpning jag vill se henne göra mycket oftare.

Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72

Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72

Även om det var mer slumpartat den gången gjorde Schelin även samma löpning vid det friläge som Ingrid Hjelmseth räddade via stolpen. Plus ytterligare någon gång. Lovande.

Att även Pia Sundhage vill se Schelin springa mer blev tydligt när tv-kommentatorerna rapporterade att Sundhage skrek på Lotta att mata djupledslöpningar de sista tio minuterna.

Mitt minne av Schelin från VM 2011 var att det blev målchanser i princip varenda gång hon fick bollen. Hon var rörlig och kom ofta rättvänd in i straffområdet. Den Schelin tycker jag mig inte ha sett speciellt ofta de senaste åren. Men i den här matchen såg jag hoppfulla tendenser. För skall Sverige lyckas i VM måste vi ha en Lotta Schelin som hela tiden är ett hot mot motståndarnas backlinje.

Vad var då den här insatsen värd?

Det är faktiskt en rätt svår fråga. Ser man till laguppställningarna skall Sverige nog vinna med fler än ett mål. Vi hade nämligen det närmaste en VM-elva vi kan komma i dagsläget, medan Norges lag var väldigt reservbetonat. Dessutom hade vi fem spelare i startelvan som är i tävlingssäsong. Norge hade såvitt jag kan se ingen. Till norsk fördel fanns å andra sidan att de haft några fler träningar tillsammans inför matchen medan Sverige bara hade haft ett pass.

Ingvild Stensland

Ingvild Stensland

Kollar vi vilka spelare lagen saknade var vi utan två bärande spelare i Lindahl och Caroline Seger. Norge saknade däremot en hel hög nyckelspelare. Bland de elva som spelade flest matcher i VM-kvalet för Pelleruds gäng saknades Nora Holstad Berge, Ingvild Isaksen, Caroline Graham Hansen, Elise Thorsnes och så nöjde sig Ada Stolsmo Hegerberg med att hoppa in den sista halvtimman.

Utöver den kvintetten har man ordinarie lagkaptenen Ingvild Stensland på väg tillbaka efter en korsbandsskada. Norge var alltså ganska långt från sin förstauppställning, medan vi var ganska nära. Oavsett kvaliteten på det norska laget skall vi dock vara nöjda med att ha vänt 0–2 till 3–2 och inlett VM-året 2015 med en seger.

Usch vad försvaret darrade till

Ojojoj. Det var knappast så här man ville att den första halvleken på VM-året 2015 skulle se ut. Norge leder med 2–0, en ledning som kunde varit större ändå.

Isabell Herlovsen har gjort båda de norska målen, som båda har kommit på lobbar och som båda känns som gåvor från en svag svensk backlinje och en minst lika svag svensk målvakt.

Fast det började rätt bra. Efter sju–åtta minuter tyckte jag att jag såg mycket lovande i det svenska spelet. Framför allt öppnade Hanna Folkesson bra, liksom Elin Rubensson. Även om båda har mattats något är duon bästa svenska spelare under de första 45 minuterna.

Fortfarande efter halva halvleken var jag hyfsat nöjd med Sveriges insats. Så långt kändes det som att vi hade god defensiv kontroll, även om Mia Carlsson hade haft det svårt att hänga med på sin kant ett par gånger. Och även om Norge hade haft en frispark från Trine Rönning som tog klockrent i ribban.

Sveriges bästa chans hade Therese Sjögran som var fri mitt i straffområdet men sköt ett skott som kunde räddas. Returen gick till en offsidestående Lotta Schelin som lyckades missa.

I minuterna 26 och 33 kom målen. Vid det första var det Emma Berglund som blev överspelad vid en lång boll och vid det andra missbedömde Nilla Fischer en annan långboll. Båda gångerna hamnade Carola Söberg rejält på mellis, vilket gjorde att Herlovsen säkert kunde lobba in bollen.

Mellan målen gav dessutom Fischer bort bollen till norskorna som sista spelare – hon visar inte alls den säkerhet man är van att se henne utstråla.

Totalt är det 4–2 i klara målchanser till Norge. Dessutom borde nog Schelin fått en straff. Spontant kände jag mig helt säker på att vi rånades på straffen, men möjligen visade den andra reprisen att norskan trots allt touchade bollen.

Nu i paus måste Pia Sundhage visa att hon kan styra upp ett försvarsspel. För efter det norska 1–0-målet såg det inte alls roligt ut. För egen del skall jag i väg på träning, så rapporten från andra halvlek dröjer till sent i kväll eller möjligen till i morgon. Vi hörs.

Elvan som skall rädda Sundhages jobb

I en artikel i Expressen i dag säger Pia Sundhage att hon tror att hon får sparken om Sverige misslyckas i sommarens VM:

”Då åker jag ut med huvudet före. Det borde jag göra. Det står i förbundets strategidokument att det är medalj som gäller. Jag har svårt att se att jag överlever om vi förlorar en kvartsfinal.”

Jag tror faktiskt att hon har fel och att hon absolut kommer att sitta kvar även vid förlust i kvartsfinal, i varje fall om laget kvalar in till OS. För klarar vi OS-kvalet lär Sundhage knappast behöva vara rädd för sin sysselsättning fram till och med mästerskapet 2016.

Thomas Dennerby

Thomas Dennerby

Minns att Thomas Dennerby hängde kvar på jobbet trots fiaskoinsatser både i VM 2007 och i EM 2009. Visst, det är kanske nya tider nu men Sundhages namn är fortfarande så stort i Damfotbollssverige att jag tror att hon har råd med ett misslyckande. Det som möjligen skulle kunna förändra situationen är om spelarna tappar förtroendet för henne.

I kväll fick vi veta vilka spelare som har Sundhages förtroende. Hennes startelva till morgondagens match mot Norge ser nämligen ut så här:

Carola SöbergElin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Mia CarlssonCaroline SegerSofia Jakobsson, Hanna Folkesson, Therese SjögranLotta Schelin, Kosovare Asllani.

Om det hade varit VM-premiär i morgon hade vi alltså ställt upp med aktuell elva. Det är till nio elftedelar samma elva som Sundhage ställde upp med i förra årets två viktigaste matcher, de båda VM-kvalmatcherna mot Skottland.
Det är således ingen tvekan om att det här även är den elva Sundhage hade spelat om det hade varit VM-premiär i morgon.

Den ena ändringen från Skottlandsmatcherna är naturlig, det handlar om att opererade Hedvig Lindahl lämnar plats i målet för Carola Söberg.

Mia Carlsson

Mia Carlsson

Den andra ändringen är både anmärkningsvärd och intressant. Det handlar förstås om att Mia Carlsson får förtroendet som vänsterback. Hon är så ny i landslagstruppen att förbundets hemsida inte har lärt sig att hon stavar efternamnet med C…
Jag skall ärligt säga att jag inte sett Kristianstadsbacken så ofta heller och att jag inte kan bedöma hennes kvaliteter som vänsterback. Däremot vet jag ju förstås att hennes huvudspel är av högsta klass, vilket är intressant. Och ytterbacksplatserna är ju öppna för tävling under våren så Carlsson kommer garanterat att ha ögonen på sig i morgon.

Om någon undrar spelade Lina Nilsson och Sara Thunebro i varsin Skottlandsmatch i fjol. Det är alltså på deras bekostnad som Carlsson kommer in i Sundhages förstaelva.

En annan intressant notering är att Sundhage har valt att spela vidare med det 4–1–3–2-upplägg som hittills har funkat väldigt dåligt mot starkt motstånd. Vi får hoppas att det vänder i morgon.

Julgransplundring med tv-sänd landskamp

I morgon är det Tjugondag Knut och då dansas julen ut. Under julgransplundringen kan man slå på TV12 och se Sveriges första landskamp VM-året 2015.

Glädjande nog är alltså morgondagens landskamp mot Norge i La Manga tv-sänd. Just den här typen av matcher brukar annars spelas inför en mycket begränsad åskådarskara, vilket är tråkigt. Men beröm till de/den på förbund och TV12 som fixat att det blir fotboll till julgransplundringen. 18.30 är det för övrigt avspark.

Även om vi ännu är tidigt på säsongen men morgondagens möte med Norge kommer ändå att kunna säga ganska mycket om vad som väntar framöver. Pia Sundhage har ju nämligen varit ganska tydlig med att det breda testandet är över och att fokus under vårens matcher blir att spela ihop en startelva.

De 18 spelare som är med i La Manga och de tre som lämnat återbud är sannolikt tillsammans med Hedvig Lindahl och Jessica Samuelsson de 23 som i nuläget ligger närmast en VM-resa. För övriga gäller det att övertyga Sundhage om sin kvalitet under våren.

Klart är nog också att det skall väldigt mycket till om någon utanför de 23 skall lyckas slå sig in i startelvan till VM-premiären mot Nigeria den 8 juni 22.00. Alltså måste exempelvis en spelare som Charlotte Rohlin göra en supervår om hon skall vara aktuell.
De positioner som känns mest ovissa är hur backlinjen skall formeras. Nilla Fischer är förstås given, medan det finns flera alternativ på övriga tre platser. En första indikation på hur Sundhage tänker kommer sannolikt redan i kväll – om hon nu presenterar sin startelva lika tidigt som hon brukar.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

I ett lagbygge behöver man förstås många olika typer av spelare och personligheter. I mitt inlägg om USA nyligen skrev jag om vikten av att ha vinnartyper på planen när det avgörs. Som jag ser det är vinnartyper en bristvara inom svensk damfotboll. Jag snackar om spelare som är beredda att offra allt för att vinna, spelare med järnpsyke som kliver fram och bär sitt lag när det är illa ute.

Som jag ser det har vi bara en sådan vinnare – och det är Fischer. Det är inte lätt att hitta någon mer under våren, för spelare med sådan inställning växer inte på träd. Under VM 2011 visade Lisa Dahlkvist att hon kan ikläda sig den här rollen. Tyvärr har hon inte fortsatt att utvecklas till den stora ledare som man hoppats.

En spelare som har mycket skalle är Lisa Ek. Den här GP-intervjun säger ganska mycket om vilken inställning hon har. Spontant ser jag inte Ek som VM-spelare, i varje fall inte i nuläget. Hon är ju ändå 32 år och har varit väldigt skadeförföljd. Men skulle hon visa form under våren vore hon ändå en intressant joker genom sitt psyke.

Lisa Ek

Lisa Ek

För som sagt, när Sundhage letar spelare till sin VM-trupp är det i första hand järnpsyken hon skall leta efter.
Det är för övrigt även en uppgift för förbundskaptenerna på flick- och juniorsidan att leta upp de spelare som har starkast psyke. Som jag ser det är det kanske den allra viktigaste uppgiften om vi skall kunna ta ytterligare ett litet kliv och bli en seriös utmanare om guldmedaljerna i de stora mästerskapen.

* Det spelades en del fotboll i helgen som var. Bland annat drog fyrnationsturneringen i kinesiska Shenzhen igång. Den är intressant eftersom samtliga fyra lag även kommer att spela i VM. I den inledande omgången vann Kanada med 2–1 mot Sydkorea medan Kina och Mexiko spelade 0–0.

Jag såg stora delar av den andra halvleken i Kinas match. Där skapade kinesiskorna chanser för att göra ett par mål. Effektiviteten var dock dålig, något som jag upplever som ett genomgående problem för Kina, Sydkorea och Nordkorea – tre bollskickliga lag som liknar varandra på många sätt.

Mexiko var väldigt blekt, men bjöds kanske på matchens allra bästa chans av den kinesiska backlinjen. Den och andra höjdpunkter från matchen går att se på den här länken.

* Franska D1 Feminine återstartade i helgen efter sitt korta juluppehåll. Där blev både Lotta Schelin och Caroline Seger målskyttar. Båda gjorde mål som betydde 3–0. Schelins kom i 9–0-segern mot bottenlaget Issy, medan Seger fastställde slutresultatet i det prestigeladdade Parisderbyt mot Juvisy.

PSG:s seger innebär att Juvisy nu kan glömma spel i Champions League till hösten – om inte reglerna för turneringen görs om. D1 Feminine är för övrigt rätt tråkig i år. Utfallet hittills sammanfattas bäst så här:

* Lyon har vunnit alla matcher.
* PSG har vunnit alla matcher utom den mot Lyon.
* Juvisy har vunnit alla matcher utom de fyra mot Lyon och PSG. * Övriga lag gör upp om fjärdeplatsen.

I toppen av skyttligan tätnade det ytterligare sedan Eugenie Le Sommer blev tremålsskytt för Lyon. Det är just suveräna serieledarnas tre forwards som gör upp om titeln. Schelin och Le Sommer leder på 21 mål, ett före Ada Stolsmo Hegerberg. Fjärdeplatsen delas av Kosovare Asllani och Gaetane Thiney på tio mål, alltså tio bakom Hegerberg.

* Slutligen är det ikväll som vi får veta vem som får Ballon d’Or och koras till världens bästa spelare 2014. Vi får också veta om Stephanie Roche blir första kvinna att vinna Puskas Award, priset till årets snyggaste mål i världen. Eurosport sänder Fifagalan med start 18.15.

Klart med Lundgren, Dahlkvist och Folkesson

Tre VM-aktuella spelare har i dag fått klart med nya klubbar.

Som ni som följer den här bloggen redan har läst blev det Hammarby IF för Sofia Lundgren i målvaktens comeback. Hon har ju plågats av diskbråck i två års tid och spelade ju inte för någon klubb under 2014.

Håller Lundgren fysiskt bör hon hinna få sådan matchträning att hon bör vara högaktuell för en av de tre målvaktsplatserna i sommarens VM-trupp. För även om Hammarby hittills har värvat klokt kommer det sannolikt att bli hårt tryck på lagets målvakt.

I dag har även Kif Örebro som väntat presenterat Hanna Folkesson och Lisa Dahlkvist som nyförvärv. Jag beskrev det i går som en förstärkning av truppen, även om man samtidigt tappar tvillingarna Martinkova. Flera av er som kommenterat artikeln framför avvikande uppfattningar.

Ni kan ha rätt. Det jag har sett av Lucie och Irena Martinkova har varit bra, men jag har inte sett dem speciellt många gånger och min uppfattning om att Folkesson och Dahlkvist är lite bättre bollspelare är inte jätteväl underbyggd. Jag har heller inte koll på tjeckiskornas betydelse för laget på andra nivåer, men jag har förstått att de är riktiga karaktärsspelare och förluster av sådana är ju mer än bara spelmässiga.

Oavsett blir det spännande att se hur Kif Örebro utvecklas genom de här förändringarna.

Nytt om Banusic och Kif Örebro

Marija Banusic

Marija Banusic

Marija Banusic blev i går klart som vårt senaste utlandsproffs. Banusic flyttar till England och Chelsea och fortsätter således att vara lagkamrat med Hedvig Lindahl.

Jag brukar ju vara positiv till att spelare ger sig ut i världen och skaffar sig nya erfarenheter. Det här är inget undantag. Att lämna tryggheten i Sverige för något nytt kan vara mycket utvecklande, inte minst bör det kunna skapa viktig mental hårdhet.

WSL är en liga på uppgång, även om den drivs långt ifrån de stora rubrikerna i England. Och för Banusics del undrar man ju om den här flytten gynnar henne i jakten på en plats i sommarens VM-trupp.

Samtidigt som jag står bakom alla beslut att skaffa internationell erfarenhet så tycker man ju att det är lite tråkigt att våra svenska profiler i väldigt stor utsträckning numera spelar utomlands. För damallsvenskans del är ju den här utvecklingen inte så kul.

* Apropå svenskar inom den internationella fotbollen fick Lotta Schelin bästa möjliga start på 2015. Lyonstjärnan satte två bollar – 2–0 och 5–0 – när Lyon slog ut andraligalaget Saint-Maur ur franska cupen. För svensk del är Schelin förstås den stora nyckeln till VM-framgång i sommar, det är således väldigt positivt att hon fortsätter vräka in mål.

Lucie Martinkova

Lucie Martinkova

Irena Martinkova

Irena Martinkova

* På svensk mark har Kif Örebro dragit intressanta rubriker de senaste dagarna. I dag blev det klart att tvillingarna Martinkova lämnar Närke för Sparta Prag. Därmed frigör Kif Örebro pengar för två svenska prestigevärvningar.

Enligt Expressen skall Lisa Dahlkvist vara nära ett kontrakt. Dessutom uppger Sportbladet att Hanna Folkesson redan har skrivit på.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Därmed skulle Kif Örebro i alla fall se till att två VM-aktuella spelare blir kvar på svensk mark. Kul. Dessutom ser jag värvningarna som förstärkningar, även om Irena och Lucie Martinkova varit väldigt nyttiga under de två säsonger de spelat för Örebro.

Utöver de prestigevärvningar Kif har på gång har man i dag förlängt kontraktet med viktiga mittbacken Marina Pettersson Engström.

Damfotbollskalendern 2015

Gott nytt år.

I flera inlägg har jag blickat tillbaka på 2014. Nu är det 2015 och dags att blicka framåt. Här är ett urval av damfotbollsårets viktigare händelser:

1 januari: Final i japanska Empress cup. Den spelades tidigt i morse svensk tid och NTV Beleza tog årets första titeln genom att besegra Urawa Reds med 1–0. Möjligen kan man säga att Beleza tog förra årets sista titel eftersom det var 2014 års cup man vann…

3 januari: Cupomgång i Frankrike.

8 januari: Caf Awards, gala i Lagos, Nigeria där Afrikas bästa spelare skall koras. I fjol glömde man att dela ut något pris till bästa kvinna. Nu har man dock tre nominerade, så det blir troligen bättring…

9 januari: Franska D1 Feminine återstartar med Juvisy–PSG.

11–15 januari: Fyrnationsturneringen Yongchuan cup i Kina med fyra VM-länder, nämligen värdnationen, Kanada, Sydkorea och Mexiko.

12 januari: Ballon d’Or-galan i Zürich. Vilka prisas som världens bästa spelare och tränare samt vem får Puskas Award? Inga svenskar är nominerade. Kandidater till att bli världens bästa spelare 2014 är som bekant Nadine Kessler, Marta och Abby Wambach. Och irländska Stephanie Roche har chansen att som första kvinna vinna Puskas Award – priset för det snyggaste målet.

13 januari: Landskamper, bland annat Sverige–Norge i La Manga. Och England–USA i Milton Keynes.

16 januari: NWSL:s draft, Houston Dash har förstavalet och lär välja Morgan Brian – allt annat vore en jätteskräll.

17 januari: Tyska inomhusmästerskapet Hallenpokal spelas. Turneringen sänds på DFB-tv.

7–12 februari: Datum för landskamper.

12 februari: Landskamp, Finland–Sverige i Finland.

15 februari: Svenska cupen, åttondelsfinal: Göteborg FC–FC Rosengård.

15 februari: Frauen-Bundesliga återstartar, bland annat med mötet FFC Frankfurt–Turbine Potsdam.

4–11 mars: Algarve cup. Sverige möter Tyskland, Brasilien och Kina. Uppdateras med matchdatum när de är klara.

15 mars: Svenska supercupen: FC Rosengård–Linköpings FC i Malmö.

21 mars: Champions League, kvartsfinal 1:2: Frankfurt–Bristol Academy

22 mars: Champions League, kvartsfinal 1:2: Linköping–Bröndby, Glasgow City–PSG och Wolfsburg–Rosengård.

28 mars: Champions League, kvartsfinal 2:2: Bröndby–Linköping.

28/29 mars: Champions League, kvartsfinal 2:2: PSG–Glasgow, Rosengård–Wolfsburg och Bristol–Frankfurt.

Början av april: NWSL drar i gång.

4 april: EM-kvalet startar för F19-landslaget. Vet inte om datumen är helt fastlagda, men enligt uefa.com spelar Sverige mot Österrike den 4/4 och mot Serbien den 6/4. Dessutom ingår Italien i gruppen. Speldatum för den matchen ligger inte klart.

4–9 april: Datum för landskamper.

5 april: Sverige–Schweiz i Eskilstuna.

8 april: Sverige–Danmark i Stockholm.

11 april: Damallsvenskan, premiär: Hammarby–Mallbacken.

11 april: EM-kvalet startar för F17-landslaget. Enligt uefa.com spelar Sverige mot Danmark den 11/4, mot Österrike den 13/4 och mot Norge den 16/4.

18 april: Franska cupfinalen: Lyon–Montpellier

18/19 april: Champions League, semifinal 1:2: Wolfsburg–PSG och Frankfurt–Bröndby

20 april: Lottning av kvalet till EM i Holland 2019.

25/26 april: Champions League, semifinal 2:2: PSG–Wolfsburg och Bröndby–Frankfurt.

1 maj: Tyska cupfinalen (spelas i Köln).

9 maj: Sista omgången av franska ligan, D1 Feminine.

10 maj: Sista omgången av Frauen-Bundesliga, bland annat FFC Frankfurt–VfL Wolfsburg.

14 maj: Champions League, final. 18.00 i Berlin på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark.

21 maj: Sista damallsvenska matcherna före VM-uppehållet.

29 maj: Semifinaler i svenska cupen.

6 juni: VM i Kanada inleds med Kanada–Kina.

8 juni: VM, gruppspel: Sverige–Nigeria.

13 juni: VM, gruppspel: Sverige–USA.

17 juni: VM, gruppspel: Sverige–Australien.

20–23 juni: VM, åttondelsfinaler.

26–27 juni: VM, kvartsfinaler.

30 juni–1 juli: VM, semifinaler.

5 juli: VM, final. BC Place Stadium, Vancouver.

22 juni–4 juli: F17-EM i Island.

9 juli: Damallsvenskan återstartar efter VM.

15–27 juli: F19-EM i Israel. Tillika kval till F20-VM 2016.

7 augusti: Final i svenska cupen.

11–16 augusti: Kval till Champions League, gruppspel.

20 augusti: Lottning av sextondels- och åttondelsfinaler i Champions League.

12/13 september: Semifinaler i NWSL

14 september: EM-kvalet inleds. Det internationella landskampsfönstret är öppet till och med den 22 september.

17 september: EM-kval, Moldavien–Sverige.

22 september: EM-kval, Sverige–Polen, Gamla Ullevi i Göteborg.

1 oktober: Final i NWSL, Seattle–Kansas City.

7/8 oktober: Champions League, sextondelsfinal 1:2. Med PK-35–FC Rosengård och Paok Saloniki–Kif Örebro – båda spelas 7/10.

14/15 oktober: Champions League, sextondelsfinal 2:2. Med FC Rosengård–PK-35 och Kif Örebro–Paok Saloniki (14/10).

19–27 oktober: Datum för landskamper.

27 oktober: EM-kval, Sverige–Danmark, Gamla Ullevi i Göteborg.

11/12 november: Champions League, åttondelsfinal 1:2.

18/19 november: Champions League, åttondelsfinal 2:2.

23 november–1 december: Datum för landskamper.

10 december: Lottning av kvarts- och semifinaler i Champions League.