Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Visst har väl Ogimi gjort årets mål?

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Som synes i det förra inlägget har jag kikat lite på Champions League i kväll. Då påmindes jag om det här fantastiska målet av Yuki Ogimi från Potsdams möte med Arsenal i London:

Som jag ser det måste väl den volleyn vara årets mål i damfotbollvärlden. Eller har jag glömt något annat spektakulärt mål?

De enda kandidaterna jag spontant kommer på är kanonskotten från Röas Emilie Haavi mot Wolfsburg och från Lyons Amadine Henry från vårens CL-semifinal mot Potsdam. Det häftigaste med Henrys skott är ju att det är med vänstern, fast att hon egentligen är högerfotad.

Guiden till kvartsfinallottningen

På tisdag lottas kvartsfinalerna i Champions League. Här är ändå en kategorisering av tänkbart motstånd utifrån våra svenska lags synvinkel:

1) Omöjligt motstånd
Mindre än 10 procents segerchans:

* Olympique Lyonnais
Världens bästa klubblag har inte förlorat under ordinarie tid på 97 raka tävlingsmatcher. Senaste förlusten kom mot italienska Torres Calcio den 17 mars 2010. Lotta Schelin:s lag är grymt samspelt, har enormt bred trupp, och är sannolikt bättre än Frankrikes landslag. Här snackar vi mardrömslott för våra svenska lag.
För har man en fantastisk dag går det att skaka Lyon i en match. Men att göra det i två, det känns inte som att Malmö eller Göteborg förmår det.

2) Svårt motstånd
10–49 procents segerchans:

* VfL Wolfsburg
Wolfsburg är Tysklands bästa lag för tillfället. Man har imponerat stort under säsongsupptakten, och leder Frauen-Bundesliga.
Laget är helt utan förlust sedan den 18 mars, då de föll borta mot vårens blivande tyska mästarinnor, Potsdam.
Sedan dess har Wolfsburg stärkt upp sitt lag rejält, bland annat med just Potsdams nyckelspelare Viola Odebrecht. Wolfsburg är absolut en tänkbar finalist i Champions League.
För tillfället känns laget sanslöst starkt och spetsigt. Man har tidernas främsta målskytt alla kategorier i Europaspelet Conny Pohlers. Hon är uppbackad av Zsanett Jakabfi, Odebrecht, Nadine Kessler, Alexandra Popp, Anna Blässe och Verena Faisst med fler – alla riktiga klasspelare.

* Arsenal
Har aldrig missat en kvartsfinal i Champions League. Man gick igenom WSL obesegrat, och står totalt på 18 raka matcher utan förlust. Vann båda mötena mot Potsdam i åttondelsfinalen. Låt vara att tyskorna hade ett skadedrabbat lag, men Arsenal imponerade.
Spelet är inte speciellt brittiskt, utan man har snabba yttrar i Rachel Yankey och Gemma Davison samt tekniska, och spelskickliga spelare centralt i Kim Little, Jordan Nobbs och Kelly Smith. Ett både sevärt och slagkraftigt lag.
Här får man dock slänga in en brasklapp eftersom Arsenal i likhet med de svenska lagen har sin säsong under kalenderåret kan det bli lite omkastningar i truppen under vintern.

* LdB FC Malmö (för Göteborg)
Här noteras samma brasklapp som för Arsenal. Det finns risk för ändringar i truppen. Inte minst med tanke på klubbens prekära ekonomiska situation.
Annars är Malmö av höstens kvalitet favoriter i ett dubbelmöte mot Göteborg.
Höjdpunkter från Malmös seger i Verona i åttondelsfinalen finns på det här klippet. Där kan man se de båda nickmålen från Sara Björk Gunnarsdottir och Emma Wilhelmsson. Den senare gjorde för övrigt sin sista match för Malmö i Italien. Wilhelmsson har skrivit på för Jitex inför kommande säsong.

3) Bra lottning
50–75 procents segerchans

* Göteborg FC (för Malmö)
Ser ut att få behålla de flesta av årets nyckelspelare, och har redan förstärkt med Marie Hammarström och norska Cathrine Dyngvold. Det ser alltså positivt ut för Göteborg – förutsatt att man får ha kvar snabba skyttedrottningen Christen Press. Härom dagen bedömde tränare Torbjörn Nilsson chansen som 60-procentig att Press skulle bli kvar. Men det var innan den nya ligan i USA presenterades. Hur påverkar det Press val?
Kommer ni förresten ihåg hur det såg ut när Göteborg tog sig till kvartsfinal? Om inte så finns ett klipp här.

* Rossiyanka
Det ryska svensklaget – Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd – känns inte riktigt lika starkt i år som i fjol. De vann bara med totalt 3–2 i åttondelsfinalen mot Sparta Prag och med 5–3 mot holländska Ado Den Haag i sextondelsfinal.
Efter söndagens bortaseger mot Ryazan är det dock serieledning. Och har man byggt mycket nytt, vilket gör att läget kan ha vuxit ett par klasser när det är dags för kvartsfinalspel i mars.
Man har många skickliga offensiva spelare. Kanske för många. För det är tufft om forwardsplatserna med spelare som Jakobsson, Liljegärd, Fabiana, Pumi Nyandeni, Desire Oparanozie och Natalia Shlyapina.

* FCF Juvisy
Fjolårets franska ligatvåa har inte alls hittat tillbaka till vårens storform. Då var de ett seriöst hot mot Lyon om ligatiteln i Frankrike. I höst har Juvisy haft riktigt svårt att göra mål. Det blev ju exempelvis bara 0–0 borta mot Stabaek i första åttondelsfinalen. Fast även om fransyskorna gjorde ett regelrätt mål i den matchen så missade man också mängder av öppna lägen.
I hemmareturen vann man i och för sig med 2–1, men som kan ses på det länkade klippet var det norskorna som tog ledningen genom Kristy Moore – snyggt framspelad av supertalangen Caroline Graham Hansen. Belgiska Janice Cayman kvitterade, och mitt i den andra halvleken avgjorde veteranen Sandrine Soubeyrand.

Juvisy har alltså måltorka. Det trots att man normalt har högklassiga poängspelare i de franska landslagsmittfältarna Gaetane Thiney och Camille Catala.
Även här kan förstås formläget se annorlunda ut i mars. Men som det ser ut nu är Juvisy en riktigt bra lottning för båda våra representanter.

4) Drömlottning
Mer än 75 procents segerchans

* Torres Calcio
De italienska mästarinnorna har stor erfarenhet av Champions Leaguespel, och var i kvartsfinal mot Lyon säsongen 2009/10. Tre år senare är man där igen. Affischnamnet är förstås den italienska måldrottningen Patrizia Panico.
Men även om Torres inte är något dåligt lag, så är laget från Sardinien den självklara drömlotten i kvartsfinalen. För Torres kommer att slå ur underläge, vilket motstånd de än får.

Schelin målskytt när Lyon tog sig till VM-final

Lotta Schelin kom in från bänken och blev nästan omgående målskytt när Lyon till synes ganska enkelt tog sig vidare till final i inofficiella klubblags-VM, Mobcast cup, via 5–2 mot NTV Beleza.

Schelin byttes in i 57:e minuten, och gjorde 5–1 i 60:e. Då hade matchen i praktiken känts avgjord sedan länge. För Lyon ledde faktiskt med 2–0 redan efter fem minuter. Båda målen kom efter att Elodie Thomis tagit sig runt på högerkanten och slagit inlägg. 1–0 bjöd en japansk försvarare på, och 2–0 nickade Lara Dickenmann in.

När Louisa Necib satte 3–0 på ett ganska högt skott innan dess att halva den första halvleken var spelad kändes det förstås avgjort. Beleza – som är damlaget till klubben Tokyo Verdy – skapade en del, och fick alltså till slut två reduceringsmål.
Det första gjorde Nanase Kiryu till 3–1, och i slutminuten kom även måltjuven Asano Nagasato med i protokollet. Lyons fjärde mål gjordes av Dickenmann, som alltså blev tvåmålsskytt.
Se höjdpunkter från matchen på det här klippet.

I finalen väntar som väntat de japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa. De besegrade Canberra United med 4–0 i dag. Amerikanskan Beverly Goebel gjorde det första och det sista målet. Däremellan blev även Megumi Takase och Shinobu Ohno målskyttar. Publiksiffran var bara 2027, vilket måste anses vara en stor besvikelse – även om det tydligen var kallt i Tokyotrakten i dag. Minns att snittet i Nadeshiko League i år har varit 2572 personer.

Här är tv-bilder från Leonessas klara seger.

Klubblags-VM sänds på franska Eurosport

Klockan har precis passerat midnatt när jag skriver det här. Det innebär att det är torsdag, och bara några timmar tills det inofficiella klubblags-VM:et sparkar igång.

Det kallas Mobcast cup, och består av fyra lag. I den första semifinalen möts de japanska cupmästarinnorna NTV Beleza och Champions Leaguemästarinnorna Lyon. I den andra de australiska mästarinnorna Canberra United och japanska ligamästarinnorna Inac Kobe Leonessa.

Lyons möte med Beleza drar igång 8.30 i dag på morgonen, svensk tid. Den direktsänds på franska Eurosport, för er som får in den. Och ja, Lotta Schelin är med i Japan.

Matchen Leonessa–Canberra spelas 11.20 svensk tid. Huruvida den tv-sänds vet jag inte. Men det skulle förvåna om inte någon japansk kanal sänder.

Även finalen, som spelas på söndag 9.20 svensk tid, direktsänds i franska Eurosport.

Udda lösning i USA:s nya liga

Huvuddragen för USA:s nya proffsliga för damfotboll presenterades i dag. Eller kanske att man skall kalla det Nordamerikas nya proffsliga.

Ligan kommer att bestå av åtta lag. Och en intressant lösning är att fotbollsförbunden från USA, Kanada och Mexiko betalar lönerna för 24, 16 respektive 12 landslagsspelare.
Det innebär att klubbarna slipper att betala lön för fem eller sex av sina bärande spelare. Och det borde förstås skapa en ekonomisk grundtrygghet.

Varken ligan eller lagen är ännu namnade. Men de kommer från New Jersey, västra New York, Boston, Chicago, Washington, Kansas City, Seattle och Portland. De fyra första lagen var även med i nedlagda WPS.
Så trots att förbunden i Kanada och Mexiko går in och stöttar ligan så får de länderna inga egna lag. I varje fall inte det första året.

Mer info kring ligan finns på den här länken. Där framgår att starten blir i mars eller april, och spelet kommer att pågå till september, eller möjligen oktober. Alltså längre säsong än det var i WPS.

Det är svårt att dra några slutsatser kring det här ännu. Mer än möjligen att vi inte kan räkna med att få se de amerikanska spelarna i Europa till våren. Samt att det inte kommer att gå att spela både i USA och damallsvenskan samma år längre.

Kväv inte en välkommen debatt

Frågan om storlek på boll och mål inom damfotbollen har åter kommit upp på agendan. Det var Djurgården Damfotbolls ordförande Anders Emanuelsson som häromdagen tog upp ämnet i Radiosporten, som en del av en granskning av läget inom damfotbollen.

Jag tycker att det är bra att någon vågar ta debatten.

Fast någon större diskussion lär det tyvärr inte bli. Det finns nämligen alldeles för många stockkonservativa som snabbt försöker kväva debatter av det här slaget. Det handlar om folk som inte är beredda att på allvar analysera och diskutera damfotbollen.

Jag ser Anette Börjesson på damfotboll.com som en trevlig och resonabel person. Men hennes inlägg i frågan öppnar knappast för en levande debatt. Tvärtom. Hon kallar mindre boll och mindre mål för ”ett slag i magen” och ”att backa mer än 40 år tillbaka i tiden.”

Själv resonerade jag kring min åsikt i frågan i det här inlägget, som publicerades för ganska exakt ett år sedan. Och ja, jag är på Emanuelssons sida.

Jag fick anledning att ta upp ämnet igen i samband med att Lotta Schelin var sommarpratare i somras. Hon sa nämligen:

”Jag vill bara utöva den sport jag älskar, och göra det efter mina förutsättningar – inte männens.”

Vad Schelin inte verkar ha tänkt på är ju att allt inom den fotboll hon utövar är skapat av män – för män.

Det finns inte en enda anpassning för kvinnor inom fotbollen. Inte en enda.

Och är det rimligt att tro att den fotboll som herrarna skapat för sig själva är lika klockren för kvinnor?

Slutligen är här ett bra blogginlägg som handlar om att damfotbollen borde fundera över sina mått och regler.

Sundhage är stenhård

Jag tyckte att jag var hård mot Lotta Schelin och Kosovare Asllani efter seriefinalen i Frankrike i går. Men jag är inte i närheten av lika hård som Pia Sundhage.

Det är tydligt att vår nya förbundskapten tänker utmana sina spelare att träna mer och hårdare än någonsin förr. För i sina kommentarer är Sundhage skoningslös.

Hon var hård i det SVT-klipp jag länkade till i går. Och se den här artikeln i dagens Expressen. Där pratar Lotta Schelin om bra form, medan Sundhage är besviken på att Schelin är inblandad i för få målchanser.

Det är en oerhört offensiv taktik Sundhage använder sig av. Och jag tycker att den är bra. För hon sätter en stenhård, positiv press på sina spelare från början. De måste prestera.

Det skall bli väldigt kul att se vart det här slutar.

Sundhage jobbar hårt på att bygga Schelins stjärnroll

Jag vet inte om jag kanske var för hård mot Lotta Schelin i mitt förra inlägg. Men jag har höga förväntningar på Lyonstjärnan.

Jag hoppas att hon skall hålla den höga klass hon höll under VM i fjol, och som hon i stort sett lyckades bibehålla under hela den efterföljande hösten. Då strålade det om henne, och det kändes farligt i princip varje gång Schelin fick bollen rättvänd.

Den nivån behöver hon nå i nästa års EM-slutspel – om det skall bli den svenska succé som alla hoppas på.
Det vet Pia Sundhage. Därför betonar vår nya förbundskapten hela tiden hur viktigt det är att Schelin kan spela storstjärnerollen. Senast poängterade Sundhage det i en intervju i Expressen i dag.

Sundhage säger där om stjärnornas betydelse:

”Det har knappt funnits några fotbollslag som vinner utan stjärnor.”

Och om Schelin:

”Faktum är att jag nämner henne vid namn offentligt ett antal gånger, vi pratade om hur det känns och vilket ansvar som ligger på henne själv. …
Det är en sak att jag pratar om stjärnor, det måste landa i henne också. Nu är hon en av två lagkaptener, det gillar hon. Lagkaptensbindeln tillsammans med Seger, det var ett smartare drag än jag hade räknat med faktiskt.”

Och efter att ha kollat igenom det här klippet med höjdpunkter noterar jag att Schelin var inblandad i en del under den period av andra halvlek i dag där jag tittade som mest sporadiskt. Hon hade bland annat ett par fina inlägg, som kunde ha resulterat.

Och hon gjorde förstås en bra prestation att ens få träff på Camile Abily:s skott (?) i den första halvleken.

Men, trots att Schelin faktiskt var inblandad i en del så hade hon inte ett enda riktigt farligt avslut. Den slumpartade styrningen av Abilys skott var farligast. Och den var ju egentligen inte speciellt farlig.
Så visst, hon var kanske inte blek som jag skrev i förra inlägget. Men inte heller så glödhet som man hoppas att hon kommer att vara i juli.

Om bilden av Schelin förändrades något av kollen av höjdpunkterna, så är bilden av Kosovare Asllani:s veka insats desto mer cementerad.
Det här SVT-klippet är inte speciellt smickarande för Kosse. Framför allt inte intervjun där Sundhage tycker att PSG-forwarden behöver förbättra sin teknik.

Slutligen är jag än mer säker på att straffen var felaktigt dömd. Sabrina Delannoy har ingen som helst avsikt att ta med hands. Hon försöker ju till och med komma undan från bollen.

Schelin segrare i hett svenskmöte

Lyon var något bättre, och vann rättvist seriefinalen i den franska ligan, borta mot PSG med 1–0.

Men målet var ändå kontroversiellt, för det kom på en tveksamt dömd straff. Ett skott från inhopparen Laetitia Tonazzi träffade i och för sig armarna på en PSG-försvarare. Men som jag ser det är det en sådan situation där domaren inte skall blåsa. För PSG-backen gör sig inte större – snarare tvärtom, och bollen kommer från nära håll.

Hur som helst blev det straff, och den satte Amandine Henry säkert. Och segern var som sagt rättvis. PSG förmådde inte skapa något, medan Lyon hade en hel del lägen efter paus.

Den första halvleken var däremot sällsynt händelsefattig. Jag skall säga att jag inte tittade med full koncentration, men om jag inte missade något så skapades det inte en enda målchans värd namnet.

Lyon försökte, och hade tendenser till att skapa något. Lotta Schelin var inblandad i en del lägen, utan att få till det. Det lyfter inte för Schelin för tillfället. Och det var ganska logiskt att hon byttes ut efter knappt 70 minuter.
Och kanske typiskt att det var inhopparen Tonazzi som omgående fixade fram den straff som gav segern.

Schelin var ganska blek alltså. Trots det vann hon som jag ser det matchen i matchen mot Kosovare Asllani. För PSG:s Kristianstadsförvärv vägde sanslöst lätt. Hon kom ingenstans alls, och den spontana känslan var att hon måste bygga på sig några kilo muskler till för att hävda sig på allra högsta internationella nivån.

Spelmässigt var det en ganska tråkig match. Jag reagerade i början över att tv-bilderna visade helt tomma läktare, och funderade över om PSG:s satsning verkligen kan hålla. Sedan såg jag i halvtid att det trots allt fanns publik på plats, men att kameran stod på publiksidan. Tråkigt.

Tillbaka till PSG:s satsning. Den verkar inte ha några normala gränser. Enligt den här artikeln på SoccerAmerica, som i sin tur hänvisar till franska L’Equipe, skall PSG jobba på att få in flera amerikanska landslagsspelare efter jul. Hetaste namnet är Hope Solo. Det är för övrigt Lyonbasen Jean-Michel Aulas som är uppgiftslämnare.

* I Tyskland fick Antonia Göransson assist till Turbine Potsdams segermål borta mot Bad Neuenahr i cupen. Svenskan slog en frispark från högerläge, som amerikanska Keelin Winters nickade in. Potsdam vann med 1–0 och är klara för kvartsfinal.

* I Australien spelade både Louise Fors och Petra Larsson hela matcher för vinnande lag i morse. Fors och Western Sydney Wanderers vann med 2–1 borta mot Brisbane Roar. Thora Helgadottir debuterade för Sydneylaget, med tre poäng som facit. Larsson och Melbourne Victory vann med 3–0 mot mästarlaget Canberra United.
Båda svensklaget avancerade upp slutspelsplats i och med sina segrar. Fem av 14 omgångar är spelade.

Hett svenskmöte i Frankrike

Helgens höjdpunkt är tveklöst svenskmötet, och tillika seriefinalen i franska Feminine Division 1 mellan PSG och Lyon. Matchen tv-sänds på franska Eurosport, för er som kan få in den.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Trots att Kosovare Asllani, och hennes lag, har hemmaplan i morgon 13.00 så är Lotta Schelin och Lyon skyhöga favoriter.
Lyon har inte förlorat under ordinarie tid på 97 raka tävlingsmatcher, och skall nästa vecka åka till Japan för att bevisa att man är Världens bästa klubblag.

* Annars har vi kommit till det stadium på säsongen där samtliga serier som spelas helårsvis är slut, vilket innebär att utbudet av matcher har minskat ganska kraftigt.

Nu är det dessutom cuphelg i Tyskland, vilket innebär att Frauen-Bundesliga ligger ner. Cupen, DFB-Pokal, har bara nått åttondelsfinal, och det är inga riktiga toppmatcher, om man inte räknar Bad Neuenahr–Turbine Potsdam och Duisburg–Wolfsburg som sådana.

* Utöver Asllani, Schelin och Antonia Göransson (Potsdam) är dock ytterligare ett antal svenskor i farten i helgen. I Italien spelar Stephanie Öhrström och Maria Karlsson (Bardolino Verona) mot Como 2000 på hemmaplan i morgon. I Australiens W-league spelar Petra Larsson (Melbourne Victory) hemma mot mästarinnorna Canberra United och Louise Fors (Western Sydney Wanderers) spelar borta mot Brisbane Roar. Båda matcherna i morgon bitti, svensk tid. Och i Ryssland spelar Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd (Rossiyanka) borta mot Ryazan på söndag.

Thora Helgadottir

Tillbaka till Australien. Utöver de båda svenskorna hittar vi ytterligare några spelare som åkt direkt från damallsvenskan till W-league. Malmömålvakten Thora Helgadottir – som ju korades till årets målvakt vid fotbollsgalan i måndags – förväntas debutera för Western Sydney Wanderers i morgon.

Lisa De Vanna, som likt Fors lämnat Linköping, har redan debuterat, och gjort mål, för Perth Glory. Hon missar dock helgens omgång. För Australien har det udda upplägget att seriespelet ibland krockar med landslagsuppdrag. Så när landslaget, The Matildas, åker till Kina för andra omgången av Östasiatiska mästerskapen så får klubbarna klara sig utan sina toppspelare. Hårdast drabbade är Sydney FC, som får klara sig utan fem landslagsspelare i morgon – Samantha Kerr, Caitlin Foord, Alanna Kennedy, Kyah Simon och Ellyse Perry.

Gulddag för Wolfsburg

Strax innan Zlatan Ibrahimovic satte sin fyruddiga stämpel på Friends Arenas invigningsmatch firade Wolfsburg stora triumfer i Tyskland.

Jag brukar vara en rätt usel tippare av tabeller. Men för tillfället känns mitt tips av just Wolfsburg som tyska mästarinnor klockrent. Deras försvar är ramstarkt, och när Gütersloh i dag krossades noterades inte mindre än åtta olika målskyttar.
Conny Pohlers blev tremålsskytt, och siffrorna rasade i väg ända till 10–0. Det innebär att Wolfsburg leder tabellen, trots att man har en match mindre spelad än både tvåan Potsdam, och trean Frankfurt.

Det är mellan de tre lagen guldracet kommer att stå. Och formsvaga Potsdam drabbades av ett riktigt bakslag i eftermiddags, då man inte förmådde slå hål på årets överraskningslag i Frauen-Bundesliga, Freiburg. Antonia Göransson spelade hela matchen, som slutade 0–0. Resultatet innebär att Potsdam därmed tappade sin serieledning på målskillnad.

Nästa fredag – den 23 november – är det seriefinal mellan Wolfsburg och Potsdam. Då kan Wolfsburg redan på ett tidigt stadium koppla ett rejält grepp om ligatiteln.

Jag berömde Gütersloh för deras disciplinerade spel i ligans inledningsskede. I de senaste omgångarna har laget dock rasat ihop fullständigt. Man har nu fem raka förluster och målskillnaden 1–23. Illavarslande.

* I Ryssland vann Rossiyanka i går med 5–0 borta mot Kubanochka. Det fanns inget svenskt namn bland lagets fem olika målskyttar.
Medan Linnea Liljegärd återigen fick göra ett inhopp så har Sofia Jakobsson inte fått speltid på ett tag. Min ryska är dålig, så jag har ingen klarhet i om hon är skadad, eller helt enkelt petad.

* I Italien föll svensklaget Bardolino Verona i går överraskande borta mot Firenze med 1–0. Bilder från matchen finns här. Därmed talar mycket för att laget kommer att vara nio poäng bakom mästarinnorna Sassari Torres efter åtta spelade omgångar. Ett avstånd som lär bli väldigt svårt att ta in. Bardolino får nog rikta in sig på att slåss om den andraplats som leder till Champions League.

* Slutligen några ord om en tråkig nyhet kring Hope Solo:s bröllop som jag hittade via damfotboll.com. Dagen innan giftemålet skall Solo ha blivit så allvarligt misshandlad av sin blivande man Jerramy Stevens, att han hämtades av polis.

Huruvida bröllopet verkligen ägde rum har jag inte hittat uppgifter om. Däremot finns en hel del info i den här artikeln från ESPN. Enligt polisuppgifter skall bråket ha berott på att paret inte kunde komma överens om var de skall bosätta sig efter sitt bröllop.

Solo är ju som bekant en väldigt stabil målvakt. Vid sidan av planen känns hennes liv betydligt mycket vingligare. Hon hade en ytterst jobbig barndom. Och hon har knappast letat efter stabilitet när hon sökt make.
För Stevens har hon tydligen bara känt sedan augusti. Har är före detta amerikansk fotbollsspelare, men kollar man upp honom på wikipedia så är listan över lagbrott klart längre än den över sportsliga meriter.

Jag gissar att både Solo och det amerikanska landslaget skulle må bäst om Solo letar upp en ny, stabilare man. För oro i privatlivet brukar ganska snart även leda till sämre prestationer på planen.

Olivia gjorde världens snyggaste mål

Fifa har valt ut årets snyggaste mål i all damfotboll i världen. 2012 gjordes det tydligen av Mexikos Olivia Jimenez, mot Schweiz i F20-VM i höstas.

Se skottet på den här länken.

Jimenez är den enda nominerade kvinnan bland de tio kandidaterna till Puskas Award, priset för Årets mål i världen. Se alla tio målen här. Och nej, hennes skott lär knappast platsa bland de tre kandidater som går vidare till final.

28 i truppen – men var är Hurtig och Rolfö?

Pia Sundhage har just tagit ut en 28 spelare stor landslagstrupp för nästa veckas träningsläger på Bosön. Här motiverar hon sina val.

Vid en genomläsning av truppen saknar jag ett par unga talanger. För det är ju i sådana här sammanhang som Sundhage har sin stora chans att öppna dörren på glänt för de som knackar på underifrån. Och visst är Amanda Ilestedt, Olivia Schough och Malin Diaz uttagna, vilket är kul. Fast i min värld är det ett rätt, och två fel. Ilestedt känns tveklöst redo för landslaget. Den uttagningen är alltså helt korrekt.

Amanda Ilestedt

Däremot ifrågasätter jag Schough och Diaz. När det gäller Diaz är det i och för sig på svaga grunder, för jag har bara sett henne på tv mot Tyresö och Malmö under hösten. Men där visade hon ingen landslagsklass. Inte ens nära. Tvärtom skrev jag i det här inlägget om att Diaz fortfarande spelar juniorfotboll.

Schough har kvaliteter, men är i nuläget långt ifrån någon A-landslagsspelare. Hon har ju fått kämpa rejält för sin speltid i Göteborg under året, och faktum är att hon bara spelat en enda hel allsvensk match i år. I övriga har hon blivit in- eller utbytt.

Jag har skrivit det förr, men upprepar gärna att de två unga talanger som jag tycker borde stå näst på tur för en landslagschans – efter Ilestedt och Elin Rubensson – är Lina Hurtig och Fridolina Rolfö.

Men när de inte får plats bland de 33 bästa spelarna nu så känns deras chanser att slå sig in i nästa års EM-trupp försvinnande små. Synd.

Jag skriver 33, eftersom det saknas fem självskrivna spelare. Jag tänker på skadade kvartetten Hedvig Lindahl, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant och Therese Sjögran, samt på Lotta Schelin som missar lägret för att hon skall spela inofficiella klubblags-VM i Japan.

Utöver Diaz, Schough och Ilestedt finns ett annat helt nytt namn med i truppen. Det är 29-åriga Carina Holmberg från Sunnanå, som utsågs till norrettans bästa spelare i år. Henne har jag ingen bild av, så huruvida den uttagningen är rätt eller fel får andra bedöma.

Som en markering i marginalen noteras att Nilla Fischer är uttagen som mittfältare. Det kan ju bara vara en felskrivning, men jag fick nog känslan av att Sundhage tänker att försöka spela in Fischer i mittförsvaret.

Jessica Samuelsson

Slutligen är nygamla Jessica Samuelsson också uttagen. Jag vet att många håller henne högt. Men jag är inte lika översvallande positiv. För att klara en ytterbacksuppgift på internationell nivå räcker det inte med att göra ett par offensiva framstötar. I de stora matcherna måste man göra rätt defensiva avvägningar. Där är jag tveksam till om Samuelsson är redo. Men å andra sidan är ju det här rätt sammanhang att lära sig. Så i en trupp av den här storleken förtjänar hon sin plats.

Här är hela truppen till lägret som hålls 22–26 november:
Målvakter:
Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg.

Backar:
Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Emmelie Konradsson, Sara Larsson, Malin Levenstad, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Stina Segerström, Annica Svensson och Sara Thunebro.

Mittfältare och forwards:
Johanna Almgren, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Antonia Göransson, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Malin Diaz Pettersson, Carina Holmberg, Olivia Schough, Madelaine Edlund, Jessica Landström, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Schelin bäst genom tiderna – eller?

Lotta Schelin

Lotta Schelin fick som första spelare diamantbollen för tredje gången, och är därmed Sveriges bästa fotbollstjej genom alla tider. Eller?

Mitt svar är nej, hon är inte bäst. Inte ännu.

För jag kräver att tidernas bästa spelare skall prestera på toppen av sin förmåga i de avgörande matcherna med landslaget. Det gjorde Hanna Ljungberg. Det gjorde Victoria Sandell Svensson. Det gjorde Pia Sundhage. Det gjorde Malin Moström. Det har inte Lotta Schelin gjort hittills.

Flera av de andra spelarna var samtida, och slogs inbördes om titlarna, medan Lotta Schelin i nuläget är ganska ensam svenska på den allra högsta nivån.
Det gör att hon fick det finaste priset även i år, ett år där hon spelmässigt sett inte har glänst lika mycket som i fjol.

Jo, jag vet att hon var med och tog trippeln – Champions League, franska ligan och franska cupen. Och att hon blev bästa målskytt i landslaget i år.
Så titelmässigt är det närmast omöjligt att argumentera mot Schelin. Men jag tycker att hon borde ha haft sitt svaga OS mot sig. Precis som Pia Sundhage förväntar sig att Schelin och Caroline Seger skall bära Sverige i EM nästa sommar, förväntade vi oss att duon skulle bära oss i OS i somras.

Så blev det inte. Båda var besvikelser. Seger den största, medan Schelin fick godkänt. Men godkänt var ju inte det betyg man hade hoppas att vår världsstjärna skulle kvittera ut i årets viktigaste turnering.

Schelin fick en svag trea av mig i Champions Leaguefinalen, där hon blev utbytt på slutet. Hon missade flera fantastiska lägen i den matchen, lägen hon borde ha förvaltat.
Däremot presterade hon genom två målpass i ligafinalen mot Juvisy, och genom att göra båda Lyons mål mot Montpellier i cupfinalen.

Trots att jag har högre förväntningar på Lotta Schelin än vad hon presterat under året, så vill jag ta tillfället i akt att gratulera henne. På många sätt är hon ändå alltså en värdig vinnare.
Och jag hoppas att priset är en morot till att prestera på den absoluta toppen i juli nästa år. För en glimrande Schelin är en förutsättning för svensk framgång.

I övrigt imponerade Pia Sundhage som vanligt mest på Fotbollsgalan. Man kan ha olika uppfattningar om hennes sånginsatser. Men visst är det underbart med en ledare som inte bryr sig om vad andra tycker, utan kör sitt eget race?

Vad gäller pristagarna i övriga kategorier så prickade jag alla utom Emma Berglund i mitt tips från den 19 oktober. Det var trots allt en bra utdelning.
Och jag tycker att det var kul att se att både Anja Mittag och Veronica Boquete gjorde seriösa försök att hålla tacktal på svenska. Det visar både på mod och hög ambitionsnivå.

…och inte Ilestedt heller.

Noterar att det är fler än Elin Rubensson som fått många genombrott i damallsvenskan.

För även Amanda Ilestedt har slagit igenom två gånger. Hon var ju även nominerad till årets genombrott redan 2010, då tillsammans med Sofia Jakobsson, Tilda Heimersson och vinnaren Antonia Göransson.
Jakobsson vann ju för övrigt sedan 2011, på sin andra nominering.

I kväll får vi med mycket stor sannolikhet för andra året i rad en vinnare som varit nominerad två gånger. Jag tycker att det här är väldigt konstigt. Men sannolikt tycker inte Svenska Fotbollförbundet att det finns tillräckligt många svenska talanger, utan hoppas att vi skall glömma tidigare nomineringar, och tar med de främsta tills de får priset.

Det innebär väl att Lina Hurtig skulle kunna få genombrott i minst två–tre år till…