Vi är halvvägs inne i den sjätte omgången av damallsvenskan. I dag fick vi se tre hemmasegrar – det var i tur och ordning Hammarby, Häcken och Kif Örebro som räknade in varsin trepoängare.
Personligen åkte jag till Göteborg och Bravida Arena för att få se Häcken–Eskilstuna för andra gången på nio dagar. De båda lagen möttes ju som bekant även i cupfinal förra torsdagen. I dag satte jag mig på pressläktaren med frågan på näthinnan: Vart är Eskilstuna på väg?
Jag kan inte säga att jag fick något solklart svar på den frågan. Men väl några hintar. Strax mer om det.
Ni som följer bloggen vet att jag under försäsongen sågat United rätt rejält. Utöver att jag kallat dem för fjolårets riktiga megafiasko har jag skrivit att laget i princip bara blivit sämre och sämre sedan Magnus ”Munken” Karlsson tog över som tränare. Samt att man knappt har något lag- eller passningsspel.
Efter att ha sett laget live två gånger på kort tid får jag nog revidera det där om avsaknad av lagspel. För jag har trots allt sett att laget ha ett rätt lovande högt presspel.
I dag föll United på eget grepp i form av två grova självmål. I paus hade jag 0–0 i klara målchanser, men det stod ändå 1–0 till Häcken. Orsaken var ett tidigt och oväntat självmål. Matilda Plan kom helt fel till ett till synes rätt ofarligt inlägg, och den tänkta rensningen blev istället en lobb in i eget mål.
Men i övrigt lyckades alltså United tämja Häcken väldigt bra. Även om hemmalaget hade lite mer boll upplevde jag att Eskilstuna hade defensiv kontroll. Men fick även ett par riktigt hyfsade omställningslägen. Men där saknades dels tillräcklig passningskvalitet, dels koll på offsidelinjen.
I cupfinalen var det 0–0 i paus. Där hade dock Häcken haft ett större spelmässigt övertag mot ett väldigt lågt stående United. I dag klarade gästerna en halvlek med betydligt högre utgångspositioner. Man vann också bollen högt ett par gånger. Men de bästa kontringslägena sprack på att Loreta Kullashi sprang offside.
Tidigt i den andra halvleken hade Kullashi ett kanonläge att kvittera, men nicken från nära håll gick rakt på Jennifer Falk. Och en minut senare hade Johanna Rytting Kaneryd placerat in 2–0-målet.
Det målet gjorde att Häcken kunde slappna av. Och resten av matchen gick helt i hemmalagets favör. Om inte Stina Blackstenius sprungit offside en massa gånger kunde hemmasegern blivit större än den blev. Nu slutade det 3–0 sedan Rytting Kaneryd blivit enda hemmaspelare att komma i målprotokollet.
Eskilstuna hade en riktigt tung femminutersperiod där först Halimatu Ayinde fick rullas av på bår efter att ha skadat högerknät och sedan inhopparen Vaila Barsley gjort som den spelare hon bytte av – missat en rensning och skickat in ett inlägg i eget mål.
Efter matchen lyssnade jag först på presskonferensen och bytte sedan några ord vardera med tränare Karlsson och Emma Holmgren. Först en sammanfattning av den korta presskonferensen:
”Det är så tudelat. Häcken är ett jättebra lag, och till slut är det inte mycket att snacka om. Men det var jämnt ett tag i första halvleken. Jag tyckte att vi hade något på gång där. Men det är klart att man har större chans att vinna om man inte gör två självmål. Och på något sätt kommer ju självmålen av att Häcken är bra.”
Magnus ”Munken” Karlsson, Eskilstuna United.
”Det är väl lite som Magnus säger, vi hade problem i den första halvleken med att hitta de positioner som vi gärna vill ha – både i offensiven och defensiven. De kom med en fyrbackslinje, vilket vi definitivt inte var inställda på. Så vi hittade inte riktigt rätt, varken i pressen eller i uppspelen. Vi släppte inte till några chanser, men vi fick inte heller till vårt spel. … Vi ställde om lite till andra halvleken och la våra uppspel mer centralt. Då fick vi lite fart på vårt spel igen, vilket gjorde att vi gjorde en riktigt bra andra halvlek.”
Mats Gren, BK Häcken FF
Gren fick en fråga om det tidiga bytet av Pauline Hammarlund. Han svarade:
”Hon fick först en vridning i knät, som hon meddelade redan efter tio minuter ungefär. Sedan kände hon av det lite mer och mer. Så vi får se vad det är för något. Vi ville absolut inte riskera något, så hon gick av för att hon hade känningar.”
Jag frågade om läget med Ayinde, och fick tyvärr ungefär det svar jag väntade mig:
”Det ser inget bra ut, tyvärr. Det var en vridning, och hon har för ont för att man ens skall kunna göra en undersökning.”
Sedan var presskonferensen över, och jag högg alltså ”Munken” Karlsson för lite mer ingående frågor. En anmärkningsvärd notering här är att han trots fjolårets svaga resultat har haft störst kontinuitet i truppen i hela serien. Min första fråga handlade om vart Eskilstuna är på väg i år?
”Det gör vi väl alla, lite till mans. Jag förstår frågan på ett sätt. Samtidigt har vi spelat elva tävlingsmatcher hittills i år, och förlorat två mot Häcken och en mot Rosengård. Så vi är ju på väg någonstans. Vi har höga ambitioner i föreningen. Det har jag också, och alla spelarna – men vi är inte riktigt där ännu. Men jag tycker ändå att vi rör oss i någon riktning. …
Man får inte recensera de senaste fyra matcherna för hårt, där vi inte lyckats vinna. Vi gjorde en bra match i Örebro i en halvlek, sedan hade vi cupfinalen i åtanke. Sedan spelade vi cupen, kom hem och hade en jobbig första halvtimme mot Hammarby innan vi fick tag på den matchen. Med lite större skicklighet hade vi vunnit den matchen. I dag är Häcken för bra. Vi orkade bara en halvlek.”
”Det här är ett långsiktigare projekt för att Eskilstuna skall bli riktigt, riktigt bra. Vi har ett ungt lag. Vi har tre spelare födda kring 1999 i backlinjen – Emma Östlund, Matilda Plan och Elise Stenevik. Det här kommer att bli jättebra på sikt, det är bara frågan om hur stort tålamod klubben har med mig och om spelarna blir kvar.”
Jag konstaterade att han har en trupp som gjord för kontringsfotboll, men att man inte spelar sådan.
”Det är klart att vårt omställningsspel är en kvalitet. Men vi vill utvecklas till att vara mer spelande än att bara kontra. … Jag har gärna med mig farten. När vi väl anfaller gör det inget om det går fort.”
Känslan är att ni har utvecklat ert höga försvarsspel.
”Ja, absolut. Det har vi jobbat med. Ju större ytor vi kan täcka, ju bredare vi vågar bli och ju mer vi törs spela en mot en – desto bättre blir vårt försvarsspel. När vi väl vågar, som i andra halvlek mot Rosengård också, så är det något på väg. Men jag tror att om några år är det flera av de här spelarna som vi kommer att höra om. Amanda Nildén är en till som är ung och kommer att bli riktigt bra. Loreta Kullashi är inte heller lastgammal. Det är ungt och extremt spännande lag. Jag tycker att vi har kvaliteter för mer. Men de senaste tio dagarna har varit tajta för oss.”
Emma Holmgren tyckte att det var jobbigt att släppa in två självmål.
”Jag tycker ändå att vi i första halvleken står upp bättre än vi gjort de senaste gångerna vi mött Häcken. Men tyvärr har vi tillräckligt långa anfall, kan hålla i bollen och skapa målchanser.”
Sex omgångar, sex poäng – vad tycker du om det?
”Det är klart att jag tycker att vi skall ha många fler poäng. Vi har spelat oavgjort i för många matcher där jag tycker att vi borde ha tagit tre poäng. Det är kanske inte mot Häcken vi skall ta tre poäng, det är de andra matcherna där vi måste upp i nivå för att vinna.”
Vad är det som fattas?
”Vi måste hålla bollen mer på offensiv planhalva och få upp fler spelare. Och komma till fler chanser.”
Hur är den egna formen?
”I dag blev det tre mål, det är klart att det känns jävligt tungt. Dock är det bara ett mål från Göteborgsspelare…”
Bland annat gjorde hon ett par kanonräddningar på närskott från Stina Blackstenius.
”Det är klart att det är skönt att man tar de bollarna. Men man vill ju hålla nollan också.”
Det går ju inte att prata med en toppmålvakt utan att komma in på chanserna att komma med i OS-truppen.
”Jag har själv känt att jag har fokuserat på United – och kommer det så tar jag det då. Men just nu är det fullt fokus på United och att vi skall vinna matcher.”
Jag testade med att säga att ”man väl har OS i bakhuvudet ändå”. Holmgren svarade med tystnad. Men hennes minspel avslöjade att hon helt klart har haft en och annan tanke på mästerskapet i Tokyo. Nästa fråga blev om den tuffa konkurrensen på målvaktssidan.
”Absolut är det tuff konkurrens. Men jag kan inte göra mer än att visa här i United vem jag är.”
Du har ju många år kvar.
”Fast det är nu man vill spela.”
Man vill väl alltid spela? Och du har ju en målvakts bästa ålder framför dig.
”Ja, absolut. Statistiskt är det så, men…”
I nuläget känns det tyvärr för Holmgren som att hon är försmädlig fyra i den svenska målvaktsrankingen. Vi får se om hon kan klättra några steg uppåt. Det om matchen på Hisingen.
I övrigt i dag vann Hammarby med 3–2 i derbyt mot Djurgården. Därmed ser Hammarby ut att kanske gå mot den där mittenplatsen många av oss tippat. Djurgården däremot är fast i botten. Med 14 insläppta mål är man det lag som släppt in flest. Vi får se om djurgårdarna kan få ordning på försvarsspelet när laget börjar bli lite mer samspelt.
Sist ligger fortfarande Växjö. Inför dagens match hade småländskorna trots allt hållit ihop det defensivt. Men i dag blev det 4–1-förlust i Örebro. Ett resultat som borde framkalla lite oro i Växjö. Det lilla positiva man kan ta med sig från Närke är väl att man till slut lyckats göra ett spelmål i årets serie.
Kif Örebro har mer att glädjas över. Jag skulle säga att laget är seriens stora positiva överraskning så här långt. Med tio poäng kommer man som mest ha tre poäng upp till Champions Leagueplats efter sex omgångar. Att man skulle få ihop sitt nybygge så snabbt, det trodde jag faktiskt inte.
I morgon väntar omgångens på förhand intressantaste match. Då tänker jag på LFC–Vittsjö, som på många sätt är en nyckelmatch. Känslan är ju att topplagen håller på att skapa en lucka ner till mittenlagen. Vinner LFC så hakar de av Vittsjö. För Vittsjö är det således en tidig måstematch.
Dessutom har vi Kristianstad–AIK och Rosengård–Piteå på söndagens schema.
En blogg om internationell damfotboll 