I samband med stora idrottstävlingar görs alltid politiska utspel på olika nivåer. Damfotbollens mästerskap är inga undantag – tvärtom passar spelare och ledare på att hugga mot det mesta när de hamnar i fokus.
Räkna alltså med att det kommer att bli en hel del utspel före och under VM-slutspelet.
Jag förstår att man passar på – det är självklart att damfotbollen skall försöka förbättra sin position när möjligheten finns. Men är alla utspel berättigade? Kanske inte.
Här kommer en liten genomgång av en del saker som hänt på den här fronten de senaste veckorna.
Det var väl inte ett utspel, men det internationella fotbollsförbundet Fifa har förbjudit Tv4 att kalla VM för fotbolls-VM i marknadsföringen. Mästerskapet skall tydligen heta dam-VM. Där tycker jag nog att Fifa gör ett rejält självmål, för inte kallade de väl mästerskapet i Brasilien i fjol för herr-VM? Men självmål gör ju Fifa-pamparna ganska ofta nuförtiden…
I dag hålls det ju val av Fifa-president och trots de senaste dagarnas skandaler verkar Sepp Blatter få sitta kvar vid makten. Det är ju en jätteskandal i sig.
För någon vecka sedan kallade sig för övrigt Blatter för ”Gudfadern av damfotboll”. Det uttalandet fick Alex Morgan att skratta – eller möjligen gråta. Morgan hävdar nämligen att Blatter inte visste vem hon var vid Fifagalan i januari 2013.
Då var Morgan närvarande eftersom hon var nominerad som en av världens tre bästa spelare.
Alex Morgan
Enligt den här artikeln hävdar Abby Wambach att Blatter vid en Fifagala – möjligen samma gala som Morgan refererar till – trodde att Wambachs fru Sarah Huffman var Marta.
Att inte världens högsta fotbollsbas känner igen den spelare som blivit framröstad som världens bästa fem gånger är generande. Gudfader Blatters intresse för damfotboll känns ju äkta…
Den italienske före detta fotbollsbasen Felice Belloli hade däremot inget intresse av damfotboll. Hans homofobiska uttalanden var värda alla möjliga fördömanden och det var ju även högst berättigat att förbundsstyrelsen sparkade Belloli under förra veckan.
Även på hemmaplan har det gjorts flera politiska utspel den senaste tiden. Umeås tränare Maria Bergkvist bjöd nyligen på följande anmärkningsvärda uttalande:
”Vi borde få större medel av förbundet. I dag får du betydligt mer pengar för ett herrlag i Superettan än vad ett lag i damallsvenskan och det tycker jag fan är sinnessjukt. Hur kan det vara så? Varför händer inget?”
Personligen tycker inte jag att det är sinnessjukt att en serie med mer än dubbelt så högt publiksnitt som damallsvenskan har högre tv-intäkter.
Ett annat anmärkningsvärt uttalande läste jag i en GP-intervju med Moa Svan, som har varit fotbollsreporter för tidningen Feministiskt Perspektiv. Hon sa bland annat att:
”Vi måste sluta stötta herrlandslaget in absurdum. Mitt mål är att herrarnas stöd ska slås ur balans och i stället falla på det riktiga landslaget (damlandslaget), att de ska bli nummer ett.”
Det är bra med engagemang, men det här låter lite som att rasera den grund man står på. Det är ju herrlandslaget som över tid har dragit in de pengar som betalat för dam- och flicklandslagens verksamhet. Varför så avundsjuk? Det måste väl finnas plats för framgångar både för herrar och damer.
Personligen unnar jag alla elitidrottare att kunna leva på sin sport. Men är det rimligt? Och vad skall hända för att det skall bli möjligt?
När jag läser uttalanden som Maria Bergkvists väcks en massa frågor. Är det bara de svenska fotbollspengarna som skall fördelas jämnt? Eller alla idrottspengar? Vem skall betala för basket, handboll och innebandy? Eller är deras utövare inte lika mycket värda som fotbollstjejer?
Det finns massor av vinklingar på de här frågorna. En intressant är att man i många sammanhang hör damfotbollsfolket säga att herr- och damfotboll är två olika sporter. Men när det kommer till pengar tvekar inte damfotbollen att försöka åka snålskjuts på herrfotbollen. Då är löner och intäkter jämförbara utan några som helst problem.
Visst tjänar delar av herrfotbollen snuskigt mycket pengar och det är önskvärt att de rika är generösa mot de fattiga. Men i botten tycker jag ändå att det är rimligt att man får lön efter vad ens företag/klubb drar in på sin egen verksamhet.
En verksamhet som skall vara hållbar över tid bör inte bygga på bidrag och lån. Den bör gå runt av sig själv.
För damfotbollen finns det bara en väg – det handlar om att fortsätta öka intresset och engagemanget bland folket. Det handlar om att öka publiksiffrorna för landslaget och för matcherna i damallsvenskan. Det handlar om att göra en bättre produkt.
Tyvärr gör svensk damfotboll en hel del självmål i det arbetet. VM-slutspelen är den bästa marknadsföringen som finns för sporten, men det svenska marknadsföringsarbetet inför slutspelet i Kanada får underkänt betyg.
När landslagsledningen borde göra allt för att synas har man gjort tvärtom. Det mediaupplägg som är ligger inför VM innebär ett nytt rekord i otillgänglighet. Det är verkligen vansinnigt tråkigt. Aftonbladets Jennifer Wegerup skrev för övrigt om bristerna i den här krönikan.
Jag befann mig i internetskugga under drygt ett dygn. Under den tiden var den stora nyheten att tyska mästarinnorna Bayern München har värvat Veronica Boquete från Frankfurt. Wolfsburg och Bayern flyttar verkligen fram sina positioner.
Klubbfotboll i all ära. Det är landslag och VM som står i fokus de här dagarna. Det har spelats ett antal träningsmatcher med intressanta lag under veckan. Hur intressanta själva resultaten är kan man diskutera. Men även om det rullas på många spelare man får ändå en indikation på hur och var lagen står.
För svensk del är resultatet Kanada–Nigeria 0–0 förstås mycket intressant eftersom nigerianskorna är våra första motståndare. Från den här texten kan man läsa ut att Nigeria spelade med extrem man-man-markering. Det är intressant för att det innebär att man som motståndare med smarta löpningar kan skapa fördelaktiga en-mot-en-situationer i farliga ytor.
Intressant också att backen Kadeisha Buchananefter matchen kallade Nigeria för ett av de mest fysiska lag hon någonsin mött. Kanada brukar ju annars själva vara kända för att spela väldigt fysiskt. Det unga nigerianska laget verkar alltså inte lida av bristande fysik.
Matchen spelades bakom stängda dörrar så det lär tyvärr inte gå att hitta några klipp från den matchen. Däremot går det att se mål och en hel del mer från Schweiz–Tyskland 1–3 på det här klippet:
Jag har inte sett själva matchen, men det verkar ju som att Schweiz hängt med mycket bra så länge båda lagen spelade med sina startelvor. Det är ju ytterligare en indikation på att schweiziskorna kan bli VM:s stora överraskning. Samtidigt är ju träningsmatcher en sak och tävling en annan.
Tyskland inledde med följande elva: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Simone Laudehr, Anja Mittag, Alexandra Popp – Celia Sasic.
Inhopparen Dzsenifer Marozsan gjorde de två sista målen. Hon stärkte alltså sina aktier för att finnas med i den tyska premiärelvan i Kanada.
I kväll har Frankrike vunnit med 1–0 mot Skottland efter mål av Marie-Laure Delie. Jag har sett stora delar av matchen, och det var en historia som fransyskorna dominerade stort. De skapade dock för alldeles för få målchanser sett till spelövertaget.
Den franska startelvan såg ut så här: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Kenza Dali, Camille Abily, Amandine Henry, Louisa Necib – Marie-Laure Delie och Claire Lavogez.
Framför allt gladde Necib med underbar bollbehandling. Hon blir en attraktion i VM. Dagens startelva är garanterat stommen i Frankrikes VM-lag, men det skulle förvåna mig om formstarka Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney sitter på bänken när mästerskapet inleds.
Tidigare i dag har Japan besegrat Italien med 1–0 inför 14 453 åskådare i Nagano. Målet gjordes av Yuki Ogimi i början av den andra halvleken. Hon kastade sig fram och styrde snyggt in ett inlägg från Rumi Utsugi.
De regerande världsmästarinnorna startade så här: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Utsugi – Nahomi Kawasumi, Homare Sawa, Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi, Shinobu Ohno – Ogimi.
Tio av de elva i startelvan spelade i VM-finalen för fyra år sedan – nio var med från start. Det mesta talar alltså för att förbundskapten Norio Sasaki efter tre års testande av nya, yngre spelare ändå kommer att satsa på rutin i VM. Fast man kan aldrig vara helt säker på Sasaki och Japan.
För övrigt var det här den andra raka 1–0-segern för det japanska laget. När Nya Zeeland besegrades i förra veckan gjorde Sawa segermålet på hörna – något hon är väldigt duktig på. Höjdpunkter från den matchen finns här. Sett till klippen med höjdpunkter var dagens seger betydligt mycket mindre tursam än den mot Nya Zeeland:
Dags för tredje delen av min genomgång av VM:s 24 lag.
Vi har kommit fram till de fyra bästa av de åtta lag som jag kallar för slutspelskandidater.
De här är fyra nationer med hög potential, lag som alla borde finnas med bland de 16 som når åttondelsfinal. Den huvudsakligen geografiska lottningen har dock gjort att det trots allt inte är självklart att den här kvartetten tar sig vidare ur gruppspelet.
10) Schweiz Världsrankning: 19 – deras högsta rankning någonsin.
Här har vi en VM-debutant med betydligt mycket större potential än var världsrankningen signalerar. Laget vann klart sin kvalgrupp före starka länder som Danmark och Island. Även om man saknar mästerskapsrutin består truppen av en hel hög spelare som håller till i europeiska toppklubbar.
Ramona Bachmann
Nyckelspelare blir förstås Rosengårds Ramona Bachmann – en spelare vi svenskar vet vad hon kan göra i sina bästa stunder. Men Bachmann är alltså inte den enda spelare som håller till på högsta nivå. Även Lara Dickenmann (byter Lyon mot Wolfsburg i sommar), Vanessa Bernauer och Noelle Maritz (båda Wolfsburg), Caroline Abbé och Vanessa Bürki (båda Bayern München), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt) samt Lia Wälti (Potsdam) spelar i europeiska storklubbar. Och spelare som Martina Moser och Fabienne Humm håller också hög nivå.
Ett stort frågetecken för tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg finns på målvaktsposten. Ordinarie målvakten Gaelle Thalmann går en kamp mot klockan för att bli spelklar. Hon drog av korsbandet i november och riskerar att missa VM. Hon är den schweiziska målvakt med överlägset störst internationell rutin. Nu riskerar man att behöva ställa ett oprövat kort i VM-debuten.
Det finns även frågetecken för Bürki som bröt foten tidigare i våras. Forwarden verkar dock kunna bli frisk i tid. Dock skall ju noteras att Schweiz har hyfsad bredd, man bortaslog ju Sverige utan såväl Thalmann, Dickenmann som Bürki.
Schweiz är alltså ett lag med skrällpotential i VM. Och lottningen är mycket god. Man skall går vidare ur gruppen med Japan, Kamerun och Ecuador, åtminstone som tvåa. För tvåan i grupp C väntar åttondelsfinal mot tvåan i grupp A, där Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland spelar. Alltså en åttondelsfinal där Schweiz skulle kunna få bära ett favorittryck. Klarar man den väntar sannolikt USA (eller Sverige) i kvartsfinal.
Skulle Schweiz vinna gruppen väntar en grupptrea i åttondel. Schweiz bör alltså ha mycket goda chanser att nå kvartsfinal. Och väl där är det inte långt till medalj…
11) Holland
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.
Holland har en trupp med många svenskbekantingar. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis är viktiga för offensiven. Tillsammans med bland annat Rosengårds Kirsten van de Ven skall göteborgskorna se till att målmonstret Vivianne Miedema producerar.
Fjolårets Vittsjöspelare Mandy van den Berg återfinns också i truppen liksom förstås Göteborgs målvakt Loes Geurts. Dessutom är det ju just Holland vi möter i genrep på lördag 22.00 – matchen sänds av TV12.
Trots att Holland lämnade EM 2013 mållöst är laget bättre i offensiven än i defensiven. Nämnda Miedema är bara 19 år, men blir lagets nyckelspelare i Kanada. Bayern Münchenspelaren har alltid varit de stora matchernas spelare. I fjol var hon tungan på vågen när Holland vann F19-EM och det var också Miedema som sköt Holland till årets VM-slutspel. Hon gjorde alla Hollands tre mål i de båda playoff-finalerna mot Italien.
En sådan spelare är det förstås otroligt viktigt för alla lag att ha med i ett stort mästerskap.
Offensivt har alltså Holland ett riktigt trumfkort. Laget är otroligt passningsorienterat, man försöker spela sig ur alla situationer över hela planen – något som ibland känns nästan absurt. Fast man har idel bolltrygga spelare, sannolikt är det en av de tre–fyra bollskickligaste trupperna i hela mästerskapet. Man har dessutom två riktigt vassa frisparksläggare i Sherida Spitse och Mandy van den Berg – en med höger fot och den andra med vänster.
Defensivt finns det däremot ganska många frågetecken. Målvakt Geurts har brister både i spelet i luftrummet och i sina utrusningar. Backlinjen känns inte heller ramstark.
Trots det har Holland hyfsade chanser att gå riktigt långt i VM-slutspelet. Man har lottats in i vidöppna grupp A där man i tur och ordning ställs mot Nya Zeeland, Kina och Kanada. Gruppen är så vidöppen att den knappt går att tippa.
Holländskorna kan sluta allt från etta till fyra i gruppen. Eftersom det lär bli jämnt borde grupptrean ha goda chanser till avancemang – om det inte blir en massa kryssmatcher. Hursomhelst har både ettan och tvåan i gruppen bra lägen i slutspelsträdet.
Gruppettan ställs mot en grupptrea i åttondel och grupptvåan möter tvåan i Japans och Schweiz grupp i sin åttondel. Om Holland lägger beslag på en av de två topplatserna kommer man alltså att ha ganska goda chanser att även ta sig vidare till kvartsfinal.
12) Australien Världsrankning: 10 – har som bäst varit rankat som nummer 9.
I två raka VM har The Matildas nått kvartsfinal. Man åkte till Tyskland 2011 med ett mycket ungt lag. Även årets VM-trupp är ung, men nu är ändå många av ungdomarna fyra år äldre och flera av dem har skaffat sig välbehövlig rutin från proffsspel utomlands.
Exempelvis har Samantha Kerr, Kyah Simon, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Katrina Gorry, Lydia Williams, Stephanie Catley och Lisa De Vanna spelat i NWSL. Kerr och Catley gjorde ganska rejäla avtryck i USA.
Ojämna De Vanna har nog störst potential i truppen, men jag skulle ändå säga att Kerr numera är lagets bästa spelare. 21-åringen är snabb och bra både med fötter och huvud och användbar både som yttermittfältare och forward. Hon blev bästa målskytt i Western New York Flash i fjol – alltså det lag där även USA:s poängmaskiner Abby Wambach och Carli Lloyd spelade. Även den offensiva speluppläggaren Katrina Gorry är värd att nämna, hon prisades som Asiens bästa spelare 2014 och har ett fantastiskt bra tillslag. Några exempel finns här:
Det australiska laget har varit samlat på olika läger ända sedan årsskiftet då deras liga spelades klart. De har spelat en del matcher under tiden, med varierande resultat. Exempelvis vann man bara med 3–2 mot Brescia i april, en match som fick Maria Karlsson att säga så här om våra gruppmotståndare:
”Pia Sundhage får ringa om hon vill ha lite hjälp. Men av det jag såg tror jag inte att det behöver vara några problem för Sverige i VM.”
Australien är ändå ett ganska spelskickligt lag och om Kerr och jokern De Vanna är i toppform kommer de att bli jobbiga att möta. Det fick Vietnam erfara i australiskornas avskedsmatch nyligen. Där stor det 7–0 efter 22 minuter…
Lite överraskande är att Sverigebekanta Kate Gill är petad ut VM-truppen som du hittar här. Gill är ju alla tiders skyttedrottning i The Matildas.
Efter två raka kvartsfinaler är det ändå mycket tveksamt om det blir en tredje för The Matildas. Som bekant har ju Australien fått en stentuff lottning, på förhand är det ju USA och Sverige som skall avancera ur gruppen, där ju även Nigeria ingår. Dock har Australien potential att skrälla mot topplag i enstaka matcher, och det kan ju mycket väl räcka med tre poäng – alltså en seger – för avancemang. Som grupptrea får man ju dock möta en gruppsegrare i åttondelsfinal, något som gör att Australiens lag måste skrälla för att återigen bli kvartsfinalister.
Jag skrev ett längre inlägg om Australien i januari. Det finns här.
13) Spanien Världsrankning: 14 – lagets högsta rankning någonsin.
Den före detta Tyresöstjärnan Veronica Boquete bär ett tekniskt lag. Spanien har haft flera starka ungdomslandslag och börjar även flytta fram positionerna på seniornivå.
Utöver Vero har man även goda offensiva kvaliteter hos spelare som Jenni (alltså den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso), Natalia (Pablos) och framtidsnamnet Alexia (Putellas). Laget är passningsskickligt, men hur är det med försvarsspelet? Jag tror inte att defensiven räcker till när det drar ihop sig till slutspel.
Jag tror dock att spanjorskorna har goda möjligheter att överleva gruppspelet. Laget har lottats mot Brasilien, Sydkorea och Costa Rica – en grupp där man bör ha goda chanser att sluta tvåa, för jag tror att man är bättre än koreanskorna. Intressant här är att gruppettan ställs mot tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal medan tvåan får möta ettan från gruppen med Frankrike och England.
Det är motståndare som är klassen bättre än Spanien – som alltså lär åka hem efter första slutspelsomgången.
Dags för del två i min genomgång av VM:s 24 lag. Jag har kommit till de fyra första av de åtta lag jag kallar slutspelskandidater.
Vinjetten slutspelskandidater är något missvisande eftersom den ojämna lottningen har gjort att några de här nationerna kommer att få svårt att nå slutspelet medan ett par av blåbärsnationerna har ganska bra odds.
Sportsligt sett är ändå de här lagen klart bättre än de sju blåbärslag som jag presenterade i genomgångens första inlägg:
14) Nya Zeeland
Världsrankning: 17 – har som bäst varit rankat som nummer 16.
Hade det bara handlat om hjärta hade Nya Zeelands Football Ferns varit med bland guldfavoriterna – för här har vi ett lag som kämpar.
Man har en utmärkt målvakt i Erin Nayler och starka ytterbackar i Englandsfödda Ria Percival och Rosengårds USA-födda Ali Riley. Sverigebekant är förstås även Vittsjömittfältaren Kirsty Yallop.
Percival spelar i Frauen-Bundesliga, där har man även spelare som Amber Hearn (Jena) och Rebekah Stott (SC Sand). Ytterligare några spelare har provat på engelska WSL eller amerikanska NWSL de senaste åren. Sarah Gregorius har spelat i Tyskland men återfinns nu i Elfen Saitama i japanska Nadeshiko League.
Nya Zeeland har alltså många spelare med internationell rutin, man var i kvartsfinal i OS för tre år sedan och deras ungdomslandslag har fått känna på spel i F20-VM flera gånger de senaste åren. Laget är jobbigt att möta, och slår ur underläge i VM.
Lottningen är nämligen svår, men inte omöjlig. Laget har hamnat i grupp A där man i tur och ordning möter Holland, Kanada och Kina. Jag tror inte att Nya Zeeland går mål- eller poänglöst genom den gruppen – utan gissar att man har snor tredjeplatsen.
I så fall kan det blir åttondelsfinal mot segrarna i grupperna B eller C, alltså troligen Tyskland/Norge eller Japan/Schweiz – och det är för starka motståndare. Tar sig Nya Zeeland längre än åttondelsfinal är det en skräll.
15) Nigeria
Världsrankning: 33 – har som bäst varit rankat som nummer 24.
De regerande afrikanska mästarinnorna kommer till VM utan etablerade Sverigeproffs som Faith Ikidi, Sarah Michael, Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu. Det känns ju faktiskt väldigt konstigt, inte minst då flera av dem är spelare av världsklass.
Kaxige förbundskapten EdwinOkon har däremot tagit med 39-åriga division 2-spelaren Perpetua Nkwocha i sin bruttotrupp, som i övrigt mest bygger kring de nigerianska lag som haft stora framgångar vid de tre senaste F20-VM:n.
Utåt verkar för övrigt förbundskapten Okon ganska dåligt utbildad på hur man agerar för att nå framgång på den internationella scenen. Hans uttalanden efter VM-lottningen fick i alla fall mitt förtroende att rasa till botten. Okon sa:
”Vi behöver ingen information om våra motståndare, allt vi behöver är att förbereda oss mycket bra och sedan spela. Vi är inte nervösa inför något motstånd även om vi vet att alla lag i VM är bra. Vi hoppas vinna vår grupp och med Gud på vår sida och med goda förberedelser hoppas vi nå vårt mål och gå hela vägen.”
Hoppas för Nigerias skull att nonchalansen kring motståndarscoutingen bara var snack och inte allvar. Även om Englandsproffset Asisat Oshoala är en av världens främsta talanger kommer förstås inte Okons lag att gå hela vägen i VM. Laget får tvärtom vara väldigt nöjt om de kan ta sig vidare ur gruppspelet.
Nigeria har genomgått en generationsväxling sedan de misslyckades med att kvala in till OS 2012. De har dock massor av talang och individuell skicklighet i truppen. Jag har sett och imponerats av Nigerias lag i de tre senaste F20-VM:n. Där har man kommit hem med två silver och en fjärdeplats – något som bara toppas av Tyskland. Spelarna som nått framgångarna är födda 1991–94 och utgör basen i Okons VM-trupp. En trupp som alltså har framtiden för sig.
Ursprungstipset blir dock att Nigeria kommer sist i grupp D och följaktligen åker ut direkt den här gången. Det hindrar inte att Super Falcons – som laget kallas – är en otäck första motståndare för Sverige. Laget är svårscoutat, kommer till Kanada med massor av ungdomlig entusiasm och känslan är att det kan spela en ganska oförutsägbar fotboll.
Jag skrev för övrigt ett längre inlägg om Nigeria i januari, läs det här.
16) Kina
Världsrankning: 16 – har som bäst varit rankat som nummer 5.
Jag har sett Kina i flera landskamper det senaste året, ändå kan jag bara namnge en spelare, duktiga Potsdammålvakten Wang Fei. Hon kändes som lite av en chansning när hon värvades till Frauen-Bundesliga, men har sett väldigt stabil ut under våren. Konstigt nog var Wang petad i tyska cupfinalen, något hon inte såg ut att uppskatta.
Utöver Wang är det alltså ett ungt och väldigt profillöst lag som Kina ställer upp med i sin VM-comeback. Kina var ju en stormakt inom damfotbollen på Sun Wen:s tid. Åren 1991–2007 nådde man minst kvartsfinal i alla VM-turneringar och man har spelat final i både VM och OS.
Men de senaste åtta åren har Kina tappat mark. Man missade kvalet både till VM 2011 och OS 2012. Och när man nu är tillbaka på den internationella scenen igen är man långt ifrån något favorittryck. Tvärtom vore det en framgång för det kinesiska laget om man överlevde gruppspelet.
Det innebär inte att jag tror att kinesiskorna blir någon slagpåse i grupp A. Laget har kapacitet att sno poäng mot topplag. Det senaste halvåret har man exempelvis kryssat både mot USA och Brasilien.
Det jag har sett av Kina är det ett bollskickligt och välorganiserat lag, som dock saknar en del genombrottskraft i offensiven. Jag tror helt enkelt att Kanada, Holland och Nya Zeeland har vassare lag. Men lek med tanken att värdnationen inte pallar med nerver och förväntningar i premiären mot just Kina. Då kan kinesiskorna mycket väl skaffa sig en kanonstart på turneringen. Och då kan det bli slutspel.
Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.
17) Sydkorea
Världsrankning: 18 – har som bäst varit rankat som nummer 16.
Sydkorea är ett nytt lag på VM-scenen. Nationen har gjort bra ifrån sig i många ungdomsmästerskap, men inte alls lyckats på seniornivå. När man nu får spela VM-slutspel är det fjolårets bästa spelare i engelska WSL, Ji So-Yun, som skall göra mirakel.
Ji So-Yun är en makalöst bra spelare, en av de allra bästa i världen. När hon spelade ihop med en stor mängd japanska världsmästare i Inac Kobe Leonessa var hon den lysande stjärnan. Tyvärr är inte omgivningen i Sydkoreas landslag på samma nivå som i Inac Kobe, vilket gör att Chelseastjärnan riskerar att få bära ett lite väl tungt lass på sina axlar.
Det finns mycket bolltrygghet i Sydkoreas trupp. De flesta spelarna är kvicka och passningsskickliga och laget är välorganiserat. Däremot saknas en hel del kraft, inte minst den offensiva genombrottskraften.
Laget känns även tunt i defensiven, då tänker jag exempelvis på att man riskerar att vara sårbara vid fasta situationer. Offensivt har man utöver Ji So-Yun en spelare med en intressant historia i Park Eun-Seon. Jag skrev om henne för något år sedan då konkurrentklubbarna i den koreanska ligan anklagade henne för att vara en man. Hon är en hon – och nu skall forwarden försöka visa sitt målsinne även på VM-nivå.
Sydkorea har fått en ganska gynnsam lottning. Man spelar i grupp E mot Brasilien, Costa Rica och Spanien. Där bör man trots allt ha goda möjligheter att placera sig som trea före Costa Rica. Det kan alltså bli åttondelsfinal för koreanskorna – något som vore en framgång. Längre än så lär man däremot inte avancera. Sydkorea skulle nämligen vara en drömmotståndare i åttondelsfinal för samtliga andra nationer.
Ni har säkert alla redan läst det, men vårt landslags engelska hashtag inför VM ”#clapforsweden” är ingen succé – eller så är det just en succé den är.
För större genomslag än hashtagen har fått i dag – det brukar ingen hashtag få.
Fast ändå, det brukar vara bättre att man låter någon som behärskar språket klockrent sköta översättningen. Annars riskerar man att snubbla som vårt landslag nu har gjort.
#GonorréförSverige känns ju inte som något man borde uppmana till…
Sverige har landat i Kanada och VM-febern börjar göra mer än bara smygande avtryck.
Men två veckor till den svenska avsparken i Winnipeg har det blivit dags att göra en genomgång av de 24 deltagande lagen.
Jag har vid tidigare mästerskap valt olika former för mina guider. Ofta har lagen presenterats i ett enda megalångt inlägg. Den modellen tänkte jag överge i år.
Nu väljer jag i stället en modell där jag presenterar lagen efter hur jag rankar dem. De allra bästa lagen presenteras två och två medan jag väljer att presentera ganska många lag samtidigt när det gäller de lite sämre gängen.
Som jag ser det finns det fyra givna guldkandidater, fem lag som räknas som utmanare om medaljerna samt ytterligare åtta lag som med tur i slutspelslottningen har kapacitet att nå en kvartsfinal. Dessutom har vi sju blåbärsnationer.
Jag börjar bakifrån med att presentera just de sju lag som inte har med slutstriden att göra – alltså de sju blåbären. Här är alltså lag 18–24. Här finns flera lag som jag inte har örnkoll på, så jag välkomnar synpunkter och eventuella tillägg. Har du något att berätta om de här gängen – tveka inte att kommentera inlägget. Trevlig läsning.
18) Mexiko
Världsrankning: 25 – har som bäst varit rankat som nummer 21.
Ett lag som jag trodde var på frammarsch för några år sedan. De har exempelvis haft rätt starka lag i de senaste två F20-världsmästerskapen. Och när de fick chansen att placera sina spelare i NWSL tänkte jag att lyftet skulle komma.
Men de mexikanska spelarna har haft svårt att ta plats i NWSL-lagen och det senaste året har Mexiko tvärtom tappat mark. Det lag de ställde upp med i VM-kvalet var riktigt svagt och höll på att tvingas till playoff trots att Nordamerika hade hela 4,5 platser i VM-slutspelet.
Man har haft ett par tunga bakslag på spelarsidan. Bland annat har F20-VM-stjärnan Sofia Huerta tackat nej till det mexikanska seniorlandslaget med motiveringen att hon känner sig mer amerikansk och siktar mot USA:s landslag i stället. För Chicago Red Stars i NWSL har hon varit glödhet på sistone och gjort fem mål på de tre senaste matcherna. Kanske, kanske att Huerta kan spela till sig en plats hos USA framöver. I Mexiko hade hon varit superstjärna redan nu.
Defensivt är unga målvakten Cecilia Santiago viktig. Hon var landets etta redan vid VM i Tyskland. Nu är hon 20 år och historisk som den enda spelare som ingått i fyra F20-VM-trupper – och som spelat i tre. Redan när hon var 14 år ingick hon alltså i Mexikos trupp till F20-VM.
Offensivt ställs hoppet till lagets skyttedrottning i fjolårets VM-kval, Charlyn Corral. 23-åringen spelade i fjol åtta matcher och gjorde fem mål i den finska ligan för Merilappi United.
Nyligen höll Mexiko oavgjort (1–1) i 45 minuter mot USA, men föll till slut ändå med 5–1:
Trots att mycket har varit negativt i mexikansk damfotboll på sistone har laget en ganska god chans att avancera ur gruppspelet. Man har nämligen lottats in i grupp F med England, Frankrike och Colombia. Med lite flyt kommer det att räcka med tre poäng för att avancera som en av de fyra bästa grupptreorna. Vinner mexikanskorna nyckelmatchen mot Colombia kan det alltså bli åttondelsfinal. Mot England och Frankrike skall man däremot vara chanslöst.
19) Colombia
Världsrankning: 28 – landets högsta rankning någonsin.
Landet var med både i VM 2011 och OS 2012. I båda mästerskapen gjorde man noll mål på sex matcher. Dock blev det 0–0 mot Nordkorea i Tysklands-VM och man föll inte ihop i någon av de sex matcherna. Exempelvis minns vi ju att Sverige gick kämpa för att vinna med 1–0 i vår VM-premiär i Leverkusen för fyra år sedan.
Colombias stora spelare då var och är fortfarande Malmöbekanta Yoreli Rincon. Hon visade god speluppfattning under sin säsong i damallsvenskan, även om hon aldrig riktigt klarade av att slå sig in i Malmös stjärnspäckade startelva. Utöver henne har Colombia en mängd spelare som studerat på college i USA och där fått en god fotbollsutbildning.
Colombia kvalade in till årets VM och nästa års OS genom att vara enda laget som gick igenom det sydamerikanska OS-kvalet utan förlust. Man spelade bland annat 0–0 mot Brasilien där.
Colombia är alltså ett ganska välorganiserat och bollskickligt lag, dock utan den offensiva tyngd som krävs för att nå framgång i ett VM. Dock har man alltså en god chans till avancemang genom att man fått en fördelaktig lottning. Lagets öde avgörs redan i första VM-matchen där man ställs mot ett Mexiko som är väldigt svårbedömt.
Seger där kan räcka till åttondelsfinal. Förlust och det är kört – mot Frankrike och England skall nämligen inte colombianskorna ha något att hämta.
20) Kamerun
Världsrankning: 53 – har som bäst varit rankat som nummer 47.
Ett kraftfullt lag med flera duktiga spelare. Starka Eskilstunaforwarden Gaelle Enganamouit känner vi ju väl till i Sverige. Även duktiga mittbacken Augustine Ejangue Siliki var på väg till damallsvenskan förra vintern. Hon provtränade med Tyresö i januari, men fick inget kontrakt av skäl som vi numera känner till.
Ytterligare några spelare har känt sig för i de stora ligorna. Jeanette Yango gjorde några matcher för Turbine Potsdam säsongen 2012/13 – där ju Potsdam blev tysk ligatvåa. Ajara Nchout Njoya spelar i år för Western New York Flash i NWSL.
Det finns alltså potential i det lag som var finalist i fjolårets Afrikanska mästerskap. Bilder från finalen ser du här:
Vid OS för tre år sedan blev det tre raka förluster och 1–11 i målskillnad. Nu är Kameruns lag mer rutinerat och i VM är det faktiskt goda chanser för avancemang till åttondelsfinal. Kamerun har nämligen lottats in i grupp C mot Japan, Schweiz och Ecuador. Seger i öppningsmatchen mot svaga Ecuador kan räcka till avancemang ur gruppspelet som en av de bästa treorna.
21) Costa Rica Världsrankning: 37 – landets högsta rankning någonsin.
Costa Rica blev det första Latinamerikanska landet att kvala in till ett fotbolls-VM för damer. Man gjorde det efter att ha slagit ut Trinidad och Tobago efter straffläggning. Målvakten Dinnia Diaz blev den stora hjältinnan när hon räddade alla Trinidads tre straffar.
Diaz i all ära. Costa Rica har en superstjärna i PSG:s mittfältare Shirley Cruz. Hon är en av världens två–tre bästa tvåvägsmittfältare, men klarar inte ensam av att bära ett landslag på sina axlar.
I finalen av Concacafs VM-kval i fjol föll Costa Rica mot USA med 6–0, siffror som indikerar att laget har ganska långt upp till världseliten.
I VM har man lottats i samma grupp som Brasilien, Spanien och Sydkorea. Det är motståndare costaricanskorna inte skall rå på. En poäng skulle man kunna spela sig till – men om man avancerar ur gruppen vore det en jätteskräll.
22) Ecuador Världsrankning: 48 – har som bäst varit rankat som nummer 46.
Laget debuterar i VM-sammanhang. Man tog platsen genom att först skrälla sig till en tredjeplats bakom Brasilien och Colombia i det sydamerikanska kvalet. Sedan vann man mot Trinidad och Tobago i playoff på ett högst turligt sätt.
Det blev 0–0 i Ecuador. Inför en fullsatt arena i Port of Spain dominerade Trinidad och Tobago returen rejält och hade chans på chans att ta sig till VM. Hemmamålet kom dock inte och det såg ut att bli förlängning. Då, i minut 92, styrde Ecuadors speciella målgörare Monica Quintero in en inläggsfrispark och tog istället sitt lag till Kanada:
Målet utlöste den här underbara glädjen hos de ecuadorianska spelarna:
I VM lär inte Ecuadors spelare få så många skäl att jubla. Mot Japan och Schweiz skall Ecuador vara totalt chanslöst. Även mot Kamerun slår man ur underläge, men där finns ändå en hyfsad chans till poäng.
23) Elfenbenskusten
Världsrankning: 67 – har som bäst varit rankat som nummer 65.
Elfenbenskusten är ett av turneringens allra svagaste lag. Trots det åker man till Kanada med rätt goda chanser att avancera ur gruppspelet. Elfenbenskusten möter nämligen VM:s sämsta lag Thailand i andra gruppmatchen. En stabil seger där skulle kunna räcka för avancemang.
I de båda andra gruppmatcherna mot starka Tyskland och Norge skall däremot ivorianerna vara totalt chanslösa. Där kan det bli pinsamt stora siffror.
Elfenbenskusten snubblade in i VM-turneringen genom att bli trea i Afrikanska mästerskapen i fjol. Där spelade man oavgjort mot Zambia i gruppspelet, men gick vidare genom att slå Namibia med 3–1. Sedan föll man mot Kamerun i förlängning i semifinalen men vann mot Sydafrika med 1–0 i bronsmatchen. Den segern måste anses ha varit högst turlig, se själv på det här klippet:
Segermålet där gjorde av årets Kristianstadsfynd Ida Guehai som ju har visat sig vara en duktig spelare i damallsvenskan. Hon är viktig för laget. Det stora framtidsnamnet är dock 21-åriga Tia Vino Ines N’Rehy som ses som en av Afrikas stora löften.
Elfenbenskusten har ett högst tveksamt försvarsspel, men har trots det alltså goda chanser att överleva gruppspelet.
24) Thailand
Världsrankning: 29 – lagets bästa rankning någonsin.
Trots att världsrankningen säger något annat talar det mesta för att Thailand är VM:s klart sämsta lag. Thailändskorna fick chansen att ta en plats genom att Nordkorea är dopningsavstängt. Därmed blev det ju en ledig plats för de lite svagare nationerna i Asien.
Thailand vann nyligen ett mästerskap som kallas AFF Womens Football Championships efter att ha besegrat Myanmar med 3–2 i finalen. I gruppspelet där föll man bland annat mot Australiens U23-landslag med 3–0. Och i en träningslandskamp i februari föll man med 7–0 mot Holland.
Jag känner inte till någon av Thailands spelare så väl att jag kan beskriva dem, men jag vet att Östersund i elitettan har en spelare, Thanatia Chawong. När thailändskorna kvalade in till VM i fjol via en femteplats i asiatiska mästerskapen föll man i gruppspelet med 7–0 mot Kina och med 4–0 mot Sydkorea. De resultaten indikerar klassen på laget.
Dock har man vissa offensiva kvaliteter. Jag har sett delar av några av lagets storförluster de senaste åren och man har skapat en del även i de matcherna. Men tyvärr är försvarsspelet riktigt svagt och naivt. Spelarna ser helt enkelt inte ut att ha fått någon utbildning i hur man förhindrar motståndare från att göra mål. Eftersom Thailand lär få koncentrera sig på försvarsspel i Kanada är oddsen för framgångar mycket små.
Visst har man en viss skrällchans mot nästan lika svaga Elfenbenskusten, men det är långt ifrån att seger där räcker för risken är uppenbar att det blir riktigt stora förluster både mot Norge och Tyskland.
I dag spikades den 23-mannatrupp som skall föra tillbaka Tyskland upp på världsfotbollens topp.
Som väntat har den en härlig blandning av ungt och gammalt. Även om det inte är jättemånga fler 90-talister än vad vi har i den svenska truppen så är det betydligt fler 90-talister som kommer att spela bärande roller. Och flera av de unga spelarna är födda en bra bit in på 90-talet. Yngst är redan rutinerade 96:an Pauline Bremer.
Tyvärr saknas några världsspelare på grund av olika skäl. Tyngst och tråkigast är förstås att inte världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, kommer till spel. Det var högst väntat, men inte desto mindre tråkigt.
Saknas gör också Wolfsburgs lovande back Luisa Wensing – även hon är skadad – samt gravida PSG-spelaren Fatmire Alushi.
Det hindrar inte att det tyska laget kommer att vara en av guldfavoriterna i Kanada. Den tyska truppen har varit samlad ett tag, dock har det då varit med 26 spelare. De tre som nu fick lämna plats var målvakten Lisa Weiss (Essen), backen Kathrin Hendrich (Frankfurt) samt Wolfsburgs ytter Anna Blässe.
Det innebär att den slutliga truppen ser ut så här:
Backar:
2. Bianca Schmidt och 3. Saskia Bartusiak (Frankfurt), 4. Leonie Maier (Bayern München), 5. Annike Krahn och 17. Josephine Henning (PSG, Frankrike), 14. Babett Peter (Wolfsburg) samt 15. Jennifer Cramer och 22. Tabea Kemme (Potsdam).
Mittfältare:
6. Simone Laudehr och 10. Dzsenifer Marozsan (Frankfurt), 7. Melanie Behringer, 9. Lena Lotzen och 16. Melanie Leupolz (Bayern München), 20. Lena Goessling (Wolfsburg) samt 23. Sara Däbritz (Freiburg).
Forwards:
8. Pauline Bremer (Potsdam), 11. Anja Mittag (Rosengård, Sverige), 13. Celia Sasic (Frankfurt), 18. Alexandra Popp (Wolfsburg) samt 19. Lena Petermann (Freiburg).
I dag har för övrigt en annan guldfavorit spelat träningsmatch, nämligen de regerande mästarinnorna Japan. De vann med 1–0 mot Nya Zeeland inför 14 154 åskådare. Segermålet gjordes av legendaren Homare Sawa.
Rapporterna gör dock gällande att japanskorna inte imponerade speciellt mycket i spelet. Det lilla jag har sett av Japan tidigare i vår känns laget sämre än det var för fyra år sedan. Men förbundskapten Norio Sasaki har ju sagt att han har ett bättre lag nu än han hade vid VM-guldet 2011 och OS-silvret 2012.
I dag mönstrade han följande startelva: Erina Yamane – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Nahomi Kawasumi, Aya Miyama, Homare Sawa, Yuri Kawamura – Kozue Ando och Yuki Ogimi. Alltså nästan rakt igenom spelare som varit med i de senaste två stora internationella mästerskapen.
Damallsvenskan är framme vid uppehållet och vi kommer att få se en del förändringar i trupperna. Att Rosengård tappar Anja Mittag och Therese Sjögran och får in Potsdams tekniker Natasa Andonova istället.
Klart är även att Lisa Ek lämnar Göteborg med förhoppning om spel utomlands, att amerikanskorna Monica Dolinsky och Katie Bethke lämnar Mallbacken samt att Hammarby för förstärkning av Jitextalangen Anna Oscarsson. Det kommer säkert att presenteras fler förändringar i olika spelartrupper den kommande tiden.
Anna Oscarsson
Sportsligt är det upplagt för Rosengård i toppen medan det ser mörkt ut för AIK i botten. Fast resultaten i den sjunde omgången var sådana att spänningen lever vidare både i botten och toppen. Även om Rosengård står på full poäng har man mot sig att nästan hela startelvan skall iväg och spela VM. Det blir alltså ett stort slitage på många spelare och truppen är inte jättebred.
Trots en upptakt med närmast extrem måltorka ligger Linköping fem poäng bakom och skuggar Malmölaget. Eftersom LFC har kvar båda sina inbördes möten med Rosengård har ju faktiskt även östgötskorna guldet i egna händer.
I toppen är Eskilstuna och Kristianstad plusvarianterna medan Göteborg har inlett lite svagare än väntat.
I botten tog AIK sin första poäng – en på alla sätt mycket välkommen sådan. Det var förstås otroligt viktigt att spräcka nollan innan uppehållet. Det var även otroligt viktigt att ta poäng av Hammarby – ett av de lag som skulle kunna bli en räddningsplanka i bottenstriden.
Nu har AIK ”bara” fem poäng upp till fast mark. Det är inget omöjigt avstånd, även om det blir svårt att ta in. Mest för att alla andra lag har känts stabilare än AIK så här långt – och att man måste passera två för att hänga kvar.
Nykomlingen Hammarby har inlett oväntat stabilt genom att ta poäng i fyra av sju matcher. Eftersom det bara blivit en seger är ändå avståndet ner till nedflyttningsplats bara tre poäng.
Besvikelsen i botten är Kif Örebro som i och för sig har drabbats av tunga skador. Men trots det tycker jag att sex poäng på sju omgångar är en jättemissräkning för fjolårets tabelltvåa. Umeå inledde svagt, men har ryckt upp sig de senaste omgångarna och känns inte längre som ett bottenlag. Det gör inte heller stabila Piteå.
Sara Björk Gunnarsdottir
I skytteligan är det tre Rosengårdsspelare på pallen och en fjärde delar fjärdeplatsen. Ramona Bachmann leder på sex mål närmast före Mittag och Marta som båda har gjort fem. På fjärdeplatsen finns de båda fyramålsskyttarna Sara Björk Gunnarsdottir och Pauline Hammarlund. Noterbart här är att Olivia Schough är enda svenska VM-spelare som har gjort fler än ett mål. Och då hämtas ju ändå 14 utespelare från damallsvenskan.
Nu flyttas fokus från seriespelet och riktas närmast till 100 procent mot VM. I dag flyger det svenska laget över till Kanada, vilket gör att VM-febern kommer att öka betydligt.
I går kväll spelade en av mina guldfavoriter träningsmatch, nämligen Frankrike. Man vann med 2–1 mot Ryssland efter att Gaetane Thiney gjort båda målen. Jag hann kika lite på matchen och min känsla var att rätt många av de franska spelarna var rädda om benen – något som gjorde att laget inte spelade så bra som de kunde ha gjort. Dock var fransyskornas seger trots det odiskutabel. Den borde tvärtom ha varit flera mål större.
I förmiddags svensk tid spelade Australiens VM-lag avskedsmatch inför avresan till Kanada. I Sydney vann man med hela 11–0 mot Vietnam. Jag hittade en australisk radiokanal som sände matchen och kunde höra hur det stod 7–0 redan efter 22 minuter.
Nu är ju inte Vietnam någon fotbollsnation värd namnet, men det blir spännande att se hur det unga australiska laget klarar sig i genrepet mot Schweiz. Vi vet ju hur det gick för Sverige mot det schweiziska laget för ett tag sedan.
Apropå Sverige och VM tog vårt F19-landslaget i går ett stort steg mot VM-slutspel i Papua Nya Guinea nästa år utan att spela.
Vid gårdagens lottning av årets F19-EM-slutspel drogs nämligen vårt lag i tur och ordning mot Israel, Danmark och Frankrike. Det är en lottning som gör att vårt lag bör ha goda möjligheter att kvala in till nästa års VM-slutspel. Europa har fyra platser i VM, de går till de två bästa lagen i varje grupp.
Det förutsätter ju dock att vi kommer med bästa laget. Som många av er säkert uppmärksammat pågår det dock en debatt om huruvida vi kommer att kunna spela med bästa möjliga lag i F19-EM eller inte.
Slutspelet avgörs i Israel under den andra halvan av juli – en period där tre damallsvenska omgångar avgörs. De damallsvenska klubbarna är självklart inte positiva till att vara utan duktiga spelare mitt under pågående seriespel. Exempelvis hade AIK med tre spelare i kvalet, tre viktiga spelare.
Spontant kan man ju tycka att det skulle se rätt konstigt ut om de damallsvenska klubbarna släppte iväg spelare som Zecira Musovic, Nathalie Björn, Stina Blackstenius med fler i sommar med tanke på att klubbarna ju faktiskt vägrade att släppa sina nigerianska spelare nu under vårspurten. Det beslutet har ju fått följden att spelare som Faith Ikidi och Sarah Michael missar VM-slutspelet.
Enligt den länkade artikeln ovan verkar i alla fall Rosengård lämna besked i frågan i kväll eller i morgon.
I dag kallade PSG till presskonferens på Frankrikes ambassad i Stockholm. Där presenterade klubben en svensk sponsor, Billys. Caroline Seger och Kosovare Asllani var med och marknadsförde färdigmatsföretaget. Seger sa enligt TT:
”Jag har erfarenhet av Billys, jag åt det när jag var 18 och inte kunde laga mat.”
Välj själv om du tycker att det är positiv eller negativ reklam för produkten…
För egen del fick nyheten om samarbetet mellan PSG och Billys mig att tänka på den här reklamfilmen, fast den här gången utan någon glimt:
Framöver skall alltså Seger, Asllani och Zlatan Ibrahimovic med sina namn hjälpa till att sälja Pan-pizzor och diverse andra typer av färdigmat i Sverige. Det känns väl inte så nyttigt och det är bara att hoppas på att trion inte själva äter för många pizzor…
* Från tveksamma reklamavtal till tveksam ekonomi i damallsvenskan. Tydligen har Kristianstad och Kif Örebro återigen hamnat i ekonomiska trubbel. Ingen av klubbarna har fått godkänt av förbundets licensnämnd utan de måste lämna in likviditetsplaner.
Tyvärr är det ju ingen nyhet att de här klubbarna brottas med sin ekonomi. Tråkigt att de aldrig kan få ordning på kassorna. Frågan är ju hur många år som förbundet har tålamod.
Sportsligt har de båda klubbarna haft rätt motsatta säsongsupptakter. När drygt en fjärdedel av serien är spelad är KDFF fin tabelltrea med tolv poäng – laget måste räknas som seriens mest positiva överraskning så här långt. Kif är däremot en av seriens missräkningar. Flera tunga skador har gjort att man bara har förmått samla ihop sex poäng.
Rosengård går som tåget i toppen och man vann klart rättvist i den tidiga seriefinalen mot Eskilstuna i söndags. Linköpings 2–1-seger mot Örebro gör att LFC trots sin knackiga seriestart nu är uppe på andraplatsen. Avståndet upp till fullpoängaren Rosengård är fem poäng.
Det avståndet skulle nästan kunna kännas ointagligt om man inte visste att det kommer att bli förändringar i Rosengårds trupp under sommaren. Det kan innebära problem för mästarinnorna, även om Malmöklubben just nu verkar ostoppbar.
Jag har hållit Norge som VM:s stora outsider bakom de fyra stora nationerna.
Caroline Graham Hansen.
Nyheten om att Caroline Graham Hansen missar VM gör att det norska laget tappar i offensiv slagstyrka. Hansen är ju en världsspelare och en av de som skulle förse Ada Hegerberg med bollar.
Det här är tråkigt för Hansen, tråkigt för Norge och tråkigt för VM.
I övrigt på VM-fronten har våra båda gruppmotståndare USA och Australien vunnit varsin fyramålsseger de senaste dagarna. USA slog Mexiko med 5–1 i går natt och Australien har nyss avslutat sin 4–0-seger mot Vietnam.
Intressant i USA är att Alex Morgan vilade och att hon går en kamp mot klockan för att vara spelklart till VM. Något längre sammandrag från USA–Mexiko ligger inte upp på US Soccers Youtubesida ännu, men där finns klipp från alla de sex målen. Bland annat det här av Abby Wambach efter superläckert förarbete av Tobin Heath:
Kul att det verkar börja byggas upp en VM-feber i USA. Matchen mot Mexiko sågs nämligen av hela 27000 åskådare i Carson, Kalifornien.
Det är i och för sig väldigt tidigt på säsongen och framför allt Mallbacken har absolut damallsvensk potential.
Men det har varit en jobbig omgång för damallsvenskans båda bottenlag. Både AIK och Mallbacken var på väg mot poäng, men föll med sena uddamål. Dessutom vann Umeå i Göteborg och UIK visade att man inte tänker vara något bottenlag.
Jag har inte sett någon av dagens matcher i sin helhet, utan har kikat på matcherna några minuter då och då. Det jag såg var AIK klart underlägset i Vittsjö, men Stockholmslaget höll ändå på att kämpa till sig en högst efterlängtad poäng.
Ett sent mål från Linda Sällström avgjorde dock matchen. För skadeförföljda Sällström var det förstås otroligt kul och efterlängtat att återigen få göra ett segermål. Även om jag spelat på mycket lägre nivå än Sällström har jag gått igenom ett par årslånga knä-rehabiliteringar och vet hur underbart det är att vara tillbaka på planen – och äntligen göra mål igen. Jag gläds alltså vansinnigt mycket med finländskan i dag.
Nästan lika mycket lider jag med AIK som ju behöver få med sig något eller några positiva resultat in i VM-uppehållet. Trots att laget spräckte målnollan framåt blev det en ny, tung förlust.
För Mallbacken var dagens förlust minst lika bitter. Av det jag såg tyckte jag att värmländskorna var minst lika bra som Kristianstad – om inte bättre. Ändå lämnade man Vilans IP poänglöst.
Mallbacken är ju damallsvenskans fula ankunge, ett lag man gärna önskar framgång. Jag gillade klubben redan innan jag läste Offside nummer 2 2013. Men efter den korta texten om klubben där växte respekten. Där sa Mallbackens ordförande Sven Eriksson följande:
”I dag anses lyxiga anläggningar vara viktigare än engagemang. I byn Mallbacken bor det omkring 80 personer. Nästan alla ställer upp för laget. Några bakar bröd som vi säljer på matcherna, andra kokar kaffe eller tvättar tröjor. Det är den föreningskänslan som tagit oss tillbaka till allsvenskan.”
Nu är Strandvallen alltså en damallsvensk arena igen. Kanske kan duktiga forwardsparet Mimmi Larsson och Madelen Janogy se till att den även är det 2016. Som jag ser det är Larsson för tillfället en av damallsvenskans allra bästa forwards – en urstark spelare med förmåga att skapa chanser helt på egen hand. Hon är en forwardstyp som saknas i den svenska VM-truppen.
I går var jag för andra gången på en vecka och kikade på en forward som är uttagen i nämnd VM-trupp, Umeås Jenny Hjohlman. Hon var helt klart piggare mot Göteborg än mot Jitex i tisdags. Och i slutminuterna visade Hjohlman VM-klass när hon vred in 3–1-målet.
Faktum är att det Umeå jag såg i tisdags och det jag såg igår var två hela olika lag. Det var bara tre byten mellan startelvorna, men det var byten som märktes genom att laget fick lite mer fart och spets. Faktum är att jag tycker att Maria Bergkvist tog en klar seger i coachmatchen mot Stefan Rehn. Umeå spelade ett utmärkt försvarsspel där Göteborgs båda duktiga kantspelare Elin Rubensson och Lieke Martens inte fick de ytor de behöver, och där viktiga forwarden Sara Lindén hölls utanför spelet.
Efter 45 minuter ledde Göteborg med 1–0 trots att Umeå hade varit det bättre laget. Jag bytte några ord med tv-experten Malin Swedberg i paus. Vi var överens om att Umeå varit spelmässigt bra, men att laget saknade både nödvändig spets och kreativitet kring Göteborgs straffområde. Några minuter senare var det 1–2…
UIK kändes inte som ett bottenlag. För dem var det förstås otroligt viktigt att både Hjohlman och Lina Hurtig fick göra mål. Hurtig växte för övrigt flera klasser efter sin fullträff. Får hon träna rejält under VM-uppehållet borde hon kunna bli en riktig attraktion i damallsvenskan till hösten.
Allra bäst i Umeå i går var dock mittbacken Tuija Hyyrynen som var defensivt stabil och som stod för ett stort antal precisa uppspel på fötterna på landsmaninnan Emmi Alanen. Skall jag ta ut Umeås tre bästa spelare för dagen blir det de båda finländskorna tillsammans med 2–1-nickaren Rita Chikwelu.
I idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet är det matchvinnare och stjärnor som får de stora rubrikerna. Det är dem som vi i media vill prata med vid presskonferenser eller i de mixade zoner där vi möter spelarna. Där är det sällan grovarbetare och bänkspelare som drar till sig intresset.
Men det finns undantag. När en VM-trupp presenteras handlar mediebevakningen i princip alltid om spelarna längst ut på bänken – och om de som hamnar utanför truppen.
Jag läste att Pia Sundhage skall ha sagt så här i Nyhetsmorgon i tisdags:
”Jag tror inte att jag gjorde ett bra jobb i går på presskonferensen. Det pratades om skador, om spelare som inte spelat 90 minuter. Men vad jag ser framför mig är en centrallinje i stjärnklass. Jag får skärpa till mig. Det här är ett lag som jag verkligen tror på.”
Som bekant håller jag inte med Sundhage om hur truppen formerats. Men jag tycker att Sundhage gjorde ett bra jobb vid själva presskonferensen. Jag vet inte hur hon skulle ha gjort för att få fokus på centrallinjen – det var ju fullständigt självklart att spelare som Lotta Schelin och Caroline Seger skulle komma med i truppen. Alltså var nyhetsvärdet kring de uttagningarna noll och intet.
Dessutom är det ju så att de som säger bäst grejer i samband med trupputtagningar är de spelare som tar de sista platserna och kanske framför allt de som hamnar utanför truppen.
Alltså är det naturligt att fokus de senaste dagarna har varit riktat mot spelare som Sofia Lundgren, Antonia Göransson, Magdalena Ericsson, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och framför allt Zecira Musovic. Det är på samma sätt som Kosovare Asllani fick uppmärksamheten vid truppresentationen 2011.
Men när mästerskapet väl var igång pratades det väldigt lite Asllani. Sundhage kan alltså vända fokus mot sin centrallinje genom att se till att den presterar toppresultat i Kanada.
Men i några dagar till får hon räkna med att de nobbade spelarna snor uppmärksamheten. Som nämnda Musovic. Hon har som bekant en högst läsvärd blogg. Där skrev hon så här dagen efter trupputtagningen:
”Jag är en extrem vinnarskalle och i går kändes det som om att jag förlorade. Jag förlorade kampen om att ta mig in i Sveriges trupp. Väldigt besviken och irriterad för stunden, svor jag högt framför TV:n. Jag ville med. Jag ville ta nästa steg i min karriär.”
Hon skriver också att hon tänker använda det här som tändvätska och hon tackar media för allt stöd:
”Media är inte alltid spelarens bästa vän, jag vet. Den dagen kommer jag däremot inte googla på mitt namn, jag lovar. Men nu, alla mediamänniskor, har ni varit plåster på såren. Eller t.o.m har ert förtroende lindat in såren i bandage av bästa kvalité.”
Musovic kommer vi definitivt att både få se och höra mer av i framtiden, var så säkra. Förhoppningsvis slipper vi dock att sakna henne under VM-slutspelet…
I tisdags åkte jag för övrigt till Åbyvallen för att kolla in en VM-spelare, Jenny Hjohlman. Det handlade om cupkvartsfinalen Jitex–Umeå 0–2, en match som jag kunde ha varit utan.
Umeå har gjort mål
Det var nämligen regnigt, kallt och tyvärr vansinnigt tråkigt. Jitexmålvakten Emma Lind gjorde en grov målvaktstavla direkt i första minuten vilket ledde till att Tuija Hyyrynen:s lösa frispark gick i mål. Sedan handlade resten av matchen om att Umeå rullade runt bollen på Jitex planhalva. Dock hade man väldigt svårt att skapa målchanser.
Hade jag inte vetat att Jenny Hjohlman ingick i VM-truppen hade jag inte gissat på det. Hon var nämligen blek och skapade knappt något. Jag har alltid gillat Lina Hurtig. Hon var lite mer delaktig i spelet än Hjohlman, men det känns faktiskt som att Hurtig är sämre nu än hon var för två år sedan. Det lyser inte längre av självförtroende kring Hurtig som det gjorde tidigare. Förhoppningsvis reser hon sig igen och blir den landslagsspelare som jag hela tiden har trott att hon skall bli.
Känslan är att både Hjohlman och Hurtig måste lyfta sig ett par klasser om Umeå skall slippa undan bottenstrid i damallsvenskan. Laget spelade alltså mest runt och saknade konstruktiva idéer. Den enda som visade riktig vilja att gå mot mål var högerbacken Hanna Glas.
Hanna Glas
Defensivt gick det inte att bedöma laget då Jitex var extremt blekt i offensiven. Däremot gjorde elitettanlaget en stabil insats i försvarsspelet. Matchen hade kanske kunnat bli intressant om inte gästerna fått det där 1–0-målet redan i matchupptakten.
Apropå elitettan har Djurgården i dag förlorat med 3–1 borta mot IFK Kalmar i den serien. Det innebär att Hovås/Billdal nu är enda obesegrade laget – de leder dessutom serien. Hovås är en poäng före Djurgården, Kvarnsveden och LB07.
Hovås är som bekant ett förortslag i Göteborgs södra delar. I går kikade jag på tv på ett framgångsrikt damlag från Göteborgs norra förorter, Sävehov.
Jag tar upp det för att jag tycker att det är så härligt att se ett svenskt damlag som har en taktfast, engagerad hejaklack. En hejaklack som skapade en underbar inramning kring den femte och avgörande SM-semifinalen mot Skövde.
På söndag är det damallsvensk seriefinal mellan Rosengård och Eskilstuna. Tyvärr räknar jag inte med att det kommer att vara någon lika medryckande ljudkuliss från Malmö IP.
I andra övertidsminuten lyfte inhopparen Mandy Islacker iskallt in målet som betyder att Frankfurt vinner Champions League 2015.
Stort grattis till Frankfurt som är högst värdiga vinnare. Tyskorna var det bästa laget i finalen och borde ha vunnit med större siffror.
Stort grattis även till tysk damfotboll som fortsätter att dominera i Europa. Det är förstås högst rättvist att landet har tre representanter i höstens tävling. Personligen hade jag helst sett att de haft fyra, men det är en fråga vi får ta en annan dag.
På vägen till finalen skrällde PSG bort Lyon och Wolfsburg men laget var ju faktiskt aldrig riktigt nära i finalen. Eller. Det är klart att så länge det stod 1–1 var man rätt nära – bara ett slumpmål från seger. Men som sagt, Frankfurt dominerade matchen och vann rättvist.
Kollar man min matchguide var jag ju ändå hyfsat rätt ute resultatmässigt sett. Jag hade rätt segrare och det var vansinnigt nära att sluta 1–1 och bli förlängning.
När det gäller laguppställningarna prickade jag 21 av 22 spelare – vilket jag är nöjd med. Däremot placerade jag flera av Frankfurtspelarna på fel position. Dels spelade laget 3-5-2 och schweiziska Ana Maria Crnogorcevic som började karriären som forward men har varit ytterback de senaste två åren var nu tillbaka högst upp i planen. Det borde jag ha haft koll på.
Jag tycker att det var en bra match. Det var kanske inte samma sprakande propaganda som fjolårets final där Wolfsburg och Tyresö bjöd på ett underbart drama. Årets final var lite mer taktisk, men alltså ändå bra. Framför allt var den andra halvleken tät och intensiv med mycket känslor – precis som det skall vara i en final.
Det var tydligt att PSG påverkades av att Caroline Seger och Kheira Hamraoui var avstängda. Det är två bolltrygga spelare som har förmågan att spela sig förbi en hård press. Nu blev PSG närmast apatiskt i början när Frankfurt som väntat klev upp och satte tokpress. Frankfurt kände till hur viktig Shirley Cruz är för det franska laget och låg stenhårt på henne, något som också låste PSG.
Efter den jobbiga första halvtimmen fick PSG mer bollinnehav och det blev tryggare i defensiven. Men de orkade inte få till speciellt mycket anfallsspel. En som led var Kosovare Asllani som inte är som bäst i en match där hennes lag mest får försvara sig.
Matchens två första mål gjordes på nickar av Celia Sasic och Marie-Laure Delie – två pålitliga målskyttar. Båda är stora starka och ofta på rätt plats i straffområdet. Ingen av dem har förmågan att dribbla sig igenom på egen hand eller är någon större framspelare. Men som sagt – de gör mål. Sasic gjorde hela 14 stycken i årets Champions League – imponerande.
Det var Frankfurts fjärde titel. Kanske var det också den sista. Eller kan klubben stå emot ekonomiskt när framgångsrika herrfotbollsklubbar som PSG, Lyon, Bayern München, Wolfsburg och så vidare pumpar in mångmiljonsummor i sina damlag? Den frågan får vi inte svar på ännu på några år.
Jag unnade verkligen Kosovare Asllani en titel, men är ändå inte speciellt ledsen. Dels är det kul att en doldis som Islacker får avgöra. Och för oss som har en lätt nostalgisk grundsyn känns det ändå skönt att klubbar som Frankfurt fortfarande kan vinna på den högsta nivån. Kul.
Med bara några veckor kvar till VM är det lätt att lägga allt fokus på slutspelet i Kanada. Men om några timmar spelas ju faktiskt årets största klubbmatch – och vi har svensk representation i form av Kosovare Asllani.
Det kunde ju ha varit två svenska spelare på planen, men tyvärr är ju Caroline Seger som bekant avstängd.
Champions Leaguefinalen mellan Frankfurt och PSG är en match som man kan se ur väldigt många synvinklar. Här är några:
* Det är en kamp mellan Europas två bästa ligor.
* Det är en match mellan dåtiden och framtiden, mellan en klassisk damfotbollsklubb och en kapitalstark herrfotbollsklubb med damlag.
* Det är en match mellan Europas genom tiderna bästa damfotbollsklubb och en debutant.
* Det är en match mellan ett av de lag i världen med starkast offensiv mot ett av de med stabilast defensiv.
Frankfurt är den klassiska damfotbollsklubben som under lång tid byggt upp en egen supporterskara och som har med sig minst 600 supportrar till Berlin i kväll. Klubben gör sin sjätte final i Champions League. På klubbens långa meritlista finns hittills tre titlar och två finalförluster. Där finns även sju tyska ligatitlar och nio cupsegrar.
Försvarsstarka PSG är skrällaget som sett till att Europas två bästa klubbar, Wolfsburg och Lyon, har försvunnit på vägen.
PSG är också den kapitalstarka herrfotbollsklubben som häromåret började pumpa in pengar i sitt damlag och som nu enligt uppgifter har störst budget i Damfotbollsvärlden. Laget får fler och fler supportrar som huvudsakligen har hämtats från herrlaget. Det här är första gången PSG ens är i närheten av en Champions Leaguefinal. Faktum är att klubbens enda titel överhuvudtaget är segern i franska cupen från 2010.
Det är ju lite anmärkningsvärt att det inte är de bästa lagen från Tyskland och Frankrike som möts – utan två av utmanarna. Det är ju den tyska trean mot den franska tvåan.
PSG:s brist på vinnarkultur gör att jag räknar Frankfurt som knappa favoriter i den här matchen. I övrigt är det ju upplagt för PSG, som har kunnat fokusera 100 procent på Champions League sedan den 21 februari och 4–0-förlusten i seriefinalen i ligan mot Lyon. De har i 2,5 månader kunnat erbjuda mycket mer vila till spelare med skadekänningar än Frankfurt – som ju varit inblandat i den tyska guldjakten ända fram till den senaste helgen.
Just det faktum att det har varit avgjort länge i Frankrike medan den tyska ligan levde fram till sista övertidsminuten i sista omgången är nog huvudorsaken till att det inte blev en heltysk final. Det är förstås en ren spekulation, men jag tror inte att Wolfsburg hade åkt ut mot PSG om ligasituationen hade varit omvänd.
För Frankfurt är seger i kväll ett måste om laget skall få spela i Champions League till hösten medan PSG redan har kvalat in till nästa upplaga.
Det finns en hel del frågetecken kring skadesituationen i de båda lagen. Inte minst PSG har gått runt på mycket folk den senaste tiden, vilket gör att det svårt att gissa startelva. Framför allt har man många alternativ på mittbackspositionen. Laura Georges och Josephine Henning spelade i den sista ligaomgången, medan Sabrina Delannoy och Annike Krahn spelade i båda matcherna mot Wolfsburg, något som gör att jag gissar att tränare Farid Benstiti väljer de två sistnämnda i dag.
Hos Frankfurt är det förstås troligt att man ställer upp med ungefär samma spelare som i sista ligaomgången i helgen. Där bytte man mittback i halvtid när Saskia Bartusiak lämnade plats för Bianca Schmidt, vilket indikerar att Bartusiak kanske inte håller för 90 minuter. Jag tror dock att tränare Colin Bell bedömer att hon är så viktig för laget att hon skall starta.
Hos Frankfurt talar mycket för att offensiva speluppläggarna Dzsenifer Marozsan och Veronica Boquete blir kvällens nyckelspelare mot ett defensivt PSG. Fransyskorna lär även ha extra koll på Kerstin Garefrekes vid fasta situationer.
Hos PSG är polska målvakten Katarzyna Kiedrzynek och mittfältaren Shirley Cruz de stora nyckelspelarna. Cruz, tvåvägsmittfältaren från Costa Rica, är en av världens allra bästa spelare och det är hon som nu på egen hand skall bära PSG:s mittfält i Segers frånvaro. Båda ytterbackarna Jessica Houara-D’Hommeaux och Laure Bolleau är väldigt viktiga i anfallsspelet, där även smarta Asllani spelar en viktig roll.
Matchguide
FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain Idag 18.00 på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark i Berlin
Domare: Esther Staubli, Schweiz TV: Svenska Eurosport sänder från 17.45 Odds: 51–49 – Frankfurt bär på ett mycket svagt favoritskap. Tips: Matchen blir 1–1 efter ordinarie tid. Resultatet står sig efter förlängningen över 2×30 minuter. Det avgörs på straffar. Där vinner Frankfurt med 4–2.
En blogg om internationell damfotboll 