Stensland, Gill, Davey och Asante petade från VM

Utöver Sveriges trupp har även England, Australien och Norge presenterat sina VM-trupper de senaste dagarna.

I alla tre länder noteras att namnkunniga spelare med Sverigekoppling lämnar hemma. I England saknas Rosengårds Anita Asante, i Norge saknas den före detta Göteborgsmittfältaren Ingvild Stensland och hos Australien fanns det inte plats för de båda före detta Linköpingsspelarna Brianna Davey och Kate Gill.

30-åriga Gill, som ju även har spelat för AIK, Sunnanå och Malmö, är Australiens främsta målskytt någonsin. Hon missade VM 2011 på grund av en knäskada. Nu petas hon i sista stund – och hon är inte nöjd. Till hemsidan Football West säger hon:

”Jag är lyckligt lottad som haft möjligheten att spela för The Matildas i nästan tolv år. Jag har drömt om att få ett sagoslut. Jag har drömt om att vinna VM med The Matildas och det här skulle vara sista chansen för mig. Nu får jag inte chansen och det är väldigt svårt att acceptera.”

Här förklarar Australiens förbundskapten Alen Stajcic varför inte Gill är med i Australiens trupp. Den ser för övrigt ut så här:

Målvakter:
1. Lydia Williams (Washington Spirit, USA), 18. Melissa Barbieri (Adelaide United) och 21. Mackenzie Arnold (Perth Glory).

Backar:
4. Clare Polkinghorne, 5. Laura Alleway och 8. Elise Kellond-Knight (Brisbane Roar), 6. Servet Uzunlar (Sydney FC), 7. Stephanie Catley (Melbourne Victory),  (

Mittfältare:
3. Ashleigh Sykes (Canberra United), 10. Emily van Egmond (Newcastle Jets), 12. Leena Khamis, 15. Teresa Polias och 22. Nicola Bolger (Sydney FC), 13. Tameka Butt, 16. Hayley Raso och 19. Katrina Gorry (Brisbane Roar), 14. Alanna Kennedy (Perth Glory).

Forwards:
2. Larissa Crummer (Brisbane Roar), 9. Caitlin Foord och 20. Samantha Kerr (Perth Glory), 11. Lisa De Vanna (Melbourne Victory), 17. Kyah Simon (Sydney FC) och 23. Michelle Heyman (Canberra United).

Ingvild Stensland

Ingvild Stensland

I Norge gjorde förbundskapten Even Pellerud bedömningen att det inte var värt att chansa med att ta ut ordinarie lagkaptenen Ingvild Stensland i truppen. Frisk och vältränad att hon varit självskriven i truppen, men Stensland är inte tillbaka i spel efter sin korsbandsoperation ännu och Pellerud brukar inte chansa.

Faktum är att han tagit ut en mycket stark och rutinerad trupp. Genomsnittsåldern är faktiskt högre än i Sveriges trupp. Det hindrar inte att Norge trots allt har fler 90-talister i sin 23-mannatrupp.

Pellerud gör precis det som inte Pia Sundhage vågade – han tar ut en 96:a som tredjemålvakt. Faktum är att den norska truppen känns väldigt välbalanserad. Därmed håller inte den norska VM-låten tillnärmelsevis samma klass som den svenska. Fast det är ju inte det viktigaste…

Norge blir definitivt att räkna med i Kanada. Tillsammans med England ser jag norskorna som hetaste utmanarna till de fyra stora; Tyskland, USA, Japan och Frankrike. Här är den norska truppen i sin helhet:

Målvakter:
1. Ingrid Hjelmseth och 23. Cecilie Fiskerstrand (Stabaek) samt 12. Silje Vesterbekkmo (Röa)

Backar:
2. Maria Thorisdottir (Klepp), 3. Marita Skammelsrud Lund, 13. Ingrid Moe Wold och 15. Marit Sandvei (LSK Kvinner), 6. Maren Mjelde (Avaldsnes), 7. Trine Rönning (Stabaek) och 11. Nora Holstad Berge (Bayern München, Tyskland).

Mittfältare:
8. Solveig Gulbrandsen (Kolbotn), 14. Gry Tofte Ims (Klepp), 17. Lene Mykjåland och 20. Emilie Bosshard Haavi (LSK Kvinner), 18. Ingrid Schjelderup (Stabaek) och 19. Kristine Minde (Linköping, Sverige).

Forwards:
4. Melissa Bjånesöy (Stabaek), 5. Lisa-Marie Karlseng Utland (Trondheims Örn), 9. Isabell Herlovsen (LSK Kvinner), 10. Caroline Graham Hansen* (Wolfsburg, Tyskland), 16. Elise Thorsnes (Avaldsnes), 21. Ada Stolsmo Hegerberg (Lyon) och 22. Hege Hansen (Klepp).

Reserv:
Eline Johansen (Röa)

* Tillagt i efterhand: Graham Hansen missar VM till följd av skada. Hon ersätts av Anja Sønstevold (LSK Kvinner).

Anita Asante

Anita Asante

Så till England där alltså Rosengårds Anita Asante lämnas utanför truppen. Jag förstår hur förbundskapten Mark Sampson tänker där. Asante är oftast väldigt bra, men hon bjuder nästan alltid på någon eller några indianare – och sådana är dyra på högsta internationella nivån.

Känslan är alltså annars att Sampson har något bra på gång. England har tidigare oftast fallit bort ur världsmästerskapen när det börjat dra ihop sig till spel om medaljerna. Men kanske att det kan vara dags för engelskorna att ta nästa steg den här gången.

Det är i alla fall högst möjligt att vi får en åttondelsfinal mellan England och Norge – vilket skulle vara en 50-50-match. Vinnaren där ställs sannolikt mot segraren i grupp A i kvartsfinal, den gruppen innehåller Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland. Såväl England som Norge har alltså ganska goda möjligheter att ta sig till semifinal.

Reaktioner från den engelska truppresentationen ser du här:

Och här är hela truppen:

Målvakter:
Karen Bardsley (Manchester City), Siobhan Chamberlain (Arsenal) och Carly Telford (Notts County).

Backar:
Alex Scott och Casey Stoney (Arsenal), Laura Bassett och Alex Greenwood (Notts County), Lucy Bronze och Stephanie Houghton (Manchester City) och Claire Rafferty (Chelsea).

Mittfältare:
Jill Scott och Jade Moore (Birmingham City), Katie Chapman (Chelsea), Jordan Nobbs (Arsenal), Jo Potter (Birmingham City) och Fara Williams (Liverpool).

Forwards:
Eniola Aluko (Chelsea), Karen Carney (Birmingham City), Toni Duggan (Manchester City), Fran Kirby (Reading), Lianne Sanderson (Arsenal), Jodie Taylor (Portland Thorns, USA) och Ellen White (Notts County).

Nadine Angerer

Nadine Angerer

Slutligen konstateras att den tyska stormålvakten Nadine Angerer idag har meddelat att hon slutar efter den här säsongen. VM blir alltså hennes avskedsföreställning i landslaget. På klubbnivå blir det ytterligare några månader i NWSL för henne innan karriären är helt över. Angerer har ju tidigare visat sig vara bäst när det gäller. Får hon kanske avsluta landslagskarriären med ytterligare ett VM-guld?

Dags att vara realist kring VM-laget

Om ett par veckor sätter jag mig på ett plan som tar mig mot Winnipeg, Kanada. Det skall bli grymt kul – och spännande.

Vårens landskamper har dock gjort att jag skruvat ner förväntningarna rätt rejält. Tar vi oss till OS får vi nog vara glada. Pia Sundhage:s lagbygge har ju skakat gång på gång och även om laget även gjort flera bra insatser har man saknat den jämnhet som behövs i ett mästerskap.

I går fick vi veta vilka spelare som skall försöka upprepa och helst förbättra succén från Tyskland 2011. Som jag skrev då blev jag besviken på hur truppen är formerad. Den besvikelsen hade jag gemensamt med nästan alla andra damfotbollstyckare.

Nu ingår det ju i vårt jobb att sticka ut hakan. Och en sak skall klargöras direkt.

I ett mästerskap är det oftast cirka 15 utespelare som får betydande speltid. Det är framför allt hur de 15 utespelarna presterar som är avgörande för hur det går för laget.

Kring de 15 spelarna finns en stor enighet. Vi tyckare är alltså överens med Sundhage om kärnan i VM-truppen.

Däremot tycker jag och många andra att Sundhage tänkt fel kring uttagningen av de fyra–fem sista spelarna. Mer om det strax. Först tänkte jag bara repetera hur truppen ser ut:

Målvakter (3):
Hedvig Lindahl (Chelsea, England), Carola Söberg (Kif Örebro) och Hilda Carlén (Piteå).

Backar (8):
Elin Rubensson (Göteborgs FC), Sara Thunebro (Eskilstuna), Lina Nilsson, Emma Berglund och Amanda Ilestedt (FC Rosengård), Jessica Samuelsson och Charlotte Rohlin (Linköping) och Nilla Fischer (VfL Wolfsburg).

Mittfältare (7):
Caroline Seger (PSG, Frankrike), Linda Sembrant (Montpellier, Frankrike), Lisa Dahlkvist (Kif Örebro), Emilia Appelqvist (Piteå), Malin Diaz och Olivia Schough (Eskilstuna) och Therese Sjögran (FC Rosengård).

Forwards (5):
Lotta Schelin (Lyon, Frankrike), Sofia Jakobsson (Montpellier, Frankrike), Kosovare Asllani (PSG, Frankrike), Jenny Hjohlman (Umeå IK) och Emma Lundh (AIK).

Reserver:
Marija Banusic (Chelsea, England) och Mimmi Löfwenius (LSK Kvinner, Norge).

I min värld bör de spelare som placeras längst ut på bänken i truppen bestå av några jokrar – alltså spelare som kan ändra en matchbild – och några framtidsnamn. Med tanke på skadesituationen hade jag förstått om Sundhage hade valt 17+2 säkra kort och nöjt sig med två jokrar och två framtidsnamn.

Det blev dock varken några jokrar eller framtidsnamn. Visst är jokrarna Banusic och Löfwenius med på listan – men de båda spelarna är ju i nuläget inte aktuella för inhopp i några matcher. Istället väljer Sundhage att fylla ut bänken med spelare som Lundh (född 1989), Appelqvist (1990), Schough och Carlén (1991) samt Thunebro (1979).

Jag tycker inte att någon av de här spelarna håller VM-klass i nuläget. Jag känner inte heller att någon av dem kan ändra en matchbild och jag tror inte att någon av dem kommer att ingå i stommen i ett framtida landslag.

Vår förbundskapten pratar gärna om hur viktigt det är att ha rutin. Jag är den förste att hålla med om att rutin är oerhört viktigt. Men jag menar att det är Sundhages ansvar att ge rätt spelare den nödvändiga rutinen. Med sin uttagning hade hon chansen att ge tre–fyra svenska framtidsspelare den bästa erfarenheten av alla – mästerskapserfarenhet.

För skall man ändå ha med spelare som styrkemässigt ännu inte är uppe på VM-nivå kan man ju faktiskt tänka lite längre. Det gjorde inte Sundhage, utan hennes val föll på Thunebro och ett gäng okej allsvenska spelare i 25-årsåldern. Synd.

Framförallt förvånar den överraskande uttagningen av Lundh. Hur gick resonemanget där? AIK-forwarden har varit halvskadad och har bara gjort två mål på sina 22 senaste damallsvenska matcher. Det är knappast något som kommer att skrämma upp VM-nationers backar.

Nu får förstås gärna Emma Lundh och de andra svenska VM-spelarna som jag har ifrågasatt täppa igen käften på mig i Kanada. Det är till och med önskvärt – vi behöver nog få till ett par rejäla genombrott i mästerskapet för att det skall bli succé.

Dags att ta ett litet skutt från rutin till realism. I Eric Hilmersson:s krönika från dagens Göteborgs-Posten går att läsa:

”Det höjdes några kritiska röster som menade att Sundhage är feg som inte ger fler unga spelare chansen. Själv talade hon om realism.”

Låt oss vara realistiska i det läge som landslaget befinner sig i. Vårens stora problem har varit försvarsspelet. Backlinjen har fått mycket skit, men tänker man på vilken typ av spelare som befinner sig framför i planen så saknas det elaka bollvinnare på mittfältet. Varken Seger, Sjögran/Diaz eller Jakobsson/Asllani har försvarsspel som sina främsta egenskaper.

Där är plötsligt skadade Lisa Dahlkvist det stora hoppet – och Linda Sembrant andrahandsalternativet. Är det realistiskt att tro att vi kan får VM-framgång med de lösningarna?

Jag tycker att det känns som att Sundhage spelar ett mycket högt spel här.

Men saken är ju den att det trots allt finns en annan elak bollvinnare i truppen, en spelare med betydligt mer mittfältsvana än mittback Sembrant – jag tänker förstår på Nilla Fischer. Samma Fischer som varit lysande som mittback i välorganiserade Wolfsburg under vintern har under samma period darrat i landslaget.

Nu är omskolningen av Fischer vår förbundskaptens baby. Men Pia Sundhage har redan börjar riva upp sitt tänkta spelsätt. Och om hon tittar förutsättningslöst på sin VM-trupp kommer hon att inse att den innehåller betydligt fler dugliga mittbackar än centrala bollvinnare. Därmed borde det alltså vara mest realistiskt att använda Fischer som…

En grå och tråkig VM-trupp

Tyvärr måste jag säga att det var en grå och tråkig VM-trupp Pia Sundhage och Lilie Persson presenterade tidigare i dag. Jag har haft egen match i kväll och skall upp tidigt i morgon bitti och orkar inte göra någon jätteanalys nu.

Men jag skrev en kommentar på bt.se direkt efter presskonferensen. I den kommentaren konstaterar jag att truppen innehåller en handfull spelare som inte tillför något i ett VM. I varje fall är de inte användbara på planen.

Texten är Plus-låst, men för er som vill läsa den hoppas jag att den här länken skall funka. Annars vet jag att kommentaren finns upplåst i 24 timmar via mitt Twitterkonto.

En längre analys av truppen kommer förhoppningsvis redan i morgon. Vi hörs.

Högt betyg till Medinas VM-låt

I morse fick vi för första gången höra sommarens svenska VM-låt. Mina förväntningar brukar vara väldigt lågt ställda i sådana här sammanhang, men den här gången känns det förvånansvärt bra.

Jag har bara hört Medinas låt en gång ännu så länge, men jag blev glad av den och känner att svenskarna mycket väl kan dansa loss till den i sommar ända tills marken under oss går sönder. Kul.

Får du samma vibbar? Lyssna själv här:

http://www.tv4play.se/iframe/video/3179566?starttime=107

I går kväll spelade ju för övrigt USA en av sina sista träningslandskamper inför VM. Det är synd att säga att laget imponerade speciellt mycket när ett reservbetonat Irland besegrades med 3–0. Abby Wambach visade dock att målsinnet finns kvar – hon gjorde de två första målen.

Här är 1–0 från 42:a minuten:

Här gör Wambach även 2–0 i 45:e:

Och Julie Johnston avslutade målskyttet genom att styra in 3–0 i 54:e:

Musovic – en vinnare hursomhelst

I kväll har Zećira Mušović bloggat om morgondagens trupputtagning. Hon menar att hon blir en vinnare hur det än går:

”Antingen får jag uppleva ett VM med damlandslaget, eller så får jag ta min efterlängtade student. Jag kommer att må fantastiskt hur det än blir.”

Klart är ändå att 18-åringen helst står över studentfirandet:

”Jag kan sitta där med Pia och ta ett glas mjölk och ha på mig den vita mössan efter att ha vunnit mot USA den 12:e juni.”

Hon har en skön ton i sin blogg, målvaktstalangen. Den här typen av bloggar finns inte inom herrfotbollen.

Apropå VM-trupper har Holland i dag presenterat sin trupp. Den innehåller som väntat fyra damallsvenska spelare; Loes Geurts, Manon Melis och Lieke Martens från Göteborg samt Kirsten van de Ven från Rosengård.

I damallsvenskan tog Piteå en skalp i dag genom att slå Eskilstuna med 3–0 på bortaplan och Linköping vann borta mot Mallbacken med 1–0. Mallbacken visade dock kvalitet. När både Mimmi Larsson och Madelen Janogy är på planen tycker jag att värmländskorna är riktigt vassa. För Eskilstunas del var det förstås inget bra att tappa känslan av att vara osårbar i försvarsspelet inför bortamötet med Rosengård.

Så här tror jag att VM-truppen formeras

I morgon, direktsänt i TV4 med start 16.55, presenterar Pia Sundhage Sveriges VM-trupp.

Den 6 juni ifjol tog jag ut min trupp. En del har förstås hänt sedan dess, men det hade inte blivit någon katastrof om Sundhage skulle välja att ta med min trupp från i fjol. Nu kommer hon förstås inte att göra det och på ett par positioner blir faktiskt morgondagens uttagning mer intressant än jag tänkt mig. Det handlar i första hand om målvaktssidan och om det centrala mittfältet.

Jag har förstått att skadeläget gör att Sundhage i morgon tar ut 25 spelare, som alla skall åka med till Kanada. Två av dem är dock ”bara” med som reserver.

Så här tippar jag att truppen kommer att formeras:

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

Målvakter:
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Sofia Lundgren

Mina synpunkter: Lindahl är etta. Jag har varit tveksam till Söberg, men hennes insatser i Algarve cup gör att jag placerar henne före Lundgren som tvåa. Jag tror att Sundhage satsar på rutin som tredjemålvakt, även om hon nyligen har berömt Zecira Musovic.

Personligen tycker jag att man skall ha ett framtidsnamn som trea. I fjol hade jag Jennifer Falk på den positionen. Det har jag inte längre, utan jag tycker att Rosengårdsmålvakten är den som skall med till Kanada. Den uttagningen har svensk damfotboll mest nytta av framöver, dessutom är Musovic kvalificerad – jag hade inte varit rädd att byta in junioren om det hade behövts.

Sundhage har använt sig av Hilda Carlén som trea under våren. Jag tror dock inte att Pitemålvakten får åka med till VM.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Backar:
* Elin Rubensson
* Lina Nilsson
* Jessica Samuelsson
* Sara Thunebro
* Nilla Fischer
* Emma Berglund
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
Reserv: Amanda Ilestedt

Mina synpunkter: Sju av de åtta ordinarie backarna finns även med på min lista. Jag hade dock inte tagit med Thunebro till VM. Där hade jag lämnat plats för någon yngre förmåga, som Magdalena Ericsson. Jag har ärligt talat inte sett Ericsson så mycket i år, men tycker att hon är en intressant vinnartyp.

Eftersom flera backar har haft skadeproblem tror jag att Sundhage väljer att med en nionde back, en roll som känns skräddarsydd för Ilestedt.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Mittfältare:
* Caroline Seger
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Malin Diaz
* Olivia Schough
* Marija Banusic
* Emilia Appelqvist
Reserv: Antonia Göransson

Mina synpunkter: Här är det lite lurigt – och faktiskt väldigt tunt. Sverige har under en längre period saknat de stenhårt arbetande mittfältare som genom sitt arbete stoppar motståndarkontringar och dessutom startar egna kontringar.

Med skadan på Hanna Folkesson och frågetecken för Lisa Dahlkvist bristen på spelare i den positionen blivit ännu mer påtaglig. Sundhage har numera många duktiga offensiva mittfältare, men få defensiva.
Här vet vi inte hur Sundhage tänker i uttagningen, men Appelqvist har varit första reserv i vinter. Det känns även lätt osäkert huruvida Sundhage håller Banusic eller Göransson högst – det har varierat lite under våren.

Personligen tycker jag att det är självklart att chansa med Dahlkvist till varje pris. Däremot hade jag inte tagit med Schough och Appelqvist i min trupp. De platserna hade faktiskt gått till Göransson och Josefin Johansson, dessutom hade jag satt in Petra Larsson som ordinarie i truppen, och flyttat Banusic till reservplatsen.

Det gör lite ont att inte få plats med fler talanger här, men de tyvärr får stå tillbaka i jakten på bollvinnare.

Fridolina Rolfö

Fridolina Rolfö

Forwards:
* Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Sofia Jakobsson
* Jenny Hjohlman
* Fridolina Rolfö

Mina synpunkter: Här är frågan om Rolfö blir uttagen, med tanke på alla hennes skador. Men jag tror det – och jag tycker att det är rätt. Jag hade nämligen tagit med samma kvintett. Här hade man ju hoppet om att Lina Hurtig och Stina Blackstenius skulle ta de kliv som krävs för en VM-plats, men tyvärr har de en bit kvar. Däremot tycker jag faktiskt att Mallbackens Mimmi Larsson börjar knacka på dörren. För mig är hon den som ligger närmast en plats.

För övrigt läste jag nyligen att damfotboll.com hade en artikel om den damallsvenska skytteligan, där man drog slutsatsen att ”konkurrensen om de offensiva platserna i VM-truppen som presenteras på måndag är inte särskilt vass.”

Det är väl ändå en högst tveksam slutsats? Tvärtom är ju konkurrensen om forwardsplatserna extremt hård. Vi har tre av den franska ligans allra bästa forwards – och en av dem kommer att tvingas kliva snett bakåt, ut på en kant.

Faktum är ju att just att vår forwardsbesättning är VM-truppens starkaste. Att de bästa inte spelar i damallsvenskan utan utomlands påverkar ju faktiskt inte landslaget.

Grattis Bayern München – nutidens och framtidens lag

Bayern München är bäst i Tyskland på fotboll – både för herrar och damer.

Dagens seger mot Essen, samtidigt som Frankfurt och Wolfsburg spelade 1–1, innebär att Bayern vinner guldet för första gången sedan 1976. Resultaten innebär också att Wolfsburg förlorar mästartiteln men åtminstone har klart med spel i höstens Champions League. Martina Müller avslutade sin tävlingskarriär genom att göra målet som betydde andraplats för de Wölfinnen.

Frankfurt blir trea, men har kvar chansen att få spela Champions League till hösten. Vinner man mot PSG i årets final får nämligen Tyskland tre lag i höstens turnering.

I botten vann SC Sand mot Leverkusen vilket innebär att Sand hänger kvar. För klassiska storlaget Duisburg räckte det inte med 4–0-seger mot jumbon Herford – Inka Grings lag flyttas ner i andraligan ihop med Herford. Klart är att FC Köln tar en av platserna, den andra slåss fortfarande flera lag om.

När det gäller de tyska mästarinnorna från München har de imponerat stort under hela säsongen. Laget är helt utan förlust i ligaspelet – årets enda nederlag kom precis innan jul, borta i cupen mot Frankfurt.

München har under de senaste åren värvat ihop ett mycket starkt, ungt lag. Där finns redan framtidsspelare födda på 1990-talet som Melanie Leupolz, Lena Lotzen, Vivianne Miedema, Dagny Brynjarsdottir, Leonie Maier och Laura Feiersinger. Till hösten ansluter även Lisa Evans och Sara Däbritz.

Känslan är att Bayern har goda möjligheter att ta över platsen högst upp på Europatronen inom en ganska snar framtid. Har man vunnit Frauen-Bundesliga är man ju inte långt därifrån.

Bayern har guldläge i halvtid

Melanie Leupolz och Vivianne Miedema har fört Bayern München till 2–0 hemma mot Essen efter 45 minuter. När dessutom Veronica Boquete gjort matchens enda mål i Frankfurt – efter att Wolfsburgbacken Noelle Maritz ramlat och tappat bollen – är Bayern uppe i tabelltopp med en halvlek kvar av säsongen.

Bayern vann tyska mästerskapet 1976 – och kan alltså vara på gång att göra det igen 39 år senare. Skulle Bayern hålla undan är det första gången laget vinner både herrarnas och damernas Bundesliga samma år.

För Wolfsburg är läget just nu bittert. Laget ligger på tredje plats i tabellen och måste kvittera för att få spela i Champions League till hösten. För Frankfurt finns ju en extrachans genom seger i årets upplaga.

För Wolfsburg innebär ju för övrigt en kvittering att man kvalar in till Champions League. Och skulle man vända går man högst upp i tabelltopp. 45 spännande minuter återstår. Så här är läget i paus:

1) Bayern München    56– 7    56
2) Frankfurt                74–18    55
3) Wolfsburg              66–  4    54

En dag man sett fram emot

När jag skriver det här har klockan just slagit över till söndag. Det var således i går som Lotta Schelin säkrade segern i franska skytteligan och det är i dag 14.00 som det stora avgörandet sker i tyska Frauen-Bundesliga.

Om vi börjar i Frankrike avslutade Schelin sitt fantastiska mål-år med ytterligare två fullträffar mot Guingamp. Lyon vann med 3–0 och Eugenie Le Sommer var sista målskytt.

Därmed vinner Schelin skytteligan på 34 mål, fem före Le Sommer och åtta före Ada Hegerberg. Sofia Jakobsson satte tre mål och Linda Sembrant ett när Montpellier avslutade serien med en 9–0-seger över Issy. Målen förde upp Jakobsson på 16 mål och en slutlig fjärdeplats i skytteligan.

Montpellier slutade också just fyra i tabellen, en poäng bakom trean Juvisy, men två före femman Guingamp. Noterbart i botten var att Metz avslutade med att slå Albi med hela 7–0. Trots det åker Metz ur, medan Albi hänger kvar. Nedflyttade blir även Issy och Arras.

I förra veckan presenterade Eurosport sina sex kandidater till bästa spelare i D1 Feminine. Där var Jakobsson med, men inte Schelin. När franska spelarföreningen nominerade sina tre kandidater till ligans bästa spelare fick däremot Schelin plats. Hon ställs där mot Le Sommer och Shirley Cruz.

PSG:s bidrag är alltså en central mittfältare, med goda defensiva egenskaper. Att PSG inte har någon spelare som vräker in mål i den omfattning som Lyons stjärntrio Schelin, Le Sommer och Hegerberg gör är sannolikt ett huvudskäl till den anmärkningsvärda nyheten om att PSG köper loss Anja Mittag från Rosengård i sommar.

Kosovare Asllani spelade inte när PSG vann med 3–0 borta mot Arras. I den matchen gjorde Marie-Laure Delie ett av målen, vilket gör att hon blir främsta målskytt i Parislaget den här säsongen med 14 mål – ett fler än Asllani.

Det om Frankrike. Nu till dagens rafflande tyska serieavgörande. Där har Wolfsburg saken i egna händer, men det är även just Nilla Fischer:s lag som kan bli den gigantiska förloraren.

Skulle Wolfsburg förlora och bli trea missar de ju höstens Champions League. För Frankfurt finns det en räddningsplanka i och med att de kan kvala in genom att slå PSG i årets final.

Dagens matcher är alltså Frankfurt–Wolfsburg och Bayern München–Essen. Läget inför avspark är:

1) Wolfsburg              66–  3    54
2) Bayern München    54– 7    53
3) Frankfurt                73–18    52

Noterbart är att Potsdam är enda laget som gjort mål på Wolfsburg hittills i ligan. Wolfsburg måste trots allt räknas som favoriter till att ta guldet för tredje året i rad. Jag tror nämligen att de vinner i Frankfurt – men det är tajt, mitt odds är bara 51–49 i deras favör.

På pappret är Bayern München stora favoriter mot Essen, men det är ingen självklar hemmaseger, speciellt inte med den press som ligger på Münchenlaget. Essen däremot kan spela helt avslappnat.

Båda de avgörande matcherna visas av DFB-tv. Länkar finns här.

Innan det blir några ord om de damallsvenska matcher som spelats de senaste dagarna är det läge att gratulera Stephanie Öhrström till titeln som italiensk mästarinna. Verona vann i sista omgången borta mot Zaccaria och säkrade därmed titeln, en poäng före fjolårsmästarinnorna Brescia. Grattis.

Så då till damallsvenskan. I fredags vann Rosengård mot Umeå med 2–0. Det lilla jag såg av matchen tyckte jag att Umeå såg ut att vara på rätt väg. Kanske att laget ändå är starkt nog att lyfta en bit över nedflyttningsstrecket.

Det känns däremot inte troligt att AIK kommer att klara. Visst blixtrade laget till några gånger mot Kristianstad, men å andra sidan var Solnagänget närmast pinsamt svaga under andra perioder. Siffrorna 0–5 var liksom odiskutabla. Och målskillnaden 0–14 på fem omgångar är inte heller lätt att snacka bort.

Mer diskussion kan man ha om Göteborgs bortaseger i Vittsjö. Den innebär att GFC ändå har lite toppkontakt, men spelet är knappast av toppklass ännu. Vittsjö kunde/borde nog ha fått med sig minst en poäng.
För Örebro börjar tåget att gå. 0–0 mot Hammarby är bra siffror för Stockholmslaget – men inte för Kif. I fjol tappade Örebro 18 poäng på hela säsongen. I år har man redan gjort av med nio under de fem första omgångarna. Det börjar bli lång väg upp till andraplatsen.

Inte minst om Eskilstuna vinner dagens hemmamöte med Piteå, något som känns rätt sannolikt. Eskilstuna håller ännu nollan. Överlever den även den här omgången?

Drömmål av Schelin

Att Lotta Schelin gjorde fyra mål mot Arras i söndags är ingen nyhet. Men när Franska Fotbollsförbundet nu lagt upp klippet med alla helgens mål är det lätt att konstatera att Schelin bjöd på två riktigt läckra fullträffar.

2–0 och 8–0 var båda nickmål, fast inte så märkvärdiga ur skönhetssynpunkt. 4–0 är däremot en mycket snygg klack – kanske till och med en kandidat till årets mål?

Och 10–0 är precis den typen av vackra genombrott man vill se Schelin briljera med i VM. Se alla målen här:

I slutet av klippet går det även att se hur Sofia Jakobsson vaket bryter ett bakåtpass och gör 2–1 till Montpellier mot Juvisy.

Den här typen av målkavalkader som finns från de franska och tyska toppligorna hade jag hoppats få se även från damallsvenskan nu när alla matcher tv-produceras. Som jag ser det hade det varit positivt både för sändande tv-bolag, klubbar och för EFD i och med att det skulle kunna öka intresset för serien. Eftersom man dessutom klipper ihop höjdpunkter att visa i halvtid på matcherna borde det inte vara så mycket jobb att fixa. Eller?

Schelin först till 200 mål

Säga vad man vill om Lotta Schelin, men mål det gör hon i mängder.

I går gjorde hon fyra när Lyon vann med 14–0 i den betydelselösa matchen mot nedflyttningsklara Arras. 8–0-målet var hennes mål nummer 200 i Lyon – ingen har nått den drömgränsen förr. Stort.

Inför omgången var ju den enda frågan som återstod egentligen vem som skall vinna skytteligan. Schelins fyra mål innebär att hon nu leder på 32 mål, fyra fler än tvåan Eugenie Le Sommer och sex fler än trean Ada Hegerberg.

Schelins målnotering är hennes bästa någonsin och att Lyon har gjort 144 mål visar väl att laget fortfarande är det klubblag med klart högst högstanivå i Europa – och sannolikt även i världen.

Schelins 32 mål är den fjärde bästa noteringen sedan D1 Feminine startades säsongen 2002/03. Nu har hon en omgång kvar att utöka sin målskörd, men för att få kliva upp på prispallen för flest mål under en säsong i D1 Feminine krävs att hon gör fyra till i sista omgången. De bästa målnoteringarna är nämligen:

42 mål: Sandrine Bretigny, Lyon, 2006/07
38 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2004/05
36 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2005/06
32 mål: Lotta Schelin, Lyon 2014/15

Som den besserwisser man ibland är så tänkte jag här påpeka att nästan hela Medie-Sverige i går gick ut med den felaktiga uppgiften att Lyon säkrade guldet i och med gårdagens seger. Så var det ju inte.
Eftersom det är inbördes möten går före målskillnad i D1 Feminine var Lyon redan klara mästarinnor inför avspark. Guldet firade man ju alltså redan efter 6–0-segern borta mot Rodez den 28 mars. Däremot fick man pokalen och sina medaljer i samband med den här matchen. Lägligt, eftersom man då kunde fira med hemmasupportrarna.

* Så till damallsvenskan. Jag har inte hunnit se någon av helgens matcher, men noterar att både Linköping och Göteborg har fått igång målskyttet. LFC:s 4–0-seger i kväll mot AIK måste ha varit vansinnigt skön för laget efter den senaste tidens måltorka.

Göteborgs tre mål på matchens första 29 minuter vid 3–0-segern mot Hammarby lär också ha lättat oroliga supportrar efter lagets darriga start. Elin Rubensson gjorde sin damallsvenska debut för GFC och blev målskytt direkt.

Linköping och Göteborg ligger nu trots allt trea och fyra i tabellen. De är dock redan långt bakom de två fullpoängarna Rosengård och Eskilstuna. Rosengård fortsätter att vräka in mål. I de tre första omgångarna gjorde de alla sina 13 mål efter paus. Mot Piteå satte man fyra före sidbytet. Det ser ut att ha varit rena uppvisningen. Den största godbiten är ju Ramona Bachmann:s fantastiska assist till Sara Björk Gunnarsdottir:s 4–0-mål:

Rosengård imponerar alltså framför allt genom blixtrande offensiv och 18 gjorda mål på fyra omgångar – alltså 4,5 i snitt. Konkurrenten i toppen Eskilstuna United har ”bara” gjort sju mål framåt. United imponerar istället huvudsakligen genom noll insläppta mål.

Jag har kollat in Eskilstuna alldeles för lite i serieupptakten för att ge någon mer ingående analys av deras 3-5-2-uppställning. Men det lilla jag har sett har laget presterat ett småtrevligt passningsspel. Mot Kristianstad i lördags kom mål en från distans, framför allt drog Petra Larsson i väg ett härligt vådaskott på en lätt studsig passning:

http://www.tv4play.se/iframe/video/3177602?starttime=0

Mötet mellan Rosengård och Eskilstuna den 17 maj kan bli en riktigt höjdare. Hoppas även det blir en publikmässig höjdare. För publikt har säsongsupptakten varit en besvikelse. I kväll var bara 208 åskådare på Linköpings match och bara 513 såg Kristianstad–Eskilstuna i lördags – det trots att det var fri entré. Tråkigt.

* Slutligen en snabbkoll på våra utlandsproffs. Schelin är nämnd. Även Sofia Jakobsson blev målskytt i helgen. Hon gjorde ett av Montpelliers mål vid 3–1-segern mot Juvisy.

I England tog sig Chelsea med Hedvig Lindahl i målet och Marija Banusic på bänken i dag till final i FA-cupen genom att besegra Manchester City med 1–0. Målet gjordes i slutskedet av sydkoreanska storstjärnan Ji So-Yun. I finalen som spelas den 1 augusti väntar Notts County.

I Italien vann Verona med Stephanie Öhrström med 1–0 mot tabelltrean Mozzanica, vilket innebär att Verona behåller guldgreppet inför slutomgången. Man leder med en poäng före Brescia, där ju Maria Karlsson spelar.

I norska toppserien leder mästarinnorna LSK på full poäng och noll insläppta mål efter fem omgångar. Det är knappast anmärkningsvärt. Däremot är det lite märkligt att laget bara har gjort sex mål framåt, man har alltså tagit fyra 1–0- och en 2–0-segrar. Mimmi Löfwenius har haft speltid i alla fem matcherna, fyra har hon spelat från start.

Historisk Fischer fick höja pokalen

För några timmar sedan blev Nilla Fischer som lagkapten för Wolfsburg första utländska spelare någonsin att lyfta pokalen efter den tyska cupfinalen. Det är således läge att skicka ett stort grattis till en historisk svensk.

Ett effektivt Wolfsburg vann mot Potsdam med klara 3–0. Fischer slog långbollen som ledde till 1–0, men matchens drottning hette utan tvekan Martina Müller. I sin karriärs näst sista tävlingsmatch gjorde forwarden 1–0 och 2–0 på egen hand och sedan spelade hon fram Alexandra Popp till 3–0.

Drygt 19000 åskådare var på plats i Köln för att se matchen. Fantastiskt. Som jämförelse kan nämnas att de 19 matcherna som spelats hittills i damallsvenskan tillsammans har lockat 13007 åskådare.

Potsdam saknade bärande spelare som bland annat Lisa Evans och Pauline Bremer och man saknade även den tyngd och effektivitet som Wolfsburg har. Faktum är att den forna storklubben Potsdam numera saknar väldigt mycket av det som Wolfsburg har.

Faktum är också att ordningen i Damfotbollseuropa har skrivits om på bara ett par års tid. Om Wolfsburg och Bayern München lägger beslag på de två första platserna i Frauen-Bundesliga nästa helg och PSG vinner Champions League veckan efter är förändringen av bilden total.

Jag menar förstås om utvecklingen inom europeisk damfotboll som har gått från dominans av klassiska damfotbollsklubbar som FFC Frankfurt, FFC Turbine Potsdam, FCR 2001 Duisburg och Umeå IK till att nu domineras av klassiska storklubbar inom herrfotbollen – klubbar utan publikstöd för sina damlag och utan tradition men med stora kassakistor.

I Tyskland är det just Wolfsburg och Bayern München som är de herrklubbar som pumpar in pengar i sina damlag och som håller på att konkurrera ut de klassiska damfotbollsklubbarna. Duisburg har redan fått kapitulera av ekonomiska skäl. Frankfurt och Potsdam hänger fortfarande med hyfsat, men tappar ändå mark mot de två stora för varje år.

I Frankrike har herrklubbarna Lyon och PSG gjort att klassiska damfotbollsklubben Juvisy numera bara är distanserad trea. Och utvecklingen att herrarnas storklubbar nere på kontinenten lägger allt mer pengar på sina damlag är förstås väldigt bra för damfotbollens utveckling i stort. För det ger ju fler kvinnor chansen att tjäna spela fotboll som proffs.
Samtidigt gör den att vi i Sverige kommer att få allt svårare att hävda oss i Europaspelet framöver. Våra toppspelare tjänar bättre nere på kontinenten än hemma och flyr vår toppserie. Behåller Rosengård sin trupp kommer de att kunna hota någon säsong till. Men över tid ligger framtiden i penningstarka klubbar som Bayern, PSG och så vidare.

En orsak till att jag tänkt de här tankegångarna är det här uppgivna blogginlägget från en Potsdamsupporter. Det är högst läsvärt och tänkvärt. Han tar sin grund i att Potsdam och Frankfurt är de enda Frauen-Bundesligaklubbarna som har en trogen publik som följer lagen både i hemma- och bortamatcher.

Båda lagen har starka klubbledningar som brinner för damfotbollen och som byggt upp klubbarnas starka verksamhet under tiotals år. Men mot utvecklingen är de chanslösa.

Jaja. Det var en liten fundering om utvecklingen inom europeisk klubbfotboll så här den 1 maj.

Slutligen några ord om dagens damallsvenska match. Precis som tyska cupfinalen avgjordes Örebro–Mallbacken på en straff där förseelsen startade utanför straffområdet, men avslutades innanför. Eftersom det skall dömas straff om någon del av förseelsen sker inne i straffområdet bedömer jag att både Wolfsburgs straff till 2–0 och Örebros till 2–1 var korrekt dömda.

När det gäller Kif Örebro var laget trots 2–1-segern en enda stor besvikelse. Jag ställer högre krav på en klubb som skall spela i Champions League till hösten. Inte minst saknade Närkelaget både kraft och kreativitet på mittfältet. I premiären imponerades jag av Michelle De Jongh. I dag var hon tyvärr väldigt blek, liksom huvuddelen av sina lagkamrater.

Faktum var att jag hittade fler positiva saker hos Mallbacken, det trots att Örebro hade spelövertag mest hela tiden och dominerade bollinnehavet stort. Gästernas mittbackar Frida Broström och Eilish McSorley gjorde exempelvis en kanonmatch. McSorley är en sådan där småful spelare som älskas av sina egna supportrar men hatas av alla andra.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Framför allt har Mallbacken Mimmi Larsson, en forward som har kapacitet att göra saker på egen hand. Jag tyckte om Larsson redan för två år sedan, men sedan dess har hon gått från lovande till att bli en riktig toppspelare. Det blir spännande att följa henne under säsongen.

Förra omgången var Jennifer Falk och Sarah Bergman hjältinnor när Mallbacken besegrade AIK. I dag var det just de två som förstörde dagen för laget. Falk gjorde ett grovt misstag vid 1–1-målet, ett misstag som tog Örebro in i matchen. Och Bergman drog på sig den vansinnigt onödiga straff som Sanna Talonen elegant förvaltade till 2–1.

Homare Sawa klar för nytt VM

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Nu på morgonen svensk tid har Norio Sasaki presenterat Japans 23 spelare stora VM-trupp. Frågan på förhand har varit om den stora guldhjältinnan från 2011, Homare Sawa skulle komma med.

Svaret blev ett tydligt JA. Visst är Sawa med.

Hon har ju spelat varje VM sedan 1995 och hon bar Japans Nadeshiko till VM-guldet 2011. Vi minns väl alla klackskarven i slutskedet av finalens förlängning, den skarv som betydde 2–2 och straffläggning:

Sawa har inte varit uttagen i Sasakis landslag på nästan ett helt år. Hennes senaste match för Nadeshiko var finalen i Asiatiska mästerskapen den 25 maj i fjol.

I vintras förklarade 36-åringen att hon inte alls funderade på att sluta utan hade sina tankar på sommarens VM-slutspel. Där och då blev jag övertygad om att bara en skada skulle kunna stoppa henne från att komma med till Kanada. För även om hon bara skulle spela några få minuter av mästerskapet blir hon viktig för Japans lag som symbol och ledare.

Men att Sasaki har låtit henne stå över Algarve och andra träningslandskamper har gjort många japanska supportrar oroliga. För en kort stund sedan släppte alltså den oron. Nu kan Sawa bli den första spelare någonsin att spela i sex raka VM-slutspel – det har varken någon man eller kvinna gjort tidigare.

Här är ett klipp från presskonferensen. Exakt sju minuter in i klippet börjar Sasaki läsa upp vilka spelare som är uttagna. Lyssna på ljudet från kamerorna i bakgrunden, och lyssna på hur det smattrar till efter 8.28 när han läser upp nummer 10 Sawa, Homare.

Det verkar förresten ha varit en rätt imponerande medienärvaro…

De tre minuter i klippet där Sasaki presenterar sin trupp kan för övrigt användas av de tv- och radiokommentatorer och -experter som skall jobba på VM för att få rätt uttal på de japanska spelarna. Klart är att vi betonar fel i nästan alla namn och jag hade exempelvis inte ens kunnat gissat hur man korrekt säger Kana Kitahara:s namn.

Här är hela Japans trupp:

Målvakter:
1. Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle), 18. Ayumi Kaihori (Inac Kobe Leonessa) och 21. Erina Yamane (JEF United).

Backar:
2. Yukari Kinga och 5. Aya Sameshima (Inac Kobe Leonessa), 3. Azusa Iwashimizu och 19. Saori Ariyoshi (NTV Beleza), 4. Saki Kumagai (Lyon, Frankrike), 12. Megumi Kamionobe och 23. Kana Kitahara (Albirex Niigata) samt 20. Yuri Kawamura (Vegalta Sendai).

Mittfältare:
6. Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza), 7. Kozue Ando (FFC Frankfurt, Tyskland), 8. Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), 9. Nahomi Kawasumi, 10. Homare Sawa och 14 Asuna Tanaka (Inac Kobe Leonessa), 13. Rumi Utsugi (Montpellier, Frankrike) och 22. Asano Nagasato (Turbine Potsdam, Tyskland).

Forwards:
11. Shinobu Ohno (Inac Kobe Leonessa), 15. Yuika Sugasawa (JEF United), 16. Mana Iwabuchi (Bayern München, Tyskland) och 17. Yuki Ogimi (VfL Wolfsburg, Tyskland).

Det innebär alltså en trupp med 17 hemmabaserade spelare, plus två Frankrikeproffs och en spelare vardera från de fyra stora tyska klubbarna. Det är även en mycket rutinerad och meriterad trupp. Hela 17 av de 23 spelarna ingick även i guldtruppen 2011.
Trots att Sasaki har testat rejält de senaste åren och experimenterat med en mängd yngre spelare i olika turneringar har han alltså till slut valt att satsa på de beprövade korten.

Det om Japan för nu. Men när land efter land nu presenterar sina VM-trupper känner man ju ofrånkomligen att mästerskapet börjar smyga sig riktigt nära. Ytterligare ett tecken på det är att Fifa nu presenterat den tv-signatur som skall inleda alla VM-sändningar världen över. Den ser du på det här klippet:

Visst får man sköna VM-vibbar av att titta på klippet? Det enda man funderar över är varför Josefine Öqvist är med? Borde inte Fifa ha koll på att hon har slutat och istället valt någon aktiv spelare?

Ett land. Ett lag. 23 historier.

I går lade USA upp 23 tv-klipp med sina VM-spelare där de berättar om sin bakgrund. De kallar serien One Nation. One Team. 23 Stories.

Det handlar om cirka två minuter långa klipp där spelarna berättar om hur de hamnat där de gjort och hur de ser på sina roller i VM. Det är dessutom utmärkt marknadsföring av spelarna och laget.

Får vi se något liknande från den svenska truppen?

Det är alltså 23 klipp. Här är några exempel, först klippet med Christen Press där hon pratar om hur viktig hennes flytt till Göteborg har varit för hennes utveckling som fotbollsspelare:

Och här är klippet med Meghan Klingenberg där hon berättar om hur hon fått sin tuffhet:

Här berättar Abby Wambach om vad som drev henne som ung spelare på high school och hur finalförlusten vid VM i Tyskland 2011 har påverkat henne:

 

Jakobsson är en av de bästa i Frankrike

Lotta Schelin leder skytteligan i franska D1 Feminine inför de två sista omgångarna på fina 28 mål. Trots det är Lyons svenska superstjärna inte med bland de sex kandidaterna till säsongens bästa spelare i ligan som franska Eurosport tagit ut.

Där finns däremot tre av Schelins lagkamrater i Lyon; dels svenskans konkurrenter om skytteligatiteln Eugenie Le Sommer (27 mål) och Ada Stolsmo Hegerberg (24 mål) samt mittfältaren Amandine Henry. Där finns också PSG-duon Shirley Cruz och Fatmire Alushi – och så finns där en svensk.

Franska Eurosport anser nämligen lite överraskande att det är Sofia Jakobsson som är bästa svenska spelare i D1 Feminine den här säsongen. Personligen har jag av förklarliga skäl inte sett henne så mycket i ligan, men hon har ju sett pigg ut i landslaget under våren och Montpellierspelaren var ju väldigt bra i cupfinalen nyligen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

I ligan placerar sig Jakobsson för tillfället på nionde plats i skytteligan med sina tolv mål. Klart är att Montpellier är nöjd med henne, klubben har nyligen förlängt kontraktet att gälla även över nästa säsong.

Det är för övrigt fransk ligaomgång på söndag. Det mest spännande där är hur det skall gå i skytteligan, alltså många mål Lyons forwardstrio kan vräka in mot seriejumbon Arras.

Helgens höjdpunkt är ju annars morgondagens tyska cupfinal, Wolfsburg–Potsdam, med avspark 17.15. Jag håller Wolfsburg som favorit med 80–20 där – även om Potsdam har kunnat lägga full koncentration på cupen medan Wolfsburg fram till i söndags hade tredelat fokus. Cupfinalen skall gå att se på Sportschau, förhoppningsvis är inte sidan geoblockad.

Innan den tyska cupfinalen i morgon drar omgång 4 i damallsvenskan igång med Kif Örebro–Mallbacken, en match där Närkelaget borde få räkna in sin första trepoängare för säsongen.