Det var väl 17 också, Kina

Kina behövde ta en poäng mot ett reservbetonat Brasilien i natt för att lagen skulle mötas på nytt i finalen 21.45 på söndag.
Kinesiskorna bjöd dock USA på finalplatsen. Dels genom en grov målvaktstavla, dels genom en minst lika grov tröjmiss.

När den andra halvleken började spelade Kina nämligen med två spelare som hade nummer 17 på ryggen. Den ena fick gult kort medan den andra sprang in i omklädningsrummet och bytte till nummer 19. I minut 60 fälldes Debinha av den varnade nummer 17 – med gult kort nummer två som följd.

Målvaktstavlan bjöd Darlene på 1–0 och direkt efter utvisningen reste sig Debinha, sprang in i straffområdet och satte 3–0 på Tamires passning. Ridå ner för kinesiskorna. Tamires är för övrigt artistnamnet för Rilany Aguiar som spelade för Tyresö tidigare i år.

Den ridån föll ännu längre några minuter senare när domaren gav brasilianskorna en ganska billig straff. Andressa Alves satte den hur säkert som helst.

Det kinesiska reduceringsmålet till 4–1 i absolut sista övertidsminuten (90+3) var snyggt. Dagens allra snyggaste mål var dock frisparken från Andressinha som betydde 2–0. Det går verkligen att njuta av hur hon vrider bollen precis över muren och ut vid stolpen. Se det målet, och övriga fyra på det här klippet:

Brasilien hade alltså många reserver på planen. Däremot satt exempelvis Marta, Rosana och Formiga på bänken.
Jag såg den andra halvleken och imponerades av de unga brasilianskornas bollbehandling. Föga överraskande var Avaldsnes skyttedrottning Debinha lagets bärande spelare.

Dock testades inte Brasilien i defensiven. Ett decimerat Kina hade inte kraft att skapa något. Sannolikt kommer brasilianskorna att testas mycket hårdare i finalen. För USA accepterar inte att förlora två gånger i rad mot samma motstånd.

Amerikanskorna vann som väntat stort mot Argentina. Det blev 7–0 sedan Christen Press gjort fyra mål och Carli Lloyd de övriga tre. Alla de fyra Pressmålen bar en måltjuvs signum. Se dem här:

https://www.youtube.com/watch?v=DmToid9tzOg

* Några timmar efter segern blev USA detroniserat på världsrankningen. Tyskland gick om är numera etta både på herr- och damrankningen – något som är historiskt.

Sverige är kvar på plats fem. Brasilien gör det stora fallet på topplistan när de faller från sjätte till åttonde plats. Både England och den stora klättraren Nordkorea går om. Noterbart också att Norge faller ut från tio i topp. Norskorna ligger nu tolva, en placering bakom Holland – som man ju placerade sig före i VM-kvalet.

* Historisk är även den svit Cyperns storlag Apollon Ladies har stått för. Har jag uppfattat saken rätt har de gått till kort julvila med 110 raka segrar i ligaspelet – något som ger plats i Guiness rekordbok. Även om motståndet är magert i Cyperns liga är ju 110 raka segrar en fantastisk notering. Verkligen fantastisk.

* Däremot var jag sällsynt vilsen tidigare i veckan när jag sammanfattade franska ligan inför julvilan. Det korta uppehållet i Frankrike startar ju först efter den här helgen. Således har Lotta Schelin fortfarande en liten chans att peta ner Eugenie Le Sommer från toppen i kalenderåret 2014:s skytteliga i D1 Feminine. Inför helgens matcher ser den topplistan ut så här:

24 mål: Le Sommer
22 mål: Gaetane Thiney
20 mål: Schelin
19 mål: Ada Stolsmo Hegerberg

Kring julvilan avgörs huruvida Juvisy skall hänga med i kampen om ligaguld och Champions Leagueplatser. I morgon 17.00 spelar Parislaget borta mot Lyon. Den matchen direktsänds av franska Eurosport med sändningsstart 16.45.
Och vid omstarten den 9 januari tar Juvisy emot PSG i ett glödhett derby. Gaetane Thineys klubb behöver vinna minst en av matcherna för att även fortsatt utmana de två andra storheterna.

I morgon 14.30 är det dessutom ett kul svenskmöte mellan PSG och Montpellier. Tyvärr är ju Montpellier höstens missräkning i ligan, vilket bör innebära att Parislaget kommer att avsluta året med en ganska säker seger.

* Slutligen är det Grand Finale i Australiens W-league klockan 05.00 natten mot söndag. Suveräna ligamästarna Perth Glory tar emot tabelltrean Canberra United. Hemmalaget är storfavoriter till att ta hem titeln.

I år spelar ju inga svenskor i Australien. I finalen förekommer dock flera spelare med meriter från damallsvenskan. I Perth har vi skyttedrottningen Kate Gill och backen Carys Hawkins. Hos Canberra märks Nicole Sykes och Kendall Fletcher.

Utöver dem skulle jag lyfta fram talangfulla australiska landslagsduon Sam Kerr och Caitlin Foord som årets nyckelspelare hor Perth och amerikanska veteranen Lori Lindsey som nyckel hos gästerna. Jag tippar att Lindsey förlorar i sin karriärs sista match. Perth tar hem guldet med 3–1, trots att Kerr missar finalen till följd av en knäskada.

Tankar om Marta och om USA

I förra inlägget skrev jag om den fantastiska uppvisning Marta bjöd på i går kväll. Med ett dygns varsel har inte min beundran minskat. Jag kan helt enkelt inte minnas när jag senast såg någon spelare dominera så fullständigt mot ett lag av högsta världsklass.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:

Jag har funderat över vad som gör att Marta presterade så bra i går medan hon haft svårt att nå sådana höjder i damallsvenskan de senaste åren. Det enda svar jag kan komma på är att hon har fått lägga så mycket energi i försvarsarbetet i sina svenska lag att hon inte orkat framåt. Däremot slipper hon lägga speciellt mycket kraft på att jobba hem i landslaget.

Nu är jag ju en person som tycker om lag där alla spelare deltar aktivt både i anfalls- och försvarsspel. Fast jag inser att om man kan få ut så mycket av Marta i offensiven som i går, då är det slöseri att hon skall hjälpa till nere i eget straffområde.
Som bekant hjälpte jag Torbjörn Nilsson att skriva bok om spelförståelse tidigare i år. Numera delar Torbjörn med sig av sina tankar på bokens Facebooksida. I förra veckan var han inne just på frågan om hur mycket energi forwards skall behöva lägga i defensiven. Det inlägget läser du här.

Apropå Marta och Brasilien skrev jag ju nyligen om att de knappast är medaljkandidater i nästa års VM. Fast om stjärnan fortsätter vara så bra som i går kanske jag får revidera min uppfattning…
Men sanningen är att Brasiliens försvarsspel fortsatt var virrigt och oorganiserat. Vid USA:s första mål var en back närmast pinsamt långsam upp från sin stolpe efter hörna, med följden att hon upphävde en solklar offside på Carli Lloyd.

Jämför jag Brasiliens försvarsinsats mot USA med den jag såg mot Frankrike för ett tag sedan lyckades brasilianskorna bättre i går. Hur mycket det berodde på dem själva är dock oklart. Som jag ser det gjorde USA det ganska lätt för den brasilianska backlinjen.
Med det sagt vill jag dock poängtera att som synes på klippet ovan skapade USA trots allt tillräckligt många högkaratiga chanser för att vinna matchen. Deras effektivitet var dock inte på Martanivå.

Tillbaka till jämförelsen mellan hur Frankrike och USA tog sig an Brasilien. Medan fransyskorna avslöjade Brasiliens backlinje på ett skoningslöst sätt genom smarta, avledande löpningar i sid- och djupled spelade USA väldigt rakt och förutsägbart. Det var lite som om deras forwards sprang på räls, jag såg nästan inga avledande löpningar alls.

I varje fall inte inledningsvis. Det var först när Christen Press kom in på slutet som USA:s anfallsspel fick lite avledande löpningar. Däremot var Sydney Leroux alldeles för mycket spårvagn. Leroux är ingen dålig forward, men några smarta löpningar bjöd hon inte på. Inga alls.

Cheney och Sakaguchi

Lauren Holiday (Cheney) steget före Mizuho Sakaguchi

När jag såg USA i andra halvleken mot Kina i onsdags slog det mig vilken brist på offensiv kreativitet laget led av. Jag funderade över varför man inte får ut så mycket från Lauren Holiday. Hon dominerar stundtals i NWSL, där motståndet ofta är bättre än i landskamperna. Men i landslaget lyfter sällan Holiday.

Min tanke efter Kinamatchen var om inte USA skulle vinna på att ge Holiday en fri roll bakom en ensam forward. I går fick istället Abby Wambach lite oväntat ta hand om den uppgiften. Holiday spelade istället innermittfältare ihop med Carli Lloyd. Så långt tillbaka i planen är Holiday inte alls lika bra som hon är om hon får utmana motståndarnas backlinje.

Jag förstår att USA:s lagledning planerar för att snart ha tillbaka Alex Morgan, vilket gör att man kan luta sig mot vassa duon Wambach/Morgan. Men om inte Wambach/Morgan når samma nivå som 2012 igen måste USA ha en offensiv plan B. Och den har man inte hittat ännu.

I nuläget tycker jag att man har obalans i laget. Man har ett överoffensivt mittfält som spelar framför en ganska passiv fyrbackslinje som gärna faller. Det leder till att skickliga motståndare kan hitta ytor mellan USA:s mittfält och backlinje.
Det var från den ytan som Marta tog fart vid 2–2-målet och även därifrån hon sköt 3–2 – ett mål som nog Hope Solo borde ha tagit.

Klart är att USA:s lagledning har mycket att fundera över. Tyvärr är ju även Sveriges i samma situation. Vilket som blir det intressant att följa utvecklingen framöver hos båda lagen.
För USA:s del innebär resultaten hittills i Brasilienturneringen att man löper stor risk att missa finalen. Tar Kina poäng mot Brasilien natten mot torsdag blir det bronsmatch för amerikanskorna. Visst kan det vara bra för det offensiva självförtroendet att få spela dubbellandskamper mot svaga Argentina. Men speciellt utvecklande för laget är det inte.

Brasilien står på sex poäng och är redan klart för final. De slog Argentina med 4–0 natten mot torsdag. Höjdpunkter därifrån ser du här:

https://www.youtube.com/watch?v=Pts2GcVAvbk

Kina står på fyra poäng efter 1–1 mot USA i onsdags. Målen därifrån ser du på det här klippet:

Sedan följde Kina upp genom att vräka in mål i den andra halvleken mot Argentina. Det var 0–0 i paus, men slutade 6–0 sedan Zhang Rui gjort de tre sista. Det handlade om ett äkta hattrick på fyra minuter. Vasst. Se Ruis hattrick och övriga kinesiska mål här:

Första chansen att studera USA

I morgon drar den årliga fyrnationsturneringen i Brasilien i gång. I årets upplaga ställs värdnationen mot Argentina, Kina och USA.

För svensk del blir det alltså en första chans att kolla in en av sommarens VM-motståndare även om Jill Ellis sannolikt kommer att ta chansen att testa vilt i de här fyra matcherna. Med sin uttagning har hon ju visat att det här är en testturnering. Den stora skrällen bland de uttagna är väl den före detta AIK-spelaren Lori Chalupny som gör landslagscomeback efter drygt fem års frånvaro.

Kring 22.15 i morgon spelar USA mot Kina i första matchen. 2,5 timmar senare ställs Brasilien mot Argentina. Här är en länk till matcherna.

Apropå Brasilien så vann deras mästarlag Sao Jose det inofficiella klubblagsvärldsmästerskapet i Japan. I finalen besegrades Arsenal med 2–0. Ett långt klipp från den matchen finns här:

https://www.youtube.com/watch?v=t5uCwJvq5Tw

Man noterar att det vimlar av tänkbara VM-spelare i Sao Jose. Lagets startelva i finalen såg ut så här: Andréia SuntaquePoliana, Bagé, Bruna Benites (capt), Letícia SantosFrancielle, Formiga, Andressa, Rosana, GiovaniaDebinha.

Slutligen till Australien där det blivit en del snygga mål i W-league på sistone. Det här från årets spelare i Asien, Katrina Gorry, är inte så dumt:

…Och den här volleyn från Ashleigh Sykes går inte heller av för hackor. Den blir ännu snyggare av dess betydelse, det är nämligen målet som tog Canberra United till helgens semifinalspel:

Helgen – och en massa mål

Det är fokus på söndag den här helgen. Dels för att alla helgens damallsvenska matcher avgörs då. Dels för att helgens europeiska toppmatch, Potsdam–Frankfurt spelas då.

I praktiken är ju den damallsvenska guldstriden redan avgjord. Men i teorin lever serien ett tag till. Fast om Örebro förlorar mot Piteå och Rosengård besegrar Eskilstuna på söndag så kan vi snart även avskriva alla teoretiska resonemang. Som det är nu kan Kif Örebro som mest komma upp i 48 poäng. Rosengård står på 42 och är alltså väldigt nära att säkra sitt fjärde guld på fem säsonger. Jag skriver så även om klubben förstås inte tagit något guld under just Rosengårds flagg.

Eskilstuna–Rosengård är för övrigt tv-sänd. Den visas i Tv12 klockan 15.00 på söndag.

I övrigt i helgen är det kanske sista chansen för Jitex att ta poäng i årets damallsvenska. Helt körda är väl inte Mölndalsklubben i alla de fyra sista omgångarna, men det är söndagens bortamatch mot AIK som är den klart största poängchansen.

Det om damallsvenskan. Helgens allra mest intressanta match i svensk damfotboll kanske ändå spelas i elitettan. Där tar Sunnanå emot Mallbacken i det som måste räknas som sista chansen för Skelleftelaget att på allvar slå sig in i kampen om de båda allsvenska platserna.

Spontant spelarmöte i Mallbacken.

Spontant spelarmöte i Mallbacken.

Vinner Mallbacken är värmländskorna i praktiken klara för damallsvenskan 2015. Dessutom skulle det innebära att Hammarby kan göra ett rejält ryck i kampen om den andra platsen.
Vinner Sunnanå lever serien i alla fall någon vecka till. Men visst talar allt för att det ändå till slut blir Mallbacken och Hammarby som spelar i allsvenskan nästa år. Den största frågan är nästan var de spelar. Båda lagen har ju brottats med problem med sina hemmaarenor.

Dags för en internationell utblick. Ligorna är alltså igång i både Tyskland och Frankrike. Jag har inte hängt med hundraprocentigt i försnacket. Men det jag har hört skulle jag bli förvånad om det inte blir tvåkejsarslag i båda länderna.
I Tyskland står det mellan Wolfsburg och Frankfurt och i Frankrike mellan Lyon och PSG. I båda länderna finns det två utmanarlag i form av Potsdam och Bayern München respektive Juvisy och Montpellier.

Svenskintresset är i år större i Frankrike, där vi ju nu har fem spelare, medan Nilla Fischer är ensam svenska i Frauen-Bundesliga.

Jag tycker att Frankfurts lag är hyperintressant bland annat med nyförvärv som Jess Fishlock och Veronica Boquete, men vågar inte tippa mot segermaskinen Wolfsburg. Fischers lag hämtar alltså hem tredje raka guldet.
Inte heller i Frankrike vågar jag tro på tronskifte. Det blir nog ännu jämnare än tidigare, men med måldrottningarna Ada Hegerberg och Lotta Schelin som forwards tror jag att Lyon kommer att vara vassare än PSG, vilket bör kunna fälla avgörandet.

Under de två omgångar som spelats i de båda ligorna har de fyra franska topplagen tagit full poäng, medan Frankfurt och Bayern kryssat mot varandra i Tyskland.

I morgon är det dags för årets första toppmöte i Frankrike. 16.30 tar Lyon emot Montpellier, och här är en länk till matchen. Och här är en länk till.

Det tyska toppmötet Potsdam–Frankfurt spelas på söndag 14.00, men verkar tyvärr inte vara tv-sänt (fel, se kommentar från Alex för länk). Helgens match på DFB-tv är i stället morgondagens möte Duisburg–Freiburg. Den har avspark 11.30, och går att se här.

Apropå Frankrike och Tyskland så går det även den här säsongen att se målkavalkader från varje omgång. Målen från de båda första tyska omgångarna ser du här och här. Och målen från den första franska omgången ser du här:

Målen från den andra omgången finns på det här klippet:

De där båda klippen rymmer totalt tio svenskmål. Schelin har ju redan gjort fem mål medan Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani står på två vardera medan Linda Sembrant ”bara” har gjort ett.
När jag ändå är inne på franska klipp har du här målen från onsdagens landskamp där fransyskorna spelade bort Finland från VM.

I Norge är Lilleström och Stabaek jämsides med fem omgångar kvar. Lagen möts i sista omgången i en match som alltmer ser ut att kunna bli en helt avgörande guldfinal. För i helgen bör de båda lagen ta varsin trepoängare.

Det pågår ju även två stora landslagsturneringar i världen. I de asiatiska spelen är det ännu gruppspel med rätt extrema resultat. Bland annat vann Indien sin första match med 15–0 mot Maldiverna. I den andra föll Indien med 10–0 mot Sydkorea. Så det blir nog en intressant match mellan Sydkorea och Maldiverna på söndag…

Den turneringen blir knappast riktigt intressant förrän slutspelet drar igång i nästa vecka. Även i det sydamerikanska mästerskapet, Copa America Feminina, är det slutspelet som är mest intressant.
Brasilien har säkrat sin plats i slutspelet genom nattens 2–0-seger mot Chile. Bilder därifrån ser du här:

Även Colombia är klart för slutspel. Känslan är att Brasiliens grupp är jämnare och tuffare än Colombias. Ecuador ser ut att följa colombianskorna till semifinal, och få två chanser att nå VM.
I Brasiliens grupp står andraplatsen mellan Chile och Argentina, men även Paraguay har möjlighet.

Slutligen så spelade USA genrep inför VM-kvalet genom att slå Mexiko med 4–0 i natt. Målen därifrån ser du här:

Europa tappar mark – hur kan vi vända trenden?

Efter OS, när det är dags att hitta en ny svensk förbundskapten, så handlar delar av debatten om damfotbollens utveckling.
Debatten känns extra aktuell nu när F20-VM pågår i Japan – turneringen där framtidens stjärnor visar upp sig.

Därför tänkte jag i två inlägg delge lite tankar kring hur jag ser på utvecklingen.

Innan jag går vidare tänkte jag slå fast att jag tror att Sverige har goda förutsättningar att tillhöra de cirka tio nationer som kommer att slåss om internationella medaljer de kommande tio åren. Varför kommer jag mer gå in på i nästa inlägg.

Det här kommer mer att handla mer om utvecklingen kontinent för kontinent.

Jag väljer att synliggöra den genom tabeller över snittpoäng i tre mästerskap – OS 2008, OS 2012 och F20-VM 2012. Tabellerna visar varje kontinents snittpoäng i mästerskapen – och notera att poängberäkningen gäller resultat efter 90 minuter i slutspelsmatcher.

OS 2008
1) Europa            1,79 poäng per match – 25 poäng/14 matcher
2) Sydamerika     1,56 – 14/9
3) Nordamerika   1,50 – 15/10
4) Asien              1,31 – 17/13
5) Oceanien        0,33 – 1/3
6) Afrika              0,00 – 0/3

OS 2012
1) Nordamerika    2,25 – 27/12
2) Europa             1,64 – 23/14
3) Asien               1,55 – 14/9
4) Sydamerika      0,86 – 6/7
5) Oceanien         0,75 – 3/4
6) Afrika               0,17 – 1/6

F20-VM 2012 – efter två gruppspelsomgångar.
1) Oceanien         2,00 – 4/2
2) Asien               1,75– 14/8
3) Nordamerika   1,67 – 10/6
4) Europa            1,25 – 10/8
5) Afrika              1,00 – 4/4
6) Sydamerika     0,50 – 2/4

Jämförelsen mellan de två senaste olympiska fotbollsturneringarna visar på tre tydliga trender. Den ena är att Nordamerika, Asien och Oceanien (Nya Zeeland) är på väg uppåt. Den andra att Europa och Afrika ligger kvar på ungefär samma nivå. Och den tredje är att Sydamerika har en väldigt negativ trend.

Vi tar det världsdel för världsdel.

Det är tydligt att Sydamerika är den världsdel som har det jobbigast att hänga med i utvecklingen. Framför allt är det Brasilien som tappar mark. Och även om Colombia kommer sakta men säkert på A-lagsnivå så är utvecklingen i världsdelen som helhet väldigt negativ.
För bakom Brasilien och Colombia finns inget. Argentinas insats i F20-VM, med 0–6 och 0–9 i de två första matcherna, är ju exempelvis direkt pinsam.

Afrika har haft det tungt på seniornivå både i fjolårets VM och i årets OS. Men i F20-VM gör både Nigeria och Ghana det riktigt bra. Problemet här är att spelarna inte har några riktiga ligor att utvecklas i. Följden blir att de riskerar att tappa i utveckling mot spelare från andra världsdelar. Det lär därför dröja innan Afrika kan konkurrera om medaljer i seniormästerskap.

I Oceanien flyttar Nya Zeeland hela tiden fram positionerna. De visade kvalitet redan i VM, följde upp genom att göra ett starkt OS med ett ungt lag.
Nu har de även ett av de yngre lagen i F20-VM, och har inlett på ett imponerande sätt. Målskytten Rosie White är redan på väg in i A-landslaget, och målvakten Erin Nayler har potential att bli en riktig världsmålvakt. Nya Zeeland har en given plats i alla mästerskap framöver, och kan mycket väl komma att spela medaljmatch i VM eller OS de kommande tio åren.

Nordamerika upplever ett fantastiskt fotbollsår. USA tog fler poäng i årets OS än vad de själva och Kanada tog ihop för fyra år sedan. Och då vann ju ändå USA guld även 2008.
Jag har trots det läst både svenska och amerikanska experter som anser att USA inte hänger med i utvecklingen. Jag håller inte med. För om man jämför USA:s OS-lag 2008 med det 2012 så ser i alla fall jag en makalös utveckling.
Lagen är byggda på olika sätt. I årets USWNT finns betydligt fler bolltrygga lirare än det gjorde i guldlaget för fyra år sedan.
Som jag ser det finns USA fortfarande i damfotbollens framkant. Tillsammans med framför allt Japan leder amerikanskorna utvecklingen.
Och USA drar med sig sina grannländer Kanada och Mexiko, som genom att ofta ställas mot bästa möjliga motstånd, också hela tiden flyttar fram sina positioner.
Både Kanada och Mexiko har för övrigt intressanta talanger i sina F20-lag, även om de båda nu riskerar att missa kvartsfinalspelet i F20-VM.

Den snabbaste utvecklingen sker dock i Asien. Där går Japan i täten. Men även Sydkorea, Nordkorea och Kina hänger på. Och Australien finns där strax bakom. De asiatiska nationerna spelar högkvalitativ, passningsorienterad och njutbar fotboll. Under F20-VM har jag med glädje sett att såväl Japan, Nordkorea som Sydkorea har fantastiskt bolltrygga juniorer.
De ligger hysteriskt långt före exempelvis oss i Sverige. Eller i Europa som helhet för den delen.
De asiatiska A-landslagen lider dock av att klassen på deras ligor är för ojämn. Spelarna får helt enkelt för få riktigt bra matcher mot starkt motstånd varje säsong. Japan har löst problemet genom att huvuddelen av deras spelare har varit i USA eller Europa och varit proffs.
Om de bästa spelarna från Nord- och Sydkorea också kommer ut i världen och spelar tuffa matcher varje vecka, så kommer de nationerna garanterat snart vara uppe på Japans nivå.

Slutligen då Europa. Samtidigt som Asien och Nordamerika utvecklas positivt tappar de europeiska nationerna mark. Det är inget stort tapp, men ändå märkbart bland annat genom att det inte blev någon europeisk medalj i OS.
Och tittar man på det F20-VM som pågår i Japan nu så har Europas representanter varit högst ojämna. Schweiz är redan utslaget, och Italien är illa ute.
Däremot har Tyskland stundtals imponerat. De har faktiskt ett lag som kan gå hela vägen. Och Norge visade offensiv klass i dag. De har verkligen tre offensiva supertalanger i Caroline Graham Hansen och systrarna Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg.
Men frågan är om den trion kan bli världsspelare hemma i toppserien. Mer funderingar kring det i ett senare inlägg.

Slutligen. Japan har utvecklats genom att skicka sina bästa spelare till Europa och till USA. USA har utvecklats genom att ta in tränare från Europa. Hur skall då Sverige göra för att ta nästa steg?

Här är en tanke.

Vi har ju skickat en infiltratör till USA. En kraft som alla verkar vilja hämta hem. Pia Sundhage har unik kunskap om hur man har jobbat på andra sidan Atlanten. Den erfarenheten kan vara guld värd de kommande åren.