Etikettarkiv: Cypern cup

Ingen av guldfavoriterna imponerar

Publicerad den av
1

Det är ganska exakt fyra månader till avspark i EM, och de favorittippade lagen verkar göra allt för att slippa guldtryck.

För inget av de fyra lag som är tänkbara mästare – Tyskland, Frankrike, England eller Sverige – har ju övertygat helt under den här veckans spel. Jag tänkte gå igenom dem ett efter ett:

* Sverige. Här känner ni till resultaten. Ett lite längre klipp från segern mot Island finns här.

* Frankrike. Jag såg just sista 20 minuterna när fransyskorna med nöd och näppe spelade 1–1 mot ett reservbetonat Brasilien. Louisa Necib kvitterade på straff in minut 96. Då hade man innan dess i sin jakt på utkämning kostat på sig att missa en straff (Eugenie Le Sommer) och ha ett stolpskott – Necib i 92:a.

Brasilien kom till spel utan Marta, Cristiane, Erika och ytterligare ett par välkända spelare. Man hade till exempel okända Thais Picarte i mål. Trots det var man alltså snubblande nära att besegra Frankrike.

Lagen möttes också i onsdags. Även då blev det kryss – 2–2. Och även då kvitterade fransyskorna på straff på slutet. Då var de Gaetane Thiney som stod för utjämningen.

Frankrike har nu sex raka kryss. Och oförmågan att döda matcher kan kosta fransyskorna dyrt i EM. För törsten efter framgång är stor i Frankrike. Trots att de har en av världens på pappret klart bästa trupper har man ju misslyckats med att ta medalj i såväl EM 2009 som VM 2011 och OS 2012.

Tysklands startelva

Tyskland från förra årets Algarve cup

* Tyskland. Laget har inte förlorat sedan VM-kvartsfinalen mot Japan 2011. Och då var det ju oavgjort efter ordinarie tid. Senaste nederlaget under 90 minuter kom mot USA den 3 mars 2010. Men på senare tid har tyskorna fastnat i kryssträsket – precis som Frankrike.

Gårdagens 2–1-seger mot Japans reservbetonade lag i Algarve var Tysklands första vinst efter fem raka oavgjorda matcher. Se bilder därifrån här. Där framgår att Japan tilläts skapa rätt mycket framför Almuth Schult. Och att Tyskland vann på att japanskornas målvakt gjorde en megatavla på en frispark från Dzsenifer Marozsan.
Japanmatchen i all ära. Framför allt undrar man lite över onsdagens 0–0-match mot Danmark. Har det möjligen gått lite grus i det tyska maskineriet?

* England. Har öst in mål, men även haft svängdörrar i defensiven. Man slog till slut Italien i onsdags med 4–2 – se bilder därifrån här. Jordan Nobbs pärla till 1–0 är högst sevärd.
I går blev det 4–4 i en rekordsvängig tillställning mot arvfienden Skottland. Se höjdpunkter från den matchen här.

Att släppa fyra mål mot Skottland imponerar inte på mig. Det gör för övrigt inte det engelska försvarsspelet på något av de båda klippen med höjdpunkter. Så inte heller England verkar alltså ha hittat segerspåret ännu i år.

Trots att det är grus i favoritlagens maskineri så lär EM-guldet hamna hos något av de fyra nämnda lagen. Klasskillnaden är så gigantisk inom europeisk damfotboll att övriga åtta EM-lag spelar statistroller. Eller ja, EM-lottningen är ju sådan att ett av statistländerna kommer att få spela semifinal.

* Bland de lagen som utmanar om den semifinalplatsen har Norge och Danmark imponerat mest under veckan. De spelade för övrigt 0–0 inbördes i en händelserik match i går. Se höjdpunkter från den här.

I Sveriges grupp ingår ju just danskorna – samt Finland och Italien. Finskorna har besegrat Holland med 2–1, och förlorat mot Kanada med samma siffror. Bilder från Kanadamatchen finns på den här länken. Matchens två första mål är sevärda skott i krysset. Först en placerad bredsida från Emmi Alanen, sedan en distinkt vrist från Jonelle Filigno. Finskorna pressade för kvittering på slutet, och känns ändå ganska starka.

Italienskorna verkar däremot inte så formstarka. De föll alltså mot England med 4–2 i onsdags, och följde upp med ny förlust i går – 0–2 mot svårspelade Nya Zeeland.
På klippet ovan från England–Italien så känns inte italienskornas backlinje så stabil som man är van vid att italienska försvar skall vara.

Damfotbollskalendern 2013

Publicerad den av
1

Gott nytt år.

Jag avslutade 2012 genom att titta tillbaka i form av en årskrönika. Jag har för övrigt nyss lagt till några rubriker i det inlägget: årets räddningar, årets damallsvenska allstarlag samt årets musikvideo.
Nu är vi 2013, och vad passar bättre då än att blicka framåt?

Så här är 2013 års damfotbollskalender:

5 januari: Ligaspelet återupptas med fulla omgångar i Australien och Italien efter ett kort juluppehåll.Även den franska ligan återupptas under helgen efter kort julledighet. Fast här spelas huvuddelen av matcherna på söndagen.

7 januari: Ballon d’Or delas ut. Vem av Abby Wambach, Alex Morgan och Marta utses till världens bästa fotbollsspelare? Och får Pia Sundhage pris som den bästa ledaren?

9 januari: Landskamp, USA–Skottland. Retur den 13 januari.

12–16 januari: Yongchuan Cup. Fyrnationsturnering i Kina mellan värdnationen, Kanada, Norge och Sydkorea.

12–17 januari: Landslagsläger på Bosön.

18 januari: Den nya amerikanska ligan, NWSL håller sin första draft.

3 februari: Frauen-Bundesliga tjuvstartar, med matchen Essen-Schönebeck–Duisburg, som är uppskjuten sedan december.

9–14 februari: Landslagsläger i La Manga.

13 februari: Landskamp, Frankrike–Tyskland.

17 februari: Frauen-Bundesliga. ”Riktig” återstart efter vinteruppehållet.

4–14 mars: Cypern cup. Jag har inte sett något spelschema, men gruppindelningen ser ut så här:
Grupp 1: England, Skottland, Nya Zealand och Italien.
Grupp 2: Kanada, Finland, Schweiz och Holland.

6 mars: Algarve cup: Sverige–Kina.
8 mars: Algarve cup: Sverige–Island.
11 mars: Algarve cup: Sverige–USA.
13 mars: Algarve cup: Placeringsmatch mot Danmark, Norge, Japan eller Tyskland.

15 mars: Ryska Supreme division återstartar efter långt vinteruppehåll.

20–21 mars: Women’s Champions League, kvartsfinaler, första matchen: Juvisy–Göteborg, Lyon–Malmö, Wolfsburg–Rossiyanka och Arsenal–Torres.

27–28 mars: Women’s Champions League, kvartsfinal, returer.

3–8 april: Datum för landskamper.

4 april: VM, Förkval mot Kanada 2015. Åtta mindre nationer spelar. Matcher spelas 4, 6 och 9 april. Sverige slipper givetvis förkvalet.

5 april: Landskamp, USA–Tyskland.

13 april: Damallsvenskan, premiär: Kif Örebro–Mallbackens IF.

13–14 april: Women’s Champions League, semifinaler, första matchen: Lyon/Malmö–Juvisy/Göteborg  och Arsenal/Torres–Wolfsburg/Rossiyanka.

16 april: VM, Europas kval lottas.

20–21 april: Women’s Champions League, semifinaler, returer.

12 maj: Frauen-Bundesliga, sista omgången.

23 maj: Women’s Champions League, final. Spelas på Stamford Bridge i London.

26 maj: Franska Feminine division 1, sista omgången.

29 maj–2 juni: Datum för landskamper.

15–20 juni: Datum för landskamper.

29 juni: Landskamp, Tyskland–Japan.

30 juni–5 juli: Landslagets EM-läger i Stenungsund.

10–28 juli: EM-slutspel
10 juli: EM: Sverige–Danmark (Gamla Ullevi, 20.30).
13 juli: EM: Sverige–Finland (Gamla Ullevi, 20.30).
16 juli: EM: Sverige–Italien (Örjans vall, 20.30).
21–22 juli: EM: Kvartsfinaler.
24 juli: EM: Semifinaler.
28 juli: EM: Final.

20–28 juli: Östasiatiska mästerskapen, slutspel: Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea gör upp i Seoul i Sydkorea.

20–21 september: VM-kvalet inleds.

20 oktober: Damallsvenskan, sista omgången.

Det var en rätt dålig lottning

Publicerad den av
Svara

Oron i rubrikfrågan på mitt förra inlägg var obefogad. Malmö var klart för nästa års WCL.
För skulle Göteborg vinna årets upplaga får Sverige tre platser nästa år, precis som Tyskland hade tre platser (Duisburg, Potsdam och Bayern München) säsongen 09/10. Det hade varit något.

Men nu är det inte mycket som talar för att Göteborg skall vinna årets upplaga. Gårdagens lottning blev ju inte av någon önskekaraktär för de svenska lagen.
Jag vet att jag skrev att det bästa för svensk damfotboll hade varit att ett lag lottades mot Lyon i kvartsfinal, helst Göteborg. Men det handlade bara om att få maximalt fokus på damfotbollen. Det viktigaste i mitt upplägg var att ett svenskt lag fick öppen väg mot finalen – och så blev det ju inte alls.

Tvärtom är lottningen med Lyon–Malmö och Juvisy–Göteborg på ena finalhalvan, och Arsenal–Torres och Wolfsburg–Rossiyanka på den andra, riktigt dålig ur svensk synvinkel.
Visst lär det bli härligt fokus på Malmös kvartsfinal, men chansen att vi får ett svenskt lag i final känns obefintlig. För inte nog med att man skall besegra Lyon i dubbelmöte, man skall göra det i mars eller april – när de svenska lagen är i uppbyggnadsperiod medan den franska ligan är i full gång.

Eftersom jag själv inte kommenterat lottningen förrän nu är det lite som att kasta tegelsten i växthus när jag ifrågasätter andra mediers bevakning. Men jag känner att jag har giltiga skäl för mitt dröjsmål i form av en knäoperation.

Men medan framför allt Radiosporten, men även SVT, i går hade riktigt bra inslag om lottningen så sätter Göteborgs-Posten någon form av bottenrekord i dag. De har i och för sig en notis om lottningen (i överkant på bilden nedan), men de har behållit TT-rubriken ”Malmö mot Schelins Lyon i CL-kvart”. Och att Göteborg har ett eget lag kvar i turneringen nämns bara med en mening i förbifarten. Usel lokaljournalistik.

GP i dag

Däremot ger GP mer plats till en annan nyhet kring damfotbollen, nämligen det att Pia Sundhage vill ha landslagsspelarna under 100 dagar nästa år. På ett ställe står det att hon vill få loss spelarna 100 dagar inför EM, men då mästerskapet börjar på årets dag nummer 191 känns det inte rimligt. Det måste vara 100 dagar totalt under året. Eller?

Hur som helst upprör det här klubbarna. Och jag förstår dem. Men jag förstår även Sundhage. Hon är van från USA vid att ha tillgång till spelarna ofta och länge. Och visst lär EM-resultaten bli bättre om landslaget får rejält med tid för gemensam uppladdning.
Samtidigt är det förbundet som betalar spelarnas löner i USA. I Sverige är det klubbarna som betalar.
Och det är ju inte konstigt om Malmö och Göteborg vill ha maximal tillgång till sina landslagsspelare inför kvartsfinalerna av WCL. Även här blir ju lagen som mest konkurrenskraftiga om de får så mycket förberedelsetid som möjligt. Och som sagt, det är klubbarna som betalar.

Men nu lär det alltså inte bli så jättemycket finputsning för klubbarna. Algarve cup spelas nämligen 6–13 mars, och bara en vecka senare är det kvartsfinal i WCL. Fast det upplägget stör ju trots allt de flesta nationerna. För nästan alla framstående landslag spelar ju antingen i Alvarve eller på Cypern där i början av mars.

Det finns förstås anledning att återkomma med tips av kvartsfinalerna när de närmar sig. Nu är det så mycket som är osäkert med de svenska lagens trupper att det inte är någon idé att lägga ner någon större tid på ett tips.
Men kortfattat hade jag i nuläget satt följande odds: Lyon–Malmö 95–5 och Juvisy–Göteborg 53–47. I det senare fallet får fransyskorna tipset mer för att de är mitt i sin säsong när matcherna spelas än för att de för tillfället känns som ett klart bättre lag än Göteborg. Men som sagt, mycket kan komma att ändras innan avspark.

* Apropå USA och deras landslag så spelar de i natt (04.00) mot Irland. Det känns som en match där det skulle kunna bli väldigt många mål.

* Färre mål blir det säkert i morgondagens riktiga prestigemöte. Klockan 15.15 möts nämligen Europas två bästa lag för tillfället, Tyskland och Frankrike. Det blir en skön förfäktning inför nästa års EM-slutspel i Sverige.

* I damallsvenskan är dagens hetaste nyhet att Kristianstad vinner dragkampen om Sirius jättetalang Marija Banusic. Bra jobbat av KDFF, som fortsätter att flytta fram sina positioner.
För Piteå har det däremot varit jobbiga dagar. Först meddelade skyttedrottningen Jennifer Nobis att hon lägger av. Sedan kom uppgifter om att Piteå också ser ut att tappa Faith Ikidi. Stämmer det så står klubbledningen inför en utmaning att få ihop ett lika slagkraftigt lag till nästa säsong.

* TSG 1899 Hoffenheim är ett lag som fixar rubriker. De har fått många under året för att Birgit Prinz har gjort ett par inhopp i laget.
Att laget från lilla Sinsheim någon timmes bilresa söder om Frankfurt visar allvar i sin satsning mot Frauen-Bundesliga visas av att man nu värvar japanska landslagsspelaren och jättetalangen Mana Iwabuchi från NTV Beleza.
Iwabuchi är kanske mest känd för att hon blev utnämnd till bästa spelare i F17-VM redan som 15-åring. Nu är hon 19 år och har redan varit med och tagit VM-guld och OS-silver. I OS-finalen hade hon chansen att kvittera på slutet, men Hope Solo gjorde som bekant en kanonräddning på Iwabuchis friläge.

Hoffenheim ligger för övrigt i nuläget tvåa i den södra division II-serien. På söndag är det dock seriefinal, borta mot ettan FC Köln.

Mitt tips: nytt OS-guld till USA

Publicerad den av
Svara

Vi närmar oss det stora avgörandet i OS-fotbollen. Det är mindre än ett dygn kvar tills USA–Japan gör upp i finalen på Wembley inför en bit över 80000 åskådare.

Därmed har det också blivit dags för den stora finalguiden. Den innefattar förstås också bronsmatchen.

I semifinalerna lyckades jag pricka samtliga 44 spelare i startelvorna. Jag tror att samma 44 även startar i morgon.

Här är guiderna:

* Bronsmatch: Kanada–Frankrike
City of Coventry Stadium, 14.00 (svensk tid)

Lagen möttes tidigare i år i finalen av Cypern cup. Då vann Frankrike med 2–0. Bilder från den matchen finns här.

Och på pappret skall Frankrike vara lite bättre än Kanada. Men har kanadensiskorna hunnit slicka såren efter den tunga förlusten mot USA så finns skrällchans.

För fransyskorna var ju i det här läget i fjol också. Då föll de ju som bekant snöpligt mot Sverige. Det debaclet kan finnas i bakhuvudet. Och i augusti är Kanada som bekant ett väldigt mycket bättre lag än de var vid lagens senaste möte i mars.

Slutligen så är ju världens bästa spelare, Christine Sinclair, i en makalös form. Frankrikes hetaste spelare i OS har varit nickstarka mittbacken Wendie Renard, som ju var centimetrar från att kvittera på övertid mot Japan.

När det gäller startelvorna skall Desiree Scott enligt tidningsuppgifter vara i speldugligt skick. Och duon Sinclair och Melissa Tancredi som riskerar bestraffning för sina kommentarer kring domaren efter semifinalen får sina eventuella straff efter OS. Alltså tror jag att Kanada startar som senast.
Och även om Eugenie Le Sommer gjorde ett fint inhopp senast så tror jag att hon får börja på bänken, och att Frankrike alltså också startar som mot Japan.

Tipset: Frankrike är favorit till 65–35.
Domare: Jenny Palmqvist, Sverige
Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA:s startelva mot Japan i Halmstad

* Final: USA–Japan
Wembley Stadium, 20.45 (svensk tid)

De båda lagen möttes på Commerzbank Arena i Frankfurt i VM-final för ett drygt år sedan.
Då var USA överlägset bäst, spelmässigt sett. Jag vill minnas att jag i första halvlek noterade 11–1 till USA i klara målchanser. Men Japan försvarade sig fantastiskt bra, och det var 0–0 i mål.

Men när USA hade tagit ledningen genom inhopparen Alex Morgan blev amerikanskorna nervösa. Japans första kvittering (Aya Miyama) var en gåva av det amerikanska försvaret. Minns jag rätt var det lagkapten Christie Rampone som slog en riktig indianare rakt upp i planen.

Och efter att Abby Wambach hade nickat in 2–1-målet blev amerikanskorna återigen nervösa. Och i förlängningens slutminuter kunde Homare Sawa klacka en hörna via Wambach till 2–2.

Japanskorna var verkligen hypereffektiva i den finalen.

Jag tar upp den eftersom många har fått för sig att Japan var det bättre laget i fjol. Att de dominerade. Så var de inte. Japan hade ett fantastiskt försvarsspel, och massor av tur. Och så var de bättre på att lägga straffar.

Jag tar även upp den eftersom jag anar att OS-finalen kan bli en liknande tillställning. Alltså offensiva USA mot defensiva Japan. Mycket talar för det, med tanke på hur lagen har spelat på vägen fram till finalen.

Jag tror att den där VM-finalen kan spöka rätt rejält i amerikanskornas huvuden, om de inte får tidig utdelning. För den har redan spökat rätt rejält.

För efter VM-finalen hade Japan ett ganska stort mentalt övertag på USA. I de två första matcherna lagen emellan efter VM vann japanskorna en, och spelade oavgjort i en.
USA var skakat. Och hade inte lagen mötts i Halmstad i juni hade jag räknat Japan som storfavoriter.

Men i trenationsturneringen i Sverige vann ju USA med hela 4–1, och amerikanskorna fick med sig massor av självförtroende från överkörningen i Halmstad. Jag skrev om den matchen både här och här.

Jag var på plats på Örjans vall, och pratade med ett par av amerikanskorna efteråt. De verkade så lättade allihop. Här är några citat:

Lauren Cheney:

”Det här en självförtroendestärkare för oss. Vi har haft problem med Japan i ett par matcher på rad, så att få slå dem med 4–1 så nära spelen betyder mycket för vårt självförtroende inför OS.”

Hope Solo:

”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”

Japanskorna var förstås tvärtom väldigt bekymrade. Lagkapten Aya Miyama sa så här till mig:

”I dag var USA bäst i världen, och vi var inte så bra. Vi måste spela tuffare. Nu är vi nästan i chock. Men vi kommer att bli bättre. Det finns förklaringar, som att vi var trötta.”

Får USA ett tidigt mål kommer amerikanskorna säkert att ha rejält med nytta av Halmstadsmatchen. För då finns risken att japanskorna börjar tänka negativa tankar.

Fast står japanskorna emot ett tag tror jag de har det mentala övertaget. Det är ju ändå värt att notera att i matchen i Halmstad saknade Japan sina viktiga mittbackar Azusa Iwashimizu och Saki Kumagai. Med dem tillbaka blir japanskorna klart mycket svårare att göra mål på.

Till Japans fördel talar även fysiken. Det här är sjätte matchen på 16 dagar, och Japan har vilat sina nyckelspelare i en match. Och man slapp spela förlängning i semifinalen, som USA gjorde.

Dessutom har ju faktiskt Japans målvakt Miho Fukumoto varit turneringens klart bästa målvakt. Fortsätter hon att storspela har Japan skrälläge igen.

För visst vore väl en japansk seger en skräll? USA prenumererar ju på OS-guld, och man har den klart bredaste truppen.

Framför allt har de Wambach och Morgan som forwards. Tillsammans har de gjort sju mål i OS. Det trots att Morgan har missat i massor. Men jag tror kanske att segermålet på tre minuters övertid i förlängningen mot Kanada kan göra att det släpper för Morgan.

Och jag tror faktiskt att Pia Sundhage kommer hem till Sverige om någon vecka som dubbel olympisk mästarinna.

Mest för att USA har så många matchvinnare. Det vimlar ju av vinnarskallar i truppen. Morgan och Wambach är nämnda. Megan Rapione klev fram två gånger i semifinalen. Och minns att Carli Lloyd avgjorde OS-finalen för fyra år sedan i förlängning.

Så USA är mina favoriter på förhand. Men som jag har varit inne på i det här inlägget kan det mentala övertaget vandra mellan lagen beroende på matchutveckling.

Och som jag var inne på i går så har även USA:s fantastiska lag svagheter. Framför allt i form av ett väldigt offensivt balanserat lag med Shannon Boxx vid sidan. För hon startar väl ändå inte i finalen?
Och kan Japan hitta in med bollar till smarta Yuki Ogimi i ytan mellan USA:s backlinje och mittfält så lär det här bli riktigt intressant.

Visst skall väl det här bli riktigt kul?

Tipset: USA är favorit till 60–40
Domare: Bibiana Steinhaus, Tyskland
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Aya Miyama, Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi, Nahomi Kawasumi – Shinobu Ohno och Yuki Ogimi.