Etikettarkiv: Holland – Oranjevrouwen

Vilken fantastisk halvlek

Publicerad den av
3

Det har varit en mål- och chansfattig EM-turnering. Men så glad man blir av de första 45 minuterna av finalen.

För vilken otroligt bra match det har varit. Det är 0–0 i hörnor, men 2–2 i mål. Och jag har 4–3 i målchanser till Danmark.

Inramningen verkar dessutom otrolig. Man skulle nog ha stannat i Nederländerna en vecka extra… För festen innan matchen verkar ha varit något utöver det vanliga.

https://twitter.com/WSUasa/status/894199184064225280

Och när matchen satte igång fortsatte festen. Först fick Danmark en odiskutabel straff när Sanne Troelsgaard fälldes av Kika van Es. Nadia Nadim var skoningslös från straffpunkten.

https://twitter.com/WSUasa/status/894215401864912896

Sedan satte Jackie Groenen upp Shanice van de Sanden i en en-mot-en-duell på nederländernas högerkant. Högerforwarden i sin tur serverade Vivianne Miedema.

https://twitter.com/WSUasa/status/894216122815451137

Det tredje målet har jag inte hittat något klipp på ännu. Men det var ett vänsterskott från Lieke Martens som väl ändå Stina Lykke Petersen borde ha räddat.

Och slutligen slog då äntligen Pernille Harder till.

https://twitter.com/WoSoComps/status/894220686130065408

Och 2–2-målet var så snyggt så vi tar det ur en vinkel till:

https://twitter.com/WSUasa/status/894221569781903360

Man är alldeles svettig efter de första 45 minuterna. Kan det bli lika häftigt efter paus?

Fast sannolikt kommer båda lagen att fila på försvarsspelet. Danskorna kommer säkert att ge Cecilie Sandvej bättre understöd på vänsterkanten. Och Nederländerna måste täta ytan framför sin backlinje, för där har Harder haft lilla julafton hittills.

Startelvorna är klara

Publicerad den av
Svara

Finallagen har prestenterat sina startelvor, och tro det eller ej, men jag fick rätt på varenda spelare. Nederländernas elva var ju dock inte svårtippad.

Hos Danmark var det lite lurigare. Förbundskaptenen Nils Nielsen valde alltså bort Line Röddik Hansen på vänsterbacken. Barcelonaspelaren har inte snabbheten som sitt adelsmärke, och mot Shanice van de Sanden behövs det snabbhet. Därför väljer Nielsen att spela med den snabbare Cecilie Sandvej bakom Katrine Veje. Det känns vettigt då Veje inte alltid är 100-procentig i defensiven.

Nielsen väljer även att starta med Sofie Junge Pedersen på centralt mittfält istället för korsbandsskadade Line Sigvardsen Jensen.

Här är startelvorna i sin helhet:

Nederländerna: Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Simone Boye Sörensen, Stine Larsen, Cecilie Sandvej – Sanne Troelsgaard Nielsen, Sofie Junge Pedersen, Maja Kildemoes, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder.

Den stora guiden till EM-finalen

Publicerad den av
6

Bara tre länder har tidigare blivit Europamästarinnor i fotboll; Sverige, Norge och Tyskland. Och bara fem länder har spelat EM-final; de tre nämnda plus England och Italien.

2017 har vi haft ett skrällarnas mästerskap som kommer att ge oss ett fjärde mästarlag, och som redan givit två nya finalister. Det handlar om två länder där damfotboll intressemässigt sett är en mycket liten sport, men där det har varit fina tittarsiffror på de senaste matcherna.

Men både i Nederländerna och Danmark är det väldigt lång bit att vandra innan de exempelvis är uppe på samma intressenivå som i Sverige. Jag har ju tidigare skrivit om att EM gått ganska spårlöst förbi i vardagsmiljön i värdnationen. När jag körde mellan arrangörsstäderna såg jag mycket lite som vittnade om det pågående mästerskapet.

Exempelvis såg jag inte en enda skylt längs vägen till Deventer. Inte heller till Rotterdam, Utrecht eller Breda. Det var bara precis vid arenorna man kunde ana att det pågick ett EM-slutspel.

Medialt har jag ju konstaterat att det var fler svenska journalister än nederländska på plats på de nederländska pressträffarna inför kvartsfinalen. Och när man bläddrade i tidningarna i värdnationen under mästerskapets inledning fick man leta efter artiklar om EM. Det var fokus på cykel (Tour de France), VM i simning – där det nederländska damlandslaget i vattenpolo fick betydligt större uppmärksamhet än det i fotboll, samt förstås på herrfotboll.

Nu har det ändå blivit ett uppsving, fast knappast någon hysteri. I dag har jag kollat sportsajterna för de stora nederländska tidningarna De Telegraaf, Allgemeine Dagblad och de Volkskrant.

Alla har artiklar inför EM-finalen, men på de två första sajterna ligger får man scrolla och leta lite efter dem. Det är VM i friidrott (Daphne Schippers), herrfotboll och volleyboll som får störst utrymme. Bara hos de Volkskrant är det fokus på damfotbollen.

Men publiken har i alla fall tagit landslaget till sina hjärtan. Det har varit utsålt på alla hemmalagets matcher, vilket visar att arrangören kunde ha valt större arenor för mästerskapet. Och faktum är att Nederländerna har haft bra publiksiffror på sina landskamper på senare år.

Även i Danmark är intresset för EM-finalen stort. Den danska tilldelningen av biljetter sålde slut på mindre än en halvtimme.

Det var lysande också lysande tittarsiffror i Danmark under semifinalen mot Österrike, fler än 25 procent av befolkningen såg exempelvis straffläggningen.

Kanske kan det leda till ett nödvändigt lyft för damfotbollen. Läser man den här artikeln inser man att dansk damfotboll rent intressemässigt ligger 20 år efter Sverige. Det är alltså tyvärr väldigt långt till någon mer varaktig, dansk damfotbollshausse.

Men den här söndagen kommer i alla fall folket i Nederländerna och Danmark att vara bänkat för att se EM-finalen. Här är min stora guide till den:

EM-final 2017: Nederländerna–Danmark
Söndag 6 augusti 17.00
Spelas på De Grolsch Veste, Enschede – en arena som under EM kallas FC Twente Arena.

TV: SVT 1 och Eurosport 1.
Tips: 60–40

Troliga laguppställningar: Nederländerna: Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Simone Boye Sörensen, Stine Larsen, Cecilie Sandvej – Sanne Troelsgaard Nielsen, Sofie Junge Pedersen, Maja Kildemoes, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder.

Domare: Esther Staubli, Schweiz

Inbördes möten: I tävlingssammanhang är det 4–3 i segrar till Danmark. Ingen tävlingsmatch har slutat oavgjord. Totalt har lagen mötts 21 gånger. Danmark har elva segrar, Nederländerna sex. Fyra gånger har det blivit oavgjort. Målskillnaden är 32–13 i dansk favör. Dock har Nederländerna vunnit lagens tre senaste möten.

Nederländerna
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.

Turneringen i siffror:
Fem raka segrar, 9–1 i målskillnad.
Avslut 65–53
Avslut mot mål: 24–15
Passningar till rätt adress: 1 337 – 267 per match

Kommentar: Inför avspark i EM gav jag värdnationen fem procents chans att ta guld och 30 procents chans att ta medalj. Medaljen är ju redan säkrad, och guldchansen har ökat rejält.

Nu får Nederländerna räknas som knapp, men klar guldfavorit. Huruvida det är bra återstår att se, för det har ju inte gått så bra för de lag som burit favoritskapet i de tidigare utslagsomgångarna.

Tittar vi på laget har förbundskapten Sarina Wiegman-Glotzbach gjort ett fantastiskt jobb. Hon var assistent 2014–16 och tog över huvudansvaret i januari efter Roger Reijners, som avgick i december i fjol.

Under sina sju månader på jobbet har Wiegman-Glotzbach byggt om landslaget på ett fantastiskt bra sätt. Hon har plockat bort flera äldre spelare ur både trupp och startelva och satsat på yngre. Hennes arbete med landslaget gör henne till en het kandidat till att vinna priset som världens bästa damfotbollstränare under 2017. En tävling där hon i första kommer att utmanas av Danmarks Nils Nielsen, Österrikes Dominik Thalhammer, Englands Mark Sampson och kanske framför allt Australiens Alen Stajcic.

Som sitt närmaste stöd har Wiegman-Glotzbach rutinerade Foppe de Haan, som är mest känd för att ha lett Heerenveens herrlag under fler än 15 säsonger.

Under EM har man sluppit skador och tränarduon har också valt att spela med i princip samma startelva i alla fem matcherna. Det är bara på ena mittbackspositionen som man gjort någon ändring. Där har Stefanie van der Gragt varit förstavalet, medan tidigare lagkaptenen Mandy van den Berg har gjort några gästspel.

Man måste ju säga att det har varit mycket modig coachning att plocka bort sin lagkapten. När det gäller backlinjen är det ju intressant att man dels har en tidigare mittfältare i Anouk Dekker som mittback och att man har Ajax nummer 10, Desiree van Lunteren, som högerback. Ja, högerbacken spelar i en tia-roll i klubblaget.

Wiegman-Glotzbachs allra mest geniala drag har dock varit att satsa fullt ut på Jackie Groenen (efternamnet uttalas Schronen) bredvid Sherida Spitse. Som jag ser det har Groenen varit EM:s klart bästa spelare. Kvaliteten i hennes passningsspel är det som har burit det nederländska laget.

Och trots att Groenen ser liten och tunn ut är hon en utmärkt närkampsspelare. Sannolikt för att hon har en bra tajming samt en låg tyngdpunkt. Här har hon säkert hjälp av att hon varit en framgångsrik judoka under ungdomsåren. Jag skrev ett inlägg om Groenens bakgrund tidigare under mästerskapet, det hittar ni här.

Trots att det varit Groenen som burit det nederländska laget känns det som att det är kvartetten Lieke Martens, Danielle de Donk, Shanice van de Sanden och Vivianne Miedema som fått de flesta rubrikerna under mästerskapet. Det handlar om en kvartett som bidrar till ett otroligt snabbt djupledsspel, en kvartett där alla har potential att bli matchvinnare.

Personligen har jag tyckt att Nederländerna fått lite för mycket beröm för att spela en posivit anfallsfotboll. Visst inledde man EM med tre halvlekar med härligt anfallsspel, men efter det har man inte anfallit speciellt mycket.

Faktum är att Nederländerna totalt sett har kommit till färre avslut per match än vad Sverige gjorde. I alla sina tre senaste matcher har värdnationen stannat på nio avslut, alltså ett var tionde minut. Det tycker jag inte är speciellt offensivt.

Däremot har det nederländska laget visat på fantastisk kvalitet i avsluten, och på taktisk förståelse. Fast det senare är inte alltid värt applåder. Jag tycker exempelvis inte att det var speciellt vackert när van de Sanden mot England sprang ner och ställde sig vid hörnflaggan i en kontring tre mot fyra innan matchuret nått 82,30. Inte vackert, men taktiskt.

Fast framför allt är det kvaliteten som skall lyftas fram. Kolla siffrorna för nederländska avslut här ovan. Nederländerna har alltså 65–52 i avslut totalt och 24–15 i avslut mot mål. Det är förstås otroligt bra gjort att sätta nio mål och bara släppa in ett med de siffrorna.

Det är oftast offensiven som lyfts fram, men att bara ha släppt in ett mål när man haft 52 avslut mot sig – det är väldigt bra. Det tyder på att man ligger nära, och är bra på att störa motståndarna i avgörande ögonblick.

Till offensiven. I de tre nederländska matcher jag har sett så noga att jag räknat klara målchanser har de haft tre, fyra respektive fyra chanser – och gjort sex mål. Det är en otroligt bra effektivitet.

Jämför man med Sverige behöver Nederländerna nästan bara hälften så många avslut för att göra mål. Sverige behövde 13,5 avslut per mål, medan Nederländerna har behövt 7,2.

En intressant notering är att Sverige faktiskt har slagit fler passningar till rätt adress per match än ”bollsäkra” Nederländerna (304 mot 267). Den stora skillnaden är ju förstås att Nederländerna har mycket bättre kvalitet på sina passningar kring straffområdet, samt att Nederländerna har varit skickligare på att få sina avslut mot mål (24 mot Sveriges 13).

Just kvaliteten kring motståndarnas straffområde blir självklart Nederländernas nyckel även i finalen. Kanske får vi se något mästerverk av det här slaget igen. För alla moment i det här målet kan man njuta av hur många gånger som helst.

I finalen har Nederländerna en stor plusfaktor på Danmark – och det är publiken. Förutom extra energi kommer den säkerligen leda till att de orange får några frisparkar extra. Kanske blir publiken tungan på vågen i en på förhand rätt öppen match.

Danmark
Världsrankning: 15 – har som bäst varit rankat som nummer 6.

Turneringen i siffror:
Tre ”rena” segrar, en straffseger och en förlust, 4–2 i målskillnad.
Avslut 63–89
Avslut mot mål: 25–25
Passningar till rätt adress: 1 523 – 285 per match (omräknat till 90-minutersmatcher).

Kommentar: Danmark kom till EM med en 3–4–3-uppställning. Den blev snart justerad till 4–4–2, vilket blev nyckeln till större stabilitet för Nils Nielsens lag.

Danmark slår ur underläge i finalen. De har lägst världsranking av de båda finallagen, och inför turneringen gav jag danskorna två procents chans till guld och 20 procents medaljchans.

Danmark är närmast efter Nederländerna det lag som har haft de snabbaste och bästa offensiva omställningarna. Mycket beroende på lagkaptenen Pernille Harder. Med sin fantastiska inställning och arbetsmoral har hon burit sitt lag. Dock skall jag säga att jag inte tyckt att hon varit så bra som man hoppats i avgörande lägen. Harder har ju exempelvis inte gjort något mål fram till finalen.

Målen är spridda på fyra olika spelare. Ett av dem har smarta Nadia Nadim gjort. När forwarden kom till EM hade hon precis tagit sig genom en period av skadebekymmer. Det märktes, för hon startade trögt men har vuxit in i turneringen.

Faktum är ju att Danmark bara har gjort fyra mål på fem matcher. Man har levt på den defensiva stabilitet man fick i samband med bytet till 4–4–2. Kollar man siffrorna på avslut har danskorna alltså haft 89 avslut mot sig. Bara två har gått in, det ena på straff, det andra på en rejäl tavla från annars lysande målvakten Stina Lykke Petersen.

I samtliga fem matcher har Danmark haft färre avslut än sin motståndare. Och det är bara mot Belgien och Österrike som danskorna haft större bollinnehav.

Fram växer alltså en bild av ett danskt lag som bygger mer på snabba omställningar än på långa anfall. Något som borde passa det nederländska mittförsvaret rätt dåligt.

När de här båda lagen möttes förra gången rev danskorna upp stora hål i det nederländska försvaret, framför allt i den andra halvleken. Jag räknade totalt till sex 100-procentiga målchanser för Danmark. Men avsluten var inte 100-procentiga, det fanns en anledning till varför den nederländska målvakten Sari van Veenendaal prisades som matchens lirare i den matchen. Och när inte hon räddade sköt danskorna över eller utanför.

I finalen måste danskorna hitta högre kvalitet i avsluten än senast.

Det faktum att Nederländerna vann gruppmatchen med 1–0 kan vara en av danskornas största tillgångar. Det kan smyga sig in en lite farlig känsla i hemmalaget att ”det här skall vi klara av”.

Medan Nederländerna har kunnat spela med samma manskap i alla matcher har Danmark nu tre tunga skador i truppen, vilket har gjort att man varierat en del i elvan. Med två mittbacksskador har forwarden Stine Larsen gått ner i mittförsvaret och skött uppgiften lysande.

Den senaste skadan, det avslitna korsbandet på Line Sigvardsen Jensen, ställer till det inför finalen. Washingtonmittfältaren har ju ansvarat för balansen på det centrala mittfältet på sistone. Nu står förbundskapten Nielsen inför frågan om han skall spela med Sofie Junge Pedersen, Nanna Christiansen eller Sanne Troelsgaard bredvid Maja Kildemoes på centralt mittfält.

Om valet faller på Junge Pedersen eller Christiansen kommer Troelsgaard flyttas ut på högerkanten. Om Troelsgaard flyttas in centralt blir det Frederikke Thögersen som får chansen på högerkanten.

En annan fråga är om Nielsen vågar fortsätta spela med relativt långsamma Line Röddik Hansen på vänsterbacken mot snabba van de Sanden. Jag tror inte det, utan gissar att Cecilie Sandvej får chansen igen, precis som förra gången mot Nederländerna. Eftersom man redan har Katrine Veje på den kanten, en spelare som inte är direkt känd för att göra ett 100-procentigt arbete i defensiven, behöver man spela den back som har störst chans att klara van de Sanden en mot en.

Defensivt är annars Rosengårdsförvärvet Simone Boye Sörensen den danska nyckelspelaren. Hon har gjort en kanonturnering. Hon är passningssäker, bra på att driva fram bollen och står oftast rätt. Dessutom avgjorde hon straffläggningen i semifinalen.

Och skulle det gå till straffläggning även i finalen, då är Danmark en het kandidat. Man har ju nämligen världens bästa straffmålvakt i Stina Lykke Petersen. Hittills i EM har hon räddat tre av de sex straffar hon haft emot sig. Eftersom två dessutom har gått över har hon bara släppt in en. Så gissningsvis vill Nederländerna avgöra inom 120 minuter.

 

Slutligen satt jag på Sparta stadion i Rotterdam när Nils Nielsen höll presskonferens efter lagens första möte. Förutom att det inte var en enda dansk journalist i rummet förvånades vi alla närvarande över Nielsens första svar.

”Jag är glad att Nederländerna vann, för värdnationen behöver gå långt i det här mästerskapet.”

Han fick frågan om han verkligen var glad över att hans lag förlorade. Då förtydligade han att:

”Jag är förstås gladast om både vi och Nederländerna går vidare.”

Nu har båda lagen gått vidare hela vägen till finalen, och man undrar ju hur glad Nielsen är om hans lag förlorar även den andra gången mot värdnationen…

Det var min guide till EM-finalen. Innan jag sätter punkt för inlägget ett litet tillägg till det förra inlägget. Där hade jag ju synpunkter på ökningen av diverse olika tråkigheter som exempelvis tröjdragningar.

Det riktiga skräckexemplet stod ju Sarah Zadrazil för mot Pernille Harder. Österrikiskan visade ändå lite skön glimt när hon kommenterade ett klipp med tröjdragningen så här:

”Jag rörde henne knappt”

Nederländerna till final utan poängförlust

Publicerad den av
7

Nederländerna är klart för EM-final mot Danmark. Värdnationen vann med 3–0 mot England i en rätt konstig match.

Konstig för att England vann avsluten med 20–9, hörnorna med 8–1 och målchanserna med 6–4, dessutom borde engelskorna nog ha tilldömts två straffar. Men tyvärr var domare Stephanie Frappart klart sämst på planen. Och för England var det här en sådan där dag när allt går emot.

Hemmalaget å sin sida hade en sådan där dag där allt funkade. Trots att man bara spelade till sig två målchanser av egen kraft på hela matchen gjorde man alltså tre mål. Och trots allt flyt kändes ju den nederländska segern rätt solklar.

De målchanser Nederländerna spelade till sig var dels den som gav 1–0-målet, dels den som gav 3–0. Det första målet var förstås ett högklassigt anfall – kanske turneringens snyggaste. Spelvändningen från Lieke Martens var mästerlig, inlägget från Jackie Groenen av högsta världsklass och nicken från Vivianne Miedema var på samma nivå.

Nu ser jag på TV12:s sändning hur hemmaspelarna firar. Det hade man gärna varit med och upplevt. För även om det var Sverige som hade förlorat gick det inte att undvika att njuta av den nederländska glädjen efter kvartsfinalen i söndags. Dagens firande lär inte vara sämre.

Det blev för övrigt två väldigt intensiva och känsloladdade semifinaler. Även om spelkvaliteten inte alltid var upp på toppnivån tycker jag ändå att det var två väldigt bra matcher, mycket just genom den där laddningen.

Tyvärr har den ökade intensiteten även medfört att en del olägenheter kommit in i damfotbollen. Man har ju sällan sett så många tröjdragningar som i den här turneringen. Semifinalerna var kanske ”värst” hittills på den fronten. Österrikes Sarah Zadrazil försökte ju klä av Pernille Harder i en kontring. Och flera av de nederländska spelarna drar väldigt mycket i tröjorna.

Men glädjande ändå att det är två spelande lag som möts i finalen på söndag. Och glädjande för damfotbollen att det är två nationer där intresset varit begränsat. För nu lär både Nederländernas och Danmarks landslag ta jättekliv när det gäller populariteten på hemmaplan.

Nederländerna har ju nått finalen genom fem raka segrar under ordinarie tid – vilket är imponerande. Inte minst var det ju så att man trodde att lagen i ovissa och jämna grupp A skulle få lida av det tuffa matcherna i slutspelet. Så har det inte blivit, utan både ettan och tvåan från gruppen är nu framme i final.

Jag såg lagens första inbördes match i Rotterdam härom veckan. Då vann Nederländerna med 1–0 efter ett straffmål. Det var en korrekt dömd, men väldigt onödig straff. Men jag tyckte att Danmark totalt sett var det bättre laget i den där matchen. Jag hade 6–3 i målchanser till danskorna, och gjorde även en notering om att Danmark borde ha fått en straff.

Men Nederländernas största tillgång i finalen är förstås att den spelas på deras hemmaplan. Det lär ju tyvärr vara en påverkande faktor när straffar utdöms. En annan nederländsk fördel är att man klarat sig ifrån skador, medan det danska laget drabbats av flera jobsposter inför och under turneringen. Men mer om finalen i kommande inlägg. Nu har jag skrivit klart för i dag.

Den stora guiden till EM-semifinalerna

Publicerad den av
2

Av EM återstår nu fyra lag och tre matcher. Två av matcherna spelas under torsdagen. Här är min guide till de båda semifinalerna:

18.00 Danmark–Österrike
Rat Verlegh Stadion, Breda

TV: SVT 2 och Eurosport 1.
Tips: 49–51

Troliga laguppställningar: Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Simone Boye Sörensen, Stine Larsen, Line Röddik Hansen – Sanne Troelsgaard Nielsen, Line Sigvardsen Jensen, Frederikke Thögersen, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder.
Österrike: Manuela Zinsberger – Katharina Schiechtl, Carina Wenninger, Sarah Puntigam, Verena Aschauer – Viktoria Schnaderbeck – Laura Feiersinger, Nicole Billa, Sarah Zadrazil, Nadine Prohaska – Nina Burger.
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina

Kommentar: Det här är verkligen en vidöppen historia. Jag tippar Österrike eftersom jag känner att Österrikes omställningsspel borde passa det danska laget dåligt. Men egentligen känns väl Danmark som knappa favoriter, och jag hade garanterat helgarderat den här matchen på stryktipset. För det här kan både gå till förlängning och straffar.

Jag såg Danmark två gånger på plats, och imponerades av laget. Men det gjorde jag även av Österrike, som jag såg spela 1–1 mot Frankrike. Den härliga glädje som de österrikiska spelarna visade efter den matchen gjorde att jag tog laget till mitt hjärta.

Österrike och Danmark stötte på varandra i genrepet inför EM, då vann Österrike med 4–2 efter att ha varit totalt överlägset. Det var garanterat en match som gav det österrikiska laget mycket av det självförtroende som redan tagit dem till en historisk EM-medalj.

Men inför semifinalen har sannolikt Danmark större nytta av det där genrepet än Österrike. Dels vet de hur bra motståndarna är, dels har de kunna reparera de brister som fanns vid det tunga nederlaget.

För Österrikes del saknas förstås Lisa Makas, som ju drog på sig en korsbandsskada i kvartsfinalen. Jag läste att det var hennes tredje korsbandsskada på två år. Grymt tungt. Hos danskorna är ju Janni Arnth borta till följd av en stressfraktur.

Kollar vi på de båda lagen känns det som att Danmark börjar hitta rätt i sitt lagbygge. Man är starkare i offensiven än i defensiven, men har ändå bara släppt in två mål på fyra matcher mot högklassigt motstånd.

Lagets nyckelspelare är förstås speluppläggaren Pernille Harder, men även försvarsjätten Simone Boye Sörensen är väldigt viktig. Den senare har verkligen varit grymt bra under EM.

De största frågetecknen finns för vem som skall spela vänsterback och vem som skall spela bredvid Line Jensen på centralt mittfält. Jag tippar att Line Röddik Hansen och Frederikke Thögersen får förtroendet på bekostnad av Cecilie Sandvej och Maja Kildemoes. En notering kring det danska laget är att det har sett väldigt tröttkört ut sista tio minuterna i alla matcher.

Österrike är mästerskapsdebutanter, och har således aldrig förlorat en mästerskapsmatch. Man har EM-turneringens hittills bästa målvakt i 21-åriga Bayern München-spelaren Manuela Zinsberger. Hon har bara släppt in ett mål, en nick på hörna från Frankrike och Amandine Henry. Där var i och för sig Zinsberger lite snett ute, men det var ingen grov tavla. Och den österrikiska målvakten har vägt upp den lilla missen med flera högklassiga räddningar, samt allmänt mycket stabilt spel.

Och senast blev ju Zinsberger även straffhjälte:

Österrike har en mycket tydlig spelidé, både i defensiven och i offensiven. Defensivt ställer man upp 4–1–4–1 så länge man ligger högt i planen, men när man närmar sig eget straffområde faller man ner i 5–4–1. Man har ett väl inarbetat presspel, med många spelare som är väldigt duktiga på att sätta den där pressen. Bäst skulle jag säga att löpstarka Nicole Billa är. Hon stressar fram många misstag från motståndarna.

När Österrike vinner bollen vill de snabbast möjligt sätta upp den på starka Nina Burger, som i sin tur brukar få fint understöd av löpstarka mittfältare som Billa, Laura Feiersinger och Sarah Zadrazil. I Makas frånvaro blir det nog Nadine Prohaska som tar den sista mittfältsplatsen. Ett alternativ skulle vara att sätta in Virginia Kirchberger i backlinjen och flytta fram spelskickliga lagkaptenen Viktoria Schnaderbeck.

Trots att Österrike i första hand utmärkt sig för sin fina defensiv är laget vasst i offensiven, och man har faktiskt både gjort fler mål och släppt in färre än Danmark. Österrikes målskillnad så här långt i EM är 5–1 medan Danmarks är 4–2.

Som sagt, det här är en vidöppen semifinal, som kan sluta precis hur som helst. Kollar man lagens inbördes historik har man mötts tre gånger på 2010-talet. Österrike har två vinster mot Danmarks enda, noterbart är att hemmalaget har vunnit alla gånger. Men i det här fjärde mötet har ju inget av lagen hemmaplan.

20.45 Nederländerna–England 
De Grolsch Veste, Enschede – under EM kallas arenan FC Twente Arena.

TV: TV 12, Eurosport 2 och Cmore Fotboll.
Tips: 40–60

Troliga laguppställningar: Nederländerna: Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
England: Siobhan Chamberlain – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Millie Bright, Demi Stokes – Ellen White, Jade Moore, Fara Williams, Jordan Nobbs – Fran Kirby och Jodie Taylor.
Domare: Stephanie Frappart, Frankrike

Kommentar: Det här är matchen mellan de enda två lag i turneringen som står på fyra raka segrar. Mellan de två lag som gjort flest mål, och släppt in minst.

Det skulle alltså kunna vara den moraliska finalen. Men i det här skrällmästerskapet kanske man inte skall ta för givet att vinnaren i den här matchen även tar hem pokalen på söndag.

Som jag ser det har England varit EM:s bästa och mest homogena lag, och de får räknas som favoriter mot värdnationen. Det här är ju två lag med klös, båda kallas ju för lejonhonorna. Det engelska laget har ju rakt av smeknamnet ”Lionesses” medan de nederländska laget lägger till en färg och kallas ”Oranje Leeuwinnen”.

Jag har sett Nederländerna två gånger live och England en. I det nederländska laget har jag noterat några svagheter, det har jag inte i det engelska. Framför allt är det brister i snabbhet i det nederländska mittförsvaret som jag tänker på. Brister som borde få det att vattnas i munnen på en engelsk skyttedrottning vid namn Jodie Taylor.

Hon avgjorde senast de båda lagen möttes. Det var i november, och England vann med 1–0. Totalt har lagen mötts fyra gånger på 2010-talet. England har två vinster och så har det blivit två kryss. Noterbart även att lagen möttes även i EM-semifinal 2009, då vann England efter förlängning.

Här är bilder från mötet i november:

Nu har ju dock mycket hänt i Nederländerna sedan dess. Inte minst har man ju bytt förbundskapten till Sarina Wiegman, ett byte som givit laget ett jättelyft.

Det som i första hand talar för hemmalaget är att de är på hemmaplan och är inne i ett slags glädjerus. Nederländerna har också en mycket vass anfallslinje sannolikt det bästa i turneringen. Och de nederländska spelarna strålar av självförtroende, inte minst vassa yttrarna Lieke Martens och Shanice van de Sanden.

På presskonferensen efter segern mot Sverige fick succémittfältaren Jackie Groenen frågan om hur hon skulle se på att få möta flera av sina gamla klubbkompisar i Chelsea.

”Det skall bli roligt att träffa dem, och sedan se till att de får åka hem”

För Nederländerna var det otroligt viktigt att skyttedrottningen Vivianne Miedema fick göra mål mot Sverige. I henne har värdnationen haft ett litet sparkapital tidigare i turneringen. Miedema är en spelare som kan göra mål mot vilket försvar som helst.

Men jag håller alltså ändå England som knapp, men klar favorit i den här matchen. Det engelska laget har gjort flest mål i turneringen och släppt in delat minst. Deras målskillnad är fina 11–1, medan Nederländerna har turneringens näst bästa målskillnad med 6–1.

När det gäller England stod jag och lyssnade på flera av deras spelare efter segern mot Frankrike i söndags. Det var tydligt att de trodde stenhårt på sin spelidé – och på att Jodie Taylor skall göra mål när chanserna dyker upp.

Taylor har varit glödhet i EM. På 238 spelade minuter har hon totalt kommit till åtta avslut – och på dem har hon gjort fem mål. Det är en fullständigt makalös siffra. Man brukar ju säga att det är bra om man gör mål på var fjärde avslut.

Noterbart är att 31-åriga Taylor gjorde sin landslagsdebut som 28-åring. Det var nuvarande förbundskaptenen Mark Sampson som trodde på den före detta Göteborgsspelaren, och som gjorde henne till förstaval som engelsk forward.

Taylor är dock inte ensam i den engelska offensiven. Hon understöds i första hand av dels nickstarka Ellen White, dels av två riktigt tekniska och spelskickliga spelare i Fran Kirby och Jordan Nobbs.

Förbundskapten Sampson har verkligen gjort ett gediget lagbygge. Han har handplockat spelare till alla positioner, och till slut fått ett lag som är väldigt svårslaget. Backlinjen är otroligt stabil och välkomponerad. Mittbackarna Steph Houghton och Millie Bright är två klippor. Och båda ytterbackarna Lucy Bronze och Demi Stokes är snabba, det blir spännande att se dem mot skickliga nederländska kantspelare.

Mittfältet är hårt arbetande. Där är viktiga Jill Scott dock avstängd för att hon tog en vansinnesvarning mot Frankrike. Min gissning är att rutinerade Fara Williams går in i Scotts ställe. En annan jobspost är att målvakten Karen Bardsley drabbades av en fraktur i högerbenet mot Frankrike och är borta från resten av EM. Dock har jag ganska god tilltro till att ersättaren Siobhan Chamberlain är ungefär jämnbra med Bardsley. Så skadan borde inte vara någon katastrof för England.

Slutligen har jag i tidigare inlägg lovat att skriva lite om den engelske förbundskaptenen. Jag har ju varit imponerad av hans arbete med det engelska laget. Samtidigt tycker jag att han är gräslig att höra under matcherna. Han skäller bland annat rätt rejält på domarna.

Jag hade aldrig stött på honom innan i söndags. Därför var jag väldigt nyfiken på att höra hur han agerade när han mötte pressen. Och jag måste säga att jag blev otroligt imponerad.

Den presskonferens han bjöd på efter 1–0-segern mot Frankrike var världsklass. Dels gillade jag att han inledde med att hylla det franska laget i allmänhet och Camille Abily i synnerhet. Men jag gillade även hur han gång på gång hyllade det arbete hans spelare lägger ner. Och då inte bara de elva som spelar, utan alla 24 som är med i Nederländerna. Sampson gav ett mycket bra intryck.

Inte minst gillade jag att han efter presskonferensen gick runt och tog de engelska journalisterna i hand, bytte något ord med var och en av dem och hälsade dem välkomna till måndagens träning. Att skapa en personlig relation med de man jobbar mot är alltid positivt. Det leder till att man behandlar varandra med respekt. Att det var möjligt att göra så berodde ju i och för sig på att det inte var så många engelska reportrar på plats. Men det är ju en annan fråga…

Sampson fick för övrigt frågan om England inte skall räknas som guldfavorit med både Tyskland och Frankrike utslagna. Han medgav att sett till ranking är det rimligt att det engelska laget får ett favorittryck. Men helst ville ha lägga över favoritskapet på andra lag, för som han sa:

”I det här mästerskapet har det inte varit bra att vara favorit…”

 

En damfotbollsresa genom Nordeuropa

Publicerad den av
1

Så är man hemma igen. Min lilla utflykt till Nederländerna slutade på 318 mil, nästan 14 dygn, 10 matcher med 13 olika lag och på fem olika arenor.

På vägen hem passade jag på att köpa på mig lite tidningar från Nederländerna, Tyskland och Danmark. Och slutsatsen är att både nederländare och danskar nu har vaknat.

För skall jag vara ärlig tycker jag att arrangörslandet knappast har ansträngt sig under mästerskapet. Jag prioriterade ju att följa det svenska lagets aktiviteter samt att hinna se så många matcher som möjligt. Därmed orkade jag inte åka in i stadskärnorna och insupa atmosfär, utan det blev mest motorvägar och infartsleder till arenorna.

Och längs motorvägarna fanns inga som helst spår av att ett Europamästerskap i fotboll spelades. Jag bodde i den lilla staden Zevenaar (drygt 30 000 invånare). Utöver att Sverige tränade på den lokala fotbollsarenan såg jag inga spår av EM i stan.

Inget i affärer, och faktiskt väldigt lite i media. Man kan säga att vad jag har sett av EM-bevakning i nederländska tidningar har det nästan till 100 procent handlat om det egna laget. Men det har inte varit daglig bevakning, det har varit en införtext på matchdagarna och en–två sidor efter.

Det har känts som en väldigt trött och plikttrogen bevakning. När värdnationens landslag hade pressträff två dagar innan kvartsfinalen mot Sverige var det mest svenska reportrar där.

Även dagen innan kvartsfinalen var det fler svenska journalister än nederländska på matcharenan i Doetinchem. Kanske att vi i Sverige även var fler under matchdagen, men där har jag svårt att bedöma, för då var det så många från andra länder som också var där.

Men nu har Nederländerna vaknat. Nu verkar det äntligen vara EM-feber i värdnationen. När jag tog en kaffe i Zevenaar i söndags hörde jag Martens och van de Sanden nämnas i flera samtal. Och de tidningar jag köpte på hemresan i måndags var äntligen späckade med artiklar om landslaget, Oranje Leeuwinnen.

De här härliga lagbilderna som togs under Wolter Kroes hyllningssång Viva Hollandia dök upp i alla tidningar.

Nederländska tidningar efter EM-kvartsfinalen

Och nu verkar det plötsligt ha blivit lite av hysteri i Nederländerna. Den här gången är det både fans…

…och media som är med på tåget. Visst var det tråkigt för Pia Sundhage och Sverige att åka ut i kvartsfinalen. Men för damfotbollen som sport är det här förstås vansinnigt kul.

De extra biljetter till semifinalen mot England som släpptes i dag var slut på fem minuter.

Det om Nederländerna. I Tyskland har man kommit längre, och i tyska tidningar har landslaget fått rätt bra uppmärksamhet i ett par års tid.

Det stod därmed rätt mycket om det tyska uttåget i de olika tidningarna. Och om det faktum att matchen regnade bort på lördagskvällen. På något ställe var det någon lustig som kopplade ihop de två sakerna. Alltså att vattnet forsade från himlen på lördagen, och ur de tyska spelarnas ögon på söndagen.

Och de var flera som grät, bland annat förbundskapten Steffi Jones. Hon är förstås en av de som får kritik, i hennes fall för att hon körde med olika startelvor i alla matcherna.

En annan som kritiseras är stjärnan Dzsenifer Marozsan, det var ju hon som skulle bära det tyska laget i EM, men hon har varit en besvikelse. Marozsan och Anja Mittag var för övrigt de enda spelarna som fick lägsta betyget av Bild i Danmarksmatchen.

Men känslan jag får från de artiklar jag läst är att Jones kommer att få fortsätta på jobbet. Hon hade ju oflytet av att ta över samtidigt som ett stort antal spelare slutade i landslaget, och de flesta experter verkar överens om att hon skall få längre tid på sig för att fortsätta genomföra den pågående generationsväxlingen.

I tidningen Die Welt ser man även något positivt med det egna uttåget. Det har ju varit så självklart att Tyskland skall vinna EM att man tidigare knappt blivit glad över gulden. Att nu alltfler länder börjar komma ikapp gör att EM blir mer intressant framöver.

Tyska tidningar efter EM-uttåget

Vill man läsa mer om debatten i Tyskland rekommenderas det här inlägget.

På färjan till Danmark sålde man två olika danska tidningar, Ekstra Bladet och BT. Båda hade tre hela sidor om den danska kvartsfinalskrällen.

Ekstra Bladet toppade sin sportbilaga med rubriken ”Vi kan vinna”. Det är förstås en korrekt insikt, för tidningen är det sannolikt även en lätt pinsam insikt. Det är nämligen lätt att se att Ekstra Bladet inte är på plats i Nederländerna.

Av fyra texter är tre från den danska nyhetsbyrån Ritzau, och den fjärde är en intervju med DR:s (Danmarks Radios) expertkommentator Arnela Muminovic.

Jag har sett Danmark på plats två gånger, båda gångerna har jag noterat att det är väldigt få danska journalister på plats i Nederländerna. Så få att det inte varit någon dansk på de danska ”efter matchen-presskonferenserna”.

Däremot har det varit några i den mixade zonen, en av dem är BT:s Christian Winther Johansen. Jag kände igen honom på hans byline.

BT är alltså på plats, deras uppvaknande har alltså kommit tidigare än konkurrenttidning Ekstra Bladet. De danska tidningarna ligger dock mycket långt efter de svenska. Faktum är att Pia Sundhage på sin avslutande presskonferens uttryckte viss förvåning över storleken det svenska medieuppbådet under de fem senaste åren.

”Jag hade inte förväntat mig att ni är så många. Men det är jag jätteglad för.”

Det svenska medieuppbådet var förstås ännu större för fyra år sedan. Det var knappast det danska. BT:s sportchef Morten Crone Sejersböl konstaterar i sin krönika att han såg Danmark–Tyskland från Sverige, där Sundhages lag är lika stort som det danska damlandslaget i handboll.

Crone Sejersböl erkänner att han för fyra år sedan inte ens visste om att Danmark skulle spela EM-slutspel i Sverige. Den här gången har han koll på mästerskapet och det danska laget. Det är ju förstås en stor förbättring.

Och kanske att det kan bli lite ”Pernille Harder-feber” i Danmark nu. Det skulle Harder vara förtjänt av på alla sätt. Jag har inte träffat henne så många gånger, men har bara positiva ord att säga. Hon verkar vara omtyckt av alla.

Dessutom är hon en unik spelare, en som är bra på det mesta. Hon är den typ av stjärna som varje tränare vill ha i sitt lag, en som leder laget både genom kreativitet i offensiven och genom stenhårt arbete i defensiven.

Danska tidningar efter EM-skrällen

Det fjärde landet på min hemresa är förstås Sverige. Väl hemma noterade jag den här utmärkta och intressanta TT-intervjun med Peter Gerhardsson. Har ni inte läst den, gör det.

Han säger ganska mycket det man vill höra i det här läget. Bland annat att han vill ha tillgång till alla spelare han kan få och att han tänker skapa en tydlig spelidé.

Här hemifrån har jag även noterat två tråkiga skador som kan påverka utgången av EM. Dels var det en fraktur som Englands målvakt Karen Bardsley drabbades av mot Frankrike. Därmed är EM över för den före detta Linköpingsmålvaktens del.

Jag måste säga att jag var förvånad att hon stod kvar så länge som hon gjorde. Redan andra gången hon låg ner, borde hon ha givit upp. Både för sin egen och för lagets skull.

En ännu tråkigare skada har drabbat Österrikes Lisa Makas. Hon som gjorde ledningsmålet i gruppspelsmatchen mot Frankrike drog av korsbandet i kvartsfinalen mot Spanien, och är alltså borta både från EM och från hela den kommande säsongen i tyska Duisburg.

Förstås vansinnigt tråkigt.

En annan tråkig sak, fast på en helt annan nivå, är att den match jag såg i söndags var Camille Abily:s sista i det franska landslaget. Jag hade inte hört det innan, att EM var hennes avskedsturnering. Men det är förstås ytterligare en stor spelare som lämnar Frankrikes lag. Louisa Cadamuro i fjol, och så nu Abily.

Englands förbundskapten Mark Sampson höll för övrigt en fantastiskt bra presskonferens efter kvartsfinalsegern. Där inledde han med att hylla Abily för hennes enastående karriär. Det gillade jag. Så agerar en stor segrare.

Mer om England och Sampson i kommande inlägg. Nu tänkte jag sätta punkt med en liten anekdot från min egen EM-resa.

Jag bodde på ett rätt ocharmigt hotell i Zevenaar, hotellet låg precis vid motorvägen. De första dagarna var det väldigt varmt, vilket gjorde att det gick åt väldigt mycket dricka. I det skedet trodde jag bara att Zevenaar var en by med ett industriområde.

För det fanns bara en Burger King och tre bensinstationer på vägen från hotellet till idrottsplatsen. Några affärer såg jag inte till. Den dricka jag behövde ha på mina utflykter köpte jag på den välsorterade Shell-macken.

Det var samma man som expierade mig de tre första dagarna. Han lärde sig snabbt att den där utlänningen bara köpte dricka. Så när jag fjärde dagen ställde upp en refillpåse med spolarvätska bredvid vattenflaskorna och läsken tittade den omtänksamme bensinmacksföreståndaren på mig och sa:

”Not to drink”

Startelvan är bekräftad

Publicerad den av
5

Nu är det bekräftat, Sverige startar precis så som Fotbollskanalen avslöjade tidigare i dag.

Nederländernas elva är också den väntade, nämligen: Sari van Veenendaal – Desiree van Lunteren, Anouk Dekker, Stefanie van der Gragt, Kika van Es – Sherida Spitse, Jackie Groenen – Shanice van de Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.

Och dömer gör världens bästa domare, Bibiana Steinhaus.

Den stora guiden till EM:s kvartsfinaler

Publicerad den av
1

I kväll drar kvartsfinalerna i EM i gång. Jag noterar att jag, trots att jag hade flera fel i min stora EM-guide, lyckades pricka sju av de åtta kvartsfinallagen. Det är bara Norge som misslyckats, och Danmark som tillkommit.

Jag har även ännu så länge rätt segrare i skytteligan, för Jodie Taylor leder ju på fyra mål, trots att hon bara har spelat 148 minuter.

Nu är det dags för nya tips. För nu är det nollställt, den enda som hänger kvar från gruppspelet är positiva eller negativa känslor. Så här är mina tankar om de fyra kvartsfinalerna som drar igång i kväll med två riktigt öppna och ovissa drabbningar:

Nederländerna–Sverige
Stadion De Vijverberg i Doetinchem, lördag 18.00

Tips: 49–51
Tv: SVT2 och Eurosport1.

Kommentar: Jag har hela tiden haft en bra känsla inför att möta Nederländerna. Det är en match där alla de ”gamla” svenska spelarna borde ha lätt att tända till lite extra. Det är även en match där Sverige inte behöver känna press att ”det här måste vi vinna”.

Tvärtom slår ju vårt svenska lag nu lite ur underläge, vilket brukar vara en fördel. Tankarna kring laget har ju för övrigt svängt rejält, efter två matcher var vi heta guldkandidater, nu efter Italienmatchen har förväntningarna sänkts betydligt.

För hemmanationen är det annorlunda. Man har tre raka uddamålssegrar i ryggen har laget medvind, och man kommer dessutom att ha stöd från drygt 10 000 supportrar. Men faktum är att jag var lite besviken på de orange supportrarna när jag såg Nederländerna–Danmark. De skapade inte alls det tryck som jag hade förväntat mig, i varje fall inte under matchen. Däremot var det skön stämning inför avspark.

Vem vet, kanske blir det bättre tryck på lilla De Vijverberg (uttalas Fajferbärsch) i Doetinchem. Men jag tror faktiskt att den svenska klacken har hyfsade chanser att hävda sig rätt bra.

Rent sportsligt har alltså Nederländerna imponerat. Framför allt har man öppnat alla tre matcherna väldigt starkt. Här är det förstås otroligt viktigt för Sverige att hålla emot i matchupptakten. Dels för att inte ge hemmalaget extra energi, dels för att vårt lag ju har haft det väldigt jobbigt när det kommit i underläge.

De är ju så att de sju senaste gångerna motståndarna har gjort matchens första mål har Sverige förlorat. Möjligen kan man se det som positivt att senast vi fick kryss från 1–0-underläge var just mot Nederländerna i OS-kvalet i mars i fjol. Och att senaste svenska segern från 1–0-underläge också var mot Nederländerna – i VM-genrepet i slutet av maj 2015.

Det skall dock sägas, att när man tittar tillbaka på 1–1-matchen i Rotterdam förra våren blir man lätt lite skraj. Då hade vi väldig tur som fick 1–1 mot ett nederländskt lag som saknade skadade Lieke Martens, och där man inte hade hittat matchat in spelskickliga Jackie Groenen. Nu i EM har de båda lyft hemmalaget rejält.

Minns att Nederländerna tog en tidig ledning i den där OS-kvalmatchen och att de hade total kontroll på den första halvleken. Ända fram till slutminuten, där mittbacken Kelly Zeeman slog en svag bakåtpassning som Olivia Schough snappade upp och förvaltade på bästa sätt.

Knappt 1,5 år senare är alltså hemmanationen ett par strån vassare i offensiven. Å andra sidan har Sverige byggt en stabilare defensiv, så det där kan kanske jämna ut sig.

Sveriges stora fördel i matchen är att vi har den överlägset största erfarenheter av avgörande utslagsmatcher. Ingen i det nederländska laget spelade senast landet vann en utslagsmatch i ett mästerskap – kvartsfinalen i EM 2009.

Där är det alltså plus för svenskt vidkommande, ett plus som lär växa för varje minut som går av matchen. Det svenska laget är tryggt i att ta matcher till förlängning och straffar. Vi borde också ha lite bättre fysik, speciellt som bara två svenskor har spelat full tid hittills, medan Nederländerna har tvingats slita hårt på sin startelva.

Tyvärr ser det ut som att Pia Sundhage ger Nederländerna lite handikapp genom att inte starta med starkaste elvan. Trots att hon nu har sett att det finns ett väl fungerande anfallspar i Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius, samt att Lotta Schelin funkar utmärkt på kanten, var känslan från gårdagens presskonferens att Sundhage tänker starta med forwardsduon Schelin/Blackstenius i kvartsfinalen. Gör hon det måste jag säga att jag har väldigt svårt att förstå hur hon tänker.

Däremot gillar jag att hon pratar om riskmiminering under den första kvarten. Sverige får som sagt inte bjuda hemmaspelarna på något i matchupptakten, för då kan det här bli riktigt jobbigt. Hemmaspelarna har sett trötta ut i slutet av matcherna, det är då Sverige skall slå till.

När det gäller den nederländska offensiven har den imponerat. Man har ett passningsskickligt mittfält och en väldigt stark anfallslinje. Men det är värt att poängtera att man trots det bara har gjort två spelmål. Alltså trots allt ett färre än Sverige.

Och det är värt att tänka på att det inte behöver vara en fördel att det har gått väldigt bra i gruppspelet. I utslagsmatcher nollställs allt, och om ett lag som gått som tåget plötsligt får lite motgång kan spelarna börja fundera. Och då kan de lag som slår ur underläge plötsligt få ett mentalt övertag. Här har man ju OS-ishockeyn 2002 som bästa exempel. Ni kommer väl ihåg hur Sverige hade tagit full poäng efter att bland annat spelat ut Kanada, medan Vitryssland kom till kvartsfinalen med två raka 8–1-förluster i bagaget. Om ni har glömt hur det gick kan ni ju alltid googla på Tommy Salo…

Tyskland–Danmark
Sparta Stadion i Rotterdam, lördag 20.45

Tips: 49–51
Tv: TV12, Eurosport1 och Cmore Fotboll.

Kommentar: Tyskland är det lag i EM som jag har sett minst av. Jag såg deras match ot Sverige på tv, men de andra två tyska matcherna har ju krockat med Sverige, vilket gjort att jag bara sett väldigt sporadiskt.

Dock har jag noterat att Tyskland har gått runt på mycket folk. Och det känns inte som att det berott på att man tänkt vila spelare, utan på att Steffi Jones inte har fått ihop laget och fortsatt håller på att testa sig fram. Senast provade hon exempelvis mittfältaren Lena Goessling som mittback.

Tyskorna har dessutom bara gjort ett godkänt spelmål, vilket är anmärkningsvärt. När det gäller Danmark har jag sett dem två gånger, mot Nederländerna och mot Norge. Och jag har blivit imponerad. Man hade i och för sig lite flyt mot norskorna på slutet. Däremot var det inte långt ifrån att man snodde både en och tre poäng från värdnationen. Danskorna har kvaliteter som borde passa Tyskland rätt dåligt. Exempelvis skulle ju Pernille Harder:s rörlighet kunna ställa till en del problem.

Danskorna har dessutom ingen som helst press på sig, alla tror ju att de skall åka ut. Eller, inte riktigt alla. Jag tror nämligen på god skrällchans här. Men det förutsätter förstås att Danmark verkligen tror på det, och inte viker ner sig av att ställas mot ”omöjliga Tyskland”.

Minns att Danmark slog ut Frankrike i kvartsfinal i det förra Europamästerskapet. Jag skulle alltså inte bli det minsta förvånad om de står för en jätteknall även den här gången.

Österrike–Spanien
Koning Willem II Stadion i Tilburg, söndag 18.00

Tips: 60–40
Tv: TV4, Eurosport1 och Cmore Live.

Kommentar: Österrike var min skrällvarning i det här mästerskapet. Så långt är jag stolt över mitt tips.

Inför avspark tippade jag att Dominik Thalhammer:s lag skulle gå till kvartsfinal, men jag gav dem ändå bara sju procents chans att erövra en medalj. Den procentsatsen är alltså nu uppe i 60.

Det österrikiska laget har ju nämligen varit ännu bättre än jag trott. För vem hade för några veckor sedan kunnat tro att laget skulle vinna grupp C före Frankrike? Österrike har dansat sig fram till kvartsfinal på ett imponerande sätt.

Fast det där med dansen gäller bara efter slutsignalerna. Under matcherna är det stenhårt jobb som varit Österrikes framgångsrecept. Laget har ett imponerande presspel, där flera spelare springer kopiösa sträckor.

När jag såg Österrike spela 1–1 mot Frankrike imponerades jag mest av lagkaptenen och speldirigenten Viktoria Schnaderbeck samt av fantastiskt löpstarka Nicole Billa. I de båda matcher Österrike har vunnit har skadedrabbade Schnaderbeck bara agerat inhoppare. Man har alltså viss bredd i truppen också.

Sett till gruppspelet är alltså Österrike klara favoriter i den här kvartsfinalen. Spanien är ju nämligen en besvikelse. Laget har massor av duktiga passningsspelare, men man saknar offensiv genombrottskraft.

Efter att ha bjudits på två mål av ett taffligt portugisiskt mittförsvar i den första halvleken av öppningsmatchen har Spanien spelat fem halvlekar utan att göra mål. Tänkta skyttedrottningen Jennifer Hermoso, som öst in mål tidigare under säsongen – både i ligan och i landslaget – verkar helt ur form.

Efter torsdagens 1–0-förlust mot Skottland pratade jag med en spansk radiojournalist. Jag frågade henne bland annat hur förbundskaptenen motiverat att inte Vero Boquete är med i EM. Svaret var:

”Han säger att han har 23 spelare som är bättre.”

Men ingen målskytt.

”Nej, han har lämnat Boquete hemma och även Atletico Madrids skyttedrottning Sonia Bermudez. Vi har fått en fantastisk lottning. Men vi trodde att Skottland skulle vara en lätt match. Men se hur det gick, vi klarade inte av att gå vidare själva, utan räddades av England. Hur skall det gå mot Österrike?”

Ja, den frågan känns motiverad. Speciellt som Spanien har problem i backlinjen. Där är framför allt mittbacken Andrea Pereira det svaga kortet. Hon är långsam i vändningarna och både England och Skottland har haft ganska klara strategier att hela tiden söka in med bollar på ytan bakom henne.

Det lär även kontringsstarka Österrike göra.

England–Frankrike
Stadion De Adelaarshorst i Deventer, söndag 20.45

Tips: 65–35
Tv: SVT1 och Eurosport2.

Kommentar: Det här blir den sista matchen jag kommer att se på plats innan jag vänder hem till Sverige. Jag hoppas att min EM-resa skall få en riktigt skön avslutning.

För det är ju en match mellan det lag som varit klart bäst i gruppspelet, England, och det lag som har klart störst potential, Frankrike.

Ännu så länge har jag inte lyckats se de engelska lejoninnorna på plats. Men jag har sett de två matcher där de spelade med sitt A-lag på tv, och man har verkligen en härlig trygghet och stabilitet i försvarsspelet.

Dessutom har man ju glödheta Jodie Taylor som hugger på allt. Hittills har hon gjort mål var 37:e minut i EM. Det är grymt imponerande. Hon har dessutom på egen hand gjort fler än vad Frankrike gjort på tre matcher.

För Frankrike är en besvikelse så här långt. Laget tog sig vidare ur gruppspelet med ett nödrop. Jag har sett deras två senaste matcher på plats, och båda gångerna har de haft extremt svårt att spela sig till målchanser.

På tre matcher har man inte heller gjort ett enda spelmål, utan de tre mål man har gjort har alla kommit på fasta situationer.

På presskonferenserna har deras förbundskapten Olivier Echouafni har hittat olika saker att gnälla på, inte minst på motståndare som backar hem och krymper ytor. Det känns som ett tecken på frustration över att han inte kunnat få ordning på lagets anfallsspel sedan skadan som gjorde att Amel Majri missade EM.

Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney är fantastiska bollspelare, rörliga och med skön bolltouch – men ingen av dem känns helt i toppform. Det tredje forwardsalternativet Marie-Laure Delie är statisk och lättläst, vilket gör att Echouafni lär ha en hel del funderingar över hur han skall lösa anfallsgåtan mot England.

Han får även fundera lite över backlinjen. Ytterbacken Eve Periset är ju avstängd till följd av sin målchansutvisning mot Schweiz, dessutom har mittbacken och lagkaptenen Wendie Renard dragit på sig två gula kort och får också se matchen från läktaren.

Framför allt Renard är ett stort avbräck. Även om både Griedge Mbock Bathy och Laura Georges är mycket duktiga mittbackar har de inte spelat så mycket ihop. Och Renard är ju kanske världens bästa försvarsspelare.

Frankrike har även historiken emot sig. Det är i medaljmatcherna det roliga brukar ta slut för franska lagen. Egentligen ser jag inget som talar för att det här laget skall vara mentalt starkare än tidigare franska upplagor.

Det var ju mer ett grovt schweiziskt misstag än fransk styrka som gjorde att fransyskorna lyckades gå vidare till kvartsfinal. Och när jag efter Österrikematchen pratade med Frankrikes bästa spelare hittills i EM, Amandine Henry, kändes det inte som att hon var övertygad om att laget skulle få ordning på spelet.

Ser man till den fysiska biten har England vilat hela sitt A-lag. Man spelade ju med en ren reservuppställning mot Portugal. Där är det alltså fördel England.

Jag tror alltså på engelsk seger. Men jag kastar in två brasklappar. Den ena är att England faktiskt inte har besegrat Frankrike sedan damfotbollens barndom – 1974. Det andra är att dagens Frankrike är väldigt svårt att besegra. Laget har världens längsta nu löpande sviten av landskamper utan förlust, den är uppe i 14 raka matcher.

Senaste förlusten kom mot Kanada den 13 augusti i fjol. Och just det, det var ju senaste gången fransyskorna spelade en kvartsfinal i ett stort mästerskap…

Intervju med Rolfö, som tycks bli bänkad

Publicerad den av
Svara

Det har gått några timmar sedan dagens svenska presskonferens i Doetinchem. Jag tycker ofta att de här presskonferenserna dagen före match är rätt tråkiga.

Men i dag tycker jag att Pia Sundhage och Hedvig Lindahl gjorde ett bra jobb. Det känns som att Sundhage är tillbaka i den form hon hade under EM 2013. Hon hade bra svar på det mesta. Bland annat gillade jag att hon pratade mycket om riskminimering under första kvarten. Det blir väldigt viktigt, för Nederländerna har varit starka i matchupptakterna. Och då gäller det att inte bjuda på något.

Naturligtvis avslöjade inte vår förbundskapten sin startelva, men den känsla man fick var att det blir Lotta Schelin och Stina Blackstenius som bildar forwardspar. Det innebär väl i sin tur att Olivia Schough återigen får chansen på vänsterkanten.

Det var inget snack om vänsterbacksplatsen, men min känsla är att det blir Jonna Andersson igen. Dels för att hon har varit förstavalet hela tiden sedan OS, dels för att hon klarade sig bra mot Tyskland.

Alternativen är ju Elin Rubensson och Magdalena Eriksson. Göteborgsspelaren tror jag dock miste sin chans mot Italien, där hon ju hade en tung dag. Med tanke på att Eriksson i OS-kvalet gick direkt från startelvan mot Schweiz till läktaren mot Nederländerna är min känsla att förbundskaptenerna inte tycker att hennes snabbhet räcker mot snabba, orange lejoninnor.

Personligen hade jag ju föredragit att Sundhage satsat på Schelin som yttermittfältare och kört med Blackstenius och Fridolina Rolfö som forwardspar.

Fridolina Rolfö

Just Rolfö har jag lyssnat på både direkt efter Italienmatchen och vid tisdagens svenska pressträff. Här är lite frågor och svar från de båda tillfällena. Den första frågan handlar om det fina samarbetet med Blackstenius mot Italien.

– Vi känner varandra väldigt bra och har spelat ihop i tre år i Linköping. Det sitter lite i ryggmärgen, man vet hur man ska spela.

Chansen att få starta med Stina mot Nederländerna?
– Svårt att säga, det är helt upp till Pia. Det handlar om hur hon tänker, både vilka spelare hon vill kombinera, och rent taktiskt, vilka spelare passar bäst mot det här motståndet.

Vad säger du om Nederländerna?
– Jag har blivit väldigt imponerad. De har gjort det jättebra, ett av de lag som sett starkast ut hittills i turneringen. De har satsat på unga spelare tidigt. Det kanske också beror på att de inte riktigt har den bredd som vi har i Sverige. Men jättekul att se på vissa av de här spelarna, till exempel Vivanne Miedema som jag spelat med, som ligger som toppforward. Hon är 21 år – och hon är rutinerad. Så många spelare har vi inte i vårt lag som är kring 20 och rutinerade.

– De går mycket på fart, framför allt på kanterna. Där de har väldigt skickliga spelare, Martens och Van de Sanden är väldigt skickliga på att slå inlägg, men även på att komma till avslut.

Hur stoppar man bäst Miedema?
– Hon är en otroligt duktig boxspelare, så det gäller att vi har bra koll på var hon är. För blir hon rättvänd i straffområdet så gör hon ofta mål. Nu har hon inte fått de lägena, det har mer blivit inläggsspel. Men ha bra koll på henne, ligga nära och vara tuff mot henne.

Har du lärt dig något, rent psykologiskt, i Tyskland?
– Ja, det skulle jag säga, mycket. Att ta raka direktiv, hela den biten, och att vara lite rakare, det är väl den största biten jag lärt mig hittills.

Var det en tuff omställning?
– Ja, det skulle jag säga. Det hade nog varit värre om jag varit lite yngre. Nu har man ändå varit på den här nivån, och man vet vad som krävs. Man är mer självkritisk och kan ta de här delarna.

Hur ser du på att det nu är utslagningsmatcher som gäller?
– Det är ju de här matcherna man tränar för att få spela, de man vill uppleva. Man njuter verkligen.

Om det skulle bli straffläggning, och du är inne på planen, slår du en då?
– Det är helt upp till Pia. Men jag tror det finns andra som har mer rutin just med den biten, både med straffläggning, nervositet och hela den biten.

 

Snack med Schelin inför kvartsfinalen

Publicerad den av
2

Lotta Schelin

Jag sitter nu i presscentret i Doetinchem. Jag har just lämnat text och krönika till BT, och jag börjar gå igenom det material jag samlat på mig sedan Italienmatchen.

I den mixade zonen efter matchen snackade jag lite med Lotta Schelin om Nederländerna. Först konstaterade hon att det finns fördelar med att möta värdnationen.

– Danmark är farligt också, och där hade vi nog haft ett större favoritskap, eller favorittryck. Nu möter vi Nederländerna på hemmaplan. Då får de all press. För oss gäller det bara att njuta av det så.

Hur ser du på Nederländernas insats hittills i turneringen?
– De gör väl lite som en oftast värdnation gör: pinnar på, har självförtroende och en tolfte spelare. Alltså, jag tycker att de gör det väldigt bra. De har ju alltså varit väldigt stabila under en lång tid. Vi mötte ju dem i OS-kvalet och man såg ju redan då att det är ett riktigt bra lag. Och de har ju bara släppt in ett mål, så de har varit väldigt stabila bakåt också. Ett riktigt bra lag, men om vi sätter lagen bredvid varandra tycker jag att det är två likvärdiga lag. Så det gäller bara för oss att låta oss bäras fram av deras publik också, att njuta lite av det.

Hur ser du på deras offensiva trio med Lieke Martens, Vivianne Miedema och Shanice Van de Sanden?
– Det är en riktigt bra trio, det är klart. Det är hög klass på de spelarna. Jag spelar ju med Lieke, hon har varit fantastisk under våren, så herre gud. Men jag tycker att vi har spelat ett bra försvarsspel, och att det här går att lösa.

Om du i stället tittar på deras backlinje, vad ser du då?
– Det jag har sett har de bytt lite spelare där. De är bra, de är stabila. De har inte släppt in många mål. Men som alltid, vi har fart, och det kan de nog vara rädda för. Vi kan nog utnyttja de delarna.

Efter lite snack om Italienmatchen får Schelin frågan om hon minns hur det var att själv spela kvartsfinal på hemmaplan.

– Ja, i Halmstad. Vi hade kanske lite mer fördelaktigt motstånd, Island. Men det var svinkul. En av våra roligaste matcher, med fullt ös på läktaren. Klart man lyfts ju verkligen av det. Men 80 000 på Maracana, och vi kunde ändå klara av det. Det är ju en styrka, och vi kan ta med det. Jag vet att när vi var där kände man mer ”Oh, vad häftigt”, man lyftes av det mer än man trycktes ner. Och vi har ju ganska många som var med och har erfarenhet. Man skall inte hänga kvar i det gamla, men man kan plocka med sig det goa och positiva.

Hur är det att slå ut en värdnation?
– Det är rätt gött faktiskt… Varför inte igen, men det kommer att bli tufft. Det hade visat på en riktigt schysst styrka, så vi siktar på det.

Sundhage förbereder sig för Nederländerna

Publicerad den av
3

Fotbollskanalen har nyss presenterat det som sannolikt är kvällens svenska startelva. Den är intressant, det känns nämligen som att Pia Sundhage testar uppställning inför en trolig kvartsfinal mot Nederländerna.

Elvan mot Italien ser alltså ut så här enligt Fotbollskanalen: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Caroline Seger, Olivia Schough – Lotta Schelin och Stina Blackstenius.

Stämmer det här innebär det alltså att Jessica Samuelsson, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist vilar jämfört med förra matchen. Jag hade ju som bekant gärna sett att Sundhage hade vilat så många spelare som möjligt i kväll. Men jag tycker ändå att det här känns som en väldigt smart lösning av vår förbundskapten. Jag tror nämligen att alla tre bytena är av taktisk karaktär, och inte i första hand för att nämnda spelare behöver vilas.

Om vi börjar på det centrala mittfältet har inte Dahlkvist och Seger fått till det i offensiven. Men det svenska spelet blev bättre när Folkesson kom in mot Ryssland. Eftersom Dahlkvist inte tillhör Sundhages heliga spelare tror jag att Rosengårdsmittfältaren nu ges en chans att sno åt sig platsen till slutspelet.

Nilla Fischer har varit stabil hittills, men inte lysande. Eftersom Sundhage garanterat gärna vill ha Magdalena Erikssons vänsterfot på planen görs här ett test av hur Sembrant och Eriksson skulle funka ihop.

Sedan tror jag att de båda ytterbackarna får tävla om vem som skall spela vänsterback i det troliga kvartsfinalmötet med Nederländerna. I den matchen kommer det att gå fort på kanterna, så då kommer det att krävas två snabba ytterbackar. Samuelsson är förstås given, den andra platsen lär gå till den som klarar sig bäst i kväll.

För som ni alla säkert vet vid det här laget blir det antingen Nederländerna eller Danmark i kvartsfinal för Sverige. Ja, jag vet att vi fortfarande kan åka ut, men den risken är så liten att jag bortser från den.

Eftersom Ryssland var väldigt svagt tror jag att Tyskland kommer att göra många fler mål än Sverige i kväll, vilket talar för en andraplats – och möte med Nederländerna i Doetinchem.

 

Med hjärtat i motståndarlägret

Publicerad den av
1

Under måndagen avslutas grupp A med matcherna Nederländerna–Belgien och Norge–Danmark.

Därmed är det läge att berätta historien om Jackie Groenen (uttalas Schroonen), den nederländska mittfältsstjärnan som ville spela för Belgien – men stoppades av Fifa.

Jackie Groenen

22-åriga Groenen är en idrottstalang lite utöver det vanliga. Redan som 17-åring värvades hon till Duisburg i Frauen–Bundesliga. Då valde hon att lägga ner den judokarriär som bland annat givit ett JEM-brons och en mängd nederländska mästerskapstitlar. Efter Duisburg har hon gjort en säsong i Chelsea och nu två i Frankfurt.

Groenen är född i Tilburg i Nederländerna, men uppvuxen i Poppel, som ligger i Belgien, precis vid gränsen mot Nederländerna. Trots att hon bodde i Belgien representerade hon Nederländerna på ungdomsnivå, både i fotboll och judo.

När hon blev senior ville dock Groenen byta landslag till Belgien. Det fanns bara ett krux, hon hade inget belgiskt pass. Och Fifa gjorde klart att de bara godkände nationsbytet om Groenen skaffade sig belgiskt medborgarskap.

När det stod klart att processen skulle ta flera år ångrade sig Groenen. Strax innan OS-kvalet förra våren förklarade den spelskickliga mittfältaren att hon trots allt ville spela för Nederländerna. Och nu är det alltså dags för Groenen att för första gången spela en tävlingsmatch för Nederländerna mot det lag hon helst vill representera, Belgien.

Mariann Gajhede Knudsen

Saken är att det finns en liknande historia i måndagskvällens andra match. Fast där handlar det om en ledare, och inte en spelare. Det är den före detta Linköpingsspelaren Mariann Gajhede Knudsen spelade den första halvan av EM-kvalet för Danmark. I vintras rekryterades hon som fystränare av Martin Sjögren och Norge.

Tillbaka till Groenen. Personligen tycker jag att hon är en av EM:s mest intressanta spelare så här långt. Hon var lysande i 90 minuter mot Norge och i 45 mot Danmark. Hon är exempelvis fantastiskt bra på att sticka in precisa passningar bakom motståndarnas backlinje, ofta till snabba Shanice van de Sanden.

Jag satt och studerade Groenen under den nederländska uppvärmningen och såg hur bra hon rör sig. Hon ville hela tiden ha bollen och såg alltid till att vara spelbar. Dessutom gör nog judoträningen att hon har en väldigt bra balans, trots att hon är liten och inte speciellt muskulös.

För Nederländerna gäller följande i kvällens match mot Belgien:
1) Tar man poäng vinner man gruppen.
2) Vid förlust blir man grupptvåa – om Norge samtidigt tar poäng av Danmark.
3) Om Nederländerna förlorar och Danmark samtidigt slår Norge riskerar däremot Nederländerna att åka ut. Då avgörs avancemanget på de inbördes resultaten mellan Nederländerna, Belgien och Danmark. Den tabellen ser just nu ut så här:

1) Nederländerna  1  1–0   3 (+1 mot Norge)
2) Danmark           2  1–1   3 (har inte mött Norge)
——
3) Belgien              1  0–1   0 (+2 mot Norge)

Men om Belgien vinner med två måls marginal faller Nederländerna ner i botten på tabellen. Skulle Belgien vinna med 1–0 hamnar alla tre lika. Då avgör resultatet mot Norge, och där ligger Nederländerna i alla fall bakom Belgien.

För Belgien gäller följande mot Nederländerna:
4) Laget går vidare om man vinner mot Nederländerna. Man gör det som gruppetta, om Danmark samtidigt tappar poäng.
5) Om man slår Nederländerna med 1–0 samtidigt som Danmark vinner mot Norge med 2–0 går Belgien och Danmark vidare, den inbördes placeringen avgörs av Fair play. Där ligger Danmark illa till med sju gula kort, mot Belgiens tre.
6) Belgien kan även gå vidare vid kryss, men då gäller att Norge samtidigt måste vinna mot Danmark.
7) Belgien kan även gå vidare vid förlust, men då måste Norge vinna med ett eller två måls marginal mot Danmark. I det läget blir det nämligen inbördes möte mellan Belgien, Danmark och Norge. Och den tabellen ser just nu ut så här:

1) Belgien     2    2–1   3
2) Danmark  1    1–0   3
——
3) Norge       1    0–2   3

För Danmark gäller följande mot Norge:
8) Tar man fler poäng än Belgien går man vidare som grupptvåa.
9) Blir det kryss i båda matcherna går Danmark också vidare som grupptvåa.
10) Om Belgien vinner sin match med uddamålet, och gör fler mål än ett (alltså 2–1, 3–2 och så vidare) är Danmark utslaget oavsett resultat mot Norge.
11) Om Danmark vinner, samtidigt som Belgien vinner med två mål eller fler mot Nederländerna är danskorna vidare som grupptvåa.
12) Om Danmark vinner med 1–0 mot Norge samtidigt som Belgien vinner med 1–0 mot Nederländerna är Belgien klara gruppsegrare. Vilka av Danmark och Nederländerna som blir tvåa avgörs av vilka som skött sig bäst i Fair Playligan. Där är det fördel Nederländerna, som bara har ett gult kort hittills, medan Danmark har sju.
13) Vinner Danmark med minst två måls marginal mot Norge samtidigt som Belgien vinner med 1–0 mot Nederländerna är Danmark vidare.
14) Danmark kan inte gå vidare vid förlust mot Norge.

Slutligen gäller följande för Norge:
15) Enda chansen att gå vidare är att vinna mot Danmark med minst tre måls marginal samtidigt som Belgien förlorar mot Nederländerna. Då blir det tabellen under punkt sju som gäller, och där måste alltså Norge upp på plusmålskillnad.

Jag kan ha missat något scenario, men tror att jag fick med de flesta. Båda matcherna spelas för övrigt 20.45.

Ett litet samtal om publiktryck

Publicerad den av
2

Snart har jag varit på plats i Nederländerna i fyra dygn. Och jag sitter nu på min fjärde arena, den här gången Stadion Galgenwaard (uttalas Schalschenvaart) i Utrecht. Här ska det 20.45 bli tidig gruppfinal i grupp C mellan Frankrike och Österrike.

I väntan på den matchen sitter jag i presscentret och kikar på Island–Schweiz på storbildsskärm. Det är en match som står 2–1 till Schweiz i början av den andra halvleken och där bollen knappt rörde marken under de första 25 minuterna.

Fanndis Fridriksdottir

I den 33:e låg bollen i mål. Då var det istället Fanndis Fridriksdottir som var högt upp i luften, svävande på ett lyckomoln i sjunde himlen över sitt 1–0-mål. Den isländska fotbollen är inte estetiskt tilltalande, men man blir ju lyrisk av spelarnas offervilja. Det finns så vansinnigt mycket hjärta och stolthet i det laget. I slutet av halvleken kvitterade Lara Dickenmann, och i början av andra har Ramona Bachmann nickat in 2–1.

Tidigare i dag var jag på pressträff på det svenska spelarhotellet. Där var jag en av de som pratade kvartsfinal med en av gårdagens allra hetaste spelare, Magdalena Eriksson.

Magdalena Eriksson

Jag kom in när hon var mitt i ett resonemang kring Norge och Martin Sjögren. Jag uppfattade att hon menade att det krävs spelare med stort självförtroende för att våga spela på det sätt som Sjögren vill. Man måste våga spela sig ur situationerna, något de norska spelarna inte verkar trygga med.

Sedan ombad Eriksson ge sin syn på grupp A, eftersom det ju är därifrån som den svenska kvartsfinalmotståndaren kommer att komma:

– Belgien chockade ju lite, men jag tror att Holland är för starka, så jag tror att Holland blir gruppetta. Sedan blir det fajt om andraplatsen där, men det skall mycket till för att Norge vinner med tre–fyra mål.

Ni kommer ju att veta när ni spelar vilket motstånd som väntar om ni blir etta respektive tvåa.
– Ja, det är ju kanske en fördel för oss. Men samtidigt är alla lag i den gruppen ganska jämnbra, och det ger en respekt att komma etta i gruppen, så det är klart att vi vill att vi skall komma etta, oavsett vilka vi får möta i den andra gruppen.

Har du sett något av Belgien?
– Jag har sett båda deras matcher. De har en jäkla go i laget, det känns som att de är påhejade av sina fans och har mycket vilja och kraft, det kanske inte ser så snyggt ut alla gånger, men det lyckas ändå. 2–0 mot Norge är ju ett otroligt bra resultat.

Men Belgien skulle väl ändå vara en drömmotståndare?
– Nä… Det blir ju nästan som att möta Holland light eftersom de har så mycket fans här, så just den biten blir tuff. Och det skall man inte underskatta. Vi fick ju möta 70 000 brasilianare i OS, och det var inte alltid lätt.

Skulle det bli Nederländerna så kommer det ju att bli tryck.
– Ja, det får vi förbereda oss på innan. Så fort de kommer över på vår planhalva kommer det att dåna, så man kommer inte direkt att kunna prata med varandra på planen.

Hur förbereder man sig på det?
– Bra fråga. Jag tror att det handlar om rutin. Jag kunde i alla fall inte föreställa mig att det skulle vara som det var i OS. Jag tyckte att det var tufft, för man är så van vid att kunna prata med varandra. I damallsvenskan spelar vi ofta inför 500 pers alltså. De som har varit med om det får berätta för de som inte har varit med, så att man sprider i laget. Vi kommer att få en chock, men när man väl är inne i matchen stänger man det ute.

Ni har inget teckenspråk ni kan använda?
– Nej, inget synkat. Man försöker med olika tecken, men det verkar inte vara så många som förstår vad tecknen betyder. Så vi kanske får hitta på något så att alla förstår vad man menar.

I herrfotbollen spelar ju många lag alltid inför den typen av ljudkuliss, så det borde ju finnas någon typ av kommunikationssätt.
– Ja, jag får nog googla om det… Och sedan få med alla andra på tåget. Skicka lite bilder. Det var en bra idé.

Det blir spännande att se hur Eriksson kommer att användas framöver i turneringen. Anfallsmässigt är hon ju ett jättevapen. I går hade Sverige sju hörnor, varav tre från höger. Alla tre högerhörnorna var ytterst nära att bli mål, dessutom var det nära på en av de från vänster. Att skapa kvalificerade målchanser på fyra av sju hörnor är fantastiskt bra, något Pia Sundhage förstås är medveten om.

Samtidigt tar man en defensiv risk när man spelar trion Nilla Fischer, Linda Sembrant och Eriksson samtidigt i backlinjen. För då har vi bara en snabb back, och hon finns längst ut till höger. Jag tror att Sundhage kommer att göra olika val beroende på vilket motstånd som väntar i kvartsfinalen. Mot Nederländerna, med blixtsnabba Shanice van de Sanden på högerkanten, behövs det nog mer snabbhet på Sveriges vänstersida.

Upp till bevis för Sverige – och Schelin

Publicerad den av
2

I kväll spelar Sverige måstematch mot Ryssland i Deventer. Det är en match vårt landslag skall vinna, och det är även en typ av match Sverige brukar vara bra på att vinna.

För är det något landslaget varit riktigt bra på under senare år så är det att ta tre poäng i matcherna mot lägre rankade lag. Det är inte alltid vackert, och det blir alltmer sällan stora segrar, men det blir segrar.

Och det viktigaste i kväll är att vinna. Gör Sverige ett mål mer än Ryssland är det tillräckligt.

Samtidigt har Ryssland det sämsta försvaret Sverige kommer att stöta på under det här EM-slutspelet. Skall vårt lag hitta någon form av självförtroende i motståndarnas straffområde är det i kväll det skall ske.

I min krönika i Borås Tidning skrev jag i dag om att det är upp till bevis för Lotta Schelin. Det är i matcher som den här hon måste visa att hon kan leva upp till det 100-procentiga förtroende som hon får från Pia Sundhage.

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Om inte Schelin gör en bra insats i kväll borde Sundhage ta en rejäl funderare kring användandet av som ena lagkapten. Fast det verkar ju i och för sig Sundhage redan har gjort. Att hon testat Schelin som kantspelare på träning är ju ett tecken på att funderingar pågår.

Och tanken att använda Schelin på kanten är inte så dum. Hon är duktig när hon kommer rättvänd, och från kanten blir hon det mer naturligt. Men det där handlar mer om matcher mot högt upptryckta försvar. I dag gissar jag att Ryssland kommer att ställa sig långt ner på egen planhalva.

Då blir inläggsspelet viktigt. Och då skulle jag personligen föredra att Sundhage startat med Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius som forwards och med Pauline Hammarlund som yttermittfältare. På så sätt skulle Sundhage ha inne alla de spelare som är bäst på inlöp i straffområdet, samt att hon hade haft de bästa huvudspelarna på planen.

Mitt förslag kommer ju inte att bli verklighet, för Sundhage kommer att spela Schelin. Men då gäller det att hitta ett spelsätt som passar Rosengårdsforwarden. För även om Schelin har blivit bättre på att nicka är hon inte en spelare man matar inlägg mot. Jag hoppas att Olivia Schough får vila mot Ryssland, hon är ju nämligen ännu sämre på att nicka. Och de båda är är dessutom dåliga på att tajma sina löpningar i straffområdet.

Nilla Fischer

Bristen på hot i spelet gör att fasta situationer i allmänhet och hörnor i synnerhet har blivit Sveriges enda riktigt bra anfallsvapen under Sundhages ledning. Jag skrev i ett tidigare inlägg att Nilla Fischer har varit första svenska målskytt i tre raka mästerskap. Det var fel, och har korrigerats. Hon har ju till och med varit första svenska målskytt i fyra raka mästerskap. Det säger ju en hel del om hur Sverige gör sina viktiga mål.

Om jag kort återvänder till punkten inlöp hoppas jag att Caroline Seger i kväll är lika kompromisslös i sina löpningar in i straffområdet som hon var mot Skottland – för där var Seger för en gångs skull ett bra svenskt offensivt vapen.

Det ryska laget är inte ofarligt, men gör Sverige sitt jobb skall det bli tre poäng. Men man får inte slarva. I det här mästerskapet har de mindre namnkunniga nationerna visat att de närmar sig de stora. Det har ju inte minst Norge fått känna på.

Därmed har vi hamnat i jämna grupp A. Det var på förhand den mest ovissa gruppen, och inför slutomgången har alla fyra lagen kvar möjligheten att gå vidare. Även om den norska chansen är rätt liten.

Men inte ens Nederländerna kan känna sig säkra på avancemang. Förlorar de exempelvis med 1–0 mot Belgien samtidigt som Danmark vinner med 2–0 mot Norge är värdnationen ute.

Faktum är att Belgien har ett rätt bra läge att gå vidare, även om man skulle förlora mot Nederländerna. För om Norge vinner mot Danmark med ett eller två måls marginal är Belgien vidare oavsett eget resultat i slutomgången. Och Norge lär ju vara väldigt motiverat att inte lämna mästerskapet mål- och segerlöst.

Men sett till de två första omgångarna är förstås Danmark klara favoriter mot norskorna.

Jag var ju i Rotterdam i går och såg Danmark förlora med 1–0 mot Nederländerna. Hemmalaget hade 20–8 i avslut, men min räkning över riktigt farliga målchanser vann Danmark med 6–4.

Under matchen var det så många spelare och så många saker jag ville studera i de båda lagen, att jag blev lätt splittrad. Den andra halvleken ägnades mest åt att kolla på den nederländska backlinjen, som jag tycker tappade flera nivåer i klass när Mandy van den Berg klev av i minut 54.

Den nederländska förbundskaptenen Sarina Wiegman-Glotzbach förklarade på presskonferensen att bytet gjordes för att Anouk Dekker och Stefanie van der Gragt är ett väldigt väl fungerande mittbackspar. Jag vet inte om jag håller med om det.

Jag tyckte att hemmalaget blev väldigt mycket fegare när van den Berg klev av. Backlinjen föll hela tiden, och man tappade därmed mycket i aggressivitet – vilket danskorna snabbt utnyttjade. Om Pernille Harder och framför allt Sanne Troelsgaard varit effektiva kunde det lika gärna blivit dansk seger.

På presskonferensen överraskade för övrigt den danske förbundskaptenen Niels Nielsen och sa att:

”Jag är glad att Nederländerna vann, för värdnationen behöver gå långt i det här mästerskapet.”

Jag förstår vad han menar. Men det låter ju lite konstigt att tränaren för det lag som just förlorat är glad över att det andra laget tog alla tre poängen.

Något som var väldigt långt ifrån klockrent i matchen var domarinsatsen. Tyska Riem Hussein var inte nära att hänga med i tempot. Dock var hon rätt ute när hon dömde straff till Danielle de Donk. Det ser man tydligt här på reprisbild två:

Kort om första gruppomgången

Publicerad den av
5

En fjärdedel av EM-turneringen är spelad, och alla lag har visat upp sig varsin gång. För och främst kan man notera att det var väldigt jämnt och målfattigt i grupperna A, B och C, medan det som väntat var ganska stor skillnad mellan topp- och bottenlagen i grupp D.

Jag har ju tidigare konstaterat att de flesta lag har börjat lära sig försvarsspel, vilket gör att antalet målfester numera har minskat rätt rejält.

Jag tänkte ge mig på en kort sammanfattning av det vi hittills har fått se. Här är första omgångens…

…bästa lag: Nederländerna och England. Att engelskorna skulle vara bra, det visste jag. Men att Nederländerna höll så hög klass, det var en positiv överraskning som kan bli negativ. Negativ i den bemärkelsen att det ju nämligen kan bli vårt svenska lag som kan komma att ställas mot de orange lejonhonorna i kvartsfinal.

…trögstartade storlag: Både Tyskland och Frankrike hackade i gång sina motorer. När det gäller fransyskorna har spelet hackat i tre raka matcher nu. Börjar det smyga sig in lite osäkerhet i laget, tro? Men man blir inte Europamästare på att imponera i gruppspelet. Det är i utslagningsmatcherna som tyskor och fransyskor skall visa sin klass.

…positiva överraskningar: Nederländerna är nämnda. Därför får det i första hand bli Ryssland och Island under den här vinjetten. Jag trodde inte att ryskorna skulle vara nära att ta poäng i EM. Men efter första omgången leder de grupp B före Tyskland och Sverige. Det var ett helt annat ryskt lag i EM-premiären än det svenskorna krossade i Algarve. Och även om Island förlorade med 1–0 mot Frankrike var ”The Dottirs” mycket starkare och stabilare än jag hade trott. Kul att se.

…svenska utropstecken: En hållen nolla mot Tyskland. Vi har ju nått ett par oavgjorda resultat i tyskkamper genom åren (och sedan ändå förlorat i förlängning). Det är däremot mer sällan som vi håller nollan mot tyskorna. Det här var blott fjärde gången någonsin. Så den väl genomförda försvarsinsatsen i Breda lär har gjort att det defensiva självförtroendet växte ytterligare. Det är förstås viktigt.

…kryss: Sverige–Tyskland 0–0 är enda matchen hittills som slutat oavgjord. Noterbart var även att det var oavgjort, 91–91 i passningar till fel adress. Däremot var det långt ifrån oavgjort i passningar till rätt adress. Där vann Tyskland med förkrossande 465–267. Det innebär att Sverige hade en passningsprocent på 74,6 medan tyskorna hade 84,6. Där har Sverige något att jobba på, samtidigt som det viktigaste inte är att ha bollen mest – utan att använda bollen bäst.

…snyggaste mål: Jordan Nobbs 5–0-volley mot Skottland.

…bästa spelare: Jag satt och funderade över den rubriken inför England–Skottland. Jag tänkte att det kanske får bli någon i Nederländerna, exempelvis Jackie Groenen. Men hon får se sig besegrad. Omgångens spelare blir förstås Jodie Taylor, som byttes ut efter 59 minuter i matchen England–Skottland. På den tiden hann hon bli första tremålsskytt i en EM-match på drygt 20 år.

Slutligen några ord om de 15 minuter vi i media fick se från dagens svenska träning. Alla såg ut att träna för fullt, och det roligaste som hände var när Lilie Persson fick fylla ut en kvadrat, och Pia Sundhage omgående gav henne smeknamnet Morozova.