Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter
:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

Malmö ropar ”vargen kommer” lite för ofta – och Vero vill ha 21

Dags att ta ett svep kring några av de senaste dagarnas hetaste händelser/nyheter. Här kommer lite synpunkter kring Vero Boquete:s tröjnummer, Malmös ekonomiska kris, Susanne Erlandsson, Sara Larsson och Lisa De Vanna:s silencio stampa.
Som grädde på moset får du också reda på vilka Champions League-kvartsfinaler som Eurosport direksänder.

* Madelaine Edlund gjorde båda målen när Tyresö slog Kif Örebro med 2-0 i årets första träningsmatch för den storsatsande guldfavoriten.
Edlund i all ära. Den spelare i Tyresö jag är mest spänd på är Vero Boquete. Hon stod för ett assist i sin debut, och var tydligen bra enligt damfotboll.com.
Vero skall tydligen spela i tröja nummer 40 i år. Jag läste i en spansk intervju att hon helst hade velat ha nummer 21, bland annat som en hyllning till Espanyols avlidne lagkapten Dani Jarque. Vero sa så här i intervjun:

”Innerst inne kommer jag alltid att vara en nummer 21.”

Vad jag sett på klubbens hemsida verkar Tyresö inte ha någon med nummer 21 i truppen, så Vero borde kunna få sin önskan uppfylld.
Själv hade hon uppfattat att det var för att klubben fyller 40 år de ville att hon skulle spela med aktuellt tröjnummer. Men i klubbsymbolen står det att TFF är bildad 1971 – så då borde hon ju i så fall få tröja 41 i år…

* Sara Larsson har opererats för en hälskada, och har tre månaders rehabilitering framför sig. Tråkigt för Larsson, och Kif Örebro. Men för landslaget bör det inte påverka så mycket. Hon är säkerligen tillbaka i god form i god tid till OS.
Och faktum är att Sverige har bra förspänt på mittbacksposition för tillfället. Stina Segerström är ju frisk igen, och fortsätter Emma Berglund att utvecklas är hon en het kandidat till en av de 18 platserna i den svenska OS-truppen.

* Jag blir inte klok på hur illa det är med LdB FC Malmös ekonomi. Efter mötet med kommunen sa klubbdirektören Niclas Carlnén följande till damfotboll.com på frågan om man var nära att lösa några stjärnor från sina kontrakt:

”Det är fullständigt uteslutet. Vi har våra viktiga matcher i UEFA Women´s Champions League och allas förväntan att på nytt vara med i Damallsvenskans guldstrid. Att släppa några av våra bästa spelare vore det sista som skulle hända.”

Det känns inte som att klubben är i någon direkt panik. I Sydsvenskan skrev Anja Gatu att de tidigare larmropen mest skall ses som politiska utspel.
Ok.
Hoppas då bara att LdB Malmös ledning känner till vad som händer om man ropar ”Vargen kommer” ett par gånger för mycket…

* Läget ljusnade alltså snabbt för LdB Malmö. Det har också ljusnat för Peter Mildaeus och de andra fotbollsreportrarna på Corren.
Hur då, undrar ni kanske?
Jo, jag skrev ju häromdagen att Linköpingsförvärvet Lisa De Vanna aldrig ger intervjuer. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Eurosports Marcus Bühlund hörde av sig efter att ha läst mitt inlägg, och konstaterade att han visst fick en intervju med De Vanna i somras. Den publicerades i Aftonbladet, och går att läsa här.

* Bühlund och Eurosport var det. De kommer att visa tre av åtta kvartsfinalmatcher från Womens Champions League.
Två av sändningarna är klara, och det blir Potsdam-Rossiyanka den 14 mars 18.00 och Malmö-Frankfurt dagen efter 17.00. Det blir alltså Antonia Göransson och Alex Singer mot Sofia Jakobsson på onsdagen och Malmö mot Sara Thunebro och Jessica Landström på torsdagen.
De visar alltså fyra av de sex kvarvarande lagen med svenska spelare i. Nästan jackpot. En sådan blir det om kanalen väljer Göteborg-Arsenal veckan efter.

* Susanne Erlandsson lämnar både styrelsen för SvFF och ordförandeposten i Elitföreningen damfotboll. Jag har förstått att hon har gjort fantastiskt mycket nytta för damfotbollen genom åren, och är därmed värd både respekt och hyllningar.
Men min bild av henne är inte så positiv. Mest för att hon inte är något bra ansikte utåt. Hon har ju för övrigt knappt synts utåt. De två gånger jag tvingats lyssna på henne har hon dessutom varit väldigt träig och tråkig.
Så på så sätt är det kanske positivt för något nytt. Damfotbollen behöver någon som kan prata för sig – och sin sport.
Jag hoppas verkligen att det blir någon som är verbal och intressant. Läste någonstans att Ylva Johansson var aktuell att ta över i SvFF. Jag har ingen aning om hennes fotbollskunskaper, men hon vet nog hur man drar åt sig uppmärksamhet. Så varför inte?

Fyrverkeri av Landström i Turkiet

* LDB FC Malmö slog Kristianstads DFF med 2–1 (0–1) i dagens mest intressanta match i Sverige. Ett resultat som är lovande för KDFF, men inte lika positivt för Malmö, som skall spela kvartsfinal i Champions League mot haussade FFC Frankfurt om en dryg månad.

Målen gjordes av Kosovare Asllani för gästerna i första halvlek, och Emma Wilhelmsson samt ett självmål för Malmö efter paus.
http://www.damfotboll.com konstateras att Malmö vann ”årets första derby mellan Skånes båda lag i Damallsvenskan.”
Båda? Hur är det med Vittsjö då, undrar jag lätt försiktigt. Vilket landskap räknas de till? Småland? Halland?

* FFC Frankfurt har för övrigt visat toppform under sitt Turkietläger. Först 4–1 mot Göteborg, sedan 13–1 igår mot schweiziska FC Staad – som Göteborg slog med 6–0 förra helgen.
Jessica Landström kom in i halvtid och hann på sina 45 minuter göra hela fyra mål. Bland annat slog hon till med ett äkta hattrick på cirka tio minuter. Ett lovande formbesked. Några uppgifter på eventuell speltid för Sara Thunebro har jag tyvärr inte lyckats hitta.
Frankfurts övriga målskyttar var Dzsenifer Marozsán 3, Kerstin Garefrekes 2, Fatmire Bajramaj 2, Sandra Smisek och Svenja Huth.

* Även en av Göteborgs blivande kvartsfinalmotståndare visade toppform idag. Arsenals mittfältare Jennifer Beattie gjorde nämligen fyra mål när Skottland slog Nordirland med 5–1 i en träningslandskamp.
Jag har ju tippat Skottland som tvåa bakom Frankrike i EM-kvalgrupp 4. Jag känner ingen anledning att omvärdera det tipset.

* I franska ligan vann Juvisy och Montpellier sina ligamatcher idag klart. För Montpellier, som vann med 5–1 hemma mot Henin-Beaumont, gjorde Marie-Laure Delie två mål.
Juvisy slog Guingamp med 3–0 borta, och tar med två poängs marginal tillfälligt över serieledningen från Lyon. Lotta Schelin:s lag har dock en match mindre spelad, eftersom deras bortamöte med Muret sköts upp på grund av kylan.

Ali Kriegers korsband var också av – missar OS

I går skrev jag om Ali Krieger:s knäskada. Då var budet att hon inte skulle missa OS. Men tyvärr för USA och för hennes klubb FFC Frankfurt så är hela säsongen körd.

Det visade sig nämligen att både inre ledbandet och korsbandet var av i Kriegers vänsterknä. Som jag skrev i mitt förra inlägg såg jag smällen live, och det var ett överfall. En sen, och högst otajmad tackling. Det kändes direkt att något troligen gick sönder i Kriegers knä.

Högerbacken har härmed en rejäl operation, och sex–åtta månaders rehabilitering framför sig. Och oavsett om USA kvalar in till OS eller ej så kommer Krieger att få se matcherna på tv – eller från läktaren. Tråkigt.

Själv skriver Krieger så här om skadan på sin twitter:

”Tack alla för allt stöd. Jag har de allra bästa lagkompisarna, supportrarna och vännerna. Jag kommer att komma tillbaka starkare än någonsin.”

Skall man vara cynisk finns det dock plusvarianter för svensk del här. Även om de är nära vänner så konkurrerar ju Krieger med Sara Thunebro om speltid på ytterbacksplats i FFC Frankfurt. Den här skadan kommer garanterat att öka Thunebros speltid – som varit begränsad under hösten.

Dessutom skall LdB Malmö ju möta Frankfurt i kvartsfinalen av Champions League. Tyskorna kommer att vara storfavoriter även utan Krieger, men visst tappar laget härmed kvalitet.

Ali Krieger

Dennerbys nya giv – Schelin ensam toppforward

I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.

Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.

Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie HammarströmLotta Schelin. Ett intressant lag.

Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.

Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?

För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

Thunebro ute i kylan i het Bundesliga

För tillfället får Sara Thunebro bara högst begränsad speltid i tyska stjärnlaget FFC Frankfurt. Det är naturligtvis dåliga nyheter för Thomas Dennerby och det svenska landslaget.

Thunebro är alltså iskall just nu. Däremot är ligan glödhet. Efter succé-VM på hemmaplan i somras har publiksiffrorna ökat i Frauen-Bundesliga.
Säsongen 2010/11 låg snittet på 836, och efter halva årets liga har det ökat med 36 procent till 1158 personer.

Topplagen Frankfurt och Potsdam har ökat mest från 1905 och 1830 till 2943 och 2193. Även Duisburg och Wolfsburg har snitt på över 1000 åskådare, medan Essen-Schönebeck ligger på 999… Här är hela listan.

Halva serien är spelad, och här gör jag en liten genomgång av Frauen-Bundesliga:

Det är de fem nämnda lagen i topp, men stjärnspäckade storfavoriterna 1. FFC Frankfurt återfinns först på fjärde plats – långt bakom ledande Turbine Potsdam.
Läget förbättrades inte i elfte omgången, där Potsdam vann med 7–0 mot Lokomotiv i Leipzig i dag. För i går spelade Frankfurt 1–1 borta mot Duisburg inför 2475 åskådare.

Det gör att tabelltoppen ser ut så här halvvägs:

1. FFC Turbine Potsdam    37–5    30
FCR 2001 Duisburg           28–9    26
VfL Wolfsburg                    26–9    25
1. FFC Frankfurt                 27–6    22
SG Essen-Schönebeck    15–14    17

Förra veckan kollade jag närmare på den franska ligan. Där är fyra lag i särklass, alla franska VM-spelare återfinns på hemmaplan – och utöver Lyon så har lagen inte speciellt många utländska spelare.
I Tyskland ser det annorlunda ut. 18 spelare från det tyska VM-laget återfinns i ligan. De som inte spelar i Bundesliga är Birgit Prinz (har slutat), Ariane Hingst (Newcastle Jets, Australien) och Inka Grings (FC Zürich, Schweiz). Men i Frauen-Bundesliga vimlar det också av utländska affischnamn. Och även om fyra topplag har ryckt lite så är det inte lika stora siffror i Bundesliga som i Frankrike, topplagen får kämpa för att vinna mot mittenlagen.

Här är en genomgång av de fyra topplagen:

Turbine Potsdam
Tyska VM-spelare
: Bianca Schmidt och Babett Peter.
Utländska stjärnor: Alyssa Naeher (USA), Antonia Göransson (Sverige), Nastasa Andonova (Makedonien), Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Yuki Nagasato (Japan) och Chantal de Ridder (Holland).
Kommentar: 2–0-segern borta mot Frankfurt kan visa sig guld värd. För på tränaren Bernd Schröders 41:a säsong på jobbet – troligen världsrekord – har mästarinnorna från 2009, 2010 och 2011 skaffat sig ett kanonläge att åter försvara titeln.
Man har ju redan klarat av bortamöten med Frankfurt och Wolfsburg. En ligaförlust har det blivit efter elva omgångar – den dock hemma mot Duisburg.
Att Potsdam föll med 5–1 mot Frankfurt i cupen förra helgen kan de säkert bjuda på. Då vilade nyförvärvet Anonma. I ligan har hon inte vilat, utan öst in mål. Med sina 14 fullträfffar är hon ett huvudskäl till att Potsdam har fyra poängs försprång halvvägs.
Svenska Antonia Göransson får hyfsat med speltid. Hon har startat i fem matcher (utbytt i tre av dem) och gjort långa inhopp i fyra.

Duisburg
Tyska VM-spelare
: Annike Krahn, Linda Bresonik, Simone Laudehr och Alexandra Popp.
Utländska stjärnor
: Jackie Noelle Groenen (Holland), Dolores Isabel Jacome Silva (Portugal), Laura Neboli (Italien), Petra Hogewoning (Holland) och Kozue Ando (Japan).
Kommentar: Inledde med fem raka segrar. Sedan kom plumpar i form av kryss mot Essen-Schönbeck och förlust mot Bad Neuenahr. De poängtappen är orsaken till att man inte leder, för de förtar effekten av att man besegrat både Potsdam och Wolfsburg, och kryssat mot Frankfurt.
Duisburg har under många år varit tredjelaget i Tyskland efter Frankfurt och Potsdam. I år har man bra möjlighet att sluta två i topp, och ta en plats i Champions League.
Mittfältaren Simone Laudehr är en personlig favorit, och anfallsparet Popp/Ando är spelare med hög potential.

Wolfsburg
Tyska VM-spelare
: Verena Faisst, Lena Goessling och Martina Müller.
Utländska stjärnor
: Jaime Souza (USA), Rebecca Smith (Nya Zeeland), Zsanett Jakabfi (Ungern), Lene Larsen Kaurin (Norge) och Martina Moser (Schweiz).
Kommentar: Uppstickaren har duktiga Lena Goessling som centralkraft på mittfältet, och två gånger Martina på topp – Müller och Moser. Det har visat sig vara ett segerrecept så här långt.
För utöver ett kryss mot Bad-Neuenahr har man så här långt besegrat alla lag som ligger bakom i tabellen – inklusive Frankfurt. De båda förlusterna har således kommit mot Potsdam och Duisburg. Wolfsburg känns inte som guldkandidat, men har god chans att sno andraplatsen.

Frankfurt
Tyska VM-spelare
: Nadine Angerer, Saskia Bartusiak, Kim Kulig, Melanie Behringer, Kerstin Garefrekes och Fatmire Bajramaj.
Utländska stjärnor
: Saki Kumagai (Japan), Ali Krieger (USA), Gina Lewandowski (USA), Sara Thunebro (Sverige), Ria Percival (Nya Zeeland), Ana Maria Crnogorčević (Schweiz) och Jessica Landström (Sverige).
Kommentar
: Krossade Potsdam med 5–1 i cupen förra veckan, men det är klen tröst för de svaga resultaten i ligan. Där har det bara blivit en poäng på de fyra senaste matcherna. Så trots en extremt stjärnspäckad trupp riskerar Frankfurt att missa nästa års Champions League – om de inte vinner 2012 års upplaga förstås. I kvartsfinalen där väntar ett brandskattat LdB Malmö i mars, i ett möte där tyskorna blir megafavoriter. Och sedan väntar vinnaren av Arsenal och Göteborg i semifinal.
Men i ligan går det alltså trögt – förlusten mot Freiburg är värsta plumpen. Lagets båda svenskor har bara fått högst begränsad speltid på sistone. Sara Thunebro har fyra ligamatcher från start (två gånger har hon blivit utbytt), men lika många där hon fått sitta kvar på bänken. Efter att hon ingick i startelvan vid de två raka förlusterna mot Freiburg och Potsdam har hon fått vila helt i de två senaste matcherna.
Jessica Landström har också fyra matcher från start, men har inte fått fullfölja någon av dem. Till det läggs tre korta inhopp.
Visst det är en stjärnspäckad trupp, och man är vidare både i cupen och i Champions League – men nog hade man gärna sett att Thunebro och Landström fick lite mer speltid?

Till skillnad från till exempel Frankrike finns det toppspelare även i lagen under toppkvartetten. Hos femman SG Essen-Schönebeck finns det fem utländska spelare, medan ligasexan Freiburg har åtta. Hos ligasjuan SC 07 Bad Neuenahr spelar Celia Okoyino da Mbabi, som blev hela Tysklands älskling under VM. Hon har sällskap av andremålvakten i landslaget Ursula Holl och de båda Nya Zeeländska VM-spelarna Katie Hoyle och Sarah Gregorius.

I skytteligan leder Potsdams och Ekvatorial-Guineas stjärnspelare Genoveva Anonma på 14 mål, fyra för Wolfsburgs Conny Pohlers. Noterbart är att Frankfurts bästa målskytt Sandra Smisek återfinns först på tredje plats, på blott sex mål.

Tre svenskmål har det blivit hittills, två av Jessica Landström och ett av Antonia Göransson.

* I Frankrike får Lotta Schelin – som jag gissade i förra veckan – fira jul som ligatvåa. För tre i topp i ligan, Juvisy, Lyon och Montpellier, tog alla säkra segrar i dag. Däremot tappade PSG oväntat poäng borta mot Guingamp – och är numera fyra poäng från tredjeplatsen.

Schelin lämnade planen mållös vid 6–1-segern borta mot Henin-Beaumont. Däremot gjorde Eugénie Le Sommer två mål, vilket innebär att Schelin och Le Sommer numera delar ledningen i skytteligan på 14 mål.

Landström målskytt när Frankfurt krossade Potsdam

Utöver toppmatcherna i den franska ligan – som jag tänker titta närmare på i nästa inlägg – så var helgens i särklass mest intressanta match i Europa den i tyska cupen (DFB-pokal) mellan storlagen 1. FFC Frankfurt och Turbine Potsdam.

Jag såg sista kvarten, och blev inte så lite överraskad att det stod 4–0 till Frankfurt efter 75 minuter.
Det stod för övrigt 2–0 redan efter tio minuter, och 3–0 efter 30. Och det slutade 5–1, efter att Jessica Landström rullat in 5–0-målet. Landström byttes ut i samband med sitt mål – i minut 81.
Sara Thunebro fick däremot börja på Frankfurts bänk. Hon kom in i 71:a minuten. För Potsdam spelade Antonia Göransson hela matchen.

Hyfsad revansch för Frankfurt för hemmaförlusten med 2–0 mot just Potsdam i Frauen-Bundesliga tidigare i höst. Eller hur?

Det var för övrigt kvartsfinal. Övriga lag i semifinal är Hamburger SV, Bayern München och Duisburg.

Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Sverige föll med 2–1 mot Kanada i kväll, efter att storstjärnan Christine Sinclair gjort det kanadensiska segermålet på övertid.

Att jag vet det beror på att jag följt Kanadas fotbollsförbunds rapportering på twitter. Det var nämligen det enda sättet att följa landskampen, om man inte var på plats på arenan i Phoenix, USA.

Jag har tidigare kritiserat Svenska fotbollförbundet för att damlandslagets landskamper läggs så att de får minimal uppmärksamhet. Läs det inlägget här.

Dagens match tog ändå priset. Att möta Kanada i USA ger verkligen minimal mediabevakning. Nu en halvtimme efter slutsignalen finns inte heller resultatet att hitta på varken Dagens Nyheters, Svenska Dagbladets, Expressens eller Aftonbladets nätsidor.

Det är både en måttstock på intresset från landets stora medier – och på hur dåligt förbundet är på att marknadsföra sitt klart bästa seniorlandslag.

Från Kanadas twitterrapportering har jag i alla fall snappat upp att Jessica Landström gav Sverige ledningen på volley efter hörna i första halvlekens slutminut. Och att inhopparen Chelsea Buckland kvitterade till 1–1 på en stolpretur i 74:a minuten. Då hade hon varit på planen i en minut.

Segermålet gjorde alltså Sinclair, efter att Dalsjöforsbacken Emily Zurrer nickat fram bollen. Zurrer gjorde för övrigt sin 50:e landskamp. Grattis. Dalsjöfors andra bidrag till Kanadas landslag, målvakten Erin McLeod stod i andra halvlek – och höll nollan trots att Lotta Schelin hade ett kanonläge att kvittera.

Sverige ställde upp med ett lag där framför allt fyrbackslinjen var helt annorlunda mot den som spelade i VM i somras. Så här såg laget ut enligt Svenska Fotbollförbundets hemsida: Hedvig LindahlMarina Pettersson-Engström, Emma Berglund, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson (Sara Thunebro, 54) – Susanne Moberg (Johanna Almgren, 63), Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist (Emmelie Konradsson, 63), Sofia Jakobsson – Jessica Landström, Lotta Schelin.
På bänken (ej inbytta): Kristin HammarströmAnnica Svensson och Sara Larsson.

Förresten, direktrapporterade i sanningens namn också Svenska Fotbollförbundet från matchen på sin facebook-sida. Men den som skrev där kopierade bara det som Kanadas förbund twittrade ut. Det var alltså nästan uteslutande andrahandsmaterial. Precis som det här blogginlägget alltså. Jag fick ju inte chans att se några tv-bilder…

De svenska lagen slår ur underläge i Champions League

När det börjar hetta till på allvar i Champions League ställs LdB Malmö mot tyska topplaget FFC Frankfurt och Göteborgs FC får ta sig an Englands stolthet Arsenal.

Jag skrev inför åttondelsfinalerna att det var då det började bli intressant. Det var en sanning med väldigt stor modifikation. För när Turbine Potsdam kör över Glasgow City med totalt 17–0 och Lyon kan vila folk och ända slå ut Sparta Prag med totalt 12–0 så är inte intressant det ord som bäst beskriver matcherna.

Klart är att damernas mästarcup definitivt hade mått bättre av ett system som liknar herrarnas, där de bästa nationerna kan ha upp till fyra deltagande lag. Då hade Sverige, Tyskland, Frankrike, Ryssland, Danmark och några länder till fått med fler starka lag, och omgångarna fram till kvartsfinal hade inte blivit samma transportsträcka som i år.

För mästarlaget Lyon blir troligtvis även kvartsfinalen mot danska Bröndby en transportsträcka – förutsatt att Lotta Schelin fortsätter att vara frisk och i form. Franska Lyon har i och för sig många bra spelare vid sidan av vår strålande Lotta, som Sonia Bompastor, Louisa Necib, Camille Abily och Lara Dickenman. Men det är när Schelin sätter fart som laget lyfter. Och det lär man göra minst till semifinal.

Där väntar med stor sannolikhet de två senaste årens finalmotståndare, de regerande tyska mästarinnorna Turbine Potsdam, anförda av Anja Mittag och Afrikas bästa spelare, Ekvatorial-Guineas Genoveva Anonma. Och ledda för 41:a säsongen i rad – troligen världsrekord – av tränaren Bernd Schröder. Han firade 40-årsjubileum som Potsdamtränare tidigare i år. Schröders lag skall vara en klass bättre än deras ryska kvartsfinalmotståndare, Rossiyanka. Det skulle således vara en megaskräll om inte Antonia Göransson når semifinal på landslagskompisen Sofia Jakobssons bekostnad.
Noterbart är också att damallsvenska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir (isländskan delade ju segern med Manon Melis) är spelklar för Potsdam till kvartsfinalen.

Det lag av Lyon och Potsdam som vinner den semifinalen har bra chans att till slut även få lyfta pokalen i München den 17 maj. För den andra finalhalvan ser lite svagare ut. Och där finns Sveriges båda representanter.

Göteborgs FC ställs mot engelska mästarinnorna Arsenal LFC. Med flera engelska VM-spelare (exempelvis Faye WhiteStephanie Houghton, Rachel Yankey och Ellen White) samt den skotska måldrottningen Julie Fleeting, och stor vana vid Champions League-slutspel så är Arsenal mycket knappa favoriter. Men det är nästan 50-50-läge. Och skulle Göteborg byta flyktade Lisa Dahlkvist mot Marta – som dagens något osannolika rykte säger – så väger det helt klart över i svensk favör.

Hur som är båda de svenska representanterna lite svårbedömda just nu eftersom vi är mitt inne i silly season, och det rör på sig rejält i allsvenskan.

Svenska mästarinnorna LdB Malmö ställs mot Sara Thunebro och Jessica Landströms klubb, FFC Frankfurt. Att tyskorna har ett starkt lag kan man slå fast genom att konstatera att de båda svenska VM-bronsvinnarna på sistone har haft svårt att slå sig in i startelvan. I storsatsande Frankfurt vimlar det ju av världsstjärnor. Några exempel är Nadine Angerer, Ali Krieger, Saki Kumagai, Kerstin GarefrekesFatmire Bajramaj och den nu skadade Kim Kulig, som dock borde vara frisk i mars.

Frankfurt går alltid långt i Champions League, och även om det tyska storlaget i skrivande stund bara ligger trea i Frauen-Bundesliga så måste de trefaldiga CL-segrarna gälla som favoriter med typ 65-35 mot Malmö. Framför allt eftersom de svenska mästarinnorna hade problem med försvarsspelet under hösten. Men även för att man har tappat trion Caroline Seger, Nilla Fischer och Manon Melis. Visst är Ramona Bachmann förstås ett toppförvärv, men Malmö behöver krydda laget med något eller några toppnamn ytterligare för att komma upp på Frankfurtnivå.

Kvartsfinalerna spelas 14/15 och 21/22 mars nästa år. Malmö, Lyon, Potsdam och Arsenal inleder på hemmaplan.
Semifinalerna avgörs 14/15 respektive 21/22 april. Där börjar vinnarna av Lyon/Bröndby och Arsenal/Göteborg på hemmaplan.
Finalen spelas som nämnts i München den 17 maj.

Vet du förresten vilka som vunnit damernas Champions League – eller Womens cup som det tidigare hette – under de tio säsonger turneringen spelats? Här kommer svaren:
2011: Lyon (2–0 mot Turbine Potsdam i finalen)
2010: Turbine Potsdam (7–6 efter straffar mot Lyon)
2009: Duisburg (totalt 7–0 mot ryska Zvezda 2005 Perm)
2008: FFC Frankfurt (totalt 4–3 mot Umeå IK)
2007: Arsenal LFC (totalt 1–0 mot Umeå IK)
2006: FFC Frankfurt (totalt 7–2 mot Turbine Potsdam)
2005: Turbine Potsdam (totalt 5–1 mot Djurgården/Älvsjö)
2004: Umeå IK (totalt 8–0 mot FFC Frankfurt)
2003: Umeå IK (totalt 7–1 mot Fortuna Hjörring)
2002: FFC Frankfurt (2–0 mot Umeå IK)
Notera att 2002 samt 2010 och 2011 avgjordes finalen i en match. Åren 2003–09 var det dubbelmöte som gällde.

Ryskt lag till kvartsfinal i Champions League

Redan innan åttondelsfinalerna i damernas Champions League har spelats står det klart att ett ryskt lag kommer att spela kvartsfinal.
De båda ryska lagen Voronezh (med spanska storstjärnan Vero Boquete) och Rossiyanka (med Sofia Jakobsson) har nämligen lottats mot varandra i åttondelen.

Bland de 16 kvarvarande lagen finns elva nationer representerade. VM visade att damfotbollsvärlden har blivit större, bättre och betydligt jämnare. Kvaliteten på matcherna i Tyskland var ofta riktigt hög. Och det är jag inte ensam om att tycka.
Så här skrev dåvarande Arsenal-stjärnan (numera Barcelona) Cesc Fàbregas på sin twitter den 16 juli:

”Ser Sverige mot Frankrike i VM (damer) och kan inte se någon skillnad på deras spel och vårt. Några av dem är bättre än oss. #Älskar fotboll”

Årets VM var dessutom jämnare än tidigare mästerskap. Det fanns inga riktiga blåbärsnationer med, vilket visade sig genom att bara ett lag med mer än ett måls marginal i första gruppspelsomgången. Och det var USA som slog Nordkorea med 2–0.
På klubbnivå är WCL (Womens Champions League) stoltheten i Europa. Men i de tidiga omgångarna där finns det fortfarande alldeles för många blåbärslag. Och topplagen kan leka sig fram.

Men nu när det återstår 16 lag börjar det bli intressant. Fem länder har två lag vardera i åttondelsfinal. Uöver nämnda Ryssland är det även Tyskland (Frankfurt och Potsdam), Frankrike (Lyon och PSG), Sverige (Malmö och Göteborg) och Danmark (Hjörring och Bröndby).
Det gör att sex länder har varsin representant: Tjeckien (Sparta Prag), Österrike (Neulengbach), Spanien (Rayo Vallecano), England (Arsenal), Skottland (Glasgow City) och Italien (Torres).
Notera att det varken är något lag från Norge eller Holland, de båda länder som tog brons vid senaste Europamästerskapet för landslag – det i Finland 2009.

Så här ser spelas åttondelsfinalerna:
* FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain
* Sparta Prag–Olympique Lyonnais
* Neulengbach–LdB Malmö
* Fortuna Hjörring–Göteborgs FC
* FC Energy Voronezh–FC Rossiyanka
* Rayo Vallecano–Arsenal FC
* Turbine Potsdam–Glasgow City
* Bröndby IF–ASD Torres
(Det lag som står först har hemmaplan i första matchen, den 2 november. Returerna spelas den 9 november. Laget i fetstil är min favorit till segern i dubbelmötena)

Intressantast är tveklöst mötet mellan Frankfurt och PSG. Det är två stjärnspäckade lag, och med spelare som Laure Boulleau, Laure Lepeilleur, Elise Bussaglia och Katia bör PSG ha kapacitet att skaka Jessica Landström och Sara Thunebro:s Frankfurt.
Minst intressant är matchen mellan Bröndby och Torres. Vinnaren i den matchen lär bli drömlottning i vårens kvartsfinal.

I Sverige har turneringen hittills fått närmast pinsamt liten uppmärksamhet. Det fick vår storstjärna Lotta Schelin att skriva så här på twitter dagen efter sextondelsfinalerna:

”Grattis till alla svenskar som dönar vidare i CL! Kanske fotbollsgalans arrangörer kalkylerar detta i framtiden!? #kanjuvaaktuellt”

Sveriges största nyhetsbyrå (TT) redovisade bara Malmös och Göteborgs resultat från sextondelsfinalernas första match.
I torsdags eftermiddag, i samband med returerna, mejlade jag följande fråga till TT:

”Jag undrar varför ni inte kommer med resultaten från slutspelet i damernas Champions League (fotboll)? Det spelades 16-delsfinaler med svenskt intresse på flera håll i går. Tycker att alla resultaten från 16-delsfinalerna borde ha funnits med i ert utbud. Tror att de har minst lika stort allmänintresse som exempelvis resultaten från innebandyns champions cup eller italienska serie b.”

Jag fick aldrig något svar på mejlet. Men det blev bättre upp.
För på kvällen kom TT med både resultat och målskyttar från samtliga den kvällens matcher. Hoppas det inte var en engångsföreteelse, utan att TT fortsätter att rapportera från WCL.

24 svenska spelare i Champions League

Nu har första matchen i samtliga sextondelsfinaler i damernas Champions League spelats klart.
Ldb Malmö är illa ute, men chansen finns trots allt att alla lag med svenska spelare går vidare till åttondelen utom ett. Stabaek och Frankfurt möts ju, så ett svensklag måste försvinna.
Och det är många spelare det handlar om. Hela 24 har spelat i den här omgången – om jag har räknat rätt.

Medan vi bara har fyra spelare (Zlatan Ibrahimovic, Olof Mellberg, Kim Källström och Walid Atta) i herrarnas champinjonliga så vimlar det av svenska spelare i damernas cup.
Framför allt har vi ju två svenska lag med i leken.
Göteborgs FC har redan i praktiken säkrat sin plats i åttondelsfinalen. 4–0 kan GFC aldrig tappa hemma mot Osijek.
För Malmö ser det alltså värre ut. Men Nilla Fischer:s 2–1-reducering i 89:e minuten, borta mot italienska Tavagnacco kan vara guld värd. Nu räcker det ju med 1–0 hemma för att Malmö skall avancera. Och det känns väl inte omöjligt, även om Malmö verkar vara ur slag för tillfället.

Men svenskor har gjort bra ifrån sig även i utländska klubbar. Totalt hittar jag alltså 24 svenska spelare, som tillsammans gjort sju mål i den här omgången. Här är samtliga:
För Göteborg spelade hela tolv svenskor, nämligen: Kristin Hammarström, Linda Sembrant (två mål), Jane Törnqvist, Lisa Ek (ett mål), Lisa Dahlkvist, Linnea Liljegärd (ett mål), Sara Lindén, Marlene Sjöberg, Jenny Hallstensson, Catrine Johansson, Johanna Almgren och Anna Ahlstrand.
För Malmö spelade sju svenskor: Emma Wilhelmsson, Malin Levenstad, Nilla Fischer (ett mål), Frida Nordin, Therese Sjögran, Lina Nilsson och Caroline Seger.
För Lyon gjorde Lotta Schelin mål redan i tolfte minuten. Men det blev allt från den svenska storstjärnan i 9–0-segern mot Olimpia Cluj från Rumänien. Schelin blev utbytt i halvtid.
Och Sofia Jakobsson fastställde på övertid slutresultatet 2–0 för ryska Rossiyanka borta mot Twente.
Antonia Göransson spelade 90 minuter för tyska storklubben Turbine Potsdam vid 6–0-segern borta mot isländska Thor. Jessica Landström spelade från start (men byttes ut efter 62 minuter) medan Sara Thunebro (inbytt i 81:a minuten) fick börja på bänken när Frankfurt föll med 1–0 borta mot Stabaek. Däremot spelade inte skadade Amelie Rybäck för norskorna.
Returerna spelas 5 och 6 oktober.

Bilder av svenskt bronsfirande

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

Väntat svenskt lag – som vanligt

Det blir samma svenska startelva som mot USA – alltså med Nilla Fischer bredvid Lisa Dahlkvist på centralt mittfält.
Det var ju precis som väntat.

Utöver det hastiga bytet av spelsystem minuter innan avspark senast, och att han tog in Josefine Öqvist mot USA, så har inte Thomas Dennerby direkt chockat med sina startelvor.
Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos Frankrike saknas Marie-Laure Delie till följd av skada. Men även den offensiva högerbacken Laure Lepailleur inleder på bänken. De ersätts av Corine Franco och Eugenie Le Sommer, vilket innebär att Lotta Schelin har sju lagkamrater från Lyon i motståndarelvan.
Här är Frankrikes startelva: Berangere Sapowics – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaCamille Abily, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Eugenie Le Sommer.

Fler än Hedvig var dåliga

Jag har just ansökt om pressbiljetter både till bronsmatchen och finalen. Plötsligt har jag ju blivit USA-supporter. När man är i omgivningarna går det inte att missa när Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage leder amerikanskorna i en VM-final.

Jag sitter kvar i det tält som utgör mediacenter på Commerzbank Arena och samlar mig inför den korta bilresan tillbaka till hotellet. Det börjar bli riktigt kallt här.

När jag surfar runt på svenska hemsidor noterar jag riktigt kalla reaktioner mot Hedvig Lindahl. Sverige hade behövt en målvakt på hög Hope Solo-nivå för att klara av att hålla emot Japan.

Lindahl gjorde en dålig match, det är tveklöst. Men det var fler spelare som var dåliga. Jag underkänner även Sara Thunebro, Linda Forsberg och Therese Sjögran.
Alla måste ha rätt att ha en dålig dag – även när det är VM-semifinal. Så det Hedvig-hat som verkar florera är bara att lägga ner.