Kategoriarkiv: VM i fotboll 2015

VM i fotboll för damer spelades i Kanada 6 juni till 5 juli 2015. För första gången deltog 24 nationer. Spelorter var Edmonton, Moncton, Montreal, Ottawa, Vancouver och Winnipeg. Guldet gick till USA. Japan tog silver, England brons och Tyskland slutade på fjärde plats.

Matchguide Sverige–USA

Publicerad den av
2

Den här fredagen är en viktig fotbollsdag på båda sidor av Atlanten. På hemmaplan spelar mitt lag viktig bortamatch mot Hestrafors i Västergötlands södra damfyra. Lycka till.

Några timmar senare är det dags för Sveriges andra VM-match. Det är världstvåorna från USA som står för motståndet, och här är min syn på förutsättningarna:

Arena: Investor Group Field i Winnipeg, eller som den heter under VM: Winnipeg Stadium.

Matchstart: 02.00 (19.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 01.00.
Domare: Sachiko Yamagishi, Japan.
Väder: Det förväntas bli soligt, varmt och kring 27 grader vid avspark.
Odds: 90–10 i amerikansk favör. Mitt tips är att USA vinner med 2–0.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.
Trolig amerikansk startelva: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Christen Press – Sydney Leroux och Abby Wambach. Sannolikt får Alex Morgan göra ett inhopp på cirka 30 minuter.

Kommentar: Här möts två lag som känner varandra väl och som leds av två förbundskaptener som känner varandra mer än väl efter en mängd års samarbete.

Flera av spelarna har varit lagkamrater och som grädde på moset har USA en svensk assisterande förbundskapten i Tony Gustavsson.

Båda lagen gick dessutom inte i mästerskapet med många frågetecken kring sig. USA har haft svårt att få riktig spets på anfallsspelet under våren, medan Sverige har sökt efter en defensiv stabilitet.

Inget av lagen fick till någon fullträff i sina VM-premiärer. USA var utspelat i 30 minuter av Australien. Man räddades så långt av Hope Solo och ett turligt mål framåt. Megan Rapinoes skott hade gått många meter utanför om det inte ändrat riktning.

Efter paus visade dock USA tyngd och stabilitet och malde ner Australien. Vid slutsignalen hade amerikanskorna trots allt tagit en imponerande seger. Imponerande för att man vann klart utan att prestera på sin absoluta topp. För USA blir det en stor injektion när Alex Morgan är redo för spel i 90 minuter.

Hon sa i och för sig efter premiären att hon är redo att starta redan mot Sverige. Men mer troligt är att hon gör ett inhopp på 25–30 minuter. Så här sa Morgan om sin status:

”Ja, jag är redo att starta om Jill (förbundskapten Ellis) vill det. Planen är att bygga på fler och fler minuter under turneringens gång, men behövs jag redan från start är jag förberedd.”

Det finns alltså många likheter mellan lagen. Ytterligare en är att båda är väldigt offensivt balanserade och har brist på bollvinnare på mittfältet. USA skulle kunna lösa det genom att flytta upp Christen Press på topp och spela Morgan Brian från start. Känslan är dock att man väljer samma startelva som senast.

Det innebär i så fall att Abby Wambach startar som forward. Jag frågade Emma Berglund tidigare i veckan hur man bäst stoppar Wambach i luftrummet. Svaret kom blixtfort:

”Man sätter Nilla Fischer på henne”

När vi ändå är inne på nickstarka amerikanskor, de svenska försvararna gör bäst i att se upp med Julie Johnston vid fasta situationer. Den 23-åriga mittbacken är stark, har bra tajming och offrar sig skoningslöst om bollen kommer mot henne. Det är ingen slump att hon är USA:s näst bästa målskytt i år.

Totalt sett har USA en klart snabbare backlinje än Sverige. Det är här den stora skillnaden mellan lagen ligger. USA har en väldig god defensiv trygghet. Man har bara släppt in tre mål på de senaste tio landskamperna. Samma siffra för Sverige är 18.

Den svenska defensiven har varit otroligt virrig under en längre period. Mot Nigeria i premiären kändes backlinjen stundtals både långsam och stabbig. Dessutom föll laget i sär, vilket skapade centrala ytor för motståndarna från vilka de kunde slå precisa passningar förbi de svenska backarna.

Dessutom saknade Sverige ett fungerande anfallsspel i matchen. Att man gjorde tre mål var fantastiskt bra gjort med tanke på att man bara spelade till sig en enda målchans i själva spelet på hela matchen. Det var genom bra känsla i de fasta situationerna som man fick med sig en poäng.

Effektivitet och bra slagna hörnor och frisparkar kommer att krävas mot USA för svensk del. Amerikanskorna bjuder som sagt inte på så många chanser i matcherna, utan det gäller att ta de som dyker upp.

För svensk del har mycket av debatten den senaste tiden handlat om lagets fysiska status. Många spelare har skavanker eller har nyligen varit skadade. Och som grädde på moset fick flera kramp mot Nigeria. Nu är det avspark lite senare på kvällen, vilket bör innebär att temperaturen sjunkit till behaglig nivå i andra halvlek.

På presskonferensen inför matchen konstaterade Pia Sundhage att Sverige har två chanser att fixa avancemang. Man behöver alltså inte känna press mot USA.
Jag håller med till viss del. Med tanke på hur det såg ut mot Nigeria skulle kunna kännas positivt med en hedersam förlust.

Och faktum är ju att Sverige gjort ganska bra resultat mot USA de senaste åren. På de senaste åtta matcherna har vi tre segrar och bara två förluster. Det är alltså inte omöjligt med svensk triumf – även om det känns osannolikt i dag. Och skulle vi vinna är plötsligt gruppsegern inom räckhåll…

Det sista var ett hastigt utslag av överoptimism. Prio ett i det läget Sverige är nu måste vara att ta sig vidare ur gruppen. I det sammanhanget är mötet Australien–Nigeria viktigt.

Det känns som en väldigt oviss match på förhand. Jag skulle kanske inte ha något emot att Australien vann, för då kan Sverige ta andraplatsen i gruppen av egen kraft – även vid förlust mot USA.

Fifas mygel ger Thailand bättre läge än Sverige

Publicerad den av
2

Dagens matcher är spelade och vi kan säga grattis till Kanada, Tyskland och Norge som alla är klara för åttondelsfinal – i varje fall i praktiken. Det finns säkert teoretiska möjligheter att något av lagen missar slutspelet, men de teorierna kommer inte att slå in.

De tre nämnda lagen har nämligen alla fyra poäng och kan som sämst sluta trea i sina respektive grupper. Eftersom fyra poäng med 99,9 procents sannolikhet kommer att räcka för att bli bland de fyra bästa treorna vågar jag gratulera trion redan nu.

Den match jag har sett mest av i dag är den tidiga, alltså Norge–Tyskland i grupp B. Där var tyskorna helt överlägsna före paus och borde ha gjort minst två–tre mål. Minst. Efter paus ändrade matchen skepnad och jämnades ut. Norge skapade inte mycket, men det som skapades var farligt.

Nadine Angerer tvingades till en högklassig räddning på ett närskott från Isabell Herlovsen och så bjöd Maren Mjelde på VM:s godbit hittills när hon smekte in en frispark i krysset till 1–1. Ett otroligt vackert mål. Bättre går det inte att slå en frispark.

I samma grupp vann Thailand med 3–2 mot Elfenbenskusten. Det thailändska 3–1-målet var VM:s mest solklara offsidemål hittills. Oförklarligt att inte domartrion klarade av att se det.
I med segern har plötsligt usla Thailand ett ganska bra läge att gå vidare till åttondelsfinal. Man har faktiskt bättre chanser än Sverige i nuläget. En tredjeplats på tre poäng kan nämligen mycket väl räcka.

Thailands goda chanser att avancera får mig att återigen fundera över vilka regler Fifa använde vid lottningen av det här mästerskapet. Ni minns väl att det var en seedad grupp med Kanada och världens fem högst rankade lag. Eller, det skulle vara så.

Men i en lottningsskandal myglades Sverige bort ur den seedade gruppen till fördel för Brasilien. För resten av lottningen använde man sig av geografisk indelning, vilket gjorde det möjligt att få en supergrupp som den svenska. Det gjorde det också möjligt att de två lag som sannolikt är mästerskapets sämsta kunde hamna i samma grupp och få ganska hyfsade odds att avancera.

Är inte det en skandal?

När jag ändå är inne på tveksamheter så känns det europeiska OS-kvalet bara konstigare och konstigare. Tänk er att Sverige åker ut nu i gruppen, eller i åttondelsfinal mot Brasilien. Då har Sverige vunnit alla de OS-kvalmatcher de spelat mot europeiskt motstånd – men ändå inte lyckats kvala in. Udda.

Grupp A har blivit precis så jämn och tät som man kunde förvänta sig. Inför den sista gruppomgången är bara två saker klara – att Kanada inte kan komma sist och att Nya Zeeland inte kan vinna gruppen. I övrigt är det vidöppet.

Jag såg Kanada–Nya Zeeland högst okoncentrerat men fick uppfattningen att Kanada till slut skapade mest, men att laget ändå skall vara nöjt med poängen. Amber Hearn slog ju nämligen en straff i ribban för Nya Zeeland. Hade the Football Ferns vunnit med 1–0 skulle alla lag i gruppen ligga exakt lika inför sista omgången.

Nu blev det 0–0 ett resultat som alltså innebär att målsnåla Kanada i praktiken är klart för slutspel. Däremot har Holland, eller Nederländerna som man numera skall skriva, försatt sig i ett svårt läge. De orangeklädda är gruppens besvikelse. De vann turligt mot Nya Zeeland i premiären och i dag föll de hur rättvist som helst med 1–0 mot ett spelmässigt bättre men länge uddlöst Kina.

Trots att holländskorna har massor av starka offensiva spelare skapar man nästan ingenting. Skall Manon Melis och de andra avancera till slutspel behöver man nog ta poäng av Kanada i sista omgången. Gruppen är alltså fortfarande väldigt oviss och alla fyra lag har avancemanget i egna händer. Vinner Nya Zeeland med två måls marginal mot Kina blir Ferns tvåa i gruppen.

I morgon, kanadensisk tid, väntar utöver matcherna i Sveriges grupp två matcher i grupp C. Där bör Schweiz bjuda på målkalas mot Ecuador och Japan vinna med ett par mål mot Kamerun.

Äventyr i Winnipeg, dag 6: Potpurri av presskonferenser

Publicerad den av
2

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag har jag varit på tre presskonferenser, faktiskt tre ganska bra presskonferenser. Efter de senaste dagarna har förväntningarna sjunkit varje gång man går in och sätter sig för att lyssna på spelare eller ledare.

Men Nigerias Edwin Okon är en ny favorit. Han är alltid underhållande. I dag besvarade han en fråga om vad han tycker om att hans lag alltid kallas oförutsägbart:

”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”

En annan ny favorit är Meghan Klingenberg – hon är välformulerad och riktigt kul att lyssna till.

Den svenska presskonferensen var tråkigast – i varje fall verkade Kosovare Asllani tycka det. Hon plockade fram mobilen efter tio minuter utan frågor.

Det här inlägget blir kort, eftersom jag tänkte följa dagens matcher den närmaste tiden. Nu är det halvtid mellan Norge och Tyskland. Det är en match tyskorna har dominerat stort, men bara leder med 1–0 efter mål av Anja Mittag.
Tyskland är väldigt starka i offensiven, men de kliver fram med otroligt mycket folk och ligger inte kvar med jättesnabba backar. Känslan är att Norge kan få lite kontringslägen efter paus.

Här är mina bilder en och en:

Pia Sundhage
Kosovare Asllani
Pia Sundhage
Christen Press
Edwin Okon
Fransisca Ordega
Jill Ellis
Meghan Klingenberg
Yelverton Tegner
Marika Domanski Lyfors
Lilie Persson

Här är förresten klippen med Sveriges och USA:s presskonferenser – om någon är intresserad av att se hur snacket går dagen innan:

Och här är även en stor portion Edwin Okon:

Ellis: ”Sverige är ett välorganiserat lag”

Publicerad den av
Svara

USA:s presskonferens blev en stor besvikelse. Även amerikanskornas mediamöten håller betydligt sämre klass 2015 än de gjorde i Tyskland 2011. Betydligt sämre klass.

I dag dök Jill Ellis samt Julie Johnston och Lori Chalupny upp. De gav först en elva minuter lång podiepresskonferens. Sedan gjorde de tv-intervjuer under en kort stund. Sämre än Sverige alltså.

Vad sas då under podiepresskonferensen?

Jill Ellis berättade att USA har framfört till Fifa att arrangören måste vattna konstgräsplanerna. Som boråsare vet jag ju att man måste vattna konstgräsplaner för att underlaget skall bli så likt gräs som möjligt. Jag uppmärksammade i samband med matcherna i måndags att man jämnade till gummikulorna inför avspark och i halvtid, men såg ingen bevattning.

Pia Sundhage har väckt lite känslor i USA genom uttalanden om tidigare spelare i en intervju i The Times. Där säger vår förbundskapten bland annat att:

”Det var en utmaning att coacha Carli Lloyd. När hon kände vårt förtroende kunde hon vara en av våra bästa spelare, men började hon ifrågasätta vårt förtroende kunde hon bli en av de sämsta. Det var så känsligt, så känsligt.”

Lloyd har tydligen meddelat amerikansk media att hon tänker besvara uttalandet på planen. På dagens presskonferens menade amerikanskorna att Sundhages uttalanden inte ger någon extra motivation till fredagens match. Chalupny sa:

”Det här är VM. Då behöver man ingen extra motivation för att ge 100 procent.”

När Sverige kom på tal pratade Ellis om ett välorganiserat lag. Antagligen har hon inte sett vårt lag så mycket det här året… Ellis sa också att alla lag i gruppen har snabba forwards som gärna går i djupled. Sveriges forwards är snabba, men inte så snabba som Lisa De Vanna. Eller sa först att hon inte visste om man skulle mötas av en riktigt hög press, eller av ett tillbakadraget svenskt lag. Men avslutade:

”Antagligen sätter de en väldigt hög press.”

USA–Sverige är alltså på fredag här i Kanada, medan den börjar 02.00 på lördag i Sverige. Redan i morgon drar dock andra gruppspelsomgången i gång med stormatchen Tyskland–Norge 22.00 svensk tid. I EM senast vann ju norskorna med 1–0 i gruppspelet och skickade över Tyskland på Sveriges slutspelshalva.

Sett till hur Norge agerat på sistone borde det inte bli någon repris. Den här gången är Tyskland klara favoriter, men Norge är ett lurigt lag som man aldrig helt vet var man har.

Vid midnatt spelar Holland–Kina, en match som Göteborgsmålvakten Loes Geurts missar enligt det holländska fotbollsförbundets twitter. Matchen känns vidöppen. Får vi kanske ett kryss?

En timme senare drar mötet Elfenbenskusten–Thailand i gång. Det kanske låter konstigt, men för svensk del kan det vara dagens viktigaste match. Där avgörs det sannolikt om man som grupptrea kommer att behöva ta tre poäng för avancemang eller inte. Kryssar Elfenbenskusten och Thailand lär båda åka ut. Vinner ett av lagen finns stor risk att vi får ett riktigt blåbärslag i åttondelsfinal.

Morgondagens matchande avslutas med Kanada–Nya Zeeland – ett möte mellan två rejält fysiska och viljeladdade lag. Det känns inte som att det blir så välspelat, men vi lär få se två lag som spelar med massor av hjärta. Kanada är favoriter, men det här är ytterligare en match som mycket väl kan sluta oavgjord.

Äventyr i Winnipeg, dag 5: En äkta mellandag

Publicerad den av
2

I dag är det spelledigt i VM, något som känns lite tomt och tråkigt. Personligen valde jag även att ta ledigt från den svenska pressträffen i morse kanadensisk tid då jag kände att de där träffarna inte ger så mycket.

Det är få spelare och ledare och vi reportrar får så kort tid med dem att det inte går att göra något annorlunda, utan alla tvingas i princip skriva likadana artiklar.

Däremot tänkte jag smita i väg till USA:s pressträff, som hålls sent i kväll svensk tid. Det blir lite intressant att se hur de agerar mot media under ett VM nuförtiden. Jag var på två amerikanska pressträffar under VM för fyra år sedan, och båda var väldigt proffsigt utförda.

I övrigt har förmiddagen ägnats åt en liten promenad samt till att skriva lite artiklar till kommande dagars tidningar. Under promenaden noterade jag att fotboll sannolikt inte är någon jättesport bland barnen i de västra delarna av Winnipeg.

Utanför mitt fönster ser jag två uterinkar för hockey. 100 meter bort finns en basketplan och tre baseballplaner. Jag hittade även en fotbollsplan i närområdet, fast den såg inte ut att vara använd det här året.

Fotbollsplan i västra Winnipeg

Fotbollsplan i västra Winnipeg

Annars är det här en stad där man i princip måste ha bil för att klara sig. Allt är utspritt och inne i centrum finns det inte speciellt många mysiga platser att njuta av.

Det om det.

Jag har även hunnit surfa runt lite. En tråkig nyhet är att Japans Kozue Ando är borta från resten av VM. Smällen hon fick av Schweiz målvakte Gaelle Thalmann när Japan fick straff var så hård att Ando drabbades av en fraktur.

Som bekant har Sverige valt att spelarna inte skall förekomma på sociala medier under VM. Det tycker jag är synd. Jag håller med Emelie Ölander i hennes krönika i ämnet. Spelare från Kanada, USA, Schweiz, Australien och många fler har i princip ökat sin aktivitet på Twitter och Facebook – vilket är bra marknadsföring för sporten.

Tankar efter första gruppomgången

Publicerad den av
1

Brasilien besegrade just Sydkorea med 2–0 och därmed är den första gruppspelsomgången avslutad.

Brasiliens seger var på sätt och vis både rättvis och säker, men laget var ändå inte helt övertygande. Sydkorea spelade tajt och välorganiserat, men visade rejäla premiärnerver genom att bjuda på båda målen genom att missa enkla bakåtpass kring eget straffområde.

Formiga gjorde 1–0-målet. 37-åringen (3 mars 1978) blev därmed den äldsta spelaren att ett VM-mål för damer. Hon blev i och med matchen också den andra att spela sitt sjätte VM. Först till sex VM var ju som bekant Homare Sawa.

Marta gjorde 2–0-målet på straff. Det var hennes 15:e VM-mål genom tiderna, något som innebär att hon numera är ensam som tidernas främsta målskytt alla kategorier. Inför turneringen delade hon ledningen i den ligan med Birgit Prinz.

Som synes på klippet borde nog koreanskorna dessutom ha haft en straff i matchupptakten. Totalt sett var dock Sydkorea inte tillräckligt anfallsinriktat för att kunna vinna. När man vann bollen högt upp i planen valde man nästan alltid att spela hem till backlinjen innan man gick till anfall. Då hann Brasilien få hela laget på rätt sida bollen. Det var först sista kvarten Sydkorea verkligen började spela anfallsfotboll, och då skapade man också en del oro för Brasiliens backlinje.

Tidigare i dag har det även blivit två 1–1-matcher. Precis som jag hade anat delade Colombia och Mexiko på poängen. Lite mer överraskande var att Costa Rica tog poäng av Spanien. Resultaten är positiva för Sverige, eftersom de ökar chansen för trean i grupp D att avancera till åttondelsfinal.

För Spanien, Costa Rica och Colombia var dagens mål nationernas första någonsin i VM-sammanhang. Colombias, som gjordes av Daniela Montoya, var en riktigt sevärd kanon via ribban och in.

Och för att få med alla dagens matcher är här även klippet från Frankrike–England 1–0:

Så till Sverige. Man måste ändå beundra Pia Sundhage för hennes förmåga att alltid hitta något positivt att lyfta fram. Vid den presskonferens tidigare i dag kanadensisk tid som jag skrev lite om i förra inlägget valde Sundhage att berömma lagets löpvilja mot Nigeria, hon sa:

”Det blev en fotbollsmatch vi inte hade önskat oss, men jag måste ändå ge spelarna beröm för att de kämpade. När det inte går som man tänkt sig så sprang de.”

Jo, spelarna sprang. Men personligen tycker jag att löpvilja inte är något som ens skall behöva nämnas i en VM-premiär. Det är spelarnas jobb att springa, och den som inte springer till sista svettdroppen i en tuff VM-match har inte i landslaget att göra. Eller?

Om jag hade varit Sundhage och känt att jag skulle försöka hitta något positivt att trycka på dagen efter premiären hade det nog snarare varit vänsterhörnorna. Där visade Sverige klass – även om den svaga nigerianska målvakten hjälpte till en hel del.

Apropå presskonferenser går den som Sundhage höll direkt efter matchen i måndags att se här (Sveriges del börjar 13,20 in i klippet):

Notera att Sundhage säger att en del av Sveriges matchplan var att låta Lisa Dahlkvist jobba allt vad hon orkade för att sedan byta ut henne. Konstigt nog kände inte Dahlkvist själv till det. På en direkt fråga om hon visste att hon skulle bytas ut svarade hon:

”Nej, jag kör så länge jag får.”

Dahlkvist var en av få bra svenska spelare. Förhoppningsvis både får och orkar hon spela längre mot USA på fredag.

Det om Sverige för nu. Dags för en kort genomgång av den första gruppspelsomgången. Jag har långt ifrån sett alla matcher så om ni har något att tillägga är det bara att slänga iväg en kommentar. Först är jag rätt nöjd med utfallet i första omgången sett till mitt tips av gruppspelet. Det är tyvärr bara i grupp D jag riskerar att hamna lite snett. Men förhoppningsvis reder det ut sig.

Här är lite rubriker från de matcher som spelats hittills:

Bästa utespelaren: Ramona Bachmann. Vilka sologenombrott. Men nog borde hon gjort mål på övertid?

Bästa målvakten: Hope Solo. Fick negativa rubriker i USA dagen innan VM-premiären. Verkade inte påverkas ett dugg av det utan räddade sitt lag genom att göra några riktigt svettiga räddningar i början mot Australien.

Bästa laget: Tyskland – även om motståndet från Elfenbenskusten var undermåligt var tyskorna grymt starka. Hade man inte haft lite premiärnerver i början kunde det ha blivit 20–0 i stället.

Största överraskningen: Australien. Jag visste att de hade kapacitet. Men inte att den var så stor. Deras första 30 minuter bjöd på den snyggaste fotbollen hittills i VM. Och då var det mäktiga USA som man spelade ut. Tur för Sverige att The Matildas visade sig vara mänskliga och tröttnade på slutet.

Näst största överraskningen: Nigeria. Nog för att jag hade sett deras skicklighet i F20-VM. Men steget till seniormästerskap brukar vara stort och Nigerias spelare har väldigt liten internationell seniorerfarenhet. Hade man haft en riktig målvakt skulle man aldrig tappat poäng mot Sverige.

Tredje största överraskningen: Costa Rica. Jag rankade dem som 21:a lag i mästerskapet. Men Latinamerikas första VM-representant någonsin inledde med att sno poäng av Spanien. Starkt.

Största besvikelsen: Sverige. Hade varken ett fungerande anfalls- eller försvarsspel och blev utspelat av Nigeria. Räddades av god effektivitet och en svag nigeriansk målvakt. Såg dock inte på något sätt ut som någon guld- eller medaljkandidat. Måste upp många nivåer om man skall bli bland Europas tre bästa lag och kvala in till OS.

Näst största besvikelsen: VM-organisationen. Det märks att folket här inte var i Tyskland 2011 för att se och lära. Allt är sämre i Kanada, i varje fall när det handlar om mediehanteringen.

Måldrottningarna: Trion Celia Sasic, Anja Mittag och Gaelle Enganamouit gjorde tre mål vardera i premiäromgången.

Största jublet: Drygt 53000 i Edmonton vrålade ut sin lycka över Christine Sinclair:s straffmål på övertid mot Kina.

Snyggaste målet: Daniela Montoyas kvittering för Colombia tidigare i dag.

Hårdast straffade: Ecuador. Åkte på tre straffar och ett rött kort i sin VM-debut. Då blev det 6–0 i baken mot Kamerun.

En dag med krampfokus

Publicerad den av
3

Den svenska träningen och den påföljande presskonferensen dagen efter 3–3 mot Nigeria är just avklarad.

På den en timme långa träningen körde de som spelade mer än 20 minuter i går väldigt lugnt, medan de som spelade kortare tid mot Nigeria fick jobba lite hårdare.

På presskonferensen deltog Pia Sundhage, Emma Berglund, Therese Sjögran och läkaren Yelverton Tegner. Jag pratade med Sundhage och Berglund och hann dessutom lyssna lite på vad Tegner hade att säga. Dagens huvudämne var kramp.

Läkare Tegner hade inga bra svar på varför det var så många som krampade mot Nigeria, men han lovade att vända på alla stenar. Han hade heller ännu inget svar på om Emma Berglund, som fått byta på grund av kramp i två matcher i rad, kommer att kunna spela 90 minuter på fredag utan att krampa.

Berglund själv sa att hon inte lägger någon energi på att oroa sig över att få kramp fler gånger. Jag hoppas att hon är rätt, för oro är ju något som ökar risken för kramp…

Sundhage berömde laget för att alla kämpade 100-procentigt trots att inte spelet funkade.

”Vi kämpar, vi får en poäng med oss, vilket är en fantastisk skillnad mot Australien som spelade fantastiskt bra de första 25 minuterna men inte fick en poäng med sig.”

Förbundskaptenen avfärdade den kritik SOK-läkaren Bo Berglund framfört mot att de svenska spelarna inte är tillräckligt förberedda (se förra inlägget) med:

”Det är vi ju. Att prata om krampen, det finns ju naturligtvis både värme och underlag, det finns dålig vätska som kan sänka prestationer. Min amatörmässiga analys av det är att när man utsätts för en sådan press med förväntningar på en själv att vi skall spela bra fotboll, vi har världen chans med ett så bra lag och hela den här biten att vi vill visa. Och så når man inte upp till det… …Det är en mental sak.”

Sundhage avslöjade också att Sverige kommer att variera mellan två olika försvarsspel mot USA. Det blir intressant att se hur det faller ut.

Samtidigt som jag skrivit det här har jag kikat lite mot matchen Frankrike–England. Jag kan inte säga att jag kan göra någon analys av matchen. Men känslan är att fransyskorna hade god kontroll utan att storspela. Matchen slutade förresten just 1–0 efter mål av Eugénie Le Sommer.

Det är dagen efter i Winnipeg

Publicerad den av
Svara

När man vaknade i dag kändes det verkligen som dagen efter. Gårdagens 3–3-match mot Nigeria rätade inte ut några av de frågetecken som funnits kring det svenska laget. Tvärtom väcktes i stället en hel massa nya.

Det största handlade väl om hur det är med fysiken. Den här artikeln där SOK-läkaren Bo Berglund ifrågasätter träningsnivån i landslaget är intressant.

Känslan för tillfället är långt ifrån positiv. Visst har Sverige rest sig efter misslyckade premiärer förr, men då brukar det ändå ha funnits en del positivt att ta med sig. Det positiva i går var ju att vårt lag gjorde tre mål och fick en poäng. Men oron över bristen på eget spel överskuggar tveklöst de positiva sakerna.

Det här blir inget längre inlägg. Jag skall strax åka för att se Sveriges träning och vara med på dagens presskonferens. Där skall bland annat läkaren Yelverton Tegner medverka. Det blir intressant att höra vad han säger. Det blir även spännande att se och höra hur de allmänna tongångarna går så här dagen efter.

Tyvärr krockar den svenska presskonferensen med höjdarmatchen i den här gruppomgången, Frankrike–England. Jag tror på fransk seger, men det blir inte lätt. Det engelska laget har kvalitet. I övrigt i dag skall Spanien vinna mot Costa Rica. Däremot tror jag på kryss mellan Colombia och Mexiko. Slutligen då Brasilien mot Sydkorea. Där är Brasilien favoriter, men jag skulle inte bli förvånad om koreanskorna kämpar till sig poäng.

I dag är Sverige sämsta laget i grupp D

Publicerad den av
4

Jag sitter på Investor Group Field i Winnipeg och väntar på andra halvleken mellan USA och Australien.

Och jag börjar känna oro för vårt svenska lag. Sett till dagens matcher är Sverige nämligen den här gruppens sämsta lag.

På ett sätt kan vi förstås vara besvikna över att Sverige tappade en ledning i slutminuterna mot Nigeria. Men sett till hela matchen hade jag 8–5 i målchanser till Nigeria och fyra av de svenska kom på hörnor. Linda Sembrant:s 3–2-mål var alltså enda chansen vårt lag skapade i spel.

Vi skall alltså vara tacksamma att vi fick med en poäng från första omgången. Framför allt oroade det att laget varken var bra offensivt eller defensivt. Backlinjen kändes stabbig och Lotta Schelin blev avklädd av två tuffa markeringsbackar.

Personligen reagerade jag över bytet i halvtid. Att man tog ut Kosovare Asllani var inte så konstigt, men jag frågade Pia Sundhage varför hon inte bytte in Jessica Samuelsson för att säkra defensiven och istället flyttade upp Lina Nilsson ett steg.

Sundhage menade att det kunde vara oroande för Nilsson att hamna på en ny position igen när hon hade haft en tuff halvlek. Möjligen, men personligen tycker jag att det är oförklarligt att man släpper in Olivia Schough i det läget. Vi ledde ju med 2–0 och behövde stabilitet.

Stabilitet lär behövas i de två kommande matcherna också. För i första halvleken i den pågående matchen har Australien visat vilket fantastisk bra lag man är. Vänsterkanten med Caitlin Foord och Sam Kerr är grym och Emily van Egmond och Katrin Gorry äger centralt mittfält. Länge såg USA stabbigt ut, men på slutet av halvleken visade man sin tyngd. Fast det är tydligt hur USA saknar bollvinnare på mittfältet. Det måste Jill Ellis göra något åt om klackens ”I believe that we will win” skall slå in i det här mästerskapet.

Det är 5–3 i målchanser till Australien och 1–1 i mål. Oavsett hur det här slutar har Sverige en väldigt jobbig väg till slutspel. Jag får återkomma med fler funderingar kring Sveriges premiär senare. Nu börjar strax den andra halvleken här.

Det blev den väntade laguppställningen

Publicerad den av
Svara

Sverige har just släppt laguppställningen för dagens match. Det blev exakt den väntade – alltså den jag skrev i min lilla matchguide.

Här i presscentrat på Investor Group Field är det just nu rätt upprörd stämning bland oss svenska reportrar. Knappt någon av oss har nämligen fått tillgång till den mixade zonen efter dagens matcher. Inte ens TT har fått biljett.

Våra chanser att göra vårt jobb är alltså högst begränsade. Vi är uppskrivna på en reservlista och skall strax få besked om det blir någon mixad zon för oss. Nervöst.

I övrigt är det ju inte bara Sveriges grupp som drar i gång i dag, kanadensisk tid. Matchen Japan–Schweiz är en hyperintressant drabbning mellan mästarinnorna och ett potentiellt uppstickarlag. Det känns lite kryssvarning på den matchen.

Mötet Kamerun–Ecuador känns inte som någon sportslig höjdare. Men den kan gälla avancemang till åttondelsfinal.

Matchguide Sverige–Nigeria

Publicerad den av
Svara

I kväll smäller det. Sverige ställs mot Nigeria i vår VM-premiär. Här är en kort guide till matchen.

Arena: Investor Group Field i Winnipeg, eller som den heter under VM: Winnipeg Stadium.
Matchstart: 22.00 (15.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 21.40.
Domare: Ri Hyang Ok, Nordkorea.
Väder: Det förväntas bli soligt och varmt, 27 grader vid avspark.
Odds: 65–35 i svensk favör. Mitt tips är svensk seger med 2–1.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.

Kommentar: Även om Nigeria har ett lovande lag skall Sverige vara det starkare laget i nuläget. Men premiärer är ofta nerviga historier och nigerianskorna har inget att förlora. Dessutom har det ju funnits många frågetecken kring det svenska laget. Både när det gäller skadesituationen och när det gäller försvarsspelet.

Alla spelare tränade i dag och alla skall vara friska. Eller det kanske skall stå ”friska,” för det är rätt många skavanker och Pia Sundhage lär tvingas växla en hel del i sin elva under turneringen om alla skall hålla hela vägen. Det finns ju frågetecken för en mängd spelare.

Exempelvis känns tejpningen av Kosovare Asllani:s knä större och större för varje dag. Och Lotta Schelin mötte media med en ispåse kring sitt högerknä. Hon kommer att spela med smärta men är inte speciellt bekymrad för tillfället.

Nigerias Super Falcons är ett lag jag sett väldigt lite de senaste åren. Däremot har jag sett deras U20-lag flera gånger, alltså det lag som bildar stomme i VM. U20-laget har varit riktigt vasst i sina offensiva omställningar, något Sverige kommer att behöva se upp med i dag.

Jag har sett att flera svenska medier har roats av det faktum att veteranen och division 2-spelaren Perpetua Nkwocha finns med i truppen. Dra inte förhastade slutsatser och se det som ett svaghetstecken, utan ta det mer som att hon är med som vägvisare för en ung och talangfull trupp. Nkwocha är en legendar i Nigeria och är någon som de unga kan se upp till.

I grupp D spelas även matchen USA–Australien kommande dygn. Där är det 90–10 till USA på förhand. Men med tanke på hur darrigt USA har uppträtt på sistone skall man inte helt avskriva The Matildas. För Australien kan spela avslappnat mot amerikanskorna. Australiens viktigaste match kommer ju i andra gruppomgången, mot Nigeria. Där skall Sam Kerr och de andra säkra avancemang till åttondelsfinalen.

För USA:s del rapporteras att Alex Morgan är tillbaka i full träning och att hon är redo för spel. Det skulle dock förvåna om hon är med i startelvan redan i premiären. USA har råd att spara sin superstjärna till mer avgörande matcher.

Solo i nytt blåsväder

Publicerad den av
1

Dagen innan USA går in i årets VM släpptes nya uppgifter om Hope Solo och den misshandelsanklagelse som hon slapp undan i fjol.

Vid dagens amerikanska presskonferens handlade många av frågorna om just Solo:

Både förbundskapten Jill Ellis och Solos rumskompis Carli Lloyd hävdade dock att de inte visste så mycket om ärendet och att det ligger så långt tillbaka i tiden att det känns överspelat. Utan att säga det rakt ut bekräftade Ellis att de senaste uppgifterna inte förändrar läget, utan att Solo vaktar USA:s mål mot Australien i morgon.

Den matchen kommer jag för övrigt att se på plats. Jag har sökt biljetter till den mixade zonen där media möter spelarna efter matchen, men efter att ha sett hur liten den mixade zonen är här i Winnipeg och med vetskapen om hur många amerikanska journalister som är på plats, känns det inte som att många svenska reportrar kommer att få träffa amerikanskorna i morgon. Tråkigt.

Frågan är ens om alla vi svenskar kommer åt den mixade zonen efter Sveriges match. Besked om vilka som får tillträde får vi först i morgon. Det här är förresten ytterligare en riktigt dålig insats från VM-organisationen. Sånt här brukar alltid vara klart dagen innan vid mästerskap.

Äventyr i Winnipeg, dag 2: Vilket spektakel

Publicerad den av
Svara

Sannolikt är det inte av fördel för någon VM-arrangör att jag upplevde mina tre första mästerskap i Tyskland. De var alla otroligt välordnade med grym service.

Ännu så länge imponerar knappast de kanadensiska VM-värdarna. Medieservicen håller ingen VM-klass och presskonferenserna hittills i dag har varit rena spektakel.

Sverige var först ut. Det skulle vara 30 minuter med Pia Sundhage, Lotta Schelin och Caroline Seger. Fotograferna kördes ut efter 55 sekunder. Sundhage sa:

”Hoppas de hann ta någon bild.”

Och efter 11,5 minuter hade det gått en halvtimme. Det enda vi hann höra var att Sverige:

* …tar en match i taget.
* …har sett fram emot att det äntligen börjar.
* …har fokus på det som man skall göra – spela fotboll.

Matnyttigt. Som grädde på moset hölls allt på engelska så att etermedia inte kunde utnyttja svaren.

Det roligaste på presskonferensen är den väska som börjar spela musik 4,45 in i klippet nedan. Musiken hörs dåligt på klippet men var väldig tydlig i rummet, något säkert Seger kan intyga… Allra roligast var att den nigerianska reportern som ägde väskan inte märkte något samt att hon blev arg över att någon (Aftonbladets Kristoffer Bergström) hade burit ut hennes väska.

Eftersom vi gick miste om en kvart med landslagets nyckelpersoner blev det efter många om och men en mixad zon efter träningen. Det gjorde att vi tvingades välja mellan att gå på Nigerias presskonferens eller Sveriges mixade zon. En funktionär sa:

”It’s still something”

Tyvärr var den mixade zonen så sen, svensk tid, att vi på lokaltidningar inte hann få hem några texter. Men vi fick i alla fall veta att underlaget på Investor Group Field är hårt som i Toronto – alltså dåligt. Fast Sundhage ville inte ta ordet dåligt i sin mun, hon sa istället:

”Det är lite annorlunda än det vi har tränat på, men det blir alldeles utmärkt. Det är ganska bra det här, vi slipper ju en massa linjer, det är en fotbollsplan – så det är bra.”

Med den mixade zonen reparerade alltså arrangören sitt misstag hjälpligt. Att vi i media inte har tillgång till mat på arenan är sämre. Vi erbjuds bara en godisautomat. Långt ifrån VM-klass.

Det är inte heller VM-klass att arrangören inte har namn på Nigerias förbundskapten eller lagkapten Evelyn Nwabuoku på deras presskonferens. Det är knappast professionellt att kalla dem coach och player. Däremot är den nigerianska presskonferensen underhållande. Coach Edwin Okon vidhåller att han inte studerar motståndarna. Inte ett dugg.

Sinclair pallade för pressen

Publicerad den av
4

En lätt darrig Christine Sinclair rullade in en straff på övertid inför 53 058 åskådare och VM fick bästa möjliga start.

Så kanske man inte ser det i Kina – men för intresset här i Kanada var förstås 1–0-segern otroligt viktig.

Själv satt jag på en sportbar och följde matchen. Eller matcherna. För jag såg först herrfotbollens största match i år, Champions Leaguefinalen, och sedan VM-premiären.
Den första matchen såg jag till stor del ihop med en yngre, manligt dominerad publik. Sedan gick många av de unga männen hem och ersattes av kvinnor i olika åldrar lagom till VM-premiären.

Dagens högsta jubel i sportbaren kom när Juventus kvitterade mot Barcelona. Det finns tydligen en stor grupp Italienättade invånare här i Winnipeg. Fast jag skulle säga att jublen för Barcelonas alla tre mål också överröstade det jubel som kom när Sinclair avgjorde med sitt 1–0-mål för Kanada.

Det var ändå straffmålet som berörde mig mest. Tänk att Kanadas egen superstjärna får chansen från straffpunkten på övertid i en VM-premiär på hemmaplan. Över 53000 åskådare förväntar sig att hon skall göra mål.
Det går liksom inte att föreställa sig den press hon måste ha känt när hon stegade fram till straffpunkten. Visst, träffen var långt ifrån klockren. Men placeringen av bollen, just i insidan av stolpen gjorde ändå skottet otagbart. Starkt.

Personligen tyckte jag att domslutet från Kateryna Monzul var korrekt. Det hindrar inte att jag tvivlar på att den ukrainska domaren hade blåst en sådan straff till Kina på övertid.

Senare i natt svensk tid har Holland också vunnit sin match med 1–0. Lieke Martens satte bollen läckert i bortre hörnet, precis som hon gjort flera gånger för Göteborg. Martens blev matchvinnare, men hon borde/kunde också ha blivit syndabock. För den mexikanska domaren Quetzalli Alvarado blundade för en solklar straff när just Martens sprang ner Hannah Wilkinson med cirka tio minuter kvar att spela.

Jag såg bara en halvlek av matchen – den andra. Och där imponerade inte Holland speciellt mycket. De brukar ju vara bollsäkra och kunna döda tid genom att spela runt bollen. Så såg det dock inte ut, utan Nya Zeeland förde spelet och hade mest bollinnehav. Och borde alltså även ha haft en straff.

Totalt sett efter första omgången i grupp A är det mina båda favoriter i topp. Det här är dock en så jämn grupp att inget är avgjort ännu. Visst har Kanada och Holland ett bra utgångsläge, men matcherna Kanada–Nya Zeeland och Holland–Kina i nästa omgång är båda ganska ovissa.

Från dagens matcher tycker jag ändå att Kanada var det lag som imponerade mest. De skapade alla matchens målchanser mot Kina – även de två kinesiska. Mittbacken Lauren Sesselmann hade ett par riktigt svaga minuter och gav bort ett friläge och tvingade lagkompisen Desiree Scott att dra på sig en farlig frispark. Frisparken slog Wang Lisi i båda stolparna. Där var det bara millimetrar från ett riktigt drömmål.

Kina är välorganiserade och har en grymt bra målvakt i Wang Fei, men det är svårt att bara försvara sig långt i ett VM. Och anfallsspelet lyste helt med sin frånvaro. Precis som med Holland hade jag förväntat mig att kinesiskorna skulle kunna ha lite bättre passningsspel. Nu var det Kanada som hade klart störst bollinnehav.

I Kanada imponerades jag mest av mittbacken Kadeisha Buchanan. Hon är en fantastiskt stor talang. Jag skäms lite att jag glömde henne när jag nyligen listade kandidater på vilka som är aktuella att bli VM:s bästa U21-spelare. Fast jag tröstar mig lite med att även Fifa gjort samma misstag. Buchanan är ju en självklar kandidat. Hon är sannolikt världens bästa unga back och hon är bara 19 – hon fyller inte 20 förrän i november.

Att Kanadas skulle sluta 1–0 var ju förresten en riktig lågoddsare. Räknar vi bort inofficiella landskamper, som 0–0-mötet med Nigeria, så står kanadensiskorna nu på sex raka 1–0-matcher. Fyra av dem är segrar, två är förluster.

Det om matcherna i grupp A. I morgon (kanadensisk tid – i dag svensk tid) lär det bli mer ojämnt i VM. Då drar nämligen grupp B igång med matcherna Norge–Thailand och Tyskland–Elfenbenskusten.

Personligen kommer jag att ägna en stor del av dagen åt att lyssna av läget inför Sveriges premiär. Alla fyra lagen i grupp D kommer till Investors Group Field för presskonferenser i morgon. Även om dagen-innan-presskonferenser brukar vara rätt tråkiga blir det intressant att höra hur tongångarna låter från de olika lagen. Vi hörs.

VM 2015: Lag 1–2: De gör upp om guldet

Publicerad den av
Svara

I morgon åker jag till Kanada. Det har därmed blivit dags för den sista delen av min genomgång av de 24 VM-lagen. Det är alltså även dags att avslöja vilket lag jag håller högst nu inför mästerskapet.

Svaret är Tyskland – mycket beroende på tradition och jämnhet. Sedan gruppförlusten mot Norge i EM 2013 har man vunnit alla landskamper utan två. Det blev förlust mot Frankrike i oktober och mot Sverige i Algarve i mars.

Konstgräset talar i och för sig mot Tyskland eftersom deras spelare inte är vana vid underlaget. Men å andra sidan är det tyska laget så bollskickligt att de borde klara även ett ovant underlag.

Här är min syn på de två lag jag rankar högst i VM-slutspelet:

1) Tyskland
Världsrankning: 1.

Världsettorna har en imponerande stabilitet. Man vann tolv av tretton landskamper i fjol och har inlett året med fem segrar på sex matcher. I genrepet nyligen besegrades Schweiz med 3–1.

Hemma-VM 2011 blev som bekant ett misslyckande. I kvartsfinalen mot Japan var tyskorna det bättre laget, men saknade nödvändig effektivitet. Dessutom hade man oturen med knäskador på bärande mittfältare. Nadine Kessler gick sönder före mästerskapet och nyttiga Kim Kulig drog av korsbandet tidigt i kvartsfinalen. Hon har tyvärr inte kommit tillbaka.

Däremot har förbundskapten Silvia Neid genomfört en rejäl generationsväxling och fasat in en mängd spelare födda en bit in på 1990-talet. Neids problem är att välja vilka spelare hon skall satsa på. Truppen består av rakt igenom klasspelare.

Det tyska laget brukar inleda matcherna med en riktigt hög och tät press. Får man bett i pressen blir tyskorna otroligt svårslagna. Men kan motståndarna spela sig förbi förstapressen är det i backlinjen de tyska bristerna finns. Rutinerade mittbacken Annike Krahn är inte blixtsnabb och kollegan Saskia Bartusiak är nyligen tillbaka från en korsbandsskada.

Över huvud taget är det tyska laget drabbat av flera tunga avbräck. Trion Fatimire Alushi, Luisa Wensing och Kessler missar VM. Kessler prisades ju som världens bästa spelare 2014 – och borde vara ett blytung avbräck.
Men Tyskland har alltså en otrolig bredd. Mitt i generationsväxlingen vann man EM-guld för två år sedan. Nu är det nya laget redo att även prestera på världsnivå.

Längst bak har man superrutinerade Nadine Angerer som gör sin sista stora turnering. Den populära målvakten brukar alltid vara bäst när det gäller – minns att hon bland annat  räddade två straffar i EM-finalen 2013. Längst fram har man måldrottningen Celia Sasic – som ju hette Okoyino da Mbabi i förra VM:et. Hon är en skicklig straffområdesspelare och en tänkbar skyttedrottning i Kanada.

Trolig startelva: Angerer – Leonie Maier, Krahn, Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Dzsenifer Marozsan, Alexandra Popp, Anja Mittag – Sasic.

Grupplottningen är högst överkomlig. Man möter Elfenbenskusten, Norge och Thailand i gruppen. Där går det inte att bli sämre än tvåa. Vägen till final lär dock bli tuff. Gruppsegaren i den tyska gruppen hamnar nämligen på samma semifinalhalva som både segrarna i USA:s och Frankrikes grupper. Det finns alltså risk att bara en av VM:s tre största favoriter kan nå finalen. Tysklands lag är dock så starkt att man inte behöver rädas något motstånd.

2) USA
Världsrankning: 2 – har som bäst varit rankade som nummer 1.

USA är förstås en av fyra tunga guldkandidater. Med tanke på lagets vinnarkultur och det faktum att de spelar på invant underlag på sin hemmakontinent kanske jag borde ha rankat amerikanskorna som nummer ett.

Fast det senaste dryga året har USA provat sig fram. I omgångar har spelet hackat och framför allt har man haft problem med försvarsspelet. Man skulle kunna säga att det problemet har uppstått eftersom man vill ha med så många som möjligt av lagets alla offensiva stjärnor. Och sådana finns det många.

Som det sett ut på sistone skulle startelvan mot Australien i VM-premiären kunna se ut så här: Hope Solo – Ali Krieger, Becky Sauerbrunn, Julie Johnston, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Lauren Holiday, Carli Lloyd, Morgan Brian – Abby Wambach och Christen Press.

Det innebär alltså att försvarslegendaren Christie Rampone sannolikt får följa mästerskapet från bänken och att forwardsstjärnan Alex Morgan inte är redo för spel efter sin skada. Hon kommer att få agera inhoppare under gruppspelet. Det innebär också att förbundskapten Jill Ellis har fått med Brian och med det uppnått lite bättre balans på ett tidigare otroligt offensivt balanserat mittfält.

Det finns dock en del frågetecken på forwardssidan. Det blev exempelvis bara 0–0 i genrepet mot Sydkorea:

Superstjärnan Morgan behövs i toppform. Men hon har varit väldigt skadeförföljd det senaste året och går alltså en kamp mot klockan. Samtidigt ser rutinerade Wambach allt tyngre och segare ut. Men hon gör fortfarande mål när chanserna dyker upp – speciellt mot sämre motstånd. Dessutom är Wambach en vinnartyp som man vill ha på planen i avgörande lägen. Hon saknar ett VM-guld och är beredd att offra mycket för att få stå med guldmedaljen runt halsen den 6 juli. Gissningsvis hade dock Ellis och hennes assistent Tony Gustavsson tänkt sig att ha legendaren som inhoppare.

Tony Gustavsson

Tony Gustavsson

Under våren är det trots allt Wambach som gjort flest landslagsmål, närmast före skrällen Johnston. Mittbacken är otroligt stark i luftrummet vid fasta situationer. I ligaspelet har däremot Press sett hetast ut. Den före detta Göteborgs- och Tyresöspelaren kan nog få sitt stora internationella genombrott i Kanada.

USA spelar alltså på sin egen kontinent och kommer att ha många fans på läktarna. Kanadensarna kommer dock inte att stötta amerikanskorna, utan räkna med att USA:s motståndare kommer att få rejält med publikstöd.

Som bekant har USA lottats in i VM:s svåraste grupp. Om man motsvarar förväntningarna och vinner gruppen får man däremot en bra väg fram till semifinal. I åttondel väntar en grupptrea och i kvartsfinal kan man få lag som Kina eller Schweiz. I semifinal skulle det däremot kunna bli den moraliska finalen mot Tyskland eller Frankrike.

Jag gjorde för övrigt en större genomgång av USA:s lag i januari när jag gick igenom Sveriges gruppmotståndare. Sedan presenterade jag deras trupp här.

Det här var det sista inlägget i min genomgång av alla de 24 VM-lagen. De tidigare hittar du om du scrollar ner, eller via de här länkarna:

* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.
* Lag 10–13, Slutspelskandidater.
* Lag 7–9, Medaljkandidater.
* Lag 5–6, Medaljkandidater.
* Lag 3–4, Guldkandidater.

Sannolikt kommer jag inte ha möjlighet att skriva något inlägg innan jag är på plats i Winnipeg. Men därifrån lovar jag att uppdatera ofta. Så håll ut.