En final mellan dåtid och framtid

Med bara några veckor kvar till VM är det lätt att lägga allt fokus på slutspelet i Kanada. Men om några timmar spelas ju faktiskt årets största klubbmatch – och vi har svensk representation i form av Kosovare Asllani.

Det kunde ju ha varit två svenska spelare på planen, men tyvärr är ju Caroline Seger som bekant avstängd.

Champions Leaguefinalen mellan Frankfurt och PSG är en match som man kan se ur väldigt många synvinklar. Här är några:

* Det är en kamp mellan Europas två bästa ligor.

* Det är en match mellan dåtiden och framtiden, mellan en klassisk damfotbollsklubb och en kapitalstark herrfotbollsklubb med damlag.

* Det är en match mellan Europas genom tiderna bästa damfotbollsklubb och en debutant.

* Det är en match mellan ett av de lag i världen med starkast offensiv mot ett av de med stabilast defensiv.

Frankfurt är den klassiska damfotbollsklubben som under lång tid byggt upp en egen supporterskara och som har med sig minst 600 supportrar till Berlin i kväll. Klubben gör sin sjätte final i Champions League. På klubbens långa meritlista finns hittills tre titlar och två finalförluster. Där finns även sju tyska ligatitlar och nio cupsegrar.

Försvarsstarka PSG är skrällaget som sett till att Europas två bästa klubbar, Wolfsburg och Lyon, har försvunnit på vägen.

PSG är också den kapitalstarka herrfotbollsklubben som häromåret började pumpa in pengar i sitt damlag och som nu enligt uppgifter har störst budget i Damfotbollsvärlden. Laget får fler och fler supportrar som huvudsakligen har hämtats från herrlaget. Det här är första gången PSG ens är i närheten av en Champions Leaguefinal. Faktum är att klubbens enda titel överhuvudtaget är segern i franska cupen från 2010.

Det är ju lite anmärkningsvärt att det inte är de bästa lagen från Tyskland och Frankrike som möts – utan två av utmanarna. Det är ju den tyska trean mot den franska tvåan.

PSG:s brist på vinnarkultur gör att jag räknar Frankfurt som knappa favoriter i den här matchen. I övrigt är det ju upplagt för PSG, som har kunnat fokusera 100 procent på Champions League sedan den 21 februari och 4–0-förlusten i seriefinalen i ligan mot Lyon. De har i 2,5 månader kunnat erbjuda mycket mer vila till spelare med skadekänningar än Frankfurt – som ju varit inblandat i den tyska guldjakten ända fram till den senaste helgen.

Just det faktum att det har varit avgjort länge i Frankrike medan den tyska ligan levde fram till sista övertidsminuten i sista omgången är nog huvudorsaken till att det inte blev en heltysk final. Det är förstås en ren spekulation, men jag tror inte att Wolfsburg hade åkt ut mot PSG om ligasituationen hade varit omvänd.

För Frankfurt är seger i kväll ett måste om laget skall få spela i Champions League till hösten medan PSG redan har kvalat in till nästa upplaga.

Det finns en hel del frågetecken kring skadesituationen i de båda lagen. Inte minst PSG har gått runt på mycket folk den senaste tiden, vilket gör att det svårt att gissa startelva. Framför allt har man många alternativ på mittbackspositionen. Laura Georges och Josephine Henning spelade i den sista ligaomgången, medan Sabrina Delannoy och Annike Krahn spelade i båda matcherna mot Wolfsburg, något som gör att jag gissar att tränare Farid Benstiti väljer de två sistnämnda i dag.

Hos Frankfurt är det förstås troligt att man ställer upp med ungefär samma spelare som i sista ligaomgången i helgen. Där bytte man mittback i halvtid när Saskia Bartusiak lämnade plats för Bianca Schmidt, vilket indikerar att Bartusiak kanske inte håller för 90 minuter. Jag tror dock att tränare Colin Bell bedömer att hon är så viktig för laget att hon skall starta.

Hos Frankfurt talar mycket för att offensiva speluppläggarna Dzsenifer Marozsan och Veronica Boquete blir kvällens nyckelspelare mot ett defensivt PSG. Fransyskorna lär även ha extra koll på Kerstin Garefrekes vid fasta situationer.
Hos PSG är polska målvakten Katarzyna Kiedrzynek och mittfältaren Shirley Cruz de stora nyckelspelarna. Cruz, tvåvägsmittfältaren från Costa Rica, är en av världens allra bästa spelare och det är hon som nu på egen hand skall bära PSG:s mittfält i Segers frånvaro. Båda ytterbackarna Jessica Houara-D’Hommeaux och Laure Bolleau är väldigt viktiga i anfallsspelet, där även smarta Asllani spelar en viktig roll.

Matchguide
FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain
Idag 18.00 på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark i Berlin

Domare: Esther Staubli, Schweiz
TV: Svenska Eurosport sänder från 17.45
Odds: 51–49 – Frankfurt bär på ett mycket svagt favoritskap.
Tips: Matchen blir 1–1 efter ordinarie tid. Resultatet står sig efter förlängningen över 2×30 minuter. Det avgörs på straffar. Där vinner Frankfurt med 4–2.

Tänkbara startelvor:
Frankfrurt: Desirée Schumann – Kathrin Hendrich, Saskia Bartusiak, Peggy Kuznik, Ana-Maria Crnogorcevic – Marith Priessen, Simone Laudehr, Dzsenifer Marozsan, Kerstin Garefrekes – Veronica Boquete och Celia Sasic.

PSG: Katarzyna Kiedrzynek – Jessica Houara-D’Hommeaux, Sabrina Delannoy, Annike Krahn, Laure Boulleau – Fatmire Alushi, Shirley Cruz, Kenza Dali, Aurelie Kaci – Kosovare Asllani och Marie-Laure Delie.

Överraskande slutresultat

Jag har jobbat på Borås Arena med Elfsborgs allsvenska hemmapremiär i kväll och har inte sett tillräckligt av kvällens landskamp för att kunna komma med någon ingående analys.

Jag kunde dock se delar av den första halvleken och tyckte att de perioder jag såg var väldigt lovande. Därmed blev jag förvånad när jag följde målutvecklingen efter paus. Av det lilla jag såg hade jag nämligen inte kunnat gissa att det skulle trilla in tre danska mål i matchen, däremot kändes det rimligt med tre svenska – minst.

Jag har spelat in matchen och återkommer med en analys senare. Nu nöjer jag mig med att leverera några resultat från dagens träningslandskamper där VM-lag var inblandade:

* Tyskland–Brasilien 4–0 – mål av Celia Sasic, Simone Laudehr, Melanie Leupolz och Dzsenifer Marozsan.

* Norge–Holland 2–3 – mål av Emilie Haavi 2, Lieke Martens 2 och Manon Melis 1.

* Sydkorea–Ryssland 2–0 –  mål av Cho So-Hyon och Ji So-Yun.

* Spanien–Irland 1–0 – mål av Jennifer Hermoso.

Annorlunda upplägg när Neid slutar i Tyskland

I dag presenterades Steffi Jones som ny tysk förbundskapten efter Silvia Neid. Valet av Jones är anmärkningsvärt. Än mer udda är att hon tillträder först om 1,5 år.

Neid sitter nämligen kvar till september nästa år, alltså över VM och ett eventuellt OS. Det här upplägget känns väldigt konstigt. Eller vad säger ni? Jag såg att vissa damfotbollstyckare i Tyskland undrade om det var ett två dagar för tidigt aprilskämt.

Valet av Steffi Jones är kanske inte ett skämt, men också udda. Hon är ju i högsta grad en viktig person inom tysk damfotboll, men har ingen tränarerfarenhet. Att välja en totalt oerfaren tränare som förbundskapten känns lite som ett vågspel, speciellt när det finns andra fullgoda kandidater som Maren Meinert och Ralf Kellermann. Personligen trodde jag att det var upplagt för juniorlandslagskaptenen Meinert att ta över. Men hon var tydligen inte intresserad av jobbet (se länk i kommentatorsfältet).

Här är för övrigt ett tv-klipp där nyheten om förbundskaptensbytet presenteras, bland annat förekommer tyske förbundsbasen Wolfgang Niersbach i klippet. Här kan jag vara fel ut, men min bild är att Niersbach är mycket mer aktiv på att profilera damfotbollen i sitt land än vad exempelvis Karl-Erik Nilsson är.

När vi ändå är i Tyskland är här en länk med målen från helgens matcher i Frauen-Bundesliga.

* Som följd av mitt inlägg om att Uefa väljer fel väg för Champions League har det blivit en intressant debatt med flera deltagare. Kul med frågor som engagerar. Mitt inlägg var ju inriktat på det sportsliga delen, inte den i dagarna så omdiskuterade ekonomiska. Angående den delen har EFD skickat ett brev till Uefa. Bra. För det är självklart viktigt att damfotbollens organisationer agerar och visar var man står i olika frågor.

* Till något annat spännande kring damfotbollen. Jag tar ju ibland upp det bristande engagemanget kring de svenska toppklubbarna. I dag läste jag en intressant artikel om Umeå IK:s betydelse för staden Umeå.

Tyvärr är artikeln bara öppen för läsning i några timmar till, så snabba på. Kortfattat handlar den i alla fall om att många orter är hårt förknippade med sina fotbollslag, men Umeå är enda större orten där det inte handlar om ett herrfotbollslag utan ett damfotbollslag. Kul.

Umeå sticker för övrigt ut överhuvud taget när det gäller elitidrott för damer. I förra veckan hade jag en PLUS-låst artikelserie i Borås Tidning som byggde på en jämförelse av damidrotten i 25 av landets större kommuner. Umeå vann den jämförelsen överlägset, något man kan läsa om på den här länken – men tyvärr bara om man är BT-prenumerant.

 

Tankar om en trupp plus en sen Algarvereflektion

I dag har Pia Sundhage tagit ut sin trupp till landskamperna mot Schweiz och Danmark i början av april. Eller, det var visst Lilie Persson som presenterade truppen.

Vilket som var det i stora drag samma trupp som var i Algarve cup. De förändringar som görs jämfört med ursprungstruppen till Algarve är att Fridolina Rolfö och Antonia Göransson får kliva åt sidan och ge plats åt Marija Banusic och Emilia Appelqvist.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Banusic gjorde hattrick för Chelsea i cupen i helgen och verkar ha god form, däremot är jag tveksam till Appelqvist. Jag tycker att hon är en god damallsvensk spelare, men hon har knappast i en VM-trupp att göra. Tyvärr har Sundhage nu en handfull spelare i sin trupp som hon inte skulle ha någon nytta av i Kanada. Det är både oroande och tråkigt.

Jag har flera gånger skrivit att jag tycker att de fem–sex sista platserna i en mästerskapstrupp borde fördelas mellan spelare med spetskompetens och sådana som har framtiden för sig. Ett exempel på en sådan spetskompetens är Jenny Hjohlman:s snabbhet – den borde ta henne till VM.

När det gäller framtiden har Sundhage aldrig tänkt speciellt mycket på den. Hon ifrågasätter ibland varför inte fler flicklandslagsspelare får chansen i de damallsvenska lagen, men i hennes trupper är spelare under 23 år en bristvara.
Här kommer jag på ett naturligt sätt in på den sista matchen i Algarve, den mot Tyskland. Jag har ju inte kommenterat förlusten för knappt två veckor sedan.

I den matchen spelade Silvia Neid med tre 91:or (Almuth Schult, Tabea Kemme och Alexandra Popp), två 92:or (Dzsenifer Marozsán och Kathrin Hendrich), en 93:a (Jennifer Cramer), två 94:or (Melanie Leupolz och Lena Petermann) samt en 95:a (Sara Däbritz). Och då var ändå ordinarie 93:an Louisa Wensing skadad och kunde inte vara med. På skadelistan finns även en annan högaktuell 93:a, Lena Lotzen. Trots det var alltså fler än hälften av de 17 spelare Neid nyttjade 24 år eller yngre.

Bland Sveriges 13 spelare i matchen är det bara en, Elin Rubensson (1993), som är född 1991 eller senare. Med tanke på att Sverige vann F19-EM för tre år sedan borde det inte saknas svensk talang i aktuella åldrar. Det tycks dock vara betydligt mycket längre väg mellan ungdoms- och A-landslag i Sverige än i Tyskland.

I matchen var det tyska laget minst en klass bättre än det svenska. Framför allt väckte 2–1-förlusten i tredjeprismatchen en hel del frågor om svensk försvarsorganisation. Som jag ser det darrade alla i backlinjen i defensiven.

Jag räknade till 7–2 i tysk favör i riktigt heta målchanser, något som dels skvallrar om att Carola Söberg var klart bästa svenska spelare i matchen – dels om att de tyska segersiffrorna var i underkant. Söberg var glädjeämnet, kul att hon visade stabilitet i två matcher i rad. Och viktigt.
För mig heter för övrigt Sveriges tre VM-målvakter i nuläget Hedvig Lindahl, Söberg och just det, Zecira Musovic.

Tillbaka till försvarsspelet. Tyskorna kunde gång på gång spela längs marken mellan våra backar, framför allt matade de passningar mellan mittback och ytterback. Dessutom var det lätt att spela genom det glesa svenska mittfältet. Några gånger skar markpassningar genom både mittfält och backlinje – det är inte godkänt.

Sveriges lag kändes glest och dåligt organiserat, medan det tyska laget var kompakt och aggressivt. Hade man inte vetat bättre kunde man trott att det var Sverige som spelade med ett ungdomligt lag.

Matchen fick mig att undra om Sundhages idé om att odla ett mer passningsorienterat spel är rätt tänkt. Danska Eurosportexperten och tillika Koldingtränaren Lene Terp sa efter matchen i sin analys att:

”Ibland måste man koncentrera sig på det man är bra på och acceptera att andra är bättre på vissa saker.”

Rosengård släppte stoltheten i Wolfsburg och spelade efter sina resurser. Jag hade gärna sett att Sundhages landslag gjorde det ibland också. Inte minst i matchupptakterna där det ju ofta är rena hönsgården.

Nu vet vi ju att VM spelas på konstgräs och där biter inte den höga press Tyskland kör med på samma sätt som på lite studsigt portugisiskt vårgräs. Så vi kanske skall vänta lite med att såga Sundhages byte av spelstil helt och hållet. Klart är i alla fall att vårt lag hade svårt att skapa målchanser mot kvalificerat motstånd i Algarve.

Slutligen dock något positivt. Sveriges reduceringsmål mot tyskorna var ju fantastiskt. Det började hos Lina Nilsson nere i defensivt vänsterhörn. Nio passningar senare klackade  Caroline Seger fram bollen till Lotta Schelin som sköt i stolpen. Returen nådde målskytten Sofia Jakobsson, som var sjunde svenska spelare i anfallet. Kan tjejerna prestera ett sånt här passningsspel även framöver behöver jag inte oroa mig över det passningsorienterade grundspelet…

Större delen av sekvensen, samt andra höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:

Som bekant vann USA turneringen före Frankrike. Jag tycker nog ändå att fransyskorna känns som det starkaste laget för tillfället. Frankrike, USA och Tyskland är de tre lag som känns som de hetaste guldkandidaterna till sommarens VM.

Japan kan nog också vara med där uppe, men deras insats i Algarve väcker en del frågor. Samtidigt har Norio Sasaki visat känsla tidigare. Nu spelade han med två olika uppställningar, en gammal och en ung. Kanske blir det annorlunda i VM.

På Cypern fortsatte England att imponera. De vann finalen mot Kanada med 1–0. Kanske kan England vara redo för att utmana om medaljerna i sommar.

 

En liten tanke inför Tysklandsmatchen

En tanke slog mig just. Om jag hade varit Pia Sundhage och jag hade kommit fram till dagens startelva – då skulle jag ha gjort en taktisk justering i matchupptakten.

De första 10–15 minuterna hade jag flyttat om och kört Lotta Schelin och Sofia Jakobsson som forwardspar. Sedan hade jag försökt trycka upp Lisa Dahlkvist så högt som möjligt så fort vi vunnit bollen.

Medveten om att Tyskland sannolikt återigen kommer att sätta tokpress från start hade backlinjen fått instruktioner om att spela många långa passningar i början av matchen, gärna genom att sikta uppspelen mot Dahlkvists huvud för skarvnickar. Schelin och Jakobsson får som uppgift att hela tiden vara beredda att hugga på bollar bakom tyskornas backlinje.

När tyskornas press sedan börjar bedarra och backarna känner att de får lite mer tid på sig justerar man till den uppställning Sundhage har valt.

Utöver att man har minskat risktagandet under matchupptakten kan man även lätt få effekten att tyskornas backlinje har fallit några meter och har en lite lägre utgångsposition, vilket i sin tur ger oss större utrymme för att börja med en passningsorienterad anfallsuppbyggnad.

Men, som sagt, det här var bara en liten personligt tanke. Om en timme får vi se hur Sundhages plan ser ut för att klara den tyska pressen.

Sjögran är forward mot tyskorna

I morgon 13.00 spelar Sverige om tredje pris i Algarve cup mot Tyskland – matchen sänds av Eurosport. Pia Sundhage:s startelva är klar och det är i stort sett den väntade. Bara en ny spelare har tillkommit jämfört med Kinaelvan, Lisa Dahlkvist. Den som får börja på bänken är Kosovare Asllani.

Den stora överraskningen är ändå att Therese Sjögran är uppsatt som forward bredvid Lotta Schelin. Spontant hade jag gärna sett Schelin och Sofia Jakobsson som forwardspar i morgon. Inte för att jag tror att de passar speciellt bra ihop utan mer för att jag känner att Jakobsson skulle göra mer nytta för laget med sitt stora försvarssarbete om hon var forward än hon gör från kanten.

Så här ser startelvan ut i sin helhet: Carola SöbergElin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina NilssonCaroline Seger – Jakobsson, Hanna Folkesson, Dahlkvist – Schelin och Sjögran.

Målkalas kan ge svensk final

Det blir den svenska startelva mot Kina som jag skrev om i förra inlägget – alltså den troliga VM-elvan. Det gör morgondagens match extra intressant.

Faktum är ju att Sverige fortfarande har en liten, liten chans att nå finalen i Algarve. Det finns dock en massa men inblandade. Det är ju de två bästa gruppettorna som gör upp i finalen. Just nu ser kamperna om gruppsegrarna ut:

USA        +4    6
Norge    +-0   3
Schweiz   –1   3

Brasilien    +2    4
Tyskland   +-0   3
Sverige     +-0   3

Frankrike     +4   6
Japan         +2   3
Danmark     –2   3

Det är alltså upplagt för final mellan USA och Frankrike. USA möter Island i morgon och lär vinna den matchen. Frankrike har däremot en intressant match mot Japan framför sig. Japanskorna har spelat med två helt olika startelvor och borde således ha många pigga spelare. Vinner Japan mot fransyskorna öppnas en liten chans för lagen i Sveriges grupp.

För svensk gruppseger krävs att Tyskland tar poäng av Brasilien. Vid kryss i den matchen räcker det att vi vinner vår match för att ta hem gruppen. Dock måste vi även förbi gruppsegraren Japan/Frankrike/Danmark på målskillnad för att få spela final. Det innebär att Pia Sundhage:s lag får gå rejält på offensiven i morgon. Det behövs ju seger med minst tre måls marginal – sannolikt större ändå.

Visst känns det tufft att nå finalen, fast det vore bra nog om Sverige tog gruppsegern, inte minst för oss som vill se alla lagets matcher. Alla gruppsegrare är ju garanterade att visas av Eurosport på onsdag.

Här är morgondagens matcher:

15.10: Japan–Frankrike, Eurosport 2
15.10: Portugal–Danmark
18.30: Sverige–Kina, Eurosport
18.30: Tyskland–Brasilien, Eurosport 2
18.30: Norge–Schweiz
18.30: USA–Island

I Cypern cup är England i praktiken klart för final. Kanada och Italien gör upp om den andra finalplatsen.

13.30: Italien–Kanada
13.30: Skottland–Sydkorea
13.30: Sydafrika–Tjeckien
16.30: Holland–England
16.30: Australien–Finland
16.30: Mexiko–Belgien

Här är resultat och lite tv-klipp från i fredags:

Algarve cup:
* Japan–Portugal 3–0

* Frankrike–Danmark 4–1

* Tyskland–Kina 2–0

* Sverige–Brasilien 0–2

* USA–Schweiz 3–0

1–0 av Alex Morgan:

2–0 av Amy Rodriguez:

* Norge–Island 1–0

Cypern cup:
* Kanada–Sydkorea 1–0

* Finland–Holland 0–0

* Belgien–Sydafrika 0–1

Här är ett klipp.

* Italien–Skottland 3–2

* England–Australien 3–0

* Tjeckien–Mexiko 0–1

Debinha missar VM – kanske Wensing också

Enligt den brasilianska damfotbollshemsidan Planeta Futebol Feminino var den skada Debinha drabbades av mot Sverige i fredags så allvarlig att Brasiliens forward missar VM.

Sidan uppger att norska toppseriens skytteligavinnare i fjol blir borta från fotboll i minst sju månader. Det är förstås väldigt tråkiga nyheter. Debinha var tänkt att bli en av Brasiliens nyckelspelare i VM-slutspelet.

Debinha (ibland kallad Debora) har spelat för Avaldsnes de två senaste säsongerna och gjorde hela 20 mål i fjol, vilket alltså innebar skytteligaseger.

Lika tråkigt är att tyska backen Luisa Wensing bröt vadbenet mot Kina i fredags. Wolfsburgsbacken riskerar därmed också gå miste om deltagande i VM-slutspelet. Klart är att Wensing precis som Nadine Kessler har spelat klart för Wolfsburg den här säsongen.

Luisa Wensing

Luisa Wensing

På kort tid har alltså Wolfsburg tappat två viktiga spelare i jakten på att upprepa 2013 års prestation där man tog en prestigeladdad trippel.
För Rosengårds del ökar ju förstås chansen att vinna mot tyskorna när det står klart att Kessler och Wensing missar kvartsfinalen i Champions League. Men man vill ju vinna för att man är bättre, inte för att motståndarna har en massa skador.

Wolfsburg har ju dock som jag tidigare skrivit en bred och stark trupp och kommer garanterat att ställa en stark uppställning på benen mot Rosengård. Och när det gäller Kessler har ju hon bara gjort ett 30 minuter långt inhopp i Frauen-Bundesliga den här säsongen, så Wolfsburg har redan vant sig vid att klara sig utan henne.

Inför nästa säsong har ju Wolfsburg redan valt att bredda truppen ytterligare. Som jag skrev häromdagen är ju polska Ewa Pajor klar för övergång till sommaren. Då ansluter även norska talangen Synne Jensen från Kolbotn. Jensen och Pajor är båda födda 1996 och är alltså riktiga framtidsvärvningar från Wolfsburgs sida.

VM i fara för världens bästa spelare

Nadine Kessler

Nadine Kessler

Det tyska affischnamnet Nadine Kessler tvingas till en ny knäoperation och riskerar att missa VM – igen.

Kessler tilldelades ju nyligen Ballon d’Or som världens bästa spelare 2014. Det är således självklart ett blytungt avbräck för Tyskland om hon inte kan spela i Kanada.

Kessler var skadad och missade VM 2011 och riskerar nu alltså även att missa årets mästerskap. Att hon spelar något mer för Wolfsburg den här säsongen är uteslutet, och med bara tre månader till VM känns det som väldigt små chanser att hon finns med i Kanada.

I onsdags satt jag och tänkte på att tyskorna saknade en turbo a la Kessler i mötet med Sverige. Nu får Silvia Neid sannolikt lösa den uppgiften på annat sätt.

Sverige saknade rätt mycket i dagens 2–0-förlust mot Brasilien. Mer om det i ett senare inlägg.

Hur stor blir rotationen?

14.30 är det avspark mellan Sverige och Brasilien i Algarve cup. Ännu har jag inte sett någon officiell svensk startelva, men Pia Sundhage var klar i Eurosports sändning senast över att det skulle bli stor rotation i laget jämfört med Tysklandsmatchen.

Kollar man Expressens troliga startelva innehåller den dock bara tre förändringar, alla i backlinjen. Det kanske jag inte tycker är någon stor rotation, men Expressen kan ju ha tippat fel uppställning.

Utöver Sveriges match är det förstås extra intressant att se hur det går för våra kommande gruppmotståndare i VM. I dag är matchen England–Australien i Cypern cup extra spännande att följa. De matcher som spelas i dag är:

Algarve:
13.10: Japan–Portugal
14.00: Tyskland–Kina
14.30: Sverige–Brasilien
16.00: Frankrike–Danmark
18.00: USA–Schweiz
19.00: Norge–Island

Cypern:
13.30: Kanada–Sydkorea
13.30: Finland–Holland
13.30: Belgien–Sydafrika
16.30: Italien–Skottland
16.30: England–Australien
16.30: Tjeckien–Mexiko

För er som missat det, här är resultaten från i onsdags kryddade med lite tv-klipp:

Algarve cup

* Sverige–Tyskland 4–2

* Brasilien–Kina 0–0

* Japan–Danmark 1–2

Noterbart här att japanskorna ställde upp med en startelva som till nio elftedelar överensstämde med den elva som startade VM-finalen 2011. Även om Japan har haft framgångar på ungdomssidan de senaste åren och trots att han rullat rejält i tidigare träningsmatcher verkar alltså förbundskapten Norio Sasaki hålla fast vid gamla pålitliga kort.

* Portugal–Frankrike 0–1

Portugal stod upp oväntat bra mot Frankrike. Kul, för jag hade nog trott att värdnationen riskerade att bli turneringens slagpåse.

* Schweiz–Island 2–0

* Norge–USA 1–2

Jill Ellis började nog oroa sig lite över sitt jobb som amerikansk förbundskapten ett tag under matchen. Starka Ada Hegerberg nickade snyggt in det norska ledningemålet och norskorna hade även bra chans att göra 2–0. Men två mål av Carli Lloyd räddade den amerikanska segern. Nu har USA två gruppmatcher framför sig som de bör kunna vinna, så Ellis överlever nog Algarve cup i år…

Cypern cup

England–Finland 3–1

Kanada–Skottland 2–0

Australien–Holland 1–0

The Matildas visar att de har ett starkt lag, ett gäng som inte alls är slagna på förhand i någon av VM-matcherna.

Sydafrika–Mexiko 0–2

Sydkorea–Italien 1–2

Tjeckien–Belgien 2–2

 

Tankar om en makalös vändning

Jag tror att det var Elfsborgs tränare Magnus Haglund som en gång sa till mig att de matcher han upplevt som fantastiska live alltid blir lite sämre när han ser om dem medan matcher han upplevt som kass blir bättre.

Jag satt på jobbet och ringde en massa samtal under den första halvleken mot Tyskland. När jag tittade upp på tv-skärmen på redaktionen upplevde jag att det antingen var tyska anfall eller svenska felpassningar.

Den bilden var klart missvisande. De första tre minuterna var riktigt svaga från svensk sida, eller framför allt från Linda Sembrant. Mittbacken kom helt fel in i matchen och orsakade båda baklängesmålen.

Men de sista 42 minuterna av halvleken var inte någon katastrof. Halvleken var inte bra, men inte heller usel. Jag hade totalt 5–1 i öppna målchanser till tyskorna i halvleken, alltså bara 3–1 under sista 42 minuterna.

Totalt sett tycker jag att det är en rätt svåranalyserad match. Klart är att Sverige var hypereffektivt efter paus. När Sofia Jakobsson satte 4–2-målet hade jag 7–5 i öppna målchanser till Tyskland. Alltså fyra mål på fem svenska chanser. Med sådan effektivitet i VM kan det bli guld…

Skall man vara kritisk kan man dock konstatera att Sverige länge hade väldigt svårt att skapa något på eget spel. Två av målen var ju rena bjudningar av Tyskland. 2–2 bjöd en matchotränad Nadine Angerer på och vid 4–2 gjorde de tyska mittbackarna en slät figur. Lägg till att 1–2 var turartat då Caroline Seger:s skott ändrade riktning.

I VM-slutspelet lär lär det tyska laget vara mer samspelt och inte bjuda på lika mycket. Möter vi dem då lär vi alltså behöva skapa mer på egen hand.
Dock kan man vända på det och konstatera att tyskorna inte heller lyckades skapa så mycket i spelet. Till slut vann vi nämligen målchanserna med 8–7 – vilket förstås är väldigt starkt.

Defensivt var det ju bara den där matchupptakten. Linda Sembrant kom billigt undan i Eurosports sändning. Men det var ju för att hon missade ett enkelt uppspel som 1–0 tillkom och det var Sembrant som kom helt fel i den nickduell mot Alexandra Popp som skapade det tre mot två-läge som ledde till 2–0. Montpellierbacken rusade även bort sig när tyskorna kom tre mot en i den andra halvleken. Sembrant bör alltså inte ha stärkt sin aktier i jakten på platsen bredvid Nilla Fischer i mittförsvaret.

I Eurosports sändning fick Elin Rubensson kritik för sitt agerande i samband med 2–0. Personligen har jag svårt att klandra Rubensson speciellt mycket där. Totalt sett tycker jag tvärtom att Göteborgsförvärvet gjorde en riktigt bra match.

Kollar vi övriga spelare så håller jag Caroline Seger som vår klart bästa spelare över 90 minuter. Seger var den enda på mittfältet som klarade av att hålla passningskvalitet när tyskorna pressade som hårdast. Jag har ofta varit lätt kritisk mot PSG-spelaren, men den här gången njöt jag av hur hon spelade sig ur alla situationer.

Jag tycker även att båda våra forwards var duktiga. Kosovare Asllani lyser av självförtroende och försöker göra något konstruktivt varje gång hon får bollen. Och Sofia Jakobsson var lysande. Det var verkligen en match där hennes arbetsförmåga kom till sin fulla rätt.

Faktum är att jag satt och funderade på om huruvida Lotta Schelin var saknad eller inte. Jag kom fram till att vi kanske till och med vann på att spela utan Lyonstjärnan. Schelin har ju en bättre bollbehandling och är kanske säkrare när målchanserna dyker upp, men det kopiösa arbete som Jakobsson lägger ner, det får man inte från Schelin.

Skönt också för laget att känna att det inte står och faller med anfallsesset, utan att det finns fullgoda alternativ.

I övrigt på spelarsidan tycker jag att Hedvig Lindahl gav ett väldigt gott och säkert intryck. Med tanke på hur målvaktssituationen är så var Lindahls säkra spel kanske det bästa beskedet av alla till Pia Sundhage från den här matchen.

Men det är klart att även vändningen är mentalt viktig. Att veta att det går att vinna trots 0–2 mot tyskorna är en vetskap som kan bli otroligt viktig framöver för landslaget. Jag tror faktiskt även att Rosengård kan ha nytta av den här segern när de ställs mot Wolfsburg i Champions League.

Det var lite tankar kring Tysklandsmatchen. Dags att sova lite innan det är dags att dra igång uppsnacket inför Brasilienmatchen.

Tyskland går att besegra

Att ta en 4–2-seger mot världsettan Tyskland efter en mardrömsöppning är förstås en väldigt bra prestation av landslaget.

Framför allt är det viktigt för spelarna att få känna att tyskorna faktiskt går att besegra – till om med om man hamnar i en tung uppförsbacke redan i matchupptakten.

Jag satt och ringde en massa samtal på jobbet under matchen och har kvar att se den koncentrerat. Därför vill jag vänta med den mer utförliga analysen av matchen, som ju hade minst två olika ansikten.

Vi hörs i morgon.

Sembrant i mitten och Samuelsson till vänster

Pia Sundhage har presenterat startelvan till morgondagens möte med Tyskland. Den ser ut så här:

Hedvig LindahlElin Rubensson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jessica SamuelssonCaroline SegerLisa Dahlkvist, Hanna Folkesson, Therese SjögranSofia Jakobsson och Kosovare Asllani.

Lotta Schelin har problem med nacksmärtor och migrän och får inleda Algarve cup från bänken. Hade hon varit med hade sannolikt Jakobsson spelat på högerkanten och Dahlkvist börjat på bänken, vilket i sin tur indikerar att Sundhage har bestämt sig för att Seger bakom Jakobsson, Folkesson och Sjögran är vårt VM-mittfält och att Schelin/Asllani är vårt VM-forwardspar.

Dessutom är Lindahl tillbaka i målet, något som känns naturligt. Allt talar ju för att hon är vår VM-målvakt även den här gången.

Det är i backlinjen frågetecknen finns. Som laget är uppställt på förbundets hemsida inleder Rubensson till höger och Samuelsson som vänster mot tyskorna. Jag hade nog spontant satt upp dem tvärtom, men kanske Sundhage resonerar att hon då går miste om Rubenssons fina inläggsfot.

Linda Sembrant

Linda Sembrant

I mittförsvaret blir det Sembrant som tar plats bredvid Fischer. Det innebär att vi har ett mittbackspar som håller högsta världsklass i luften och som har ett utmärkt passningsspel. Däremot finns det stora frågetecken för snabbheten.

En annan notering man gör är att det är ett lag med ovanligt stor defensiv balans som Sundhage ställer upp med. Hon brukar balansera sina elvor väldigt offensivt – ofta lite väl offensivt enligt min mening. Men här gör hon alltså en kursändring. Om den är tillfällig återstår att se, men visst blir det intressant i morgon 17.00 att se hur vi står upp mot världsettorna från Tyskland?

Hallenpokal räddar helgen

Vi står inför en rätt torftig helg i damfotbollsvärlden. Dock är det en rolig turnering i morgon – tyska Hallenpokal.

Det handlar alltså om det tyska mästerskapet i inomhusfotboll, där alla tolv lagen från Frauen-Bundesliga möts inför fullsatta läktare i Magdeburg. Turneringen är ett slags firmafest och en kul avspark inför vårsäsongen.

Matcherna börjar 10.00 och hela turneringen direktsänds på DFB-tv. Fattar jag rätt är det tyvärr sista gången man spelar Hallenpokal. Därmed får man passa på att njuta i morgon.

Noterbart är att Wolfsburg exempelvis kommer med en riktigt stark trupp innehållande bland annat Nilla Fischer, Lena Goessling, Alexandra Popp samt hyperintressanta nyförvärvet Yuki Ogimi.

Apropå Tyskland ägande sig det tyska landslaget åt läger och reklamjobb i veckan. Därifrån kan man se ett litet reportage här. Och så har tyskorna även fått en ny buss… I inslaget om bussen säger Silvia Neid att det är åtta lag som kan vinna VM. Min uppfattning är att det egentligen bara är fyra lag som kan vinna. Allt annat vore en jätteskräll.

Utöver Hallenpokal är det fransk ligaomgång på söndag, men där finns det inget som talar för någon spänning. Tvärtom lär de båda topplagen Lyon och PSG ta kassaskåpssäkra trepoängare hemma mot Albi och Issy.

I dag har det varit stor NWSL-draft. Som väntat valdes Morgan Brian först. Det var Houston Dash som hade förstatjing. Alla val hittar du på den här länken.
Noterbart är att Sofia Huerta, som verkar nobba VM-spel med Mexiko med hopp om att slå sig in i USA:s landslag valdes först som elfte spelare. Känslan är väl att om den 22-åriga USA-födda spelaren skall få spela internationella mästerskap bör hon välja att representera sina föräldrars land – precis som hon gjorde i U20-VM 2012, där hon med tre mål sköt Mexiko till kvartsfinal.

Kim Little var bäst i världen 2014

Fotbollskanalen har i dag korat Nadine Kessler till världens bästa spelare 2014. Sannolikt kommer Wolfsburgs lagkapten även att tilldelas Ballon d’Or.

Jag tycker att valet i grunden är utmärkt – Kessler är definitivt värd alla hyllningar. Hon är en bra närkampsspelare, har fin speluppfattning, ett bra passningsspel – både långt och kort, fyller gärna på med djupledslöpningar och har ett huvudspel av yttersta världsklass. Hon är helt enkelt grymt mångsidig och fixar allt det man kan önska sig av en central mittfältare.

Men för mig är hon ”bara” tvåa 2014. Jag valde nämligen att se över året som helhet, och Kessler har faktiskt missat hela höstsäsongen till följd av skada. Mitt val föll i stället på Seattles skotska stjärna Kim Little.

Jag hade sett Little dominera under NWSL-säsongen och jag övertygades helt om hennes storhet när jag såg henne på Gamla Ullevi den 17 september. Hon rörde sig smart och gjorde något bra av bollen varenda gång hon hade den.

Dessutom lade hon ner ett mycket tyngre defensivt jobb än man är van att se skyttedrottningar av världsklass göra. Jag minns att jag tänkte att ”tur att hon inte har någon avlastning utan måste göra allt själv” och ”med henne i vårt svenska landslag hade vi varit bäst i världen”.

Just att hon kommer från Skottland – ett land som är långt ifrån de stora titlarna – och inte får chansen att visa upp sig i de stora mästerskapen gör att Little lätt glöms bort när listor över världens bästa spelare skall sammanställas.

Hon är kanske inte lika komplett som Kessler, men å andra sidan gör skotskan fler poäng och har en mer ögonfägnad bollbehandling. Kolla bara klippet nedan. Little är som bäst när hon får spela i tio-rollen och utmana motståndarnas backlinje.

Jag såg henne tidigare mer som en framspelare och anfallsuppbyggare än avslutare. Men gör man 16 mål i världens mest målsnåla liga är man självklart även en avslutare av yttersta världsklass.

Kim Little toppar alltså min lista över världens 20 bästa spelare 2014. Hon toppar både min första och min uppdaterade lista.

Som jag berättat i ett tidigare inlägg ingick jag alltså i den jury som tog ut Fotbollskanalens lista över världens 20 bästa spelare. Där skickade jag in min lista bara drygt ett dygn efter att jag fått uppgiften. Det blev alltså inte så mycket tid till eftertanke.

Nu har jag haft ytterligare tre veckor att fundera, och det har blivit en del omkastningar på min topplista. Marta:s uppvisning mot USA lyfte henne upp på tio i topp. Andra spelare som avancerat är Ramona Bachmann, Louisa Necib och Carli Lloyd, medan Lauren Holiday, Abby Wambach, Hope Solo och Nahomi Kawasumi tappat mark.

Bachmann hade jag utanför listan för tre veckor sedan. Det byggde på att hon gjort mindre avtryck i poängligorna den här säsongen. Men allt är ju inte statistik och när jag tänkt efter har Bachmann varit för bra för att stå utanför topp 20.

Som synes är det flera amerikanskor som tappat mark. Men efter att ha följt USA i Brasilien och dessutom närgranskat deras landslagsår som helhet känns det motiverat att hålla tillbaka amerikanskorna något.
Listan innehöll ändå till slut fyra amerikanskor, tre tyskor, tre fransyskor, två schweiziskor, två japanskor och en spelare vardera från Skottland, Brasilien, Costa Rica, Spanien, Sverige och Wales.

Det är en klar majoritet av forwards och offensiva mittfältare. De defensiva spelarna är oftast minst lika viktiga för sina lag, men de är tyvärr svårare att få med på sådana här listor. Därför är det roligt att en målvakt som Nadine Angerer vann Ballon d’Or i fjol och att en tvåvägsspelare som Kessler kan göra det i år.

För svensk del platsade bara Nilla Fischer på listan. Jag tycker att en på topp tio, två på topp 25 och tre på topp 40 känns som en rimlig utdelning ett år där Sverige har gjort svaga resultat mot kollegorna i världsrankingens toppskikt. Lag som England och Kanada som är jämnbra med oss har sina bästa spelare utanför själva listan i den grupp som lägger beslag på placeringarna 25–42.

Här är min uppdaterade lista över världens 20 :

1) Kim Little, mf/fw, Skottland/Arsenal/Seattle Reign
2) Nadine Kessler, mf, Tyskland/Wolfsburg
3) Gaetane Thiney, mf/fw, Frankrike/Juvisy
4) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City
5) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård
6) Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård
7) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
8) Veronica Boquete, mf/fw, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt
9) Nilla Fischer, mb, Sverige/Wolfsburg
10) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
11) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
12) Lara Dickenmann, yb/ymf, Schweiz/Lyon
13) Jessica Fishlock, mf, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
14) Christen Press, fw/ymf, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
15) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård
16) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
17) Abby Wambach, fw, USA/WNY Flash
18) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
19) Martina Müller, fw, Tyskland/Wolfsburg
20) Nahomi Kawasumi, ymf, Japan/Seattle Reign/Inac Kobe Leonessa

Vi föll på mållinjen
Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
Lotta Schelin, fw, Sverige/Lyon
Vivianne Miedema, fw, Holland/Heerenveen/Bayern München
Christie Rampone, mb, USA/Sky Blue

Vi var också aktuella
Alyssa Naeher, Becky Sauerbrunn, Katrina Gorry, Ada Stolsmo Hegerberg, Maren Mjelde, Caroline Seger, Cristiane, Andressa Alves, Wendie Renard, Lisa Evans, Asisat Oshoala, Nadine Angerer, Alexandra Popp, Lena Goessling, Celia Sasic, Kerstin Garefrekes, Karen Carney och Diana Matheson.

Hur såg då den lista ut som jag lämnade till Fotbollskanalen? Jo, så här: 1) Kim Little, 2) Lauren Holiday, 3) Nadine Kessler, 4) Gaetane Thiney, 5) Anja Mittag, 6) Shirley Cruz, 7) Veronica Boquete, 8) Nahomi Kawasumi, 9) Abby Wambach, 10) Nilla Fischer, 11) Hope Solo, 12) Lara Dickenmann, 13) Louisa Necib, 14) Jessica Fishlock, 15) Christen Press, 16) Aya Miyama, 17) Marta Vieira da Silva, 18) Eugenie Le Sommer, 19) Martina Müller, 20) Carli Lloyd. Föll på mållinjen gjorde: Lotta Schelin, Vivianne Miedema och Christie Rampone.

Självklart välkomnas synpunkter på de här listorna och jag välkomnar också att ni skickar in era egna listor. Det här att ranka fotbollsspelare är ju en rolig lek. Eller hur?