Lindén såg till att det inte blir någon drömfinal

Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.

Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.

Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.

Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.

Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.

Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.

I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.

På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.

Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.

Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placerat Ali Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.

Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.

Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.

Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi
(Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Spännande i USA – och Norge

Dags för en liten utblick på det som händer utanför OS. I USA tog Western New York Flash i går sin tredje raka ligatitel – fast i tre olika ligor. Man gjorde det efter en riktig rysarfinal mot Chicago Red Stars.

Flash vann W-league 2010, WPS i fjol och nu WPSL Elite League. Precis som i fjol behövdes det straffläggning för att avgöra finalen.
I WPS i fjol hette finalhjältinnorna bland annat Ashlyn Harris, Christine Sinclair, Marta Viera da Silva, Alex Morgan och Caroline Seger.

I år har laget varit ganska mycket mindre namnkunnigt. Största stjärnorna har varit Spaniens Adriana Martin Santamaria, amerikanskorna McCall Zerboni och Laura Heyboer samt Australiens talang Emily Van Egmond.
Även Lori Lindsey och Meghan Klingenberg har tillhört truppen, men är ju i väg och spelar OS, och har bara gjort fyra matcher vardera under säsongen.

Just det att OS-spelare inte har kunnat delta så mycket i ligan har gjort att WPSL Elite League inte blivit någon jättesuccé. Att finalen i går avgjordes inför pinsamma 1221 åskådare på Flash:s hemmaplan i Rochester säger ju en hel del.

Fast spännande var det. Det här klippet visar hur Flash:s amerikanska U23-landslagsspelare, och tillika inhoppare, Toni Pressley kvitterade till 1–1 med en bomb, ribba in, precis när matchuret var på väg att ticka upp på 96 minuter av ordinarie tid. Det visar också hur glest det var på läktarna.

* I den andra amerikanska semipro-ligan, USL W-league, är det final i natt. Där möts Ottawa Fury och Pali Blues.
Ottawa slog ut DC United med 1–0 i sin semifinal. Lydia Hastings blev segerskytt. Pali Blues med Göteborg FC:s nyförvärv Camille Levin vann sin semifinal mot Quebec City Amiral med 2–0. Båda målen gjordes av Liz Bogus.

* Så till Norge, där toppserien börjar bli riktigt spännande. Båda topplagen LSK Kvinner (Lilleström) och Stabaek tappade nämligen poäng. Serieledande LSK spelade 1–1 i derbyt mot Vålerenga, och Stabaek reste sig från underläge 2–0 mot Kolbotn, men fick nöja sig med 2–2. Även tredjeplacerade Arna-Björnar spelade oavgjort, 1–1 borta mot Amazon Grimstad.

Resultaten gör att mästarinnorna Röa nu plötsligt har häng på ett nytt guld. Stine Andreassen gjorde matchens enda mål med en välplacerad vänster bredsida när Klepp bortabesegrades med 1–0. Se höjdpunkter från den matchen här.
Därmed är fyran Röa nu bara fem poäng bakom serieledande Lilleström, fyra bakom Stabaek och en bakom Arna-Björnar. Bakom Röa är det ett gap på tio poäng till femman Klepp.

Wambach, Solo, Morgan och Cheney till damallsvenskan?

Med färska nyförvärvet Yael Averbuch har Göteborg FC fyra amerikanskor i truppen i Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Averbuch.
Totalt är det därmed numera åtta spelare från USA i serien. Utöver Göteborgskvartetten har ju Vittsjö duon Kendall Fletcher och Danesha Adams, Kristianstad har Becky Edwards och Piteå Jennifer Nobis.

Många tror ju att antalet amerikanskor kommer att öka rejält till nästa år. Och att uppsvinget kan inledas redan efter OS.

I tisdagens BT hade jag ett stort reportage om Pia Sundhage. Eller snarare ett reportage där jag lät fyra av USA:s stjärnor ge sina omdömen om Sundhage.
De fyra var Hope Solo, Abby Wambach, Lauren Cheney och Alex Morgan.

Jag gjorde reportaget i Halmstad i samband med trenationsturneringen Volvo Winners cup. Samtidigt som jag frågade kvartetten om Sundhage passade jag på att kolla hur intresserade de är av att spela klubbfotboll i Sverige.

Till tre av dem ställde jag frågan om hur de ser på sin fotbollsframtid efter OS. Till Morgan behövde jag inte ens ställa följdfrågan om Sverige skulle vara ett alternativ.
Till Wambach var det Alva Nilsson på damfotboll.com som frågade. Hon formulerade frågan: ”många svenska supportrar vill att du kommer till den svenska ligan. Vad säger du om det?

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Wambach svarade så här:

”Vi får se vad som händer efter OS. Vårt mål är att om vi vinner OS-guld så kan vi starta en ny liga i USA. Men skulle det inte hända skulle det vara en ära att få spela för ett lag i Sverige.”

Här är övriga tre spelares svar på mina frågor:

Alex Morgan:

”Jag är öppen för att spela utomlands, och jag tycker att Sverige eller Tyskland skulle vara bra alternativ om det inte finns någon liga i USA.”

Morgan och Cheney

Alex Morgan och Lauren Cheney

Lauren Cheney:

”Vi får se. Jag tror att många tjejer kollar på möjligheten att spela utomlands. Vi får se hur det går i OS, om det blir någon liga i USA. Blir det inte det så kommer jag troligen att leta klubb utomlands.”

”Jag älskar Sverige. Min mamma är finländsk, så Finland är också ett bra land – jag tycker om alla de nordiska länderna.”

Hope Solo

Hope Solo

Hope Solo:

”Vi får se. Jag tar en sak i taget. Och nu är det OS som gäller.”

”Finns det ingen liga i USA nästa år så är Sverige förstås en möjlighet. Jag har spelat här förr, och det här besöket gjorde att många fina minnen kom tillbaka. Jag har flera vänner här.”

Ganska positiva tongångar, eller hur? Så nu är frågan vilken svensk klubb som blir först med att fånga in någon av USA:s stjärnor.

Levin – ett nytt namn i Göteborg

Göteborg FC fortsätter att värva spelare som är just utanför USA:s landslagstrupp.

I natt skrev nämligen ytterbacken Camille Levin så här på sin twitter:

”Officially a professional athlete!! So excited to be joining Kopparbergs Goteborg FC in Sweden! #livingmydream”

Under sin skoltid på Stanford, där hon pluggade ihop med Göteborgs Christen Press, spelade Levin utöver ytterback, även central mittfältare och forward. Och hon beröms på Stanfords hemsida för sina kliniska avslut.

En målfarlig back är det alltså Göteborg skaffat sig. Och det var ju lägligt, när en annan målfarlig back, Jane Törnqvist, just slutat.
Frågan är dock om Levin verkligen är tänkt som just Törnqvists ersättare, eller om det kommer en värvning till. Vi får väl se…

Levin tillhör nu USA:s U23-landslag, precis som Göteborgs andra amerikanska Ingrid Weils, och hon valdes som fjärde spelare vid den WPS-draft som hölls i januari till ingen nytta.

Efter sin Stanfordtid har Levin spelat i USL W-league för obesegrade topplaget Pali Blues. Där har det blivit sju matcher i tröja nummer två.

Favoriten Sydney Leroux valdes först i WPS-draften

Atlanta Beat valde alldeles nyss den Kanadafödda favoriten Sydney Leroux som etta i årets WPS-draft. Forwarden blir därmed den fjärde spelaren efter Amy Rodriguez (2009), Tobin Heath (2010) och Alex Morgan (2011) att väljas först.

Som tvåa valdes Melissa Henderson av Sky Blue FC. Och som trea valdes Stephanie Ochs av Boston Breakers.

Noterbart är också att Göteborg FC:s nyförvärv Ingrid Wells valdes av Sky Blue FC som nia, trots att hon inte är aktuell för spel i WPS i år. Det är alltså en spelare värd att vänta minst ett år på…

Här är de tio första valen i årets draft:
1) Sydney Leroux (Atlanta Beat), 2) Melissa Henderson (Sky Blue FC), 3) Stephanie Ochs (Boston Breakers), 4) Camille Levin (SKFC), 5) Sarah Hagen (Philadelphia Independence), 6) Lindsey Taylor (Western New York Flash), 7) Teresa Noyola (WNYF).
Andra rundan: 8) Tori Huster (WNYF), 9) Ingrid Wells (SBFC), 10) Katy Frierson (AtlB).

Så här har de tio första valen sett ut i de tre tidigare WPS-drafterna:
2009:
1) Amy Rodriguez (vald av Boston Breakers), 2) Megan Rapinoe (Chicago Red Stars), 3) Christina DiMartino (FC Gold Pride), 4) Yael Averbuch (Sky Blue FC), 5) Brittany Bock (Los Angeles Sol), 6) Kerri Hanks (Saint Louis Athletica), 7) Allie Long (Washington Freedom).
Andra rundan: 8) Alex Singer (WF), 9) Kia McNeill (SLA), 10) Allison Falk (LAS)
———-
Några fler: 18) Karen Bardsley (SBFC), 29) Jennifer Nobis (BB), 33) Valerie Henderson (SLA), 45) Brandi Chastain (FCGP).

2010
1) Tobin Heath (Atlanta Beat), 2) Lauren Cheney (BB), 3) Kelley O’Hara (FCGP), 4) Whitney Engen (Chicago Red Stars), 5) Nikki Washington (LAS), 6) Brittany Taylor (SBFC), 7) Nikki Marshall (WF), 8) Casey Nogueira (LAS), 9) Kiersten Dallstream (LAS) och 10) Ali Riley (FCGP).

2011
1) Alex Morgan (Western New York Flash), 2) Sinead Farrelly (Philadelphia Independence), 3) Meghan Klingenberg (WF), 4) Christen Press (WF), 5) Lauren Fowlkes (PI), 6) Kellin Winters (BB), 7) Kylie Wright (Atlanta Beat), 8) Elli Reed (WNYF).
Andra rundan: 9) Jennifer Stoltenberg (PI) och 10) Omolyn Davis (WF).

Vem går i Alex Morgans fotspår?

På fredag är det dags för den årliga draften i WPS, och spekulationerna om vem som skall gå först är igång.
Det är sju spelare som skall väljas i draftens första runda. Fjolårets tabelljumbo Atlanta Beat väljer som brukligt är först.

I fjol valdes Alex Morgan först i draften, och henne har det ju gått ganska bra för sedan dess. I år heter huvudfavoriterna Teresa Noyola Bayardo och Sydney Leroux.

Mittfältaren Noyola Bayardos namn blev glödhett i helgen, efter att den 21-åriga USA-mexikanskan fått MCA Hermann trophy 2011 som fjolårets bästa amerikanska collegespelare.
Det är förstås en grymt prestigeladdad utmärkelse, som tidigare bland annat vunnits av klassiska spelare som Michelle Akers (1988), Kristine Lilly (1991), Mia Hamm (1992 och 1993) och Christine Sinclair (2004 och 2005). Ingen svenska har vunnit priset, men väl en finländska, Anne Mäkinen (2000), och en japansk Sverigebekanting, Mami Yamaguchi (2007).

Noyola Bayardo spelade för USA i alla ungdomslandslag, var bland annat med i U20-VM 2010. Men som senior har hon valt Mexiko, och för dem spelade hon två VM-matcher i fjol.
Frågan är alltså nu om Noyola Bayardo gör en dubbel, och även går först i draften. Det som talar emot är att ingen tidigare MCA Hermann-vinnare har gjort det.

Vilka är då Noyolas motkandidater?
Sydney Leroux är nämnd. Forwarden är med i Pia Sundhage:s 29 spelare stora landslagstrupp inför OS-kvalet i Vancouver, och borde förstås vara en självskriven kandidat att gå först. Hon är född i just Vancouver, och spelade för Kanada i ungdoms- och juniorlandslag fram till 2008. Men tvärtemot Noyola väljer alltså Leroux numera att spela för USA – som är hennes pappas hemland.

I Sundhages trupp finns även collegetrion Kristie Mewis, Christine Nairn och Ingrid Wells. Wells diskade sig själv från att bli draftad bland de första genom att skriva på för Göteborgs FC. Mewis och Nairn borde vara valbara, men jag är inte helt säker. De var nämligen inte med på den lista över tio huvudkandidater som WPS publicerade på sin hemsida för någon vecka sedan.
Där var Wells och Leroux med, men inte heller Noyola.

Övriga åtta på listan var:
* Bianca Henninger, målvakt
* Coco Goodson, back
* Camille Levin, back
* Lindsey Pressley, back
* Lindsey Taylor, forward
* Sarah Hagen, forward – som dock har skrivit på för Bayern München, och är därmed sannolikt borta från att riktigt tidigt i draften.
* Stephanie Ochs, forward
* Melissa Henderson, forward
Det bör dock poängteras att lag kan välja att drafta både Ingrid Wells och Sarah Hagen som investeringar i framtiden, trots att de är borta från WPS-spel den här säsongen.

Draften skall gå att följa direkt på webb-tv via WPS hemsida. Dessutom skall WPS löpande twittra ut alla val.