Damallsvenskan 2014 och 2015

Året är snart slut och det är hög tid för min sammanfattning av damallsvenskan 2014. Jag passar på att slå två flugor samtidigt genom att kombinera tillbakablicken med en koll på hur lagen ligger till i silly season.

Dessutom stämmer jag av med mina förhandstips. Där fick jag rätt på ettan och på de tre sista lagen. Fast de tre jumbolagen placerade jag ändå på fel placering i och med att jag inte förutsåg Tyresös konkurs…

När det gäller silly season finns fortfarande ett stort antal svenska spelare ute på marknaden, inte minst ett gäng målvakter i Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg samt landslagsaktuella spelare som Lisa Dahlkvist, Marija Banusic, Emma Lundh och Hanna Folkesson. Det blir intressant att se var de hamnar nu när klubbarnas spelarbudgetar börjar ta slut.

FC Rosengård, svenska mästarinnor 2014

FC Rosengård, svenska mästarinnor 2014

1) FC Rosengård
Mitt tips: 1

Att pricka Rosengårds placering den här säsongen var tyvärr (för seriens skull) lite för lätt – och inget tyder på att det blir svårare 2015. Den stora frågan för nästa år är om de kan klara av att bryta Wolfsburgs dominans i Champions League.

2014 var överlägsenheten i damallsvenskan så stor att den största dramatiken var att man skiftade i klubbledningen. Först lämnade klubbchefen Niclas Carlnén för MFF vid seriestart och under sommaruppehållet gick tränaren Jonas Eidevall till danska Lyngby. Under sommaren hade man även ganska stor genomströmning i truppen, sannolikt väl så stor som det blir nu i vinter.

Efter säsongen har man nämligen tvingats hålla lite i plånboken. Det innebär dock inte att man försvagat truppen. På minuskontot finns att man har tappat underskattade karaktärsspelaren Katrin Schmidt och användbara Elin Rubensson.

Det vägs upp av att man värvat den snabba mittback som saknats i Emma Berglund och skrivit långtidskontrakt med Marta. Dessutom finns en hel hög duktiga, unga talanger och bankar på dörren.

När jag såg Rosengård slå Göteborg med 3–2 i höstas var känslan att storstjärnorna Marta, Ramona Bachmann, Anja Mittag och i viss mån även Therese Sjögran inte hade hittat rätt rollfördelning. Jag tyckte mest att de var felvända och att alla samlades kring bollen.

För tränare Markus Tilly är utmaningen att hitta rätt roller för alla stjärnor, och få dem att turas om att springa i djupled. Klarar han det kan Rosengård nå riktigt långt, för Tilly har numera en trupp som är redo att vinna internationella titlar. Rosengård har exempelvis tre spelare på min lista över världens 20 bästa det här året. Bara Wolfsburg, Lyon och Seattle Reign har lika många.

Sarah Michael

Sarah Michael

2) KIF Örebro
Mitt tips: 3

Många tyckte att det var en skräll att Kif lade beslag på Sveriges andra Champions Leagueplats. Jag tillhörde dock den skara som inte chockades.

Med tanke på den stabilitet som Örebro visade 2013 och att man hade kvar både succétränaren Rickard Nilsson och i princip hela truppen så förväntade jag mig att laget skulle slåss i toppen. Utöver premiärförlusten mot Eskilstuna var också Kif precis så stabilt som jag väntat mig. Och när man i somras först bortaslog Linköping med 4–0 och sedan även vann hemmareturen med 2–0 förstod man att det stora silvret troligen skulle hamna i Närke.

Kif har fortsatt kontinuitet på tränarsidan och det ser även ut som att man skall kunna få behålla hela spelartruppen vilket gör att om bara skyttedrottningen Sarah Michael håller sig frisk är målvaktsfrågan det enda hotet mot att det blir toppstrid även nästa år.
Det mesta talar ju för att årets succémålvakt Stephanie Labbé kommer att ingå i Kanadas storsatsning inför hemma-VM, vilket innebär att hon först kan vara aktuell för damallsvenskan efter sommaren.

Om ersättaren heter Kristin Hammarström lär det jublas både i Örebro och i förbundsborgen i Solna. För det skulle ju även gynna en svensk VM-satsning. I övrigt hoppas garanterat Kif-ledningen på att Lisa Dahlkvist flyttar hem.

Uppdaterat i efterhand: Ungefär samtidigt som det här inlägget publicerades stod det klart att Kif Örebro har löst målvaktsfrågan. Det blir Carola Söberg som tar över efter Stephanie Labbé, en lösning som bör kunna bli bra för laget.

Maren Mjelde

Maren Mjelde

3) Göteborg FC
Mitt tips: 5

I går skrev GP:s Johan Rylander att GFC floppade i allsvenskan i år. Jag tycker tvärtom att de lyckades klart bättre än vad man kunde förvänta sig.

Laget genomgick ju en närmast total förvandling efter förra säsongen och inför avspark ställde jag mig frågande till om man skulle kunna få ihop sitt nya lag tillräckligt tidigt för att blanda sig i toppstriden. Starten var sensationellt bra, men efter ett par omgångar blev det tydligt att man hade problem på det centrala mittfältet.

De problemen löstes under sommaren när Maren Mjelde anlände från Potsdam. Mjelde får sällan några stora rubriker, men jag skulle definitivt ranka henne som en av damallsvenskans tre toppvärvningar under året – kanske den allra bästa.
Tyvärr klarade inte juniorlandslagets lagkapten Julia Wahlberg av att bära laget under våren. På hösten fick Wahlberg bara fyra inhopp på totalt 20 minuter. Förhoppningsvis kan Wahlberg lära sig av Mjelde så att det förväntade lyftet kommer under 2015.

Göteborg hade greppet om den viktiga andraplatsen inför bortamötet med Kristianstad i näst sista omgången. Förlusten där kostade dock en Champions Leaguesatsning inför nästa år. Nu kommer budgeten inför 2015 att ligga på samma nivå som årets, vilket innebär att GFC återigen lär slåss med Linköping och Örebro om Sveriges andra Champions Leagueplats.

I somras anslöt även Lisa Ek och efter säsongen har Sabrina Viguier (Saint-Etienne) och Annica Sjölund tvingats lämna, medan man värvat Elin Rubensson, Filippa Curmark och Adelina Engman. De värvningarna antyder att man tänker spela Mjelde som mittback kommande säsong. Eller är det även en mittback på väg in?

Intressant också att man säger att man ser Rubensson som yttermittfältare, medan det nog är som ytterback hon kan slå sig in i en VM-trupp.

Fridolina Rolfö

Fridolina Rolfö

4) Linköpings FC
Mitt tips: 2

Fjärdeplatsen var helt klart en missräkning för Linköpings talangfulla lag som får trösta sig med att man vann cuptiteln och är kvar i Champions League.

I damallsvenskan visade det sig att laget var för ojämnt för att sluta topp två – man hade en otroligt hög högstanivå men kunde också spela väldigt dåligt.

Efter att det portugisiska passningsgeniet Claudia Neto anslöt i somras gick laget som tåget i en månad och vann fem raka matcher. Bland annat besegrades Rosengård på bortaplan. Då talade det mesta för att man skulla ta hand om andraplatsen. Men på senhösten slutade man göra mål och 0–0 hemma mot Eskilstuna och 1–1 borta mot AIK förstörde Europadrömmen.

Utöver Neto var som väntat norska Kristine Minde ett kanontillskott som användes i en mängd olika roller. Dessutom fick Fridolina Rolfö ett lyft in i rampljuset och landslaget. Jag lanserade Rolfö till nationselvan för flera år sedan, bland annat i det här inlägget från hösten 2012. När hon bytte från Jitex till ett topplag insåg även landslagsledningen Rolfös storhet. Kul.

Mindre kul var att följa Stina Blackstenius utveckling under året. Jag skrev inför avspark att talangen borde kunna göra 15–20 mål i år. Det blev tre – och ganska mycket tid på bänken. Nu behöver inte det här vara ett minus för 18-åringen, för de spelare som har psyke att resa sig efter motgångar är också de som har möjlighet att nå hela vägen.

Under silly season har LFC hittills tappat fyra spelare utan att ha fyllt på med någon ny. Dock ingick ingen av de fyra i den ordinarie elvan, vilket innebär att förlusterna inte bör betyda så mycket. LFC kommer att vara med och slåss topp fyra även nästa år. Förhoppningsvis kan de pricka in nästa formtopp redan i mars när Bröndby väntar i WCL-kvartsfinal.

Elisabet Gunnarsdottir

Elisabet Gunnarsdottir

5) Kristianstads DFF
Mitt tips: 9

KDFF stod för ett av årets stora positiva lyft. Man studsade tillbaka upp på tabellens övre halva efter den stora besvikelsen ifjol. Framför allt kom lyftet eftersom tränare Elisabet Gunnarsdottir lyckades hitta receptet för hur man skulle täta till i defensiven.

43 insläppta mål 2013 sjönk till fina 18 under 2014. I snitt innebar det att man gick från 1,95 insläppta per match till 0,90 – en förändring som självklart gör det lättare att vinna matcher.

Klubben har länge brottats med ekonomiska besvär. Den brottningsmatchen är långt ifrån över med följd att man har svårt att behålla uppvaktade nyckelspelare, samtidigt som man har svårt att ge sig in i dragkamper om tänkbara, attraktiva ersättare.

Man har tappat Hedvig Lindahl, Therese Björck, Marija Banusic och höstlånet Becky Edwards efter säsongen. Dessutom lär man inte kunna räkna med gravida Sif Atladottir.
Man har hittills ersatt med talangfulla spelare från lägre divisioner och så har man fått tillbaka Margret Lara Vidarsdottir – vilket bör garantera en fortsatt vass offensiv.

Skall man bli ett lag för den övre tabellhalvan även 2015 bör man självklart även hitta en stabil ersättare till Lindahl samt ytterligare någon eller några defensiva kuggar.

Tillagt i efterhand: Så här löser KDFF målvaktsfrågan.

Emma Berglund

Emma Berglund

6) Umeå IK
Mitt tips: 4

UIK hamnade precis mitt i tabellen, vilket var lite sämre än både jag och klubben själv hade trott och hoppats.

Laget var inledningsvis väldigt stabilt och målsnålt, något som gav hopp om att man skulle kunna blanda sig i striden om andraplatsen. Men under sommaren visade det sig att UIK inte räckte till mot de fem topplagen. Från den 8 juni och tre månader framåt vann man inte en enda match, utan inkasserade sju raka förluster och föll som ett sänke genom tabellen.

En hyfsad avslutning gjorde att man ändå hamnade på sjätte plats – ett hack sämre än 2013. Risken är att man faller ytterligare något snäpp till nästa år. För även om man har en fin talangutveckling är det oroande att man tappar sin stora ledare Emma Berglund och att Emmelie Konradsson lägger av. Dessutom har det funnits uppgifter om att även Hanna Folkesson skulle kunna vara på väg bort. Där har bland annat Piteå nämnts.

Klart är att man byter tränare för andra året i rad. Jonas Wikström lämnar över till Maria Bergqvist. Några fler nykomlingar har man inte presenterat, men man får i alla fall behålla skyttedrottningen Jenny Hjohlman och talangen Lina Hurtig. Hurtig fick inte det lyft man hoppats på och hade ett mellanår precis som sina kollegor i det svenska F19-EM-laget Wahlberg och Blackstenius.

Precis som för de två andra får vi hoppas att Hurtig får sitt lyft nästa år i stället. Det lär ju inte minst UIK-ledningen hoppas på, för Hurtig har potential att lyfta laget upp på den övre tabellhalvan.

Malin Diaz

Malin Diaz

7) Eskilstuna United
Mitt tips: 8

Inför avspark tyckte jag att Eskilstuna kändes som en riktigt intressant nykomling och chansade genom att tippa dem så högt upp som på åttonde plats. Det visade sig tidigt att jag borde ha tagit i lite till.

För Eskilstuna fick en kanonstart där de inledde med att besegra Örebro och Tyresö och man spelade seriefinal mot Rosengård i mitten av maj. Därefter tappade man som väntat lite fart, men det var aldrig någon fara för kontraktet.

Eskilstuna hade värvat förnuftig. Backlinjen med Sara Thunebro, Vaila Barsley, Louise Quinn och Annica Svensson var stabil och framåt gav Gaelle Enganamouit nödvändig tyngd. Efter Tyresös konkurs anslöt dessutom Malin Diaz med kreativitet och teknik.

Framför allt hade man sin hemmapublik som ett extra vapen. Snittet på 1940 åskådare var kanske årets roligaste nyhet i damallsvenskan. Förhoppningsvis var det inte bara nyhetens behag utan vi får hoppas att man kan ligga kvar på över 1500 i snitt även nästa år.

Under silly season har man förstärkt truppen ytterligare genom tillskotten av Glodis Perla Viggosdottir, Petra Larsson och Olivia Schough. Enda tyngre förlusten hittills är Kim Arodin som slutar. Eskilstuna blir minst ett stabilt mittenlag 2015.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

8) Vittsjö GIK
Mitt tips: 7

Nordskånskorna hade en riktigt tung vår och tog bara åtta poäng under de första tolv omgångarna. Man var således länge under någon form av nedflyttningshot – om man nu kan prata om något sådant i år. Efter sommaren växlade Vittsjö dock upp och man tog 15 poäng på de sista åtta omgångarna vilket ledde till en slutlig åttondeplats.

Efter säsongen har det dock varit väldigt oroligt i leden. På tränarsidan lämnar Simon Sjöfors och ger plats till Denise Reddy bredvid Thomas Mårtensson. Man tappar också en hel hög bärande spelare i Minna Meriluoto, Hayley Lauder, Sofie AnderssonMandy van den Berg, Elin Nilsen och underskattade Emma Sjödahl.

Visst blir Antonia Göransson nästan som ett nyförvärv och man har hittills även knutit upp Linda Sällström och ett par talangfulla spelare. Men det lär behövas fler etablerade nytillskott om man skall kunna undvika att vara indraget i nedflyttningsstriden hela nästa år.

Faith Ikidi

Faith Ikidi

9) Piteå IF
Mitt tips: 10

Piteå fick en bra start och hade 14 poäng och tätkänning efter åtta omgångar. Sedan tappade man lite av den defensiva stabiltet som man hade inledningsvis och laget föll sakta men säkert genom tabellen. Det var aldrig så man var illa ute, men hösten blev som en enda lång transportsträcka.

Trots att det bara blev sju poäng på de sista tolv omgångarna noterade man fina 1130 i publiksnitt, seriens tredje bästa bakom Eskilstuna och Linköping.

Den starka våren gjorde att såväl Emilia Appelqvist, Josefin Johansson som Hilda Carlén fick känna på landslagsluften. Carlén finns med även i 2015 års första trupp, något som överraskar mig. Jag har nämligen aldrig sett den Ystadsbördiga målvaktens storhet, men förhoppningsvis får jag möjlighet att upptäcka den framöver.

Lagbygget inför nästa år tyder hittills på att laget blir ungefär jämnstarkt med årets – alltså ett lag just över nedflyttningsstrecket. Nyckeln blir att lösa defensiva nyckelspelaren Faith Ikidi. I övrigt har man ett intressant nyförvärv i Sunnanås Nina Jakobsson.

Det har alltså ryktats om att Hanna Folkesson skulle vara på väg in, något som skulle innebära ytterligare ett lyft för en Piteåtrupp som har många unga, talangfulla framtidsnamn.

AIK

AIK

10) AIK
Mitt tips: 11

Jag tippade AIK näst sist och så blev det. Fast genom Tyresös konkurs slapp man nedflyttning. Solnalaget var väldigt tunt och blekt under våren. Efter halva serien stod man på sex poäng och hade målskillnaden 5–28. På hösten hittade man lite mer stabilitet, även om det bara blev åtta poäng och 8–20 i målskillnad under de sista tio omgångarna.

Klart är att laget måste höja sig minst en klass om man skall spela kvar i damallsvenskan även 2016. Faktum är ju att Tyresös nämnda konkurs borde kunna innebära ett lyft för AIK och Hammarby, då de är de enda damallsvenska lagen från Stockholmsregionen.

Bland de nämnda namnen i det här inläggets ingress skulle nog flera helst vilja spela i Stockholmsklubbar, fast under förutsättningen att man gör rätt satsning. Vad jag förstått har tyvärr inte AIK de musklerna.

Värvningarna av Jennie Nordin och Juliette Kemppi är lovande. Nordin kommer in med stabilitet och Kemppi är en snabb kontringsspelare.
På minuskontot finns Emma Lundh som har deklarerat att hon tänker lämna. Det borde vara ett stort avbräck att tappa en landslagsspelare, men personligen har jag uppfattat Lundh som en stor besvikelse. Hon gjorde ju exempelvis bara två mål på hela säsongen.

Emily Zurrer

Emily Zurrer

11) Jitex BK
Mitt tips: 12

Var given jumbo på förhand och infriade förväntningarna… Men att Mölndalslaget skulle sluta på noll poäng hade jag inte trott. Tvärtom tippade jag ju att de skulle kämpa till sig så många pinnar att de fick bättre facit än 2013 års jumbo Sunnanå.

Jitex stora brist var att man var i total avsaknad av spets. Defensivt skötte man sig oftast riktigt bra. Jennifer Falk är en klassmålvakt och Emily Zurrer en mittback av världsklass. Fast inte ens duktiga försvarsspelare klarar av att hålla emot när man i match efter match tvingas tillbringa minst 85 minuter på egen planhalva.

Så var det för Jitex i år. Bristen på duktiga forwards gjorde att man aldrig fick fast bollen på offensiv planhalva. Målchanserna bestod oftast i fasta situationer, gärna slagna mot nickstarka Zurrer.

Inför årets säsong tappade Jitex hela laget. Trots att det blir nedflyttning har man bättre kontinuitet den här vintern. Visst tappar man Falk och Zurrer samt Filippa Curmark, men i övrigt blir de flesta kvar. I en elitetta som i nuläget känns rätt öppen kanske Jitex unga lag kan hävda sig väl.

Förbundskapten Pia Sundhage brukar ju för övrigt så ofta hon får chansen plädera för att klubbar skall satsa på unga svenska spelare. Jitex följde hennes önskemål och släppte fram en mängd talangfulla juniorlandslagsspelare – facit blev alltså att man tog noll poäng.
Matchen på Åbyvallen mellan Jitex och AIK, som ju också satsar ungt och svenskt, är den sämsta damallsvenska match jag sett på väldigt många år. Hoppas inte Sundhage vill att vår högsta serie skall hålla den nivån.

Fabiana

Fabiana

12) Tyresö Fotboll
Mitt tips: 6

Vad kan man säga mer än att Tyresö stod för det historiskt stora fiaskot inom svensk damfotboll. Som första klubb någonsin tvingades man dra sig ur allsvenskan mitt i säsongen till följd av konkurs. Det är förstås ett rekord som inte kan slås – bara tangeras.

Jitex tog alltså noll poäng, vilket också är svårslaget. Men man hade i alla fall vettet att dra i den ekonomiska handbromsen innan man gick under. Mölndalsklubben släppte alla dyra spelare och körde ungt och billigt. Tyresö däremot gick in i året med tomt bankkonto och miljonskulder – ändå värvade man in fyra dyra brasilianska spelare under januari.

Dyrast av de fyra var Fabiana, som man inte lyckades få arbetstillstånd till innan klubben försattes i rekonstruktion. Där fick således vi skattebetalare stå för en lön till en spelare som inte tilläts spela en minut i sin svenska klubb.

På frågan om framtiden sa ordförande Hans Lindberg gång på gång att det inte var någon risk för att man skulle tvingas lägga ner verksamheten. Han försäkrade bland annat på den damallsvenska upptaktsträffen att Tyresö skulle ha ett elitlag även 2015.

Jag var skeptisk och fick lite skit i bloggens kommentarsfält från supportrar som tyckte att jag gjorde osmakliga övertramp mot Tyresöledningen. Tyvärr visade det sig att situationen till och med var värre än jag hade befarat.

Svenska Fotbollförbundet tvingades gå in och betala klubbens resa till Lissabon och Champions Leaguefinalen. Redan på kvällen efter att Tyresö hade förlorat med 3–2 mot Wolfsburg splittrades laget. Och ytterligare några dagar senare var konkursen och urdragningen ur damallsvenskan ett faktum.

Nykomlingarna:

Eilish McSorley

Eilish McSorley

Mallbackens IF Sunne
Vann elitettan

Mallbacken imponerade genom att omgående marschera tillbaka till högsta serien. Värmländskorna var väldigt stabila hela säsongen – om man undantar en märkligt riktigt djup svacka i somras där man med några dagars varsel föll med 7–1 mot Djurgården och 5–0 mot Hammarby.

Utöver de båda rasen gick man som tåget och vann serien på starka 59 poäng. Eftersom man var uppe så sent som 2013 är såväl klubbledning som ett stort antal spelare medvetna om vad som krävs för att klara sig i damallsvenskan.

Mimmi Larsson är en klasspelare, Jennifer Falk ett utmärkt nyförvärv på målvaktssidan och skotska Eilish McSorley känns intressant. Men att Julia Karlenäs lämnar för Hammarby var inte bra för klubben. I nuläget känns Mallbacken som en given avstigningskandidat.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Hammarby IF Damfotboll
Tvåa i elitettan

Hammarby låg bara fyra i elitettan efter halva serien, men var starkast av alla på hösten där man bland annat tog in fyra poäng på suveräna Mallbacken.

Som jag skrev om AIK ovan finns det goda öppningar för satsningar för lagen från Stockholmsregionen. Och sedan uppflyttningen blev klar har Söderbönorna förstärkt truppen på ett mycket intressant sätt. Katrin Schmidt är en riktig klassmittfältare som inte minst blir ovärderlig vid fasta situationer med sitt starka huvudspel. Julia Karlenäs borde kunna bli ett klockrent komplement till Schmidt på centralt mittfält.

Man har även värvat Clara Markstedt som ju är en riktig murbräcka framåt. Känslan är att Bajen så smått börjar få ihop ett lag som kanske kan klara kontraktet.

Står Tyresö för tidernas skandal inom damfotbollen?

Ju mer uppgifter som kommer fram om Tyresö, desto mer blir känslan att klubbens fantastiska resa kommer att sluta med tidernas kollaps.

Tyvärr har vi ju här i Boråsområdet haft ett antal krisklubbar i olika sporter de senaste åren. Och erfarenheten från de kriserna är att sponsorer inte är speciellt intresserade av att hjälpa de klubbar som är illa ute, utan tvärtom helst flyr sjunkande skepp. Ingen vill nämligen pumpa in pengar i ett konkursbo.

Jag har således svårt att se hur Tyresö skall kunna klara krisen utan konkurs. Det enda som skulle kunna tänkas vara räddningen är om någon miljardär nu direkt är beredd att kliva in och rädda verksamheten, som Dan Olofsson gjorde när LdB FC Malmö var illa ute i fjol.

För fattar jag rätt får inte Tyresös rekonstruktör chansa, och likt klubbledningen hoppas på att Champions League skall lösa allt. Han måste agera direkt. Och med en miljon kronor per månad i lönekostnader så är tiden knapp. För skuldberget riskerar ju att bara växa och växa. Jag tror att han tycker att 7,8 miljoner kronor är illa nog.

Här bör poängteras att den statliga lönegarantin bara är ett lån. Om bolaget överlever rekonstruktionen måste pengarna betalas tillbaka. Så även om det blir ett ackord där skulderna skrivs ner med 75 procent kommer lönebördan att vara riktigt tung för klubben framöver.
Visst blir den bördan nästan halverad när kontrakten för Marta, Veronica Boquete och Caroline Seger löper ut. Frågan är ju dock om klubben har råd att ens behålla Marta och Vero så länge. Lönegarantin har ju tydligen ett tak på knappt 200 000 kronor. Och risken är väl att det taket redan överskrids i den löneutbetalning som ligger tio dagar framåt i tiden.

Många frågor väcks kring den här soppan.

Och de senaste dagarna har vi presenterats ganska många svar. Inte från klubben, utan från media. Jag tycker att vi har fått se en väldigt balanserad, bred och totalt sett mycket bra mediebevakning av krisen. Det har inte varit något drev, utan alla artiklar har känts relevanta. Här skall nog Tyresö vara lyckligt att man sysslar med damfotboll och inte herrfotboll eller herrishockey – för då hade krisen inte skildrats så här återhållsamt.

Spontant känns det ju numera som att soppan kan bli ihågkommen som damfotbollsvärldens största skandal någonsin. Någon som kan komma på någon skandal som når upp till den här nivån?

Tänk er vilken katastrof det skulle vara för sporten om Tyresö vinner Champions League i maj, bara för att gå i konkurs någon månad senare.

Här har fotbollen ett problem. Det går alltså att fuska sig till den finaste av titlar utan att man kan bli stoppad på vägen. I andra sporter kan man diska segrare i efterhand, men sådana åtgärder går inte att ta till mot ekonomisk dopning inom fotbollen.

Gissa om någon i Uefas ledning önskar att Tyresö skall vinna Champions League? Knappast va. Jag är rätt säker på att många tummar kommer att hållas i smyg för att Neulengbach skall skrälla redan i kvartsfinalen, så att man slipper fokus på dålig ekonomi under resten av turneringen. Lika lite lär Svenska Fotbollförbundet önska att Tyresö skall vinna Svenska cupen eller damallsvenskan i år.

Jag såg att damfotboll.com i sin blogg tycker att Stockholmspressen tävlar om vem som är bäst på att ”kunna vrida runt kniven ytterligare varv i det blödande Tyresö FF AB.” Det är en vansinnigt dålig skrivning. Inte bara för att det inte finns något Tyresö FF AB. Som jag ser det är Tyresös egen klubbledning de enda som har vridit kniven. Den klubbledningen som i januari skrev så här på sin hemsida när man presenterade de ekonomiskt oförsvarbara värvningarna av fyra brasilianska landslagsspelare:

”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”

Kreativt tänk…

Uefa och Svenska Fotbollförbundet ser garanterat helst att Tyresö löser sin kris i eftermiddag. För risken är annars att klubben kommer att förstöra hela den här säsongen för europeisk och svensk damfotboll.
Damallsvenskan lär Tyresö nog få svårt att vinna med en trupp där spelare efter spelare troligen kommer att tvingas lämna. Men den 6 (eller 7) augusti är det sannolikt så att klubben spelar final i Svenska cupen. Då kan förbundet tvingas fira en klubb som redan har dömts till tvångsnedflyttning för fusk.

I går började de hårda krönikorna om Tyresös fusk att dyka upp. Simon Bank i Aftonbladet skrev att ”idrottsmoraliskt är det inget annat än kriminellt”. Och Sydsvenskans Max Wiman tyckte att man måste agera mot den ekonomiska dopningen.

Att Tyresö i fjol tog hjälp av 4,5 miljoner kronor som inte fanns borde få konkurrenterna att koka av ilska. Nu har ju dock många andra klubbar liknande problem med ekonomin, fast i mindre skala. Det har gjort att opinionen hittills varit ganska lugn.

I går tog dock Vittsjös tränare Thomas Mårtensson bladet från munnen. I den här artikeln fördömer han Tyresös ledning, och han säger att han skall uppmana dem att söka till Lyxfällan…

Mårtensson har anledning att vara upprörd. För lagen i damallsvenskan riskerar att bli stora förlorare i den här soppan. Den tvångsnedflyttning som verkar oundviklig lär inte verkställas förrän inför nästa års seriespel. Förbundet kommer ju inte vilja göra om i serierna så här nära avspark.
Det gör just nu lagen i elitettan till soppans vinnare. Reglerna säger nämligen att det tvångsnedflyttade lagets plats – förutsatt att det har slutat topp tio – skall fyllas av det tredjeplacerade laget från elitettan.

Är tvångsnedflyttningen klubbad innan seriestart hoppas jag dock att förbundet och EFD här kan få till en tillfällig ändring, så att bara ett lag (utöver Tyresö då) flyttas ner från damallsvenskan i år.

* Fotbollsmässigt vann AIK med 5–0 mot Kvarnsveden i cupen i går. I en träningsmatch vann Umeå med samma siffror mot Sunnanå. Där var Emma Berglund målskytt.

* F17-VM drog i gång i natt. Resultat och tv-klipp därifrån går att se på den här länken.

Brolin bleknade när Östberg slog till

Jag kanske ropade hej lite väl tidigt angående kvaliteten på dagens upptaktsträff. Visst höll Hanna Marklund den höga nivån hela vägen.

Men Anna Brolin lyckades inte dölja sin okunskap om damallsvenskan genom hela utfrågningen. Det är förstås inte någon lätt uppgift att hålla i en sådan här stor genomgång, där man måste ha örnkoll på tolv olika lag.

Under förmiddagen lyckades Brolin på ett ganska bra sätt dölja att hon saknar nödvändig örnkoll. Men efter lunchen sjönk hon under godkänd lägstanivå i några utfrågningar. Bland annat lyckades hon inte ställa en enda meningsfull fråga när AIK och Öster var uppe för att representera, och presentera, den nya elitettan.

Att jag var så positiv i mitt förra inlägg berodde nog allra mest på att mina förväntningar var obefintliga. För vid fjolårets upptaktsträff var utfrågningarna ofta så dåliga att man satt på golvet och skämdes å Brolins vägnar.
Så illa var det inte i år. Sannolikt mycket på grund av att Marklund var så påläst, och lyfte nivå. Dock var mentometerfrågorna riktigt dåligt formulerade, vilket gjorde att de mer blev en belastning än en tillgång.

Och för mig bleknade Brolins/Marklunds jobb ganska rejält senare på eftermiddagen. Då hade nämligen SVT Play en utmärkt egen intervjurunda där alla tränare utfrågades under fyra–sju minuter av Chris Härenstam och Frida Östberg.

Tidigare har jag alltid tyckt att Östberg varit ganska svag som expert. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför.
Men i dag ändrades min uppfattning. För Östberg var lysande, och bar SVT:s utfrågningar på sina axlar. Kanske passar det henne bättre att få ställa frågor, än att försöka ge svar?

Exempelvis konstaterade Malmös tränare Jonas Eidevall nöjt: ”vilka bra frågor” efter sin lilla utfrågning.

Så trots att Hanna Marklund var riktigt bra så vann Härenstam/Östberg en mycket klar seger mot Brolin/Marklund.

SVT:s intervjuer finns för övrigt klubb för klubb på SVTplay nu. Här är länkar:

* Tyresö, Tony Gustavsson
* Malmö, Jonas Eidevall
* Linköping, Martin Sjögren
* Kristianstad, Elisabet Gunnarsdottir
* Vittsjö, Thomas Mårtensson och Simon Sjöfors
* Mallbacken, Stefan Johansson
* Umeå, Joakim Blomqvist
* Örebro, Rickard Nilsson
* Sunnanå, Stefan Ekström (målvaktstränare)
* Jitex, Stefan Rehn
* Piteå, Stellan Carlsson
* Göteborg, Torbjörn Nilsson

Fler citat och noteringar från upptaktsträffen kommer de närmast dagarna ihop med mitt damallsvenska tips. Planen är att publicera tipset i fyra delar om vardera tre lag medd start i morgon.

Fotbollsgalan och diamantbollen

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?

Dags för Vittsjö att höja ribban

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har blivit dags för den sportsliga genomgången av lördagens toppmöte på Vittsjö Idrottspark. Uppstickaren Vittsjö mot storfavoriten Tyresö.
Det visade sig att jag hade många åsikter, så jag tänkte gå igenom lagen i varsitt inlägg.

Jag börjar med hemmalaget Vittsjö.
När det gäller dem var jag förstås nyfiken på att få se hur de kunde klara sig mot stjärnorna. Om de skulle darra mentalt, eller klara av att köra på som vanligt?

Jag fick se Vittsjös lag klara sig alldeles utmärkt mot Tyresös stjärnor.
För det var precis så – Vittsjös lag mot Tyresös stjärnor.
Vittsjö är ett väl sammansvetsat lag med en klar spelidé, en given rollfördelning – och starka ledare.
Det såg jag redan på några minuter mot Jitex. Och jag såg det igen i lördags.

Även om Vittsjö har fem utländska spelare, och en sjätte är på ingång, så hade tränaren Thomas Mårtensson rätt när han efter matchen konstaterade att Tyresö hade fem svenska A-landslagsspelare i sin startelva och att Vittsjö ställde fem så kallade närproducerade spelare mot stjärnorna.

Men långa meritlistor springer inte. Det gör däremot Vittsjös närproducerade spelare. Och när det gäller arbetsvilja så vann Vittsjö på knockout mot Tyresö. Nordskånskorna har ett helt gäng med hårt arbetande grovarbetare som underordnar sig de få affischnamn som laget innehåller.

Eller ja, så många affischnamn finns väl inte. Det är lagkaptenen och skyttedrottningen Sofie Andersson som har fått de flesta rubrikerna under säsongen. Det var också hon som fick sköta snacket i tv.

Sofie A i Tv4sport

Sofie Andersson intervjuas i Tv4sport.

Det är förstås välförtjänt, framför allt för hennes inledning av serien. När jag pratade med henne efter matchen sa hon att hon har känt att formen – både lagets och hennes egen – har varit lite på nedgång de senaste tre omgångarna.
Att laget trots det lyckats vinna borta mot Jitex och ta poäng av Tyresö på de omgångarna är förstås imponerande. Och ett tecken på att det finns både stabilitet och trygghet i laget.

Loes Geurts

Loes Geurts

Trygghet är kanske inte det första ord jag förknippar med målvakten Loes Geurts efter att ha sett henne i tre matcher. Hon jobbar långt ut, och har ett ganska flaxigt och okonventionellt arbetssätt, men trots det har hon stått i vägen för de flesta bollarna.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

Men de båda mittbackarna Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher utstrålar både stabilitet och trygghet. De var definitivt bättre än Tyresös. Och jag har svårt att se vilket lag i damallsvenskan som skulle kunna ha ett bättre mittbackspar. Kom gärna med förslag…

Danesha Adams

Danesha Adams

Framåt är Danesha Adams ett fynd. Hon är stark och grymt bra på att hålla i bollen. Det gnälldes på hennes passningsspel i Vittsjö. Det kan kanske vara så. Hon måste ju ha några svagheter. För när hon som bollförare lekfullt enkelt tryckte sig förbi Linda Sembrant i början av matchen så var svaghet det sista man tänkte på.

Tillbaka till Sofie Andersson. Hon hade den hopplösa uppgiften att som ensam forward försöka stångas med fyra A-landslagsbackar. Dessutom fick hon inte de precisa bollar att jobba med som hon brukar få. Nya Zeeländska speluppläggaren Kirsty Yallop var ju avstängd. Utan att vara dålig hade väl Andersson ingen av sina större dagar.

Men Vittsjö har fler svenska spelare än Andersson som bör lyftas fram. Jag har imponerats av både Emma Sjödahl (som gjort tre mål och fem assist under våren) och Sandra Adolfsson (tre mål och tre assist). Mot Jitex spelade de på varsin kant. I går agerade de båda defensiva innermittfältare mot Tyresös världsstjärnor. Det handlar om två hårt arbetande tvåvägsspelare.

Emma Sjödahl

Emma Sjödahl

Sandra Adolfsson

Sandra Adolfsson

För när Vittsjö vinner bollen så går det fort. Jag ser likheter med Tysklands herrlandslag när det gäller löpviljan och förmågan att få till blixtsnabba omställningar.

Vittsjö verkar alltid ha fyra–fem spelare som är beredda att sticka i djupled med full kraft. Det var just i andravåg efter en sådan omställning som Vittsjö gjorde sitt mål i lördags. Och det var i princip bara på sådana omställningar man förmådde skapa oreda i gästernas försvar.

Den här typen av omställningar är ett lysande vapen. För sådana är väldigt svåra att gardera sig mot.

Nu kommer Vittsjö troligen att ha hyfsad guldkänning över sommaren. Men tränare Mårtensson vill inte höja målsättningen om att sluta topp åtta. Han vill inte sväva i väg. Och förstod jag honom rätt ville han inte hålla på att ändra sig som vi i media ofta gör.

Men jag kan meddela honom att det är en rättighet att ändra sina tips eller målsättningar efter aktuell status. Det var helt rimligt att tippa Vittsjö i botten inför serien. Ingen hade ju sett laget i aktion inför premiären – inte ens Mårtensson.
Nu har halva serien spelats, och Vittsjö ligger trea. Då är det inte bara tillåtet, utan även fullt rimligt att ha laget som favoriter i många av de kommande matcherna.

På samma sätt är det nu fullt rimligt att Mårtensson och hans lag nu höjer sin målsättning en aning. Jag uppskattar att 25 poäng kommer att räcka till en placering topp åtta. Vittsjö har 22, och måste väl sikta på att ta fler än en vinst i höst?

Själv tycker jag att topp fem är en rimlig, ny målsättning för Vittsjö GIK. Och jag tror att de kommer att klara av att nå även den.