Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Får Asllani Diamantbollen 2017?

Kosovare Asllani

I dag har nomineringarna till Fotbollsgalan 2017 offentliggjorts. Och det är ju väldigt tydligt att vi har fått ett nytt tänk i juryn för dampriserna.

Det är ju nämligen 6–6 mellan svenska och utländska spelare i de fyra huvudkategorierna:

Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir och Hedvig Lindahl.

Året back: Faith Ikidi, Jessica Samuelsson och Linda Sembrant.

Årets mittfältare: Kosovare Asllani, Claudia Neto och Sanne Troelsgaard.

Årets forward: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga och Lieke Martens.

Både 2015 och 2016 har det varit nio svenska och bara tre utländska spelare i de här kategorierna. Och då tyckte ju jag att det fanns fler starka utländska spelare i damallsvenskan de säsongerna än det har gjort i år.

Det intressanta här är ju frågan om vem som skall få Diamantbollen. Det logiska är ju att vinnaren finns bland de sex svenska spelarna som är nominerade till de olika lagdelspriserna.

Av de sex har jag svårt att tro att Blackstenius eller någon av målvakterna skulle kunna få priset. Blackstenius var bra i EM – jag gav henne högst betyg av alla svenska spelare, men utöver det har hon haft ett ganska tungt 2017. Hedvig Lindahl har varit stabil, men inte lika lysande som 2015 och 2016, vilket borde diskvalificera henne. Och Carlén är ju bara andramålvakt, och då kan man ju i princip inte få Diamantbollen.

Kvar är alltså Jessica Samuelsson, Linda Sembrant och Kosovare Asllani. I våras hade jag definitivt gått för Samuelsson, närmast före Sembrant i den här trion.

Men Samuelsson lyckades inte fullt ut i EM, och har sedan inte känts lika vass som under våren. Sembrant inledde EM lysande, men avslutade med två riktigt jobbiga matcher. Det gör att jag kastat om ordningen.

Jag gav Asllani näst högst betyg av alla svenska spelare i EM. Och jag tycker att hon har gjort en stark höstsäsong, både i landslaget och i Linköping. Jag tror alltså att Asllani får priset – och jag tycker att det är välförtjänt.

Noterbart här är att vunna titlar tidigare har varit en viktig faktor vid nomineringar till den här typen av priser. Men de som har vunnit flest tunga titlar under 2017 är ju faktiskt inte med. Jag tänker på Caroline Seger, som vann Champions League, ligan och cupen med Lyon, samt Nilla Fischer, som vann ligan och cupen med Wolfsburg.

Fischer har ju faktiskt inte fått Diamantbollen, det trots att jag tyckte att hon borde ha varit högaktuell alla tre åren 2012–14. Framför allt 2014 kändes det som en stöld när priset av slentrian gick till Lotta Schelin, trots att Fischer hade klart bäst meriter från året.

Man kan ju få Diamantbollen utan att vara nominerad som bästa back eller mittfältare. Fast det är ju inte speciellt troligt.

När det gäller övriga priser på galan måste jag säga att jag är rätt förvånad över nomineringarna till damallsvenskans mest värdefulla spelare. Där återfinns trion Filippa Angeldahl, Tabitha Chawinga och Mia Persson. Chawinga känns ju självklar som kandidat, men de andra två hade jag nog inte prickat in och jag så hade fått 25 gissningar.

Framför allt för att jag i första hand hade letat bland topplagen efter nomineringarna. Men även för att jag tycker att Anna Welin varit LB:s bästa spelare när jag sett dem, och att Hammarby inte levt på individer utan mer varit ett stabilt lag.

Tittar vi på årets genombrott är den nominerade trion Filippa Angeldahl, Tove Almqvist och Loreta Kullashi. Angeldahl lär ju ligga väldigt bra till för det här priset, även om jag tycker att båda de andra kandidaterna också är väldigt starka.

Så till helgens matcher. I damallsvenskan är det fokus på söndagen, där Linköping säkrar guldet vid poäng borta mot Kvarnsveden.

Men en viktig match i bottenstriden spelas redan under lördagen, då Vittsjö tar emot formstarka Hammarby. Båda lagen behöver nog en trepoängare till för att kunna känna sig säkra på nytt kontrakt.

I övrigt i bottenstriden har alltså Kvarnsveden hemmamatch mot Linköping på söndag. Samma dag skall Göteborg till Eskilstuna, medan Örebro tar emot Djurgården på måndag. För Örebro är det bara tre segrar som gäller, men risken finns att inte ens det räcker för nytt kontrakt.

I elitettan har både AIK och IFK Kalmar möjligheten att passera Assi och gå upp på damallsvensk plats under lördagen. Båda spelar hemma. Kalmar tar emot nedflyttningsklara Hovås Billdal och AIK får besök av Västerås BK 30.

Assi spelar sin match i den här omgången på söndag, borta mot nedflyttningshotade Böljan i Falkenberg. En måstematch.

Inför de tre sista omgångarna ligger Holmalund ovanför nedflyttningsstrecket med fyra poängs marginal ner till Böljan och fem till Östersund. Dock har Alingsåslaget kvar att möta Växjö, Kalmar och AIK. Så möjligen kan det finnas en öppning för Böljan eller Östersund att smita förbi.

Växjö är ju redan klart för damallsvenskan. Jag kan inte läsa vad det står i den här artikeln, men det verkar som att klubben redan har brutit med sin amerikanska prestigevärvning Mana Shim. Eller om det är hon som har brutit med klubben.

Maleana Shim

Så en snabbgenomgång av helgens internationalla matcher. I Frankrike är mötet mellan Paris och Montpellier helgens intressantaste. Paris har ju varit lite av en besvikelser hittills. Vi får se hur de klarar sig mot Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius.

I tyska Frauen-Bundesliga visar DFB-tv klassikermötet Potsdam–Frankfurt på måndag klockan 18.00. En annan intressant match i den ligan går på söndag mellan serieledande Wolfsburg och den överraskande starka nykomlingen Werder Bremen. Wolfsburg är självklart storfavorit, men kanske, kanske att Bremen kan ordna en ny skräll.

I engelska WSL ställs de båda svensklagen Chelsea och Arsenal mot varsin nollpoängare i Yeovil och Everton. Medan Chelsea har inlett med full poäng efter tre matcher har Arsenal bara tagit fyra. Arsenal har för övrigt bytt tränare i veckan. Pedro Martinez Losa lämnar efter tre år, och ersätts tillfälligt av Ismael Garcia. Frågan är vad det innebär för Jessica Samuelsson.

Noterbart i övrigt är att Australiens W-league drog igång natten mot fredag, svensk tid. Som vanligt består lagen huvudsakligen av australiska och amerikanska spelare. I de två matcher som spelats (Perth–Melbourne City 4–1 och Sydney–Brisbane 1–3) noteras målskyttar som Sam Kerr, Katrina Gorry, Kyah Simon och Emily Sonnett.

I år går W-league att se via samma streamningtjänst som damallsvenskan, Oz. De första 30 dagarna skall det vara gratis. Så ni som är uppe 7.30 lördag morgon skall kunna se matchen Canberra United–Melbourne Victory på den här länken.

Liten uppsamling efter VM-kvalet

I väntan på en lite längre analys av Sverige–Ungern 5–0 tänkte jag dela med mig av min numera upplåsta BT-krönika från matchen.

Vi vara för övrigt fyra reportrar på plats, och vår betygsättning blev fyror på Kosovare Asllani och Lina Hurtig, treor på Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Mia Carlsson, Fridolina Rolfö och Caroline Seger, samt tvåor på övriga fem.

Jag har hunnit se om den första halvleken, och utifrån det känns den betygsättningen ok. Man kan väl tänka sig någon höjning och någon sänkning, men totalt sett är jag nöjd med våra bedömningar.

I övrigt i svensk damfotboll de senaste dagarna har det funnits uppgifter om att Jonas Björkgren blir kvar i damallsvenskan hur det än går för Kvarnsveden. Han skall vara högaktuell för att ta över Eskilstuna.

Så tillbaka till VM-kvalet. Tisdagens stora match var ju Nederländerna–Norge. Den hade den utmärkta publiksiffran 22 000 åskådare i Groningen.

Kollar man in klippet med höjdpunkter ser man att hemmalaget inte hade speciellt många klara målchanser, medan Norge missade straff. Jag har i bakhuvudet flera missade norska straffar på sistone. Det där har man inte råd med i jämna matcher.

Man har inte heller råd med den typen av målvaktstavla som Ingrid Hjelmseth gjorde på övertid. Hemmalagets segermål är ju väldigt dråpligt. Vivianne Miedema blir målskytt på ett inlägg, slaget mot Jackie Groenen. Den senare blir nedriven, och verkar ta för givet att Hjelmseth skall rädda bollen.

Groenen blir därför riktigt irritaterad över att inte få straff. Det tar ganska många sekunder innan hon fattar att det blivit mål istället.

Ytterligare ett klipp från VM-kvalet kommer från Skottlands 5–0-seger mot Albanien. Det skotska 1–0-målet är en av de konstigaste målvaktstavlorna man sett. Jag har sett det flera gånger, men förstår fortfarande inte hur bollen kan studsa in.

Bland de skotska målskyttarna fanns för övrigt Eskilstunas Fiona Brown. Hon satte 2–0-målet:

Sverige har nu fått träna anfallsspel i två raka matcher. Nästa match kommer att bli en bra test på hur det nya landslaget klarar av att försvara sig. Då väntar ju nämligen Frankrike för Peter Gerhardsson:s landslag. Fransyskorna hade en skrattmatch mot Ghana i tisdags:

5–0 efter blixtfotboll i Borås

Efter fotbollsenduro i Kroatien kallade Peter Gerhardsson dagens match i Borås för blixtfotboll. Mest eftersom underlaget var blixtsnabbt.

Jag har inte ork för någon längre analys här i bloggen i kväll. Det var jobbigt nog att få ihop en krönika till tidningen.

Men bakom 5–0-segern mot Ungern låg ett stundtals riktigt bra svenskt spel, framför allt i den första halvleken. Den här gången var de fasta situationerna väldigt bra, och tre av målen kom också på sådana.

I övrigt i kväll noterar jag att Martin Sjögren och Norge fortsätter att ha det otroligt tungt. I dag föll man med 1–0 borta mot Nederländerna efter att Vivianne Miedama gjort segermålet i 93:e minuten. Blytungt, även om det var 17–3 i avslut till hemmalaget.

Noterbart också att Island följde upp 3–2-segern i Tyskland med 1–1 i Tjeckien. Därmed tappade Island det grepp om gruppsegern som man kopplade i förra veckan. Ett annat intressant resultat var att Belgien vann borta mot Portugal med 1–0.

Det blir den väntade elvan

Som jag anade från träningen i söndags blir det samma svenska startelva som mot Kroatien. Den här gången är den uppritad som 4–2–3–1, vilket känns rimligt.

Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Kosovare Asllani, Caroline Seger – Fridolina Rolfö, Marija Banusic, Lina Hurtig – Stina Blackstenius.

På bänken sitter Hilda Carlén, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Julia Roddar, Hanna Folkesson, Elin Rubensson och Mimmi Larsson.

Lite funderingar inför en riktig hemmamatch

Detta bildspel kräver JavaScript.

De senaste dagarna har jag nästan haft landslaget runt knuten. De bor nämligen bara någon minuts promenad från mitt hem.

I dag struntade jag trots det i träningen. Den var bara öppen för media i 15 minuter, och att kolla på uppvärmningar är sällan speciellt givande.

Däremot såg jag en spännande träning i går. Den var väldigt fokuserad på att hitta rörelsemönster för att spela sig igenom tajt stående motståndare. Upplägget liknade inte något jag sett tidigare. Det var väldigt mycket spel med elva spelare på små ytor, bland annat spel elva mot elva på cirka en fjärdedels plan.

Jag såg att Kosovare Asllani tyckte att det var lite konstigt att vara så nära Göteborg, där Gamla Ullevis gräsmatta var väldigt fin. Jag kan förstå det. Samtidigt ser det ut att bli regn både i Göteborg och Borås i morgon. Och då tror jag att Sverige gynnas mer av att spela på konstgräs, än på ett halt hybridgräs.

Samtidigt som jag började skriva på det här inlägget hade jag för övrigt på Malmö FF–AIK i herrallsvenskan. Och när man såg färgen på gräset i Malmö så var det lätt att förstå varför förbundet valde att lägga en av de här oktoberkamperna på konstgräs.

Vad blir det då för typ av match i morgon?

Eftersom det sannolikt blir spel mot ett mål kommer Ungern mest att få spela försvarsspel. Där lär de spela ett markeringsspel som påminner om Kroatiens.

Det kan således bli en matchbild som liknar den Sverige hade i första VM-kvalmatchen. Ungern spelade 2–2 mot just kroatiskorna i förra veckan. Och i första omgången föll man med 6–1 mot Danmark.

Kollar man Ungerns resultat de senaste åren är de väldigt varierande. De hade Tyskland i sin EM-kvalgrupp. Tyskorna vann med 12–0 hemma 2015, men bara med 1–0 borta i fjol.

Ungern har ett affischnamn, den otroligt duktiga Wolfsburgspelaren Zsanett Jakabfi, som ju bland annat gjorde fem av Wolfsburgs åtta mål mot Eskilstuna i fjolårets Champions League. Men Jakabfi är inte med här i Borås. Jag är lite osäker på skälet. Men uppfattade jag rätt på DFB-tv:s sändning senast berodde det på att hon är lite småskadad.

Den trupp Ungern har med sig består av rakt igenom nya spelare för mig. På pappret är Henrietta Csiszár den man skall ha lite koll på. Hon håller till i tyska Bayer Leverkusen (startade 17 matcher i Frauen-Bundesliga i fjol) och har gjort två av de tre ungerska målen i VM-kvalet.

Men Csiszár i all ära, det här är en match som Sverige skall vinna säkert. Det blir spännande att se om man klarar av att spela sig igenom ett tajt, ungerskt försvar.

Senast i Kroatien gjorde planen det svårt att spela sig igenom centralt. Däremot kom man runt på kanterna flera gånger. Då var dock inläggskvaliteten inte av internationell klass. Det kanske var därför som man nötte inlägg och inlöpningar på slutet av gårdagens träning.

Marija Banusic

Sett till gårdagens träning blir det alltså samma svenska startelva som i Kroatien. Således får Marija Banusic en ny chans som tia. Linköpingsforwarden har inte varit lika vass i höst som hon var i våras.

Varför det är så kan man bara spekulera i. Jag har ju flera gånger skrivit att jag tycker att jag tror att hon varit en av världens allra bästa spelare om hon lagt till löpstyrka till de egenskaper hon redan besitter. Hon har bra teknik, bra skott med båda fötterna, kan nicka – och är framför allt väldigt smart på planen, jag skulle säga att hon har den främsta fotbollshjärnan i svensk damfotboll.

Men hennes löpstyrka borde inte vara sämre nu än den var i våras. En gissning är att hon lidit av avsaknaden av Claudia Neto. Banusic har bara gjort ett mål (två om man räknar in Svenska cupen) sedan Neto blev skadad. Kanske har det gjort att Banusic fått färre bollar att jobba med i klubblaget.

Förhoppningsvis klarar landslagets backar och mittfältare av att hitta in med bollar till Banusic i morgon.

Sofia Jakobsson

Som tia har Banusic en huvudroll i det offensiva spelet. Men det är fler än hon som behöver prestera. Exempelvis är det press på Stina Blackstenius i rollen som toppforward. Klubbkompisen Sofia Jakobsson har visat kanonform efter comebacken och bankar på dörren. Men Jakobsson kommer inte att spela i den här samlingen, så Blackstenius får en bra chans att visa att platsen som toppforward är hennes.

Noterbart kring Blackstenius är att hon spelat 28 landskamper och gjort fem mål. Fyra av de målen har kommit i stora mästerskap. Blackstenius har alltså vuxit med uppgiften, vilket är otroligt viktigt. Men skall hon Jakobsson på bänken måste Blackstenius även göra mål i kval- och träningsmatcher framöver.

När man är inne på forwards, och på Banusic (som hade tröja nummer 8 senast) är det lätt att börja tänka på Lotta Schelin. För oj, vad jag lider med henne. Det gjorde ont att kolla på det SVT-klipp som jag länkade i förra veckan. Och när jag läste den här intervjun i Aftonbladet var det nästan som att jag också fick huvudvärk.

Jag hoppas verkligen att Schelin kommer tillbaka till fotbollsplanen. För gör hon det så har hon ju fått ordning på värken. Så vi får hoppas, hoppas, hoppas.

I övrigt i morgon går Hedvig Lindahl förbi Thomas Ravelli som den målvakt som spelat flest A-landskamper för Sverige. För mig var hon den som hade spelat flest redan för länge sedan, för jag tycker inte att man skall jämföra antalet herr- och damlandskamper. Mest eftersom damerna har fler landslagsdatum per år än herrarna.

Det har ju för övrigt varit en ovanligt nyhetstät landslagssamling, framför allt förstås genom den danska strejken. Danmarks landslag befinner sig för tillfället i Kroatien, där man skall spela VM-kval i morgon.

Huruvida den matchen kommer att ha någon betydelse eller inte återstår att se. Det troliga är ju fortfarande att Uefa på något sätt ser till att Danmark blir chanslöst på att ta en VM-plats. Antingen genom uteslutning, eller genom ett så stort poängavdrag att de varken kan vinna gruppen eller bli en av de fyra bästa grupptvåorna.

I går skrev Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson på Twitter att de vill spela Danmarksmatchen vid senare datum.

I dag har förbundet klargjort att så inte blir fallet. Spontant tycker jag att det är rätt från Svenska fotbollförbundets sida. De danska spelarna visste vad de gjorde. De blev informerade inför Ungernmatchen om vilka straff som skulle kunna följa om man lämnade walkover i en VM-kvalmatch. Ändå ställde valde man att strejka och att ställa ultimatum.

För övrigt vacklar jag fortfarande ganska rejält om vad jag egentligen tycker om grunden i den danska konflikten, alltså om vad spelare skall tjäna när de representerar sitt landslag.

I de flesta sporterna är det enbart en ära att dra på sig landslagsdressen, det är inte snack om någon lön. På så sätt är den danska konflikten en ren lyxgrej. Å andra sidan tjänar ju landslagsspelarna på herrsidan otroligt mycket mer än damerna, och borde det inte vara lika mycket värt att spela fotbollslandskamper för herrar som för damer? Det handlar ju inte om ett jobb, utan om ett uppdrag. Ja, jag är medveten om att det finns undantag, att vissa länders fotbollsförbund har anställt sina landslagsspelare. Och det gör ju förresten inte frågan enklare.

Så till lite saker som hänt utanför Sveriges gränser. Just nu pågår Fifagalan där man prisar världens bästa spelare och ledare från november 2016 till augusti 2017. Som bekant har ju nomineringarna på damsidan varit pinsamma i år.

Men det blev två bra vinnare till slut. Nederländerna tog storslam i form av Lieke Martens och Sarina Wiegman, vilket känns bra. Mindre bra att Fifagalan arrangerades ett datum där damvinnarna inte kunde vara med.

Kul förresten att världens bästa spelare hade Sverige och damallsvenskan som hemhörighet under hela perioden.

För er som vill återuppleva den nederländska guldsommaren rekommenderas den här lilla dokumentären:

Apropå Nederländerna är de ju inblandade i tisdagens mest intressanta VM-kvalmatch när man tar emot Martin Sjögren:s Norge. Det blir intressant att se hur de båda lagen har utvecklats efter sina så extremt åtskilda EM-öden.

Eftersom det är inbördes möten som prioriteras före målskillnad är matcherna mellan de olika gruppernas tilltänkta topplag extremt viktiga.

Nederländerna var för övrigt i Österrike i slutet av förra veckan, och spelade ett riktigt dimdrama, där Europamästarinnorna vann med 2–0 mot bronsmedaljörerna.

Apropå möten mellan tilltänkta topplag i så innebär ju Islands 3–2-seger i Tyskland att tyskorna måste vinna med två måls marginal på bortaplan för att vinna det inbördes mötet med isländskorna.

Skulle Tyskland och Island vinna sina respektive matcher mot Tjeckien, Slovenien och Färöarna väntar en hyperintressant gruppfinal på Island den 1 september nästa år.

Tillbaka till intressanta matcher under tisdagen. Till den kategorien räknas helt klart Portugal–Belgien. Det är portugisiskornas första VM-kvalmatch, medan Belgien redan har två segrar. Skall Portugal kunna haka på Belgien och Italien i kampen om gruppsegern krävs nog hemmaseger här.

 

Samma elva som mot Kroatien?

Det är fullt upp på jobbet den här helgen, så det finns inte mycket bloggtid. Men under förmiddagen har jag varit på landslagets träning på Borås Arena. Av den att döma blir det samma startelva mot Ungern som det var mot Kroatien.

Det känns ju ganska logiskt, eftersom det förväntas en liknande matchbild, med ett mycket tillbakadraget motstånd.

Isländsk knall mot Tyskland

Islands framgångar inom herrfotbollen har skvätt över på damerna. I dag har nämligen Island gjort bedriften att besegra Tyskland med 3–2 på bortaplan i VM-kvalet.

Jag hinner inte göra någon genomgång av historien, men frågan är om det någonsin tidigare hänt att tyskorna förlorat en kvalmatch på hemmaplan. Och om det har hänt lär det vara väldigt länge sedan.

Den tyska förbundskaptenen Steffi Jones fortsatte att testa nytt. Frågan är hur länge man har tålamod med henne, eller om hon snart har testat klart?

Stor matchvinnare blev nyblivna NWSL-mästarinnan Dagny Brynjarsdottir med två mål och ett assist. Här är några länkar:

https://twitter.com/WSUasa/status/921381672985202693

https://twitter.com/WSUasa/status/921389276952133633

https://twitter.com/WSUasa/status/921394021104275457

https://twitter.com/WSUasa/status/921396792800968705

Nu berättar Schelin om huvudvärken

I dag har Lotta Schelin klivit fram och berättat för SVT om den huvudvärk som stoppat henne från fotboll sedan EM.

Jag saknar en fråga kring hur hon mådde under EM, och hur hon resonerade när hon spelade alla matcher där. Annars känns det som en så klargörande intervju som det kan vara i det här skedet när ingen kan veta hur länge smärtan kommer att hänga kvar.

I övrigt spelade Ungern och Kroatien 2–2 i dagens VM-kvalmatch, ett utmärkt resultat för svensk del. Alla fyra målen föll från och med minut 75.

Uefa har satt upp matchen som inställd

Nu har matchen Sverige–Danmark märkts som ”cancelled” på Uefas hemsida. Därmed borde det vara klart att Sverige vinner på walkover. För nu finns det väl inga fler öppningar?

För det verkade ju annars tidigare i dag som att det kanske trots allt skulle kunna bli en vändning i frågan.

Men nu ser det alltså ut att vara fastställt. Och vi får ju verkligen hoppas att de danska spelarna i slutändan får ut något positivt från det här.

Som jag skrivit om i tidigare inlägg blir Sverige ofrivilliga vinnare på den danska konflikten. Under förmiddagen gick Caroline Seger ut på Instagram och gav sitt stöd till det danska laget. Det är förstås snyggt gjort.

Samtidigt blir det lite konstigt eftersom just Sverige alltså är en av få vinnare på att det danska förbundet och spelarföreningen inte kan komma överens.

Utöver den danska konflikten var damfotbollsvärldens blickar i går även riktade mot England, där förbundsledningen kom med en ursäkt till Eniola Aluko och Drew Spence för rasistiska uttalanden från förre förbundskaptenen Mark Sampson.

Aluko var nöjd med den utredning som gjorts…

https://twitter.com/EniAlu/status/920730851104776192

…men inte med hur kvinnliga spelare behandlas i engelsk fotboll:

Slutligen lite sport också. 15.30 i dag spelar Ungern mot Kroatien i Sveriges VM-kvalgrupp. Om Danmark nu utesluts är det vidöppet mellan nämnda två lag och Ukraina om vilka som skall ta andraplatsen bakom storfavoriten Sverige.

Det verkar som att jag uppfattade kommentatorn på DFB-tv rätt i söndags, för i den ungerska matchtruppen saknas storstjärnan Zsanett Jakabfi. Tråkigt.

Det pågår även EM-kval både för Sveriges F18 och F16. I F18 blev det 7–0-seger i går mot Bulgarien, medan F16 vann med 1–0 mot Israel härom dagen. För F16 är det match mot Kroatien i kväll klockan 18.00. Den sänds av fotbollförbundet på den här länken.

Plötsligt är VM väldigt nära – men vem orkar jubla?

Vi kommer allt närmare en otroligt tråkig VM-kvalseger. Under kvällen fick ju nämligen Svenska fotbollförbundet en skriftlig bekräftelse på att det inte blir någon match på fredag.

Fast 100-procentigt klart är det väl ändå inte förrän Uefa förklarar matchen för inställd. I samma ögonblick skulle Sverige ta ett jättesteg mot VM-slutspelet 2019.

I min stora VM-kvalguide gav jag Sverige 45 procents chans att vinna gruppen. Den chansen ökar till till långt över 90 procent vid en fastställd wo-seger. Och skulle danskorna bli uteslutna kan vi nästan redan börja boka biljetterna. Trots det känner man ju inte minsta glädje. Det var ju inte så här Sverige skulle ta det största steget mot VM.

Jag har ägnat mitt arbetspass i kväll åt att försöka sätta mig in i den danska konflikten. Jag har noterat att de flesta som skriver eller säger något här i Sverige till 100 procent tar spelarnas parti. Och visst känner även jag överlägset störst sympati med spelarna.

Ändå kan jag inte riktigt förstå varför Spelarföreningen känner sig tvungen att ställa ultimatum. Varför kunde de inte halat ut på förhandlingen lite till? Det är ju trots allt inte jättemycket som skiljer mellan parterna, och nu blir spelarna de stora förlorarna – inte förbundet.

Flera av spelarna går ju miste om chansen att få spela ett VM-slutspel under sin karriärs bästa år. Exempelvis är ju Pernille Harder 27 år 2019 – alltså den ålder där fotbollsspelare brukar ha sin sportsliga topp.

Jag såg att förre förbundskaptenen Niels Nielsen anser att parterna väljer att offra ”det oviktiga” damlandslaget inför de förhandlingar som kommer om herrlandslagets kollektivavtal. Han säger så här till Jyllands-Posten (min översättning):

”Damlandslaget är ju inte viktigt för någon av parterna. Både DBU och Spillerforeningen är beredda att offra damlandslaget för en större sak. Problemet är att spelarna inte har förstått att det skulle kunna gå så här. Att man närmast stänger landslaget i fyra år. För det tror jag inte att spelarna ville.”

Det är ju otroligt tråkigt om Nielsen har rätt i att damerna använts som ett slagträ. Och det är minst lika tråkigt om han har rätt i att det blir fyra års avstängning.

Straffskalan är en annan sak jag kollat under kvällen. VM är ju Fifas tävling, men det europeiska kvalet sköts av Uefa – vilket innebär att det är Uefa som bestämmer straffet.

Till den danska nyhetsbyrån Ritzau hänvisade Uefa i ett mejl till artikel 24 i tävlingsreglerna. I den artikeln är dock skrivningarna mycket oprecisa. Det verkar vara helt upp till Uefas etiska och disciplinära enhet att ta det beslut de tycker är rimligt.

För dansk del fruktar jag att enheten vill statuera exempel som avskräcker andra landslag från att göra samma sak. Alltså ligger uteslutning väldigt nära till hands.

De danska spelarna verkar inte ha givit upp hoppet

Det danska fotbollsförbundet har meddelat att fredagens VM-kvalmatch är avblåst. Men nu på eftermiddagen verkar de danska spelarna förbereda sig för match. Det kan nog bli fler svängningar i den här frågan innan deadline.

För övrigt har jag uppdaterat det förra inlägget. Bland annat med en faktakoll kring det där Wales-exemplet som använts, och som tyvärr jag tillhör de som spridit vidare. Det straff som nämnts i det fallet verkar inte stämma.

Sensationella beskedet: Danmark ser ut att lämna walkover

Danmark

Danmark kommer inte till spel på fredag, det sensationella beskedet kom nu vid lunchtid.

Det var ju sagt att det danska förbundet skulle meddela det svenska ett besked vid 10.00. Då skulle också dagens danska landslagsträning starta. Men inte heller i dag dök det upp några spelare. Vid 11-tiden kom obekräftade uppgifter om att parterna förde samtal igen. I samma länk framgår att det svenska förbundet då fortsatt räknade med match.

Men strax innan 12.00 meddelade generalsekreterare Håkan Sjöstrand via SVT att danskarna lämnat besked om att det inte blir någon match. Ännu så länge har jag inte sett någon kommentar från den danska spelarföreningen eller från enskilda spelare.

Jag är ingen expert på arbetsmarknadspolitik och de stridsåtgärder som finns där. Men nog är väl tanken att någon av parterna skall vinna på en strejk?

Följden av att Danmark nu ser ut att lämna walkover upplever jag bli att både landslaget och förbundet står som förlorare. Däremot är Sverige vinnare, för vårt landslag är plötsligt väldigt nära VM 2019.

Lämnar man walkover är man alltid mycket illa ute. Wo är ju mot idrottens principer, vilket innebär att Fifa/Uefa lär döma ut ett mycket kännbart straff. Det enda europeiska landslag som skall ha lämnat walkover i ett mästerskapskval var Wales damer i kvalet mot EM 2005. Det uppgifter som spridits, och bland annat jag har trott på, kommer från det danska förbundets generalsekreterare och säger att Wales dömdes till böter och uteslöts dels ur det pågående EM-kvalet, dels från det nästkommande VM-kvalet. Men det här verkar stämma dåligt, se faktakoll nedan.

Om dagens besked blir verklighet innebär det alltså sannolikt att Danmark kan uteslutas ur VM-kvalet, vilket automatiskt innebär att man inte kan nå OS.

Jag har mycket svårt att tro att Fifa/Uefa (det är Uefas kval till Fifas turnering) skulle vara snällt och låta danskorna spela kvar i VM-kvalet. Men säg att de är snälla, och att Danmark får spela kvar trots en walkover.

Då har ändå Sverige fått ett drömläge i VM-kvalgruppen. Det är ju nämligen inbördes möten som räknas, vilket innebär att Sverige skulle ha med sig 3–0-ledning till nästa års bortamatch i Danmark. Minns jag rätt från när Elfsborg dömdes till en 3–0-förlust på grund av att ha använt en oregistrerad spelare så räknas dessutom utdömda 3–0-segrar som starkare än sportsliga 3–0-segrar, vilket innebär att Danmark skulle vara tvunget att vinna med fyra måls marginal för att få inbördes fördel på Sverige.

Dessutom är det ju troligt att danskorna tilldöms ett poängstraff, vilket ytterligare skulle öka Sveriges VM-chanser.

Under förmiddagen har jag funderat lite över dels varför den danska spelarföreningen lät herrarnas U21-landslag spela sina EM-kvalmatcher för två veckor sedan – de ingår ju i samma förhandling som damerna? Dels om vad som skulle hända om övriga nationer inom europeisk damfotboll går ut i en stor stödstrejk? Fast de funderingarna orkar jag inte fördjupa mig i nu.

Däremot tycker jag fortsatt att damfotbollen borde bryta sig loss från herrfotbollen och starta egna förbund. Det skulle inte innebära att fördelningsfrågorna ströks från dagordningen, men de skulle bli av en annan art.

För övrigt håller det svenska landslaget på att träna just nu. De har sin pressträff efter träningen, med start 13.05. Blir intressant att höra reaktionerna därifrån. Tyvärr är jag inte på plats i dag.

Tillagt i efterhand: Ser här att Danmark alltså ännu har drygt ett dygn på sig att trots allt hitta en lösning, samt att Sverige jobbar utifrån att så blir fallet. Fortsättning lär alltså följa.

Tillagt i efterhand, faktakoll: Jag har försökt kolla upp det där exemplet med Wales från EM-kvalet 2005. Först hittar jag faktiskt ingen uppgift om att laget faktiskt lämnade walkover till någon match, på Wikipedia står det ”bara” att man drog sig ur. På Uefas hemsida är Wales bara struket ut tabellen. Så jag hittar inte någon källa kring om Wales blev uteslutet eller om man drog sig ur på eget initiativ. Om någon av er hittar bättre uppgifter tveka inte att dela med er av dem.

När det gäller uppgiften om att Wales stängdes av från det kommande VM-kvalet (mot VM 2007) ser den ut att vara felaktig. Både enligt Fifa och Wikipedia spelade man i det VM-kvalet. På den tiden var ju dock de europeiska kvalen uppdelade efter klass, och Wales ingick i den lägre divisionen, där man var utan chans att nå VM.

En rimlig slutsats av det här är väl att den risk som jag först skrev om, den att Danmark vid wo även skulle kunna uteslutas från kvalet mot EM 2021 känns väldigt, väldigt liten.

Den danska ödestimman närmar sig

Klockan 10.00 på onsdagsförmiddagen skall Danmark meddela om man kommer att spela VM-kvalmatchen i Göteborg på fredag.

Ser man det ur dansk synvinkel vore det ju på alla sätt idiotiskt att lämna walkover, och riskera att landslaget bli utkastat både ur VM- och det kommande EM-kvalet. Inte minst eftersom förhandlingen ”bara” verkar handla om cirka en halv miljon kronor.

Personligen har jag tagit för givet att det skall bli landskamp på fredag. Jag var i Göteborg på seneftermiddagens pressträff. Där pratade jag med Stina Blackstenius, en intervju vi tänkt köra i torsdagstidningen. I bilen hem slog det mig att jag inte ens frågade om den danska konflikten. Kanske jag borde ha gjort…

Malin Diaz

* I övrigt i dag har Djurgården visat att man på allvar tänker ta upp kampen om topplaceringarna i damallsvenskan nästa år. Det är nämligen dit som Malin Diaz flyttar. Därmed har Djurgården byggt upp ett högklassig mittfält. Nu behöver man nog bara krydda med någon vass forward till för att ha ett riktigt konkurrenskraftigt lag.

* Även Kvarnsveden har fått klart med en viktig namnunderskrift, då Temwa Chawinga har förlängt med två år. Det är förstås otroligt viktigt, vilken division Borlängelaget än spelar i nästa år. Men skulle man åka ur visar ju det här att man inte har någon avsikt att bli långvariga i elitettan.

Temwa Chawinga

* Slutligen skickar jag beröm till bloggen Spelare12 som i dag kommit med ett konstruktivt och bra förslag till ändring av det rankningssystem som används i Champions League. Förslaget bygger på att helt kasta om viktningen av lag- och nationskoefficienterna.

Personligen tycker jag även att det skulle vara rimligt att kombinera den förändringen med att exempelvis införa trepoängssystem även i rankingen, så att vunna matcher i huvudturneringen ger lite större effekt för det lag som går långt.

Skogman får gå – Elin Magnusson tar över

Elin Magnusson

I kväll har Kif Örebro meddelat att man byter tränare. Martin Skogman slutar och Elin Magnusson tar över.

Det känns lite sent, och en klart desperat sista utväg av laget som är avsågat i damallsvenskan. Men det är väl egentligen inget konstigt beslut. Skogman har ju inte på något sätt lyckats med laget. Sedan han kom förra sommaren har resultaten varit botten – precis som tabelläget nu alltså.

I övrigt på nyhetsfronten i dag har Malin Diaz meddelat att hon kommer att lämna Eskilstuna. Gissar att hon inte behöver vara arbetslös så länge, för kreativa spelare brukar det finnas plats för i de flesta trupperna.

Apropå Eskilstuna blev jag uppmärksammad på den här situationen i en kommentar. Är det årets mest solklara, icke utdömda straff i damallsvenskan?

 

Drömlott för Linköping – men nit för Rosengård

Alldeles nyss lottades 16 lag från elva olika länder in i Champions Leagues åttondelsfinaler. Utfallet blev så här:

Sparta Prag–Linköping
Gintra–Barcelona
Chelsea–Rosengård
LSK–Manchester City
Brescia–Montpellier
BIIK Kazygurt–Lyon
Fiorentina–Wolfsburg
Stjarnan–Slavia Prag

Lagen som står först inleder med hemmamatch 8/9 november. Returerna spelas 15/16 november.

Sveriges båda representanter börjar alltså borta. Rosengård ställs mot engelska svensklaget Chelsea med Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson. Tillsammans med Montpellier var det tuffast möjliga lottning för Malmöklubben. Med tanke på nuvarande form håller jag Chelsea som ganska klara favoriter i det dubbelmötet. Såg 65–35 i engelsk favör.

Svenskmöte blir det också mellan Fiorentina och Wolfsburg, där självklart tyskorna är megafavoriter. Noterbart i övrigt att isländska Stjarnan i Slavia Prag fick en lottning som gör det fullt möjligt för laget att ta sig vidare till vårens kvartsfinal.

För Linköping var de båda lagen från Prag de drömlotter som fanns att tillgå. Den tjeckiska huvudstaden är för övrigt första stad någonsin att få med två lag till åttondelsfinal. Och visst hade de svenska mästarinnorna flyt. Sparta är det sämsta laget av de åtta seedade. Här ser jag LFC som storfavoriter, det är minst 90–10 i svensk favör.

Apropå Linköping såg jag sent i går kväll Kristine Minde:s segermål mot Kristianstad. Norskan är en av damallsvenskans allra nyttigaste spelare. Hon är sällan glimrande, men alltid stabil. Dessutom har hon en fantastisk förmåga att göra viktiga mål.

Nu i höst har Minde gjort 1–0-målet i fem av lagets sju senaste matcher i damallsvenskan och Champions League. Otroligt imponerande.

Dessutom är ju Minde mer allround än de flesta andra spelare. Jag vet inte hur hon är som målvakt, men alla andra positioner löser hon klockrent.

Jag blir inte förvånad om hon gör ytterligare några viktiga mål den här hösten. Fast i damallsvenskan är det ju inte ens säkert att LFC behöver göra några fler mål.

För sett till vad som Rosengård visade upp på Valhalla i går känns det långt ifrån säkert att Malmölaget tar full poäng i de sista tre omgångarna. För efter målkalasen mot Djurgården och Cluj var det trubbiga och statiska Rosengård tillbaka igen.

Jag trodde möjligen att Anja Mittag skulle lyfta självförtroendet av att dels göra ledningsmålet mot Djurgården, dels visa vägen mot Cluj. Men inte ens det där 50:e Champions Leaguemålet verkar ha fått tyskan att lyfta på huvudet.

För mot Göteborg såg hon allt annat än självsäker ut. Hon stod för ett par riktigt grova missar i den andra halvleken, bland annat lyckades hon vid ett par tillfällen att skjuta över såväl målet som det fångstnät som finns bakom. Bland annat inträffade det vid en frispark från ett väldigt bra läge.

* I dag har landslagstruppen samlats i Göteborg inför fredagens VM-kvalmöte med Danmark. Dagens nyhet är att Sofia Jakobsson ansluter till samlingen för att träna med laget.

Jakobsson startade igen, och spelade 86 minuter i gårdagens 1–0-seger för Montpellier. Någon som är bättre utbildad inom rehabilitering efter knäskador än jag får gärna säga till om jag är helt ute och reser. Men visst känns det väl som fullständig idioti att Jakobsson direkt efter sin långa skadefrånvaro för korsbandsskada har spelat 45, 85 respektive 86 minuter inom åtta dagar?

Noterbart att Stina Blackstenius däremot fick inleda på bänken. Hon byttes in i 53:e minuten. Det blev dock inga svenskmål i den franska ligan i helgen. Däremot blev vann båda svensklagen PSG och Montpellier sina matcher med 1–0.

* Det tyska svenskmötet mellan Wolfsburg och Turbine Potsdam slutade 2–2 efter att lagen bjudit varandra på varsitt mål. Amanda Ilestedt utmärkte sig med en spektakulär brytning i den andra halvleken, och Nilla Fischer slog den öppnande passningen som ledde till 2–1-målet. Höjdpunkter finns här.

Utöver höjdpunkterna hann jag se några få minuter i matchupptakten innan jag stack till Göteborg i går. Uppfattade jag kommentatorn rätt hade Zsanett Jakabfi tackat nej till att vara med i Ungerns landslag den kommande samlingen. Stämmer det blir motståndet i Borås nästa tisdag ännu mer överkomligt. Jag har försökt hitta den ungerska truppen till Sverigematchen, men inte lyckats.

* Så till USA där det såg ut så här när Portland Thorns kom hem till Portland:

Spelmässigt var alltså inte finalen någon höjdare. Även publiksiffran på 8124 var en liten besvikelse. Den amerikanska ligan ligger annars flera klasser före de europeiska när det gäller publikintresset.

Snittet i grundserien blev 5083 åskådare. Flest hade förstås Portland Thorns med 17 653. Deras lägsta publiksiffra den här säsongen var 14 471, fler än det någonsin varit på en damallsvensk match. Faktum är att Portlands bottenrekord alla kategorier (drygt 9600 åskådare) också är högre än det damallsvenska publikrekordet.

Sämst publiksnitt i år i NWSL hade FC Kansas City med 1 788. Det är det bara Eskilstuna United som slår i damallsvenskan.

Apropå NWSL blev Christine Sinclair första spelare att vinna fyra proffstitlar i USA. Hon vann WPS 2010 med FC Gold Pride och 2011 med Western New York Flash. Nu har hon vunnit NWSL två gånger med Portland. Hon har dessutom 4–0 i ligafinaler.