Kategoriarkiv: Svenska utlandsproffs

Hur skall Seger egentligen användas?

Publicerad den av
Svara

Läste igår på Svenska Fotbollförbundets hemsida att Caroline Seger är tänkt att vara den offensiva spetsen på Sveriges mittfält i den nya 4-2-3-1-uppställningen.

Det står så här i den enda texten om Algarve cup på www.svenskfotboll.se:

”Caroline Seger är en av nyckelspelarna i Sveriges nya uppställning 4–2–3–1. Tyresöspelaren ska ha den offensiva centrala rollen på mittfältet.”

Det är inte utan att man blir lite lätt överraskad när man noterar att det är Therese Sjögran som skall spela i aktuell roll idag, medan Seger spelar som defensiv innermittfältare.
Fast sett till Sveriges offensiva spel är jag positiv till dagens uppställning. Sjögran kommer garanterat att ha en högre utgångsposition än vad Seger skulle ha haft.

Intressant också att Emma Berglund placeras som högerback. Thomas Dennerbys Algarvetrupp är som som bekant fattig på ytterbackar. Att Berglund var tänkt på kanten var dock en överraskning för mig.

Här är Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Emma Berglund, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Caroline Seger, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Avspark är nu 16.00.

Spännande vecka i jakten på platser i OS-truppen

Publicerad den av
Svara

I morgon går Sverige in i Algarve cup mot Kina. Det har skrivits väldigt lite om laget inför turneringen.
Men klart är att det skall till något i hästväg om någon som står utanför den aktuella truppen kommer att komma med till OS. Förstås med undantag för skadade Sara Larsson.

Med Larsson är 22 spelare med i kampen om platserna i OS-truppen. Alltså skall fyra spelare bort från Algarvetruppen, varav en målvakt.
Alltså är det här ett slags kval för en plats i OS-truppen. De som har kniven mot strupen är i första hand de tre spelare som stod utanför fjolårets VM-trupp, alltså Emma Berglund (Umeå IK), Johanna Almgren (Göteborg FC) och Susanne Moberg (Kristianstads DFF).

Thomas Dennerby har aviserat att han fortsätter att jobba med ett nytt 4-2-3-1-system. Sannolikt eftersom Sverige för tillfället bara har en forward av högsta världsklass – Lotta Schelin.
Det skall bli spännande att se hur laget klarar det nya systemet mot högklassigt motstånd. Och många kan faktiskt se det, för enligt wsoccernews kommer Eurosport att tv-sända Sverige–Tyskland på måndag. Kul.

* Idag har spelet inletts i Cyprus cup. I grupp A inledde Frankrike med att knocka Schweiz. Matchen slutade 3–0, ett resultat som gällde redan i halvtid. Målskyttar var Marie-Laure Delie, Gaetane Thiney och Sonia Bompastor (straff).
Dessutom vände England underläge 1–0 mot Finland (Marianna Tolvanen) till 3–1-seger. Kelly Smith gjorde två straffar, och däremellan hade Karen Carney gjort 2–1. För England spelade inte Göteborgs nyförvärv Anita Asante. Däremot fanns en hel hög Sverigebaserade spelare i Finlands lag: Minna Meriluoto (Jitex), Katri Nokso-Koivisto (Jitex), Maija Saari (AIK), Anna Westerlund (Piteå), Tuija Hyyrynen (Umeå), Annika Kukkonen (Malmö) och Linda Sällström (Linköping).

I grupp B vände Holland 0–1 mot Italien (Patrizia Panico), till 2–1 efter mål av Manon Melis och Lieke Martens. Det var en riktigt stormig tillställning – så stormig att matchen fick avbrytas en stund på grund av ovädret. Och att lagen gjorde sina mål i den halvlek man hade medvind känns inte på något sätt ologiskt.
Kanada körde över Skottland när Sveriges båda nästa landskampsmotståndare efter Algarve stötte samman. Det blev 5–1 sedan Jane Ross gjort kvitterat till 1–1 för Skottland. Kanadas målskyttar var i tur och ordning Kelly Parker, Sophie Schmidt x2, Christine Sinclair och slutligen Dalsjöforsspelaren Melissa Tancredi. I Kanadas startelva återfanns även Stephanie Labbé (Kif Örebro) och Christina Julien (Jitex). Den senare blev utbytt efter 75 minuter.

I C-gruppen är Nya Zeeland favoriter. De vann också programenligt med 2–0 mot Nordirland. Tysklandsproffset (FF USV Jena) Amber Hearn gjorde båda målen.
Dessutom slog Sydkorea OS-klara Sydafrika med 2–1.

Miljon till oroligt LdB Malmö – och GFC hittade viktig pusselbit

Publicerad den av
1

Man skulle kunna tro att det är lugnt på klubbfronten när alla världens bästa landslag utom Brasilien är i Cypern eller Portugal.
Men icke. Det har hänt mycket de senaste dagarna.

Den allra senaste nyheten är intressant. Det är nämligen Göteborg FC som avslöjar att Englands landslagsstjärna Anita Asante blir lagets sista pusselbit. Spännande att man värvar en Arsenalprodukt för att kunna utmana just Arsenal.
Asante är bra – hon har spelat i WPS alla tre säsongerna. Och på pappret har Göteborg nu ett minst lika starkt lag som i fjol. Nu gäller det bara för Torbjörn Nilsson att få pusslet att falla på plats.
Helst redan till den 14 mars, då första kvartsfinalen i Champions League väntar.

* Så blev det till slut ett önskat miljonregn över LdB FC Malmö. Fast det är inte kommunen som ställer upp, och det handlar om en engångssumma.
Det är klubbens huvudfinansiär Kent Widding Persson som skänker en miljon kronor. Samtidigt lämnar han klubbens styrelse.
Det är förstås bra och dåligt för klubben. Det är Widding Persson som genom sitt företag Hardford har givit klubben namnet LdB FC. Och att han tar ett steg bort från ledningen borde inte vara det minsta positivt på sikt.
Det är heller knappast positivt att ytterligare tre personer samtidigt lämnar klubbstyrelsen. Bland dem märks före detta landslagsspelaren Patrik ”Bjärred” Andersson.
Det fattas enligt damfotboll.com fortfarande tre miljoner kronor för att få ihop årets säsong. Så det finns anledning till varför det är så oroligt i den svenska mästarklubben.

* När Piteå i helgen slog Sunnanå med 7–2 gjorde nyförvärvet Hanna Pettersson fem av målen. Imponerande.
Men frågan är om inte Piteå IF:s största seger de senaste dagarna går att hitta här. Att kommunen ställer upp och sponsrar laget med 500 000 kronor är imponerande. Det är till exempel en högre summa än vad IF Elfsborg får av kommunen i Borås.

* Jag skrev i förra veckan om Sofia Lundgren, och hennes kritik av förbundskapten Thomas Dennerby på damfotboll.com.
Jag uppfattade inte då att det var en artikel från Linköpings FC:s hemsida, som damfotboll.com publicerade. Men det förklarar ju varför kritiken var så undangömd i intervjun.
Hur som helst. Tio dagar efter publiceringen på linkopingfc.com och sex dagar efter att damfotboll.com också kört texten så nådde Lundgrens kritik Expressen. Då blev det förstås en stor artikel.
Vad jag reagerar mest på? Jo, att kvällstidningarna inte har haft bättre koll på vad som skrivits på http://www.damfotboll.com.

Lundgren totalsågar Dennerby

Publicerad den av
Svara

Vissa hemsidor är väldigt dåliga på att marknadsföra riktiga toppnyheter. En av dem är definitivt http://www.damfotboll.com.
Jag surfade in där nu vid lunchtid och var nära att strunta i att läsa en text med den intetsägande rubriken ”Sofia Lundgren – back in business”.

Damfotboll.coms nyhet om Sofia Lundgren

Sofia Lundgrens utspel om Dennerby på Damfotboll.com

Men en formulering i ingressen om att ”hon har intressanta saker att säga bland annat om sin situation i landslaget” fick mig ändå att klicka på texten.
Den visade sig innehålla sprängstoff. Linköpings FC:s målvakt går nämligen till stenhård attack mot hur landslagsledningen – alltså förbundskapten Thomas Dennerby – sköter målvaktsfrågan.
Läs själv Lundgrens utelämnande citat till damfotboll.com:

”När jag väl väljer att åka iväg biter jag ihop. Men så känner jag ibland, nä, men varför ska jag åka dit? Vi tre som är med nu har varit med ganska länge. De vet vad vi kan, de vet mina kvalitéer, de vet Kristins och Hedvigs kvalitéer och de vet våra svagheter. Om de ändå valt en målvakt då har de gjort det och då behöver man inte hålla på med det här tjafset ”nej, det är öppet inför varje år vem som ska spela”, för det ÄR inte öppet inför varje år! Det handlar inte om den som är bäst i serien – för två år sedan vann jag Årets målvakt, sedan vann Kristin Årets målvakt och fortfarande är det ingen av oss som får spela.”

Sofia Lundgren och Kristin Hammarström tränar

”Jag är för gammal för att vara med och sitta som tredjemålvakt i VM eller EM. Vad man än gör så tycks det inte ha någon betydelse. Min styrka är att vara jämn, jag gör sällan plattmatcher eller stora misstag, jag håller en bra nivå. Vi är förstås olika alla tre landslagsmålvakter. Men just detta att de aldrig kan säga till mig varför jag inte får spela. Så har det varit i flera år. Det kommer aldrig någon förklaring och då blir man ju ledsen…”

Missförstå mig rätt nu, jag tycker att http://www.damfotboll.com är en väldigt positiv sida för svensk damfotboll. Fast den kunde ha gjort ännu mycket större nytta om materialet hade varit bättre paketerat.
Det här är ett typexempel. Damfotboll.com har material som skulle kunna toppa sportsidorna i vilken större svensk tidning som helst. Fast man vågar inte berätta det fullt ut. Bara det att Lundgrens citat kommer sist i texten är ju ett kardinalfel.

Problemet är att de som jobbar åt hemsidan inte vågar sticka ut hakan lika långt som Sofia Lundgren. Det blir alldeles för slätstrukna texter med torra och intetsägande rubriker.
Det blir det till och med när Lundgren bjuder sidan på öppenhjärtiga, kritiska citat av ett slag man väldigt sällan ser från aktiva landslagsspelare.

Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Publicerad den av
1

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

I dag får vi en försmak av OS-truppen

Publicerad den av
2

Varje land får ta med sig 18 spelare till OS. Troligen finns de flesta svenska fotbollsolympierna med i den trupp Thomas Dennerby i dag tar ut till Algarve cup.
Och troligen blir det 16 eller 17 spelare från fjolårets VM-bronslag som åker till OS.

Vilka nya spelare kan då slå sig in?
Jag tror ju att Göteborgs Stina Segerström både får åka med till Algarve – och till Storbritannien. I övrigt känns det tveksamt om det blir så många nya spelare i OS-truppen. Närmast ligger Emma Berglund, Johanna Almgren och Louise Fors – som alla kan vara med i dagens trupp. Men alla de tre måste prestera grymt bra under våren för att även få åka med till London.

Vilka VM-spelare riskerar då att missa OS?
Där har vi förstås Josefine Öqvist (gravid) och Linda Forsberg (lagt av).
Då återstår 19 VM-spelare, plus Segerström. Minst två till måste alltså bort.

Jag skrev först att Dennerby troligen kommer att välja att ha med tre målvakter. Det är fel, vilket Ove Roos så riktigt påpekade. Jag kollade trupperna i OS 2008, och samtliga lag hade två målvakter där. Så där sitter nog i första hand Kristin Hammarström löst.
I backlinjen lär Linda Sembrant och Lina Nilsson vara de som har sämsta utgångsläget. Medan jag känner att alla VM-spelare på mittfältet borde ha bra chanser att även få spela OS. Bland forwards måste Madelaine Edlund vara den som är närmast att missa mästerskapet i London.

Det kan förstås bli fler skador, som kastar om allt. Men klart är nog att de spelare utöver skadade Sara Larsson som inte presenteras av Dennerby i dag 13.30 får planera för att följa OS från tv-soffan.
För jag har väl inte missat någon mer skada? Hur är det med Marie Hammarström?

Dennerbys nya giv – Schelin ensam toppforward

Publicerad den av
1

I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.

Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.

Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Ett intressant lag.

Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.

Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?

För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.

Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Publicerad den av
Svara

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Favoriterna vann guldbollarna

Publicerad den av
1

Det blev som förväntat – en dubbel till Japan. Homare Sawa och Norio Sasaki plockade som väntat hem guldbollarna som världens bästa spelare respektive tränare 2011.

Riktigt kul med guldbollar till Asien – ytterligare ett tecken på att fotboll är världssporten framför alla andra.

Sawa fick 28,51 procent av rösterna. Marta kom tvåa på 17,28 och Abby Wambach trea på 13,26. Vår svenska kandidat, Lotta Schelin, kom sexa med 4,85 procent. Fyra kom Aya Miyama och femma Hope Solo.

Bland tränarna vann Sasaki en jordskredsseger med hela 45,57 procent av rösterna. Sveriges representant, Pia Sundhage, kom tvåa på 15,83 och fransmannen Bruno Bini trea på 10,28. Precis som Schelin hamnade Thomas Dennerby på sjätte plats. Han fick 4,31 procent.

Så här föll Sveriges röster i spelarkategorien i damernas Ballon d’Or. Thomas Dennerby röstade på: 1) Sawa, 2) Wambach, 3) Marta. Och Nilla Fischer fördelade sina röster så här: 1) Sawa, 2) Wambach, 3) Louisa Necib.

Noterbart att Sverige inte hade någon mediaröst. Och att ingen svensk röstade på Lotta Schelin. Tolv av de röstande hade däremot Schelin som världens bästa spelare. Bland de tolv märks Frankrikes succétränare Bruno Bini och Senegals lagkapten – Kalmarspelaren – Mamy Ndiaye och Schelins lagkamrat från Lyon, Costa Ricas Shirley Cruz Trana. Alla röster finner du via den här länken.

I herrklasserna tog Barcelona storslam. Lionel Messi blev bästa spelare och Pep Guardiola bästa tränare. Intressant för övrigt att Zlatan Ibrahimovic röstade just på Messi och Guardiola som sina favoriter.

Årets mål gjordes av Neymar, och specialpriset gick till Alex Ferguson.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Publicerad den av
Svara

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

Aftonbladet kan fixa högre lön åt Dennerby

Publicerad den av
Svara

En av dagens snackisar har varit Aftonbladets jämförelse av löner för våra svenska förbundskaptener.
I artikeln konstateras att Erik Hamrén tjänade 1 550 000 kronor under 2010, Marcus Allbäck cirka 1 000 000 kronor – medan Thomas Dennerby bara drog in 675 000 kronor.

Så här säger förbundsbasen Lars-Åke Lagrell till tidningen:

”Vi tycker inte att några tjänster är jämbördiga inom förbundet. Vi gör individuella avtal med var och en, vi tar hänsyn till marknaden i övrigt. Vi betalar inte ett öre mer än vi borde göra.”

I en krönika tycker Robert Laul att det inte är rätt och riktigt att Allbäck tjänar så mycket mer än Dennerby.
Aftonbladet kritiseras ironiskt på twitter av Magasinet Offsides skribent Anders Bengtsson:

Imorgon kör Sportbladet ”granskningen”: ”Zlatan tjänar 90 miljoner mer än Lotta Schelin”.

Det är väl i och för sig en dålig jämförelse, eftersom de har olika arbetsgivare.
Men personligen har jag inga synpunkter på att herrarnas förbundskaptener tjänar mer än Dennerby. Det är svårt att ha sådana med tanke på hur verkligheten ser ut – att herrlandslaget drar in huvuddelen av förbundets pengar, och i princip finansierar damlandslaget.

Men det beror ju delvis på att förbundet gör ett uselt jobb med damlandslaget. Marknadsföringen är obefintlig. Att inte tjejerna har lyfts fram bättre efter sommarens VM-succé tycker jag är otroligt dåligt.
Förbundet borde ha ansträngt sig maximalt för att göra Lotta Schelin till en superstjärna, som alla svenskar känner igen. Det hade säkerligen varit en megainvestering i hemma-EM 2013. Men ett halvår har snart gått, och inget har hänt.

Faktum är att det som förvånar mig mest med Aftonbladets ”granskning” är att en tidning som uppskattningsvis publicerar 20 sidor om herrarnas landslag för varje om damernas tycker att Dennerby borde ha bättre betalt.
Hade Aftonbladet varit jämlikt i sin bevakning hade säkerligen damlandslaget dragit in väldigt mycket mer pengar – och då hade Dennerby haft högre lön…

Thunebro ute i kylan i het Bundesliga

Publicerad den av
Svara

För tillfället får Sara Thunebro bara högst begränsad speltid i tyska stjärnlaget FFC Frankfurt. Det är naturligtvis dåliga nyheter för Thomas Dennerby och det svenska landslaget.

Thunebro är alltså iskall just nu. Däremot är ligan glödhet. Efter succé-VM på hemmaplan i somras har publiksiffrorna ökat i Frauen-Bundesliga.
Säsongen 2010/11 låg snittet på 836, och efter halva årets liga har det ökat med 36 procent till 1158 personer.

Topplagen Frankfurt och Potsdam har ökat mest från 1905 och 1830 till 2943 och 2193. Även Duisburg och Wolfsburg har snitt på över 1000 åskådare, medan Essen-Schönebeck ligger på 999… Här är hela listan.

Halva serien är spelad, och här gör jag en liten genomgång av Frauen-Bundesliga:

Det är de fem nämnda lagen i topp, men stjärnspäckade storfavoriterna 1. FFC Frankfurt återfinns först på fjärde plats – långt bakom ledande Turbine Potsdam.
Läget förbättrades inte i elfte omgången, där Potsdam vann med 7–0 mot Lokomotiv i Leipzig i dag. För i går spelade Frankfurt 1–1 borta mot Duisburg inför 2475 åskådare.

Det gör att tabelltoppen ser ut så här halvvägs:

1. FFC Turbine Potsdam    37–5    30
FCR 2001 Duisburg           28–9    26
VfL Wolfsburg                    26–9    25
1. FFC Frankfurt                 27–6    22
SG Essen-Schönebeck    15–14    17

Förra veckan kollade jag närmare på den franska ligan. Där är fyra lag i särklass, alla franska VM-spelare återfinns på hemmaplan – och utöver Lyon så har lagen inte speciellt många utländska spelare.
I Tyskland ser det annorlunda ut. 18 spelare från det tyska VM-laget återfinns i ligan. De som inte spelar i Bundesliga är Birgit Prinz (har slutat), Ariane Hingst (Newcastle Jets, Australien) och Inka Grings (FC Zürich, Schweiz). Men i Frauen-Bundesliga vimlar det också av utländska affischnamn. Och även om fyra topplag har ryckt lite så är det inte lika stora siffror i Bundesliga som i Frankrike, topplagen får kämpa för att vinna mot mittenlagen.

Här är en genomgång av de fyra topplagen:

Turbine Potsdam
Tyska VM-spelare: Bianca Schmidt och Babett Peter.
Utländska stjärnor: Alyssa Naeher (USA), Antonia Göransson (Sverige), Nastasa Andonova (Makedonien), Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Yuki Nagasato (Japan) och Chantal de Ridder (Holland).
Kommentar: 2–0-segern borta mot Frankfurt kan visa sig guld värd. För på tränaren Bernd Schröders 41:a säsong på jobbet – troligen världsrekord – har mästarinnorna från 2009, 2010 och 2011 skaffat sig ett kanonläge att åter försvara titeln.
Man har ju redan klarat av bortamöten med Frankfurt och Wolfsburg. En ligaförlust har det blivit efter elva omgångar – den dock hemma mot Duisburg.
Att Potsdam föll med 5–1 mot Frankfurt i cupen förra helgen kan de säkert bjuda på. Då vilade nyförvärvet Anonma. I ligan har hon inte vilat, utan öst in mål. Med sina 14 fullträfffar är hon ett huvudskäl till att Potsdam har fyra poängs försprång halvvägs.
Svenska Antonia Göransson får hyfsat med speltid. Hon har startat i fem matcher (utbytt i tre av dem) och gjort långa inhopp i fyra.

Duisburg
Tyska VM-spelare: Annike Krahn, Linda Bresonik, Simone Laudehr och Alexandra Popp.
Utländska stjärnor: Jackie Noelle Groenen (Holland), Dolores Isabel Jacome Silva (Portugal), Laura Neboli (Italien), Petra Hogewoning (Holland) och Kozue Ando (Japan).
Kommentar: Inledde med fem raka segrar. Sedan kom plumpar i form av kryss mot Essen-Schönbeck och förlust mot Bad Neuenahr. De poängtappen är orsaken till att man inte leder, för de förtar effekten av att man besegrat både Potsdam och Wolfsburg, och kryssat mot Frankfurt.
Duisburg har under många år varit tredjelaget i Tyskland efter Frankfurt och Potsdam. I år har man bra möjlighet att sluta två i topp, och ta en plats i Champions League.
Mittfältaren Simone Laudehr är en personlig favorit, och anfallsparet Popp/Ando är spelare med hög potential.

Wolfsburg
Tyska VM-spelare: Verena Faisst, Lena Goessling och Martina Müller.
Utländska stjärnor: Jaime Souza (USA), Rebecca Smith (Nya Zeeland), Zsanett Jakabfi (Ungern), Lene Larsen Kaurin (Norge) och Martina Moser (Schweiz).
Kommentar: Uppstickaren har duktiga Lena Goessling som centralkraft på mittfältet, och två gånger Martina på topp – Müller och Moser. Det har visat sig vara ett segerrecept så här långt.
För utöver ett kryss mot Bad-Neuenahr har man så här långt besegrat alla lag som ligger bakom i tabellen – inklusive Frankfurt. De båda förlusterna har således kommit mot Potsdam och Duisburg. Wolfsburg känns inte som guldkandidat, men har god chans att sno andraplatsen.

Frankfurt
Tyska VM-spelare: Nadine Angerer, Saskia Bartusiak, Kim Kulig, Melanie Behringer, Kerstin Garefrekes och Fatmire Bajramaj.
Utländska stjärnor: Saki Kumagai (Japan), Ali Krieger (USA), Gina Lewandowski (USA), Sara Thunebro (Sverige), Ria Percival (Nya Zeeland), Ana Maria Crnogorčević (Schweiz) och Jessica Landström (Sverige).
Kommentar: Krossade Potsdam med 5–1 i cupen förra veckan, men det är klen tröst för de svaga resultaten i ligan. Där har det bara blivit en poäng på de fyra senaste matcherna. Så trots en extremt stjärnspäckad trupp riskerar Frankfurt att missa nästa års Champions League – om de inte vinner 2012 års upplaga förstås. I kvartsfinalen där väntar ett brandskattat LdB Malmö i mars, i ett möte där tyskorna blir megafavoriter. Och sedan väntar vinnaren av Arsenal och Göteborg i semifinal.
Men i ligan går det alltså trögt – förlusten mot Freiburg är värsta plumpen. Lagets båda svenskor har bara fått högst begränsad speltid på sistone. Sara Thunebro har fyra ligamatcher från start (två gånger har hon blivit utbytt), men lika många där hon fått sitta kvar på bänken. Efter att hon ingick i startelvan vid de två raka förlusterna mot Freiburg och Potsdam har hon fått vila helt i de två senaste matcherna.
Jessica Landström har också fyra matcher från start, men har inte fått fullfölja någon av dem. Till det läggs tre korta inhopp.
Visst det är en stjärnspäckad trupp, och man är vidare både i cupen och i Champions League – men nog hade man gärna sett att Thunebro och Landström fick lite mer speltid?

Till skillnad från till exempel Frankrike finns det toppspelare även i lagen under toppkvartetten. Hos femman SG Essen-Schönebeck finns det fem utländska spelare, medan ligasexan Freiburg har åtta. Hos ligasjuan SC 07 Bad Neuenahr spelar Celia Okoyino da Mbabi, som blev hela Tysklands älskling under VM. Hon har sällskap av andremålvakten i landslaget Ursula Holl och de båda Nya Zeeländska VM-spelarna Katie Hoyle och Sarah Gregorius.

I skytteligan leder Potsdams och Ekvatorial-Guineas stjärnspelare Genoveva Anonma på 14 mål, fyra för Wolfsburgs Conny Pohlers. Noterbart är att Frankfurts bästa målskytt Sandra Smisek återfinns först på tredje plats, på blott sex mål.

Tre svenskmål har det blivit hittills, två av Jessica Landström och ett av Antonia Göransson.

* I Frankrike får Lotta Schelin – som jag gissade i förra veckan – fira jul som ligatvåa. För tre i topp i ligan, Juvisy, Lyon och Montpellier, tog alla säkra segrar i dag. Däremot tappade PSG oväntat poäng borta mot Guingamp – och är numera fyra poäng från tredjeplatsen.

Schelin lämnade planen mållös vid 6–1-segern borta mot Henin-Beaumont. Däremot gjorde Eugénie Le Sommer två mål, vilket innebär att Schelin och Le Sommer numera delar ledningen i skytteligan på 14 mål.

Sundhage – Sveriges hopp i jakten på Ballon d’Or

Publicerad den av
Svara

Nu återstår bara tre kandidater i varje kategori i jakten på fotbollsvärldens mest åtråvärda pris, guldbollen – Ballon d’Or.

När det var tio kandidater i varje kategori hade vi fyra svenskar att hoppas på. Men Lotta Schelin (damernas guldboll), Thomas Dennerby (bästa tränare, damer) och Zlatan Ibrahimovic (årets mål) klarade inte av att slå sig in bland topp tre i sina kategorier.

Det gjorde däremot Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage. USA:s förbundskapten är en av tre kandidater i kategorien bästa tränare, damer. Hon ställs mot Japans och Frankrikes diton, Norio Sasaki och Bruno Bini.

Tyvärr för svensk och amerikansk del tror jag att Sasaki tar hem det priset.
Och blir det så, då hoppas jag på en japansk dubbel. Jag har ju redan förklarat att jag tycker att det är självklart att Homare Sawa skall ha Ballon d’Or i år.

Hon är nu en av de tre kvarvarande kandidaterna. De andra två är Marta och Abby Wambach. Men Sawa borde vinna. Här är huvudskälen en gång till: …
* Hon var VM:s skyttedrottning, och bästa spelare.
* Hon klev fram och klackade in kvitteringen med bara minuter kvar av finalens förlängning.
* Hon har lett Japan till seger i Asiens VM-kval.
* Hon har blivit ligamästarinna i Japan med sitt Inac Leonessa.

Ballon d’Or röstas fram av förbundskaptener, lagkaptener och journalister i närmare 100 av världens länder. Bakom priset står internationella fotbollsförbundet Fifa och den franska fotbollstidningen France Football.
I Sverige är det således Dennerby och Caroline Seger som röstar i de båda damklasserna, medan Erik Hamrén och Ibrahimovic röstar på bästa spelare och tränare bland herrarna. Vilken tidning som har den svenska mediarösten för damer vet jag inte.
Bland herrarna har jag däremot koll på att Magasinet Offside röstar för Sverige.

När det gäller årets mål – The Fifa Puskas Award – så röstas det fram bland besökarna på Fifas hemsida. Där finns det numera inga tjejer med som kandidater. I avsaknad av Marie Hammarström röstar jag nu på Wayne Rooney:s läckra bicycleta framför mål av Messi och Neymar.

Bland herrarna är det för övrigt Lionel Messi, Xavi Hernandes och Cristiano Ronaldo som gör upp om guldbollen som världens bästa spelare. Och världens bästa tränare blir en av Ferguson, Guardiola och Mourinho. Hyfsade trior där också…

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

Publicerad den av
Svara

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

Klart Sawa skall ha Ballon d’or

Publicerad den av
Svara

I förra veckan presenterades kandidaterna till att vinna damklassen i fotbollens finaste pris, guldbollen – ballon d’or.
Glädjande och högst välförtjänt fanns Lotta Schelin med bland kandidaterna. Hon lär dock inte vinna det priset. Däremot är Schelin en självklar vinnare av vår svenska diamantboll.

När det gäller damernas guldboll – ballon d’or – har den bara delats ut tio gånger, och till tre olika spelare.
Först fick Mia Hamm priset två år i rad (2001–02). Sedan fick Birgit Prinz det tre år i rad (2003–05). Och åren 2006–10 har Marta tagit fem raka guldbollar.

I år kommer vi att få en fjärde vinnare. För allt annat än japansk seger vore en skräll. Med rak rygg bar Homare Sawa sitt land till VM-guld i Tyskland i somras.
Hon blev VM:s skyttedrottning och utnämnd till VM:s bästa spelare. Naturligtvis skall hon även utnämnas till världens bästa spelare 2011. Och samtidigt bli den första asiat, man eller kvinna, att få guldbollen.

Här är alla de tio kandidaterna:
* Sonia Bompastor, Frankrike
* Kerstin Garefrekes, Tyskland
* Marta, Brasilien
* Aya Miyama, Japan
* Alex Morgan, USA
* Louisa Necib, Frankrike
* Homare Sawa, Japan
* Lotta Schelin, Sverige
* Hope Solo, USA
* Abby Wambach, USA
Vinnaren presenteras vid en gala i Zürich den 9 januari.

Går vi igenom kandidaterna kan jag hålla med om sex av tio. Jag tycker att Simone Laudehr är Tysklands bästa spelare. Följaktligen borde hon vara nominerad före Garefrekes.

Sedan tycker jag varken att Miyama eller Morgan borde vara med. Och att Frankrike får två kandidater känns i överkant. Även om Necib är en favoritspelare så får nog hon också stryka på foten.

För jag saknar en trio toppspelare i Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Christine Sinclair (Kanada) och Veronica Boquete (Spanien). Den sistnämnda har jag i rättvisans skäl inte sett så mycket av. Men väljs man till bästa spelare i WPS så borde man vara en kandidat här – trots att ens land inte var med i VM.

Sinclair ansågs vara viktigaste spelaren hos WPS-mästarna Western New York Flash. Där bildade kanadensiskan anfallstrio med Marta och Alex Morgan. De andra två är nominerade till guldbollen, men inte lagets bästa målskytt. Underligt, även eftersom Sinclair är Kanadas storstjärna, medan Morgan bara var avbytare för USA i VM. Morgan är för övrigt också den enda kandidaten här som inte var uttagen i VM:s världslag.

Slutligen då Anonma, som borde ha varit Afrikas representant. Hon bar sitt Ekvatorial-Guinea till VM, och gjorde två mål där. Dessutom har hon gjort hälften av Potsdams 22 mål under de första sju omgångarna i Frauen-Bundesliga. Naturligtvis leder hon skytteligan klart på sina elva mål.

Den 9 januari presenteras även vinnaren i kategorin årets damfotbollstränare i världen. Där vinns två svenskar nominerade, nämligen Thomas Dennerby och Pia Sundhage.
Här är förstås Norio Sasaki storfavorit. Men ärligt talat är jag inte man att bedöma insatserna hos mer än en handfull av de nominerade:
* Bruno Bini, Frankrike/Frankrikes landslag
* Leonardo Cuellar, Mexico/Mexicos landslag
* Thomas Dennerby, Sverige/Sveriges landslag
* Patrice Lair, Frankrike/Olympique Lyonnais
* Maren Meinert, Tyskland/Tysklands U20-landslag
* Hope Powell, England/Englands landslag
* Norio Sasaki, Japan/Japans landslag
* Tom Sermanni, Australien/Australiens landslag
* Pia Sundhage, Sverige/USA:s landslag
* Jorge Vilda, Spanien/Spaniens U17-landslag

I december presenterades vilka tre kandidater som går till final i de olika kategorierna. Läs vilka det blev här.