Får vi några spännande svar i morgondagens trupp?

I morgon tar Thomas Dennerby ut truppen till träningsmatchen borta mot Skottland. Den kan innehålla svar på några intressanta frågor.

För ett uttalande från förbundskaptenen i DN i helgen gör truppen, och Skottlandsmatchen extra intressant:

”Det lutar åt att jag tvingas ta ett tidigt beslut om vilken backlinje jag ska satsa på i OS, för att ge dem det handlar om en rimlig chans att spela ihop sig.”

Dennerby aviserar alltså här i praktiken att han kommer att ge sin OS-backlinje chansen att spela de fyra träningsmatcher som återstår innan mästerskapet.
Det skulle i så fall innebära att Sara Larsson sannolikt är borträknad från startelvan.

I det här inlägget gick jag nyligen igenom vilka 15 spelare som i praktiken var klara för OS. Sedan dess har Charlotte Rohlin försvunnit, och siffran har minskat till 14.

Två av de vakanta platserna finns i backlinjen. För Dennerby har visat ganska tydligt hittills under året att han tänker satsa på sex backar, varav bara två utpräglade ytterbackar – Annica Svensson och Sara Thunebro.

Det innebär att det är plats för fyra mittbackar i truppen. Stina Segerström och Linda Sembrant känns givna. Och Emma Berglund är högst trolig som första reserv. Men vem blir sista namnet in i truppen? Och vilka två får förtroendet?

Sista namnet först. Blir det Sara Larsson – trots allt? Eller får Malin Levenstad chansen? Eller kanske Johanna Frisk?
Sett till rutin, och till VM ifjol, borde Larsson vara given. Men hon har inte börjat träna med laget ännu efter sin skada, så tiden är knapp.
Levenstad är snabb och tuff, men har längden emot sig. Frisk har längden med sig, men snabbheten emot sig.
Och i damfotboll är snabbhet drygt tio procent viktigare än i herrfotboll, då planen i praktiken är just drygt tio procent större.

Vilka två bör då få förtroendet att bli svenskt mittlås i OS?
Det är verkligen ingen lätt fråga. Efter att ha bollat för- och nackdelar mot varandra röstar jag för Segerström/Berglund. Vad tycker ni?

Till något helt annat. Jag såg att diskussionen om världens bästa liga rasade på damfotboll.com i samband med den här texten.

Jag har som bekant för länge sedan kommit fram till att det är självklart att Frauen-Bundesliga är innehavare av nämnd titel. Och jag håller damallsvenskan som mycket knapp tvåa framför franska feminine division 1.

Som jag ser det är inte jämnhet en bra faktor när vi pratar ligors kvalitet. För i så fall hade herrallsvenskan varit världens bästa liga, då det varit åtta olika mästare på åtta år. Men den är rankad på plats 27 när Europaspelet drar igång i sommar.
Det är förstås i stället höjden och bredden på toppen som är avgörande. Och där är Tyskland i särklass. Tre olika tyska klubbar har vunnit Champions League de senaste fem åren.

Här är facit i Womens Cup och Womens Champions League för Tyskland och Sverige perioden 2008–12:

Tyskland: Nio deltagande lag.
Tre titlar. Finalplats i år. En finalförlust. Tre förluster i semifinal. En förlust i kvartsfinal.
Sverige: Åtta deltagande lag.
Tre förluster i semifinal. Tre förluster i kvartsfinal. En förlust i åttondelsfinal. Och ett lag som åkte ut redan i kvalet.

Det är svart på vitt. Vem argumenterar för att Sveriges facit egentligen är bättre?

Pinsam groda av Dennerby

Jag skrev igår om att förbundskapten Thomas Dennerby borde vara bekymrad och oroad över Charlotte Rohlin:s korsbandsskada.

Men att han skulle bli så skakad att han lyckades glömma vilket mästerskap hans lag skall spela i år, nej det trodde jag inte var möjligt.
Men i det här SVT-inslaget säger vår förbundskapten hur tydligt som helst att det är VM som väntar i sommar. Det är en felsägning som får mig att bli lätt chockad.

Och Dennerby skall nog vara glad att damfotboll är en liten idrott, mediemässigt sett. För hade han hetat Erik Hamrén hade den pinsamma felsägningen garanterat hamnat i topp på ganska många större mediers hemsidor.

Så till en liten fundering kring korsbandsskador och Linköpings FC. Rohlin är den tredje på lite drygt ett år efter Tilda Heimersson och Linda Sällström. Jag har ingen aning om hur laget tränar, man kanske gör allt för att förebygga den här typen av skador.
Men hade jag varit LFC-ledare har jag nog nu trots allt sett över träningsupplägget. Tränar spelarna tillräckligt mycket styrka i musklerna kring knäleden? Kör man knäkontroll?

Så till levande fotboll. Just nu pågår Stockholmsderbyt Tyresö–AIK. Ser att Tyresö kommer till spel utan både Caroline Seger (stukad fot) och Vero Boquete (liten sträckning i framsida lår). Och efter 40 minuter håller AIK sensationellt 0–0. Men det kan väl aldrig hålla hela vägen?

Det finns anledning till oro för Dennerby

Thomas Dennerby i rutschbanaFör tillfället har Thomas Dennerby ganska mycket att vara orolig för.

Och då tänker jag inte på att Sara Thunebro har begränsad speltid i Frankfurt eller på att förmodade förstamålvakten i OS, Hedvig Lindahl ligger näst sist i damallsvenskans räddningsliga.
Utan jag tänker skador.

I eftermiddag kommer troligen Charlotte Rohlin:s dom. Men skall man tro LFC:s läkare Håkan Gauffin:s uttalande i Corren så gör Dennerby nog bäst i att redan nu fundera på tänkbara ersättare.
Jag hjälpte ju vår förbundskapten att ta ut OS-truppen här. Och enligt mitt resonemang där borde Emma Berglund stå väldigt nära en OS-resa nu.

Men Dennerby har fler saker att tänka på. Rohlins kollega i Sveriges så säkra mittförsvar under fjolårets VM, Sara Larsson, har ännu inte gjort comeback efter sin operation.
Går allt enligt plan skall Larsson vara i speldugligt skick till VM. Men tiden börjar bli knapp, och hinner hon komma i form?
En annan OS-aktuell spelare, Göteborgs Johanna Almgren gjorde comeback i tisdags. Hon gjorde ett 30 minuters inhopp, och knät klarade det utan bakslag. Det var förstås positivt.
Däremot finns det mindre orosmoment för kvartetten Nilla Fischer, Stina Segerström, Caroline Seger och Lotta Schelin.
Alla har nyligen fått kliva av och/eller stå matcher för lättare skador. Vi får hoppas att det stannar där, alltså vid att vara just lättare skador.

Under tiden jag skrivit ihop det här inlägget ser jag att damfotboll.com just har snackat med Dennerby i frågan. Han kommenterar skadeläget här.

* Lotta Schelin är för övrigt en av den kommande veckans stora huvudpersoner. Hennes Lyon spelar två finaler på fem dagar. På söndag gäller det den franska cupfinalen mot Montpellier. Och på torsdag väntar ju Champions Leaguefinalen mot FFC Frankfurt.

* Även Frankfurt har cupfinal i helgen. Sara Thunebro och Jessica Landström:s lag spelar i morgon den tyska cupfinalen i Köln, mot Bayern München. Och Frankfurt är förstås storfavoriter till titeln.
Noterar apropå Frankfurt att deras nya zeeländska högerback Ria Percival har skrivit på för bottenlaget FF USV Jena. Percival har ändå varit ordinarie i Frankfurt under våren, men tvingas ändå flytta på sig i den hårdnande konkurrensen till nästa år. Det väcker återigen frågan om Thunebros framtid.

* I damallsvenskan är förstås Skånederbyt Malmö–Vittsjö den mest intressanta matchen i helgen. Där tror jag att två sviter kan se sitt slut. Både Vittsjös fyra matcher långa segersvit, och Sofie Andersson:s suveräna svit med mål i 20 matcher i rad.

Apropå svit har ju Christen Press fortfarande aldrig lämnat en damallsvensk match utan att göra mål. Överlever den sviten helgens besök på Vilans IP:s långa gräs?

Tågen börjar gå för Djurgården i bottenstriden. Det är nästan så att det är poängtvång på söndag, hemma mot Umeå. Gästerna har släppt in tolv mål på två matcher och borde ha ett stukat självförtroende.

* I övrigt i helgen är det seriefinal i Danmark på lördag, mellan Fortuna Hjörring och Bröndby. Där är ju 3F-ligan färdigspelad, och man är nu inne i en slutspelsserie, kallad just Slutspel 3F.
Lagen tog med sig hälften av poängen från serien in i slutspelet. Det innebär att Bröndby inför seriefinalen har 29 poäng, vilket är tre fler än Fortuna.

* I Italien spelar svensklaget Bardolino Verona i morgon en riktigt viktig match i kampen om den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Bardolino tar i näst sista omgången emot fyran Brescia på hemmaplan. Det skiljer tre poäng mellan lagen inför avspark. Dessutom ligger ju Tavagnacco två poäng bakom Bardolino. Så det kan bli dyrt även med ett kryss för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag.
Tavagnacco har dock också en tuff match i morgon. De ställs mot klara ligamästarna Sassari Torres.

Skräckbesked inför OS – trolig korsbandsskada på Rohlin

Linköpings mittbacksstjärna Charlotte Rohlin bars av med befarad korsbandsskada redan i sjätte minuten i dagens damallsvenska match mot Kif Örebro.

Det är förstås ett dråpslag för LFC. Men även ett skräckbesked för förbundskapten Thomas Dennerby och den svenska drömmen om en OS-medalj.

För vi har inte råd att avvara speciellt många spelare ur den tänkta startelvan om vi skall ha chans att ta vår första OS-medalj i damfotboll.
Charlotte Rohlin höll högsta världsklass i mittförsvaret under VM i fjol. Med sin styrka i luftrummet är hon dessutom ett offensivt vapen.

Vi får hoppas att morgondagens magnetröntgen visar att det inte är korsbandet, utan en lindrigare skada. Men man vågar väl inte tro det?

Rohlin är en av två lagkaptener i landslaget. Även den andra – Nilla Fischer – klev av dagens match skadad. Fast där verkar det inte vara lika allvarligt.

Vad tycker alla bloggare?

Jag har ju just konstaterat att det saknas starka röster inom damfotbollen. Och att det är i bloggarna som en stor del av det viktiga ifrågasättandet av sporten, klubbarna och spelare sker.
Flera av de bloggar om damfotboll som jag följer är bra, och innehåller inte bara ryggdunk och överord – utan ser sporten ur kritiska synvinklar.
Det är så klart positivt, för utan kritisk granskning avstannar lätt utvecklingen.

Här tänkte jag komma med synpunkter på intressanta, aktuella blogginlägg. Först ett par från den utmärkta bloggen ”Damallsvenskan – Världens Bästa”:

* Piteå nästa lag?
Ett intressant och tänkvärt ifrågasättande av hur ekonomin sköts i damallsvenska klubbar. Sammanfattningsvis kan man säga att det är lite väl vanligt att man inte rättar mun efter matsäck. Och att de som har hand om pengarna i Piteå IF nog skall känna viss oro om inte publiksiffrorna snart skjuter i höjden.

* Jämn serie men publiken oroar
Det här är ett ifrågasättande av hur klubbar och EFD egentligen jobbar för att locka publik till arenorna. Det är ett högst relevant ifrågasättande.
För när Jitex till exempel misslyckas med att kommunicera ut till göteborgarna att Marta är i stan så undrar man ju hur klubbarnas marknadsföring ser ut. Finns den?

* Drogba vänsterback i Damallsvenskan?
Här är det taktik, och taktiskt tänkande som står i fokus. Frågan som ställs är om spelare och tränare i damallsvenskan har en tillräckligt stor taktisk skolning.
En bra fråga. Och jag tror att det är tveksamt om kunskapen är stor nog. För många spelare beror det på att flicklag tyvärr sällan får de bästa tränarna. I flickfotbollen, och en bra bit upp genom divisionerna, räcker att kunna spela långa bollar i djupled på en snabb forward för att nå framgång. Någon större kunskap om organisation och taktik behövs inte.
Jag såg delar av F17-landslagets match mot Danmark i förra veckan på tv. Och tyckte att jag såg besvärande stora brister i positionsspelet hos ett stort antal spelare. Illavarslande.

Så till en annan utmärkt blogg, Spelare12:
Bland många intressanta och initierade inlägg har man gjort en gedigen genomgång av tänkbara, svenska OS-spelare. Här är länkar till inläggen lagdel för lagdel:
* Målvakter
* Ytterbackar
* Mittbackar
* Centrala mittfältare
* Yttermittfältare/forwards
Resonemangen som förs är i stora drag vettiga.
Men det är ingen chansning att bara ta med två målvakter i OS-truppen. Tvärtom är det ett faktum att man bara kommer att ta ut två. För utöver de 18 uttagna spelarna kommer man att ha med fem reserver till OS – varav en målvakt. De fem är med och tränar med laget, men ingår inte i truppen.
Och när det gäller genomgången av ytterbackarna så ser jag trots allt Sara Thunebro som ett klart bättre alternativ än Lina Nilsson. Den senare är utmärkt offensivt, men klart svagare defensivt. Och skall vi ha chans att vinna medalj i ett stort mästerskap måste alla backar vara prickfria defensivt. För mot lag som USA, Japan, Frankrike, Brasilien och Storbritannien kommer vårt försvar att ställas på svåra prov.

Jag har ju förresten själv försökt räkna ut hur OS-truppen kommer att se ut här.

Så till bloggen Damallsvenskan 2012, och tre intressanta inlägg därifrån:

* Toppmatcher
Ett inlägg om att Vittsjö höjer priset till fyra utvalda toppmatcher. Till skillnad från bloggaren tycker jag att Vittsjö agerar förståndigt, och gör rätt i att höja biljettpriset till sina derbyn, och när topplagen kommer på besök. Allt enligt principen om tillgång och efterfrågan.

* Hur mainstream media (kvällstidningar) jobbar
Här har vi ett inlägg om spetsade rubriker i kvällstidningarna. Och ja, den rubrik som avses är lite tillspetsad. Men jag tycker inte att det är något att haka upp sig på.
Det här är förresten ett högst intressant område. Samtidigt som spelare och ledare i damallsvenskan klagar på att det skrivs för lite om dem, så är de snabba på att högljutt klaga när något överdrivs eller blir lite fel.
Visst skall man rätta fel. Men skall damfotbollen någonsin bli en stor sport i riksmedia måste spelare och ledare tyvärr acceptera att det kommer att skrivas hysteriskt mycket konstigt, tillspetsat eller rent felaktigt på vägen. För accepterar man bara att 100-procentigt insatta reportrar skriver om damfotboll blir det inte många artiklar.
Och reportrar är som alla andra. Den som har blivit rejält uthängd som okunnig eller usel undviker helst att skriva flera artiklar i aktuellt ämne.

* Efter massiva protester: Sverige – Japan på Damernas nationalarena
Det här är ett inlägg som jag kunde ha skrivit. I varje fall delen om hur gubbväldet på förbundet struntar i tjejerna.
Sågningen av Patrick Ekwall hade jag nog däremot stått över. Varför redogjorde jag just för.

Slutligen en kommentar till ett inlägg från bloggen Nilssons nyanser på Expressens hemsida:

* Missnöjets frön börjar gro
Först tror jag att bloggaren Anders Nilsson är rätt ute om att det börjar gnällas i flera damallsvenska omklädningsrum. Jag reagerade redan i samband med Linköpings seger över Tyresö på att Manon Melis i tv hade kritiska synpunkter på lagets anfallsspel. Det gav inga goda vibbar.
Men samtidigt tänkte jag passa på att kommentera slutklämmen i Nilssons blogginlägg, den om röster som har höjts för att ge Sofie Andersson chansen i landslaget.
Jag har inte sett att det är någon annan röst än jag som framfört den åsikten. Så jag får väl försvara mig…
Som jag ser det är Lotta Schelin självskriven etta på forwardsplatsen. Sofia Jakobsson är lika självklar tvåa, även om hon i första hand kommer att tas med i truppen som yttermittfältare. Känslan nu är att förbundskapten Thomas Dennerby även tänker ta med Madelaine Edlund i truppen.
Jag ser ingen anledning att ta med en forward till OS för sin starka defensiv. Jag vill ha med tänkbara matchvinnare. Edlund känns inte som någon sådan, och tyvärr inte heller Jessica Landström i nuvarande form.
Därför bör Dennerby försöka hitta någon annan joker. Och vid en titt på damallsvenskans skytteliga är faktiskt Sofie Andersson den bäst placerade svenska spelaren. Och hon har inte bara gjort mål på AIK och Piteå. Hon har även gjort det på bortaplan mot både Umeå och Göteborg. Så varför inte testa Andersson i trenationsturneringen i juni. Vad har Dennerby att förlora?

Sofie Andersson slår alla rekord

Den rubriken trodde jag inte att jag skulle sätta efter att ha sett Vittsjö och Sofie Andersson på Ramnavallen en vecka innan den damallsvenska premiären.

Visst, Andersson visade sina kvaliteter ett par gånger även i Borås. Bland annat sprang hon till sig ett friläge. Men avslutet fick mig att fundera lite. Hon slog nämligen bollen i stolpen, men fick returen på fötterna – och kunde rulla in bollen i tomt mål.
Min fundering handlade om huruvida hon spelade med för små marginaler, eller om hon helt enkelt är inne i den typen av stim som gör att man inte kan missa.
Nu vet jag att det senare alternativet är det som gäller.

För Sofie Andersson håller på att säkra Vittsjös allsvenska kontrakt på sensationellt kort tid. Hennes målskytte är makalöst. Visst är det bra att ha spelare som slår till och gör tre–fyra mål ibland. Men inget är bättre än att ha en som gör mål i precis varenda match.

De siffror som kommer upp när Sofie Anderssons namn nämns idag är fem och fyra. Fem mål och målskytt fyra matcher i rad – vilket förstås är fantastiskt.

Fast jag har hittat två ännu mer fantastiska siffror – nämligen 16 och 19.

Vi tar 19 först. Det stämmer nämligen inte att Sofie Andersson har gjort mål på fyra raka seriematcher. Hon har gjort mål i 19 raka seriematcher. 19.

Jag var lite nyfiken på hennes facit i fjol i söderettan, och började kika från omgång 22, och noterade att hon då gjorde ett mål mot Öster. Sedan följde den här sviten:
Två mål mot Kenty, ett mot IFK Kalmar, tre mot Sil, ett mot Norrköping, två mot Hovås/Billdal, två mot Tölö, ett mot Södra Sandby, två mot QBIK, ett mot Eskilstuna, två mot Falköping, ett mot Falköping, fyra mot Södra Sandby, två mot Tölö och ett mot Eskilstuna.

Jag fick gå tillbaka till den 28 maj, och hemmamötet med QBIK, för att hitta en seriematch som Sofie Andersson lämnade mållös. Det gjorde mig mållös.
För kan det någonsin tidigare ha hänt att någon blivit målskytt i 19 matcher i rad på elitnivå i svensk fotboll?

Målet i vårmötet med Falköping väckte dock frågor. För enligt svenskfotboll.se kom det en minut efter att målskytt Andersson blivit utbytt. Men jag antar att domaren kan ha kastat om minuterna.

Den andra imponerande siffran jag hittat är 16. Den står för antalet avslut mot mål som Sofie Andersson har haft i allsvenskan den här säsongen. Totalt står hon på 18 avslut, och 16 av dem har gått på mål – en i målställningen. Det innebär att bara ett skott har gått utanför. Det är ett fantastiskt bra facit.
I siffran 16 finns svaret på varför Andersson gör så många mål. Hon träffar ju alltid målet.

Närmast efter antal gjorda mål brukar jag kolla upp forwards genom att se hur stor andel av deras avslut som går mot mål. Ju högre procent, desto bättre målskytt.

Om Sofie Andersson är damallsvenskans utropstecken hittills är Manon Melis och Lisa De Vanna de stora besvikelserna.

Jag byggde mitt guldtips på att Linköping hade värvat två extremt pålitliga målskyttar i Melis och De Vanna. Och visst kan de fortfarande få ordning på sina avslut.
Men hittills är det fiasko. De Vanna kommer inte ens till skott. Hon har haft två avslut hittills på fyra matcher, och inget har gått inom ramen.
Melis har haft 15 avslut, och bara träffat mål med åtta av dem. Ett har gått in. 15 avslut är okej, men resten är långt ifrån bra. Och det vittnar om att holländskan inte har rätt självförtroende för tillfället.

Linköping är förstås inte borta från toppen ännu. Men 0–0 mot AIK talar för att laget har kvar fjolårets problem med avslutningarna. För tre gjorda mål på 41 avslut är uruselt.
Tränarparet Denise Reddy och Christian Andersson får nog köra avslut de kommande veckorna. Annars passerar snart guldtåget Folkungavallen utan att stanna till.

Till sist ett tips till Thomas Dennerby. Varför inte testa Sofie Andersson i nästa landslagstrupp? Om jag skulle ha varit förbundskapten hade jag  i alla fall känt trygghet i att ha en målskytt i sitt livs form som den forward som skall med till OS som backup till Lotta Schelin.

15 OS-klara spelare

Såg ni att Thomas Dennerby sa att han redan var säker på 15 OS-spelare i samband med lottningen häromdagen?
Jag har klurat lite på vilka 15 det kan handla om, och här är listan:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Charlotte Rohlin
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Annica Svensson
7) Linda Sembrant
8) ????

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Therese Sjögran
13) Sofia Jakobsson
14) Antonia Göransson
15) Marie Hammarström
16) ????

Forwards
17) Lotta Schelin
18) ????

Den öppna backplatsen går till Emma Berglund eller Sara Larsson. Lina Nilsson tror jag däremot inte får plats i truppen, inte heller formstarka Malin Levenstad.
Mittfältsplatsen går till Johanna Almgren, Kosovare Asllani eller Louise Fors. Med tanke på sina landslagsinsatser under våren är Almgren favorit, om hon är frisk i sitt knä.
Slutligen går forwardsplatsen till Madelaine Edlund eller Jessica Landström.

Eftersom en OS-trupp bara får innehålla 16 utespelare är det rimligt att grunda med att ta ut sina tio startspelare. Sedan är det viktigt att ha sex reserver med kapacitet att spela på flera olika platser. Det är också tydligt hur Dennerby har testat olika spelares användbarhet på olika positioner under våren.

Hur tänker han då? Jo, det räcker att ha med två utpräglade forwards eftersom Sofia Jakobsson är ett utmärkt alternativ på topp i 4-2-3-1-uppställningen. Och det räcker med sex backar eftersom Marie Hammarström kan vikariera som vänsterback. Både Berglund och Larsson har också visat att de fixar ytterbacksjobbet. Således får han råd att ta med åtta mittfältare.

Tänker Dennerby rätt? Och tänker jag rätt? Kom gärna med synpunkter.

Väntat favorittryck på Tyresö – och Landström till Djurgården

Tidigare idag var det damallsvensk upptaktsträff i Göteborg. Jag var på plats, och har samlat på mig mängder av material för framtida bloggande.
Som väntat var Tyresö massiv guldfavorit. Och som väntat presenterade Djurgården Jessica Landström som sitt senaste nyförvärv.

Landström först. Hennes klubbyte är väntat eftersom hon inte får så mycket speltid i FFC Frankfurt, men det kommer troligen för sent för att hon skall kunna få en OS-plats.
För idag kunde inte Djurgårdens tränare Patrik ”Putte” Eklöf ge något klart besked om när Landis blir spelklar. Han sa det inte, men det lutar åt att hon spelar färdigt säsongen i Tyskland. Och då kan hon väl inte börja spela för Djurgården förrän i nästa övergångsfönster – det som öppnar i juli.

Så till guldfavoriten. Grejen med upptaktsträffen är ju att serien skall tippas. Så var det även i år.
De tolv allsvenska tränarnas tips var ganska ensidigt. Nio tippade guld till Tyresö. AIK:s Mattias Eriksson gick på min linje och tippade Linköping. Göteborgs Torbjörn Nilsson tippade guld till sitt eget lag. Kristianstads Elisabet Gunnarsdottir ville inte tippa, men när hon tvingades valde hon också sitt eget lag.

I tränarnas tips ligger mycket taktik, och rävspel. Mer intressant var hela upptaktsträffens gemensamma tips. Den tabellen slutade så här:
1) Tyresö FF
2) Linköpings FC
3) LdB FC Malmö
4) Göteborg FC
5) Umeå IK
6) Kristianstads DFF
7) Kif Örebro
8) Jitex BK
9) Piteå IF
10) Djurgårdens IF
11) Vittsjö GIK
12) AIK

Lag för lag fördelades guldtipsen så här:
60,9 procent – Tyresö FF
22,5 procent – Linköpings FC
6,7 procent – LdB FC Malmö
6,6 procent – Göteborg FC
Vilka som fick de sista procenten lyckades jag missa.

Noterbart också att nedflyttningstipsen fördelades så här:
4,3 procent – Jitex
14,0 procent – Piteå
26,7 procent – Djurgården
55,6 procent – Vittsjö GIK
59,6 procent – AIK

Jag återkommer de kommande dagarna med väldigt många fler detaljer från dagen. Det finns en hel del saker att kommentera. Som exempelvis förbundskapten Thomas Dennerby:s sanslösa oro för att de många utländska stjärnorna i allsvenskan skall ta speltid från hans landslagsspelare.

Blir det megafiasko i Malmö?

Åtta och en halv månad efter VM-bronset skall landslaget i morgon äntligen visa upp sig på hemmaplan. Fast glöm festrubrikerna. Tvärtom luktar det fiasko lång väg. 1600 biljetter sålda i förhand är pinsamt dåligt.

Svenska Fotbollförbundet verkar göra allt för att det skall bli ett misslyckat arrangemang. Eller snarare, man gör ingenting för att matchen skall märkas.
Inte ens på sin egen hemsida har man gjort reklam för landskampen. Först sent i kväll fick man upp en text där som luktar match. Den har den otroligt lockande rubriken ”Försvarsspelet i fokus mot Kanada”.

SvFF vet hur man gör reklam för sina bästa tjejer.

Och jo, jag vet mycket väl att det är herrarna som drar in pengarna till förbundet, och betalar för tjejernas verksamhet. Men det är inte konstigt att tjejerna inte ger några intäkter, i varje fall inte när förbundet visar sådant här totalt ointresse för att göra reklam för sitt landslag.
Jag har massor av gånger det senaste halvåret strött dynga över trött marknadsföring. Det här är någon form av bottennapp. Och det får mig att undra över om förbundet är mäktigt att fixa EM-arrangemanget nästa år.

Se bara på den här artikeln från förbundets hemsida. Den handlar om att man jobbar på att marknadsföra EM runt om i världen. Vilket sanslöst slöseri med tid.
Här är ett tips i all välmening: Skit i Afghanistan, Dubai, Hong Kong, Nepal och Oman. Lägg i stället all kraft på att göra svenskarna medvetna om att vi skall ha EM här. För sannolikt kommer 90 procent av publiken 2013 att vara svensk. Minst. Resten lär komma från våra grannländer. De långväga besökarna kommer däremot troligen att bli väldigt lätträknade.

Så till den svenska startelvan i morgon. Den ser ut så här: Hedvig LindahlLina Nilsson, Stina Segerström, Charlotte Rohlin, Marie HammarströmLisa Dahlkvist, Nilla FischerSofia Jakobsson, Caroline Seger, Therese SjögranLotta Schelin.

Jag har väldigt svårt att förstå varför inte Antonia Göransson får plats från start. Hon var näst bästa svenska spelare i Algarve efter Lotta Schelin i de två matcher jag såg, och har varit lysande i de tre Potsdammatcher jag sett på tv på sistone.
Annars är det förstås mest intressant att se hur backlinjen klarar av Kanadas vassa anfall med Melissa Tancredi, Christina Julien och målmaskinen Christine Sinclair.
Allra viktigast i backlinjen blir det för Lina Nilsson att visa klass. Det här kan vara hennes sista chans att visa att hon borde vara med i OS-truppen. Och intressant också att Marie Hammarström får ny chans som vänsterback. Det förra testet – mot Tyskland i Algarve – var ingen succé. Fast å andra sidan var det inte många svenska spelare som fick godkänt i den matchen. Men om Dennerby skall kunna hålla nere antalet backar i OS-truppen till sex så krävs nog att Hammarström visar sig vara en fullgod kandidat för ytterbacksjobbet.

Jag har sett Kanada rätt mycket i år. Och precis lika vassa som man är framåt, lika svaga är man defensivt på mittfältet. Där gäller det att vinna bollar, och snabbt sätta i djupled mot Schelin och Jakobsson.

Vilken höjdarhelg som väntar

Ni få som följt mig hela tiden här i bloggen vet att den för tillkom för att följa VM i Tyskland, och att jag tog upp den igen för att jag tyckte att det behövdes någon som följde våra utlandsproffs – och damfotbollen på landslagsnivå.

När damfotboll.com lades ner blev det mer allsvenskan än jag hade tänkt mig.

Men till saken. På många sätt är det nu till helgen som fotbollåret inleds på allvar. I morgon Sverige på hemmaplan för första gången sedan VM-bronset. I morgon drar EM-kvalet igång på allvar igen. I morgon inleds sista OS-kvalet. Och på söndag inleds haussade Kirin cup, där tre av världens fyra bästa lag är med.

Först Sverige–Kanada. Jag hade gärna varit i Malmö i morgon 14.00, men man måste prioritera. Och för en boråsare är det omöjligt att missa Elfsborgs allsvenska hemmapremiär 16.00. Och innan dess spelar Dalsjöfors mot Vittsjö i en intressant kraftmätning mellan det som förmodas vara botten av allsvenskan och toppen av söderettan.
Alltså kommer jag inte ens att se Kanadakampen på tv. I varje fall inte i direktsändning…
Som vanligt när det gäller Svenska Fotbollförbundet och damlandskamper är matchen uselt marknadsförd mot svenska folket. Förbundets hemsida toppas just nu av texter om F19- och P17-landslagen. Visst finns det en annons på sidan, men nej – PR-arbetet är väldigt långt ifrån godkänt.

Även om förhandssnacket mest har handlat om återbud skall det bli intressant att se hur Thomas Dennerby ställer upp laget. Han borde ju i alla fall spela Sofia Lundgren från start, om hans snack om att hon behöver testas inte bara är en kuliss.
Och prioritet nummer ett blir förstås att hålla nollan. För de båda försvarsrasen som jag såg nere i Portugal – 0–4 mot Tyskland och USA – får inte under några omständigheter följas upp av ytterligare ett. För då kan den defensiva osäkerheten hänga kvar länge.

Så till EM-kvalet. Där är det förstås Tyskland–Spanien som är morgondagens höjdpunkt. Även den har avspark 16.00. Men det spelas fler högintressanta toppmöten i morgon. 17.30 spelar Finland borta mot Slovakien och 20.50 tar Frankrike emot Skottland.

När det gäller OS-kvalet är det Nya Zeeland och Papua-Nya Guinea som gör upp om den tolfte och sista platsen i dubbelmöten. Sannolikt är Nya Zeeland så mycket bättre att det är avgjort redan efter morgondagens hemmamatch. Men 100-procentigt klart blir det förstås inte förrän returen är spelad på onsdag.

Till sist Kirin cup. Där möts USA, Japan och Brasilien i en triangelserie. Skall bli intressant att se om japanskorna återigen kan stå emot USA. Jag tror egentligen inte det, men samtidigt börjar nog Japan bli ett hjärnspöke för USA:s spelare. Så det blir som sagt intressant.

Trams, Dennerby

I Göteborgs-Posten idag uttalar sig Thomas Dennerby om petningarna av Jessica Landström och Kristin Hammarström.
Om forwarden säger han så här:

”Landström får så lite speltid i Frankfurt och sedan vi bytte spelsystem till 4-2-3-1 känner vi inte samma behov av att ha med fyra anfallare.”

Det köper jag rakt av. Inga konstigheter.
Däremot undrar jag vad för trams Dennerby svamlar om när han kommenterar varför Hammarström står utanför truppen:

”När det gäller Kristin Hammarström känner vi att vi har full koll på henne. Hon har regelbunden speltid i både Champions League och serien. När det gäller henne kan vi vara säkra på att hon dyker upp i landslaget igen.”
Så hon är inte petad?
”Tvärtom skulle jag vilja säga.”

Vadå tvärtom? Antingen är hon väl uttagen, skadad eller så är hon petad?
Skadad är hon inte. Och inte uttagen heller…

I morgon lär definitivt Hammarström vara motsatsen till petad när hennes Göteborg FC spelar hemmakvartsfinalen mot Arsenal på Valhalla. Som jag tidigare nämnt är GFC svenska mästarinnor på webb-tv, och klubben kommer att direktsända matchen på sin hemsida. Det innebär att det kan bli en heldag med damfotboll i morgon. Tidigare på dagen sänder ju Eurosport2 LdB FC Malmös bortamatch i Frankfurt.

GFC har för övrigt ett magasin, Studio KGFC, inför Arsenalmatchen, där Johanna Almgren, Torbjörn Nilsson, Lisa Ek och Christen Press intervuas.
Enda plumpen är att programledaren inte verkar veta hur långt laget har kommit i Champions League. Åttondelsfinal?

Lina Nilsson får ny chans – Landström är däremot petad

Förbundskapten Thomas Dennerby tog just ut sin 18 spelare stora trupp till landskampen mot Kanada den 31 mars. Och skrällen är att Jessica Landström inte finns med. Och petningen är inte alls kommenterad på förbundets hemsida. Mer om det senare.

Den insatte vet att 18 spelare är precis den storlek på trupp som Dennerby får nominera till OS. Alltså är de här spelarna de som hade spelat OS, om truppen hade fastställts idag.

Från den 21 spelare stora truppen till Algarve Cup är fyra spelare borta, och en nygammal har tillkommit – Malmöbacken Lina Nilsson. Hon får således en ny chans att visa Dennerby att hon är en OS-kandidat. Men i nuläget är hon bara reserv för skadade Sara Larsson och Emma Berglund. För så här säger Dennerby om Nilsson enligt förbundets hemsida:

”Emma Berglund är inte tillgänglig på grund av fotledsstukning och här välkomnar vi Lina Nilsson välkommen åter till landslaget”

Berglund är alltså borta från Algarvetruppen. Det är som väntat också målvakten Kristin Hammarström – trots att hon var ensam om att inte släppa in några spelmål i Portugal. Däremot släppte hon en straff mot Island. Petningen var ändå väntad eftersom Dennerby länge sett Göteborgskeepern som sitt tredjeval. Men jag såg Sofia Lundgren mot Tyskland och Hedvig Lindahl mot USA – och det är väl synd att säga att någon av dem imponerade.

Skrällen i truppen är ju ändå att Frankfurtproffset Jessica Landström inte längre platsar. Personligen tycker jag inte att det är ett felaktigt beslut, för jag har länge haft synpunkter på att hon har en alldeles för dålig förstatouch för att klara den bollmottagarroll som hon brukar ha i landslaget. Och att det i nya spelsystemet 4-2-3-1 är väldigt svårt att hitta en plats för Landström.
Men jag är ändå förvånad, dels för att hon ändå var bästa målgörare för Sverige under 2011, och för att hon verkat vara given i Dennerbys trupp. Och jag trodde nog att hon stod före Madelaine Edlund i kön.
Där hade jag tydligen fel.

Slutligen är Kristianstads Susanne Moberg också petad från Algarvetruppen. Det var däremot mer väntat, då Moberg fick minst speltid i Portugal.

Här är hela Kanadatruppen:
Målvakter:
Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö), Sara Thunebro (Frankfurt) och Lina Nilsson (Malmö).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö) och Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö) och Lotta Schelin (Lyon).

Alex Morgan är jobbigt bra

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ni som har hängt med i den här bloggen vet att jag flera gånger (bland annat här och här) har skrivit att jag ser Alex Morgan som USA:s främsta anfallshot. Att Morgan nu borde gå före Abby Wambach.

Efter ett tag har även Pia Sundhage insett att det inte går att hålla Morgan på bänken. Sundhage väljer därför att frångå 4-2-3-1-systemet och åter köra 4-4-2. Allt för att kunna spela båda anfallsessen.

Gårdagens 4–0-seger mot Sverige bar Morgans signatur. Med 4-2-3-1 och Wambach på topp hade tre av de amerikanska målen aldrig blivit till. Då hade USA bara haft snabbhet i anfallens andrafas, och då hade Sverige kunnat försvara sig på ett mycket lättare sätt.

Hur bra är då Alex Morgan?
Så bra att Sveriges backlinje från igår borde drömma mardrömmar om henne. Hon är nämligen den jobbigast tänkbara spelare att möta. Hon är så snabb att få slår henne i rena löpdueller. Dessutom är hon duktig på att suga in bollen, duktig i luftrummet, och har bra skott med båda fötterna.

Thomas Dennerby sa efter Sveriges andra raka 4–0-förlust att han tyckte att hans lag varit väldigt mycket bättre än mot Tyskland, och att siffrorna var i överkant. Jag hade 13–4 i målchanser till USA, vilket skulle ge 3–1 i mål.
Så visst, jag håller med Dennerby i båda uppfattningarna.
Fast det hindrar inte att det var klasskillnad. USA har bättre kvalitet i allt, trots att jag inte tyckte att de gjorde någon jättematch idag. Tvärtom.
För att slå ett lag som USA får vi inte bjuda på något – och dessutom måste vi ha tur. Och en Lotta Schelin i absolut toppform. I Algarve har Lotta bara varit i bra form…
Om någon vill se överkörningen så finns bilderna här.

I finalen vann Tyskland med 4–3 mot Japan efter att Celia Okoyino da Mbabi återigen gjort tre mål. Imponerande. Se bilderna från den matchen här.

Och här är mina bilder från Sverige-USA:

Idag har Pia stått i centrum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag har jag varit på USA:s träning, och träffat Pia Sundhage. Det är alltid trevligt, och dagens möte var inget undantag.

Men mer om det senare. Reportaget kommer nämligen inte in i tidningen ännu på några dagar. Och eftersom mitt bloggfokus den här veckan är på en annan blogg blir inte det här inlägget så utförligt. Men jag knäppte ett gäng bilder från träningen, och kan nog få ihop ett lite mer utförligt bildspel framöver.

Ni får hålla till godo med fyra tills dess…

* Konstaterar att jag var rätt ute angående finalen i Cyprus cup. Frankrike var bättre än Kanada – i varje fall målmässigt. Marie-Laure Delie:s 1–0-mål är läckert. Det går inte klandra Erin McLeod för att hon släpper in den kanonen. Här är matchens höjdpunkter. Lite överraskande vann Italien bronsmatchen mot England med hela 3–1. Noterar också att Linda Sällström:s målform håller i sig. Hon gjorde Finlands spelmål, när laget föll på straffar mot Sydkorea i matchen om femte pris.

* Har du inte sett höjdpunkterna från Sverige–Tyskland är de här. Det handlar som bekant mest om kul bilder för tyska supportrar.

* I morgon väntar Sverige–USA här i Algarve. Och ja, jag kommer att vara på plats i Parchal.
Jag såg just att Sveriges startelva ligger upp på www.svenskfotboll.se. Den är intressant. Det ser ut som att Thomas Dennerby i princip matchar de elva spelare som han tycker har varit bäst här nere under veckan. Det är väl bara lätt skadade Annica Svensson – som jag tycker skötte sig bra mot Tyskland, och Nilla Fischer som saknas.
Här är elvan: Hedvig LindahlEmma Berglund, Stina Segerström, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Caroline SegerTherese Sjögran, Johanna Almgren, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Det blev ingen kul svenskdag i Algarve cup

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lena Lotzen behövde inte visa Tyskland vägen idag – det gjorde Celia Okoyino da Mbabi så bra på egen hand.

Många av er har säkert sett matchen på Eurosport. Själv såg jag den live, och jag hade klart på förhand att min artikel till morgondagens BT skulle handla mer om Johanna Almgren:s kamp för att nå OS än om matchen.

Tur det, för efter storförluster som den här – 4–0 till tyskorna – är det sällan kul att göra eftermatchen-intervjuer.
Jag noterade dock att förbundskapten Thomas Dennerby var ovanligt frän. Jag pratade inte så mycket match med honom, men jag stod och lyssnade när min medpassagerare till och från arenan, Radiosportens Susanna Andrén, frågade ut honom. Han sa bland annat:

”Vi underpresterade något brutalt.”
”Jag hittar ingenting att ta med från den första halvleken.”

Och visst. Sverige var väldigt uddlöst före paus. Lotta Schelin var nära att springa igenom själv två gånger – men mer än så blev det inte.
Okoyino da Mbabi gjorde två mål, och tyskorna hade bud på mer.

Roligast före paus var nog att höra den svenska hejaklacken, som körde klassiker som ”Heja Sverige friskt humör.” I andra halvlek drog de dessutom igång ”Öka takta sista kvarta…” redan med 32 minuter kvar att spela. Ta det som ett tecken på hur nöjda de var med det svenska spelet…

Nämnda Almgren kom in med 33 minuter kvar, och gjorde ett rätt bra inhopp. Samtidigt kom Antonia Göransson in, och hon var som jag ser det dagens bästa svenska spelare.
Med Almgren, Göransson, Schelin och Sofia Jakobsson framåt fick Sverige lite fart på offensiven. Men tio minuter senare, när Schelin byttes ut, avtog det ganska rejält.

Från min vinkel såg Okoyino da Mbabis tredje mål inte otagbart ut. Det föll i minut 64, och punkterade matchen. Synd om Sofia Lundgren att få chansen i en sådan här svag svensk match. Fast oavsett får man inte släppa mål som 3–0-bollen. Den var kanske inte lätt, men verkade inte heller omöjlig att ta.

Sverige får spela bronsmatch även i Lilla VM – som Algarve cup ibland kallas. Fast det får nog i så fall bli Pyttelilla VM. För även om arrangören idag höll hårt på formerna med mixad zon för media och liknande så är det här väldigt långt ifrån fjolårets VM-fester.
Inte minst var det väldigt många fler tyska journalister på plats då. Idag såg jag inte en enda.

Tysklands startelva

* Japan slog USA med 1–0. Tydligen var det lite turligt, då USA – precis som i VM-finalen – hade flest målchanser.
Därmed blir det Japan–Tyskland i final här på onsdag. Jag tror garanterat att tyskorna gärna vinner den, som en liten hälsning om att världens kanske bästa lag inte får spela OS i sommar.

* I Cypern Cup noterar jag att Frankrike gjorde ett statement genom att slå starka England med 3–0. Inte minst var Louisa Necib:s volley till 1–0 ett statement. Ett magnifikt sådant.
Frankrike ställs mot mästarinnorna från Kanada i finalen där. Kul att fjolårets Dalsjöforsback Emily Zurrer fick chansen att spela för Kanada mot Holland – och att hon tog den genom att göra matchens enda mål. Jag förstår faktiskt inte varför Kanadacoachen John Herdman har givit Zurrer så lite speltid hittills.
Jaja, det blir en intressant final på Cypern också. Fast nog borde väl fransyskorna vara lite vassare än Kanada? Eller?

* Så några ord om den kommande veckan. Som sagt är jag kvar här i Portugal även efter Algarve cup, för att följa Elfsborg.
Då min arbetsgivare har bett mig att köra en speciell ”Elfsborg i Algarve”-blogg så kommer jag att lägga mitt krut på den under den närmaste veckan. Det är ju ändå de som betalar för den här resan…
Det innebär att det inte blir så mycket tid här på ett tag. Men jag har samlat på mig material, och kommer att ha fullt fokus på den här bloggen från och med mitten av nästa vecka igen.