Svensk startelva, VM-final, succédebut och ett drömmål

Publicerad den 21 oktober, 2016 av Johan Rydén

I kväll 18.45 (sänds på TV12) spelar Sverige en historisk landskamp mot Iran. Historisk för att det är första gången Iran är i Europa med ett damlandslag.

Pia Sundhage väljer att testa ett par yngre spelare från start. Det blir nämligen A-landslagsdebut för kvartetten Nathalie Björn, Petra Andersson, Irma Helin och Mimmi Larsson. Helin är uppsatt som forward, men med det nya spelsättet är hon ju den offensiva spetsen i ett diamantformat fyrmannamittfält. Dock lär hon inte behöva spela så mycket försvarsspel mot Iran, som är ett motstånd Sverige bör slå med tvåsiffrig marginal.

I mitt tillägg till förra inlägget konstaterade jag att det trots allt verkar vara ett seniorlag som anlänt till Sverige. Vad det innebär kvalitetsmässigt är dock svårt att säga, i kvalet till Asiatiska mästerskapen 2014 föll Irans seniorer med 6–0 mot Filippinerna och 5–1 mot Thailand. Det är två lag Sverige bör kunna göra rätt många mål på, så tvåsiffrigt känns rimligt.

Den svenska startelvan ser för övrigt ut så här i sin helhet: Hedvig Lindahl – Björn, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Caroline Seger, Petra Andersson, Hanna Folkesson – Olivia Schough, Helin, Larsson.

Sportsligt sett är ju Sverige–Iran rätt ointressant. Där är istället EM-playoffet mellan Portugal och Rumänien samt VM-finalen för F17 dagens viktigaste matcher. Portugal och Rumänien känns som en rätt öppen historia, där jag i dubbelmötet håller portugisiskorna som favoriter till 60–40.

I F17-VM känns Japan som det klart bästa laget, ändå känner jag att Nordkorea lika gärna kan vinna. Nordkoreanskorna vann ju de asiatiska mästerskapen och kan ha en liten mental fördel av det. Men spelmässigt har Japan varit det klart bättre laget av de två hittills i VM. För fotbollens skull hoppas jag därför på de offensiva och spelskickliga japanskorna. VM-finalen startar 19.00 och sänds på Eurosport1. Tidigare på eftermiddagen är det bronsmatch mellan Spanien och Venezuela (Eurosport 1, 16.00).

Det spelas även en glödhet träningslandskamp i dag, 21.00 tar England emot Frankrike. Engelskorna var ju inte med i OS, och fransyskorna håller på med ett nybygge. Det blir intressant att se var de båda lagen står.

Under torsdagen har det spelats ett antal landskamper. I USA vann hemmalaget med 4–0 mot ett reservbetonat Schweiz. Även USA håller på att bygga nytt, och vi fick se en succédebut av NWSL:s skyttedrottning Lynn Williams. Hon byttes in i halvtid och gjorde 1–0-målet redan efter 49 sekunder i landslagströjan. Grymt.

I en annan match spelade Island och Kina 2–2. Islands 1–0-mål såg ut så här:

Iceland took the lead in the fifth minute with Fanndis Fridriksdottir following a mistake of China defence. 0-1 #SteelRoses pic.twitter.com/Bz8om6UeLQ

— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) October 20, 2016

Kinas 1–1 av Wang Shuang var läckert – ett riktigt drömmål. Shuang snurrar upp en isländsk back (ser ut som Eskilstunas Glodis Perla Viggosdottir) så att hon inte vet var hon är. Njut av målet här:

Great control and a still better finish from the Dalian's midfielder Wang Shuang! #SteelRoses pic.twitter.com/s9fuS9cILD

— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) October 20, 2016

Slutligen vann Nederländerna med hela 7–0 mot Skottland. Det var en maktdemonstration av ett allt starkare nederländskt lag. Det blir intressant att se vad de kan uträtta i nästa års hemma-EM.

Helin – ett spännande namn i Sundhages trupp

Publicerad den 4 oktober, 2016 av Johan Rydén

I senaste inlägget glömde jag ytterligare två punkter som talar för Linköping i söndagens damallsvenska seriefinal. Den ena är förstås att Rosengård är på Island nu, den andra att Fridolina Rolfö börjar närma sig comeback.

Linköpings glädje: Comeback för Rolfö – nu med tillägg om den fortsatta guldstriden! https://t.co/ZfcKCXn71I #Expressen via @Expressen

— Mats Bråstedt (@MatsBrastedt) October 2, 2016

Det verkar för övrigt bli en riktigt bra publiksiffra på seriefinalen. Kul.

2854 biljetter sålda till söndagens seriefinal! Och eftersom det förväntas bli storpublik har vi på hemsidan gått ut med extra publikinfo…

— Linköping FC (@LinkopingFC) October 4, 2016

Strax lite fler tankar kring Rosengårds och Eskilstunas Champions Leaguematcher, men först några korta funderingar kring den stora landslagstrupp som Pia Sundhage i dag har nominerat.

Eller, innan jag går in på själva truppen konstaterar jag att Sundhage inte verkar intresserad av att prata med de damallsvenska klubbarna om de problem de anser finns i samarbetet. Hon kanske skulle ta sig lite tid och läsa och lära från den här utmärkta krönikan.

Så till truppen. Den innehåller hela 28 spelare, av dem är det fem spelare som ännu är utan A-landskamper; Emelie Lundberg, Jennifer Falk, Petra Andersson, Irma Helin och Mimmi Larsson.

Falk och Helin är de nya namnen, även om Falk varit med på en tidigare samling. Jag tycker att hon redan är Sveriges näst bästa målvakt, vilket gör att hon borde få spela i en av matcherna. Så lär det inte bli, för hon är sannolikt fjärde målvakt på Sundhages ranking.

Irma Helin

Helin är spännande. Hon har skön inställning, det är helt enkelt en spelare jag gillar. Om hon är redo för A-landslaget ännu återstår att se, men hon kan bli en landslagsspelare i framtiden och jag tycker att det är helt rätt att testa henne.

Jag hoppas för övrigt att Sundhage inte kör med ett rent B-lag mot Iran och ett rent A-lag mot Norge, utan att hon blandar lite. Det är inte att ge de nya spelarna en ärlig chans att låta för många av dem spela samtidigt.

För övrigt gillar jag att Jill Ellis gått ut i USA och förklarat att hon kommer att testa brett, och att tidigare självskrivna spelare får räkna med att stå åt sidan vid vissa samlingar:

https://twitter.com/WoSoComps/status/783133771428139008

En av de spelare som inte längre ingår i Ellis tankar är före detta Tyresöbacken Whitney Engen. Hon tackar fansen för den tid som varit i den här tweeten:

A letter to our fans: Thank you for the memories pic.twitter.com/2WlEXvIWNq

— Whitney Engen (@whitneyengen) October 2, 2016

En nyhet som dök upp i dag är att elitettanklubben Kungsbacka DFF hotar att lämna Kungsbacka och flytta till någon av grannkommunerna. Det där verkar ju vara en modegrej inom herrfotbollen, men vi vet ju att en liknande grej ju gjordes av Landvetter IF 2004 då de flyttade till Göteborg och bildade Kopparbergs Göteborg FC.

I dag fick för övrigt den nyhet om U20-VM som jag berättade här på bloggen redan för 1,5 vecka sedan spridning i de etablerade medierna. Alltså nyheten om att Rosengård och Eskilstuna stoppar sina spelare från U20-VM i Papua Nya Guinea.

De båda klubbarna går ju in i Champions League de kommande två dagarna. Rosengård spelar mot Breidablik på Island i morgon. Det är en match Malmöklubben kommer att vinna. Jag ger dem 99–1 i odds.

I morgon spelar även svensklagen Lyon, Apollon, Chelsea och Wolfsburg. Caroline Seger:s Lyon är jättefavoriter mot norska Avaldsnes. Och Nilla Fischer:s Wolfsburg är favoriter mot Hedvig Lindahl:s Chelsea. Däremot slår Julia Molin:s Apollon ur underläge mot Slavia Prag.

På torsdag är det svenskintresse i tre av fyra matcher. Eskilstuna får räknas som favoriter mot Glasgow, även om det är den skotska klubben som är seedad. Favoriter är även Kosovare Asllani:s Manchester City mot ryska Zvezda Perm, däremot slår Mimmi Löfwenius och LSK Kvinnor ur underläge mot PSG. Men en liten skrällvarning höjer jag allt för de norska mästarinnorna. PSG har ett nytt lagbygge som ännu inte är testat mot kvalificerat motstånd.

Slutligen några ord om F17-VM efter två spelade gruppomgångar. Där imponerar Japan något enormt. Japanskorna har 10–0 i målskillnad efter två matcher.

I första matchen slog man Ghana med 5–0, samma Ghana som i dag besegrade USA med 2–1. Faktum är att amerikanskorna nu sannolikt måste vinna mot Japan för att avancera – det blir inte lätt. Kolla förresten på den osannolika tur Ghana har med studsen på det här skottet från Ashley Sanchez. Jag har sällan sett något liknande:

De lag som är klara för slutspel är Mexiko och Spanien samt i praktiken även Japan. Mitt tips är att de får sällskap i kvartsfinalerna av Tyskland, Venezuela, Nordkorea, Brasilien och Ghana. De lag som är borta från chans till avancemang är Nya Zeeland, Jordanien, Kamerun och i praktiken även Paraguay.

Massor av glädje – och en besvikelse

Publicerad den 5 juli, 2016 av Johan Rydén

Jag tänkte samla ihop några saker som har gjort mig glad den senaste tiden. Först vill jag tacka för alla uppmuntrande ord i samband med bloggens femårsdag i förra veckan.

Sedan blir man ju glad av att det kommit en ny damfotbollsblogg, Hattrick – Damfotboll helt enkelt. I inlägget om damfotboll.com:s nedläggning framförde jag hopp om att det engagemang som folket bakom sajten har skulle tas till vara. En av sajtens skribenter, Rainer Fussgänger, har nu alltså i stället valt att publicera sina texter i bloggform. Kul.

Rainer är insatt och har verkligen rivstartat med massor av inlägg den senaste veckan. Så klicka in på hans blogg och lägg till den bland dina bokmärken – du kommer inte att ångra dig.

Vi fortsätter på glädjespåret. En person som nästan sprider glädje varje gång man ser henne är Lotta Schelin. Sent omsider har jag nu kollat igenom tv-klippen från hennes första träning med FC Rosengård – och hon är ju verkligen fantastisk i samband med presskonferenser. Kanske bäst i världen.

Det strålar verkligen om henne. Trots att tv-kamerorna stod uppradade, och hon fick ganska identiska frågor går det inte att räkna ut vilken av intervjuerna hon gjorde först. Hon var lika strålande i alla intervjuerna. Stort.

Här är förresten länkar till de tv-intervjuer jag sett: Kvällsposten/Expressen, Skånska Dagbladet, 24Malmö och Sydsvenskan:

Vi fortsätter på glädjetemat. Utöver Schelin är Piteås Irma Helin och Vittsjös Sandra Adolfsson två spelare som fått mig att bli glad på sistone. Båda har verkligen imponerat varje gång jag sett dem den senaste tiden.

Det är extra kul eftersom mittfältet är den lagdel i landslaget där det för tillfället ser tunnast ut. Åldersmässigt är det ju på den fronten klar fördel för 22-åriga Helin mot 29-åriga Adolfsson. Men Adolfsson är en mittfältstyp som saknas i det landslag som Pia Sundhage tar med sig till OS, en mittfältare som vinner boll och som själv kan transportera den framåt i planen. Det blir kul att följa de båda i höst.

* Slutligen en mindre rolig sak. Som jag berättade om i våras har man satsat på webb-tv-sändningar från norska toppserien. Hittills har satsningen varit långt ifrån framgångsrik. Tidningen Aftenposten kunde i förra veckan berätta att de klipp med höjdpunkter från matcherna som läggs upp i Youtube i snitt har haft 265 tittare.

Det är ingen bra siffra att gå ut till tänkbara sponsorer med. Tråkigt. Jag tror ändå att det här är en bra väg att gå för att marknadsföra serien. Tyvärr kommer det nog att ta riktigt lång tid innan siffrorna stiger till bättre nivåer.

Klippen med höjdpunkter från matcherna i toppserien är för övrigt samlade på den här länken.

Det är för övrigt Avaldsnes som leder toppserien i skrivande stund. Laget har spelat 13 matcher och står på 34 poäng. Tvåan LSK har spelat tolv matcher och har 32 poäng. På söndag är det seriefinal med Avaldsnes som hemmalag. Det är utan tvekan årets match i norsk damfotboll.

Känslan är att LSK avgör serien vid seger. Vid hemmaseger eller kryss finns förutsättningar för att guldstriden skall kunna leva hela vägen in till slutomgången. Bakom de två suveränerna har Kolbotn varit årets överraskning. Efter helgens omgång kan dock Fanny Andersson:s lag avskrivas från guldstriden. Man föll nämligen med hela 5–0 borta mot LSK. Se höjdpunkter från den matchen här:

En damallsvensk halvtidsrapport

Publicerad den 3 juli, 2016 av Johan Rydén

I och med dagens två damallsvenska matcher har alla lag nu spelat elva matcher – vi är alltså exakt halvvägs i serien.

Och så här långt har årets serie verkligen varit precis så jämn som man kunde hoppas på förväg. Vi har en guldstrid mellan Rosengård och Linköping som kan bli riktigt rafflande. I halvtid leder Skånelaget med fyra måls marginal. Ännu så länge har de båda seriesuveränerna bara tappat poäng mot varandra.

Ännu mer rafflande är det i botten, där är mer än halva serien indraget i nedflyttningsstriden. Faktum är att trean Piteå har längre avstånd upp till tvåan LFC än de har till jumbon Kristianstad.

Kollar man av med mitt tips inför serien, ligger jag ändå hyfsat till. Jag har helt rätt placering på de tre topplagen och på Kif Örebro. Det lag som jag ligger helt fel på är Djurgården. Mer om det nedan. Här är en kort genomgång lag för lag:

1) FC Rosengård 31 poäng, 36–5 i målskillnad.
Mitt tips: 1.

Tappar nu Sara Björk Gunnarsdottir men får in Lotta Schelin och Gaelle Enganamouit. Känns fortfarande som bästa laget, och står kvar som mina guldfavoriter. Det som talar emot Malmölaget är att man har höstens seriefinal på bortaplan.

Lotta Schelin

2) Linköpings FC 31 poäng, 35–8
Mitt tips: 2

Har varit stabilare än jag trodde att de skulle vara. Tidigare år har LFC alltid fått någon svacka där målskyttet hackat. Men framför allt trion Pernille Harder, Stina Blackstenius och Kristine Minde har varit glödhet hela våren och stått för hela 29 av lagets 35 mål.

Kristine Minde och Pernille Harder

Känslan nu är att LFC kommer att kunna hänga med i guldstriden hela vägen, något som vore jättebra för hela serien. På spelarfronten har man klart med en ny målvakt. Kanadensiska Chandra Bednar ersätter korsbandsskadade Matilda Haglund i höst.

3) Piteå IF 18 poäng, 12–16
Mitt tips: 3

Ligger alltså på tredje plats trots minusmålskillnad, och trots att känslan är att laget inte har hittat helt rätt i offensiven. Jag kan inte säga att jag känner mig helt säker på att man kommer att försvara tredjeplatsen under hösten – men övre halvan kommer det definitivt bli. En spelare som jag nyligen fått upp ögonen för är mittfältaren Irma Helin – hon verkar vara en riktig energispridare.

4) Göteborg FC 16 poäng, 15–10
Mitt tips: 6

Inför seriestart konstaterade jag att laget har många duktiga offensiva spelare, medan jag kände osäkerhet över hur det var med den defensiva stabiliteten. Nu är det tvärtom.

Defensivt har Göteborg varit väldigt starkt. Målvakterna Loes Geurts och Jennifer Falk har stått hälften var av matcherna, och ligger trea respektive etta i räddningsligan. Däremot har laget vägt lätt i offensiven – vid sidan av pålitliga Pauline Hammarlund.

Andrine Stolsmo Hegerberg

Har tappat Andrine Stolsmo Hegerberg till Birmingham nu i sommar. Det hindrar inte att jag höjer laget jämfört med vårens tips. Nu tror jag att KGFC kommer att sluta sämst femma.

5) Eskilstuna United 16 poäng, 15–12
Mitt tips: 4

Ligger bara två mål bakom Göteborg – det alltså bara två mål ifrån att jag skulle ha fått in mitt tips här. Jag trodde inför avspark att Eskilstuna skulle ha ett sämre lag än i fjol. Där fick jag rätt.

Man väger helt enkelt för lätt i offensiven. Vid fasta situationer väger man dock inte lätt – där är laget fortsatt väldigt vasst. Men i själva spelet har man inte mycket att komma med utöver framfusiga Mimmi Larsson nu när det har strulat för Marija Banusic.

Petra Johansson (Larsson)

Saknaden av Gaelle Enganamouit och Petra Johansson har varit precis så stor som man befarade inför seriestart. Men om Banusic får vara frisk och om man hittar rätt roll för formsvaga Olivia Schough har laget bra chans att avancera två hack i höst. Dessutom har man ju ett intressant nyförvärv i australiska landslagsspelaren Chloe Logarzo som kommer att bidraga till en förbättrad offensiv.

6) Djurgårdens IF 13 poäng, 14–16
Mitt tips: 12

Här ligger jag alltså helt fel i mitt tips. Efter en svag start med tre poäng på de fyra första omgångarna tog Djurgården tio poäng på fyra omgångar och steg som en raket genom tabellen.

Mia Jalkerud har visat att hon kan göra mål även i högsta serien och är ett av huvudskälen till att nykomlingen varit vårens stora utropstecken. Dock noteras att Djurgården nu har tre raka förluster, vilket gjort att avståndet ner till nedflyttningsstrecket ändå krympt till bara fyra poäng.

Nästa helgs bortamöte i Kristianstad blir en riktig nagelbitare. Förlust där och Djurgården kommer att dras in i nedflyttningsstriden på allvar igen.

7) Kif Örebro 11 poäng, 10–19
Mitt tips: 7

Laget låg på nedflyttningsplats inför förra veckans bortamöte med Kvarnsveden. Fyra poäng senare är man uppe på sjunde plats. Målskyttet har hackat under våren, Melissa Tancredi är bästa målskytt med tre mål.

Sarah Michael

Nedflyttningsspöket är inte på något sätt bortskrämt, men höstens tillskott av Lisa Dahlkvist och sannolikt även Sarah Michael borde ge Örebro den tyngd som gör att laget till slut klarar kontraktet med marginal.

8) Vittsjö GIK 11 poäng, 10–21
Mitt tips: 5

Jag hade Vittsjö som årets skrällag. Så här långt har inte det nordskånska laget motsvarat de förväntningarna. Framför allt gör Vittsjö för lite mål. Jag såg laget i går och imponerades av mittfältaren Sandra Adolfsson, som känns som lagets lungor. Trots att hon i första hand känns som en bollvinnare är hon bästa målskytt med fyra mål så här långt.

Sandra Adolfsson

Vittsjö är indraget i bottenstriden. Känslan nu är att laget borde klara av att hänga kvar. Men helt säker är jag inte. Ett plus för dem är dock att oron på tränarsidan verkar vara över. I går var nämligen Thomas Mårtensson tillbaka på bänken.

9) Kvarnsvedens IK 9 poäng, 13–22
Mitt tips: 11

Jag hade inte sett Kvarnsveden inför avspark i damallsvenskan. Nu har jag det, och jag tycker att laget har varit bättre än förväntat. Faktum är att jag tycker att de har haft en del otur, och har fått poängutdelning i klar underkant.

Tabitha Chawinga har gjort sex mål, men behöver nog minst göra tio till om laget skall hänga kvar. För trots att Borlängelaget varit bättre än förväntat har man sjunkit allt närmare den där nedflyttningsplats nästan alla trodde att de skulle hamna på. Nu är det bara fyra mål ner till elfteplatsen.

10) Mallbackens IF 9 poäng, 15–25
Mitt tips: 9

Bara Rosengård och Linköping har gjort fler mål än de grönvita tösera från de värmländska skogarna. Ändå ligger Mallbacken bara tre mål över nedflyttningsstrecket efter halva serien.

Laget är ojämnt, men kanske att man kan kämpa ihop de poäng som krävs för nytt kontrakt. Det som talar för Mallbacken är att man har kvar att möta bottenkonkurrenterna Kristianstad, Vittsjö och Umeå, samt Djurgården hemma på Strandvallen. Där har ni fyra riktiga nyckelmatcher.

11) Umeå IK 9 poäng, 12–25
Mitt tips: 8

Vände i dag 0–1 till 2–1-seger mot Kristianstad. Därmed lämnade UIK jumboplatsen, och fick rejält häng på lagen högre upp i tabellen.

Hanna Folkesson

Jag tycker att laget spelar för svårt för sin tabellposition. Men det är klart, får man tillbaka skadade stjärnor Hanna Folkesson, Hanna Glas och Jenny Hjohlman i höst finns chansen att klättra upp till den åttondeplats jag tippade inför seriestart. Eller ännu högre.

Fortsätter skadeeländet kan det däremot bli en riktigt jobbig höst.

12) Kristianstads DFF 8 poäng, 9–17
Mitt tips: 10

Med en kvart kvar av vårsäsongen ledde KDFF med 1–0 i Umeå, ett resultat som innebar att man var uppe på sjunde plats. Sedan släppte man två mål och sjönk ner till jumboplatsen. Så jämnt är det numera i botten.

Lagets problem under våren har varit målskyttet – laget har gjort minst mål av alla. Där finns också förklaringen till varför man även har minst antal poäng. Jag tycker att KDFF har spelat bättre än tabellplaceringen visar. Men får man inte ordning på målskyttet blir det jobbigt att få till någon större klättring.

Stina Blackstenius

Skytteligan
Här tippade jag Gaelle Enganamouit som skyttedrottning, med Pernille Harder som tvåa, Natasa Andonova som trea och Stina Blackstenius som fyra.

Enganamouit har ju bara spelat en kvart den här vårsäsongen och finns följaktligen inte med i skyttetoppen. Däremot är Harder, Andonova och Blackstenius med i toppen. Bland de som är nio i topp prickade jag även in Pauline Hammarlund, Marta och Tabitha Chawinga. Att ha prickat in sex av de som ligger topp nio känner jag mig rätt nöjd med.

Här är skyttetoppen, med mina placeringstips inom parentes:
1) 12 mål: Pernille Harder (2:a)
2) 11 mål: Stina Blackstenius (4:a)
3) 9 mål: Marta (7:a)
4) 7 mål: Ella Masar
5) 6 mål: Natasa Andonova (3:a), Pauline Hammarlund (5:a), Tabitha Chawinga (6:a), Lieke Martens och Kristine Minde.
10) 5 mål: Mia Jalkerud och Mimmi Larsson.

Här är övriga svenska OS-spelare som gjort mål i årets serie:
2 mål: Olivia Schough, Fridolina Rolfö, Elin Rubensson, Lina Nilsson, Hanne Gråhns och Emma Berglund.
1 mål: Emilia Appelqvist, Magdalena Ericsson och Amanda Ilestedt.

Noterbart i skytteligan är att Harder gjort tre straffmål, medan Blackstenius gjort rakt igenom spelmål. Där är alltså Blackstenius vassast så här långt.

Det hade varit kul att skriva något om assistligan också. Men eftersom jag inte har räknat själv struntar jag i det. Den liga som ligger upp på svenskfotboll.se är ju tyvärr som bekant så missvisande att den måste räknas som ett skämt. Jag bjuder ändå på en bild på den troliga assistdrottningen:

Jonna Andersson

Sundhage svingar igen

Publicerad den 5 augusti, 2015 av Johan Rydén

I dag har vår förbundskapten återigen stått för anmärkningsvärd kritik. I Aftonbladet skyller Pia Sundhage bristen på starka svenska innermittfältare på de damallsvenska toppklubbarna – och på seriens utlänningar.

Jag gillar att Sundhage pratar från hjärtat och säger vad hon tycker. Men jag börjar bli vansinnigt trött på att hon hela tiden hittar andra att skylla på. Var är självkritiken? Och jag kan inte hjälpa det, men jag får SD-vibbar när hon gång på gång ger damallsvenskans utlänningar skulden för alla svenska misslyckanden.

Jag tycker dels att det är dags för Sundhage att sluta svinga åt alla möjliga håll, inte minst för hennes egen skull. När man har kritiserats för att ha dåliga relationer med de damallsvenska klubbarna är det ju knappast taktiskt att kritisera toppklubbarna på minst sagt lösa grunder.

Jag tycker även att Sundhage borde försöka presentera lite konstruktiva lösningar på alla de problem hon lyfter fram och kritiserar andra för. För hon kan väl ändå inte mena att allt skulle lösa sig för svensk damfotboll om damallsvenskan till 100 procent bestod av svenska spelare?

Så till dagens kritik. Om Sundhage hade nöjt sig med att konstatera att vi har tunt med klasspelare på centralt mittfält hade jag hållit med. Det är ett faktum. Men här har hon ju själv varit med och urholkat urvalet genom att göra om Nilla Fischer till mittback.

Men Sundhage nöjer sig inte med konstaterandet. Hon kritiserar de damallsvenska klubbarna för att inte ta hand om de talanger som finns, en kritik som hade gjort mig riktigt förbannad om jag varit damallsvensk klubbledare:

”De som var med och var framträdande 2012 – till exempel Malin Diaz – har inte slagit i taket i allsvenskan än, tyvärr. Upp till 19 år gör vi väldigt bra resultat, men vi är dåliga på att ta de spelarna till allsvenskan. Där måste vi bli klart mycket bättre om vi ska hänga på de andra länderna.”

Kommer ni ihåg laget som spelade mot Spanien i EM-finalen 2012? Det såg ut så här: Jessica Höglander – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Jennie Nordin, Magdalena Ericsson – Therése Boström (Jonna Andersson, 34), Petra Andersson, Lina Hurtig (Julia Wahlberg, 113), Malin Diaz – Pauline Hammarlund (Fridolina Rolfö, 104) och Elin Rubensson.

Tolv de här 14 spelarna tillhör damallsvenska lag, många av dem har bärande roller. Lag som Eskilstuna, Örebro och Piteå har satsat svenskt på innermittfält och lyckats bra. Vad mer kräver Sundhage av klubbarna?

Vilka spelare är det hon saknar i de damallsvenska lagen? I dagens seriefinal startade fyra svenska spelare på centralt mittfält. Det kan man knappast klaga på.

Nu vet jag inte var Sundhage drar gränsen för topplag. Men jag kollade antal matcher och speltid på svenska innermittfältare i de sex lag som just nu ligger på damallsvenskans övre halva.

Det är möjligt att Sundhage tycker att de här spelarna är för dåliga, men hon kan knappast klaga på deras speltid. Här är listan:

* FC Rosengård:
Ebba Wieder, 3 matcher, 188 minuter

* Eskilstuna United:
Petra Larsson, 11 matcher, 970 minuter
Malin Diaz, 11 matcher, 932 minuter
Elin Wahlström, 8 matcher, 380 minuter
Sofie Persson, 7 matcher, 546 minuter

* Linköpings FC:
Ingen

* Piteå IF:
Josefin Johansson, 8 matcher, 720 minuter
Emilia Appelqvist, 11 matcher, 990 minuter
Irma Helin, 10 matcher, 748 minuter

* Göteborg FC:
Lisa Ek, 7 matcher, 417 minuter
Filippa Curmark, 10 matcher, 760 minuter

* Kif Örebro:
Lisa Dahlkvist, 6 matcher, 470 minuter
Michelle De Jongh, 9 matcher, 684 minuter
Hanna Folkesson – korsbandsskadad

När man hör Sundhages utspel om att ungdomarna inte får rätt möjligheter i damallsvenskan är det lätt att fundera över hur hon tycker att det ser ut i hennes A-landslag? Ger hon själv ungdomarna chansen?

Det tycker ju inte jag.

Jag ställer mig gång på gång frågan om hur det kommer sig att Tyskland kan släppa fram yngre spelare än Sverige? Vi har ändå vunnit F19-EM två av de fyra senaste upplagorna, medan Tyskland inte har vunnit någon. Senast de vann var för fem år sedan, ändå hade de betydligt många fler spelare som var födda 1993 eller senare i sin VM-truppen än Sverige.

Jag skulle gärna vilja se hur Sundhages idealmodell för svensk damfotboll ser ut.

Om den innebär att de damallsvenska topplagen skall tvingas vara fullspäckade av 18–21-åringar sänker vi nivån på serien rätt rejält. Jag hade en twitterdiskussion för något år sedan med dåvarande Rosengårdstränaren Jonas Eidevall, där han konstaterade att U23-landslaget skulle få kämpa för att hänga kvar i damallsvenskan om de spelade där.

Jag tycker att det är rimligt att vi använder oss av samma framgångsrika modell som i Tyskland och Frankrike – alltså att de unga talangerna matchas in i högsta serien via de klubbar som ligger närmast under ligans topplag. När de klarar av att spela bärande roller i de lite mindre klubbarna är de redo att ta nästa steg, till toppklubbarna.

I Frankrike har exempelvis en stor talang som Claire Lavogez gått via Henin-Beaumont och Montpellier för att nu som 21-åring ta klivet till Lyon. Och i Tyskland lämnar nu Sara Däbritz Freiburg för mästarinnorna Bayern München.

Tankar om Susan Varlis tuffa utspel

Publicerad den 1 mars, 2014 av Johan Rydén

I ett tufft utspel hävdar Susan Varli att hon blivit uppmanad att söka sig till Turkiets landslag av Calle Barrling. Barrling hävdar att Varli ljuger.

Vem som har rätt i den här frågan, och vem som har fel, kan bara Varli och Barrling veta.

Om Varli har blivit dåligt behandlad, och är ett offer, är det högst beklagligt. Om hon smutskastar Barrling utan anledning är det också högst beklagligt.

Men de där frågorna har jag alltså inga svar på. Det går ju inte ens att spekulera.

Däremot finns det andra saker att tycka till om bland det Susan Varli tar upp i den länkade artikeln ovan, från Länstidningen. Eller i den här intervjun från SVT.

Bland annat är det värt att fundera kring om Varli borde vara en svensk U23-landslagsspelare – som hon själv uppenbarligen tycker.
Rent statistiskt har hon gjort sex mål på tre damallsvenska säsonger, och hon stod för nio fullträffar i fjol för Hammarby i elitettan.

Fem mål på elva matcher för svaga AIK våren 2012 var ett bra facit, och det är rimligt att hon var med i U23 på hösten det året. Men jag har ändå svårt att tycka att tycka att hon är utsatt för ett justitiemord. Inte minst eftersom att hon valde att spela i elitettan förra säsongen. Det var knappast något som indikerade högsta ambitionsnivå.

Sedan måste jag säga att jag får dåliga vibbar kring hennes självbild när hon i Länstidningen för in Zlatan Ibrahimovic i sammanhanget:

”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”

Känns allt som att hon överdriver en aning här, va?

Samtidigt som det är tråkigt att Varli, som fyller 23 år i maj, redan har givit upp sin karriär så visar hon på ett sätt genom att sluta att hon kanske inte var värd någon landslagsplats.
För sådana snackar man inte till sig, de kämpar man för. Och man kan inte bara ge upp för att en tränare föredrar andra spelare – inte ens om man upplever de andra som lite sämre än en själv. Tvärtom måste man då visa karaktär, träna ännu hårdare – och se till att tränaren till slut blir tvingad att ändra sitt beslut.

* Apropå U23-landslaget startar det med följande elva mot England i kväll: Emelie Lundberg – Catrine Johansson, Sanna Svensson, Jennie Nordin, Elin Landström – Emma Lennartsson, Irma Helin, Petra Andersson, Jonna Andersson – Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö. Det är ny förbundskapten, och laget känns lite tunt på forwardssidan. Det kan kanske vara värt för Varli att göra snabb comeback?