Månadsarkiv: oktober 2012

Och där checkade Ryssland in

Publicerad den av
Svara

Ryssland spelade just 1–1 (1–0) hemma mot Österrike, och blev därmed elfte nation att kvala in till nästa års EM-slutspel.

Matchen avgjordes i praktiken när Anastasia Kostyukova snyggt nickade in en hörna efter 30 minuter. Då var ju Österrike tvingat att göra tre mål för att gå om.

Jag såg andra halvleken, och österrikiskorna försökte verkligen. Men närmare än ett frisparksmål från Sarah Puntigam kom man inte. Mer om matchen senare.

Nu är bara en EM-plats kvar att besätta. Och den kommer Island eller Ukraina att ta hand om i kväll. Avspark i Reykjavik 20.30.

Sawa före Ogimi – hur tänker juryn där?

Publicerad den av
4

I dag presenterades listan över de tio nominerade spelarna till Ballon d’Or – priset till världens bästa fotbollsspelare.

Av de tio jag trodde skulle bli nominerade härom veckan kom sex med. Bort föll Hope Solo, Wendie Renard, Celia Okoyino da Mbabi och Yuki Ogimi. Tillkommit har Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Homare Sawa och Miho Fukumoto.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

I sådana här priser prioriteras avgörande insatser i de stora mästerskapen närmast till hundra procent. Därför förstår jag att Lloyd finns med. Rapinoe känns däremot mer tveksam. Och nog borde Solo nominerats, med tanke på hennes avgörande insats i OS-finalen?
Att världstvåorna Tyskland inte har med någon spelare, trots att Okoyino da Mbabi gjort 17 mål i EM-kvalet, visar hur lite årets övriga verksamhet räknas.
De enda som nominerats för insatser utanför OS är Marta och Camille Abily. Fransyskan är med för att hon blev matchens lirare i Champions League-finalen, medan Martas nominering mest verkar bero på tidigare meriter.

Homare Sawa

Homare Sawa

Martas nominering är alltså högst tveksam. Fast den allra mest omotiverade nomineringen är utan tvekan den av Homare Sawa. Fjolårets vinnare var skadad hela våren, och hann aldrig komma i form till OS.
I stället bars ju det japanska laget där av Ogimi, som dessutom fortsatt att vara dominant i Frauen-Bundesliga i höst. När Sawa är med på Ogimis bekostnad tycker jag nästan att juryn odugligförklarar sig själv.

Här är alla kandidaterna:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Megan Rapinoe
* Carli Lloyd
* Miho Fukumoto
* Homare Sawa
* Aya Miyama
* Christine Sinclair
* Marta
* Camille Abily

När det gäller kategorien årets coach finns som väntat inte Thomas Dennerby med bland de tio nominerade. Däremot är förstås Pia Sundhage med.

Rysare när Vero sköt Spanien till EM

Publicerad den av
Svara

Första halvlek var usel. Resten av matchen var inte så välspelad den heller. Men vilken rysare det blev.

Skottland var klart för EM ända in i förlängningens övertids allra sista sekund. Då gjorde Tyresös Veronica Boquete 3–2 på en strumprullare – och sköt Spanien till EM-slutspel.

Det har inte varit några roliga dagar i Spanien för skotsk fotboll. I går föll Celtics herrar i matchens sista spark mot Barcelona. I dag föll damlandslaget på matchens sista spark i EM-playoff.

Men det var alltså sanslöst nära att ett fegt spanskt lag förlorat. För Skottland klev fram direkt efter paus, och Emma Mitchell tryckte in 1–0 efter ett fint högeranfall i 62:a minuten.
Det var målet som väckte Spanien. För tolv minuter senare kvitterade Adriana Martin Santamaria. Målet var snyggt. Hon klev in från vänsterkanten och vred in bollen i bortre hörnet.

Men spanjorskorna lyckades inte göra några fler mål – trots bra lägen. Och på tillägg av ordinarie tid så fick Skottlands inhoppare Eilish McSorley öppet mål. Hon stötte dock bollen utanför – och det blev förlängning.
Det kändes som fördel Spanien, men det var Kim Little som gjorde första målet. Med 22 minuter kvar att spela hade Skottland 2–1, och Spanien behövde göra två mål till.

Jag är ingen expert på spanska. Men jag vet vad kommentatorerna menade när de gång på gång upprepade mantrat ”Vamos Espana”.

I minut 113 smällde Silvia Meseguer i väg en bomb, som satt i bortre hörnet. Sju minuter kvar – och 2–2. På slutet vräkte Spanien på med allt de hade. Och i minut 119 pekade domare Bibiana Steinhaus på straffpunkten sedan ett skott träffat Rhonda Jones armar.

Veronica ”Vero” Boquete

Straffen tog Vero hand om. Hon slog den högt till vänster. Men Skottlands målvakt Gemma Fay gjorde en fantastisk räddning – och såg ut att bli stor kvalhjältinna.

Men en strumprullare från Vero i minut 122 ändrade riktning, och letade sig in i nätet bakom Fay. Det var matchens absolut sista spark. För det slogs inte ens en avspark efteråt.
Förstås otroligt snöpligt och olyckligt för Skottland. Och lika turligt och skönt för Spanien.

I EM lär Spanien dock få det svårt. Jag har på datorn haft på träningslandskampen Holland–Frankrike i ett fönster bredvid Spanien–Skottland. Och det var sanslös skillnad i tempo och intensitet. Den matchen slutade för övrigt med 1–1 efter ett fint frisparksmål från Sherida Spitse och kvittering på ett distansskott från Eugenie Le Sommer. I båda fallen var målvaktsinsatserna tveksamma. Inte minst vid kvitteringen, som Loes Geurts absolut borde ha tagit.

Höjdpunkter från matcherna finns här. Först Spanien–Skottland, sedan Holland–Frankrike.

Trist EM-playoff i Madrid

Publicerad den av
Svara

Jag har nu sett en halvlek av Spanien–Skottland i EM-playoff. Och på samma sätt som jag i natt undrade över hur vi skall kunna rå på ett urstarkt Tyskland, så undrar jag hur vi skall kunna undvika att slå de här båda lagen.

För det är en väldigt dålig match, mellan två lag som känns högst begränsade. Ställningen är 0–0, och länken till direktsändningen hittar du här.
Tyresös Veronica Boquete spelar som toppforward för spanjorskorna, och har hittills inte uträttat något alls. Hon har knappt haft bollen. Favorittippade Spanien har faktiskt bara haft ett avslut mot mål. Det var matchens bästa chans – ett friläge för Adriana Martin Santamaria på övertid.

Skottland har både (Kim) Little och (Rachel) Small i sin startelva, men har inte varit mindre i första halvlek. Tvärtom tycker jag att det är fördel skotskorna som haft två bra lägen. Först sköt stora och starka Jennifer Beattie strax utanför från nära håll. Sedan nickade Rhonda Jones från nära håll, dock utan att få tillräcklig kraft på avslutet.

Jag saknar verkligen Potsdamspelaren Lisa Evans i den skotska elvan. Kanske kommer hon in efter paus. Hon har fart i benen, och är det något den här matchen behöver så är det fart. För första halvlek var alltså dödstråkig.

Nu 19.00 börjar för övrigt också vänskapslandskampen Holland–Frankrike. Den går att se med holländsk kommentator på den här länken.

Ny proffsliga i USA inom några dagar

Publicerad den av
1

Under halvtidsvilan av USA–Tyskland hade tv-kanalen NBC en intervju med USA:s fotbollsförbunds ordförande Sunil Gulati.

Där sa Gulati att han trodde att förbundet innan den 1 november dels kommer att kunna presentera Pia Sundhage:s efterträdare. Dels kunna presentera en ny proffsliga efter WPS.

Ligan skulle ha jobbats fram i samarbete med Kanadas fotbollsförbund. Det kommer att bli intressant att få höra ambitionsnivån på ligan. För det här är förstås ett hot mot damallsvenskan, nu när många damallsvenska lag får backa i sin satsning.

Hur skall vi kunna rå på Tyskland?

Publicerad den av
1

Fantastiska Dzsenifer Marozsan har just gjort två mål och ordnat 2–2 för Tyskland i den andra matchen av två mot USA.

Det allmänna intrycket är att det här var två lag som spelade fotboll på en väldigt mycket högre nivå än vad Sverige gjorde tidigare i dag. En väldigt mycket högre nivå.

Utöver de sista tio–tolv minuterna, då spelet var rätt hafsigt, så höll passningsspel, skarvningar, bollmottagningar och anfallsuppbyggnad – ja, allt – en mycket högre kvalitet än vad Sverige visade i mötet med Schweiz. Det trots att det spöregnade över Rentschler Field i Hartford, vilket gjorde underlaget halt och svårhanterat.
Man behöver inte ha ett speciellt tränat öga för att se att USA–Tyskland spelar på en annan nivå än Sverige.

Och att vi skall vara ikapp Tyskland till sommarens EM känns orimligt. Fast samtidigt: det är skillnad på att vara bättre totalt sett, och att slå dem i en enstaka match på hemmaplan.

Till dagens match. Den timme jag såg var tyskorna bättre än USA spelmässigt sett. Man skapade tillräckligt med chanser för att vinna. Marozsan, som kom in i halvtid, behövde bara drygt två minuter innan hon utnyttjade ett sanslöst grovt misstag från Christie Rampone, och iskallt rullade in 1–1. Se det här.

USA skapade inte mycket efter paus. Men Alex Morgan:s snabbhet gör att man aldrig kan räkna bort de olympiska mästarinnorna. Och det var just Morgan som sprang sig loss till vänster, och fixade 2–1-målet. Hon gjorde inte målet själv, utan spelade snett-inåt-bakåt, där Tobin Heath kom och bredsidade bollen i tomt mål. 2–1-målet ser du här.

Men det var alltså Marozsan som fick sista ordet. Hon vände upp utanför straffområdet, ryckte ifrån Rampone, och smällde in kvitteringen med en distinkt vänsterkanon. Ett riktigt snyggt mål, som finns att se på den här länken.

Tyskland kom återigen till spel utan Celia Okoyino da Mbabi. Men det finns så mycket talang i laget även utan deras skyttedrottning. Förbundskapten Silvia Neid har kommit långt i sin generationsväxling. Hon matchade exempelvis tre spelare från U20-VM-laget. Utöver Marozsan även Luisa Wensing och Lena Lotzen.

Känslan är att Tyskland har lika grym bredd i sin trupp som USA. Just nu ser jag inte hur vi skall kunna ha en chans att lyfta vårt landslag till Tysklands nivå. För det var så stor skillnad mellan de två matcherna jag sett i dag att man kunde tro att det var en allsvensk och en division II-match.

Men vi får väl hoppas att Pia Sundhage verkligen kan trolla…

Morgan till Wambach – igen

Publicerad den av
Svara

Litade på fel webbsida, och misstog tiden för USA–Tyskland med drygt en halvtimma. Har således bara sett mindre än en kvart av den första halvleken.

Men jag har sett målet. För det kom ju i halvlekens allra sista minut. Och det följde ett bekant upplägg. Alex Morgan sprang sig loss till vänster och slog ett inlägg. I straffområdet fanns Abby Wambach på rätt ställe, och kunde nicka in sitt 148:e landslagsmål. Se det här.

Wambach har nu bara tio mål kvar till Mia Hamm:s landslagsrekord.
Den här gången hade hon lite tur. Morgans inlägg styrde nämligen på en back, och ställde det tyska försvaret. Varken  målvakten Nadine Angerer eller vänsterbacken Babett Peter hann anpassa sig efter styrningen.

Läcker rysk löpning leder mot EM

Publicerad den av
Svara

Sverige under Pia Sundhage har sparkat igång EM-förberedelserna. Se höjdpunkter därifrån på det här klippet. Men tre länder väntar fortfarande på sina biljetter till mästerskapsslutspelet i Sverige 2013.

I morgon och på torsdag får vi veta vilka tre länder det handlar om. Eller ja, det ser ju ut som att det skall bli favoritsegrar för Spanien, Island och Ryssland. Men osvuret är ju bäst.

I morgon 18.00 möts Spanien och Skottland i Madrid. Matchen direktsänds här. Från det här fylliga klippet med höjdpunkter från den första matchen på Hampden Park kan man ana sig till att spanjorskorna var minst dåliga då. Jag skriver minst dåliga eftersom 1–1-mötet inte ser ut att ha varit speciellt välspelat.

Jag såg också att Skottlands svenska förbundskapten Anna Signeul var upprörd över att hennes lag inte fick en andra straff. Som jag ser det skall hon vara glad att de ens fick en. För jag tycker inte att någon av de båda spanska handpåläggningarna är av sådant slag att de skall bedömas som straff.
Förutsatt att bollen tar på armen – vilket är svårt att slå fast på klippet – är däremot spanjorskornas straff rätt dömd. För där har den skotska försvararen så lång tid på sig att hon inte skall behöva få bollen på sin arm.

På torsdag spelar först Ryssland mot Österrike klockan 16.30. Där har ryskorna mer än bara ena benet i EM-slutspelet. 2–0 borta i St Pölten lät ju hur säkert som helst.

Men när man noterar att Österrike hade 12–3 i skott på mål, och 10–4 i hörnor så känns ju 0–2 som ett rent rån. Men effektivitet är ju en avgörande faktor i fotboll. Och ryskorna var verkligen effektiva. Det syns på det här klippet med höjdpunkter. Där kan man även ana viss orutin i Österrikes backlinje.

Själv njuter jag av den fina löpningen av Rysslands toppforward – jag tycker det ser ut som 2–0-skytten Natalia Shlyapina – vid lagets 1–0-mål. Se hur hon lurar i väg Österrikes mittback och öppnar en jätteyta för målskytten Olga Savchenkova mitt framför målet.

Slutligen leder ju Island med 3–2 efter bortamötet med Ukraina. Returen spelas på torsdag 20.30 i Reykjavik.
Det skall förstås väldigt mycket till för att isländskorna skall tappa det. För 3–2 är nästan ett lika bra resultat på bortaplan som 2–0.

Seger – men inte mycket till värdemätare

Publicerad den av
Svara

3–0 mot Schweiz efter mål av Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Antonia Göransson. Det var vad man kan förvänta sig av landslaget. Varken mer eller mindre.

För Schweiz av aktuell standard är ingen riktig värdemätare. Inte alls. Ett lag som nyligen förlorat mot Rumänien och Kazakstan måste vi slå med några måls marginal. Och det gjorde vi ju.

Hur skötte sig då de spelare som fick chansen?

Det är svårbedömt, eftersom motståndet var för dåligt. Vi måste bygga ett lag som kan stå upp när motståndaren heter Tyskland, England eller Frankrike. Alltså när man även tvingas spela försvarsspel. I dag var det 98 procent anfallsspel.
Och kvaliteten på anfallsuppbyggnaden var ibland en bra bit ifrån EM-klass. Mot de tre nämnda nationerna hade vi garanterat åkt på många livsfarliga kontringar. Och sannolikt ett par baklängesmål.

Men till spelarkritiken:

Sofia Lundgren var felfri i målet. Hon ställdes i och för sig inte på så många svåra prov. Men hon jobbade långt ut, och avstyrde anfallen på ett tidigt stadium.

Nilla Fischer gjorde en utmärkt insats i mittförsvaret. Själv har jag sett matchen från tv:n vilket gör att man inte får någon helhetsbild. Men en kollega på plats på Myresjöhus arena var imponerad både av hennes positionsspel och av hennes rörelseschema. Lovande.

På mittfältet gjorde Johanna Almgren en stabil insats, med bra kvalitet i passningsspelet.
På topp vann Asllani matchen i matchen mot Jakobsson om platsen bredvid Lotta Schelin.

Slutligen visade våra båda kaptener och tänkta stjärnor, Schelin och Caroline Seger, väl däremot inte den stjärnstatus som Pia Sundhage vill tillskriva dem. Framför allt vill man se mer glädje och självförtroende i Schelins ögon. I dag tyckte jag att jag mest såg osäkerhet.

Drömstart för Sundhage. Men sedan?

Publicerad den av
1

Pia Sundhage fick bästa möjliga start som svensk förbundskapten. Fint framspelad av Kosovare Asllani kunde Sofia Jakobsson ge Sverige ledningen redan efter 37 sekunder.

Men sedan?

Visst borde Sverige ha gjort något mer mål. Framför allt har Lotta Schelin haft två lägen som varit för bra för att missa båda.
Men totalt sett tycker jag inte att det har varit speciellt bra från svensk sida. Tvärtom känns det som att bristen på bollvinnare periodvis är ganska tydlig. Minns att Schweiz förlorat mot både Rumänien och Kazakstan i höst. Det är inga styrkebesked.

Och schweiziskorna tillåts periodvis både vårda boll, och komma i halvfarliga framstötar. Såväl Lara Dickenmann som Ramona Bachmann har haft farliga inspel.
Även om Sofia Lundgren inte behövt göra några räddningar, så har det sett lite passivt ut bakåt för svensk del.
För som jag ser det borde vi kunna sno bollen lite oftare av schweiziskorna i deras uppbyggnadsfas, och ställa om i farliga kontringar. I den första halvleken har vi nästan uteslutande haft anfall mot samlat försvar.

Men det kanske blir bättre efter paus…

Fischer mittback i Sundhages premiärelva

Publicerad den av
4

Pia Sundhage har presenterat sin första startelva som svensk förbundskapten. Den innehåller oväntade namn i alla lagdelar.

Här är en snabbanalys lagdel för lagdel.

När det gäller målvaktsfrågan trodde jag på Kristin Hammarström, men det är ändå ingen skräll att valet fallit på Sofia Lundgren. Motiveringen ”bäst på träning” känns dock inte så bra. För är det någon roll där träning och match är annorlunda så är det målvaktens.

I backlinjen spelar Nilla Fischer mittback i stället för Sara Larsson. Det var oväntat.

På mittfältet får Johanna Almgren chansen till höger. Som boråsare känner jag Almgren väl, och unnar henne all framgång. Det hindrar inte att jag är förvånad över att hon får starta. Jag trodde faktiskt att hon till och med riskerade att ställas utanför truppen.
På den andra kanten spelar Kosovare Asllani. Även det känns konstigt, då ”Kosse” uttalat att hon trivs bäst centralt. Samt att Marie Hammarström faktiskt var Sveriges särklassiga poängdrottning i OS. Nu får Hammarström inte ens chansen på bänken. Känns konstigt.

Slutligen får Sofia Jakobsson chansen att starta bredvid Lotta Schelin på topp. Det är ju ingen skräll.

Men min uppfattning är ändå att Sundhage har valt ett alldeles för offensivt balanserat lag. Sju offensivt orienterade spelare, och bara tre defensivt, kan möjligen funka mot Schweiz. Men för att vinna titlar behövs det fler än tre spelare som kan agera bollvinnare.

Startelvan i sin helhet: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Johanna Almgren, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.

Avbytare: Kristin Hammarström, Annica Svensson, Sara Larsson, Antonia Göransson, Susanne Moberg, Emmelie Konradsson och Elin Rubensson.

Utanför matchtruppen står således Carola Söberg, Malin Levenstad, Stina Segerström, Marie Hammarström och Jessica Landström.

Kaptensvalen visar Sundhages riktning

Publicerad den av
2

Pia Sundhage har redan tagit ut sina lagkaptener. Det blir Caroline Seger och Lotta Schelin. Jag förstår tanken, och hoppas att den faller väl ut.

Men under OS visade inte duon Seger/Schelin att de är kaptensämnen. Jag tänker på att att de gick ut omgående efter kvartsfinalförlusten mot Frankrike och ville ha byte av både förbundskapten och spelsystem.
Jag vill ha kaptener som tar fullt ansvar på planen. För sig själva, och för laget. Kaptener som inte skyller ifrån sig efter slutsignalen, utan står rakryggat och svarar på alla frågor.

Jag har således frågetecken för våra nya lagkaptener. Och jag är inte ensam.

Men jag förstår Pia Sundhages tankegång. Hon vill att Schelin och Seger skall vara lagets stjärnor. Och då måste hon ge dem fullt förtroende från början. Genom att ge dem bindeln sätter hon också press på dem att verkligen ikläda sig rollen som spelarna som bär vårt landslag. Jag hoppas verkligen att Sundhages tanke funkar.

Fördel Island och Spanien – och kryss i prestigemöten

Publicerad den av
Svara

Som väntat är det fördel för Island och Spanien i EM-playoffet.

Isländskornas läge är bäst, då de vann med 3–2. Men de kunde fått med sig ett ännu bättre utgångsläge till Reykjavik. För efter 25 minuter hade man skaffat sig en 2–0-ledning via mål av Kartin Omarsdottir och Holmfridur Magnusdottir.

Å andra sidan var Ukraina ikapp efter 51 minuter, då Tatyana Romanenko och Tetyana Chorna gjort varsitt mål. Men Island reste sig, och speciella målskytten Margret Lara Vidarsdottir gjorde segermålet i en match som verkar ha varit spelmässigt jämn.
Vidarsdottirs mål innebär att Ukraina måste göra minst två mål i returen för att kunna nå EM-slutspelet. Island har alltså skaffat sig ett kanonläge att kvala in till slutspelet i Sverige.

Mellan Spanien och Skottland slutade det 1–1 på Hampden Park inför 4058 åskådare – nytt publikrekord för det skotska landslaget.

Kim Little gav skotskorna ledningen på straff, sedan Erika Vazquez tagit med hands i eget straffområde.
Adriana kvitterade. Hon missade sedan en straff efter en skotsk hands (Rhonda Jones) i första halvlekens slutminut. Dessutom hade Adriana en boll i ribban efter paus.

Spanien hade alltså chanser att vinna, trots att storstjärnan Veronica Boquete satt på bänken under hela matchen.

Men 1–1 borta är ett helt ok resultat. Det innebär ju att Skottland måste göra minst ett mål på bortaplan för att avancera. Det är ju Spanien som går vidare på 0–0.

* Mer landslagsfotboll. Frankrike och England spelade 2–2 inför 5914 åskådare i en av två prestigeladdade vänskapsmatcher. Engelskorna gjorde matchens två första mål före paus. 0–1-målet var i högsta grad sevärt. Världens för tillfället klart målfarligaste vänsterback, Stephanie Houghton, laddade stora kanonen på frispark. Och bollen borrade sig in i bortre krysset. Njut av drömmålet via den här länken.

0–2 var ett nickmål från Jill Scott. Se det här. Marie-Laure Delie gjorde båda Frankrikes mål i den andra halvleken. Det första kom efter slarvigt engelskt spel. Se det här. Och kvitteringen var en fin lobb, sedan den inbytta, engelska andramålvakten Siobhan Chamberlain hamnat på halvdistans.

* I det andra prestigemötet, USA–Tyskland, gjorde Abby Wambach och Anja Mittag målen redan den första kvarten.

Wambach styrde in ett inspel – eller möjligen skott – från Alex Morgan. Se det här.
Mittag sprang igenom centralt och lobbade läckert bollen över Hope Solo. Ett mål av högsta världsklass, som du kan se här.
1–1 var alltså också ställningen efter full tid. Det var ett logiskt resultat i halvtid, då det så långt var jämnt chansmässigt. Simone Laudehr och Lauren Cheney hade varsitt kanonläge att utöka sina lags målskörd. Men efter 90 minuter borde Tyskland ha vunnit.

För i paus gjorde lagen tre byten vardera. Det föll ut bäst för tyskorna, som anförda av inhopparen Kim Kulig tog över matchen. Även om USA aldrig var ofarligt skapade tyskorna de bästa chanserna. Både Verena Faisst och Mittag hade kanonlägen mitt i halvleken.
På slutet blev det ytterligare en mängd byten, som gjorde att matchbilden jämnades ut en aning. Fast det var ändå Tyskland och Alexandra Popp som även hade den sista riktigt feta chansen att avgöra. Se den och alla andra höjdpunkter i det här klippet.

Inför EM-slutspelet är det intressant att se hur Silvia Neid håller på att föryngra sitt lag. Tyskland har en uppsjö av duktiga spelare som är under 25 år.
Faktum var att man långa stunder glömde att laget saknar sin skyttedrottning Celia Okoyino da Mbabi i dubbellandskamperna mot USA. Tyskorna blir självklart stora guldfavoriter i nästa års EM.

Som vanligt på USA:s Fan Tribute Tour var det fullsatta läktare. Den här gången 19522 åskådare på Toyota Park i Chicago. Imponerande.

Här är min startelva mot Schweiz

Publicerad den av
2

Pia Sundhage har gjort klart att det är 4-4-2 som gäller. Det känns bra. För det stämmer ju perfekt med mina önskvärda förändringar i landslaget inför EM.

Redan i mitten av augusti föreslog jag ju 4-4-2. Då föreslog jag även ett målvaktsbyte. Så blir det ju också, fast tyvärr blev framtvingat efter Hedvig Lindahl:s tråkiga korsbandsskada.

Kristin Hammarström

Jag blir mer och mer övertygad om att Kristin Hammarström är den målvakt som Sundhage bör satsa på. Utöver missen i supercupfinalen i våras har jag inte sett Hammarström släppa in ett enda ”lätt” mål i år.
I cupfinalen i förra veckan var hon tvärtom lysande. Och vi behöver en trygg målvakt, som är bäst när det gäller.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

I backlinjen fortsätter vi att ha stora problem på ytterbacksplatserna. Sara Thunebro är trots obefintlig speltid i Frankfurt ohotad på vänstersidan. Som jag ser det finns det inte ens någon som är nära att konkurrera ut Thunebro.
Till höger testade Thomas Dennerby några gånger att köra med Emma Berglund. Jag skulle gärna se att det testet återupptas. För till EM är ju Charlotte Rohlin förhoppningsvis tillbaka i form. Och då vill jag se Rohlin och Sara Larsson som mittbackspar.
Mot Schweiz hade jag helst sett Larsson ihop med Amanda Ilestedt. Men i Malmötalangens frånvaro får det duga med Larsson och Stina Segerström.

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.

Sundhage har pratat om att hon vill se mängder av löpningar, och att hon älskar när det går att spela på spelare som kommer bakifrån med fart. Det gör att jag formerar mittfältet så här: Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström.
Göransson har visat sig funka bra till höger i Potsdam. Hon är den ultraoffensiva spelaren på mittfältet. Hammarström är bolltrygg, och har en fantastisk vänsterfot. Hon var vår klart bästa poängspelare i OS, och bör beredas plats i laget.
Centralt bör vi satsa på två tvåvägsspelare. Därmed försvinner Caroline Seger ur startelvan.
På ett sätt är det synd. För jag älskar verkligen Segers bolltouch. Den är bäst i Sverige. Men hon måste öka sin arbetskapacitet. Och det rejält. Kan Sundhage få Seger att springa, då är Tyresömittfältaren högst välkommen tillbaka in i startelvan.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Slutligen forwards. Här är Lotta Schelin given. Det har Sundhage redan sagt, och det håller jag förstås med om. Vem som skall spela bredvid är en intressant fråga. Jag har sett att vissa föreslår att vi skall köra med en utpräglad bollmottagare jämte Schelin.
Det tycker inte jag.
Vi såg på VM i fjol att Sverige blev som bäst med Josefine Öqvist bredvid Schelin. Alltså med två snabba djupledslöpare på topp. Det tror jag även är melodin framöver. Snabbhet är nämligen viktigare inom damernas fotboll än inom herrarnas.
En av de tunga orsakerna är att planen relativt sett är tio procent längre för damerna. Alltså är det svårare att krympa ytor inom damfotbollen.

Nu är Öqvist inte med i år. Men både Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är utmärkta alternativ. I dagsläget känns Asllani hetast, och hon bör få chansen mot Schweiz. Men framöver tror jag att Jakobsson kommer att ta platsen bredvid Lyonstjärnan.

Här är min önskeelva i sin helhet:
Kristin Hammarström – Emma Berglund, Sara Larsson, Stina Segerström, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.

Och här är den startelva jag tror det blir:
Hammarström – Lina Nilsson, Berglund, Larsson, Thunebro – Sofia Jakobsson, Fischer, Caroline Seger, Göransson – Schelin och Asllani.

Slutligen noterar jag att landslaget börjat satsa på videoklipp a la USA. Det gör mig glad. Här är ett reklamklipp inför tisdagsmatchen, och här en intervju med Kosse.

Fotbollsgalan och diamantbollen

Publicerad den av
3

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?