Antalet svenska utlandsproffs ökar. I mitt inlägg om Kosovare Asllani:s flytt till Paris skrev jag att jag tycker att det är bra för landslaget.
Då menade jag att det var bra på kort sikt, eftersom att jag tror att Asllani kan utvecklas ytterligare av flytten. Hon har i och för sig redan varit i väg på ett äventyr i USA, men det här är skillnad på många sätt.
Inte bara att hon är några år äldre, och borde vara mer redo på så sätt. Utan även att hon måste lära sig ett nytt språk, en ny kultur och en annan slags fotboll.
För några veckor sedan kändes det som att antalet svenska utlandsproffs skulle minska den här säsongen. Men sedan dess har flera spelare tagit klivet till främmande ligor. Jag har säkert missat några. Men här är en lista med några namn:
* Tyskland:
Antonia Göransson, Turbine Potsdam
Sara Thunebro, FFC Frankfurt
* Frankrike:
Lotta Schelin, Olympique Lyonnais
Kosovare Asllani, Paris Saint-Germain
* Ryssland:
Sofia Jakobsson, WFC Rossiyanka
Linnea Liljegärd, WFC Rossiyanka
* Italien:
Stephanie Öhrström, Bardolino Verona
Maria Karlsson, Bardolino Verona
* Finland:
Karolin Pettersson, Åland United
Helén Eke, Åland United
Jennifer Egelryd, Åland United
Frida Thilén, Åland United
Apropå våra utlandsproffs skrev Caroline Seger så här på sin twitter i går:
”Att spelare som Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Sofia Jakobsson med flera vågar testa sina vingar samt har möjligheten att spela utomlands är stort. Äntligen vågar klubbar satsa och fler spelare få chansen att leva sin dröm. Alla som säger eller tycker annat borde tänka om. Damfotbollen går framåt och små tjejer kan få fler förebilder samt träna å våga drömma om att en dag bli professionell fotbollsspelare. Tänk efter innan ni klankar ner på dem eftersom det kan vara din dotter som väljer att förverkliga den drömmen.”
Det är ett inlägg man kan ha många åsikter om.
Den enda jag tänker fördjupa mig i är att det är stor skillnad på vad som är bra för våra svenska landslagsspelare, och vad som är bra för svensk damfotboll.
Redan nu spelar alla de bästa offensiva spelarna i det svenska landslaget i utländska klubbar. Det gör att damallsvenskan i stället domineras av utländska toppnamn. Kika bara på toppen av seriens skytteliga, och märk att den innehåller väldigt många utländska spelare.
Och när toppklubbar som Lyon, Paris SG, Barcelona, Bayern München, Arsenal, Ajax och så vidare börjar ta sina damlag på allvar är vi i fara.
De budgetar som håller på att driva alla damallsvenska föreningar i konkurs är småslantar för nämnda storklubbar.
Det är ingen tvekan om att toppklubbarna på kontinenten kan köpa sönder damallsvenskan. Och i så fall riskerar vår storhetstid snart vara över. Då kommer vårt landslag ganska snart ha tappat sin position topp tio på världsrankingen.
För Sverige är en väldigt liten nation. Och en stark damallsvenska är vår enda chans att kunna bibehålla ett starkt landslag.
Snacket om att de många utländska spelarna står i vägen för svenska talanger är så dumt. Att ha drygt 60 internationella toppspelare i högstaligan är tvärtom en fantastisk tillgång för svensk talangutveckling. Det innebär ju att drygt 150 svenska spelare dagligen får träna med och studera stjärnorna.
Jämför med hur det ser ut i vårt grannland Norge. De har en liga som nästan uteslutande innehåller inhemska spelare. Följden är att supertalanger som Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg redan är dominanta i toppserien vid 17 års ålder. De har liksom redan nått så långt man kan på hemmaplan, och måste flytta utomlands för att ta nästa kliv.
Sveriges guldmedaljörer från F19-EM kan däremot lugnt stanna i damallsvenskan. För här går det att utvecklas till världsstjärna.
Här har svenska fotbollstjejer en gigantisk fördel mot våra fotbollskillar. För i herrarnas allsvenska kan du inte bli en internationell toppspelare. Det går inte. Där måste du flytta utomlands för att ta sista klivet.
En blogg om internationell damfotboll 