Etikettarkiv: Pia Sundhage

Fantastisk start – och rättvis ledning

Publicerad den av
2

Sverige har 1–0 i paus mot Ryssland och Lotta Schelin har gjort målet – så långt allt bra. Eftersom Pia Sundhage har ett 100-procentigt förtroende för Schelin är det ju skönt att hon har fått göra målet.

Men sanningen är ju den att under de första 21 minuterna var Schelin Sveriges sämsta spelare. I den 22:a var sedan den ryska målvakten Tatyana Shcherbak ute och hängde tvätt på en inläggsfrispark från Magdalena Eriksson – och Schelin blev målskytt.

Efter det har Schelin sett piggare ut. Däremot har Stina Blackstenius, som startade piggt helt försvunnit ur matchen under halvlekens andra halva.

Sveriges matchupptakt var för övrigt fantastiskt bra. Jag hade 4–0 i kvalificerade målchanser redan efter tio minuter. I paus är det 7–0 i den statistiken. På slutet, när Sverige tappade lite i tempo, var ryskorna framme några gånger, och var nära att späcka nollan i målchanskolumnen.

Så Sverige måste vrida upp tempot igen i andra halvleken, och helst döda matchen med ett par mål till. Personligen hade jag gärna sett ett byte på Olivia Schough, som var pigg första sex–sju minuterna, men sedan har tappat stinget.

Schough och Blackstenius från start

Publicerad den av
2

Jag har efter många om och men kommit till rätta på pressläktaren på Stadion De Adelaarshorst i Deventer, normalt hemmaarena för Go Ahead Eagles i Eresdivisie.

Det är en liten och rätt mysig liten arena. Dock verkar inte Deventerborna tycka att vi främlingar skall kunna hitta hit. Det fanns nämligen inte en enda vägskylt till stadion, inte ens i sista korsningen, 100 meter från läktarna.

Och här inne är säkerhetspersonalen galen. Fotograferna, som skall stå inne i solen fick inte ta med sig vätska.

Jaja. Till de kul sakerna. En är att det var många gultröjade utanför arenan. En annan att jag råkade komma till arenan samtidigt som Peter Gerhardsson. Han hade varit med de damallsvenska tränarna på deras konferens några dagar. Och nu passade han på att se en match om dagen.

Nyss kom så startelvorna. Och Stina Blackstenius som häromdagen var den perfekta inhopparen har nu tydligen blivit en perfekt startspelare. För hon tar platsen bredvid Lotta Schelin. Dessutom går Magdalena Eriksson som väntat in som vänsterback istället för Jonna Andersson.

En mer överraskande sak är att Olivia Schough startar igen på vänsterkanten. Personligen tycker jag att det är en väldigt konstig uttagning. Hon fick en etta av mig i premiären, där jag knappt tyckte hon hade ett rätt. Men Schough fortsätter att ha Sundhages fulla förtroende.

Förvånande dock att inte Fridolina Rolfö får plats i elvan. Sundhage gick och pratade med henne under uppvärmningen på gårdagens träning. Undra om det var då beskedet lämnades.

Här är hela elvan: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough – Lotta Schelin och Stina Blackstenius.

Och här är den ryska elvan, där man skall se upp för Elena Danilova, Ekaterina Sochneva och Elena Morozova:
Tatyana Shcherbak – Elvira Ziyastinova, Daria Makarenko, Anna Kozhnikova, Natalya Solodkaya – Elena Morozova – Ekaterina Sochneva, Anna Cholovyaga, Nadezhda Smirnova, Margarita Chernomyrdina – Elena Danilova.

 

Upp till bevis för Sverige – och Schelin

Publicerad den av
2

I kväll spelar Sverige måstematch mot Ryssland i Deventer. Det är en match vårt landslag skall vinna, och det är även en typ av match Sverige brukar vara bra på att vinna.

För är det något landslaget varit riktigt bra på under senare år så är det att ta tre poäng i matcherna mot lägre rankade lag. Det är inte alltid vackert, och det blir alltmer sällan stora segrar, men det blir segrar.

Och det viktigaste i kväll är att vinna. Gör Sverige ett mål mer än Ryssland är det tillräckligt.

Samtidigt har Ryssland det sämsta försvaret Sverige kommer att stöta på under det här EM-slutspelet. Skall vårt lag hitta någon form av självförtroende i motståndarnas straffområde är det i kväll det skall ske.

I min krönika i Borås Tidning skrev jag i dag om att det är upp till bevis för Lotta Schelin. Det är i matcher som den här hon måste visa att hon kan leva upp till det 100-procentiga förtroende som hon får från Pia Sundhage.

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Om inte Schelin gör en bra insats i kväll borde Sundhage ta en rejäl funderare kring användandet av som ena lagkapten. Fast det verkar ju i och för sig Sundhage redan har gjort. Att hon testat Schelin som kantspelare på träning är ju ett tecken på att funderingar pågår.

Och tanken att använda Schelin på kanten är inte så dum. Hon är duktig när hon kommer rättvänd, och från kanten blir hon det mer naturligt. Men det där handlar mer om matcher mot högt upptryckta försvar. I dag gissar jag att Ryssland kommer att ställa sig långt ner på egen planhalva.

Då blir inläggsspelet viktigt. Och då skulle jag personligen föredra att Sundhage startat med Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius som forwards och med Pauline Hammarlund som yttermittfältare. På så sätt skulle Sundhage ha inne alla de spelare som är bäst på inlöp i straffområdet, samt att hon hade haft de bästa huvudspelarna på planen.

Mitt förslag kommer ju inte att bli verklighet, för Sundhage kommer att spela Schelin. Men då gäller det att hitta ett spelsätt som passar Rosengårdsforwarden. För även om Schelin har blivit bättre på att nicka är hon inte en spelare man matar inlägg mot. Jag hoppas att Olivia Schough får vila mot Ryssland, hon är ju nämligen ännu sämre på att nicka. Och de båda är är dessutom dåliga på att tajma sina löpningar i straffområdet.

Nilla Fischer

Bristen på hot i spelet gör att fasta situationer i allmänhet och hörnor i synnerhet har blivit Sveriges enda riktigt bra anfallsvapen under Sundhages ledning. Jag skrev i ett tidigare inlägg att Nilla Fischer har varit första svenska målskytt i tre raka mästerskap. Det var fel, och har korrigerats. Hon har ju till och med varit första svenska målskytt i fyra raka mästerskap. Det säger ju en hel del om hur Sverige gör sina viktiga mål.

Om jag kort återvänder till punkten inlöp hoppas jag att Caroline Seger i kväll är lika kompromisslös i sina löpningar in i straffområdet som hon var mot Skottland – för där var Seger för en gångs skull ett bra svenskt offensivt vapen.

Det ryska laget är inte ofarligt, men gör Sverige sitt jobb skall det bli tre poäng. Men man får inte slarva. I det här mästerskapet har de mindre namnkunniga nationerna visat att de närmar sig de stora. Det har ju inte minst Norge fått känna på.

Därmed har vi hamnat i jämna grupp A. Det var på förhand den mest ovissa gruppen, och inför slutomgången har alla fyra lagen kvar möjligheten att gå vidare. Även om den norska chansen är rätt liten.

Men inte ens Nederländerna kan känna sig säkra på avancemang. Förlorar de exempelvis med 1–0 mot Belgien samtidigt som Danmark vinner med 2–0 mot Norge är värdnationen ute.

Faktum är att Belgien har ett rätt bra läge att gå vidare, även om man skulle förlora mot Nederländerna. För om Norge vinner mot Danmark med ett eller två måls marginal är Belgien vidare oavsett eget resultat i slutomgången. Och Norge lär ju vara väldigt motiverat att inte lämna mästerskapet mål- och segerlöst.

Men sett till de två första omgångarna är förstås Danmark klara favoriter mot norskorna.

Jag var ju i Rotterdam i går och såg Danmark förlora med 1–0 mot Nederländerna. Hemmalaget hade 20–8 i avslut, men min räkning över riktigt farliga målchanser vann Danmark med 6–4.

Under matchen var det så många spelare och så många saker jag ville studera i de båda lagen, att jag blev lätt splittrad. Den andra halvleken ägnades mest åt att kolla på den nederländska backlinjen, som jag tycker tappade flera nivåer i klass när Mandy van den Berg klev av i minut 54.

Den nederländska förbundskaptenen Sarina Wiegman-Glotzbach förklarade på presskonferensen att bytet gjordes för att Anouk Dekker och Stefanie van der Gragt är ett väldigt väl fungerande mittbackspar. Jag vet inte om jag håller med om det.

Jag tyckte att hemmalaget blev väldigt mycket fegare när van den Berg klev av. Backlinjen föll hela tiden, och man tappade därmed mycket i aggressivitet – vilket danskorna snabbt utnyttjade. Om Pernille Harder och framför allt Sanne Troelsgaard varit effektiva kunde det lika gärna blivit dansk seger.

På presskonferensen överraskade för övrigt den danske förbundskaptenen Niels Nielsen och sa att:

”Jag är glad att Nederländerna vann, för värdnationen behöver gå långt i det här mästerskapet.”

Jag förstår vad han menar. Men det låter ju lite konstigt att tränaren för det lag som just förlorat är glad över att det andra laget tog alla tre poängen.

Något som var väldigt långt ifrån klockrent i matchen var domarinsatsen. Tyska Riem Hussein var inte nära att hänga med i tempot. Dock var hon rätt ute när hon dömde straff till Danielle de Donk. Det ser man tydligt här på reprisbild två:

Kort om första gruppomgången

Publicerad den av
5

En fjärdedel av EM-turneringen är spelad, och alla lag har visat upp sig varsin gång. För och främst kan man notera att det var väldigt jämnt och målfattigt i grupperna A, B och C, medan det som väntat var ganska stor skillnad mellan topp- och bottenlagen i grupp D.

Jag har ju tidigare konstaterat att de flesta lag har börjat lära sig försvarsspel, vilket gör att antalet målfester numera har minskat rätt rejält.

Jag tänkte ge mig på en kort sammanfattning av det vi hittills har fått se. Här är första omgångens…

…bästa lag: Nederländerna och England. Att engelskorna skulle vara bra, det visste jag. Men att Nederländerna höll så hög klass, det var en positiv överraskning som kan bli negativ. Negativ i den bemärkelsen att det ju nämligen kan bli vårt svenska lag som kan komma att ställas mot de orange lejonhonorna i kvartsfinal.

…trögstartade storlag: Både Tyskland och Frankrike hackade i gång sina motorer. När det gäller fransyskorna har spelet hackat i tre raka matcher nu. Börjar det smyga sig in lite osäkerhet i laget, tro? Men man blir inte Europamästare på att imponera i gruppspelet. Det är i utslagningsmatcherna som tyskor och fransyskor skall visa sin klass.

…positiva överraskningar: Nederländerna är nämnda. Därför får det i första hand bli Ryssland och Island under den här vinjetten. Jag trodde inte att ryskorna skulle vara nära att ta poäng i EM. Men efter första omgången leder de grupp B före Tyskland och Sverige. Det var ett helt annat ryskt lag i EM-premiären än det svenskorna krossade i Algarve. Och även om Island förlorade med 1–0 mot Frankrike var ”The Dottirs” mycket starkare och stabilare än jag hade trott. Kul att se.

…svenska utropstecken: En hållen nolla mot Tyskland. Vi har ju nått ett par oavgjorda resultat i tyskkamper genom åren (och sedan ändå förlorat i förlängning). Det är däremot mer sällan som vi håller nollan mot tyskorna. Det här var blott fjärde gången någonsin. Så den väl genomförda försvarsinsatsen i Breda lär har gjort att det defensiva självförtroendet växte ytterligare. Det är förstås viktigt.

…kryss: Sverige–Tyskland 0–0 är enda matchen hittills som slutat oavgjord. Noterbart var även att det var oavgjort, 91–91 i passningar till fel adress. Däremot var det långt ifrån oavgjort i passningar till rätt adress. Där vann Tyskland med förkrossande 465–267. Det innebär att Sverige hade en passningsprocent på 74,6 medan tyskorna hade 84,6. Där har Sverige något att jobba på, samtidigt som det viktigaste inte är att ha bollen mest – utan att använda bollen bäst.

…snyggaste mål: Jordan Nobbs 5–0-volley mot Skottland.

…bästa spelare: Jag satt och funderade över den rubriken inför England–Skottland. Jag tänkte att det kanske får bli någon i Nederländerna, exempelvis Jackie Groenen. Men hon får se sig besegrad. Omgångens spelare blir förstås Jodie Taylor, som byttes ut efter 59 minuter i matchen England–Skottland. På den tiden hann hon bli första tremålsskytt i en EM-match på drygt 20 år.

Slutligen några ord om de 15 minuter vi i media fick se från dagens svenska träning. Alla såg ut att träna för fullt, och det roligaste som hände var när Lilie Persson fick fylla ut en kvadrat, och Pia Sundhage omgående gav henne smeknamnet Morozova.

Kort rapport från dagens träning

Publicerad den av
5

Jag tog en liten promenad på 20 minuter bort till Sportpark Hengelder i förmiddags. Där på Phillip Cocu:s moderklubb SV DCS Zevenaars hemmaarena kör det svenska laget sina träningar under EM.

När det blev spel valde Pia Sundhage att matcha Magdalena Eriksson som vänsterback i startelvan hela tiden. Först körde hon med Julia Spetsmark som vänsterytter, sedan drog förbundskaptenen ner Lotta Schelin på högerkanten, flyttade över Kosovare Asllani till vänster och spelade Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius som forwardspar.

Jag gissar att lösningen med Spetsmark är förstavalet och att Schelin som yttermittfältare är andraval. Samtidigt sa Lilie Persson på presskonferensen att Olivia Schough kommer att vara spelbar på fredag. Hon tränade inte fotboll i dag, så det kanske trots allt blir Schough mot ryskorna.

Personligen hade jag gärna testat Pauline Hammarlund som yttermittfältare mot Ryssland. Hon är en av de svenska spelare som är bäst på inlöp i straffområdet, något det kan bli ganska mycket av mot ryskorna.

En annan notering från dagen var att assisterande förbundskapten Persson berömde den ryska förbundskaptenen Elena Fomina för att denne har vågat plocka bort några äldre, rutinerade spelare och ge plats för yngre.

Stor kvalitetsskillnad på premiärdagen

Publicerad den av
Svara

Den första EM-dagen bjöd på högt och lågt. Först fick vi se en kanonmatch mellan Nederländerna och Norge, sedan en rätt hafsig historia mellan Danmark och Belgien.

Även om jag inte kunde se den andra matchen lika koncentrerat som den första kunde man ju inte missa att det var enorm kvalitetsskillnad. Sett till de här två matcherna blir inte gruppen så jämn som man tänkt sig.

Danskorna kändes minst en nivå sämre än båda lagen i den första matchen. Men de kanske kan få bättre trygghet i spelet framöver, nu när de vunnit måstematchen och man kan spela rätt avslappnat mot Nederländerna på torsdag. Det känns ju nu som att det blir en helt avgörande match om andraplatsen mellan Norge och Danmark i sista omgången. Då är tanken att jag skall sitta på läktaren.

För svensk del börjar som bekant EM i morgon. Vi vet ju redan startelvan, och den känner jag att jag har kommenterat tillräckligt redan.

Så här dagen innan vårt lag kliver in i det största EM-slutspelet hittills känner jag dock att det är läge att skänka några tankar åt de som banat väg för dagens damfotboll.

En av dem är ju Pia Sundhage. Hennes kamp beskrivs väl i den här högst läsvärda ledaren från hennes storasyster Ingalill Sundhage.

Några andra som fick kämpa var pionjärerna i Öxabäcks IF. Det är nu drygt 50 år sedan de skapade Sveriges första ”riktiga” fotbollslag för damer. Här är en skön tillbakablick:

Ett genrep som borde ge Sundhage sömnlösa nätter

Publicerad den av
5

Sverige vann genrepet mot Mexiko med 1–0 utan att imponera. De enda spelarna som jag tyckte var riktigt bra var Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö. Trots det blev Rolfö utbytt i paus. Jag hoppas att det bara handlade om en säkerhetsåtgärd. För som jag ser det överglänste Rolfö exempelvis Lotta Schelin med många klasser.

När det gäller positiv spelarkritik tycker jag även att Olivia Schough gjorde en bra insats sett till hennes normala kapacitet.

Men tyvärr överglänstes ju de positiva sakerna av frågetecknen i går. Det stora frågetecknen var just de ni har kunnat läsa om i den här bloggen tidigare, alltså vänsterkanten och Lotta Schelin på topp.

När det gäller vänsterkanten hade Jonna Andersson på nytt en jobbig dag. Jag har förstått att Pia Sundhage var irriterad i TV12 över att Andersson själv fick bära hundhuvudet.

Jag håller med om att Andersson fick dålig hjälp, både från mittförsvaret och från mittfältet. Problemet här är ju att Linda Sembrant inte har tillräcklig snabbhet för att kunna täcka in bakom, samt att Olivia Schough är flängig och inte speciellt stabil i sin spelstil.

På presskonferensen öppnade Sundhage för att plocka in Magdalena Eriksson på vänsterbacksplatsen, men lade mest kraft på att prata om att man rent taktiskt måste hitta bättre lösningar på kanten.

Bättre lösningar behövs helt klart, och det är bråttom. Det nya tyska laget bygger mer på fart, rörlighet och teknik än tidigare. Tyskorna har givetvis sett var Sveriges akilleshäl finns, och de kommer att överbelasta vår vänsterkant nästa måndag. Det här är något som borde kunna ge Sundhage sömnlösa nätter fram till premiären.

Mexiko överbelastade vår vänsterkant i går, och mexikanskorna var väldigt nära att ha fått utdelning på den taktiken. Mexiko visade även hur känsligt vårt lag är för hög press. Under 30 minuter orkade gästerna hålla uppe sin press.

Under de 30 minuterna såg vårt lag väldigt svagt och segt ut. För att vi skulle klara av att spela förbi pressen backade Caroline Seger ner djupt, vilket gjorde att vi ofta bara hade två spelare högt upp i planen.

Av dem var Schelin oftast placerad så att det inte gick att spela upp på henne. Det var till Rolfö hoppet stod. Och det var också hon som byggde upp alla svenska målchanser i själva spelet. Hon satte upp Jessica Samuelsson här:

Och det var Rolfö som vände upp och satte upp Schough och Samuelsson i det här fina anfallet, som ju dock korrekt vinkades av för offside:

I spelet skapade Sverige även en målchans på slutet, när Schough kom runt på högerkanten. Fast precis som det sett ut under alla Pia Sundhages år som svensk förbundskapten är det på hörnor som Sverige är allra farligast. Även om många slogs bort i går skapade vårt lag som vanligt fler chanser på hörnorna än i spelet.

Det är ett faktum som talar för att Sundhage borde se till att Magdalena Eriksson finns på planen i EM-premiären. Hon har ju både de vassaste högerhörnorna och är ett vapen i luftrummet på vänsterhörnorna.

När det gäller Sundhages byten blev jag lite förvånad över de ändringar som gjordes i paus. Jag förstod inte varför Eriksson skulle spela mittback i en kvart innan hon flyttades ut som ytterback. Om det möjligen var en koll på om Jonna Andersson kände större trygghet med Eriksson innanför sig känns 15 minuter som en väl kort tid för en sådan koll.

Även det andra bytet förvånade lite. Jag tycker att Kosovare Asllani har vuxit ut till en högklassig mittfältare, och min uppfattning är att vi inte har någon klockren ersättare till henne på kanten. Att sätta upp henne på topp är inget bra betyg till alla truppens utpräglade forwards.

Jag hade hellre sett Rolfö få bilda forwardspar ihop med Stina Blackstenius en stund. Men det lär vi inte få se förrän tidigast senare i höst.

Sammanfattningsvis var EM-genrepet en rätt energilös tillställning. Det var många tunga ben i det svenska laget. Den svensk som visade allra störst energi på arenan var nog faktiskt Olivia Schoughs pappa Bertil:

I går spelade även värdnationen Nederländerna sitt genrep. De bjöd på en riktig klang-och-jubel-föreställning mot ett svagt Wales. 5–0 slutade det efter att Lieke Martens bjudit på ett riktigt drömmål och Vivianne Miedema gjort två.

Miedema är ett fenomen. Manon Melis är tidernas målskytt i det nederländska landslaget med 59 landslagsmål. Miedema fyller 21 år i nästa vecka och är redan tvåa i statistiken. Hon passerade 30 landslagsmål redan i fjol och hon närmar sig Melis med stormsteg.

Nederländerna ställs mot Norge i EM:s öppningsmatch på söndag klockan 18.00. I Norge är EM i fara för nyttiga mittfältaren Ingvild Isaksen. Hennes hälskada vill inte släppa, och hon lämnade gårdagens träning i tårar. Tråkigt för Isaksen och Norge om hon inte kan spela i EM.

Två timmar och 45 minuter efter Nederländerna–Norge spelar Danmark och Belgien sina inledningsmatcher i samma grupp.

Båda de senare nämnda lagen har åkt på varsin stjärnsmäll den senaste tiden. Danskorna blev ju överkörda borta mot Österrike i veckan. Och belgiskorna föll med hela 7–0 i Spanien i förra veckan. Belgien tog en halv revansch i förrgår, när man ”bara” föll med 2–0 mot EM-favoriterna Frankrike.

Det var ett resultat som borde gjort de röda flammorna från Belgien mer tillfreds än fransyskorna. Jag lyckades inte hitta någon fungerande länk till matchen, och kan således inte göra någon djupare analys av den. Men kollar man klippet med höjdpunkter ser det ut som att Frankrike hade rätt svårt att skapa riktigt vassa målchanser.

https://www.youtube.com/watch?v=8pdqSwJCBQg

Samtidigt som Frankrike–Belgien spelades Skottland–Irland 1–0. Jag såg stora delar av den matchen. Där stod Irland upp mycket bra, och hade inte varit oförtjänta av ett kryss. Men skotskorna lyckades dock till slut vinna efter ett sent nickmål av Christie Murray.

Personligen gillade jag vad jag såg av 18-åriga Erin Cuthbert (fyller 19 år under första EM-veckan). Chelseaspelaren är en riktigt intressant framtidsspelare.

 

Frågetecknen kvarstår även efter genrepet

Publicerad den av
Svara

Sverige har vunnit med 1–0 i genrepet mot Mexiko. Jag har just skrivit klart min krönika till BT. Där konstaterade jag att alla de frågetecken man hade med sig till Falkenberg kvarstår även efter genrepet.

Pia Sundhage antydde på presskonferensen att det möjligen kan bli någon ändring i startelvan till EM-premiären. Men det kändes inte helt säkert. Kanske kan det bli så att man istället väljer att göra taktiska justeringar för att rätta till de problem som framför allt finns på vänsterkanten.

Nu skall jag ta mig hemåt. En mer ingående analys av matchen kommer, men kanske inte förrän i morgon.

Vem tror Sundhage att hon lurar?

Publicerad den av
6

Om några timmar spelar Sverige sitt genrep inför EM. Jag har roat mig med att surfa runt lite och kolla vad som skrivits i media inför.

Det handlar nästan bara om forwardsfrågan. Till Expressen säger Pia Sundhage att hon inte har något uttalat förstaalternativ som anfallsduo i EM. Det är förstås struntprat, det står ju solklart att Lotta Schelin och Fridolina Rolfö är Sundhages förstaval.

I artikeln säger Sundhage att:

”Så som det ser ut nu kommer vi att rotera på forwardsparet.”

Även om jag tvekar på om det verkligen blir så, hoppas jag att det stämmer. För jag kan tycka att det är klokt. Däremot är jag inte med på det Sundhage säger i Aftonbladet, att Lotta Schelin alltid bör vara på planen. Sundhage verkar tro att Sverige skrämmer motståndarna med Schelin.

”Spontant så vill vi att Lotta är på plan även om vi gör byten. Kanske så kan vi flytta henne till en annan position som hon visade att hon klarade i OS. Hon har den största respekten hos motståndarna. Jag känner själv ”YES” om man spelar mot ett gäng (Tyskland) och de byter ut (Dzsenifer) Marozsán. Men flyttar man henne finns hon fortfarande med på plan. Jag har mycket respekt för den känslan.”

Här fattar jag inte vem Sundhage försöker lura.

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Först vill jag återigen slå fast att jag i nuläget också hade valt Schelin och Fridolina Rolfö som ordinarie forwardspar. Men, och det är ett stort men – jag hade varit beredd att bänka Schelin om hon inte visar form.

För även om Stina Blackstenius haft en tung vår har hon sett piggare ut på sistone. Och Blackstenius har vid tidigare tillfällen visat att hon är en väldigt bra mästerskapsspelare, något man bör ha stor respekt för.

Personligen ser jag Rolfö som mer given än Schelin. Problemet med Rolfö är att hon är skadebenägen, vilket gör att hon måste matchas med klokskap.

Fridolina Rolfö

När det gäller Schelin tycker jag att hon måste visa klass för att få spela. För det här med att Schelins blotta närvaro skulle skrämma motståndare är rent nonsens. Motståndarna är inte dumma, de har koll på verkligheten.

Och verkligheten är att tiden rusat ifrån Lotta Schelin. Medan Dzsenifer Marozsan är nutidens superstjärna, en spelare väl värd att ha respekt för, är Schelin dåtidens stjärna. Rosengårdsforwarden är fortfarande snabb, och hon är en avslutare av världsklass. Problemet är att utvecklingen inom den internationella damfotbollen har rusat ifrån Schelin. Hennes speluppfattning är för dålig, och hon hamnar inte längre i lika många lägen som förr.

För fem–tio år sedan kom man långt med bara snabbhet. Nu har alltfler lag lärt sig grunderna i försvarsspel, vilket ökat kraven på speluppfattning och tajming. Det här blir tydligt om man kollar Lotta Schelins facit i landslaget. Under de två senaste åren har hon gjort sex mål på 26 landskamper. Det är inget facit som skrämmer livet ur några motståndarbackar.

I år har Schelin fått speltid i samtliga Sveriges nio landskamper. På dem har hon gjort ett mål. Det lär inte heller skrämma några motståndarbackar.

Sveriges sju landslagsmål i år har för övrigt fördelats så här:

2 mål:
Kosovare Asllani.

1 mål:
Sofia Jakobsson, Lotta Schelin, Nilla Fischer, Fridolina Rolfö och Caroline Seger.

Kosovare Asllani

Kollar man Schelins landslagsfacit de senaste tre åren ser det ut så här:

2017: 9 landskamper – 1 mål.
2016: 14 landskamper – 4 mål.
2015: 14 landskamper – 8 mål.

Dock gjorde hon sju av sina åtta mål 2015 under våren. Därmed har Schelin alltså bara gjort sex landslagsmål de senaste två åren. Den senaste gången hon blev tvåmålsskytt i landslaget var den 8 april 2015.

Schelin får gärna förbättra den här statistiken genom att göra ett par mål i kväll. Men om hon inte visar klass hoppas jag att Blackstenius ges en ärlig chans att sno åt sig platsen bredvid Rolfö.

Vid en koll på den svenska startelvan i kväll är för övrigt Rolfö den enda spelaren i centrallinjen som är under 30 år. Det är inte så oväntat, Sundhage brukar ju prioritera ålder och rutin i sina laguttagningar.

Av de äldre spelarna blir det utöver Schelin även intressant att kolla in Caroline Seger i kväll. Jag har ofta tyckt att hon varit rätt överskattad i landslaget. Hon har en fantastisk bollbehandling, men det har sett bättre ut än det varit. Seger har pratat till sig bollen alldeles för mycket och blivit lite av en bromskloss. Hon har helt enkelt inte tagit den roll som varit bäst för laget.

Men senast mot Skottland underordnade sig Seger laget och tog på sig en väldigt viktig roll, den som djupledslöpare från centralt mittfält. Jag hoppas att hon gör likadant mot Mexiko, alltså tar löpning på löpning in i motståndarnas straffområde. Jag tror faktiskt att det är avgörande för Sveriges resultat i EM.

Sverige bör koncentrera sig på rätt matcher

Publicerad den av
4

Vi har nått damallsvensk halvtidsvila och fokus flyttas nu mot det EM-slutspel som smyger sig allt närmare.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Jag har i kväll sett en sex minuter lång intervju med Lilie Persson och Pia Sundhage på SVT:s Sportspegeln. Där pratade de båda återigen väldigt mycket om hur fantastiskt det skulle vara att vinna mot Tyskland den 17 juli.

En stund senare sa Lilie Persson även att:

”Mästerskap handlar om att vinna rätt matcher.”

Det senare håller jag till 100 procent med om. Mästerskap handlar absolut om att vinna rätt matcher. Det är ju nämligen slutplaceringen som räknas, inte vilken väg man tog dit.

Och det är med tanke på det som jag tycker att Sverige skall sluta prata Tyskland och i stället koncentrera sig på Ryssland och Italien. För kollar man in EM-lottningen är det ganska mycket som talar för att Sveriges guldchans skulle vara klart större om vi kommer tvåa i gruppen än om vi blir gruppetta.

På gruppettans slutspelshalva kommer nämligen följande lag att göra upp om en finalplats:
Segraren i grupp C: Vilket med stor sannolikhet blir Frankrike
Tvåan i grupp A: Något av Norge, Nederländerna och Danmark.
Tvåan i grupp D: England eller Spanien.

För tvåan i Sveriges grupp väntar istället:
Tvåan i grupp C: Sannolikt Schweiz eller Island.
Segraren i grupp A: Något av Norge, Nederländerna och Danmark.
Segraren i grupp D: England eller Spanien.

Visst vore det rätt skönt om Tyskland, Frankrike samt ett av Spanien och England hamnade på den andra slutspelshalvan?

En seger mot Tyskland skulle dessutom innebära att vårt lag plötsligt kommer att få ett orimligt stort favoritskap på sina axlar, vilket inte heller känns speciellt fördelaktigt för vårt slutresultat i turneringen.

Så mitt tips till Sundhage och Persson är att rikta in sig på andraplatsen, och spara den där segern mot Tyskland till en eventuell final…

Det skrivs ju och pratas en del damfotboll i media för tillfället. En högst läsvärd artikel är den här intervjun med Nilla Fischer där vi får svar på varför hon stod över ett par landskamper av personliga skäl.

Radiosporten har lagt upp en separat EM-flik på sin hemsida. Där kan man bland annat höra en genomgång av alla EM-grupper i podden Fotbollsarena Radiosporten. Där är expert Richard Henriksson huvudperon. I torsdags hörde jag honom säga att:

”Olivia Schough i form behövs för att Sverige skall kunna gå långt i mästerskapet.”

Han sa även att han tyckte att Schough tidigare varit på en väldigt hög nivå, både i landslaget och Eskilstuna under våren. Där måste jag framföra en närmast totalt avvikande uppfattning. Schough gjorde ett par drömmål under en kort period, annars har hon mest trampat vatten i år. Och jag ser henne knappast som en svensk nyckelspelare i EM, snarare som bänknötare. Men där får Schough förstås gärna överbevisa mig.

Den kommande veckan kommer det att spelas ett antal intressanta vänskapslandskamper, bland annat Tyskland–Brasilien på tisdag, Österrike–Danmark på torsdag, Frankrike–Belgien på fredag och förstås Sverige–Mexiko på lördag.

I går spelades det en träningslandskamp, Danmark–England 1–2. Det är svårt att dra några slutsatser av matchen då England ställde upp med sitt B-lag. Man bytte tio av elva spelare från den elva som slog Schweiz härom veckan. Även Danmark var lite reservbetonat, då de bland annat matchade sina damallsvenska spelare försiktigt.

Ellen White satte det engelska segermålet efter en dansk försvarsmiss.

https://twitter.com/WSUasa/status/881220842608316416

Slutligen rullar elitettan vidare. Växjö joggar vidare mot allsvenskan efter 6–0 mot Assi i går. På twitter skrev jag i går att Växjö DFF kan vara tidernas bästa lag i elitettan. Det är ju svårt att jämföra olika seriesegrare, men när det gäller poängskörd har Växjö i alla fall en bra chans att slå rekord.

Elitettan avgörs för femte gången, och rekordpoängen är 66, den noterades både av LB07 i fjol och av Kvarnsveden i förfjol. Max är 78, vilket alltså innebar att LB och Kvarnsveden tappade tolv poäng vardera. Växjö är ännu så länge utan poängförlust.

De två första seriesegrarna var Eskilstuna 2013 på 60 poäng och Mallbacken 2014 på 59 poäng.

Apropå Mallbacken tippade jag ju att de skulle följa med Växjö upp i allsvenskan i höst. Det tipset var väl inte så lysande. Däremot ligger jag just nu helt rätt när det gäller nedflyttningsplatserna. Där tippade jag ju nämligen att Böljan, Östersund och Hovås Billdal skulle hamna.

 

Starka segrar för Kristianstad och Spanien

Publicerad den av
9

Vårsäsongen i damallsvenskan är över. Den avslutades med att Amanda Edgren nickade in Kristianstads segermål mot Kvarnsveden på drygt fyra minuters övertid.

Jag såg inte fredagskvällens match, men utifrån det jag sett av vårsäsongen som helhet känns det rimligt att Kristianstad lyfter från den absoluta bottenstriden, de har varit lite för bra för en bottenplacering.

Ett resultat från fredagskvällen som verkligen gjort intryck på mig är Spanien–Belgien 7–0. Även om Belgien inte tillhör de lag jag tror kommer att gå till kvartsfinal i EM är det ett högst respektabelt motstånd. Jag tror exempelvis att belgiskorna kommer att ta poäng i EM:s allra tuffaste grupp, den där de ställs mot Nederländerna, Norge och Danmark.

Mot Spanien var alltså Belgien inte nära poäng. Spanien känns som en allt starkare guldkandidat i sommar. Den spanska filosofin har varit att satsa ungt, och välja bort spelare över 30. Det känns alltså som en rakt motsatt filosofi mot den som Pia Sundhage har följt i svensk damfotboll.

Visst har rutin och ålder ofta varit viktiga parametrar för framgång, men känslan är ändå att spansk talang kan vinna stora segrar i sommar.

Sverige är historiskt dåligt

Publicerad den av
3

Glad midsommar på er alla.

I dag har Fifa släppt den senaste världsrankingen, och det är ingen vacker läsning. Den visar att vårt landslag är sämre än någonsin tidigare, eller i varje fall sedan världsrankingen startade 2003. Landslaget får nämligen såväl sin sämsta placering som sin sämsta rankingpoäng någonsin.

Sverige har nu 1956 rankingpoäng och är rankat som nionde lag i världen. Den tidigare bottennoteringen var från den 25 september 2015, då vi var åtta på 1970 poäng.

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Innan Pia Sundhage tog över hade landslaget aldrig haft en sämre placering än sexa, och poängmässigt hade vi aldrig varit under 2000 poäng.

Det här bekräftar den bild man haft av Sundhage, att hon medaljmässigt sett har varit en otroligt framgångsrik svensk förbundskapten. Hon har verkligen sett till att vinna rätt matcher. Men sett till resultaten match för match har hon inget bra facit.

Jag jämförde hennes facit med föregångaren Thomas Dennerby:s i det här inlägget. Där kan man se att Dennerby både har bättre resultat i kvalmatcher till stora mästerskap och i gruppspelsmatcher, medan Sundhage är bättre på utslagsmatcher – trots att hon bara har vunnit en under ordinarie tid.

Offensiven har varit ett stort problem för henne under hela hennes tid som förbundskapten. Sundhage vill spela en offensiv fotboll, men har inte hittat rätt spelsystem till de spelare hon valt. För hon har som bekant matchat sina favoritspelare väldigt hårt, även i träningslandskamper.

Problematiken med anfallsspelet följer med in i Sundhages sista sommar som ansvarig för vårt landslag. Förhoppningsvis hittar hennes lag rätt i Nederländerna så att det blir en tredje medalj, och ett lyft på rankingen.

I toppen är USA tillbaka som världsetta, man passerar Tyskland med liten marginal. Frankrike är klar trea, medan fyran Kanada har liten marginal till femman England. Engelskorna har i sin tur rätt god marginal ner till trion Japan, Australien och Brasilien.

Nia är alltså Sverige. Nordkorea har tiondeplatsen, medan Norge hamnar närmast utanför topp tio. Sverige tappar tre placeringar sedan förra rankingen. Inget annat lag på topp 30 flyttar mer än en placering.

Någon som känner sig överraskad?

Publicerad den av
5

Den svenska EM-truppen är presenterad. Det blev nästan exakt som jag förutspådde i förra inlägget. Enda ändringen var att Lina Hurtig valdes bort på grund av att hon varit för skadeförföljd. Det gjorde att både Julia Spetsmark och Josefin Johansson kom med. Kul för dem, men tråkigt för Hurtig som får fortsätta att vänta på sitt första mästerskap. Under Pia Sundhages ledning har 22-åringen bara varit nära.

Julia Spetsmark

Eftersom Hurtig gjorde ett kort inhopp för Linköping i helgen trodde jag att hon skulle komma med. När hon har varit frisk har hon ju varit med i startelvan efter OS.

Jag tror dessutom att Hurtig hade bidragit mer än vad Spetsmark och Johansson kan göra. Här hoppas jag förstås att jag har fel, men känslan är att Hurtig mer är en internationell spelare än de båda andra.

Lina Hurtig

Jag har förresten nu i efterhand kollat sändningen för SVT. Den gav tyvärr inte mycket. Pia Sundhage och Lilie Persson behövde ju knappt svara på några vettiga frågor. På radion hörde jag att man undrade om Hurtig, dessutom fick Sundhage motivera uttagningen av skadade Elin Rubensson, som ju inte spelade för Göteborg i helgen. De frågorna hade varit på sin plats även hos SVT.

Radiosvaren från Sundhage var för övrigt att Hurtig varit för mycket skadad, men förhoppningsvis blir en viktig spelare under Peter Gerhardsson, samt att Rubensson är på väg tillbaka och beräknas vara helt frisk till nästa landslagsläger.

Är det här då en trupp som kan vinna EM? Svaret är att ja, den kan vinna. Fast det är inte så stor chans. Jag ser Frankrike, England, Tyskland och Spanien som de fyra största favoriterna. Där bakom finns det ytterligare några lag som med rejält med flyt kan gå hela vägen. Bland de lagen finns Sverige, Norge och Nederländerna.

Så vi kan drömma och hoppas inför EM-slutspelet. Bara vi inte drömmer för mycket…

Här är för övrigt truppen som helhet:

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.

Backar:
Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Hanna Glas.

Mittfältare:
Caroline Seger, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Josefin Johansson och Julia Spetsmark.

Forwardar:
Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Mimmi Larsson.

* Slutligen till något helt annat. Amerikansk damfotboll har sorg i dag. Den framgångsrika förbundskaptenen Tony DiCicco har nämligen gått bort i en ålder av 68 år. DiCicco ledde USA 1994–99 och vann både VM och OS med landslaget. Vila i frid.

Här är en text om honom.

Förvänta dig inga överraskningar i kväll

Publicerad den av
3

19.30 i kväll presenterar Pia Sundhage sin EM-trupp. Presskonferensen sänds av SVT2. Den ska även gå att se på Fotbollskanalen.

Speciellt spännande lär det dock inte bli. Efter snart fem år med Sundhage vet vi ju att hon går stenhårt på sin grupp och att det är ålder, rutin och förmåga att sprida glädje som är viktigaste parametrarna när bänkspelare väljs ut.

Därför fick ju exempelvis då 36-åriga Therese Sjögran den sista platsen till hemma-EM för fyra år sedan på bekostnad av flera unga talanger. Just det valet blev ju dock succé. Däremot tyckte jag att flera av de spelare som fick åka med till VM i Kanada för två år sedan åkte på rent turistvisum. De var varken aktuella för spel i mästerskapet, eller för ett framtida landslag.

Nu behöver ju inte Sundhage tänka det mista på framtiden, vilket gör att chansen att några unga talanger finns med på kvällens lista är närmast obefintlig. Som det sett under våren är det nog egentligen bara 1,5 mittfältsplatser som Sundhage funderat över. Resten har varit klart sedan länge.

Så här kommer truppen att se ut:

Hedvig Lindahl

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.

Här vore det en jätteskräll om någon annan än de tre nämnda togs ut. Zecira Musovic var med i kampen i våras, men är nu borta. Personligen hade jag helst sett att Göteborgs Jennifer Falk funnits med i truppen, men nu är ju hon borta på grund av hjärnskakning, vilket gör det lätt att strunta i henne.

Sveriges fyrbackslinje

Backar:
Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Hanna Glas.

Här känns det självklart att Sundhage tar ut de sex första. Och Glas har varit första inhoppare på ytterbacksplats, vilket bör göra att hon tar den sjunde och sista platsen. Personligen hade jag gärna sett Nathalie Björn i truppen, men hennes lilla chans till uttagning försvann nog med skadan på senaste landslagssamlingen.

Carli Lloyd med Caroline Seger i ryggen

Mittfältare:
Caroline Seger, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Lina Hurtig och Julia Spetsmark (Josefin Johansson).

De sex första är självklara. Jag tror nämligen att Rubensson har en given plats, även om hon är skadad. Jag tror även att Hurtig har en plats, hon har stått högt på Sundhages lista sedan OS – vilket bör innebära uttagning. Men här har nog Sundhage funderat lite.

Den sista mittfältsplatsen är den enda som känns öppen. Men inte mer än att det lär stå mellan Spetsmark och Johansson. Eftersom Sundhage velat ha med någon form av ”skräll” i sina truppen tror jag att Spetsmark får chansen. Det innebär i sin tur att Josefin Johansson återigen skulle hamna precis utanför en mästerskapstrupp. Personligen tycker jag att Katrin Schmidt borde ha haft en självklar plats i truppen, men så lär det inte bli.

Fridolina Rolfö, Mimmi Larsson och Josefin Johansson

Forwards:
Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Mimmi Larsson.

Det känns självklart att de här fem finns med i truppen, även om Larsson gjorde en svag insats mot USA på senaste samlingen.

Jag kommer inte att ta ut någon egen EM-trupp den här gången, det känns inte meningsfullt. Däremot har jag lekt lite och tagit ut ett gäng lag som Peter Gerhardsson skulle kunna har som utgångspunkt när han tar ut sina första trupper i höst.

Här är sex alternativa landslagselvor uttagna utifrån lite olika utgångspunkter:

Lirarlandslaget:
Zecira Musovic – Ronja Aronsson, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Lina Nilsson – Johanna Rytting Kaneryd, Lina Hurtig, Irma Helin, Tove Almqvist – Malin Diaz och Marija Banusic.

Det fysiska laget:
Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Elin Rubensson – Hanna Folkesson, Petra Johansson, Lisa Dahlkvist, Katrin Schmidt – Stina Blackstenius och Mimmi Larsson.

Dörrknacklandslaget (de som står precis utanför startelvan):
Hilda Carlén – Lina Nilsson, Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Hanna Glas – Hanna Folkesson, Petra Andersson, Emilia Appelqvist, Lina Hurtig – Pauline Hammarlund och Stina Blackstenius.

Utmanarlandslaget (de som aldrig riktigt fått chansen):
Jennifer Falk – Hanne Gråhns, Marina Pettersson Engström, Mia Carlsson, Nathalie Björn – Sandra Adolfsson, Katrin Schmidt, Petra Johansson, Julia Roddar – Amanda Edgren – Mimmi Larsson.

Veteranlandslaget (30+):
Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Linda Sembrant, Marina Pettersson Engström, Lina Nilsson – Nilla Fischer, Sandra Adolfsson – Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Katrin Schmidt – Lotta Schelin.

Ungdomslandslaget (21 eller yngre):
Zecira Musovic – Ronja Aronsson, Nathalie Björn, Sejde Abrahamsson, Freja Olofsson – Ebba Wieder, Ellen Löfqvist – Johanna Rytting Kaneryd, Anna Anvegård, Tove Almqvist – Stina Blackstenius.

Veronica Boquete

* Det var lite lek med namn. Jag antar att Spaniens förbundskapten Jorge Vilda inte lekte när han tog ut sin EM-trupp. Men noterbart är att han inte har med storstjärnan Vero Boquete bland sina 23 spelare. Det är ingen jätteskräll, för vårens uttagningar har antytt att det skulle bli så.

Likväl hajar man till när ett land utelämnar sin allra mest meriterade spelare i en mästerskapstrupp. Och man kan ju slå fast att Vilda och Pia Sundhage inte har gått i samma skola, för risken att Sundhage skulle strunta i att ta ut Sveriges motsvarighet till Vero, Lotta Schelin, i en landslagstrupp är ju obefintlig.

Även utan Vero är dock den spanska truppen otroligt stark. Det här är faktiskt ett lag som skulle kunna gå hela vägen i sommar:

* Slutligen har Rosengård gjort klart med Amanda Ilestedt:s ersättare i mittförsvaret. Man fortsätter att satsa danskt. Malmöklubbens nya mittback är nämligen den danska EM-spelaren Simone Boye Sørensen – ett mycket spännande förvärv.

Hela den danska EM-truppen finner du här.

 

Seger, Sundhage, kommentarer och Juventus

Publicerad den av
1

Det har flugit många bollar i luften de senaste dagarna, och känslan är att jag inte kommer att hinna med någon mer utförlig genomgång av Skottlandsmatchen innan EM-truppen presenteras.

Dock måste jag nu direkt ge beröm till Caroline Seger för hennes insats. Jag skrev i inlägget med den längre analysen av USA-matchen att landslaget inte brann i boxen. Och mitt exempel på en spelare som var mer passiv än de andra i straffområdet var just Seger.

Jag vet inte om någon hade varit på Lyonstjärnan i ämnet, men mot skotskorna visade Seger upp en helt annan offervilja. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin sett henne springa in i straffområdet så många gånger som hon gjorde i tisdags.

Jag har noteringar om att hon hade avslut inne i straffområdet i minuterna 6, 26, 39, 60, 76 och så förstås i minut 84.

https://www.youtube.com/watch?v=k4PtHTlLh7A

Sex egna avslut inne i straffområdet av en mittfältare är en väldigt hög siffra. Den löpviljan och inställningen vill man se från Seger under EM-slutspelet också. Kan hon dessutom dra med sig några till blir det kanske riktigt bra.

Apropå landslaget har jag sett att flera av er som skriver i kommentatorsfältet ibland hävdar att Pia Sundhage företräder en defensiv fotboll. Jag antar att ni som anser det inte har följt varken Sundhage eller landslaget speciellt länge.

Hon står ju nämligen i grunden för en extremt offensiv fotboll. Så offensiv att hon under sina första förbundskaptensår knappt tog ordet försvarsspel i sin mun. Hon avvecklade det stabila svenska försvarsspel som hade byggts upp på Thomas Dennerby:s tid, och Sundhage svarade på alla frågor om försvarsspel med offensiva lösningar.

Den 100-procentigt offensiva satsningen blev dock pannkaka – den ledde fram till det gigantiska VM-fiaskot i Kanada. Där vaknade Sundhage, och sedan dess har hon övergivit sin egen grundfilosofi för att istället låta landslaget spela ett cyniskt spel som kan ge medaljer.

Men det finns fortfarande inget Sundhage älskar mer än mål:

https://twitter.com/WoSoComps/status/874687902931877894

Apropå kommentatorsfältet har jag valt att tillåta väldigt mycket. Jag försöker undvika censur, men har ibland känt mig tvungen att stoppa vissa inlägg. Den senaste tiden har det varit nära att censuren slagit till. Jag kan inte säga att jag gillar tonen i debatten kring det förra inlägget.

Jag gillar att det blir debatt om olika frågor, det är bra. Men debattera sakfrågorna, och lämna påhopp och personangrepp utanför.

Så till en glad nyhet för damfotbollen totalt – men kanske inte för damfotbollen i Sverige. Men häromdagen meddelade Juventus att man skall ha ett lag i Italiens liga till hösten.

Några detaljer är ännu inte avslöjade, men känslan är väl att en klubb som Juventus inte tänker sig ha ett damlag som slåss i botten av tabellen.

Den här typen av satsning från penningstarka klubbar gör ju att den italienska ligan sannolikt kommer att kunna flytta fram sina positioner framöver, vilket ju i sin tur lär slå mot den förhållandevis penningsvaga damallsvenskan.

I just damallsvenskan vann LB07 under lördagen med 2–0 mot Kif Örebro. Det innebär att LB lämnade bottenstriden, och plötsligt är uppe på fjärde plats i tabellen. För Örebro ser det däremot mörkt ut. Faktum är ju att de två helsvenska trupperna i serien parkerar under nedflyttningsstrecket.

Det är ju förresten synd att säga att Örebro har flyt. På höjdpunkterna från lördagens match i Malmö ser man ju att det luktar offside vid LB:s ledningsmål.

Under söndagen spelas ett par intressanta matcher, inte minst bottenmötet mellan tian Kristianstad och nian Göteborg. Hemmaseger där och vi kan stämpla kris över KGFC.

I guldstriden har vi matcherna Vittsjö–Rosengård, Eskilstuna–Piteå och Linköping–Kvarnsveden. De tre topplagen är favoriter i sina respektive matcher, men ingen känns helt säker.

I elitettan känns däremot Växjö alltmer säkert. 5–0 mot Östersund var nionde raka segern. Bakom dem är det fyra lag som gör upp om den andra damallsvenska platsen. Jag håller Kalmar som favoriter, men räknar inte bort något av Assi, AIK eller Kungsbacka.

I botten lämnade Mallbacken nedflyttningsplatsen. Värmländskorna är fortfarande en av seriens stora besvikelser. Men jag tror inte att vi skall behöva se dem på någon av de tre sista platserna någon mer gång i år.