Bajens frälsare, ryska fynd i USA och en alltför snäll kommun

Dags för lite betraktelser kring några av de senaste dagarnas nyheter inom svensk och internationell damfotboll. Först till Malmö där LdB FC:s rop på hjälp i alla fall givit tillfällig utdelning.

* Malmö kommun ger klubben 1,4 miljoner kronor i akuthjälp fördelat på två olika projekt.
Det ena projektet är att kommunen betalar 650000 kronor i entréavgifter för samtliga Malmös skolbarn för årets alla matcher.
I min värld är det ett högst tveksamt agerande av Malmö kommun. Minst lika tveksamt som när Helsingborgs kommun gick in och räddade HIF för några år sedan.
Jag noterar samtidigt att kommunen i Borås satsar 450000 kronor till Elfsborg som sponsring för 2012, och att Dalsjöfors får 100000 kronor. Vi snackar alltså sponsring i Borås.
I Malmö har det gnällts på att kommunen ger mer i bidrag till MFF än till LdB. Är det verkligen bidrag vi pratar så förstår jag att LdB tycker att det är orättvist. Pratar vi sponsring är läget däremot ett helt annat…

* Jag ifrågasatte seriositeten i Hammarbys återtåg i fredags. I helgen lämnade Söderklubben två rätt skilda svar.
Dels gjorde man klart med amerikanska Megan Mischler – och visade att man ändå inte tänker lägga sig ner och dö.
Men sedan blev det förlust med 3–2 mot Sirius. Knappast ett styrkebesked. Mer en tydlig signal om att den 22-åriga amerikanska forwarden lär behövas.

* Ser att AIK kryssade mot Kif Örebro, 2–2 i lördags – efter att haft ledningen två gånger om. Kan jag kanske ha undervärderat gnagarna? Nja, en svala gör ingen sommar, så jag väntar med att revidera mitt allsvenska tips.
AIK:s mål gjordes för övrigt av Therese Boström och Clara Markstedt, medan Hanna Ågren och Sanna Talonen gjorde Kifs båda mål.

* Jag skrev nyligen om Yael Averbuch – 16-faldig landslagsspelare för USA – och hennes önskan att spela i Europa. Jag skrev dessutom att hon skulle vara ett kap för vilken klubb som helst.
Jag hoppades på Sverige. Men det blev inte allsvenskan för Averbuch. I helgen landade hon nämligen i Moskva för att förstärka ryska storklubben Rossiyanka.
Hon kommer att vara spelklar för Sofia Jakobsson:s klubb till kvartsfinalmötet med Turbine Potsdam i Champions League.
Men det kan bli tre amerikanskor till i laget innan det ryska övergångsfönstret stänger i slutet av veckan. Averbuch bloggar nämligen att hon hade sällskap med den före detta Kristianstadsspelaren Kia McNeill och Philadelphiabacken Leigh Ann Robinson till Ryssland. Och enligt WSoccerNews är även Lori Chalupny aktuell. Hon har 91 landskamper och ett OS-guld (2008) på meritlistan.

* Helgens matcher i den tyska ligan sköts upp på grund av kyla. Men på onsdag är tanken att Hamburg skall ta emot just Turbine Potsdam i årets första Bundesligamatch. Avsparkstiden är satt så tidigt som 15.00. Kanske är tanken att det skall bli karnevalkänsla på spelet, för vi är inne i den tyskspråkiga världens karnevalveckor – de som kallas Fastnacht.

* Vi fortsätter i Tyskland. Ser att storklubben FFC Frankfurt fick en riktig resa av Eintracht Frankfurts U15-lag i FFC:s genrep inför helgens ligapremiär.
Storsatsande FFC föll med 7–2 (2–2) mot pojklaget efter mål av Svenja Huth och Kerstin Garefrekes. Och häromveckan föll FCR 2001 Duisburg – utan landslagsspelare – med förkrossande 11–0 (7–0) mot Fortuna Düsseldorfs U15-pojkar.
Jag har tidigare skrivit att bra damlag motsvarar just 15-årslag för herrar. Kanske har jag övervärderat tjejerna där. Det kanske är läge att sänka den åldern till typ 14,5?

* Slutligen en notering från Italien. Där vann alla fyra topplagen sina matcher i helgen, vilket innebär att svensklaget Bardolino Verona (Stephanie Öhrström och Maria Karlsson) fortfarande lånar serieledningen.
Lånar skriver jag eftersom de leder med två poäng, fast har en match mer spelad, än tvåan Brescia.
På lördag har Bardolino för övrigt en svår, och grymt viktig, hemmamatch mot trean Tavagnacco.

Linköping vann avslagen förfest

Tillbaka på bloggen efter en datorfri helg noterar jag att Linköpings FC motsvarade mina höga förväntningar när de vann träningscupen i Växjö.
De vann trots att varken Lisa De Vanna eller Manon Melis var med, och trots att de både fick spela mot Tyresö och Göteborg FC. Så nej, jag känner ingen anledning att revidera mitt guldtips.

Däremot fortsätter jag att sätta stora frågetecken kring marknadsföringen av svensk damfotboll.
Inför den här träningscupen läste jag både i Smålands-Posten och på www.damfotboll.com att Växjö 2013 Cup skulle ses ett slags förfest inför EM, och som en tidig satsning för att höja intresset för damfotboll inför mästerskapet.

Jag var alltså inte på plats själv i Småland, men när man läser följande på smp.se om finalen:

”Linda Sällström lurade sin bevakning och skruvade upp 1–0 i bortre hörnet och Louise Fors knorrade på ett suveränt sätt in en frispark i krysset. Aktioner som höll hög klass, men tyvärr bevittnades av ett fåtal åskådare i Växjö Tipshall – trots att det var fri entré.”

…så känner man att det nog var en ganska avslagen förfest. Och då min erfarenhet är att förfesterna oftast är partykvällarnas höjdpunkt så blir man ju lätt orolig för nästa års mästerskap.

Jag frågar mig om det inte är hög tid att börja hamra in EM i folks medvetande nu?

För jag tror inte att så många svenskar har koll på att det är Europamästerskap i fotboll på hemmaplan nästa sommar.
När jag hade på förra veckans presskonferens på min dator på BT.s sportredaktion frågade ett par av mina kollegor vad det var för något som Vickan var ambassadör för. Inte ens erfarna sportjournalister hade koll. Och då tillhör ändå Borås de städer som varit med och sökt värdskapet.

Klart är att Svenska Fotbollförbundet är oerhört mycket sämre än många mindre specialidrottsförbund på att bombardera oss i media med information. Sannolikt en följd av att herrlandslaget inte behöver marknadsföras så mycket, eftersom det säljer sig själv.

Men damfotbollen har tyvärr inte samma attraktionskraft som herrarna – ännu. Jag hoppas att EM-ledningen inser det, och börjar jobba utifrån det. Annars riskerar många av nästa års EM-matcher att få spelas inför pinsamt tomma läktare.

Tungt återtåg för Hammarby

I går tippade jag allsvenskan. Där är det många lag som har förstärkt sina trupper rätt rejält.
Det går tyngre för de båda lagen som åkte ut i fjol, även om både Dalsjöfors och Hammarby strävar efter att få till ett snabbt återtåg.

Eller ja, Hammarby har tydligen startat sitt. Men de har tappat alla sina startspelare från ifjol, och kikar man in på deras hemsida så får man inte direkt någon djupgående info kring hur det egentligen går med deras återtåg:

Från Hammarby Damfotbolls hemsida.

Och inte ljusnar läget när jag läser på en norsk hemsida att Petter Furuseth Olsen blir ny assisterande tränare för Moss herrlag i Norge. Han presenterades ju i höstas som en av dem som skulle leda Hammarbys återtåg.

* För Dalsjöfors ser det betydligt bättre ut. Man har fått behålla flera startspelare från ifjol, bland annat viktiga målvakten Erin McLeod – som ju hade allsvenskans bästa räddningsprocent.
Dessutom har man sannolikt värvat söderettans bästa spelare i smarta, kanadensiska landslagsforwarden Melissa Tancredi.
I dag presenterades dessutom Sophia Lindorsson (ytterback från Jitex) och Mikaela Uthas (mittback från Mariebo) som nyförvärv.
Det var nog skönt för Dalsjöfors att få lite positiva rubriker efter onsdagens pinsamma artikel om Maria Andersson.

* Häromdagen spånade jag fram ett gäng tyska spelarnamn som rubrikmakarna i Göteborg skulle älska att få jobba med.
Ett var Nathalie Bock, som dock inte ser ut att få någon kontrakt. Fast Göteborgshumorn gråter nog inte direkt över att amerikanska WPS-rookien Christen Press blev GFC:s senaste nytillskott. Eller vad tror ni?

* Ett bra rubriknamn i söderettan är Madde Wakt, målvakt i Öster – tack för det tipset, Jocke. Just Wakt måste vara på sin vakt den här helgen, för det kommer nog att bli svettigt för småländskorna.
Hemmalaget Öster är nämligen självklar jumbo i helgens heta träningsturnering, Växjö 2013 cup. Övriga tre lag är guldkandidaterna Tyresö FF, Göteborg FC och Linköpings FC.
Nu har väl inte LFC alla sina nytillskott på plats ännu, men det hindrar inte att morgondagens möte med Tyresö känns lite som den svenska försäsongens höjdpunkt.
Träningscupen är för övrigt tänkt att öka intresset för EM nästa år. Hoppas det bara avser intresset i Växjö kommun, för annars kunde nog marknadsföringen ha varit lite bättre. Eller ja, mycket bättre…

Med Melis är Linköping min guldfavorit

Den 19 december gjorde jag en analys över läget i damallsvenskans silly season. Jag höll på att uppdatera inlägget i en dryg månad.
Då byggde jag inlägget på fjolårets placeringar. Nu är det dags att placera lagen i den ordning jag känner att de hamnar i år.

Sedan Linköping idag presenterat Manon Melis som sitt senaste nyförvärv blir de min nya guldfavorit. Truppen känns väldigt välbalanserad, och faktum är att jag tror att LFC mycket väl kan vinna även om Tyresö har fått hit Marta.

I botten är det dödstråkigt att tippa ut nykomlingarna. Men jag känner att det är ofrånkomligt i nuläget. Varken AIK eller Vittsjö har tillräckligt bra nyförvärv för att det skall gå att lyfta dem över nedflyttningsstrecket ens i ett tips.
Så här skulle alltså 2012 års allsvenska sluta, om den spelades med de trupper som klubbarna har just idag:

1) Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov.
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har fyllt truppen efter att ha gjort en vansinnigt stark silly season. Defensiven var stark redan i fjol – med bara 22 insläppta. Den blir ännu bättre med Nilla Fischer framför den starka backlinjen där Charlotte Rohlin agerar general.
Problemet ifjol var den offensiva uddlösheten. Den har man åtgärdat genom att skaffa blixtsnabba Lisa De Vanna, måldrottningen Manon Melis och talangfulla Emma Lundh. Sedan tidigare fanns Louise Fors och Linda Sällström i truppen. Att ställas mot LFC blir en mardröm för alla allsvenska försvar.

2) Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt Josefine Öqvist.
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
* Har dominerat den här silly season-säsongen, och kommer förstås att vara majoritetens guldfavorit.
Vero Boquete och Marta kommer att göra Tyresö sylvasst framåt, och Caroline Seger/Lisa Dahlkvist allsvenskans bästa centrala mittfält. Med Marta blir inte längre tappet av Jossan någon avgörande faktor.
Men svagheten finns bakåt. Jag var aldrig imponerad av Tyresös försvar ifjol. Och snabbheten där har inte förbättrats med Linda Sembrant:s inmarsch.
Jag tror således att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje.

3) LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt och Anna Welin.
* Jag har konstaterat att Ramona Bachmann och Kathrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och Anja Mittag ser till att målproduktionen hålls på hög nivå, trots att Melis har lämnat.
Men försvaret? Varför har det inte förstärkts? Under hösten var det svajigt. Och utan defensiv trygghet riskerar mästarinnorna att hamna utanför den absoluta guldstriden.

4) Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
* Till slut är känslan att GFC fått ihop ett lag som är minst lika starkt som ifjol. Det hindrar inte att de fortfarande på flera sätt är stora förlorare under damallsvenskans silly season. Mest för att Tyresö och LFC har blivit väldigt mycket starkare.
Men även för att man tappat lagets ryggrad från i fjol – det starka, centrala mittfältet med Dala/Stensland/Sembrant. Visst, nyförvärven ser spännande ut. Anita Asante är ett högklassigt nytillskott, Christen Press likaså och Ingrid Wells måste också vara bra.
Visst är Stina Segerström som ett nyförvärv, och defensiven stabil. Men jag tror ändå att GFC hamnar utanför den absoluta guldstriden.
För det är svårt att bygga en ny ryggrad på kort tid. Och som jag ser det är en trupp om 17–18 spelare ett extremt vågspel. Med ett par skador blir det tomt på bänken…

5) Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson.
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Elena Sadiku och Therese Andersson.
* Med Kosse Asllani i laget tror jag att underskattade Kristianstad kan ta ytterligare ett steg uppåt. För även Becky Edwards, Katrin Omarsdottir och Elena Sadiku är intressanta nytillskott.
Visst, Vidarsdotter ersätter man inte hur enkelt som helst. Men jag har ändå en känsla av att fjolårets sjua kan sluta femma i år.

6) KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander, Valerie Henderson, Olina Vidarsdottir och Kim Ekebom Arodin.
In: Stephanie Labbé, Linda Fransson, Emelie Lundberg och Maria Synnerdahl.
* Har kvar centrallinjen med Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Det räcker för att vara med och ta en plats på övre tabellhalvan även i år.
Fast laget hade behövt ett par namnkunniga förvärv för att kunna höja sig en nivå till i tabellen.

7) Jitex BK
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson.
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
* Stefan Rehn har fått en intressant trupp att jobba med. Kan man undvika en upprepning av fjolårets skadeelände tror jag att Jitex blir en av årets stora utropstecken.
Och bara det faktum att man lämnar genomusla Åby IP för Valhalla kan säkert minska ner skadefrekvensen ganska rejält.
Sjundeplatsen är ett utgångstips, men det är inte långt upp till plats fem, i varje fall inte om Annica Sjölund och Christina Julien får samarbetet att klaffa.

8) Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson, Anna Westerlund och Ida Åberg Zingmark.
In: Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Anina Wede.
* Har tappat trion Bachmann/Pettersson/Sofia Jakobsson, som gjorde 29 av lagets 45 mål ifjol.
Ersättarna är långt ifrån etablerade, säkra kort. Man förstår varför UIK varit med och bjudit på både Marta och Melis.
Västerbottningarna kommer säkerligen att värva någon till forward, men det räcker inte på långa vägar för att försvara fjolårets tredjeplats. UIK gör årets ras i allsvenskan.

9) Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir, Maria Rönnbäck och Jessica Olofsson.
* Det är väldigt mycket nytt i Piteå. Men viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen är kvar. Och om australiska målvakten Lydia Williams håller klassen skall Piteå inte behöva slåss för kontraktet.
I december trodde jag kanske att laget skulle kunna klättra ett par pinnhål till. Men nu är känslan att det inte blir mer än en placering bättre än i fjol.

10) Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh, Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom, Isabell Hammarbäck, Anna Antonova och Caroline Lundberg.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Jag var snett ute i mitt tips kring Djurgården i fjol. Men jag tror att de överpresterade då. Och medan flera konkurrenter värvat internationella toppspelare har DIF fyllt upp med en kvartett från nedflyttade Hammarby.
Med risk för att få stå där med dumstruten i år igen: Djurgården får slåss för sin allsvenska existens i år.

11) AIK Fotboll Damer
Ut: Sofia Almryd Andersson och Shamiram Yakob.
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Jag har dålig koll på AIK. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste man få det tufft. Måste nog värva två–tre toppspelare till för att inte riskera att den här allsvenska sejouren bara blir ettårig.

12) Vittsjö GIK
Ut: Krista Pace.
In: Kendall Fletcher, Loes Geurts och Emma Kullberg.
* Vittsjö gick obesegrat genom söderettan, och har en målspruta i Sofie Andersson (34 mål i fjol) och har värvat en duktig målvakt i Loes Geurts. Men tyvärr – det är hysteriskt stor skillnad på allsvenskan och söderettan.
Med amerikanska nyförvärvet Kendall Fletcher (1 A-landskamp på meritlistan) har man tre landslagsmeriterade spelare i truppen. Och det sägs att Skåneklubben har två öppna platser kvar. Blir det två landslagsmeriterade spelare till finns chansen att klamra över nedflyttningsstrecket på Djurgårdens bekostnad. Men med nuvarande trupp? Glöm det.

Inlägget är senast uppdaterat den 9 mars. Det kommer att uppdateras löpande.

Solo och Leroux till Fredrik Ljungbergs gamla klubb

Fredrik Ljungberg:s före detta klubb i USA, Seattle Sounders, har gjort klart med USA:s stjärnor Hope Solo och Sydney Leroux.
Det är en signal om att flera av USA:s landslagsspelare inte tänker nöja sig med att vara landslagsproffs. Men att de ändå tänker stanna och spela i någon av landets båda stora amatörligor, USL W-league eller WPSL.

Sounders spelar för övrigt i W-league. Fast det är WPSL som gör en specialsatsning på en elitdivision för att fylla luckan efter WPS.
Till WPSL:s nya elitdivision är numera sex av tänkta åtta–tio klubbar klara. Utöver de båda WPS-klubbarna Boston Breakers och Western New York Flash (från Buffalo/Rochester) ansluter ännu så länge FC Indiana, Chicago Red Stars, Aztek MA och ASA Chesapeake Charge från WPSL.
Aztek hör förresten hemma i Boston och Chesapeake spelar sina hemmamatcher i Odenton mellan Baltimore och Annapolis.

Jag har ju tidigare berättat att spelarna från USA:s landslag knappast kommer att spela för europeiska klubbar – i varje fall inte förrän efter OS.
Till Radiosporten berättade Pia Sundhage i måndags att förbundet nu har kontrakterat 23 spelare. De har fått kontrakt i tre olika nivåer, och skall inte behöva spela någon klubbfotboll i år för att få ihop ekonomin.

Vilka spelare det handlar om har jag inte hittat några uppgifter om. Men det känns väl rätt givet att de 18 som ingick i matchtruppen mot Nya Zeeland ingår.
Och att övriga fem också ryms inom de 28 spelare som var kallade till den samlingen.

De 18 spelarna i matchtruppen var förresten: Solo, Nicole Barnhart, Christie Rampone, Becky Sauerbrunn, Kelley O’Hara, Amy Le Peilbet, Rachel Buehler, Shannon Boxx, Amy Rodriguez, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Lori Lindsey, Tobin Heath, Leroux, Lauren Cheney, Alex Morgan och Abby Wambach.

Miss av duktig Geurts – och delikat segermål av Delie

EM-kvalet återupptogs idag efter ett kort vinteruppehåll. Man får nog säga att det var en mjukstart.
Faktum var väl att kvällens mest intressanta landskamp låg utanför de fyra kvalkamperna. Jag tänker på träningsmatchen Frankrike–Holland 2–1.

Jag såg andra halvlek av den matchen. Eller jag hade på den på datorn samtidigt som Milan–Arsenal rullade på tv:n. Så rätt är väl att säga att jag hängde med under andra halvlek. Och det var en rätt ensidig historia.
Holland hade 1–0-ledning från första halvlek, men fransyskorna vände helt rättvist.

Kvitteringen kom efter ett dåligt ingripande från Vittsjös nya målvakt Loes Geurts. Hon boxade bollen rakt upp i luften, och fick se Eugénie Le Sommer nicka in bollen från nära håll.
Sedan satte Marie-Laure Delie segermålet på ett läckert skott som Geurts var chanslös på. Från vänsterläge drog Delie till med högerfoten, och bollen dök in läckert i bortre hörnet. Efter att ha sett första halvlekens höjdpunkter noterar jag dock att Geurts totalt sett gjorde en kanonmatch.

I Holland spelade Manon Melis på topp. Det jag såg uträttade hon inte mycket. Men uppgifter gör gällande att hon har saker på gång i morgon – då skall hon nämligen presenteras som nyförvärv i en allsvensk klubb. Visst blir det väl Linköping? Och visst glider LFC plötsligt upp jämsides med Tyresö i snacket om vilket lag som är störst guldfavorit?

Tillbaka till matchen. Av det jag såg visade Frankrike varför de spelar i OS i sommar. Och Holland kändes som ett lag som har en bit kvar till yttersta Europaeliten.
Kul också att det såg ut som att det var välfyllda läktare i Nimes. Och att matchen visades direkt i fransk tv – trots att det var Champions League samtidigt.

Hur gick det då i EM-kvalet?
Den mest intressanta matchen var Belgien–Nordirland 2–2. Det oavgjorda resultatet öppnar för Norge i grupp 3. Vinner norskorna sina två hängmatcher är de uppe på playoffplats i gruppen.
I övrigt tog Tyskland en säker, men inte speciellt imponerande 5–0-seger i Turkiet. Där gjorde Melanie Behringer två mål. Övriga tyska målskyttar var Dzsenifer Marozsan, Célia Okoyino da Mbabi och Linda Bresonik. Mest intressant var nog trots allt att backen Saskia Bartusiak drog på sig ett rött kort, och missar därmed gruppfinalen mot Spanien den 31 mars.

Det spelades också två bottenmöten. Bosniens och Turbine Potsdams Lidija Kulis blev årets första, och andra EM-kvalmålskytt. Hon gjorde även årets andra mål, när bosniskorna vann med 3–2 borta mot Grekland i grupp 1. Portugal hade sex olika målskyttar när de 6–0-vann mot Armenien i grupp 7.

Inget av resultaten ändrar mitt EM-kvaltips.
För övrigt undrar jag om inte Victoria Sandell Svensson hade kikat in här på bloggen. För visst var Vickans tips av vilka länder som får spela EM i Sverige vid gårdagens presskonferens identiskt med mitt?

Slutligen noterar jag att Spanien har slagit Österrike med 4–1 i en träningslandskamp. Även det ett ganska väntat resultat. Det överraskande där var att österrikiskorna ledde i paus, och att Vero Boquete inte gjorde mål.

Alex Morgan tog nakenbilder

Häromdagen kom Sports Illustrateds årliga baddräktsnummer ut i USA. Varje år kroppsmålas ett antal idrottsstjärnor i aktuell tidning. En av dem i år är USA:s anfallsstjärna Alex Morgan.
The Swimsuit Edition är en tidning som är extremt kopplad till utseende och skönhet – även om det nog även finns en tanke på att sälja badkläder kopplad till den…

Redan nu hör jag moralisterna mullra fram sin kritik mot att Morgan ställer upp på att fotas naken – för även om hon har en målad baddräkt på kroppen är hon ju i praktiken naken på bilderna.
Men jag har svårt att känna upprördhet över Morgans gästspel i baddräktsvärlden, som du för övrigt kan se ett klipp från här. Det sägs ju att all uppmärksamhet är bra.

Men utseendefrågan är intressant. Under VM var den uppe till diskussion flera gånger i den här bloggen.
Jag var till exempel inte så nöjd med att VM hade en officiell slogan som spelade på skönhet. Men delvis kritiserade jag arrangören med kluven tunga, för jag gjorde ju själv en lista över VM:s snyggaste spelare. Den listan ifrågasattes rejält av en känd tv-expert.

Jag gjorde listan dels för att jag tror att de som börjar med att titta på damfotbollen för att se snygga tjejer snart även har ett intresse av att se snygga mål. Dels för att damfotbollen behöver superstjärnor som frontas i alla möjliga kommersiella sammanhang.
Och tyvärr så säljer ett fördelaktigt utseende oftast mer än snygga mål.

Anna Kournikova:s största insats för damtennisen var inte på banan – även om hon också var en fantastisk tennisspelare.
Och David Beckham:s största tillgång som fotbollsspelare är nog trots allt inte den känsliga högerfoten.

Men som sagt, det finns många uppfattningar om den typen av uppmärksamhet som Alex Morgan nu får. Eller vad säger ni?

Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter
:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

I dag får vi en försmak av OS-truppen

Varje land får ta med sig 18 spelare till OS. Troligen finns de flesta svenska fotbollsolympierna med i den trupp Thomas Dennerby i dag tar ut till Algarve cup.
Och troligen blir det 16 eller 17 spelare från fjolårets VM-bronslag som åker till OS.

Vilka nya spelare kan då slå sig in?
Jag tror ju att Göteborgs Stina Segerström både får åka med till Algarve – och till Storbritannien. I övrigt känns det tveksamt om det blir så många nya spelare i OS-truppen. Närmast ligger Emma Berglund, Johanna Almgren och Louise Fors – som alla kan vara med i dagens trupp. Men alla de tre måste prestera grymt bra under våren för att även få åka med till London.

Vilka VM-spelare riskerar då att missa OS?
Där har vi förstås Josefine Öqvist (gravid) och Linda Forsberg (lagt av).
Då återstår 19 VM-spelare, plus Segerström. Minst två till måste alltså bort.

Jag skrev först att Dennerby troligen kommer att välja att ha med tre målvakter. Det är fel, vilket Ove Roos så riktigt påpekade. Jag kollade trupperna i OS 2008, och samtliga lag hade två målvakter där. Så där sitter nog i första hand Kristin Hammarström löst.
I backlinjen lär Linda Sembrant och Lina Nilsson vara de som har sämsta utgångsläget. Medan jag känner att alla VM-spelare på mittfältet borde ha bra chanser att även få spela OS. Bland forwards måste Madelaine Edlund vara den som är närmast att missa mästerskapet i London.

Det kan förstås bli fler skador, som kastar om allt. Men klart är nog att de spelare utöver skadade Sara Larsson som inte presenteras av Dennerby i dag 13.30 får planera för att följa OS från tv-soffan.
För jag har väl inte missat någon mer skada? Hur är det med Marie Hammarström?

En omställning som bara Umeå IK har klarat

Sedan WPS lades på is för mindre än två veckor sedan har jag läst en del nedvärderande omdömen om damfotbollen i USA. Ofta levererade från älskare av damallsvenskan.
Visst är det lätt att se ner på USA:s dubbla misslyckanden med proffsfotboll för damer.

Fast det är lätt att glömma att vi själva i Sverige inte heller har lyckats speciellt bra.
Dagens damallsvenska kallas i och för sig för en proffsliga. Men det är ju en sanning med hysteriskt stor modifikation.

Enligt GP låg genomsnittslönen 2010 i damallsvenskan på 7000 kronor i månaden. Det är inget man kan leva på. En manlig fotbollsspelare som tjänat den summan hade knappast kallat sig proffs.
Vår liga är maximalt halvprofessionell. Inte mer. Och innan vi har en damfotbollsliga med helproffs i Sverige kommer säkerligen ytterligare en hel mängd klubbar att gå under. För omställningen har redan skördat offer.

Av en tillfällighet tittade jag på den allsvenska sluttabellen från 2002 häromdagen. Av de tolv lag som spelade i vår högsta division för tio år sedan är det bara ett som är kvar i dåvarande skepnad när damallsvenskan sparkar i gång i april.
Och det är Umeå IK, som häromåret var snubblande nära konkurs. Här är en genomgång av ödet för de damallsvenska klubbarna 2002:

1) Umeå IK
Har varit nere i avgrunden – hade som mest ett underskott på drygt 3,5 miljoner kronor – och vänt. Men är fortfarande kvar i allsvenskan.

2) Malmö FF
Hamnade i akut ekonomisk kris under mitten av 00-talet. Lösningen blev att damlaget lämnade MFF och bildade egen förening. I april 2007 bildades alltså LdB FC Malmö. Malmö FF har inte någon flick- eller damfotboll längre.

3) Kopparbergs/Landvetter IF
I lilla Landvetter hade ortens Idrottsflickor – som IF stod för i det här fallet – svårt att locka publik och sponsorer. Så framhejade av huvudsponsorn Kopparbergs flyttades laget efter säsongen 2004 in till Göteborg – och bytte namn till Kopparbergs/Göteborg FC. I Landvetter bildades en ny klubb för damfotboll, Landvetter IF 2003. De drog sig ur division 3 under 2011.

4) Älvsjö AIK
Klubben vann SM-guld fem år i rad 1995–99, men fick sedan svårt att få ihop ekonomin. Efter säsongen 2002 slog man sig ihop med Djurgården, och bildade idrottsaktiebolaget Djurgården/Alvsjö AB, där Djurgården äger 51 procent av aktierna och Älvsjö AIK övriga 49 procent. Laget kallades först Djurgården/Älvsjö, men heter sedan 2007 Djurgårdens IF dam. Älvsjö AIK har numera återigen ett eget damlag, som spelar i division 3 i Stockholm.

5) Djurgårdens IF
Slogs ihop med Älvsjö AIK efter säsongen 2002. Se Älvsjö AIK här ovan.

6) Hammarby IF Damfotboll
Efter 41 år i högsta serien åkte Hammarby ur allsvenskan i fjol. De senaste åren har klubben brottats med ekonomiska problem, och inför sitt första år i näst högsta serien har man förlorat i princip hela laget.

7) Bälinge IF
Befann sig i akut ekonomisk kris då man föll ur allsvenskan 2008 – efter att ha spelat i högsta divisionen i 30 av 31 år sedan 1978. Omgående efter nedflyttningen lade man ner sin elitsatsning. På klubbens hemsida nämns inte damlagets framgångar med ett enda ord under rubriken ”Historik”. Däremot får man veta att herrlaget faktiskt spelat i division III i ett ganska stort antal säsonger. Men jo, trots att klubben försöker tysta ner det så har man damlag igen. Det kom tvåa i division 4 västra Uppland i fjol.

8) IF Trion
Klubben från Spjutsbygd i Blekinge åkte ur allsvenskan 2003, och rasade sedan ihop totalt. Året efter föll man ur söderettan, och i samband med det lades damlaget ner. Det återstartades 2006 och håller nu till i något som heter Damsjuan, och verkar vara en sjumannaserie.

9) Mallbackens IF
Den klassiska Värmlandsklubben ligger på plats tio i damallsvenskans maratontabell från 1978. Men när pengarna kom in i damfotbollen hängde man inte längre med. 2006 var senaste säsongen klubben gjorde i högsta serien. 2010 åkte man även ur division I. Fast sejouren blev bara ettårig, och i år är man tillbaka i söderettan.

10) Sunnanå SK
Den klassiska klubben från Skellefteå ligger trea i den damallsvenska maratontabellen från 1978. Men man åkte ur 2010, och spelar i norrettan även i år. Man storsatsar dock på att återvända till fotbollens finrum till 2013.

11) Alviks IK
Luleåklubben hade sex säsonger i tidigare toppserien – division I – på meritlistan. Det blev dock bara en säsong i damallsvenskan, och numera spelar klubben i division II.

12) BK Kenty
Seriejumbon hade en jojo-färd mellan ettan och allsvenskan, som resulterade i ettåriga sejourer 1998, 2000 och 2002. I november 2003, när man säkrat en ny uppflyttning, gick hockeylaget LHC in och tog över driften av Kentys damlag, och det bytte namn till Linköpings FC. Kenty blev farmarlag, och återfinns i division I.

Hemmadomare avgjorde för USA

Alex Morgan gjorde målen, men utan hemmadomare hade USA troligen förlorat mot Nya Zeeland i natt.
USA vände 1–0-underläge till seger med 2–1 i slutminuterna. Alex Morgan gjorde båda målen. Eller, hon gjorde bara ett – det andra.

Vid kvitteringen i minut 88 stoppades bollen av Nya Zeelands målvakt Jenny Bindon på mållinjen. Men en hemmadomare gick in och avgjorde.
För det handlade i en hemmadomare. Alla fyra domare kom nämligen från USA. Och vem av de assisterande Veronica Perez eller Jennifer Jones som blev matchhjältinna vet jag inte.

Däremot såg jag att den felaktiga kvitteringen gav USA hysteriskt med energi inför ett utsålt hus – 20677 åskådare – i FC Dallas Stadium i Frisco, Texas.
Så mycket energi att Morgan även kunde nicka en segerboll i tredje övertidsminuten.

Nu var det bara en träningskamp, och den oväntade matchhjältinnan gjorde säkert inte feldomslutet med vilje. Men det är ändå alltid olyckligt med hemmadomare.
För övrigt är ju domarna inom damfotbollen ofta väldigt mycket sämre än spelarna. Jag har lyft den frågan två gånger, dels under VM, dels nyligen under det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet.

Till själva matchen. Jag så den sista timmen, och noterade att Nya Zeeland blir svårslagna i OS – för jag räknar med att de kvalar in om ett par veckor. Målvakt Bindon verkar säker, man har ett välorganiserat försvarsspel och en hel mängd väldrillade fotbollsarbetare.
Dessutom har man vassa Hanna Wilkinson på topp. Det var också hon som gav laget ledningen när hon hann först på en blint slagen bakåtpass från Kelley O’Hara.

USA hade mycket bollinnehav, men trampade mest vatten under den timmen jag såg. Jag vet att Abby Wambach hade missat en högst tveksam straff tidigare i matchen – för visst skedde förseelsen utanför straffområdet? Men under de sista 60 minuterna var Wambach mest i vägen.

När USA kom till inlägg hade sällan deras affischnamn hunnit in i straffområdet. Jag har kritiserat Wambach tidigare, och fick ytterligare vatten på min kvarn av det jag såg i natt.
Samtidigt är jag medveten om att hon är en extrem vinnarskalle, och ofta spelar huvudrollen i avgörande matcher. Därför går det att förstå varför Pia Sundhage envisas med att alltid ge Wambach maximalt med speltid, även de dagar då hon mest känns som en bromskloss. Och ja, hon var faktiskt inblandad i segermålet, då hon vann nickduellen som gav Morgan chansen.
Fast jag är som nämnts nyfiken på att se hur USA:s anfallsspel skulle påverkas om Wambach fick följa någon match från bänken. Jag tror att det skulle bli mycket snabbare och mer oförutsägbart.

Kraftfulla brister på allsvenska hemsidor

Arbetsdagen är precis över, och jag sitter och kikar USA–Nya Zeeland på en stream. Det står 0–0 och den kvart jag sett hittills har Oceaniens stolthet stått upp bra.
Men jag har förstått att Abby Wambach har kostat på sig att slå en straff i stolpen.

Jaja, det här inlägget skall handla om damallsvenska hemsidor, och inte USA:s landslag.
De – hemsidorna – ger inte alltid den information man önskar. Eftersom vi på BT har Boråstjejer i både Göteborg FC och Jitex BK ville jag veta vilka som var med och spelade i dagens 0–0-match.

GFC:s hemsida skötte uppgiften okej. Startelvan finns redovisad, och i texten kan man räkna ut vem som var lagets enda avbytare.
På Jitex hemsida kan man under den flummiga rubriken ”Kraftfull träningsmatch av Jitex mot Göteborg FC idag” läsa att spelarna i laget blivit bättre på att kommunicera, att spelsystemet sänder bra vibrationer och att spelarna visat bra signaler idag – samt att nyförvärven blir en skön krydda i truppen.
I förbifarten nämns slutresultatet. Men vilka som spelade framgår inte. Uselt.

Dessutom blir jag besviken på damfotboll.com, som inte heller redovisar laguppställningar från dagens träningsmatcher.
Jag kräver inte att klubbarna skall ha professionella skribenter på sina hemsidor. Absolut inte. Men jag tycker att vi som är intresserade snabbt efter matcherna skall få reda på resultatet, vilka som spelat och vilka som gjort målen. Det måste väl vara rimligt?

Vid en koll på övriga lag som spelat idag noteras att LdB FC Malmö redovisar både startelva, byten och att Sarah Storck och Felicia Karlsson gjorde målen i 2–0-segern mot danska Ballerup-Skovlunde. Bra.

På Piteå IF:s hemsida hittar jag däremot inte ett ord om, varken dagens 5–1-seger mot Luleå/Assi eller gårdagens 2–1-seger mot Sunnanå. Svagt.

Umeå IK ger däremot den info jag behöver om dagens 4–1 mot Sunnanå – där nyförvärvet Jenny Hjolman gjorde tre mål. Och om gårdagens 4–0-seger mot Alvik – där Linda Molin blev tremålsskytt.

KIF Örebro har också en tillfredställande rapport från 7–0-segern mot Eskilstuna. Däremot saknas rapport från dagens 3–1-förlust mot LB07 på Vittsjö GIK:s hemsida.

Det innebär att bara fyra av de sju klubbar som spelat idag erbjuder sina supportrar relevant info från matcherna. Det är inte allsvensk klass.

Med Bock blev det Juli(g)en för göteborgska rubriksättare

Är du känslig för Göteborgshumor, och/eller lek med namn? Då är det här inget inlägg för dig. Utan du bör omgående sluta läsa…

* I morgon testar Göteborg FC tyska Nathalie Bock i träningsmatchen mot Jitex.
Wolfsburgmittfältarens namn fick i veckan den lokala kvällstidningen GT att gå i spinn. Utöver rubriken ”Nej, GFC tänker inte hoppa Bock” körde man ett göteborgskt tillägg på andra udda namn i tysk damfotboll.

På den listan platsade Birgit Prinz, Alexandra Popp, Turid Knaak (Bayer Leverkusen), Fatmire Bajramaj samt Ariane Hingst.
Namn kan ju vara kul, och jag kunde inte hålla mig, så här är ytterligare några heta namn på tyska spelare i Frauen-Bundesliga: …
Kim Kulig, Svenja Huth, Sara Löser, Klara Muhle, Carolin Dej, Audrey Knopp, Anna Klink, Vera Homp och Lena Lotzen.
Visst låter det nästan som en lista som är för bra för att vara sann?

* Ytterligare ett namn som Göteborgshumorn skulle älska är förstås Annike Krahn. Hon fick rubriker i veckan, för att hon vill lämna FCR 2001 Duisburg, och enligt länkad artikel skall vara på väg mot Sverige.
Göteborg dementerar dock att de skall vara intresserade. Tråkigt för GT:s rubrikmakare…
Men roligt för någon annan svensk klubb. Vittsjö? Umeå? Kristianstad? Linköping? Tyresö?

* För det före detta storlaget Duisburg är Annike Krahn:s eventuella sorti ytterligare ett bakslag. Förutom att Krahn vill bort så flyttar Simone Laudehr till FFC Frankfurt.
Och enligt www.womensoccer.de lämnar Alexandra Popp och Luisa Wensing för Wolfsburg till sommaren.
Vi snackar rejäl oro i Duisburgleden.

* Läser att Jitex kanadensiska nyförvärv Christina Julien valde mellan franska topplaget Montpellier och svenska mitten-/bottenlaget Jitex.
Det är förstås ett högt betyg till allsvenskan att hon valde Jitex. Mölndalsklubben skall för övrigt spela inne i Göteborg i år. Åby IP skall byggas om, och då blir Valhalla tillfällig hemmaplan för Jitex. Det är en seger för fotbollen, för Åby IP höll inte allsvensk klass på något sätt under 2011.
Apropå Julien är det ytterligare ett namn som GT:s rubriksättare kan leka med. De hoppas säkert på att det blir Jul-i(g)en för Jitex ofta i år…

Malmö ropar ”vargen kommer” lite för ofta – och Vero vill ha 21

Dags att ta ett svep kring några av de senaste dagarnas hetaste händelser/nyheter. Här kommer lite synpunkter kring Vero Boquete:s tröjnummer, Malmös ekonomiska kris, Susanne Erlandsson, Sara Larsson och Lisa De Vanna:s silencio stampa.
Som grädde på moset får du också reda på vilka Champions League-kvartsfinaler som Eurosport direksänder.

* Madelaine Edlund gjorde båda målen när Tyresö slog Kif Örebro med 2-0 i årets första träningsmatch för den storsatsande guldfavoriten.
Edlund i all ära. Den spelare i Tyresö jag är mest spänd på är Vero Boquete. Hon stod för ett assist i sin debut, och var tydligen bra enligt damfotboll.com.
Vero skall tydligen spela i tröja nummer 40 i år. Jag läste i en spansk intervju att hon helst hade velat ha nummer 21, bland annat som en hyllning till Espanyols avlidne lagkapten Dani Jarque. Vero sa så här i intervjun:

”Innerst inne kommer jag alltid att vara en nummer 21.”

Vad jag sett på klubbens hemsida verkar Tyresö inte ha någon med nummer 21 i truppen, så Vero borde kunna få sin önskan uppfylld.
Själv hade hon uppfattat att det var för att klubben fyller 40 år de ville att hon skulle spela med aktuellt tröjnummer. Men i klubbsymbolen står det att TFF är bildad 1971 – så då borde hon ju i så fall få tröja 41 i år…

* Sara Larsson har opererats för en hälskada, och har tre månaders rehabilitering framför sig. Tråkigt för Larsson, och Kif Örebro. Men för landslaget bör det inte påverka så mycket. Hon är säkerligen tillbaka i god form i god tid till OS.
Och faktum är att Sverige har bra förspänt på mittbacksposition för tillfället. Stina Segerström är ju frisk igen, och fortsätter Emma Berglund att utvecklas är hon en het kandidat till en av de 18 platserna i den svenska OS-truppen.

* Jag blir inte klok på hur illa det är med LdB FC Malmös ekonomi. Efter mötet med kommunen sa klubbdirektören Niclas Carlnén följande till damfotboll.com på frågan om man var nära att lösa några stjärnor från sina kontrakt:

”Det är fullständigt uteslutet. Vi har våra viktiga matcher i UEFA Women´s Champions League och allas förväntan att på nytt vara med i Damallsvenskans guldstrid. Att släppa några av våra bästa spelare vore det sista som skulle hända.”

Det känns inte som att klubben är i någon direkt panik. I Sydsvenskan skrev Anja Gatu att de tidigare larmropen mest skall ses som politiska utspel.
Ok.
Hoppas då bara att LdB Malmös ledning känner till vad som händer om man ropar ”Vargen kommer” ett par gånger för mycket…

* Läget ljusnade alltså snabbt för LdB Malmö. Det har också ljusnat för Peter Mildaeus och de andra fotbollsreportrarna på Corren.
Hur då, undrar ni kanske?
Jo, jag skrev ju häromdagen att Linköpingsförvärvet Lisa De Vanna aldrig ger intervjuer. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Eurosports Marcus Bühlund hörde av sig efter att ha läst mitt inlägg, och konstaterade att han visst fick en intervju med De Vanna i somras. Den publicerades i Aftonbladet, och går att läsa här.

* Bühlund och Eurosport var det. De kommer att visa tre av åtta kvartsfinalmatcher från Womens Champions League.
Två av sändningarna är klara, och det blir Potsdam-Rossiyanka den 14 mars 18.00 och Malmö-Frankfurt dagen efter 17.00. Det blir alltså Antonia Göransson och Alex Singer mot Sofia Jakobsson på onsdagen och Malmö mot Sara Thunebro och Jessica Landström på torsdagen.
De visar alltså fyra av de sex kvarvarande lagen med svenska spelare i. Nästan jackpot. En sådan blir det om kanalen väljer Göteborg-Arsenal veckan efter.

* Susanne Erlandsson lämnar både styrelsen för SvFF och ordförandeposten i Elitföreningen damfotboll. Jag har förstått att hon har gjort fantastiskt mycket nytta för damfotbollen genom åren, och är därmed värd både respekt och hyllningar.
Men min bild av henne är inte så positiv. Mest för att hon inte är något bra ansikte utåt. Hon har ju för övrigt knappt synts utåt. De två gånger jag tvingats lyssna på henne har hon dessutom varit väldigt träig och tråkig.
Så på så sätt är det kanske positivt för något nytt. Damfotbollen behöver någon som kan prata för sig – och sin sport.
Jag hoppas verkligen att det blir någon som är verbal och intressant. Läste någonstans att Ylva Johansson var aktuell att ta över i SvFF. Jag har ingen aning om hennes fotbollskunskaper, men hon vet nog hur man drar åt sig uppmärksamhet. Så varför inte?

Expressen: Marta klar för Sverige – ja, men då tror vi väl på det då

Expressen slår idag fast att Marta kommer att spela i allsvenskan under 2012. Jag har ju gått en universitetskurs i källkritik och borde inte gå på den glädjerubriken. Men jo, jag väljer att tro och hoppas att Expressen har gissat rätt.
Jag vet ju hur mycket superstjärnan skulle betyda för allsvenskan, och har skrivit om det här.

Rubriken till Expressens artikel lämnar ingen tvekan: ”Marta klar för spel i damallsvenskan”. Men när man granskar texten närmare uppträder en hel del osäkerhet.
Marta själv uttalar sig inte.
Martas agent Fabiano Farah uttalar sig inte.
Huvudkällan är istället en reporter, Pedro Bial – damfotbollsexpert på TV Globo i Brasilien.
Det känns väl så där.

Men Bial säger i artikeln att det är bekräftat att Marta kommer att spela i Sverige, och att allt skall bli offentligt i mitten av februari – alltså troligen i nästa vecka.
Säger Pedro det så får vi väl tro honom då…
Då återstår bara för stjärnan att välja mellan Göteborg (FC) och Stockholm (Tyresö).