Efter Japans jättelyft – nu hoppas storklubben värva Wambach

Efter VM ifjol har Japan etablerat sig på samma nivå som USA och Tyskland. Och det sensationella VM-guldet har fått publik- och sponsorsintresset i Japans liga att explodera.
Och nu vill storklubben Inac Leonessa från Kobe värva Abby Wambach.

Intresset för USA:s storstjärna känns rimligt. För klubbarna i Nadeshiko League har fått in så mycket pengar efter VM att de borde kunna konkurrera med tyska, franska, svenska och ryska storklubbar om världsstjärnorna.
Jag tänkte här göra en liten genomgång av uppsvinget i japansk damfotboll. Jag börjar med publikintresset i ligan.

Inför VM spelades ifjol 24 ligamatcher, och för dem låg publiksnittet på 788 vilket var en sänkning med 124 jämfört med 2010 års notering på 912. En orsak till det sjunkande intresset var att publiklaget Tepco Mareeze tvingades att dra sig ur ligaspelet till följd av tsunamikatastrofen i mars i fjol.

VM 2011, Japan lyfter pokalenMen efter VM slogs alla tiders rekord.
Blivande mästarinnorna INAC Kobe Leonessa hade ett publikrekord på 1403 inför VM. Den 24 juli i fjol kom 17 812 åskådare för att se lagets första hemmamatch efter VM, den mot JEF United Ichihara Chiba Ladies.
Och en vecka senare såg 21 236 Leonessa möta Okayama Yunogo Belle. Ett hyfsat intresselyft…

Leonessa hade sju världsmästarinnor i laget ifjol, Ayumi Kaihori, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka, Megumi Takase och världens bästa spelare 2011, Homare Sawa. Det gör att laget förstås var det mest populära i ligan.
Under hösten lockade Leonessa fler åskådare än Kobes populära herrlag i J-league, Vissel. 13 646 mot 12 986.
Något totalsnitt för hela ligan har jag inte hittat. Men däremot står det klart att fler lag än Leonessa hade höga publiksiffror på hemmaplan efter VM-guldet.

Allra flest i en enskild match hade Albirex Niigata Ladies, med VM-guldtjejerna Mizuho Sakaguchi och Megumi Kamionobe. Albirex Niigata ståtar nu med det nya ligarekordet på 24 546 åskådare. Så många kom till Tohoku Denryoku Big Swan Stadium den 6 augusti ifjol för att se Niigata förlora med 2–1 mot Leonessa efter två mål av Sawa. Totalt snittade Niigata 5609 åskådare efter VM.

Men det var inte bara publikmässigt som intresset ökade för Japans fotbollstjejer efter VM. Enligt den engelskspråkiga tidningen Asahi Shimbun hade Leonessa tidigare bara haft fickpengar i kassakistan.
Men efter VM gick en matproducent in och sponsrade med 100 miljoner yen under två år. Det motsvarar 8,3 miljoner kronor, alltså drygt fyra per år. Totalt kommer Leonessa ha en budget på cirka nio miljoner kronor till 2012 års säsong, vilket är en mångdubbling från 2011 års säsong.

Kobe Leonessas ägare Hironori Bun säger så här till Asahi Shimbun:

”Vi förväntar att populariteten hänger i fram till OS. Efter det behövs det nog ett lag som kan utmana oss.”

Albirex Niigata har dubblat sin budget, och flera andra klubbar har också fått väldigt mycket bättre ekonomi.
TV har förstås varit med på resan. När Arsenal var på en elva dagar lång Japanturné i månadsskiftet november/december kunde de engelska spelarna inte undvika att märka hysterin.
Och då tänker jag inte bara på att träningsmatchen Inac Leonoessa–Arsenal visades live på Japans största tv-kanal.
Till tidningen Guardian sa Arsenals tränare Laura Harvey så här:

”Innan vi kom hit hade vi hört att VM-guldet hade förändrat damfotbollen i Japan, men vi hade aldrig kunnat hoppas på en mottagning av det slag vi fått. Intresset från supportrar och media har varit häpnadsväckande.”

Arsenals lagkapten Faye White, skrev så här på sin twitter:

”Efter VM-guldet frontar Homare Sawa nu en stor Coca-Cola-kampanj, och hennes ansikte finns överallt. Men det är inte bara Sawa. Även andra landslagsspelare finns på affischer över hela Tokyo. Och ligan har skrivit stora kontrakt med bil- och kreditkortsföretag (Toyota och Visa).”

Även USA:s landslagsspelare har berättat om ett fantastiskt mottagande nu under Kirin Challenge Cup. Och Inac Kobe Leonessa skickade alltså iväg en trevare i riktning Abby Wambach. Det blir spännande att se hur intresset fortsätter att utvecklas i Japan. Igår var det 15 159 åskådare i Sendai på matchen mot USA. Förstås en bra siffra.

Igår lade jag upp ett klipp med höjdpunkter från matchen med japanska kommentatorer. Ni som föredrar amerikanska kommentarer får klippet med sådana här. Och här är dessutom eftersnack från Pia Sundhage, Hope Solo, Alex Morgan, Rachel Buehler, Heather O’Reilly och Abby Wambach.

Japan och USA kommer till Sverige

VM-finalisterna Japan och USA spelade 1–1 idag. Om några månader möts de troligen igen, i Sverige.
Jag såg andra halvlek idag, och imponerades av hur bra kontroll japanskorna trots allt hade på matchen.

I VM-finalen var Japan effektivt, men hade långt ifrån någon kontroll. Och det jag har hört från lagens möte i Algarve är att japanskorna kom undan med blotta förskräckelsen där.
Men idag kändes Japan som det bättre läget. Och det borde oroa Pia Sundhage, även om hon garanterat inte kommer att säga så.
För när jag träffade henne i Algarve, dagen efter den snöpliga förlusten i Algarve cup, tyckte hon inte att det var så farligt att hennes lag inte vunnit mot japanskorna i de två senaste mötena. Hon sa så här:

”Det finns en risk att det kommer in i spelarnas huvuden att ‘vi skall vinna, vi skall visa dem att vi är bäst’. Men det är vi inte. Japan är bäst. Men istället för att hamna i de tankarna skall vi tänka på sådant vi kan kontrollera.”

Sundhage sa även så här om förluster:

”Vi förlorar ju så sällan. Jag tror att det här är sjätte gången vi förlorar på fyra år. Då finns en risk att man bara tittar på misstagen, och vill rätta till allting. För det första hamnar man i en sådan stämning där man blir tung, tjurig och tråkig – och så säger man att det här var inte tillräckligt bra. Och jag tillåter mig inte att hamna där. Inte mer än en liten stund…”

Idag tog japanskorna ledningen när högerbacken Yukari Kinga lyfte in en retur på sitt eget inlägg. I andra halvlek hade japanskorna flera chanser att utöka sin ledning, men med knappt 20 minuter kvar att spela slog Alex Morgan in kvitteringen. Morgan fortsätter att vara USA:s klart vassaste vapen den här säsongen.
Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.

Frågan är om Morgan kan sänka japanskorna i nästa möte lagen emellan. Det lär bli i Sverige om drygt två månader. För nere i Portugal verkade i alla fall vara ett faktum att Sverige, Japan och USA skall mötas i en trelagscup på svensk mark i juni.
Varken USA:s och Sveriges landslagsledning sa i och för sig med ord att allt var klart, men alla bekräftade ändå att det var så.
Kanske vill förbundet spara offentliggörandet av turneringen till tisdagens damallsvenska upptaktsträff i Göteborg?

Till sist en notering från tv-sändningen i ESPN. Expertkommentator Judy Foudy berättade en scen från VM ifjol med Homare Sawa. I samband med presskonferensen efter Sverigematchen stod Sawa upp, i stället för att sätta sig ner.
Arrangörerna sa åt Sawa att det fanns en stol för henne. Då förklarade japanskan att hon var så svettig, och inte ville söla ner deras stolar.
Hur många andra världsstjärnor hade resonerat så?

Lina Nilsson får ny chans – Landström är däremot petad

Förbundskapten Thomas Dennerby tog just ut sin 18 spelare stora trupp till landskampen mot Kanada den 31 mars. Och skrällen är att Jessica Landström inte finns med. Och petningen är inte alls kommenterad på förbundets hemsida. Mer om det senare.

Den insatte vet att 18 spelare är precis den storlek på trupp som Dennerby får nominera till OS. Alltså är de här spelarna de som hade spelat OS, om truppen hade fastställts idag.

Från den 21 spelare stora truppen till Algarve Cup är fyra spelare borta, och en nygammal har tillkommit – Malmöbacken Lina Nilsson. Hon får således en ny chans att visa Dennerby att hon är en OS-kandidat. Men i nuläget är hon bara reserv för skadade Sara Larsson och Emma Berglund. För så här säger Dennerby om Nilsson enligt förbundets hemsida:

”Emma Berglund är inte tillgänglig på grund av fotledsstukning och här välkomnar vi Lina Nilsson välkommen åter till landslaget”

Berglund är alltså borta från Algarvetruppen. Det är som väntat också målvakten Kristin Hammarström – trots att hon var ensam om att inte släppa in några spelmål i Portugal. Däremot släppte hon en straff mot Island. Petningen var ändå väntad eftersom Dennerby länge sett Göteborgskeepern som sitt tredjeval. Men jag såg Sofia Lundgren mot Tyskland och Hedvig Lindahl mot USA – och det är väl synd att säga att någon av dem imponerade.

Skrällen i truppen är ju ändå att Frankfurtproffset Jessica Landström inte längre platsar. Personligen tycker jag inte att det är ett felaktigt beslut, för jag har länge haft synpunkter på att hon har en alldeles för dålig förstatouch för att klara den bollmottagarroll som hon brukar ha i landslaget. Och att det i nya spelsystemet 4-2-3-1 är väldigt svårt att hitta en plats för Landström.
Men jag är ändå förvånad, dels för att hon ändå var bästa målgörare för Sverige under 2011, och för att hon verkat vara given i Dennerbys trupp. Och jag trodde nog att hon stod före Madelaine Edlund i kön.
Där hade jag tydligen fel.

Slutligen är Kristianstads Susanne Moberg också petad från Algarvetruppen. Det var däremot mer väntat, då Moberg fick minst speltid i Portugal.

Här är hela Kanadatruppen:
Målvakter:
Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö), Sara Thunebro (Frankfurt) och Lina Nilsson (Malmö).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö) och Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö) och Lotta Schelin (Lyon).

Pigga svenskinsatser i Potsdam

Tre kvartsfinaler spelade i Champions League. Och det blev ganska exakt som väntat.
Jag har sett Turbine Potsdam–Rossiyanka 2–0 och Lyon–Bröndby 4–0 och tänkte ge lite tankar kring de matcherna.

Den senare matchen först. Jag gav Bröndby en procents chans inför dubbelmötet med de regerande mästarinnorna. Det var kanske lite hårt, för Bröndby tar nog i alla fall fem–sju poäng av 100 mot Lyon.
Men efter dagens match känns det som att chansen är mindre än en procent att danskorna skall kunna vända. För de måste göra minst 5–0 mot Lyon på hemmaplan nästa vecka. Omöjligt. Lyon är alltså i praktiken klart för semifinal.

Lotta Schelin?
Jo, hon inledde lysande och låg bakom de båda första två målen (Camille Abily och Sonia Bompastor). Vår superstjärna visade flera gånger upp det där härliga rycket, och bara gled ifrån sina bevakare. Men hennes avslutningar? De var halvdana i de båda matcher jag såg i Algarve. Och de var halvdana idag. Schelin var bra, men kan alltså ännu bättre. Och det är ju positivt.
De två sista målen gjorde för övrigt av Lara Dickenmann och Louisa Necib.

Göteborg FC:s utgångsläge har jag redan kommenterat här.

Så till mötet mellan Potsdam och Rossiyanka och kompisarna Antonia Göransson och Sofia Jakobsson. Det mötet känns fortfarande öppet. För även om Potsdam hela tiden kändes bättre så hade tyskorna svårt att skapa öppna målchanser.
Båda målen var gåvor av ryskornas försvar. Ryskor och ryskor förresten. Rossiyankas startelva bestod bara av två ryskor. I övrigt var det fyra brasiilianska spelare, tre från USA och en vardera från Sverige och Sydafrika.

Gåvorna var det. Först släppte målvakten Elvira Todua in ett inte alltför märkvärdigt inlägg från Patricia Hanebeck, sedan tog Kia McNeill helt vansinnigt med handen i straffområdet, så att Babett Peter kunde göra 2–0 på straff.
Ryskorna var inte ofarliga, och kan nog göra match av det här i returen. Mitt odds inför dubbelmötet var 60-40 i Potsdams favör. Det kvarstår även efter dagens match.

För övrigt var både Göransson och Jakobsson pigga – och båda spelade 90 minuter. Göransson visade att hon har kvar den fina Algarveformen, och låg bakom flera fina anfall. Dessutom hade hon ett högerskott i ribban. Jakobsson var klart löpvilligast i Rossiyanka, och hade ett par kanonlägen. Fast hon måste jobba på bollkontrollen i fart – för hon strulade bort ett par lägen på dålig kontroll.

De båda svenskorna hade för övrigt en liten brottningsmatch i andra halvlek, där Göransson gav en irriterad min – fast mot domaren.
För att de båda kompisarn skulle bråka internt, glöm det. De lämnade arenan i Parchal gemensamt efter Sverige–USA i Algarve i förra veckan. Jag skojade med dem och frågade om de pratar med varandra bara en vecka innan deras inbördes möte.
Då fick jag en rejält idiotförklarande blick från Jakobsson. Hon sa:

”Vadå, varför skulle vi inte det?”

Ingen bra start på ett samtal…

Det om dagens Champions Leaguematcher. I morgon spelar LdB FC Malmö mot FFC Frankfurt, och matchen direktsänds 17.00 på Eurosport.

* Det har spelats ett par träningsmatcher hemma i Sverige idag också. Min guldfavorit, Linköpings FC, vann med förkrossande 9–0 mot Öster. Det var första matchen med östgötarna för Lisa De Vanna och Manon Melis. Men siffrorna väcker frågan är om det inte hade varit bättre att träna… Nilla Fischer gjorde ett av målen, det kan du se här.

* Piteå slog Djurgården med 3–1 i Stockholm. Piteås seger talar för att jag kan vara rätt ute i mitt tips om att de kommer att hamna före Djurgården i år.

* I Frauen-Bundesliga har topplagen FCR 2001 Duisburg och VfL Wolfsburg tagit varsin storseger idag. Duisburg slog Lokomotiv Leipzig borta med 6–1. Man hade tre tvåmålsskyttar i Mandy Islacker, Jennifer Oster och Kozue Ando.
Wolfsburg vann med 7–0 hemma mot Jena. Enda tvåmålsskytten där var Nadine Kessler. I tabellen är nu Duisburg uppe på samma poäng som ledande Turbine Potsdam. Wolfsburg är fyra poäng bakom, fast med en match mindre spelad.

Alex Morgan är jobbigt bra

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ni som har hängt med i den här bloggen vet att jag flera gånger (bland annat här och här) har skrivit att jag ser Alex Morgan som USA:s främsta anfallshot. Att Morgan nu borde gå före Abby Wambach.

Efter ett tag har även Pia Sundhage insett att det inte går att hålla Morgan på bänken. Sundhage väljer därför att frångå 4-2-3-1-systemet och åter köra 4-4-2. Allt för att kunna spela båda anfallsessen.

Gårdagens 4–0-seger mot Sverige bar Morgans signatur. Med 4-2-3-1 och Wambach på topp hade tre av de amerikanska målen aldrig blivit till. Då hade USA bara haft snabbhet i anfallens andrafas, och då hade Sverige kunnat försvara sig på ett mycket lättare sätt.

Hur bra är då Alex Morgan?
Så bra att Sveriges backlinje från igår borde drömma mardrömmar om henne. Hon är nämligen den jobbigast tänkbara spelare att möta. Hon är så snabb att få slår henne i rena löpdueller. Dessutom är hon duktig på att suga in bollen, duktig i luftrummet, och har bra skott med båda fötterna.

Thomas Dennerby sa efter Sveriges andra raka 4–0-förlust att han tyckte att hans lag varit väldigt mycket bättre än mot Tyskland, och att siffrorna var i överkant. Jag hade 13–4 i målchanser till USA, vilket skulle ge 3–1 i mål.
Så visst, jag håller med Dennerby i båda uppfattningarna.
Fast det hindrar inte att det var klasskillnad. USA har bättre kvalitet i allt, trots att jag inte tyckte att de gjorde någon jättematch idag. Tvärtom.
För att slå ett lag som USA får vi inte bjuda på något – och dessutom måste vi ha tur. Och en Lotta Schelin i absolut toppform. I Algarve har Lotta bara varit i bra form…
Om någon vill se överkörningen så finns bilderna här.

I finalen vann Tyskland med 4–3 mot Japan efter att Celia Okoyino da Mbabi återigen gjort tre mål. Imponerande. Se bilderna från den matchen här.

Och här är mina bilder från Sverige-USA:

Det blev ingen kul svenskdag i Algarve cup

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lena Lotzen behövde inte visa Tyskland vägen idag – det gjorde Celia Okoyino da Mbabi så bra på egen hand.

Många av er har säkert sett matchen på Eurosport. Själv såg jag den live, och jag hade klart på förhand att min artikel till morgondagens BT skulle handla mer om Johanna Almgren:s kamp för att nå OS än om matchen.

Tur det, för efter storförluster som den här – 4–0 till tyskorna – är det sällan kul att göra eftermatchen-intervjuer.
Jag noterade dock att förbundskapten Thomas Dennerby var ovanligt frän. Jag pratade inte så mycket match med honom, men jag stod och lyssnade när min medpassagerare till och från arenan, Radiosportens Susanna Andrén, frågade ut honom. Han sa bland annat:

”Vi underpresterade något brutalt.”
”Jag hittar ingenting att ta med från den första halvleken.”

Och visst. Sverige var väldigt uddlöst före paus. Lotta Schelin var nära att springa igenom själv två gånger – men mer än så blev det inte.
Okoyino da Mbabi gjorde två mål, och tyskorna hade bud på mer.

Roligast före paus var nog att höra den svenska hejaklacken, som körde klassiker som ”Heja Sverige friskt humör.” I andra halvlek drog de dessutom igång ”Öka takta sista kvarta…” redan med 32 minuter kvar att spela. Ta det som ett tecken på hur nöjda de var med det svenska spelet…

Nämnda Almgren kom in med 33 minuter kvar, och gjorde ett rätt bra inhopp. Samtidigt kom Antonia Göransson in, och hon var som jag ser det dagens bästa svenska spelare.
Med Almgren, Göransson, Schelin och Sofia Jakobsson framåt fick Sverige lite fart på offensiven. Men tio minuter senare, när Schelin byttes ut, avtog det ganska rejält.

Från min vinkel såg Okoyino da Mbabis tredje mål inte otagbart ut. Det föll i minut 64, och punkterade matchen. Synd om Sofia Lundgren att få chansen i en sådan här svag svensk match. Fast oavsett får man inte släppa mål som 3–0-bollen. Den var kanske inte lätt, men verkade inte heller omöjlig att ta.

Sverige får spela bronsmatch även i Lilla VM – som Algarve cup ibland kallas. Fast det får nog i så fall bli Pyttelilla VM. För även om arrangören idag höll hårt på formerna med mixad zon för media och liknande så är det här väldigt långt ifrån fjolårets VM-fester.
Inte minst var det väldigt många fler tyska journalister på plats då. Idag såg jag inte en enda.

Tysklands startelva

* Japan slog USA med 1–0. Tydligen var det lite turligt, då USA – precis som i VM-finalen – hade flest målchanser.
Därmed blir det Japan–Tyskland i final här på onsdag. Jag tror garanterat att tyskorna gärna vinner den, som en liten hälsning om att världens kanske bästa lag inte får spela OS i sommar.

* I Cypern Cup noterar jag att Frankrike gjorde ett statement genom att slå starka England med 3–0. Inte minst var Louisa Necib:s volley till 1–0 ett statement. Ett magnifikt sådant.
Frankrike ställs mot mästarinnorna från Kanada i finalen där. Kul att fjolårets Dalsjöforsback Emily Zurrer fick chansen att spela för Kanada mot Holland – och att hon tog den genom att göra matchens enda mål. Jag förstår faktiskt inte varför Kanadacoachen John Herdman har givit Zurrer så lite speltid hittills.
Jaja, det blir en intressant final på Cypern också. Fast nog borde väl fransyskorna vara lite vassare än Kanada? Eller?

* Så några ord om den kommande veckan. Som sagt är jag kvar här i Portugal även efter Algarve cup, för att följa Elfsborg.
Då min arbetsgivare har bett mig att köra en speciell ”Elfsborg i Algarve”-blogg så kommer jag att lägga mitt krut på den under den närmaste veckan. Det är ju ändå de som betalar för den här resan…
Det innebär att det inte blir så mycket tid här på ett tag. Men jag har samlat på mig material, och kommer att ha fullt fokus på den här bloggen från och med mitten av nästa vecka igen.

På väg mot Algarve

I morgon flyger jag till Algarve. Ackrediteringen är klar, så på måndag tänkte jag vara på plats på Sverige–Tyskland.

Mitt huvudärende i södra Portugal är egentligen att följa Elfsborg för BT. De första dagarna tänker jag också klämma in en hel del damfotboll.
Jag har dock svårt att bedöma hur mycket tid jag kommer att kunna lägga på bloggande under de närmaste tio dagarna.
Jag har också hört att det är lite si och så med internettillgången på arenorna nere i Portugal. Så vi får se.

Skulle det inte bli så mycket bloggtid i Portugal så misströsta inte – för jag kommer förhoppningsvis att samla på mig mycket material att skriva om framöver.
Vi hörs.

Äntligen – förbundet följer Islandsmatchen minut för minut

Som bekant har jag gnällt på hur Svenska Fotbollförbundet följer och marknadsför sitt damlandslag.
Medan förbundet med rätta kräver att klubbarna i allsvenskan – både herrar och damer – samt superettan minutrapporterar från seriematcherna så bryr sig inte förbundet självt om att rapportera från damlandslagets matcher.

Men idag händer det något positivt. Inte så att man rapporterar på sin hemsida – vilket hade varit det bästa. Men förbundet har i alla fall lovat att följa matchen mot Island (avspark 14.30) via sin landslagssida på Facebook. Och det är ju bra.

Som boråsare tycker jag förstås också att det är kul att Johanna Almgren får chansen från start i nummer tio-rollen. Den roll som enligt förbundets hemsida är skapt för Caroline Seger hade alltså Therese Sjögran mot Island, och nu är det Almgrens tur.
Men visst, det är bra att landslagsledningen provar flera spelare i olika roller.

Och det är mycket nytt i dagens uppställning. Utöver Almgren är Jessica Landström som kantlöpare ett intressant test. Jag tycker att Landström är för dålig i det felvända spelet för att ha hand om den enda forwardsplatsen i 4-2-3-1-uppställningen. Men på kanten kan hon kanske komma till sin rätt.
I forwardsrollen är Lotta Schelin förstås gjuten. Och man förstod av eftersnacket att hon varit lysande mot Kina. Så här sa Johanna Almgren till Göteborgsposten:

”Kanske var vi lite passiva i den första halvleken, men Schelin höll kinesiskorna sysselsatta på egen hand.”

Lovande. För Lotta måste nog hitta sin VM-form om vi skall kunna hoppas på OS-succé till sommaren.
I övrigt kan man konstatera att det är just Almgren och Emma Berglund som utsätts för hårdast test av de spelare som inte var med i VM-truppen – Stina Segerström undantagen eftersom hon säkerligen varit med i Tyskland om hon inte varit skadad. Susanne Moberg känns således som den som är längst från en OS-plats av alla spelare i Algarvetruppen.

Så här ser förresten dagens startelva ut: Kristin HammarströmAnnica Svensson, Stina Segerström, Emma Berglund, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Jessica Landström, Johanna Almgren, Antonia Göransson – Lotta Schelin.

Dags för nytt gnäll på Fotbollförbundet

Jag känner mig gnällig. Efter varje landskamp den senaste tiden har jag kritiserat Svenska Fotbollförbundet. Och varför bryta en fin tradition?
För igår var återigen rapporteringen från damlandslagets match undermålig.

Jag har inga problem att förstå att mest tid, och de allra största resurserna, läggs på herrlaget – det är ändå de som drar in de stora pengarna.
Men vi skall ha EM på hemmaplan om mindre än 500 dagar – mindre än 1,5 år. För att undvika att den turneringen blir ett publikt megafiasko är det dags att förbundet börjar uppmärksamma damfotbollen i allmänhet – och landslaget i synnerhet.

Igår var det ingen direktrapportering från segern mot Kina, och jag har ännu inte lyckats få se några matchbilder alls. Och då har jag ändå sökt.
Här är vårt förbund bland de sämsta i klassen. För även det inte var några direktsändningar i andra länder heller så har flera förbund åtminstone lagt upp fylliga sammandrag på sina hemsidor.

Här är det tyska förbundets höjdpunkter från Tyskland-Island, och här har USA:s förbund höjdpunkter från USA-Danmark.

Och här är förresten mitt gnäll i sammandrag:
* Efter Tyskland i höstas.
* Efter Kanada i höstas.
* Efter Norge i januari.
* Efter presskonferensen inför Algarve cup.
* Och så ett konstruktivt förslag.

Jag bjuder gärna på ett konstruktivt förslag till. Lär av USA och direktrapportera matcherna. Det här är en föredömlig mall:

Direktrapportering på US Soccers hemsida.

För att avsluta med lite fotboll är just USA grymt imponerande för tillfället. Danmark har gått som en ångvält i EM-kvalet, där de har fyra raka segrar och målskillnaden 22–0, och man slog Brasilien borta i december. Men mot USA blev danskorna överkörda.

Jag har ju länge framfört åsikten att Alex Morgan numera är vassare än Abby Wambach. Morgan gjorde två av målen mot danskorna, och spelade fram Wambach till ett. Kul att Pia Sundhage äntligen har börjat inse att det inte går att ha Morgan på bänken, utan har givit plats för båda.
Det skall bli riktigt spännande att se om Japan kan skaka amerikanskorna i gruppfinalen på måndag.

Hur skall Seger egentligen användas?

Läste igår på Svenska Fotbollförbundets hemsida att Caroline Seger är tänkt att vara den offensiva spetsen på Sveriges mittfält i den nya 4-2-3-1-uppställningen.

Det står så här i den enda texten om Algarve cup på www.svenskfotboll.se:

”Caroline Seger är en av nyckelspelarna i Sveriges nya uppställning 4–2–3–1. Tyresöspelaren ska ha den offensiva centrala rollen på mittfältet.”

Det är inte utan att man blir lite lätt överraskad när man noterar att det är Therese Sjögran som skall spela i aktuell roll idag, medan Seger spelar som defensiv innermittfältare.
Fast sett till Sveriges offensiva spel är jag positiv till dagens uppställning. Sjögran kommer garanterat att ha en högre utgångsposition än vad Seger skulle ha haft.

Intressant också att Emma Berglund placeras som högerback. Thomas Dennerbys Algarvetrupp är som som bekant fattig på ytterbackar. Att Berglund var tänkt på kanten var dock en överraskning för mig.

Här är Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Emma Berglund, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Caroline Seger, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Avspark är nu 16.00.

Vilka OS-lag har bäst form?

Äntligen drar landslagssäsongen igång på bred front i Europa. Cyprus cup börjar i morgon och Algarve cup på onsdag.
Det handlar i och för sig om träningscuper, men prestigeladdade sådana, och under den kommande veckan får vi lite indikationer på hur det kan gå i OS till sommaren.

Sverige är i Portugal, och det är förstås mot Algarve de svenska blickarna i första hand riktas. Det känns logiskt, för i Algarve spelar tre av medaljkandidaterna i OS (Sverige, USA och Japan) och fem eller möjligen sex möjliga EM-lag till nästa år.

Men faktum är att den lite mindre prestigeladdade Cypernturneringen nästan är lika intressant i år. Där deltar nämligen fem OS-lag (Kanada, Sydafrika, Frankrike, England – och ej klara Nya Zeeland) och sex troliga EM-lag.
Faktum är att det bara är Brasilien och i viss mån Nordkorea som saknas av de seriösa medaljkandidaterna i OS. Det finns alltså anledning att hålla koll på båda turneringarna från i morgon och fram till nästa onsdag.

Det har spelats ett par träningskamper som förfäktningar. I Algarve besegrades Kina av USA i helgen. Amerikanskorna vann med 3–0 efter mål av Alex Morgan, Heather O’Reilly och Sydney Leroux. Se höjdpunkter från den matchen här. Och på Cypern har England besegrat Sydkorea med 2–1.

Men nu börjar alltså cuperna. Så här ser aktuella spelscheman ut:
Tisdag 28 februari, Cypern:

13.30: Frankrike–Schweiz, Holland–Italien och Sydkorea–Sydafrika
16.30: England–Finland, Kanada–Skottland, Nya Zeeland–Nordirland
Onsdag 29 februari, Algarve:
13.40: Japan–Norge
15.00:Tyskland–Island
16.00: Sverige–Kina och Ungern–Irland
16.45: Portugal–Wales
18.00: USA–Danmark
Torsdag 1 mars, Cypern:
13.30: Schweiz–England, Skottland–Holland och Nordirland–Sydkorea
16.30: Finland–Frankrike, Italien–Kanada och Sydafrika–Nya Zeeland
Fredag 2 mars, Algarve:
13.10: Danmark–Japan
14.30: Sverige–Island
16.00: Tyskland–Kina och Norge–USA
16.15: Portugal–Ungern
18.00: Wales–Irland
Söndag 4 mars, Cypern:
13.30: Italien–Skottland, Holland–Kanada och Nya Zeeland–Sydkorea
16.30: England–Frankrike, Finland–Schweiz och Nordirland–Sydafrika
Måndag 5 mars, Algarve:
15.10: Norge–Danmark, USA–Japan
16.00: Kina–Island
16.30: Sverige–Tyskland
18.15: Ungern–Wales, Irland–Portugal
Tisdag 6 mars, Cypern:
Placeringsmatcher
Onsdag 7 mars, Algarve:
Placeringsmatcher

Inga av Sveriges matcher tv-sänds här hemma. Däremot vet jag att vissa av Frankrikes, Japans, Portugals och USA:s matcher kommer att sändas i deras respektive hemland. De kan alltså åtminstone gå att hitta streamar från flera av matcherna i Algarve, och från några på Cypern.
Tillägg i efterhand: Sent omsider har Eurosport beslutat att direktsända Sverige–Tyskland den 5 mars 16.30. Troligen kommer man också att direktsända finalen den 7 mars.

Mållös debut för Marta

Ser att Marta gjort en halvlek för sitt Tyresö idag. Den blev mållös, precis som hela träningsmatchen borta mot danska Bröndby.
Enligt twitterrapporter var det en ganska dålig match. Det som förvånar mig är att Tyresö hade tillgång till samtliga sina svenska landslagsspelare.
Linköpings FC ställde ju in kvällens match mot Dalsjöfors Goif på grund av landslagssamling.

* Bröndby–Tyresö ingår i en träningsturnering. De andra två lagen i cupen spelade på planen bredvid. Där tog damallsvenska nykomlingen Vittsjö en meriterande 2–0-seger mot danska ligalaget Skovbakken. Josefine Mårtensson och Sofie Andersson gjorde målen under matchens första kvart.

* Annars väntar man väl mest på landslagsturneringarna Cyprus och Algarve cup skall dra igång i nästa vecka. Där visar de alla världens bästa landslag utan Brasilien upp sig. Skall bli spännande att följa.

* På söndag spelas omgång 13 i Frauen-Bundesliga. Även om det inte är några toppmatcher är det kul att ligan åter är igång.
För övrigt tjuvstartade Hamburg och Turbine Potsdam i onsdags. Och spelade överraskande 1–1. De gästande ligaledarna missade straff i början, och var tydligen riktigt illa ute på slutet.
Antonia Göransson spelade från start hos Potsdam, men byttes ut i minut 60. Ersättaren var en debutant från damallsvenskan, isländska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir. Även fjolårets Dalsjöforskapten, Alex Singer, fick debutera för Potsdam. Singer spelade 90 minuter som vänsterback.

* I Italien har Bardolino Verona viktig nyckelmatch hemma mot Tavagnacco i morgon. Där krävs det nog tre poäng för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag, om man tänker vinna ligan.

Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter
:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

I dag får vi en försmak av OS-truppen

Varje land får ta med sig 18 spelare till OS. Troligen finns de flesta svenska fotbollsolympierna med i den trupp Thomas Dennerby i dag tar ut till Algarve cup.
Och troligen blir det 16 eller 17 spelare från fjolårets VM-bronslag som åker till OS.

Vilka nya spelare kan då slå sig in?
Jag tror ju att Göteborgs Stina Segerström både får åka med till Algarve – och till Storbritannien. I övrigt känns det tveksamt om det blir så många nya spelare i OS-truppen. Närmast ligger Emma Berglund, Johanna Almgren och Louise Fors – som alla kan vara med i dagens trupp. Men alla de tre måste prestera grymt bra under våren för att även få åka med till London.

Vilka VM-spelare riskerar då att missa OS?
Där har vi förstås Josefine Öqvist (gravid) och Linda Forsberg (lagt av).
Då återstår 19 VM-spelare, plus Segerström. Minst två till måste alltså bort.

Jag skrev först att Dennerby troligen kommer att välja att ha med tre målvakter. Det är fel, vilket Ove Roos så riktigt påpekade. Jag kollade trupperna i OS 2008, och samtliga lag hade två målvakter där. Så där sitter nog i första hand Kristin Hammarström löst.
I backlinjen lär Linda Sembrant och Lina Nilsson vara de som har sämsta utgångsläget. Medan jag känner att alla VM-spelare på mittfältet borde ha bra chanser att även få spela OS. Bland forwards måste Madelaine Edlund vara den som är närmast att missa mästerskapet i London.

Det kan förstås bli fler skador, som kastar om allt. Men klart är nog att de spelare utöver skadade Sara Larsson som inte presenteras av Dennerby i dag 13.30 får planera för att följa OS från tv-soffan.
För jag har väl inte missat någon mer skada? Hur är det med Marie Hammarström?

Din guide till fotbollsåret 2012

Gott nytt fotbollsår. Vi skriver 2012, och Sverige checkar in i det nya året som femma på världsrakningen.

Årets höjdpunkt är givetvis OS i Storbritannien i månadsskiftet juli/augusti.
Men det händer väldigt mycket på vägen dit. Här har jag listat ett gäng viktiga datum att ha koll på.

Här är en liten guide till fotbollsåret 2012:
7 januari: Franska ligan, Feminine Division 1 drar i gång igen efter en knapp månads uppehåll. Ligan rivstartar med toppmötet Lyon–Montpellier.
9 januari: Ballon d’Or delas ut i Zürich. Blir Pia Sundhage 2011 års bästa tränare i världen?
13 januari: WPS-draften 2012 hålls i Kansas City.
17 januari: Sverige–Norge i La Manga.
19–29 januari: OS-kval för Nord- och Mellanamerika. Spelas i Vancouver, och följande länder deltar: Kanada, Haiti, Kuba och Costa Rica i ena gruppen, och USA, Mexiko, Dominikanska Republiken och Guatemala i den andra. Finallagen är klara för OS. Här är spelschemat.
15 februari: EM-kvalet startar för året, med fyra matcher. Belgien–Nordirland är den mest intressanta av dem.
19 februari: Frauen-Bundesliga återstartar efter ett två månader långt juluppehåll.
28 februari–6 mars: Cyprus Cup. Med följande länder, grupp A: Kanada, Holland, Italien och Skottland. Grupp B: England, Finland, Frankrike och Schweiz. Grupp C: Sydkorea, Nya Zeeland, Sydafrika och Nordirland.
29 februari–7 mars: Algarve cup.
Sverige spelar gruppmatcher följande datum:
* 29 februari mot Kina,
* 2 mars mot Island
* 5 mars mot Tyskland.
Dessutom är det placeringsmatch den 7 mars mot USA, Japan, Danmark eller Norge.
14–15 mars: Kvartsfinaler i Womens Champions League, bland annat Arsenal–Göteborg och LdB Malmö–FFC Frankfurt. Returer en vecka senare, alltså 21–22 mars.
31 mars: Landskamp, Sverige–Kanada i Malmö. Samt fullmatad EM-kval-dag. Bland många matcher märks höjdpunkter som Tyskland–Spanien, Slovakien–Finland och Frankrike–Skottland.
1–5 april: Kirin cup, trenationsturnering i Japan med Japan, USA och Brasilien.
4 april: EM-kvaldag, med sex matcher. Gruppfinalen i grupp 1 mellan Ryssland och Italien sticker ut.
5 april: Sju nya EM-matcher, bland annat Schweiz–Tyskland, Skottland–Irland och Finland–Slovakien.
9 april: Premiärdags för damallsvenskan. Första matchen är AIK–Piteå, klockan 15.00.
14 april
: Premiär i norska Toppserien, med bland annat tänkta toppmötet Röa–Arna-Björnar.
14–15 april: Semifinaler i Womens Champions League. Vinnarna av Lyon/Bröndby och Arsenal/Göteborg börjar på hemmaplan. Returer en vecka senare, 21/22 april.
24 april: OS-turneringen lottas.
17 maj: Final i Womens Champions League, spelas i München.
26 maj
: Landskamp, Skottland–Sverige.
16 juni: Stor EM-kvaldag, med 13 matcher. Den mest intressanta är Schweiz–Spanien, men även Ukraina–Finland och Irland–Wales kan ha avgörande betydelse för fördelningen av EM-platserna.
17 juni: Gruppfinal i EM-kvalgrupp 6, England–Holland.
20 juni: EM-kvalet rullar vidare med åtta matcher, bland annat Danmark–Tjeckien, Norge–Nordirland, Finland–Vitryssland och Slovakien–Ukraina.
21 juni: Sex EM-kvalmatcher spelas, där Irland–Skottland känns mest spännande på förhand.
25 juli–11 augusti: OS.
Damernas turnering spelas utöver London (Wembley Stadium) också i Coventry (City of Coventry Stadium), Glasgow (Hamden Park), Cardiff (Millennium Stadium), Manchester (Old Trafford) och Newcastle (St James’ Park).
Kvalet är inte klart ännu. Här är läget.
19 september: EM-kvalets sista ordinarie omgång. Vilka länder är klara för EM-slutspel i Sverige 2013? Fast helt klart för lottning är det inte ännu eftersom sex grupptvåor kommer att spela playoff under oktober och november.
3 november: Sista omgången av damallsvenskan. Blir matchen LdB Malmö–Tyresö FF en direkt avgörande guldfinal?