Lena Lotzen behövde inte visa Tyskland vägen idag – det gjorde Celia Okoyino da Mbabi så bra på egen hand.
Många av er har säkert sett matchen på Eurosport. Själv såg jag den live, och jag hade klart på förhand att min artikel till morgondagens BT skulle handla mer om Johanna Almgren:s kamp för att nå OS än om matchen.
Tur det, för efter storförluster som den här – 4–0 till tyskorna – är det sällan kul att göra eftermatchen-intervjuer.
Jag noterade dock att förbundskapten Thomas Dennerby var ovanligt frän. Jag pratade inte så mycket match med honom, men jag stod och lyssnade när min medpassagerare till och från arenan, Radiosportens Susanna Andrén, frågade ut honom. Han sa bland annat:
”Vi underpresterade något brutalt.”
”Jag hittar ingenting att ta med från den första halvleken.”
Och visst. Sverige var väldigt uddlöst före paus. Lotta Schelin var nära att springa igenom själv två gånger – men mer än så blev det inte.
Okoyino da Mbabi gjorde två mål, och tyskorna hade bud på mer.
Roligast före paus var nog att höra den svenska hejaklacken, som körde klassiker som ”Heja Sverige friskt humör.” I andra halvlek drog de dessutom igång ”Öka takta sista kvarta…” redan med 32 minuter kvar att spela. Ta det som ett tecken på hur nöjda de var med det svenska spelet…
Nämnda Almgren kom in med 33 minuter kvar, och gjorde ett rätt bra inhopp. Samtidigt kom Antonia Göransson in, och hon var som jag ser det dagens bästa svenska spelare.
Med Almgren, Göransson, Schelin och Sofia Jakobsson framåt fick Sverige lite fart på offensiven. Men tio minuter senare, när Schelin byttes ut, avtog det ganska rejält.
Från min vinkel såg Okoyino da Mbabis tredje mål inte otagbart ut. Det föll i minut 64, och punkterade matchen. Synd om Sofia Lundgren att få chansen i en sådan här svag svensk match. Fast oavsett får man inte släppa mål som 3–0-bollen. Den var kanske inte lätt, men verkade inte heller omöjlig att ta.
Sverige får spela bronsmatch även i Lilla VM – som Algarve cup ibland kallas. Fast det får nog i så fall bli Pyttelilla VM. För även om arrangören idag höll hårt på formerna med mixad zon för media och liknande så är det här väldigt långt ifrån fjolårets VM-fester.
Inte minst var det väldigt många fler tyska journalister på plats då. Idag såg jag inte en enda.
* Japan slog USA med 1–0. Tydligen var det lite turligt, då USA – precis som i VM-finalen – hade flest målchanser.
Därmed blir det Japan–Tyskland i final här på onsdag. Jag tror garanterat att tyskorna gärna vinner den, som en liten hälsning om att världens kanske bästa lag inte får spela OS i sommar.
* I Cypern Cup noterar jag att Frankrike gjorde ett statement genom att slå starka England med 3–0. Inte minst var Louisa Necib:s volley till 1–0 ett statement. Ett magnifikt sådant.
Frankrike ställs mot mästarinnorna från Kanada i finalen där. Kul att fjolårets Dalsjöforsback Emily Zurrer fick chansen att spela för Kanada mot Holland – och att hon tog den genom att göra matchens enda mål. Jag förstår faktiskt inte varför Kanadacoachen John Herdman har givit Zurrer så lite speltid hittills.
Jaja, det blir en intressant final på Cypern också. Fast nog borde väl fransyskorna vara lite vassare än Kanada? Eller?
* Så några ord om den kommande veckan. Som sagt är jag kvar här i Portugal även efter Algarve cup, för att följa Elfsborg.
Då min arbetsgivare har bett mig att köra en speciell ”Elfsborg i Algarve”-blogg så kommer jag att lägga mitt krut på den under den närmaste veckan. Det är ju ändå de som betalar för den här resan…
Det innebär att det inte blir så mycket tid här på ett tag. Men jag har samlat på mig material, och kommer att ha fullt fokus på den här bloggen från och med mitten av nästa vecka igen.
En blogg om internationell damfotboll 