Succédebut för Press

Christen Press

Christen Press

Christen Press fick plats i Tom Sermanni:s allra första startelva som förbundskapten för USA. Och Press tackade för förtroendet genom att göra mål redan i den 13:e minuten i sin allra första A-landskamp. Och i den 31:a nickade hon in sitt andra. Vi snackar succédebut.

1–0 kom efter en inläggsfrispark i den 13:e minuten. Press fick bollen vid straffområdeslinjen. Tyresös nyförvärv från Göteborg drog till med vänstern, och fick en bra båge på skottet. Årets första mål för USA var ett faktum.

I minut 31 var det dags igen. Tobin Heath slog ett långt inlägg från vänsterkanten, och Press sprang in bakom Skottlands vänsterback och nickade in bollen i det långa hörnet. 2–0.
Det är alltså landslagsdebut för Press. Hon var reserv i OS-truppen i fjol, men fick aldrig spela – och blev därför inte heller medaljör. Hon fick hon starta till höger på mittfältet i en 4-4-2-uppställning.

För motståndet svarar Skottland, som ju leds av svenska Anna Signeul. Matchen pågår, och står 2–0, när det här inlägget skrivs. Man kan se den via den här länken.

USA startar för övrigt så här: Jill LoydenAli Krieger, Christie Rampone, Becky Sauerbrunn, Kelley O’Hara – Press, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Heath – Abby Wambach och Alex Morgan.

Tillagt i efterhand: USA vann matchen med 4–1 (2–0) efter att även Boxx och inhopparen Sydney Leroux gjort varsitt mål. Skottlands mål gjordes av Kim Little, som var lysande under de 35 minuter jag såg.

Sena trupper, återbud av Lundgren, Vittsjö, Höglander och Nilsson

Jag noterar att flera damallsvenska klubbar har tvingats låna in spelare för att kunna spela träningsmatcher. Många lag jobbar fortfarande hårt med att få ihop en slagkraftig trupp.

Det är ingen evighet sedan alla klubbyten gjordes före årsskiftet. Ville någon spelare byta klubb i januari riskerade den att stoppas, och bli så kallat ettårsfall. Under åren kring millenieskiftet hade Borås andraklubb inom herrfotbollen, Norrby IF, sällan sin trupp klar förrän i februari eller mars. Varje år hann vi på BT sätta ett gäng krisrubriker.

Nu är det inte kris om klubbarna saknar ett gäng spelare i början av februari. Fast det är inte heller något bra tecken. För det innebär ju att man får kortare tid att spela ihop sitt lag.

Vittsjö är en av de klubbar som legat sämst till med sin trupp. Ingen av deras spelare från ifjol hade kontrakt som även löpte över årets säsong. Det är förstås ett vågspel.
På sin premiärträning den 10 januari hade de elva spelare, och i de första träningsmatcherna har de fyllt ut med provspelare för att få ihop lag. Bland annat spelade Johanna Rosén mot Bröndby. Rosén var hemma på kort ledighet från den svenska Afghanistanstyrkan.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

I går förbättrades dock läget för Vittsjö ganska rejält. De förlängde nämligen kontrakten med fyra spelare i Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke, Kirsty Yallop och Johanna Andersson.

Därmed ser Vittsjö ut att kunna reparera en sent sammansatt trupp med bibehållen kontinuitet. Och som bekant leder kontinuitet allt som oftast till framgång.

Framför allt ser Vittsjö starkt ut på mittbackssidan, där man nu har Fletcher, Dieke och Mandy van den Berg, samt att man jobbar på att få in Petronella Ekroth.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

* Landslaget samlas nu i eftermiddag. Carina Holmberg har lämnat återbud, och ersätts av Malin Levenstad. Dessutom skall Sofia Lundgren bara vara med i dag. Under resten av lägret ersätts hon av Jessica Höglander. Lundgren har tydligen ryggproblem av en oroande art.
Jag har inte sett Höglander så mycket att jag kan göra någon helt rättvisande bedömning av henne. Men det jag har sett har inte skvallrat om A-landslagsnivå. Inte alls.
Jag har tidigare ifrågasatt Pia Sundhage:s val på målvaktssidan. Det finns inte mycket framtid i att gång på gång ta ut Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg – som samtliga har passerat 30-årsstrecket. Och när man tar ut breda trupper är det inte fel att tänka lite framtid. Uttagningen av 19-åriga Höglander går ju inte att kritisera ur framtidsperspektivet.
Men personligen hade jag hellre sett att Susanne Nilsson fått plats på Söbergs bekostnad. Nu har Nilsson i stället valt att känna sig för med Serbiens landslag. Hoppas hon nöjer sig med att känna sig för, och inte spelar någon landskamp.

* De senaste helgerna har varit rätt fattiga på sportsliga höjdpunkter. Även den här ser tunn ut.
I Tyskland spelas en ligamatch (Leverkusen–Freiburg) och en cupkvartsfinal (Wolfsburg–Jena). I Frankrike spelas också bara en ligamatch (Arras–St Etienne). Belgien och Holland möts i en landskamp i eftermiddag, vilket förstås innebär att spelet ligger nere i BeNe League. Av de större ligorna är det bara i Italien det spelas full omgång. Hetaste matchen där går mellan femman Napoli och trean Brescia. I övrigt har topplagen matcher som de skall vinna.
Utöver Belgien–Holland är det USA–Skottland 23.00 i kväll. Vi snackar en match där USA borde vinna med minst tre måls marginal. Den skall för övrigt sändas via US Soccers hemsida.

Den match man ser fram emot de närmaste dagarna är onsdagens prestigemöte, Frankrike–Tyskland. Hade lottningen sett annorlunda ut kunde det varit en försmak på sommarens EM-final. På torsdag spelar Finland mot Ryssland i ett annat intressant möte med tanke på EM.

Säsongen förstörd för Amy LePeilbet – korsbandet är av

Mitts fotar Le Peilbet, Rodriguez och Barnhart

Heather Mitts fotar Amy LePeilbet, Amy Rodriguez och Nicole Barnhart.

Den amerikanska landslagsbacken Amy LePeilbet har dragit av korsbandet i vänsterknät, och riskerar att missa hela den här säsongen. Rehabiliteringen för en korsbandsskada är ju sex till åtta månader.

Nyheten släpptes på Chicago Red Stars hemsida i går. Skadan innebär att Chicago har fått tillåtelse av NWSL att lägga till även en femte spelare till sin trupp under den pågående värvningsperiod som pågår i ligan fram till och med torsdag.

För LePeilbet är det förstås en rejäl smäll. Samtidigt har hon ”turen” att det inte är något stort mästerskap för USA i år.

30-åriga LePeilbet har varit med i landslaget sedan 2004, men hon fick vänta till 2011 med sin mästerskapsdebut. Hon platsade inte 2004 eller 2007, och missade OS 2008 på grund av en knäskada.
LePeilbet är mittback från början, men har på senare år fått spela ytterback i landslaget under Pia Sundhage. Hon var ordinarie vänsterback i VM i Tyskland 2011, och högerback i fjolårets OS.

Tobin Heath klar för PSG

Tobin Heath

Tobin Heath

Storsatsande Paris Saint-Germain gör allt för att ta den andraplats i den franska ligan som leder till Champions League.

Enligt USA:s fotbollsförbund har nämligen Tobin Heath skrivit på för PSG. Det var i samband med att förbundskapten Tom Sermanni offentliggjorde sin första, 29 spelare stora, landslagstrupp som nyheten stod med. Här är truppen, och nyheten om Heath finns under additional note nummer tre.
Samtidigt står det Portland Thorns FC som Heaths klubbadress, vilket är lite förvirrande.

I truppen finns två Sverigebaserade spelare, i Christen Press (Tyresö) och Yael Averbuch (Göteborg). Däremot är inte Meghan Klingenberg (Tyresö) uttagen till följd av en axelskada.

Enligt Womens Soccer United har Heath skrivit på ett halvårskontrakt med PSG. Det innebär att hon således sannolikt kommer att spela hösten i NWSL för Portland.

Apropå PSG är här en länk med höjdpunkter från deras segermatch i helgen. Mest anmärkningsvärt är väl det snökaos som rådde under den första halvleken. Av bilderna att döma gjorde Kosovare Asllani ett piggt inhopp. Hon hade bland annat assisten till Shirley Cruz Trana:s 2–0-mål.

55 nordamerikanska spelare – och 110 till

I går blev det klart vilka 55 spelare som kommer att få sina löner i NWSL betalda av förbunden i USA, Kanada och Mexiko.

Bland de 23 amerikanska spelarna fanns alla OS-spelare utom reserverna Meghan Klingenberg och Christen Press – som ju båda skall spela för Tyresö i damallsvenskan i år.
Med bland de 23 var dock båda Megan Rapinoe och Ashlyn Harris, som båda spelar i Europa under våren. Av det här kan man alltså dra slutsatsen att Rapinoe inte tänker fortsätta i Lyon efter sommaren, och att Harris inte blir kvar i Duisburg efter avslutad Bundesliga.

Bland Kanadas spelare saknades Melissa Tancredi, som pratat om att göra klart sina studier. Sannolikt tar hon därmed ett sabbatsår. Även vänsterbacken Marie-Eve Nault saknades. Förklaringen kom i dag, då hon blev klar för Kif Örebro.
Däremot var Sophie Schmidt med, vilket ju innebär att uppgiften om att hon skulle vara aktuell för en återkomst till Kristianstad inte känns relevant.

Här är listan över samtliga 55 spelare. I morgon skall det bli klart hur de fördelas mellan de åtta klubbarna.

En annan lista som presenterades i går var den över amerikanska spelare som håller till utomlands. 110 stycken hittade listans upphovskvinna, Tiffany Weimer, under 2012. Hela 39 av dem spelade i Sverige. Många av dem kommer förstås att spela i NWSL i år. Men USA har så gigantiskt många klasspelare, så många blir säkert kvar i Europa även den här säsongen.

Rösterna som gjorde Sundhage och Wambach bäst i världen

Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:

”Min lagkamrat, Abby Wambach.”

Wambach och Yano

Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen

Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…

Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…

Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.

Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair

Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman

Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson

På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.

Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta       13,50
3) Morgan    10,87
4) Sawa       10,85
5) Sinclair    10,33
6) Lloyd         7,99
7) Abily          7,70
8) Miyama      7,51
9) Fukumoto  7,32
10) Rapinoe   2,89

Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage   28,59
2) Sasaki         23,83
3) Bini               9,02
4) Lair               7,64

Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.

Namnet är NWSL

I halvtid av USA:s landskamp mot Kina i natt presenterades loggan och namnet på den nya proffsligan i USA. Den heter NWSL, och loggan kan du se på den här länken.

NWSL står för National Women’s Soccer League, ett lite missvisande namn då både Kanada och Mexiko är med på varsitt hörn. NAWSL hade kanske varit bättre, där NA skulle stå för North American.

USA vann för övrigt landskampen med 4–1, och höjdpunkter därifrån finns på den här länken. Vill du bara se de fem målen gör du det här:

1–0, Abby Wambach.
2–0, Megan Rapione.
2–1. Han Peng.
3–1. Abby Wambach.
4–1. Sydney Leroux.

Abby Wambach gjorde alltså två nya mål, och slutar året på 27 mål och 8 assist, bara ett mål sämre än Alex Morgan, som nådde 28 mål och 21 assist.
Men en intressant grej för nye förbundskaptenen Tom Sermanni blir hur han matchar sina forwards. Som jag ser det börjar även Sydney Leroux vara redo för att spela från start. Hon har nästan Wambachs fysik, men är betydligt snabbare. Och trots att hon bara har spelat 517 minuter i år – alltså mindre än sex hela matcher – har hon nått upp på 14 mål.
Sett till mål per spelad minut är Leroux vassast av alla i USA:

1) Sydney Leroux – 37 minuter mellan målen
2) Alex Morgan – 83 minuter mellan målen
3) Abby Wambach – 91 minuter mellan målen
4) Amy Rodriguez – 100 minuter mellan målen
5) Carli Lloyd – 163 minuter mellan målen

Apropå landslagsspelare och NWSL. Enligt den här texten skall de landslagsspelare som anställs av förbundet för NWSL avslöjas innan nyår. Det blir intressant att se vilka namn som ryms där. Kommer exempelvis Christen Press att ingå? Ali Krieger?

Bolagisering, förlängningar, rött kort och stabil seger för USA

Det har hänt diverse saker de senaste dagarna. Tyresö väljer att bolagisera, Martin Sjögren väljer att förlänga sitt kontrakt med Linköping, Antonia Göransson sitt med Potsdam och Maria Karlsson fick se rött i italienska cupen. Dessutom har USA återigen besegrat Kina.

Men först till en artikel i Idrottens Affärer, där EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström pratar om ekonomin i damallsvenskan.
Hon konstaterar att antalet proffs i serien inte ökar, utan att orsaken till att klubbarnas lönekostnader ökar är att de som redan har lön får ut mer.

Om utvecklingen inom klubbarna säger hon:

”Vi befinner oss väl någonstans mitt emellan det ideella och det professionella. Fortfarande ser det ut så i vissa klubbar att om en person försvinner finns risk att organisationen också gör det.”

Det senare är ju in på något sätt någon nyhet, men det är ändå värt att fundera kring varför många klubbar har en så bräcklig organisation.

Utan att ha speciellt god inblick i Tyresö är det väl en av de klubbar som är byggd kring en nyckelperson, Hans Löfgren. Nu väljer huvudstyrelsen att bryta ut och bolagisera damfotbollen. Och jag kan förstå dem. För vad skulle hända om Löfgren försvinner ur verksamheten? Då kan en till synes stabil ekonomi snabbt rasa ihop. Och då vill man inte att övrig verksamhet skall följa med i fallet.

I Linköping har Martin Sjögren valt att förlänga sitt kontrakt med LFC med två plus ett år. Det känns som något klubben skall vara nöjd med. Sjögren lyckades styra upp det lag som inledde årets säsong på ett oorganiserat sätt.

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

I Tyskland har Antonia Göransson förlängt sitt kontrakt med Turbine Potsdam till 30 juni 2015. Tråkigt för damallsvenskan, som riskerar att få fortsätta att spelas utan våra främsta anfallsspelare i flera år. Men kanske bra för Göransson som kan få vara med om hela Potsdams pågående generationsväxling. Utöver Göransson har Potsdam förlängt med Genoveva Anonma och Jennifer Cramer.

Så en liten sväng till Italien. Efter att ha gjort tre assist respektive ett mål i de två senaste ligamatcherna hade Maria Karlsson en tyngre dag den 12-12-12. Hon fick nämligen rött kort i cupmötet med Mozzanica. Bardolino vann ändå med 2–1, men Karlsson lär inte få spela i kvartsfinalen.

I natt har USA spelat sin andra match av tre på kort tid mot Kina. Det var en ganska trött tillställning. Trots det slutade det med en superstabil 4–0-seger för USA eftet två mål av Abby Wambach.

I den första halvleken var amerikanskorna ovanligt oskärpta i passningsspelet. Följden blev att det bara var 3–1 i öppna målchanser, trots att spelet nästan hela tiden var förlagt till Kinas planhalva.
Men det var trots allt 1–0 i mål. Det var Wambach som snyggt nickade in ett precist inlägg från högerkanten och Heather O’Reilly.

När inte spelet längs marken funkar var det i luftrummet amerikanskorna firade triumfer. 2–0 kom också på nick. En hörna från Megan Rapinoe nickades snyggt in av Carli Lloyd i den 61:a minuten. Där gick luften ur Kina, och bara någon minut senare gjorde Wambach sitt andra mål. Förarbetet var snyggt, men skottet hade nog inte gått in om det inte hade styrt på en kinesisk försvarare.
O’Reilly var hjärnan bakom 4–0-målet. Hon tog sig runt på högerkanten, och sköt ur dålig vinkel. Returen placerade Amy Rodriguez lugnt in i bortre hörnet.

Imponerande dansk seger

Som bekant ställs vi mot Danmark på Gamla Ullevi i EM-premiären den 10 juli. Danskorna visade god form i går, då de besegrade Mexiko med imponerande 5–0.

Danmark spelar precis som i fjol i fyrnationsturneringen i Brasilien som går under det korta namnet ”Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol”. I fjol skakade de Brasilien i både gruppspel och final. Nu fick danskorna en kanonstart, mot mexikanskorna.
Det var 4–0 redan i halvtid efter mål av Line Röddik Hansen (straff), Johanna B Rasmussen, Pernille Harder och Sanne Troelsgaard.
Efter paus fastställde Katrine S. Pedersen slutresultatet på ett långskott.

Siffrorna är klart imponerande då Mexiko är på uppgång. Minns att de spelade oavgjort mot England i VM i fjol.

Några bilder från den matchen har jag inte sett, bara ett matchreferat på danska. Däremot har jag bilder från helgens båda andra landskamper. Dels USA:s 2–0-seger mot Kina. Länk här. Dels Brasiliens 4–0-vinst mot Portugal. Länk här.

I USA:s match gjorde Amy Rodriguez sin 100:e A-landskamp. Hon fick fira som lagkapten. Hon blev dock mållös. I stället stod Carli Lloyd och Sydney Leroux för målen i den andra halvleken. Ingen av USA:s båda kandidater till Ballon d’Or, Abby Wambach och Alex Morgan kom alltså i målprotokollet. De spelade varsin halvlek, och Morgan hade massor av lägen, men hade inte ställt in siktet rätt. Hon fick dock ett assist till Lerouxs 2–0-mål.
För första gången under USA:s Fan tribute tour var det inte fullsatt. Men det beror delvis på att arenan i Detroit är rejält stor och har kapacitet för 70000 åskådare. För publiksiffran 17371 på Ford Field är ju klart godkänd på en träningsmatch.

Brasilien bjöd på en del läckerheter i sin första match i Sao Paulocupen. Marta var inblandad i det mesta och spelade fram Cristiane och Fabiana Baiana till de två första målen. Sedan gjorde hon själv 3–0 på läcker passning från Erika. Det sista målet nickade Giovania in på hörna.

Vintern ställer till det

Vintern kommer att stoppa rätt många matcher i helgen. Alla matcher i Belgien och Holland är redan uppskjutna. Och fler lär det bli.

Det skulle annars vara fulla omgångar i bland annat fyra ligor med svenskintresse: Frankrike, Tyskland, Italien och Australien.

* I Frankrike är det sista omgången innan serien vänder. Lyon spelar borta mot nästjumbon Issy. Men den mest intressanta matchen är den mellan tvåan PSG och trean Juvisy. Utöver morgondagens möte mellan Montpellier och Guingamp är det söndag som är speldag i Frankrike. Trots det är matchen Arras–Vendenheim redan uppskjuten.

* Söndag är även speldag för tyska Frauen-Bundesliga. Där skulle det vara full omgång, men Turbine Potsdams möte med Sindelfingen har redan skjutits upp på grund av ospelbar plan. Alla topplag har överkomligt motstånd. Tuffast ser det ut för Frankfurt, som spelar borta mot målsnåla Jena. Det är just den matchen som sänds på DFB-tv med avspark klockan 14.00.

* I Australiens W-league spelar svensklagen nu i natt. Båda har hemmamatcher. Western Sydney Wanderers ställs mot jumbon Adelaide United, medan Melbourne Victory har tuffare motstånd, tvåan Sydney FC.

* I Italien spelar Bardolino Verona i morgon mot Lazio på bortaplan. En måstematch.

* Det spelas även landskamper i helgen. Intressantast är den mellan USA och Kina i morgon 19.30. På söndag spelar även Brasilien mot Portugal.

Christen Press

Christen Press

* Slutligen några ord om de senaste dagarnas viktigaste nyhet på hemmaplan – att Göteborg tackar nej till Christen Press. Orsaken är att hon vill kunna åka hem till landslagssamlingar som ligger utanför ordinarie landslagsfönster.

Jag vet inte hur många matcher det skulle handla om. Men jag vet att det för Göteborg handlar om att ersätta 17 mål, vilket verkligen inte är lätt. Dessutom är känslan att Press hade varit ännu bättre nästa år eftersom hon utvecklat sin spelförståelse under året. Samt att Göteborg under året byggt sitt spel kring att de har haft blixtsnabba Press längst fram.
Det blir ingen lek att hitta en likvärdig ersättare. Frågan är om det ens går?

Allra sist kan jag inte låta bli att kommentera de slarviga formuleringar som många av mina journalistkollegor använder. I länkad GP-artikel står det exempelvis: ”Press, som spelar i USA:s landslag…”
Sanningen är ju att Press har inte spelat en enda minut i USA:s landslag. Hon har varit med på läger, och hon var reserv i OS-truppen. Men hon har 0 landskamper. Då spelar man väl ändå inte i landslaget?

Morgan eller Wambach – det är frågan

Jag var i helgen inblandad i en intressant debatt om vem av USA:s båda forwards som borde få Ballon d’Or, som världens bästa spelare 2012.

Först vill jag bara påminna om att jag egentligen anser att Christine Sinclair borde ha vunnit. Kanadas storstjärna förde sitt land till en högst oväntad OS-medalj. Och hon gjorde själv sex mål i turneringen, fler har någon annan gjort i ett OS-slutspel i fotboll för damer.
För kalenderbitare är här de tidigare segrarna av OS-skytteligan:
2008: Cristiane (Brasilien), fem mål.
2004: Cristiane och Birgit Prinz (Tyskland), fem mål.
2000: Sun Wen (Kina), fyra mål.
1996: Ann Kristin Aarönes och Linda Medalen (båda Norge) och Pretinha (Brasilien), alla på fyra mål.

Tillbaka till årets verksamhet. Sinclair är ju som bekant inte kvar bland finalisterna. Tävlingen står nu mellan Abby Wambach, Alex Morgan och Marta.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Marta förde Tyresö till ett historiskt SM-guld och till en andra raka cupfinal. Hon noterades för tolv mål och 16 assist i damallsvenskan – och vann därmed poängligan.
Hade det handlat om svenska meriter borde Marta ha legat bra till.

Men hon blev inte ens utnämnd till damallsvenskans bästa spelare, och i Ballon d’Or väger avgörande insatser i de viktigaste tävlingarna tyngst. Och årets viktigaste tävling var OS. I OS var Marta rätt blek. Hon gjorde två mål – 3–0 och 5–0 i premiären mot Kamerun, varav det första var en straff. I övrigt klarade hon inte av att bära sitt Brasilien.
Vi får backa nästan 20 år för att hitta ett sämre brasilianskt landslag, och man blev mållösa både mot Storbritannien i gruppfinalen, och mot Japan i kvartsfinalen.
Sett till statuterna bör vi alltså kunna räkna bort Marta.

Kvar är Morgan och Wambach. Jag lägger min röst på Morgan för att hon har varit klart bäst totalt sett i år. Men jag tror att Wambach kommer att vinna på sitt namn.

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Här är en liten jämförelse mellan kandidaterna:

1) USA:s landslags poängliga 2012:
Den vinner Morgan, som gjort 28 mål och 19 assist. Wambach har totalt spelat 100 minuter mer än Morgan, och står på 23 mål och 8 assist. I USA räknar man mål dubbelt i poängligan, vilket gör att den går i Morgans favör med 73–54. Klar fördel Morgan här alltså.
Hon gjorde för övrigt ett mål och ett assist i söndags morse, då Irland besegrades för andra gången på kort tid. Den här gången blev det 2–0, sedan den irländska målvakten Emma Byrne visat att hon håller högsta klass. Höjdpunkter från matchen ser du här.

2) Poängligan i OS.
Toppen av den såg ut så här:
7 poäng: Sinclair (6+1) och Morgan (3+4).
6 poäng: Melissa Tancredi (4+2), Megan Rapinoe (3+3).
5 poäng: Wambach (5+0) och Elodie Thomis (2+3).
Här är det alltså fördel Wambach när det gäller målskyttet, men fördel Morgan när det gäller poäng totalt – om vi inte kör amerikansk räkning, för då är det 10–10. Jag är svensk, och dömer det till oavgjort i kategorien.

3) Flest viktiga mål i OS.
Det är ju som bekant större värde att göra ett mål som betyder 1–0 än ett som ger 5–0. Enligt mitt sätt att räkna fixade Wambach fem poäng till USA (två vardera mot Nordkorea och Nya Zeeland, och ett mot Kanada), medan Morgan fixade tre (ett mot Frankrike och två mot Kanada). Fördel Wambach i kategorien.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Det blir alltså 1,5–1,5 mellan kandidaterna i den här jämförelsen. Trots det tycker jag att det är ganska klart att Morgan skall ha priset. Och det är inte bara för att hon blivit utnämnd till årets idrottskvinna i USA i år.
Jag har sett huvuddelen av USA:s landskamper i år, och tycker att det har varit klasskillnad spelmässigt sett. Med sin snabbhet och styrka bidrar Morgan med massor till spelet utöver sitt målskytte. Medan Wambach ”bara” bidrar med mål.

Fast det var ju det med att OS väger tyngst. Wambach var riktigt vass i början av turneringen. Hon gjorde ett mål vardera i de fem första matcherna. Några av dem var viktiga. Hon avgjorde kvartsfinalen mot Nya Zeeland, och satte en straff till 3–3 i semifinalen. Totalt sett tycker jag att hon tappade kvalitet i semifinal och final. Morgan däremot var jämn hela vägen. Dessutom avgjorde hon semifinalen, och spelade fram till viktiga 1–0 i finalen.

Det brukar heta att Wambach är bäst när det gäller. Och det är hon. Men det är i högsta grad även Morgan. Här är en jämförelse till:

VM 2011, semifinal mot Frankrike:
Wambach: 1 mål
Morgan: 1 mål – som inhoppare, in i 56:e

VM 2011, final mot Japan:
Wambach: 1 mål
Morgan: 1 mål, 1 assist – som inhoppare, in i 46:e

OS 2012, semifinal mot Kanada:
Wambach: 1 mål (straff)
Morgan: 1 mål

OS 2012, final mot Japan:
Wambach: –
Morgan: 1 assist

Totalt är det alltså fördel Morgan med två assists marginal i de två senaste årens fyra största matcher, trots att hon har 100 minuter kortare speltid än Wambach i matcherna.

Jag tror inte att de förbundskaptener och landslagslagkaptener som utgör huvuddelen av juryn har varit lika analytiska som jag. Utan jag tror att de gått ganska mycket på känsla, och då väger namnet tungt.
Därför tror jag att Wambach får guldbollen lite för lång och trogen tjänst.

Fast med tanke på hur tungt namn och gamla meriter kan väga skulle jag inte bli förvånad om det trots allt var Marta som tog priset.

Tillägg i efterhand: Knappt hade jag publicerat det här inlägget innan jag noterade att USA:s fotbollförbund, US Soccer, är på min sida. De gav nämligen Morgan Female Athlete of the Year Award som årets kvinnliga fotbollsspelare i USA. Här är ett klipp med höjdpunkter från Morgans fotbollsår.

Hattrick av Morgan, Solos man gripen

Jo, jag var uppe och såg USA:s match mot Irland. Så mycket match var det väl inte, utan mer uppvisning. Den slutade 5–0 (3–0).

Irland orkade hålla uppe laget i 25 minuter i första halvlek, och ungefär tio i andra. Resten av tiden liknade det mer handboll, med Irlands lag uppställt just utanför eget straffområde.
Två spelare som hade roligt från början var Megan Rapione och Alex Morgan. Rapinoe spelade på hemmaplan i Portland. Hon möttes av ovationer, och tackade genom att bjuda på ett par tekniska läckerheter.

Roligast hade ändå Morgan. Hon gjorde i och för sig tre mål mot Sverige i Algarve, men då delade hon upp målen mellan halvlekarna. I dag gjorde hon sitt första tvättäkta hattrick i landslaget, genom att sätta alla USA:s tre i första halvlek. Det var hennes mål nummer 25, 26 och 27 under det här kalenderåret. Lägg till 18 assist, och hon är klar etta i USA:s interna poängliga i år. Minns då att hon inte var ordinarie vid årsskiftet.

Alex Morgan utmanar Sara Thunebro

Målen föll med tio minuters mellanrum, i 24:e, 34:e och 44:e minuten. 1–0 gjorde hon helt på egen hand. 2–0 serverades hon av Lauren Cheney och vid 3–0 fick hon bollen av Abby Wambach, och sköt först med vänstern, fick tillbaka bollen och satte den med högern.

Sydney Leroux

Både Rapinoe och Morgan byttes ut i 59:e minuten. Då ändrade USA spelsystem till 3-4-3, och in kom supersub Sydney Leroux. Hon nickade in 4–0 på ett fint inlägg från Heather O’Reilly, och satte 5–0 på en bredsida som inte borde gått in. Leroux hade också lägen till ett hattrick, men är ändå uppe i tolv mål i år, varav elva som inhoppare. Imponerande.

En som inte hade en lika rolig dag var Hope Solo, eller framför allt hennes äkta man, Jerramy Stevens. Han greps nämligen i Florida strax innan matchstart. Läs mer om det här. Solo stod i första halvlek, och fick sedan lämna över till Nicole Barnhart.

Slutligen några ord om Irland. Spelmässigt var laget förstås chanslöst. Arsenalmålvakten Emma Byrne gjorde några räddningar, men hade ändå ingen toppdag. 5–0-målet var exempelvis en rejäl tavla. Offensivt handlade det mesta om Fiona O’Sullivan, som gjorde vad hon kunde som ensam forward, och som nog borde haft en straff i första halvlek.

Här är en länk med fler höjdpunkter, samt en länk med intervjuer med bland annat Alex Morgan.

Det var en rätt dålig lottning

Oron i rubrikfrågan på mitt förra inlägg var obefogad. Malmö var klart för nästa års WCL.
För skulle Göteborg vinna årets upplaga får Sverige tre platser nästa år, precis som Tyskland hade tre platser (Duisburg, Potsdam och Bayern München) säsongen 09/10. Det hade varit något.

Men nu är det inte mycket som talar för att Göteborg skall vinna årets upplaga. Gårdagens lottning blev ju inte av någon önskekaraktär för de svenska lagen.
Jag vet att jag skrev att det bästa för svensk damfotboll hade varit att ett lag lottades mot Lyon i kvartsfinal, helst Göteborg. Men det handlade bara om att få maximalt fokus på damfotbollen. Det viktigaste i mitt upplägg var att ett svenskt lag fick öppen väg mot finalen – och så blev det ju inte alls.

Tvärtom är lottningen med Lyon–Malmö och Juvisy–Göteborg på ena finalhalvan, och Arsenal–Torres och Wolfsburg–Rossiyanka på den andra, riktigt dålig ur svensk synvinkel.
Visst lär det bli härligt fokus på Malmös kvartsfinal, men chansen att vi får ett svenskt lag i final känns obefintlig. För inte nog med att man skall besegra Lyon i dubbelmöte, man skall göra det i mars eller april – när de svenska lagen är i uppbyggnadsperiod medan den franska ligan är i full gång.

Eftersom jag själv inte kommenterat lottningen förrän nu är det lite som att kasta tegelsten i växthus när jag ifrågasätter andra mediers bevakning. Men jag känner att jag har giltiga skäl för mitt dröjsmål i form av en knäoperation.

Men medan framför allt Radiosporten, men även SVT, i går hade riktigt bra inslag om lottningen så sätter Göteborgs-Posten någon form av bottenrekord i dag. De har i och för sig en notis om lottningen (i överkant på bilden nedan), men de har behållit TT-rubriken ”Malmö mot Schelins Lyon i CL-kvart”. Och att Göteborg har ett eget lag kvar i turneringen nämns bara med en mening i förbifarten. Usel lokaljournalistik.

GP i dag

Däremot ger GP mer plats till en annan nyhet kring damfotbollen, nämligen det att Pia Sundhage vill ha landslagsspelarna under 100 dagar nästa år. På ett ställe står det att hon vill få loss spelarna 100 dagar inför EM, men då mästerskapet börjar på årets dag nummer 191 känns det inte rimligt. Det måste vara 100 dagar totalt under året. Eller?

Hur som helst upprör det här klubbarna. Och jag förstår dem. Men jag förstår även Sundhage. Hon är van från USA vid att ha tillgång till spelarna ofta och länge. Och visst lär EM-resultaten bli bättre om landslaget får rejält med tid för gemensam uppladdning.
Samtidigt är det förbundet som betalar spelarnas löner i USA. I Sverige är det klubbarna som betalar.
Och det är ju inte konstigt om Malmö och Göteborg vill ha maximal tillgång till sina landslagsspelare inför kvartsfinalerna av WCL. Även här blir ju lagen som mest konkurrenskraftiga om de får så mycket förberedelsetid som möjligt. Och som sagt, det är klubbarna som betalar.

Men nu lär det alltså inte bli så jättemycket finputsning för klubbarna. Algarve cup spelas nämligen 6–13 mars, och bara en vecka senare är det kvartsfinal i WCL. Fast det upplägget stör ju trots allt de flesta nationerna. För nästan alla framstående landslag spelar ju antingen i Alvarve eller på Cypern där i början av mars.

Det finns förstås anledning att återkomma med tips av kvartsfinalerna när de närmar sig. Nu är det så mycket som är osäkert med de svenska lagens trupper att det inte är någon idé att lägga ner någon större tid på ett tips.
Men kortfattat hade jag i nuläget satt följande odds: Lyon–Malmö 95–5 och Juvisy–Göteborg 53–47. I det senare fallet får fransyskorna tipset mer för att de är mitt i sin säsong när matcherna spelas än för att de för tillfället känns som ett klart bättre lag än Göteborg. Men som sagt, mycket kan komma att ändras innan avspark.

* Apropå USA och deras landslag så spelar de i natt (04.00) mot Irland. Det känns som en match där det skulle kunna bli väldigt många mål.

* Färre mål blir det säkert i morgondagens riktiga prestigemöte. Klockan 15.15 möts nämligen Europas två bästa lag för tillfället, Tyskland och Frankrike. Det blir en skön förfäktning inför nästa års EM-slutspel i Sverige.

* I damallsvenskan är dagens hetaste nyhet att Kristianstad vinner dragkampen om Sirius jättetalang Marija Banusic. Bra jobbat av KDFF, som fortsätter att flytta fram sina positioner.
För Piteå har det däremot varit jobbiga dagar. Först meddelade skyttedrottningen Jennifer Nobis att hon lägger av. Sedan kom uppgifter om att Piteå också ser ut att tappa Faith Ikidi. Stämmer det så står klubbledningen inför en utmaning att få ihop ett lika slagkraftigt lag till nästa säsong.

* TSG 1899 Hoffenheim är ett lag som fixar rubriker. De har fått många under året för att Birgit Prinz har gjort ett par inhopp i laget.
Att laget från lilla Sinsheim någon timmes bilresa söder om Frankfurt visar allvar i sin satsning mot Frauen-Bundesliga visas av att man nu värvar japanska landslagsspelaren och jättetalangen Mana Iwabuchi från NTV Beleza.
Iwabuchi är kanske mest känd för att hon blev utnämnd till bästa spelare i F17-VM redan som 15-åring. Nu är hon 19 år och har redan varit med och tagit VM-guld och OS-silver. I OS-finalen hade hon chansen att kvittera på slutet, men Hope Solo gjorde som bekant en kanonräddning på Iwabuchis friläge.

Hoffenheim ligger för övrigt i nuläget tvåa i den södra division II-serien. På söndag är det dock seriefinal, borta mot ettan FC Köln.

Gulddag för Wolfsburg

Strax innan Zlatan Ibrahimovic satte sin fyruddiga stämpel på Friends Arenas invigningsmatch firade Wolfsburg stora triumfer i Tyskland.

Jag brukar vara en rätt usel tippare av tabeller. Men för tillfället känns mitt tips av just Wolfsburg som tyska mästarinnor klockrent. Deras försvar är ramstarkt, och när Gütersloh i dag krossades noterades inte mindre än åtta olika målskyttar.
Conny Pohlers blev tremålsskytt, och siffrorna rasade i väg ända till 10–0. Det innebär att Wolfsburg leder tabellen, trots att man har en match mindre spelad än både tvåan Potsdam, och trean Frankfurt.

Det är mellan de tre lagen guldracet kommer att stå. Och formsvaga Potsdam drabbades av ett riktigt bakslag i eftermiddags, då man inte förmådde slå hål på årets överraskningslag i Frauen-Bundesliga, Freiburg. Antonia Göransson spelade hela matchen, som slutade 0–0. Resultatet innebär att Potsdam därmed tappade sin serieledning på målskillnad.

Nästa fredag – den 23 november – är det seriefinal mellan Wolfsburg och Potsdam. Då kan Wolfsburg redan på ett tidigt stadium koppla ett rejält grepp om ligatiteln.

Jag berömde Gütersloh för deras disciplinerade spel i ligans inledningsskede. I de senaste omgångarna har laget dock rasat ihop fullständigt. Man har nu fem raka förluster och målskillnaden 1–23. Illavarslande.

* I Ryssland vann Rossiyanka i går med 5–0 borta mot Kubanochka. Det fanns inget svenskt namn bland lagets fem olika målskyttar.
Medan Linnea Liljegärd återigen fick göra ett inhopp så har Sofia Jakobsson inte fått speltid på ett tag. Min ryska är dålig, så jag har ingen klarhet i om hon är skadad, eller helt enkelt petad.

* I Italien föll svensklaget Bardolino Verona i går överraskande borta mot Firenze med 1–0. Bilder från matchen finns här. Därmed talar mycket för att laget kommer att vara nio poäng bakom mästarinnorna Sassari Torres efter åtta spelade omgångar. Ett avstånd som lär bli väldigt svårt att ta in. Bardolino får nog rikta in sig på att slåss om den andraplats som leder till Champions League.

* Slutligen några ord om en tråkig nyhet kring Hope Solo:s bröllop som jag hittade via damfotboll.com. Dagen innan giftemålet skall Solo ha blivit så allvarligt misshandlad av sin blivande man Jerramy Stevens, att han hämtades av polis.

Huruvida bröllopet verkligen ägde rum har jag inte hittat uppgifter om. Däremot finns en hel del info i den här artikeln från ESPN. Enligt polisuppgifter skall bråket ha berott på att paret inte kunde komma överens om var de skall bosätta sig efter sitt bröllop.

Solo är ju som bekant en väldigt stabil målvakt. Vid sidan av planen känns hennes liv betydligt mycket vingligare. Hon hade en ytterst jobbig barndom. Och hon har knappast letat efter stabilitet när hon sökt make.
För Stevens har hon tydligen bara känt sedan augusti. Har är före detta amerikansk fotbollsspelare, men kollar man upp honom på wikipedia så är listan över lagbrott klart längre än den över sportsliga meriter.

Jag gissar att både Solo och det amerikanska landslaget skulle må bäst om Solo letar upp en ny, stabilare man. För oro i privatlivet brukar ganska snart även leda till sämre prestationer på planen.

Sermanni – ett bra val

Det blev ingen överraskning. Pia Sundhage ersätts som förbundskapten för USA av en av de mest förhandstippade kandidaterna – skotten Tom Sermanni.

Nyheten presenterades tidigare i dag av USA:s fotbollsförbund. Sermanni har de senaste åren lett Australiens landslag.
Jag träffade honom i fjol, inför VM-kvartsfinalen mellan Sverige och Australien. Och intrycket var rakt igenom gott – Sermanni är verkligen en väldigt trevlig man. Han har dessutom gjort väldigt fina resultat i Australien.

Han lämnar nämligen ett väldigt utvecklingsbart lag. Minns att The Matildas var i USA för en dryg månad sedan med en trupp med tio tonåringar, och gav ändå de olympiska mästarinnorna gott motstånd i två raka matcher.
Sermanni har visat att han är bra på att bygga lag. Så USA lär bli att räkna med både i VM i Kanada 2015 och i OS i Rio de Janeiro året efter.