Månadsarkiv: januari 2015

Blytungt avbräck för Göteborg

Publicerad den av
4
Maren Mjelde

Maren Mjelde

Norska försvarsklippan Maren Mjelde lämnar Göteborg FC. Hon har skrivit på ett tvåårskontrakt med storsatsande Avaldsnes.

Det är ett riktigt tungt avbräck för Göteborg, som jag ser det var hon lagets viktigaste spelare under lagets starka höst i fjol. Det var hon som såg till att laget fick en stabil balans.

Mjelde är användbar på samtliga defensiva utespelarpositioner i ett lag. I landslaget spelar hon ofta ytterback, hos Potsdam var hon central back och i Göteborg spelade hon defensiv mittfältare.

Eftersom Göteborg sedan tidigare valt att tacka nej till en fortsättning med franska mittbacken Sabrina Viguier lär klubben nu behöva hitta minst en defensiv spelare till.

Lägeskoll inför VM 2015: Nigeria

Publicerad den av
3

I min genomgång av våra VM-motståndare har turen kommit till Nigerias Super Falcons. De är utan tvekan det mest svåranalyserade laget i vår grupp.

På senare år har nigeriansk damfotboll i princip fått fler internationella rubriker för tveksam etik än för framgångsrikt spel. De rubriker jag tänker på har handlat om den förkastliga synen på homosexualitet i Afrikas mest folkrika land.

Frågan var på agendan redan i samband med VM 2011, och blev än mer aktuell hösten 2013 när man från förbundshåll helt bannlyste homosexuella spelare. Jag måste erkänna att jag inte följt utvecklingen i frågan så ingående, men känslan är att det inte har rört sig i rätt riktning. Tvärtom.

I oktober 2014 upphöjde nämligen Nigerias fotbollsförbund sin damfotbollschef Dilichukwu Onyedinma till att även bli ansvarig för etik och fair play i nigeriansk fotboll. Det är samma Dilichukwu Onyedinma som ett år tidigare tog beslutet om att bannlysa homosexuella spelare i landet. Hon har i intervjuer sagt att:

”Vi tolererar inte lesbiskhet och vi diskuterar den alltid när vi har möten. Vi uppmanar klubbar och klubbledare att avstå från det eftersom vi diskvalificerar alla spelare som vi hör är inblandade i sånt från landslagsspel.”

Visst låter hon som en utmärkt chef för etik och fair play?

Det om det. Nu till själva fotbollen. Där vann Nigeria det afrikanska mästerskapet i höstas. De gjorde det med en kaxig förbundskapten vid rodret. Han heter Edwin Okon och sa så här efter VM-lottningen:

”Vi behöver ingen information om våra motståndare, allt vi behöver är att förbereda oss mycket bra och sedan spela. Vi är inte nervösa inför något motstånd även om vi vet att alla lag i VM är bra. Vi hoppas vinna vår grupp och med Gud på vår sida och med goda förberedelser hoppas vi nå vårt mål och gå hela vägen.”

Om Okon verkligen menar att hans lag inte behöver scouta sina motståndare undrar jag om han är mogen sin uppgift. Visst skall man uppträda respektlöst och visst skall man fokusera på sitt eget. Men har man inte koll på motståndarens styrkor och svagheter minskar man samtidigt sin egen vinstchans rätt rejält.

Precis som Australiens Matildas har Nigerias Super Falcons ett mycket ungt och lovande lag. I de stora seniormästerskapen har nigerianskorna inte rosat marknaden de senaste åren. De misslyckades med att kvala in till OS 2012 och i VM 2011 blev det tre poäng, de togs genom 1–0-seger i en betydelselös match mot Kanada.

Däremot har Nigeria skördat stora framgångar i de tre senaste F20-VM:n. Det har blivit två silver och en fjärdeplats i turneringarna 2010, 2012 och 2014. Bara Tyskland kan uppvisa ett bättre facit. Båda Nigerias finalförluster har för övrigt kommit just mot tyskorna.

I huvudsak är det spelare födda 1991–94 som utgjort de här tre F20-lagen. De spelarna är numera basen i Edwin Okons A-landslag.

Francisca Ordega

Francisca Ordega

Tittar vi på finalelvan från höstens Afrikanska mästerskap så den ut så här: Ibubeleye Whyte (födelseår 1992) – Onome Ebi (1983), Ugo Njoku (1994), Ngozi Ebere (1991), Nwabuoku Evelyn Chiedu (1985), Josephine Chiwendu Chukwunonye (1992) – Asisat Oshoala (1994), Halimatu Ayinde (1995) – Francisca Ordega (1993), Desire Oparanozie (1993) och Ngozi Sonia Okobi (1993).
På bänken satt rutinerade spelare som målvakten Precious Dede (1980) och Sunnanås forward Perpetua Nkwocha (1976).

I truppen saknades starka Sverigeproffs som Faith Ikidi och Sarah Michael, spelare som jag tycker platsar i de flesta VM-lagen. Jag känner inte till hur chanserna är att Ikidi och Michael spelar VM till sommaren. Däremot verkar andra duktiga Sverigeproffs som Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu vara borta ur diskussionen.

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Som noteras ovan hade ju alla spelare i Nigerias finalelva utom två fått spela i ett U23-landslag. Förbundskapten Okon satsar verkligen stenhårt på sina 90-talister. De flesta av dem spelar fortfarande på hemmaplan, flera av dem faktiskt i Okons eget lag, River Angels of Port Harcourt.

Vad jag hittat spelar däremot ingen ur Nigerias silverlag från F20-VM 2014 i någon av de större internationella ligorna. Faktum är att Nigeria har väldigt få utlandsproffs överhuvud taget för tillfället.

Kollar man de stora ligorna så har vi alltså haft ett antal nigerianskor i Sverige de senaste åren, både i damallsvenskan och i elitettan. I övrigt ser det ur så här:
* Frauen-Bundesliga: ingen
* D1 Feminine: En – Guingamps skyttedrottning Desire Oparanozie.
* NWSL: En – den 23-åriga backen Osinachi Ohale (1991) i Houston Dash.

Nigerias stora affischnamn inför VM är hemmabaserad. Det handlar om Afrikas bästa spelare, den 20-åriga Asisat Oshoala som under 2014 var härförare både vid silvret i F20-VM och vid seniorguldet i Afrikanska mästerskapet.

I F20-VM vann Oshoala både skytteligan och utnämndes till mästerskapets allra bästa spelare. I Afrikanska mästerskapen var hon nära att pricka in samma dubbel. Hon prisades nämligen som mästerskapets allra bästa spelare, men blev ”bara” tvåa i skytteligan – ett mål efter Oparanozie. De båda gjorde för övrigt målen i finalen.

I går tog Oshoala ett nytt storslam när hon vid Caf Awards korades till Afrikas bästa spelare 2014 och självklart även till Afrikas bästa unga spelare. Oshoala, vars förnamn ibland även stavas Azizat, lär vara högvilt för storklubbarna i Europa och USA efter VM – om hon inte värvas redan nu i januarifönstret. 20-åringen spelar just för River Angels of Port Harcourt där hon således har förbundskapten Okon som tränare.

Nyligen ombads han att jämföra Oshoala och rutinerade måltjuven Perpetua Nkwocha. Hans svar var att de är väldigt olika – inte bara i ålder:

”Nkwocha är ingen bollvinnare, utan hon väntar tålmodigt in passningarna och förvaltar dem. Oshoala däremot kämpar själv till sig bollen och tar sig genom motståndarförsvaren med hjälp av muskelkraft. Hon är också snabbare och mer vältränad. Men när vi kommer till kyla och rutin är Nkwocha självklart svårslagen.”

Frågan är om Nkwocha platsar i VM. Hennes karriär närmar sig slutet medan framför allt Oshoala och Oparanozie är riktiga framtidsnamn. Apropå inget sa Nkwocha i samband med Afrikanska mästerskapen att hon drömmer om att bli förbundskapten i framtiden. Det är alltid kul när stora spelare vill ge tillbaka till sporten.

Nigeria i VM:
8 juni 22.00 (svensk tid): Nigeria–Sverige
12 juni 23.00: Nigeria–Australien
17 juni 02.00: Nigeria–USA

Nigerias landskamper det senaste året är inte lätta att kartlägga. Överhuvudtaget är Nigerias fotbollförbund rent odugligt på att förmedla information om sitt damlandslag – överlägset sämst i gruppen.

Spelmässigt är man också sämsta laget. Dock har man ett såpass starkt lag att man en bra dag kan skaka alla tre gruppmotståndarna. På förhand är mötet med Australien nyckelmatchen för avancemang, men med tanke på hur darrigt Sverige brukar inleda mästerskap skall vi nog inte ta för givet att vi tar tre poäng i Winnipeg den 8 juni.

Lägeskoll inför VM 2015: Australien

Publicerad den av
4

Andra delen i min genomgång av våra motståndare i VM handlar om The Matildas från Australien.

The Matildas tränar

The Matildas tränar

Läget Down Under liknar på många sätt det i USA. Precis som amerikanskorna bytte The Matildas förbundskapten under fjolåret – bort med en utländsk och in med en inhemsk ”nödlösning”.

Det var lite halvdramatiskt när holländska Hesterine de Reus fick sparken den 17 april, strax innan de Asiatiska mästerskapen. Hon ersattes tillfälligt av Alen Stajcic – tränare för Sydney FC och före detta U20-förbundskapten. Han fick sådana framgångar som nödlösning att han fick jobbet på riktigt i september i fjol.

Jämförelsen mellan USA och Australien håller rätt långt. Tom Sermanni som ju var Hesterine de Reus föregångare i Australien fick kicken i USA efter att först ha fått bärande spelare mot sig och sedan misslyckats i Algarve cup. de Reus hade inte heller spelarnas förtroende, utan det blev splittring i truppen och efter svaga resultat i Cypern cup tvingades hon söka ett nytt jobb.

de Reus fick lämna trots att hon hade lett Matildas till segrar både mot Frankrike och Brasilien under sina 15 månader på jobbet.

Vad var det då som gjorde de Reus impopulär bland Australiens spelare?

The Matildas är ett förhållandevis ungt lag. Och en fråga som väckte känslor var huruvida landets talanger skulle dubblera genom att spela både i A- och ungdomslandslag eller inte.

Att Australien åkte till Asiatiska F19-mästerskapet 2013 utan fem starka spelare som Caitlin Foord, Stephanie Catley, Teigen Allen, Brianna Davey och Alanna Kennedy väckte exempelvis känslor. Att man sedan bara vann en match och missade sommarens F20-VM gjorde inte saken bättre. Det slutspelet hade landet haft en bra chans att nå med den stjärnspäckade kvintetten i laget.

Alla fem är nämligen troliga starters tidigt på morgonen den 9 juni, svensk tid, när Matildas ställs mot USA i VM.

Så här såg den australiska finalelvan i Asiatiska mästerskapen ut:
Lydia Williams – Allen, Clare Polkinhorne, Kennedy, Catley – Lisa de Vanna, Emily van Egmond, Elise Kellond-Knight, Samantha Kerr – Katrina Gorry, Michelle Heyman.
Andra högaktuella spelare: Davey, Foord, Kyah Simon och Kate Gill.

Samantha Kerr och Caitlin Foord skriver autografer

Samantha Kerr och Caitlin Foord skriver autografer

Områden där det är väldig skillnad mellan USA och Australien är statistik och debatt. Det är väldigt svårt att hitta laguppställningar, statistik och liknande kring The Matildas. Det australiska fotbollsförbundets hemsida är bra på vissa områden, men statistik och historik är inte ett av dem.

Jag har inte heller hittat några riktigt bra australiska damfotbollssidor där man kan hänga med i hur diskussionen går kring lagbygget. Men klart är att Matildas har genomgått en rejäl generationsväxling de senaste åren. Den pågick redan under VM i Tyskland för fyra år sedan, där man hade med ett helt gäng tonåringar i truppen. En av dem var Foord, som korades till VM-slutspelets bästa unga spelare.

Jag har följt Foord, Kerr och van Egmond lite extra sedan jag hamnade vid bordet bredvid dem på spelarhotellet i Augsburg dagen efter att Sverige slagit ut Matildas ur VM i Tyskland. Jag minns också hur de då tonåriga spelarna satt och gick igenom vilka samlarbilder på sig själva de saknade i sina Paninialbum.

Nu börjar de många 90-talisterna bli riktigt rutinerade, även om de fortfarande är unga. Foord har fyllt 20 och har två säsonger med Sky Blue FC i NWSL bakom sig. Hon är en snabb och kraftfull kantspelare, användbar både som ytterback, yttermittfältare eller ytterforward.

Ett år äldre yttermittfältaren Kerr har också två år i NWSL bakom sig, fast med Western New York Flash. Där blev hon i år bästa målskytt och poängplockare, trots att hon har lagkompisar som Abby Wambach och Carli Lloyd. Kerr har tagit stora kliv de senaste åren och är väl numera närmast att betrakta som en världsspelare.

Lisa De Vanna

Lisa De Vanna

Australien är för övrigt väldigt vassa på kanterna. Utöver Foord och Kerr har man ju Catley och förstås rutinerade Lisa de Vanna – som vi alla ju vet vad hon kan i sina bästa stunder.

Även de Vanna spelar i NWSL. Det gör även ytterligare fyra unga australiska spelare, nämligen Catley, Allen, 21-åriga van Egmond och 22-åriga Gorry.

Gorry är Matildas nummer 10. Hon har ett fantastiskt skott, vilket gick att se i min sammanfattning av 2014 där hon hade med flera kandidater till årets mål. Trots att hon fick tillbringa en hel del tid på bänken i FC Kansas City i fjol korades hon i höstas till Asiens bästa spelare 2014. Att hon var bänkad i Kansas berodde ju i stor utsträckning att hon konkurrerade om samma position som lagets stora stjärna Lauren Holiday.

Annars har Australien haft problem med korsbandsskador på senare år. 24-åriga måltjuven Kyah Simon var också NWSL-proffs när hon drog av sitt. Hon har nyss gjort comeback och kommer att vara högaktuell för VM-truppen.
Rutinerade forwarden Leena Khamis drog av sitt korsband i juni och bör kunna vara tillbaka i tid till VM. Även före detta Piteåmålvakten Lydia Williams kämpar för att ta sig tillbaka från en korsbandsskada.

Lydia Williams

Lydia Williams

Det innebär att snart 20-åriga Brianna Davey, som ju gjorde ett gästspel i Linköping 2013, för tillfället är Australiens förstamålvakt.

Australien har ett väldigt intressant lag på gång. Utöver de många redan rutinerade spelarna födda 1992–95 har man två 96:or (Emma Checker och Amy Harrison) i den trupp förbundskapten Stajcic nominerat för årets första landslagsläger.

Fattar jag saken rätt kommer Stajcic att samla de landslagsspelare som inte är utlandsproffs och träna dem som ett klubblag under våren. Den australiska ligan är ju redan färdigspelad för året.

Hur kommer det då att gå för det unga australiska laget i VM?

Över tid tror jag på The Matildas. Fortsätter deras unga spelare att utvecklas kan de vara medaljkandidater i VM 2019. Men de är inte framme där 2015.

Fast laget är såpass bra att om de hade hamnat i vilken annan grupp som helst hade jag varit rätt säker på minst åttondelsfinal. Men nu vet jag inte. På förhand skall både USA och Sverige vara bättre vilket innebär att Matildas bör göra upp med Nigeria om tredjeplatsen, en placering som kan räcka till slutspel.

Men visst, om rutinerade rävar som de Vanna och Gill prickar in toppformen och drar med sig de unga, då kan de bli en obehaglig överraskning i Kanada. Och förbundskapten Stajcic säger sig inte vara rädd för motståndet. Så här sa han i samband med lottningen:

“Jag är absolut inte rädd för USA, jag är absolut inte heller rädd för Sverige eller Nigeria. Jag har respekt för alla länderna, historiskt är de supermakter inom damfotbollen – men historia är historia. Och vi vill skapa vår egen…”

Innan jag sätter punkt för den här genomgången konstaterar jag att Tom Sermanni nyligen blev invald i Australiens Hall of Fame. Han är alltså något mer uppskattad Down Under än i USA…

Dessutom tänkte jag komma med ett tips till Karl-Erik Nilsson:s jorden-runt-resa, alltså på saker som andra länder gör bättre än Sverige. I Australien kan man sätta upp sig på en mejllista där man får info från damlandslaget. Dessutom har Matildas ett utmärkt twitterkonto.

Australien i VM:
9 juni 01.30 (svensk tid): Australien–USA
12 juni 23.00: Australien–Nigeria
17 juni 02.00: Australien–Sverige

Resultat mot toppnationer 2014:
Japan–Australien 1–0, Asiatiska mästerskapen, final
Australien–Sydkorea 2–1, Asiatiska mästerskapen, semifinal
Australien–Japan 2–2, Asiatiska mästerskapen, gruppspel
Australien–Brasilien 2–1, träningsmatch
Australien–Brasilien 0–1, träningsmatch
Australien–Italien 5–2, Cypern cup, placeringsmatch
Australien–Skottland 2–4, Cypern cup, gruppspel
Australien–Frankrike 2–3, Cypern cup, gruppspel
Australien–Holland 2–2, Cypern cup, gruppspel

 

Klart med Lundgren, Dahlkvist och Folkesson

Publicerad den av
1

Tre VM-aktuella spelare har i dag fått klart med nya klubbar.

Som ni som följer den här bloggen redan har läst blev det Hammarby IF för Sofia Lundgren i målvaktens comeback. Hon har ju plågats av diskbråck i två års tid och spelade ju inte för någon klubb under 2014.

Håller Lundgren fysiskt bör hon hinna få sådan matchträning att hon bör vara högaktuell för en av de tre målvaktsplatserna i sommarens VM-trupp. För även om Hammarby hittills har värvat klokt kommer det sannolikt att bli hårt tryck på lagets målvakt.

I dag har även Kif Örebro som väntat presenterat Hanna Folkesson och Lisa Dahlkvist som nyförvärv. Jag beskrev det i går som en förstärkning av truppen, även om man samtidigt tappar tvillingarna Martinkova. Flera av er som kommenterat artikeln framför avvikande uppfattningar.

Ni kan ha rätt. Det jag har sett av Lucie och Irena Martinkova har varit bra, men jag har inte sett dem speciellt många gånger och min uppfattning om att Folkesson och Dahlkvist är lite bättre bollspelare är inte jätteväl underbyggd. Jag har heller inte koll på tjeckiskornas betydelse för laget på andra nivåer, men jag har förstått att de är riktiga karaktärsspelare och förluster av sådana är ju mer än bara spelmässiga.

Oavsett blir det spännande att se hur Kif Örebro utvecklas genom de här förändringarna.

Nytt om Banusic och Kif Örebro

Publicerad den av
8
Marija Banusic

Marija Banusic

Marija Banusic blev i går klart som vårt senaste utlandsproffs. Banusic flyttar till England och Chelsea och fortsätter således att vara lagkamrat med Hedvig Lindahl.

Jag brukar ju vara positiv till att spelare ger sig ut i världen och skaffar sig nya erfarenheter. Det här är inget undantag. Att lämna tryggheten i Sverige för något nytt kan vara mycket utvecklande, inte minst bör det kunna skapa viktig mental hårdhet.

WSL är en liga på uppgång, även om den drivs långt ifrån de stora rubrikerna i England. Och för Banusics del undrar man ju om den här flytten gynnar henne i jakten på en plats i sommarens VM-trupp.

Samtidigt som jag står bakom alla beslut att skaffa internationell erfarenhet så tycker man ju att det är lite tråkigt att våra svenska profiler i väldigt stor utsträckning numera spelar utomlands. För damallsvenskans del är ju den här utvecklingen inte så kul.

* Apropå svenskar inom den internationella fotbollen fick Lotta Schelin bästa möjliga start på 2015. Lyonstjärnan satte två bollar – 2–0 och 5–0 – när Lyon slog ut andraligalaget Saint-Maur ur franska cupen. För svensk del är Schelin förstås den stora nyckeln till VM-framgång i sommar, det är således väldigt positivt att hon fortsätter vräka in mål.

Lucie Martinkova

Lucie Martinkova

Irena Martinkova

Irena Martinkova

* På svensk mark har Kif Örebro dragit intressanta rubriker de senaste dagarna. I dag blev det klart att tvillingarna Martinkova lämnar Närke för Sparta Prag. Därmed frigör Kif Örebro pengar för två svenska prestigevärvningar.

Enligt Expressen skall Lisa Dahlkvist vara nära ett kontrakt. Dessutom uppger Sportbladet att Hanna Folkesson redan har skrivit på.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Därmed skulle Kif Örebro i alla fall se till att två VM-aktuella spelare blir kvar på svensk mark. Kul. Dessutom ser jag värvningarna som förstärkningar, även om Irena och Lucie Martinkova varit väldigt nyttiga under de två säsonger de spelat för Örebro.

Utöver de prestigevärvningar Kif har på gång har man i dag förlängt kontraktet med viktiga mittbacken Marina Pettersson Engström.

Lägeskoll inför VM 2015: USA

Publicerad den av
2

Vi skriver den 5 januari och försäsongen har dragit eller kommer att dra igång de närmaste dagarna i många svenska klubbar.

Det är också exakt fem månader till avspark i VM i Kanada. Och fem månader går rätt snabbt.

Jag har så smått börjat göra research inför VM och de närmaste dagarna tänkte jag gå igenom hur läget är hos våra gruppmotståndare.

Först ut är USA. Där har det varit många diskussioner kring landslaget ända sedan Algarve cup i fjol. Den turneringen kostade som bekant Tom Sermanni jobbet som förbundskapten.

Diskussionerna lugnade sig lite i höstas, men efter fyrnationsturneringen i Brasilien i december där USA bara vann en match av fyra har det hettat till igen. Några av de frågor som är uppe på agendan är:

* Hur skall man lösa problemen på defensivt innermittfält?
* Är det dags att peta Abby Wambach nu?
* Är Jill Ellis verkligen rätt person att leda landslaget?

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Innan jag tittar närmare på de frågorna har jag kollat vilka spelare som fick mest speltid i USA:s landslag under 2014. De elva mest använda hade kunnat bilda följande elva:

Hope Solo – Ali Krieger, Becky Sauerbrunn, Christie Rampone, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Lauren Holiday, Carli Lloyd, Christen Press – Sydney Leroux och Abby Wambach.

De fyra som står närmast laget sett till speltid är Whitney Engen, Heather O’Reilly, Tobin Heath och Morgan Brian.

Både Sermanni och Ellis har valt att balansera laget väldigt offensivt, något som blir tydligt när man kollar in vilka 15 spelare som fick mest speltid i fjol.

Den offensiva balansen funkar givetvis mot svaga lag och USA hade inga problem att kvala in till VM. Men mot starkare motstånd har man haft problem på defensivt mittfält. Det var inte minst tydligt när Marta och Brasilien vände 0–2 till 3–2-seger nyligen.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

Jill Ellis har givit förtroendet på centralt mittfält till Lloyd och Holiday. Lloyd vill bara anfalla och hennes defensiva disciplin är riktigt dålig. Den som spelar bredvid henne måste alltså ta tungt ansvar för försvarsspelet.
Lauren Holiday är också en offensiv spelare, jag tycker att hon är bäst som släpande forward. Hennes passningsspel är utmärkt vilket innebär att hon klarar de offensiva uppgifterna på centralt mittfält. Men hennes defensiv är inte tillräckligt bra.

Den här debattartikeln är från oktober, men den är fortfarande i högsta grad aktuell. Där konstateras att förbundskapten Ellis i princip inte tog med någon utpräglad defensiv mittfältare i landslagstruppen under sitt första dryga halvår på posten. Den som ligger närmast är Julie Johnston, som väl egentligen är mittback men som även är rätt hemmastadd på mittfältet. Johnson fick dock bara 122 minuters speltid i landslaget under hela 2014.

När Ellis, som ju har Tony Gustavsson som assisterande förbundskapten, nyligen tog ut sin första trupp för 2015 märktes det att man tänkt till kring defensivt mittfält. Shannon Boxx var nämligen tillbaka.

Boxx var den givna lösningen på defensivt mittfält under VM 2011 och OS 2012. Men hon är 37 år, blev mamma i februari i fjol och har inte gjort en landskamp sedan Algarve cup 2013 – alltså på nästan två år. Många trodde nog att hon hade gjort sitt i landslaget. Men kanske att att Boxx kan var lösningen på ett amerikanskt problem.

Boxx fyller dock 38 år under VM och generationsväxling är en annan fråga som diskuteras livligt. En spelare som ifrågasätts är Abby Wambach.

I den här artikeln framförs krav att Wambach måste petas nu, innan det är för sent. Artikeln innehåller flera intressanta synpunkter, bland annat siffror på att USA under 2014 var bättre mot starkt motstånd utan Wambach än med superstjärnan. Mot länder på världsrankingens topp 20 gjorde USA 9 mål och släppte in 8 med Wambach på planen, medan facit utan henne var 15–7.

Visst är Wambach stundtals numera rätt seg i rörelserna och hon är inte på något sätt något djupledshot. Jag ifrågasatte henne redan i januari 2012, dels i det här inlägget, dels i det här. Då spelade USA som nu, med en spjutspets. Jag menade då att Alex Morgan var mer lämpad för rollen och att dåvarande förbundskaptenen Pia Sundhage borde genomföra en generationsväxling.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage och Alex Morgan

Då löste Sundhage saken genom att byta spelsystem till 4–4–2 och spela både Wambach och Morgan i OS 2012 – ett succédrag som ledde till guld.

Det jag lärde mig av det var att inte räkna bort Abby Wambach. Det gör jag därför inte nu heller. Jag är övertygad om att hon mer än något annat vill vinna ett VM. Hon blir 35 precis innan mästerskapet i Kanada, vilket är hennes sista chans. Hon var skadedrabbad i fjol och har säkert mer att ge om hon är fulltränad.

Jag tycker att Jill Ellis bör sätta rejäl press på Wambach under våren. Kanske även att 35-åringen bör börja från bänken i VM. Men hon måste vara med i truppen.
För om jag skulle få välja två spelare i världen att ha på planen i mitt lag när avgörandets stund närmar sig i ett stort mästerskap, då hade jag valt:

1) Carli Lloyd
2) Abby Wambach

Wambachs facit från VM 2011 och OS 2012 var makalöst och Lloyd har avgjort två raka OS-finaler.

Men den amerikanska debatten om generationsväxling stannar inte vid Wambach. Den rör hela centrallinjen och förbundskapten Ellis. Tom Sermanni påbörjade arbetet med en stor generationsväxling. Han vände på de flesta stenarna och testade friskt. Det verkar ha skrämt de äldre spelarna som visade sin makt och fick bort Sermanni. Jill Ellis har skruvat tillbaka klockan en aning.

Hope Solo

Hope Solo

Hon har byggt sin elva kring en centrallinje med Hope Solo (33 år – fyller 34 efter VM), Christie Rampone (fyller 40 under VM), Carli Lloyd (fyller 33 efter VM) och Wambach (blir alltså 35 dagarna innan VM-premiären).

Dessutom har hon tagit tillbaka 30-åriga Lori Chalupny efter fem års frånvaro, och nu även alltså Shannon Boxx. Tankar kring Ellis sätt att leda laget finns här. I kommentarerna till de länkade debattartiklarna ifrågasätts både Ellis ledarskap och hennes förmåga att vinna.

Det finns alltså många frågetecken kring USA nu fem månader innan avspark i VM. Men även om de har problem nu är det ändå inte så större än att de kommer att vara givna guldkandidater när turneringen väl kör igång. De kommer självklart att avancera från gruppspelet och i utslagsmatcher är USA inte att leka med.

Amerikanskorna förlorade ändå bara tre matcher under 2014 och när Alex Morgan är tillbaka på allvar kanske det även kan lyfta Abby Wambach till forna tiders nivå.

USA i VM:
9 juni 01.30 svensk tid: USA–Australien
13 juni 02.00: USA–Sverige
17 juni 02.00: USA–Nigeria

USA:s senaste resultat mot topp 20-nationer:
Brasilien–USA 0–0
Brasilien–USA 3–2
USA–Kina 1–1
USA–Schweiz 4–1
USA–Frankrike 2–2
USA–Frankrike 1–0
Kanada–USA 1–1
USA–Kina 3–0
USA–Kina 2–0
USA–Nordkorea 3–0
USA–Danmark 3–5
USA–Sverige 0–1
USA–Japan 1–1

Önskemål för damfotbollsåret 2015

Publicerad den av
Svara

Vi är några dagar in på det nya året – ett spännande år där förbundets fokus i stor utsträckning borde ligga på damerna.

Jag skriver borde, för jag tror inte att det blir så.

Men även om det är några dagar sedan tomten kom och lämnade sina julklappar kan man ju fortfarande få ha önskningar. Min största för svensk damfotboll 2015 är att förbundet verkligen satsar på damlandslaget inför VM.

Med det menar jag:

1) Man gör en bred marknadsföringsoffensiv inför mästerskapet. En offensiv som redan borde vara inledd.
2) Att man är redo att ta följa upp framgången efter mästerskapet – om det skulle bli succé.

Hur skulle det här då kunna gå till?

Nyckeln är att försöka göra så många spelare som möjligt till profiler – få folket att känna igen spelarna. I nuläget är Pia Sundhage och Lotta Schelin. Målet borde vara att få fram minst två–tre spelare till i rampljuset, exempelvis Nilla Fischer, Kosovare Asllani och kanske någon yngre som Malin Diaz.

Det här är inte jättelätt och marknadsföring kostar naturligtvis pengar. Men det går att vara smart för med rätt upplägg kan man få spelarna själva att göra en stor del av jobbet. Bara en sådan sak som att förse alla med Twitterkonton, Facebooksidor och kanske även egna hemsidor och Youtubekonton. Man kan få spelarna att blogga eller videoblogga för att ge supportrar chansen att lära känna dem. Materialet måste sedan naturligtvis även marknadsföras från förbundets hemsida. Den utnyttjas alldeles för dåligt i nuläget.

Ett sådant här upplägg skulle även kunna oss i media chansen att hitta nya ingångar på landslaget. Med tanke på att kunskapsnivån kring damfotbollen är begränsad behöver vi journalister få så mycket hjälp vi bara kan.

Önskvärt vore förstås om förbundet kunde satsa lite pengar på webb-tv under våren. Där går det att marknadsföra spelarna hur mycket som helst. När Karl-Erik Nilsson åker runt och kollar hur man jobbar i exempelvis USA, Frankrike, Tyskland och Kanada kommer han att upptäcka att de ligger ljusår före oss på den här fronten.

Får man drömma vill man ju helst se att förbundet gör lika genomarbetade presentationer av spelarna som US Soccer gör i sin serie Back Home. Här besöker de exempelvis Alex Morgan i hennes barndomshem:

Och det här får vi se Morgan hälsa på i sin gamla gymnasieskola och höra henne prata om hur hon tacklade sin korsbandsskada:

Apropå hembesök får man här se hur spartanskt möblerat det var hemma hos Hope Solo. Målvakten visar även upp pjäsen som US Soccer ger de spelare som kommer upp i 100 landskamper. Kanske även det något för SvFF att kolla på och ta intryck av?

Lindahl och Fischer bäst i världen

Publicerad den av
Svara

Wolfsburg ser ut att förstärka med Yuki Ogimi. Därmed förstärker de tyska serieledarna också greppet om topplaceringen på alla Europas klubbrankinglistor.

Nu kring jul och nyår har noterat två färska sådana listor. Dels har utmärkta svenska bloggen Spelare 12 kommit med sin senaste rankning. Dels har nya sidan Women’s Football Daily gjort en rankning.

Båda bygger på den senaste tidens resultat. Ändå är de rätt olika.

Spelare 12 har följande tio i topp:
1) Wolfsburg
2) Bayern München
3) PSG
4) Lyon
5) Rosengård
6) Turbine Potsdam
7) FFC Frankfurt
8) Juvisy
9) LSK Kvinner
10) Göteborgs FC

Women’s Football Dailys lista bygger på ett brett statistiskt underlag som förklaras här. Listan har följande tio lag i toppen:
1) Wolfsburg
2) Lyon
3) PSG
4) FFC Frankfurt
5) Rosengård
6) Turbine Potsdam
7) Juvisy
8) Bayern München
9) LSK Kvinner
10) Stabaek

Det går att ha många synpunkter på listorna. Den matematik som gör att två norska lag hamnar på tio i topp gör mig lätt kritisk. Och även om PSG slog ut Lyon ur Champions League tycker jag inte det är rimligt att Parisklubben rankas före Lyon. Men man får ju ta sådana här rankinglistor för vad de är – en kul grej.

Den enda rankinglista som har egentlig relevans är ju Uefas officiella och den bygger ju bara på Champions League, vilket gör den högst missvisande.

Personligen har jag funderat lite över vilka lag som har högst potential i Europa. Alltså vilka som skulle vinna om alla lag alltid presterade på toppen av sin förmåga.
Jag är rätt övertygad om att Lyon är etta och Wolfsburg tvåa på en sådan lista, även om Wolfsburg knappar in om de gör klart med Ogimi. Sedan borde Rosengård vara heta kandidater till tredjeplatsen.

Utöver rankinglistorna presenterade häromdagen fyra av de personer som ligger bakom podden Women’s Soccer Zone sina toppspelare från 2014 i det så kallade #ZoneAwards. De tog ut världens bästa spelare lagdel för lagdel samt bästa unga spelaren, bästa managern och bästa matchen. Eftersom de fyra har olika nationalitet, täcker sportens två bästa kontinenter och bevakar olika ligor tycker jag att listorna är lite intressanta.

Alla fyra var överens om att Champions Leaguefinalen var 2014 års bästa match. Där har jag inte heller någon avvikande synpunkt.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

När det gäller världens bästa målvakt i fjol fick faktiskt Hedvig Lindahl och Almuth Schult två röster vardera. Där har jag svårt att instämma, även om jag måste säga att målvaktsbiten var svår under fjolåret. I min ranking var Hope Solo trots allt högst placerade målvakten, men det var långt ifrån överlägset. Andra namn som flashade förbi var bland annat Alyssa Naeher och Erin McLeod.

Även i kategorin bästa back hade vi svensk representation i form av Nilla Fischer som fick tre röster medan Lara Dickenmann fick en. Här är jag helt enig med juryn då jag ju hade just Fischer och Dickenmann som de två högst placerade backarna på min rankning.

Årets mittfältare delades med två röster vardera på Kim Little och Louisa Necib. Det stämmer ju också ganska bra med min ranking där Little, Nadine Kessler, Shirley Cruz, Veronica Boquete, Carli Lloyd och Necib i nämnd ordning var de högsta placerade mittfältarna.

Intressant att fyra olika spelare fick röster som årets forward; Amy Rodriguez, Eugenie Le Sommer, Christen Press och Vivianne Miedema. Le Sommer och Press var med på min lista, Miedema just utanför medan Rodriguez inte nämndes. Trots viss överensstämmelse är det den positon där jag står längst ifrån Women’s Soccer Zones jury. Jag hade ju Gatene Thiney, Lauren Holiday och Anja Mittag som mina toppar.

Ada Stolsmo Hegerberg

Ada Stolsmo Hegerberg

Bästa unga spelare är en kul kategori. Jag räknar ung spelare som 20 år eller yngre. Där hade jag Miedema i topp närmast före Ada Stolsmo Hegerberg och Asisat Oshoala. I #ZoneAwards föll rösterna på fyra olika spelare. Hegerberg och Miedema var med liksom Pauline Bremer och Leah Williamson.

Managerkategorien väljer jag att lämna därhän, för den är ju närmast omöjlig för en utomstående att bedöma. Röster där gick dock till Ralf Kellerman, Maren Meinert, Laura Harvey och Mark Parsons.

Slutligen fick Kessler tre röster som världens bästa spelare 2014 alla kategorier. Tydligen fick man inte rösta på samma spelare i två olika kategorier, för då skulle ju Kessler även ha vunnit mittfältskategorien. Den fjärde rösten tillföll Boquete. Här röstar jag som bekant på Kim Little.

Ogimi på väg till Wolfsburg

Publicerad den av
Svara

Starkast blir ännu starkare.

Enligt lokaltidningen i Wolfsburg, WAZ – Wolfburger Allgemeine, kommer de dubbla Europamästarinnorna VfL Wolfsburg kommande vecka att presentera japanska forwardsstjärnan Yuki Ogimi som sitt senaste nyförvärv.

Yuki Ogimi skjuter

Yuki Ogimi skjuter

Det är definitivt den tyngsta värvningen i europeisk damfotboll hittills i vinter. Ogimi, som då hette Nagasato, var inhoppare i VM-finalen 2011. Sedan dess har hon utvecklats rejält som spelare och har de senaste åren varit Japans storstjärna bredvid Aya Miyama.

Överraskande valde Ogimi att lämna Turbine Potsdam och flytta till engelska Chelsea sommaren 2013. Nu ser det alltså ut som att forwarden återvänder till tyska ligan efter 1,5 år i WSL.

Personligen gillar jag Ogimis spelstil skarpt. Hon är hyfsat snabb, stark och väldigt bollskicklig. Dessutom är hon duktig i luftrummet. De senaste åren har hon varit med på mina listor över världens bästa spelare. Kanske borde hon ha varit med även på 2014 års lista. Fast eftersom jag bara har sett henne spela en gång under året – mot korpmotstånd i Asiatiska mästerskapen hade jag helt enkelt inte underlag för att ta med henne på min topplista.

Med värvningarna av Potsdams offensiva speluppläggare Julia Simic och Ogimi får Wolfsburg en fantastisk bredd på sin trupp. På twitter föreslogs i natt följande startelva:

Almuth Schult – Luisa Wensing, Nilla Fischer, Babett Peter, Noelle Maritz – Lena Goessling, Nadine Kessler – Caroline Graham Hansen, Lina Magull, Alexandra Popp – Ogimi.

Det skulle samtidigt innebär att Wolfsburg kommer att sitta på två internationella topplag, då spelare som Simic, Vanessa Bernauer, Martina Müller, Anna Blässe, Stephanie Bunte, Verena Faisst, Zsanett Jakabfi med fler är förpassade till bänken.

Eftersom Wolfsburg är kvar i både tyska cupen och Champions League samt att Frauen-Bundesliga har ett komprimerat program på våren till följd av sommarens VM kommer laget nästan att spela två matcher hela vägen. Således kan den breda truppen komma till nytta.

För FC Rosengård blir den svåra uppgiften att ställas mot Wolfsburg i kvartsfinalen av WCL nu ännu svårare. Lagen möttes ju i åttondelsfinal i november 2013. Då blev det 2–1 till tyskorna i Malmö och 3–1 i Wolfsburg. Therese Sjögran kommenterade de båda matcherna så här i tidningen Match förra våren:

”Hade vi gjort mål på våra chanser hade vi vunnit hemmamatchen med 3–0. Minst. Det var liksom inga dussinlägen, det var klara chanser. Och det var inte så att vi fick slita för varje läge, vi spelade bara så bra. Sen är det alltid tufft att åka ner dit och ha ett 2–1-underläge. Hade vi bara vunnit hemma och parkerat bussen borta… Så nära är vi liksom. Det handlar ju om att när man möter de bästa lagen så måste man sätta sina chanser.”

Som jag ser det är det där inte så bara. Det som gör ett klasslag till ett klasslag är att det är bättre på att utnyttja sina chanser än andra lag. Wolfsburg är ett klasslag.

Visst har Rosengård en starkare trupp än vad LdB FC Malmö hade för 1,5 år sedan och bättre chanser till våren. Å andra sidan var Wolfsburg inne i en liten formsvacka just den perioden under hösten 2013 och man har en mycket bredare trupp nu. Kryddas den truppen i veckan med Yuki Ogimi förbättras oddsen rätt rejält till att Wolfsburg skall bli första klubben att vinna WCL tre år i rad.

Mitt bloggår 2014 i siffror

Publicerad den av
Svara

WordPress.com sätter ihop en årlig sammanfattning av varje kalenderår på den bloggen. Kanske att någon av er är intresserad av hur det har sett ut under 2014. Sammanfattningen är på engelska:

Here’s an excerpt:

The Louvre Museum has 8.5 million visitors per year. This blog was viewed about 170,000 times in 2014. If it were an exhibit at the Louvre Museum, it would take about 7 days for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Damfotbollskalendern 2015

Publicerad den av
2

Gott nytt år.

I flera inlägg har jag blickat tillbaka på 2014. Nu är det 2015 och dags att blicka framåt. Här är ett urval av damfotbollsårets viktigare händelser:

1 januari: Final i japanska Empress cup. Den spelades tidigt i morse svensk tid och NTV Beleza tog årets första titeln genom att besegra Urawa Reds med 1–0. Möjligen kan man säga att Beleza tog förra årets sista titel eftersom det var 2014 års cup man vann…

3 januari: Cupomgång i Frankrike.

8 januari: Caf Awards, gala i Lagos, Nigeria där Afrikas bästa spelare skall koras. I fjol glömde man att dela ut något pris till bästa kvinna. Nu har man dock tre nominerade, så det blir troligen bättring…

9 januari: Franska D1 Feminine återstartar med Juvisy–PSG.

11–15 januari: Fyrnationsturneringen Yongchuan cup i Kina med fyra VM-länder, nämligen värdnationen, Kanada, Sydkorea och Mexiko.

12 januari: Ballon d’Or-galan i Zürich. Vilka prisas som världens bästa spelare och tränare samt vem får Puskas Award? Inga svenskar är nominerade. Kandidater till att bli världens bästa spelare 2014 är som bekant Nadine Kessler, Marta och Abby Wambach. Och irländska Stephanie Roche har chansen att som första kvinna vinna Puskas Award – priset för det snyggaste målet.

13 januari: Landskamper, bland annat Sverige–Norge i La Manga. Och England–USA i Milton Keynes.

16 januari: NWSL:s draft, Houston Dash har förstavalet och lär välja Morgan Brian – allt annat vore en jätteskräll.

17 januari: Tyska inomhusmästerskapet Hallenpokal spelas. Turneringen sänds på DFB-tv.

7–12 februari: Datum för landskamper.

12 februari: Landskamp, Finland–Sverige i Finland.

15 februari: Svenska cupen, åttondelsfinal: Göteborg FC–FC Rosengård.

15 februari: Frauen-Bundesliga återstartar, bland annat med mötet FFC Frankfurt–Turbine Potsdam.

4–11 mars: Algarve cup. Sverige möter Tyskland, Brasilien och Kina. Uppdateras med matchdatum när de är klara.

15 mars: Svenska supercupen: FC Rosengård–Linköpings FC i Malmö.

21 mars: Champions League, kvartsfinal 1:2: Frankfurt–Bristol Academy

22 mars: Champions League, kvartsfinal 1:2: Linköping–Bröndby, Glasgow City–PSG och Wolfsburg–Rosengård.

28 mars: Champions League, kvartsfinal 2:2: Bröndby–Linköping.

28/29 mars: Champions League, kvartsfinal 2:2: PSG–Glasgow, Rosengård–Wolfsburg och Bristol–Frankfurt.

Början av april: NWSL drar i gång.

4 april: EM-kvalet startar för F19-landslaget. Vet inte om datumen är helt fastlagda, men enligt uefa.com spelar Sverige mot Österrike den 4/4 och mot Serbien den 6/4. Dessutom ingår Italien i gruppen. Speldatum för den matchen ligger inte klart.

4–9 april: Datum för landskamper.

5 april: Sverige–Schweiz i Eskilstuna.

8 april: Sverige–Danmark i Stockholm.

11 april: Damallsvenskan, premiär: Hammarby–Mallbacken.

11 april: EM-kvalet startar för F17-landslaget. Enligt uefa.com spelar Sverige mot Danmark den 11/4, mot Österrike den 13/4 och mot Norge den 16/4.

18 april: Franska cupfinalen: Lyon–Montpellier

18/19 april: Champions League, semifinal 1:2: Wolfsburg–PSG och Frankfurt–Bröndby

20 april: Lottning av kvalet till EM i Holland 2019.

25/26 april: Champions League, semifinal 2:2: PSG–Wolfsburg och Bröndby–Frankfurt.

1 maj: Tyska cupfinalen (spelas i Köln).

9 maj: Sista omgången av franska ligan, D1 Feminine.

10 maj: Sista omgången av Frauen-Bundesliga, bland annat FFC Frankfurt–VfL Wolfsburg.

14 maj: Champions League, final. 18.00 i Berlin på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark.

21 maj: Sista damallsvenska matcherna före VM-uppehållet.

29 maj: Semifinaler i svenska cupen.

6 juni: VM i Kanada inleds med Kanada–Kina.

8 juni: VM, gruppspel: Sverige–Nigeria.

13 juni: VM, gruppspel: Sverige–USA.

17 juni: VM, gruppspel: Sverige–Australien.

20–23 juni: VM, åttondelsfinaler.

26–27 juni: VM, kvartsfinaler.

30 juni–1 juli: VM, semifinaler.

5 juli: VM, final. BC Place Stadium, Vancouver.

22 juni–4 juli: F17-EM i Island.

9 juli: Damallsvenskan återstartar efter VM.

15–27 juli: F19-EM i Israel. Tillika kval till F20-VM 2016.

7 augusti: Final i svenska cupen.

11–16 augusti: Kval till Champions League, gruppspel.

20 augusti: Lottning av sextondels- och åttondelsfinaler i Champions League.

12/13 september: Semifinaler i NWSL

14 september: EM-kvalet inleds. Det internationella landskampsfönstret är öppet till och med den 22 september.

17 september: EM-kval, Moldavien–Sverige.

22 september: EM-kval, Sverige–Polen, Gamla Ullevi i Göteborg.

1 oktober: Final i NWSL, Seattle–Kansas City.

7/8 oktober: Champions League, sextondelsfinal 1:2. Med PK-35–FC Rosengård och Paok Saloniki–Kif Örebro – båda spelas 7/10.

14/15 oktober: Champions League, sextondelsfinal 2:2. Med FC Rosengård–PK-35 och Kif Örebro–Paok Saloniki (14/10).

19–27 oktober: Datum för landskamper.

27 oktober: EM-kval, Sverige–Danmark, Gamla Ullevi i Göteborg.

11/12 november: Champions League, åttondelsfinal 1:2.

18/19 november: Champions League, åttondelsfinal 2:2.

23 november–1 december: Datum för landskamper.

10 december: Lottning av kvarts- och semifinaler i Champions League.