Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Kort analys från Kristianstad

I dag gjorde jag en liten utflykt till Kristianstad för att kolla in hemmalaget och de damallsvenska serieledarna Piteå.

Den längre analysen får vänta lite, men här är en kortversion. Jag och 747 andra åskådare fick se en match med flera ansikten. I den första halvleken var Piteå klart bäst, men laget låg ändå under med 1–0 i paus efter att man straffats på en inläggsfrispark. Cajsa Andersson hamnade på halvdistans och nådde inte upp på Amanda Edgren:s nick.

Direkt i den andra halvleken tappade Faith Ikidi bollen och Edgren kunde göra sitt andra mål i matchen. Sedan följde 20 minuter där Kristianstad var det klart bättre laget, och där 3–0 var nära flera gånger.

Men efter att Piteå reducerat, Julia Karlernäs på straff, vände matchen igen. De sista 20 minuterna plus övertiden gick till gästerna, och det kändes som att vi skulle få se en oavgjord match.

Men det blev skånsk seger i dubbel bemärkelse. Kristianstad tog tre tunga poäng som för upp dem på tredje plats i tabellen. En placering de kan tappa till Göteborg på tisdag. Men känslan är nog att Kristianstad är ett av seriens tre bästa lag.

Den andra skånska segraren var FC Rosengård som kan ta över damallsvenskans förstaplats i morgon kväll när de tar emot tabellåttan Linköping. Tills vidare ligger dock Piteå kvar i tabelltopp, och av det jag såg i dag är det ingen slump att laget ligger med där uppe. Även om de nu har två raka förluster såg jag inget som talar för något ras. Tvärtom finns det väldigt mycket kvalitet i laget, man har exempelvis ett underskattat kortpassningsspel. Men mer om det i den lite längre analysen.

I halvtid i Kristianstad kollade jag cirka en minut av mötet mellan seriens mest ointressanta lag ur publiksynpunkt, Växjö–LB07. Under den minuten fick jag se Växjömålvakten Katie Fraine göra en tavla på ett inlägg och LB:s Mia Persson sätta matchens enda mål. Därmed klättrar LB upp på medaljplats i damallsvenskan.

Sett till det här klippet med höjdpunkter var bortasegern inte direkt logisk sett till matchbilden.

För IFK Kalmar ser det allt tyngre ut. I dag blev det förlust med hela 4–0 hemma mot Hammarby. Gästerna fick därmed lite andrum i bottenstriden. Emma Jansson:s 3–0-mål var riktigt snyggt.

Ukraina–Sverige – en längre analys

Det tog sin tid, men det är väl lika bra att ta allt elände samtidigt. Så strax efter en blytung förlust för herrlandslaget kommer här mina tankar kring damlandslagets tunga förlust mot Ukraina i Lviv, en förlust som kan komma att bli kostsam.

Förlusten mot Ukraina innebär ju att landslaget till och med kan missa playoff. Vid förluster i de två återstående matcherna mot Ukraina (hemma) och Danmark (borta) är risken uppenbar att Sverige slutar trea i gruppen.

Och om vi tar revansch på Ukraina på Gamla Ullevi den 30 augusti är förutsättningarna för bortamötet med Danmark numera klart försämrade. Så länge Sverige var fullpoängare hade vi råd att förlora med två mål – eller till och med tre, förutsatt att vi gör mål i Viborg. Nu blir det nog som bäst playoff vid förlust i Danmark.

Min första tanke efter nederlaget i Lviv var att kolla hur vanligt det är med svenska förluster i VM- eller EM-kval. Det hade hänt lite oftare än jag trodde, men det är ändå långt ifrån vanligt. Här är Sveriges facit i samtliga EM- och VM-kval:

Kvalet till EM 1984: Gruppseger efter sex raka segrar.

Kvalet till EM 1987: Gruppseger efter fem segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Nederländerna med 2–0. 

Kvalet till EM 1989: Inkvalade som grupptvåa efter en seger, två kryss och en förlust.
* Föll borta mot gruppsegraren Nederländerna med 1–0.
* Oavgjort borta mot grupptrean Irland, 1–1.
* Oavgjort hemma mot gruppsegraren Nederländerna, 0–0.

Kvalet till EM 1991: Gruppseger efter fyra raka segrar.

Kvalet till EM 1993: Gruppseger efter tre segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Spanien, 1–1.

Kvalet till EM 1995: Gruppseger efter fyra raka segrar.

Kvalet till EM 1997: Gruppseger efter fem segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Danmark, 1–1.

Kvalet till EM 2001: Grupptvåa, inkvalade efter playoff. Totalt fem segrar, två kryss och en förlust.
* Föll borta mot gruppsegraren Frankrike, 2–0.
* Oavgjort hemma mot gruppsegraren Frankrike, 2–2.
* Oavgjort hemma mot gruppfyran Nederländerna, 1–1.

Kvalet till EM 2005: Gruppseger efter sex segrar, ett kryss och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Italien, 2–1.
* Oavgjort borta mot grupptrean Finland, 1–1.

Kvalet till EM 2009: Gruppseger efter åtta raka segrar.

Kvalet till EM 2013: Sverige var värdnation och behövde inte kvala.

Kvalet till EM 2017: Gruppseger efter sju segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Danmark, 2–0.

Kvalet till VM 1991: EM fungerade som kval.

Kvalet till VM 1995: Sverige var värdnation och behövde inte kvala.

Kvalet till VM 1999: Gruppsegrare efter sex raka segrar.

Kvalet till VM 2003: Gruppsegrare efter fem segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Danmark, 2–1.

Kvalet till VM 2007: Gruppsegrare efter sju segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptrean Island, 2–2.

Kvalet till VM 2011: Gruppsegrare efter sju segrar och ett kryss. I det här kvalet tvingades gruppsegrarna spela playoff mot en annan gruppsegrare. Där blev det en seger och en förlust. Sverige kvalade in via förlängning.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Tjeckien, 0–0.
* Föll borta mot Danmark i playoff, 2–1. Sverige vann sedan förlängningen med 1–0.

Kvalet till VM 2015: Gruppsegrare efter tio raka segrar.

Kvalet till VM 2019: Ej färdigspelat. Sverige står på fem segrar och en förlust med två omgångar kvar att spela.
* Föll borta mot Ukraina, 1–0.

Totalt har Sverige alltså noterats för fem förluster i EM-kval och numera för tre förluster i VM-kval – även om 2–1-förlusten i playoff 2011 ibland räknas som ett kryss. Det är alltså väldigt ovanligt med svenska förluster i kvalmatcher.

Jag har inte kollat av förlustmatcherna mot världsrankingen, men någon förlust mot ett lag som är så lågt rankat som Ukraina (27:a när matchen spelades) kan inte ha inträffat förr. Ukraina kan således vara ”det sämsta” laget vi någonsin förlorat en tävlingsmatch mot.

Själv var jag först lite orolig för matchen. Även om vi på senare år har vunnit alla bortamatcher mot sämre motstånd har det flera gånger suttit hårt åt. Och Ukraina är bättre än många av de blåbärsnationer vi fått kämpa mot. I min BT-krönika (plus) efter segern mot Kroatien kallade jag matchen i Lviv för en nyckelmatch, och skrev:

”Även om den andra halvleken var bra kommer det att krävas en bättre insats i Lviv på tisdag.”

Men redan dagen efter föll Ukraina med hela 5–1 hemma mot Danmark, ett resultat som fick mig att känna att ”det här fixar vi”. Tyvärr kan kanske fler än jag ha vaggats in i en falsk säkerhet.

För vi borde ha varit varnade. Mot ett oväntat svagt Kroatien hade Sverige bara lyckats skapa två målchanser före paus, men landslaget lyft spelet efter paus och vann till slut hyfsat bekvämt med 4–0. Dock kunde man konstatera att laget inte var sedvanligt farligt vid fasta situationer, samt att man totalt sett hade skapat lite för få målchanser. Dessutom tyckte jag att tvåmålsskytten Stina Blackstenius trots sina mål hade sett otajmad ut.

Vid avresan till Lviv hade Hanna Glas blivit sjuk, vilket tvingades fram en förändring i startelvan. Där gav Peter Gerhardsson förtroendet till den andra högerbacken han hade i truppen, Anna Oskarsson. Hon tog därmed steget från läktaren (mot Kroatien) rakt in i startelvan – och fick göra tävlingsdebut i blågult.

Till TV12 sa Gerhardsson så här om  inför avspark:

”Anna är jättesugen på att visa att hon är en A-landslagsspelare.”

Oskarsson gjorde också en godkänd insats, det var inte på något sätt hennes fel att vi förlorade.

Som bekant hade jag inte möjlighet att se matchen live. I utgångsläget skulle jag kunna se den första halvtimmen, men ett skyfall i Lviv sköt ju upp matchen med just en halvtimma. Känslan från tv-bilderna var dock att det regnet varken påverkade planen eller matchen speciellt mycket.

När jag i efterhand kollade igenom matchen gjorde jag lite anteckningar. Här är de från den första halvleken:

* Nilla Fischer har svårt i löpduellerna mot nummer 16 (Olha Ovdiychuk).

* Sverige tappar på centralt mittfält.

* Släpper Ukraina Sveriges högerkant? Hemmalaget ser ut att inrikta försvarsspelet på att stänga Sveriges vänstersida. Eller så är det Fischer och Fridolina Rolfö som är bättre på att hitta uppspelsvägar än Magdalena Eriksson och Sofia Jakobsson.

* Jakobsson har inte varit med i matchen. Byter kant med Rolfö.

* Svenska forwards jobbar en och en. Rolfö försöker kombinera, men har ingen att göra det med. Jag kan inte minnas några kombinationer alls mellan de svenska forwardarna.

* Mål för Ukraina. Fick göras alldeles för lätt. Vid en inspark från duktiga målvakten Kateryna Samson står Sverige med ett utpräglat 5–2–3, vilket innebär att man lämnar jätteytor centralt. Ytorna blir ännu större då båda innermittfältarna Kosovare Asllani och Hanna Folkesson går upp i nickduellen. I det läget är det fyra ukrainskor mot två svenskor centralt i planen. Andrabollen hamnar hos en rättvänd Daryna Apanaschenko som har en stor yta att att avancera på.

Sverige har en chans att avvärja inne i eget straffområde, men Eriksson slänger sig och säljer sig därmed väl lätt.

Och här är mina anteckningar från den andra halvleken:

* Det är livsfarligt med långsam trebackslinje om man inte har kontroll över det centrala mittfältet.

* Gerhardsson byter in Elin Rubensson i 59:e minuten. Lämnar samtidigt trebackslinjen och går över till det mellanting mellan 4–4–1–1 och 4–1–4–1 som han använde inledningsvis i landslaget.

* 32-åriga Apanaschenko från ryska Zvezda Perm är planens gigant.

* Noteringen att vi har formsvaga forwardar för tillfället känns tyvärr högaktuell.

* Precis som mot Kroatien är hörnorna för svaga. Och precis som mot Kroatien blev de bättre när Eriksson tog över. Gerhardsson får nog tänka om kring Jonna Andersson som hörnläggare.

* Vi kommer till många inläggslägen, men det känns inte som att det finns några tankar kring vilka ytor bollarna ska slås mot.

* Jag fick det till totalt 4–4 i farliga målchanser. Det känns dock som en lite missvisande statistik, för alla Ukrainas fyra chanser var vassare än Sveriges bästa.

* Totalt blev det 13–2 i hörnor. Det var dock klen tröst eftersom Sverige inte lyckades skapa en enda riktigt bra målchans på de 13 hörnorna.

* Totalt sett vinner Ukraina fullt rättvist.

Det var anteckningarna. Här är ett klipp med höjdpunkter. Nu över till lite spelaromdömen:

Målvakt: Hedvig Lindahl var den klart bästa svenska spelaren. Räddade ett par frilägen och var chanslös på målet. Betyget blir en stark trea, är nära en fyra.

Trebackslinjen: Hade det jobbigt i defensiven, blev ifrånsprungna flera gånger. Det är svårt att ge någon av dem godkänt, även om Fischer hade bra uppspel.

Kantspelarna: Till höger kvitterar Oskarsson ut en tvåa, delvis utifrån att hon gjorde sin tävlingsdebut. Linköpingsbacken blev också ifrånsprungen av snabba Ovdiychuk, men låg bakom två av de svenska chanserna. På vänstersidan hade Andersson det tufft. Hon kom inte till framåt och fick inte heller till sina hörnor. Underkänd.

Innermittfältarna: Förlorade kampen om mitten, fick inte grepp på Apanaschenko. Ändå var det just Asllani (tre) och Folkesson (en) som hade de svenska målchanserna. Jag tycker att de delvis blev offer för taktiken, och ger dem godkänt, fast med tvekan.

Forwards: Ingen av våra forwards hade någon riktigt klar målchans. Det är underkänt så det visslar om det. Rolfö var inblandad i två av farligheterna och är närmast att bli godkänd.

Inhopparna: Elin Rubensson kom in med energi, och kämpade fram den bästa målchansen. Godkänd. Anna Anvegård och Olivia Schough spelade för kort tid för att betygsättas.

Totalt ger det ett snittbetyg på 1,42 – vilket förstås är långt ifrån godkänt.

Taktiken: Den får underkänt, och här har vi nog trots allt de största bristerna. Man vinner oftast matcher genom att ta hem kampen om mitten, och det gjorde Ukraina och Apanaschenko. Sverige hade valt att ha flera spelare på kanterna, men bara två centralt. Det kostade sannolikt tre poäng.

En annan sak. I grundkursen fick jag lära mig att man, när man släpper till frilägen, antingen måste tajta laget, eller välja att ha lägre utgångspositioner. Eftersom lägre utgångspositioner inte borde vara något alternativ i en match vi behöver vinna hade Gerhardsson således behövt tajta sitt lag på ett tidigare skede.

Med facit på hand borde vår förbundskapten alltså ha valt att spela 4–4–2 i stället för 3–4–3. Det fattades snabbhet bakåt. Här känns det som att man hade missat i scoutingen inför matchen.

Även valet av forwards är något som kan diskuteras. Duon Jakobsson och Blackstenius var formsvag inför samlingen. Och jag förstår egentligen inte att man väljer att ha flera likadana djupledsforwards i startelvan. Det förstod jag inte när Pia Sundhage gjorde samma val, och det gör jag inte nu heller.

Samtidigt var ju Jakobsson pigg mot Kroatien, och trots att Blackstenius såg kantig ut i den matchen gjorde hon två mål.

Personligen hade jag gärna haft med Rubensson i startelvan. Hon såg pigg ut i sitt inhopp mot kroatiskorna.

Men, men. Sammanfattningsvis är min analys att Sverige föll på att man valde fel taktik, och på att man hade flera formsvaga spelare.

Gerhardsson marginellt före Sundhage på rankingen

Sverige faller på världsrankingen. När den nya listan presenterades under midsommaraftonen saknades vårt landslag för andra gången någonsin på topp tio. Ett av skälen till fallet är förstås förlusten i Lviv härom veckan.

Japan är den nation som avancerar mest i toppen, förstås till följd av segern i de Asiatiska mästerskapen. Sverige ligger på elfte plats, vilket placeringsmässigt innebär en tangering av vår sämsta ranking någonsin. Poängmässigt ligger dock landslaget marginellt före den notering man hade när Peter Gerhardsson tog över.

När Pia Sundhage lämnade över efter fjolårets EM-slutspel låg vi nämligen på plats elva med 1934 poäng. Nu ligger vi elva med 1941 poäng. Sammantaget kan man alltså konstatera att vi totalt sett har vår näst sämsta världsranking någonsin.

I Fifas världsranking jämställs för övrigt VM-kvalmatcherna med matcher i EM-slutspelet. Hemmasegern mot Kroatien i början av juni var således mer värd än krysset mot Tyskland i fjolårets EM-slutspel, något man kan ha en del synpunkter på.

När jag ändå är inne på Fifa så har de valt att låta Deyna Castellanos marknadsföra damfotbollens mästerskap under herrarnas VM. Jag hade föredragit om man skickat någon mer etablerad stjärna som Marta eller Alex Morgan. Fast de har ju fullt upp med spela i NWSL, så med tanke på det kanske Venezuelas stjärnskott kan vara en bra ambassadör.

Jag hade missat nyheten om att Kalmars skyttedrottning Amanda Fredriksson dragit av korsbandet. Förstås en otroligt tråkig nyhet, både för Fredriksson själv och för IFK Kalmar.

Sedan tidigare hade laget skador på Emelie Brandt (korsbandsskada), Selma Berggren (allvarlig broskskada), Maja Fridberg (korsbandsskada) Emma Danielsson (korsbandsskada), Maja Träff Williams (knäskada, skall kunna vara tillbaka i augusti), Ida Strömblad (axel, har brutit kontraktet) och Kristin Haugstad (bäckenet, tillbaka i träning om en månad). Nu tillkommer alltså Fredriksson till den långa listan.

Det skulle ju kunna vara så att man tränar fel eller inte låter småskadade spelare få tid att bli återställda innan de kastas in i spel igen. Fast det känns inte så, för i en artikel i lokaltidningen Barometern säger ordförande Niklas Klope att:

”Vi gör allt vi ska göra – knäkontroller, vi tittar på belastning och ackumulerad trötthet, vi pratar med experter, hämtar in råd och tips. Känslan är att det blivit fler skador i takt med ökad noggrannhet.”

Men de många skadorna känns ändå inte som någon slump. Kanske att det kan höra ihop med ökat tempo och ökad träningsmängd när laget gått upp en division?

Slutligen har Milan i dag presenterat den tränare som skall leda klubben damfotbollssatsning. Det blir italiensk damfotbolls största stjärna någonsin, Carolina Morace, som får förtroendet. En intressant utnämning.

Bottenmöte, familjerelationer, Press och Iran

Kvällens bottenmöte mellan Eskilstuna och Vittsjö slutade 1–1, ett resultat som innebär att det är Eskilstuna och Kalmar som firar midsommar under nedflyttningsstrecket.

Jag kikade hyfsat koncentrerat på damallsvenskan.tv på matchen från Tunavallen. Den första halvan av den första halvleken var det huvudsakligen ett spel som anstår två bottenlag. Passningskvaliteten var nämligen stundtals rent usel.

Om jag inte hade vetat det skulle jag inte inte kunnat gissa att det fanns svenska landslagsspelare på planen. Det var så långt ingen som var nära landslagsklass. På slutet av halvleken visade dock några spelare klass, kanske framför allt Hanna Glas, som både hade några fina passningar och några fina upplopp längs högerkanten. Totalt hade jag 4–3 i målchanser till United före paus.

Efter paus hade hemmalaget en bra hörna precis i början. Sedan tog Vittsjö över, dominerade matchen och borde ha gjort fler än det enda mål Linda Sällström forcerade in. Efter drygt 75 minuter fick jag lite problem med uppkopplingen, och fick starta om datorn. När jag kom in i sändningen igen hade Eskilstuna just gjort 1–1 genom Vaila Barsley.

Vaila Barsley i profil

Det kändes knappast rättvist sett till matchbilden, men fotboll handlar ju om att göra mål.

Det blev alltså varsin poäng, ett utfall alla andra lag i serien sannolikt var mest glada över. Framför allt är nog IFK Kalmar nöjt med att avståndet upp till fast mark bara växte med en poäng.

Om jag skall göra en snabbanalys av lagen tyckte jag att Vittsjö såg svagt ut före paus, men att man visade kvaliteter i den andra halvleken. Linda Sällström visade sin målfarlighet, Lisa Klinga kom som ett jehu längs kanten flera gånger, och stod även för ett par högklassiga inlägg och inhopparen Lorina White var inblandad i flera farligheter.

På minuskontot var jag lite besviken på Emmi Alanen, som kom rättvänd mot Eskilstunas backlinje flera gånger utan att kunna göra något konstruktivt av det. Varför inte testa skott någon gång ibland? En fin framspelning hade hon dock, den där Sällström borde ha gjort 0–2.

I hemmalaget är Glas nämnd. Jag kan inte säga att jag var speciellt imponerad av någon mer av hemmaspelarna. Eller jo, Ngozi Sonia Okobi gjorde ett piggt inhopp.

Utan att ha sett United speciellt mycket är jag lite frågande till lagets offensiva uppställning. Det jag inte riktigt kan förstå är varför man placerar en typisk tia som Loreta Kullashi ute på en kant, och väljer ett forwardspar med två rena djupledslöpare i Mimmi Larsson och Felicia Karlsson.

Jag tyckte att hemmalagets anfallsspel blev mycket bättre sista tio minuterna när Kullashi hade flyttat in centralt, och Okobi och Glas kunde kombinera med talangen.

Jag hade flyttat ut Felicia Karlsson på kanten, eller kanske till och med ut på bänken. Hon är ju fantastiskt snabb, men hennes passningsspel är långt ifrån damallsvensk klass. I dag slog hon inte många bollar till rätt adress. Och när hon fick sitt friläge var hennes avslut så dåligt att det känns som en het kandidat att utnämnas till säsongens sämsta avslut.

Apropå Karlsson hade Expressen i veckan en intressant artikel om att det finns flera familjerelationer mellan tränare och spelare i damallsvenskan. De tre som nämns är att Karlsson numera har sin pappa Magnus Karlsson som tränare. Att Otto Persson tränar sin sambos döttrar i LB07 och att Henrik Jensen tränar sin sambo i Linköping.

Det finns fler spelar–ledar-relationer i damallsvenskan, något som inte är okomplicerat. Det finns även flera relationer mellan två lagkompisar, vilket inte heller är helt lätt att hantera.

I artikeln är Hedvig Lindahl kritisk. Hon säger:

”Jag förstår att det har varit så tidigare, då man har behövt ha passionerade ledare som inte behövt så mycket betalt. Men jag tycker vi ska röra oss mot att det ska bli mer professionellt. Så långt det går ska man inte ha relationer ledare och spelare emellan.”

Magnus Karlsson svarar:

”Ska man vara helt krass så har Hedvig en poäng. Sedan är damallsvenskan eller flickfotbollen beroende av den typen av relationer för att ändå få in kompetens.”

Tyvärr har nog båda rätt. Min bild är att svensk damfotboll i betydligt större utsträckning än herrfotbollen är uppbyggd på föräldraledare. Till en viss gräns är det förstås bra med engagerade föräldrar. Men när spelarna kommer upp i gymnasieålder bör elitklubbarna se till att man har andra ledare att tillgå.

Djupare än så tänker jag inte gå i det här ämnet i dag. Men det kan finnas anledning att återkomma, för det är intressant.

I dag och i går har det även spelats fyra matcher i elitettan. Kanske håller Kif Örebro på att göra ett litet ryck i tabelltoppen. Laget har gjort tio mål på de två senaste matcherna och kommer att toppa serien när alla lag har spelat elva matcher.

I nuläget är det Lidköping som innehar den andra damallsvenska platsen. Men Kvarnsveden och Kungsbacka kan passera på söndag.

I botten fick Ljusdal 0–0 borta mot Mallbacken. Det var Ljusdals sjätte oavgjorda match, nykomlingen är ännu utan seger.

Tillbaka till damallsvenskan. Där blev det klart i tisdags att Christen Press omgående lämnar Göteborg FC för Utah Royals i NWSL. Det hette att den amerikanska klubben köpte loss Press, men det handlar ju bara om tre matcher, så Göteborg kan knappast ha fått så många kronor.

Press har ju givit stjärnglans till vår högsta serie, och på så sätt är det förstås tråkigt att hon lämnar. Men för Göteborgs del undrar jag om det inte är ganska bra.

Sedan Press anlände har lagets spel i stor utsträckning handlat om att passa bollen till amerikanskan, som sedan försökt fixa allt på egen hand. Press är ju ingen spelare som kombinerar med andra, utan hon är en individualist. Så lagmässigt tror jag att Göteborg kan bli bättre utan stjärnan.

För övrigt undrar man ju lite hur det står till med Pauline Hammarlund. Är hon spelklar efter sommaruppehållet?

Det kommer ju garanterat att hända en del i de damallsvenska trupperna under sommaren. I Linköping har ordförande Christer Mård aviserat att det blir förändringar i truppen under sommaren. Det blir även förändring på tränarfronten, enligt den här artikeln är det nu klart att Henrik Jensen lämnar efter avslutad vårsäsong.

Även i Eskilstuna lär det hända saker. Den finska landslagsanfallaren Tia Hälinen har varit och tränat med klubben i veckan. Men fler klubbar lär kolla över sina trupper i sommar. Jag noterade exempelvis att Djurgården bara hade tre utespelare på bänken mot Linköping i måndags.

Dags för en liten internationell utblick, som inleds i Nya Zeeland, där minst 13 landslagsspelare vägrar att spela mer under förbundskapten Andreas Heraf. Spelarna skall vara missnöjda med Herafs uppträdande. Fortsättning lär följa i den här frågan. En oberoende utredare är tillsatt. Oavsett vad den kommer fram till kan ju knappast Heraf sitta kvar på sin post som ansvarig för the Ferns. För så många toppspelare har inte Nya Zeeland att man kan undvara 13 landslagsspelare.

Dagens övergång är att Tessa Wullaert har skrivit på för Manchester City. Det var tidigare klart att hon skulle lämna Wolfsburg, där hon startade 13 ligamatcher den senaste säsongen. Det blir intressant att se vad den belgiska stjärnan kan göra i City.

Slutligen konstateras att fotbollsintresserade kvinnor i Iran i går fick ta plats på läktarna i Azadi Stadium i Teheran. Det var 37 år sedan sist. Hoppas det inte var en engångsföreteelse. Med den nyheten önskar jag er alla en riktigt glad midsommar.

Och nu är det ännu jämnare

Förra inlägget handlade om att det blev jämnare i damallsvenskans guldstrid, sedan Rosengård såg till att Piteå inte längre är obesegrat.

Det här inlägget handlar också om att det är jämnt i damallsvenskan, men nu tänkte jag mest rikta in mig på lagen bakom.

Med drygt en tredjedel av säsongen spelad skiljer det bara två poäng mellan lagen på platserna tre–åtta. Och faktum är att tredjeplacerade Växjö faktiskt har lite längre avstånd upp till tvåan Rosengård än ner till elvan Eskilstuna på nedflyttningsplats. Växjö är sex poäng och 14 mål bakom Rosengård och sex poäng och 13 mål ner till Eskilstuna.

I botten har IFK Kalmar nu fyra poäng upp till fast mark. Kanske att laget tyvärr till slut ändå blir det stryklag man befarade inför seriestart. I början tyckte jag att man hängde med bättre än väntat, men nu har Kalmar fem raka förluster och i de tre senaste omgångarna är målskillnaden 1–9.

Ovanför Kalmar återfinns de båda sjupoängarna Vittsjö och Eskilstuna. De möts på torsdag i en väldigt intressant match. Jag har tidigare trott att Eskilstuna skulle lyfta ur bottenträsket efter några omgångar. Men känslan nu är snarare att laget riskerar att bli fast där nere.

I helgen föll sörmlänningarna mot Göteborg med 3–1. Jag hade fullt upp med jobb i helgen, och den fotbollstid som blev över gick huvudsakligen till att följa det här herrmästerskapet som är i gång i Ryssland. Så jag har bara sett höjdpunkterna från söndagens matcher. Och just höjdpunkterna från Eskilstuna bör man helst följa med ljudet avstängt. För tyvärr är kommentatorn otroligt jobbig att lyssna på, han radar upp felaktigheter och floskler.

Närmast ovanför Eskilstuna och Vittsjö finns Hammarby och LB07, två lag som vann sina matcher den här helgen. Hammarby tog sin seger just mot Vittsjö. På klippet därifrån känns det solklart att skånskorna gick miste om en straff i slutskedet när Sejde Abrahamsson flög in i Linda Sällström bakifrån.

Domaren Håkan Söderman har fri sikt över situationen. Både oförklarligt och otroligt svagt av honom att inte blåsa. Men han kanske väntade på en signal från VAR…

I övrigt hann jag se första 20 minuterna av måndagens match, Linköping–Djurgården 1–1. Där fick jag känslan av att Linköping börjar hitta ett mer vägvinnande anfallsspel, och kanske kan vara på väg uppåt.

Att man till slut noterade 14–4 i avslut mot mål och 11–2 i hörnor är ytterligare ett tecken på att LFC börjar hitta rätt. Det lilla jag såg av matchen kändes det dessutom tryggt bakåt. Backlinjen uppträdde inte alls lika panikartat som i säsongsupptakten.

Däremot finns det ju mycket kritik att ge för LFC:s försvarsagerande vid kvitteringsmålet, som kom på övertid. Dels är det otroligt svagt av Kosovare Asllani att strunta i att hålla markeringen på målskytten Ingibjörg Sigurdardottir. Men Asllani var inte ensamt ansvarig.

Alldeles för många LFC-spelare blev bolltittare när 16-åriga Tilde Lindwall slog in sitt fina inlägg. Lindwall borde förstås för övrigt ha fått sin första assist i damallsvenskan – men tyvärr är ju den damallsvenska statistiken undermålig, så det fick hon inte.

Titta på bilden nedan. LFC har tio spelare bakom egen straffområdeslinje. Ändå är det Djurgården som är i numerärt överläge mitt framför mål. Så får man inte formera sitt försvar om man vill vinna matcher.

Djurgårdens kvittering

Dock starkt av ett nästan uträknat Djurgården att resa sig tio och få med sig en poäng från Linköping Arena.

Det jämnar till sig

Rosengård vann seriefinalen i Kiruna med 1–0 och jämnar därmed till det i den damallsvenska toppstriden.

Det lilla jag har hunnit se av matchen under ett fullspäckat arbetspass så kändes det rätt jämnt, kanske att Piteå tillbringade mer tid på Rosengårds planhalva. Men det är å andra sidan huvudsakligen sekvenser i den andra halvleken som jag har hunnit se.

I övrigt i dag noteras att Växjö nu är uppe på tredje plats i serien, och att Anna Anvegård leder skytteligan på sju gjorda mål. Att Anvegård skulle ta för sig trodde jag nog, men med tanke på Växjös resultat på försäsongen är det en skräll att de hänger med så högt upp i tabellen. Å andra sidan är det bara sju poängs marginal mellan tredjeplatsen och nedflyttning i den jämna serien.

Man kan förresten tro att förbundet gjort om reglerna för damallsvenskan. I tabellen på förbundets nya hemsida är det nämligen tre lag under nedflyttningsstrecket.

Damallsvenskans tabell på svenskfotboll.se

Den här nya hemsidan är för övrigt ännu så länge en katastrof. Hoppas verkligen inte att den kostar något.

Innan jag sätter punkt konstateras för övrigt att Fiorentina vann dagens skiljematch i Italien mot Tavagnacco, vilket innebär att Stephanie Öhrström får spela i Champions League till hösten.

Glödhet midnattssolsmatch innan midnatt

I kväll 22.00 är det seriefinal i damallsvenskan. Serieledande Piteå har lagt sin hemmamatch mot Rosengård i Kiruna, ett drag som med rådande läge känns sportsligt tveksamt.

Men med tanke på att Piteå i princip varit lika bra på bortaplan som hemma på LF Arena kanske det inte spelar någon roll.

Och idén om att spela en midnattssolsmatch är ju kul. Jag minns att Boden hade en sådan i herrarnas superettan för drygt tio år sedan. Och Assi körde sin variant i elitettan härom veckan.

Men kvällens drabbning blir den första midnattssolsmatchen i en högstaliga. Med tanke på att det är ettan mot tvåan i damallsvenskan som drabbar samman är ju matchen dessutom sportsligt glödhet.

Rosengård kommer till spel i Kiruna utan lagkapten Caroline Seger. Det blir intressant att se hur matchbilden kommer att se ut, det är ju kanske seriens två allra bästa presslag som möts.

Rosengård hade svårt att hantera Kristianstads press tidigare i vår. Piteå har vad jag kan minnas inte mött något lag som pressat dem hårt i uppspelsfas.

För övrigt tog det mig några dagar att förstå varför matchen har avspark 22.00, vilket gör att den är slut innan midnatt. Men efter lite grubblande kom jag till insikt att solen ju vänder på himlen 23.00 vid sommartid.

I övrigt i helgen är det Växjö–Kristianstad redan nu 15.00. I morgon är kanske Vittsjö–Hammarby den mest spännande matchen. Bajen kommer ju till Skåne med ny tränare. I övrigt spelar LB07–Kalmar och Eskilstuna–Göteborg. Omgången avslutas med Linköping–Djurgården på måndag.

När det gäller uppföljningen av Sveriges VM-kvalförlust i Ukraina kommer den under nästa vecka. Jag har sett hela matchen och har lite synpunkter. Det har dock inte funnits tid att skriva ner dem ännu.

I övrigt under veckan som gått har förbundsbas Karl-Erik Nilsson slagit ett slag för damfotbollen vid en Fifa-kongress. Och så har analysen av damallsvenskans ekonomi för 2017 blivit offentliggjord. I den noteras bland annat att snittlönen per månad sjönk med cirka 300 kronor från 10 462 kronor för 2016 till 10 193 kronor för 2017. Lönen är räknad på tolv månaders anställning och utgår ifrån att varje lag har 22 spelare i sin spelartrupp.

Internationellt har Uefa kommit med en färsk klubblagsranking. Där finns Rosengård på femte plats, vilket är en högre ranking är vad klubben når upp till om man bara ser till dagens förhållanden. Rankingen bygger på fem års resultat i Champions League, vilket förklarar att Rosengård exempelvis finns före de engelska topplagen Manchester City och Chelsea.
Apropå de engelska topplagen så prisades duon Gemma Bonner och Sophie Ingle på Liverpools avslutningsgala för en månad sedan.
I veckan har duon presenterats som nyförvärv i just Chelsea och Manchester City. Först var det walesiska Ingle som gjorde klart med Chelsea i går:
Och tidigare i dag presenterades Bonner som ny Cityspelare:

Förlust i Lviv – då sjönk VM-chanserna rejält

Jag har haft egen träning och har inte kunna se dagens svenska VM-kvalmatch. Men när jag satte mig i bilen efter träningen och satte på radion fick jag omgående höra hur Radiosportens Paul Zyra förkunnade att Ukraina hade vunnit med 1–0, och Danmark hade vänt 0–1 till 5–1 mot Ungern.

Därmed har Sveriges chanser till gruppseger nästan halverats i kväll. Inför dagens omgång bedömde jag det som att Sverige hade 90-procentig chans till gruppseger. Nu är den nere kring 50-procentsstrecket, kanske under.

Sverige leder i och för sig fortfarande gruppen på inbördes möte mot Danmark. Men numera räcker det för danskorna att vinna sina två återstående matcher för att ta VM-platsen. Danmark avslutar mot gruppjumbon Kroatien och mot Sverige.

I övrigt i dag vann Norge måstematchen hemma mot Irland med 1–0 och Finland tog det sista lilla VM-halmstrået genom att bortabesegra Serbien med 2–0.

Jag återkommer med tankar kring den svenska insatsen när jag sett matchen.

Oskarsson får chansen

Anna Oskarsson

När Peter Gerhardsson nyligen meddelade sin startelva till kvällens VM-kvalkamp mot Ukraina i Lviv blev det som väntat Anna Oskarsson som fyller luckan efter febersjuka Hanna Glas.

Känslan är att det skulle mycket till för Gerhardsson att välja något annat alternativ. Han har ju tagit ut två spelare på varje position, och då är ju det rimliga att välja tvåan på högerbacksplats när ettan inte kan spela.

Som jag skrev i mitt förra inlägg tycker jag inte att Oskarsson håller landslagsklass. Jag tycker att trion Ronja Aronsson, Josefine Rybrink och Nathalie Björn är bättre fotbollsspelare, och alla de tre hade gått före om jag tagit ut landslagstruppen. Men nu är ju det Gerhardssons jobb, och han har valt att prioritera Oskarssons fysik – som är väldigt bra – före konkurrenternas spelskicklighet. Och jag är inte sämre än att jag hoppas att Oskarsson kan visa att jag har fel om henne.

I övrigt gillade jag förbundets införtext med Gerhardsson. Den gav mer än det vanliga tränarsnacket.

Som jag tidigare skrivit brukar Sverige vara bra på att vinna de här ”måstematcherna” i olika kval. Jag tror att den sviten fortsätter och att Sverige vinner matchen med två eller tre måls marginal. Mitt utgångstips har varit 2–0, mycket eftersom jag tror att Ukraina kommer att spela snålt efter storförlusten i fredags samt att vårt landslag sällan gör så många mål i bortamatcher nuförtiden.

Ukraina–Sverige är långt ifrån den enda VM-kvalmatchen som spelas i Europa i dag. Totalt är det tolv matcher, där Danmark–Ungern förstås är mest intressant ur svensk synvinkel.

Totalt sett är nog ändå Wales–Ryssland den mest spännande matchen. Vinner Wales blir det en ren gruppfinal mot England den 31 augusti i grupp A.

En match är redan slutspelad. Där höll Polen på att förstöra Skottlands VM-dröm. Efter 75 minuter ledde nämligen polskorna med 2–0. Men Skottland spurtade vasst sista kvarten och vann med 3–2. Därmed blir det ren gruppfinal mellan Skottland och Schweiz den 30 augusti.

Eftersom inbördes möten går före målskillnad i det europeiska VM-kvalet behöver Skottland vinna gruppfinalen med två måls marginal för att ta hem gruppsegern. Schweiz vann sin hemmamatch med 1–0, och skotskt 1–0-seger kan räcka – om Skottland vräker in mål på Albanien i sista omgången.

Utanför det europeiska VM-kvalet spelas det just nu avgörande match mellan Kanada och Haiti om den 16:e och sista platsen till årets U17-VM. Efter 77 minuter står det 1–1 sedan Kanada tagit ledningen genom sin A-landslagsspelare Jordyn Huitema och Haiti just kvitterat på straff genom sin 14-åriga A-landslagsspelare Melchie Dumornay.

Haiti slog Kanada om den sista VM-platsen till U20-VM. Kan ölandet göra en repris?

Vem ersätter sjuk Glas?

Hanna Glas

Tidigare under dagen meddelade förbundet via sin hemsida att Hanna Glas är sjuk och därmed inte flög med till Ukraina tidigare i dag.

Det innebär att Peter Gerhardsson tvingas till en förändring i sin startelva. Den naturliga ersättaren till Glas är ju den andra högerbacken i truppen, alltså Anna Oskarsson. Mot Kroatien var hon placerad på läktaren.

Personligen tycker jag inte att Oskarsson är redo för A-landslagsspel ännu. Min uppfattning är att hon är alldeles för slarvig i sitt passningsspel. Hon liksom stressar i väg passningarna och får på så sätt bristfällig precision. Bollarna slås ofta mot, men inte till den som skall ha passningen. Det bromsar anfallen på ett sätt man inte har råd med mot bra motstånd.

Linköpingsspelarens energi och arbetskapacitet håller däremot internationell klass. Så om hon kan lära sig att slå passningar och inlägg med högre kvalitet kan hon vara ett framtida alternativ som högerback i landslaget. Men nu känns hon alltså inte redo. Fast skall jag gissa tror jag ändå att det blir hon som spelar från start i morgon.

Alternativen känns i första hand som Mia Carlsson och Olivia Schough. Men kanske, kanske att även Elin Rubensson skulle kunna vara aktuell. Hittills har Gerhardsson använt Göteborgskaptenen i offensiva roller. Men kanske att kantspelare mot Ukraina skulle kunna ses som en sådan, offensiv uppgift.

Oavsett vem som spelar skall Sverige vinna med något måls marginal i Ukraina. Vårt landslag har varit bra på att vinna de här ”måstematcherna” mot svagare motstånd i kvalen, och den vanan får gärna fortsätta.

Matchen mot Ukraina startar för övrigt 18.00 i morgon, tisdag. Och den sänds på TV12.

Glodis Perla Viggosdottir

I dag har det spelats en VM-kvalmatch i Europa. Där blev Glodis Perla Viggosdottir stor matchvinnare för Island mot Slovenien. Isländskorna vann med 2–0, och Rosengårdsbacken gjorde båda målen.

Därmed har Island fortsatt greppet om grupp 5. Med två omgångar kvar att spela leder man med en poäng före Tyskland. Island avslutar med hemmamatcher mot tvåan Tyskland och trean Tjeckien i september. Det blir två riktiga nagelbitare för Viggosdottir och de övriga.

I Afrika tog Nigeria som väntat den åttonde och sista platsen i Afrikanska mästerskapen. Man vann hemma mot Gambia i dag med förkrossande 6–0. Desire Oparanozie gjorde fyra av målen, Asisat Oshoala de två övriga. Vad jag kan se spelade fyra damallsvenska spelare från start i Nigerias lag.

I det nordamerikanska U17-mästerskapet blir det USA som möter Mexiko i finalen. De båda lagen är således också klara för U17-VM. Kanada och Haiti gör upp om den tredje VM-platsen.

USA besegrade Haiti med 3–2 i nattens semifinal. Haitis skickliga innermittfältare Melchie Dumornay gjorde för övrigt båda sitt lags mål. Hon hade dessutom ett skott från åtta meter in på egen planhalva som gick över USA:s målvakt, men en halvmeter utanför.

Slutligen har Hammarby förlängt kontraktet med Elise Kellond-Knight att gälla över hela säsongen. Även om man ännu inte har tagit poäng med australiskan i laget känns det som en bra förlängning.

Elitettan, Öhrström, Belgien, Afrika och Haiti

I dag har Kvarnsveden besegrat Uppsala med 2–0 i elitettan, vilket innebär att fem lag har gjort ett litet ryck i toppen av tabellen.

Det är troligen två lag ur kvintetten Kif Örebro, Kungsbacka, Kvarnsveden, Sundsvall och Lidköping som spelar i damallsvenskan 2019. De fem har gjort ett litet ryck, och ligger nu inom tre poäng.

I Italien har Stephanie Öhrström förlängt sitt kontrakt med Fiorentina.

Just Öhrström och Fiorentina får för övrigt tydligen en ny chans att kvala in till höstens Champions League. I och med att inkvalade Brescia har blivit uppköpt av AC Milan tappar Brescia sin plats i turneringen. Enligt Öhrström ser det ut att bli en direkt avgörande match mellan Fiorentina och Tavagnacco på lördag om vilket lag som följer med Juventus till höstens Champions League.

Orsaken är att Fiorentina och Tavagnacco tog lika många poäng i ligan, och i Italien skiljer man lag åt med skiljematch – om placeringarna gäller något viktigt.

På landslagsfronten har vi fått klart vilka sju av de åtta nationer som gör upp om tre VM-platser i de Afrikanska mästerskapen i Ghana i slutet av november och början av december. Värdnationen var förstås direktkvalificerad till slutspelet.

Från veckans playoffomgång har nu även Algeriet, Ekvatorial-Guinea, Kamerun, Mali, Sydafrika och Zambia avancerat. Den lilla skrällen i playoffspelet är väl att Elfenbenskusten åkte ut på bortamål mot Mali.

I morgon gör Nigeria och Gambia upp om den åttonde och sista platsen. Thomas Dennerby:s lag har med sig en 1–0-ledning till hemmareturen.

I Europa har Belgien tagit tre nödvändiga poäng i kampen om en playoffplats mot VM. Man vann med 7–0 i Moldavien, men belgiskorna behöver sannolikt vinna även sina två återstående matcher mot Rumänien (borta) och redan VM-klara Italien (hemma) för att få spela playoff.

Det är ju fyra av sju grupptvåor som får chansen att göra upp om den sista europeiska VM-platsen. Man gör en tabell av alla de sju grupptvåorna, där man stryker matcherna mot respektive tabelljumbo. Som det ser ut nu får man nog inte förlora fler än sex poäng i gruppspelet om man skall kunna få chansen att spela playoff.

I kväll spelades en träningslandskamp mellan Kanada och Tyskland. Jag såg den andra halvleken av den match som tyskorna till slut vann med 3–2.

Fina 22 826 åskådare i Hamilton fick se hemmalaget vinna bollinnehavet i den första halvleken med hela 69–31. Fast halvlekens enda mål gjorde gästernas Svenja Huth redan i den första minuten.

https://twitter.com/WoSoComps/status/1005889901341167616

I den andra halvleken fixade Christine Sinclair – vem annars? – en kanadensisk vändning. Först fick hon nicka in kvitteringen bakom ett ganska handfallet tyskt försvar…

https://twitter.com/WoSoComps/status/1005897611142991880

…sedan stod Sinclair för en läcker överhoppning som gav Jessie Fleming yta att rulla in 2–1.

Kanadas ledning varade dock bara i en minut. Sedan slog Sara Däbritz till och visade sin klass. Först kvitterade hon på ett eget genombrott…

https://twitter.com/WoSoComps/status/1005900226039861250

…sedan slog Däbritz den frispark som Stephanie Labbé räddade via stolpen, men där returen hamnade hos inhopparen Turid Knaak.

https://twitter.com/WoSoComps/status/1005902241566543872

I dag har det även spelats ett antal ungdomslandskamper. Jag noterade att Göteborgs Annahita Zamanian var lagkapten för Frankrikes U20-landslag vid 3–1-förlusten mot USA.

Tysklands U20-lag vann med 4–1 mot Haitis. Just Haiti har ju något spännande på gång på ungdomssidan. Deras U20-landslag har kvalat in till VM, och just nu spelar Haitis U17 en direkt avgörande match mot USA om en plats i U17-VM. Den matchen går att se på länken nedan, och jag rekommenderar att man håller ett extra öga på Haitis storstjärna Melchie Dumornay. Hon fyller 15 i augusti och lär ha alla storklubbars blickar på sig.

Tidigare i dag har Mexiko vunnit med 2–1 mot Kanada och tagit den första nordamerikanska platsen av tre i U17-VM.

Kanada har fortfarande chansen att kvala in. De kommer att få möta förloraren av USA och Haiti om den tredje och sista VM-platsen.

U17-VM har för övrigt redan lottats. Där noteras att Finland hamnade i samma grupp som Uruguay, Ghana och Nya Zeeland. Det känns som en bra finländsk lottning.

Ingen Seger mot Ukraina

Caroline Seger

Caroline Seger kan inte spela mot Ukraina. Trots det åker hon med till Lviv. Den enda slutsats man kan dra från det är att hon anses vara så viktig i gruppen att hon gör nytta även när hon tvingas se matchen från läktaren.

Därmed är det mycket som talar för att Peter Gerhardsson kommer att mönstra samma startelva i Lviv som han gjorde i Göteborg i torsdags. Gerhardsson har hoppat mellan en uppställning med fyrbackslinje och en utpräglad tia på forwardsplats och en uppställning med trebackslinje utan tia.

Alternativet till Kroatienelvan är alltså att spela med en fyrbackslinje. I den varianten skulle sannolikt Fridolina Rolfö få vara tia och Elin Rubensson gå in i elvan på Magdalena Eriksson:s bekostnad. Men som sagt, jag tippar på att det blir Kroatienelvan igen.

I dag har det inte varit några VM-kvalmatcher i Europa. Under söndagen är det en match, Moldavien–Belgien. Även på måndag är det bara en europeisk VM-kvalmatch, Island–Slovenien. Det är väldigt viktiga matcher för Belgien och Island i jakten på ländernas första VM-plats någonsin.

När Italien säkrade sin gruppseger i går innebär det första VM-starten på 20 år. Så klart att det innebar stor glädje.

Italien känns som en tänkbar outsider i nästa års VM-slutspel. Utöver fiaskot mot Ryssland i EM-premiären i fjol visade italienskorna klass både mot Tyskland och Sverige. Och sedan EM har man bara en förlust, mot Spanien i finalen av Cypern cup. Under det senaste året har man kryssat mot Frankrike och tagit klara segrar både mot Schweiz och Wales. Det blir spännande att följa italienskorna det kommande året.

Det är ju nämligen numera mindre än ett år till avsparken i Frankrike, den 7 juni 2019.

Ett annat gäng som är intressant att följa är vårt svenska U23-landslag. I dag såg jag delar av 3–0-segern mot England på förbundets stream. Jag vet inte om det var fel på min uppkoppling eller på sändningen. Men de första 25 minuterna blev väldigt sönderhackade, tråkingt eftersom min bild var att Sverige spelade riktigt bra under den perioden.

Min bild var att Sverige totalt sett var minst en klass bättre än de engelska motståndarna. Eftersom den första halvleken blev sönderhackad för mig av bristfällig sändning och den andra av många byten finns risk för att mina spelaromdömen inte är klockrena.

Josefine Rybrink

Men av det jag såg tyckte jag att Josefine Rybrink var väldigt bra på högerbacken, samt att även Michelle de Jongh och Filippa Angeldahl utmärkte sig på innermittfältet och Nina Jakobsson på högerkanten. Men de flesta i startelvan var bra.

När det gäller Angeldahl har hon varit blek i Linköping under våren. Min analys av henne är att hon är väldigt bra när hon får tid och yta, som hon fick i dag. Men att hon måste jobba på att hantera högt tempo, för när hon hamnar under press är hon inte alls lika bra.

Rybrink känns som en spelare som snart borde vara aktuell för ett test i A-landslaget. Hon är ju en mångsidig försvarsspelare som både fixar att spela centralt och på kanten.

Rybrink är ju för övrigt ny i Kristianstad från Kungsbacka i år. Kungsbacka har klarat sig bra i elitettan även utan henne, för i dag vann man toppmötet med Lidköping med 3–2. Därmed är det Kif Örebro och just Kungsbacka som kommer att inneha de damallsvenska platserna efter nio omgångar i den jämnar serien där även Sundsvall, Lidköping och Kvarnsveden har häng på topplatserna.

Apropå spelare som lämnat Kungsbacka meddelade IFK Kalmar tidigare i veckan att Ida Strömblad bryter sitt kontrakt på grund av skada.

Spanien och Italien VM-klara – Danmark pressar Sverige

Tidigare i dag vann Österrike borta mot Finland med 2–0. Det resultatet innebar att Spanien blev första europeiska land att kvala in till nästa års VM-slutspel. Grattis. För Finland gick nog däremot VM-drömmen upp i rök i dag.

Och alldeles nyss vann Italien hemma mot Portugal med 3–0, ett resultat som innebär att italienskorna följer med spanjorskorna till nästa års VM-slutspel. Grattis.

Lisa-Marie Karlseng Utland

I övrigt i dag har Norge tagit tre viktiga poäng genom att bortabesegra Irland med 2–0. Båda målen gjordes för övrigt av Rosengårds Lisa-Marie Utland. Den norska seger innebär att Irlands VM-chanser numera är minimala, och att kampen om gruppsegern står mellan Norge och Nederländerna. De båda möts i kvalets sista omgång.

I Sveriges grupp vann Danmark tidigare i dag med klara 5–1 i Ukraina. Det är ett resultat som antyder att danskorna har tagit sig ur den formsvacka de haft tidigare under det här året. Inför dagens klara seger har ju Danmark radat upp följande resultat under 2018: USA 1–5, Island 0–0, Nederländerna 2–3, Japan 0–2, Island 1–1 (förlust efter straffar) och Ukraina 1–0.

Dagens danska seger innebär att den svenska lagledningen kallt kan räkna med att det kommer att krävas sex poäng på de båda matcherna mot Ukraina för att Sverige skall ha trumf på hand inför gruppfinalen i Viborg i september. För Danmark lär inte tappa några poäng innan dess.

När Sverige i går vann mot Kroatien var det mycket prat om målskillnad. Fast det mesta talar för att målskillnaden inte kommer att ha någon betydelse i gruppen. Det är ju inbördes möten som gäller i VM-kvalet, se paragraf 15.01. Och så länge Sverige inte tappar någon poäng på vägen till Viborg kommer vi alltså att ha 3–0 upp på danskorna inför gruppfinalen – vilket är ett väldigt bra utgångsläge.

Men poängtapp i Lviv på tisdag eller på Gamla Ullevi den 30 augusti skulle försämra de svenska VM-oddsen ganska rejält. Det krävs alltså en koncentrerad, svensk insats i Ukraina.

I går mötte vårt landslag gruppens sämsta lag, Kroatien. I den matchen var Sverige riktigt bra under en halv halvlek, närmare bestämt den första halvan av den andra halvleken.

Under 45 minuter i går på Gamla Ullevi fick vi se ett svenskt lag som i och för sig var överlägset, men som fick ut alldeles för lite av sin överlägsenhet.
Jag hade 2–0 i farliga målchanser i den första halvleken, och det är för lite mot ett så svagt lag som Kroatien. I uppspelsfas hade de svenska spelarna för många tillslag på bollen, och dessutom slog man alldeles för många dåliga passningar. Det var passningar bakom mottagaren, passningar med dåligt val av hårdhet och passningar slagna i fel ögonblick, alltså med dålig tajming.

Magdalena Eriksson

Inte heller de fasta situationerna blev någon framgång under torsdagskvällen. Jonna Andersson:s hörnor var direkt dåliga, medan Kosovare Asllani:s var ok. Det var dock först i andra halvleken, när Magdalena Eriksson fick ta några fasta som de ledde till klara målchanser.

Förbundskapten Peter Gerhardsson fortsätter att köra på Pia Sundhage:s linje att starta med flera djupledslöpande forwards. I går tog Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius ut varandra före paus. Trots att de spelar ihop i klubblaget kan jag inte minnas att de hade en enda kombination ihop.

Efter paus blev det mesta bättre. Eriksson höjde alltså kvaliteten på de fasta situationerna. I backlinjen fick man bättre fart på bollen. Dessutom valde backarna att då och då driva fram bollen och utmana de många kroatiska försvararna. På så sätt fick man Kroatiens lag att bli väldigt centrerat, vilket öppnade jätteytor på kanterna.

Dessutom såg firma Jakobsson/Blackstenius bättre ut efter paus. Inte för att de hade några samarbeten, men de var i alla fall betydligt mer rörliga och delaktiga i spelet.

Jag satte betyg på spelarna till BT. Om vi tar det lagdel för lagdel så är det förstås inte lätt att sätta ett rättvist betyg på en målvakt som bara behöver ta hand om ett par bakåtpassningar. Men en målvakt som håller nollan har gjort sitt jobb bra, därför fick Hedvig Lindahl en trea.

I trebackslinjen tyckte jag att Nilla Fischer var bäst i den första halvleken. Efter paus klev Magdalena Eriksson fram och levererade flera kanonpassningar. De båda fick till slut varsin trea. Linda Sembrant hade ett fint assist, men fick ändå nöja sig med en tvåa.

På kanterna fick varken Hanna Glas eller Jonna Andersson till det speciellt bra. De hade ytor, men skapade lite för lite för att jag skall vara nöjd. Vad jag kan minnas var de båda ”bara” inblandade i varsin klar målchans. Glas fick ju assist till Hanna Folkesson:s 4–0-mål. Men med tanke på att Kroatien delvis släppte kanterna tycker jag att duon Andersson/Glas borde ha varit inblandade i mer. Båda fick ganska svaga tvåor.

På centralt mittfält fanns dagens bästa svenska spelare – Kosovare Asllani. Hon var klart godkänd före paus, och stundtals lysande efter. Linköpingsstjärnan fick matchens enda fyra. Hanna Folkesson hade ansvar för den defensiva balansen. Och den skötte hon ju prickfritt. Trots att hon blev målskytt, tyckte jag dock att hon inte riktigt fick till offensiven. Således fick hon nöja sig med en stark tvåa.

Bland forwards tyckte jag inte att Stina Blackstenius var vän med bollen. Hon såg väldigt otajmad ut i många aktioner. Men till slut gjorde hon ändå två mål och var inblandad i flera andra farligheter. Således kändes hon som en klar trea. En trea fick även Elin Rubensson för ett piggt inhopp, krönt med ett efterlängtat mål.

När det gäller Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson känner jag i efterhand att jag hamnade fel. På plats på Gamla Ullevi tyckte jag att Rolfö var den bästa forwarden i den första halvleken, och gav henne en trea. Däremot tyckte jag inte Jakobsson fick ut speciellt mycket av alla sina löpningar, vilket gjorde att hon bara fick en tvåa.

Efter att ha sett om delar av matchen är min uppfattning att jag borde ha satt omvända betyg. Visst var Rolfö den forward som hade bäst intentioner före paus, men hennes passningar fastnade i princip alltid på rödvitrutiga spelare. Jakobsson däremot var ju faktiskt inblandad i en hel del positivt. Hennes löpning som öppnade för 2–0-målet var ju exempelvis en riktigt godbit.

Anna Anvegård och Mimmi Larsson spelade för kort tid för att betygsättas. Kul att Anvegård fick göra ett rejält inhopp. Hon gjorde väl inget större avtryck under de 20 minuter hon spelade. Men känslan är att Växjöforwarden är en spelare som behöver få lite tid att lära känna sin omgivning innan hon kan prestera på allra högsta nivå.

På tisdag väntar alltså Ukraina för svensk del. Det är ett lag Sverige vinner mot minst nio gånger av tio. Det bör alltså bli bortaseger i Lviv. Men trots dagens storförlust mot Danmark får Ukraina inte underskattas. I Danmark höll ukrainskorna emot ända in i slutkvarten, och man föll bara med 1–0.

Säkra 4–0 mot Kroatien

Jag har just skrivit mina texter från Gamla Ullevi, där Sverige tog tre säkra poäng mot Kroatien.

Den första halvleken var svag, medan den andra var bra. Före paus var Sverige för statiskt och hade för dåligt bolltempo. Efter paus blev det bättre fart både på ben och boll.

Jag återkommer med en längre analys av matchen. Nu skall jag sätta mig och köra milen tillbaka till Borås.

Grahm, Troelsgaard, Afrika och Italien

Landslaget och VM-kvalet i all ära, de senaste dagarnas snackis i svensk damfotboll har nog ändå varit Ann-Helen Grahm:s avhopp från Hammarby.

Saken är intressant, och man undrar ju om spelarna i Hammarby egentligen gav Grahm en ärlig chans. De rasade ju när klubben gjorde sig av med Olof Unogård i februari.

Jag har ingen aning om hur styrelsen har jobbat för att sluta fred med spelarna sedan dess. Men känslan är ju att Grahm kan ha kommit i kläm. Spelarna var arga på styrelsen, och Grahm var styrelsens val. Hon hade således ett otroligt tufft utgångsläge. Ett utgångsläge hon inte klarade av att hantera.

Som en följd undrar man ju om spelarna har varit med i rekryteringen av den nya tränaren, Isak Dahlin?

Sanne Troelsgaard

En annan intressant damallsvensk nyhet är ju att Sanne Troelsgaard har förlängt med Rosengård fram till nästa sommar. Det var självklart otroligt viktigt för Malmöklubben.

Troelsgaard och Danmark spelar för övrigt en viktig VM-kvalmatch borta mot Ukraina på fredag. I hemmamatchen mot ukrainskorna vann Danmark ”bara” med 1–0.

Andra intressanta VM-kvalmatcher i Europa de kommande dagarna är förstås Sverige–Kroatien, men även Finland–Österrike, Irland–Norge och Italien–Portugal. Vid seger för Italien blir landet första europeiska lag att kvala in till VM-slutspelet. Ett europeiskt land är ju dock redan VM-klart, värdnationen Frankrike.

Under den svenska nationaldagen gick kvalet till de Afrikanska mästerskapen in i sin playoffomgång. Från onsdagens matcher har jag noterat följande resultat:

Lesotho–Sydafrika 0–1, Zambia–Zimbabwe 0–1, Kenya–Ekvatorial-Guinea 2–1, Kongo–Kamerum 0–5, Elfenbenskusten–Mali 2–2 och Gambia–Nigeria 0–1. Matchen Algeriet–Etiopien är inte färdigspelad. Returmatcherna spelas i helgen, och segrarna är klara för slutspelet.

Tillbaka till Europa, och Italien. Senaste nytt där är att AC Milan, som beslutat sig för att satsa på damfotboll, har köpt Brescias damlag.

Det talar ju för att det fortsatt blir en spännande kamp med Juventus. Juve presenterade för övrigt i dag ett intressant nyförvärv i Eni Aluko.

https://twitter.com/EniAlu/status/1004370247305121793