Comeback av Emma Berglund

Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.

Emma Berglund

Emma Berglund

Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.

Hur det var berättar hon själv i det här klippet.

Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.

Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.

Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.

Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:

Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:

Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.

Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:

”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”

Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.

* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.

En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?

* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.

Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.

* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:

* Japan–Danmark 1–0

Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.

Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?

* Tyskland–Kina 1–0

Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.

* Island–Norge 2–1

Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.

Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:

* Portugal–Ryssland 1–3

* Nordkorea–Österrike 2–0

Cypern cup: 

* Frankrike–Australien 3–2

* Skottland–Holland 4–3

Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.

* England–Finland 3–0

* Kanada–Italien 3–1

* Irland–Sydkorea 1–1

Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:

Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.

* Nya Zeeland–Schweiz 1–2

Sverige–USA 1–0

USA har numera förlorat under Tom Sermanni. Det syntes tydligt på Pia Sundhage hur viktigt det var för henne att få tillfoga sin tidigare arbetsgivare den första förlusten på två år. Sviten stannade på 42 matcher, och Sundhages leende från bänken när matchklockan visade 90.30 var årets bredaste hittills.

Den första halvleken var alltså lysande från svensk sida. Den andra var inte lika bra spelmässigt sett, utan det handlade om 45 minuters kamp. USA skapade egentligen så många chanser att man borde ha gjort något mål. Men när ingen svensk back offrade sig stod Hedvig Lindahl i vägen. Hon gjorde ett par helt avgörande räddningar på slutet.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Jag blev lite orolig när Sundhage bytte mittback i halvtid. Ut gick Charlotte Rohlin, och in kom Linda Sembrant. I och med det bytet tappade vi snabbhet i mitt försvaret. Men även om vi var illa ute ett par gånger så klarade vi alltså nollan. Och även om oavgjort hade varit mest rättvisande sett till chanserna så behöver Sverige inte be om ursäkt för dagens seger.

Alla svenska spelare var bra. De som är värda överbetyg är Lindahl, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Caroline Seger, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani samt målskytten Lotta Schelin.

Att vi skulle ha sex poäng efter två matcher i Algarve hade jag aldrig gissat. Inte med tanke på hur laget presterat det senaste halvåret.

Det som har hänt med landslaget sedan överkörningen i Amiens för en månad sedan är framför allt att Seger har hittat rätt i den defensiva mittfältsrollen. I de här två senaste matcherna har hon varit precis så bra som jag tyckt att hon borde kunna vara. Hon har nått en nivå hon inte varit i närheten av under de senaste åren. Kul.

Och jag tror faktiskt att det finns mer att ta av. För med lite mer vana i positionen kan nog Seger fila bort de små skavanker som hon fortfarande har. I dag reagerade jag exempelvis på hur hon klev upp högt på den amerikanska planhalvan för att försöka chansbryta efter 54 minuter. Det i ett läge där hon bara hade tre svenska spelare bakom sig, och de var alla placerade på mittlinjen. Effekten blev en amerikansk kontring där vi under en kort period var tre mot fem. Den typen av chansbrytning kan man göra i slutet av matchen – om man är i underläge.

Men totalt sett var Seger lysande – en tveklös femma.

Caroline Seger

Caroline Seger

Att besegra världsettan är ju alltid kul. Men det roligaste med det här är att Sundhage och laget nu har något att bygga ifrån. På kort tid har flera bitar fallit på plats i det spelmässiga pusslet. Det var väldigt viktigt.

När man värderar segern skall man minnas att USA är ganska rejält skadedrabbat, och bland annat saknar viktiga toppspelare som Alex Morgan, Lauren Holiday och Shannon Boxx i Algarve. Dessutom har Tobin Heath precis kommit tillbaka från skada, och Sydney Leroux var krasslig.
Men för Tom Sermanni var nog den här matchen ändå en väckarklocka. Jag tycker att han sveks av sina etablerade spelare. Abby Wambach var direkt usel. Men även Ali Krieger, Megan Rapinoe och Christie Rampone gjorde riktigt bleka insatser.

De få glädjeämnena i USA:s lag var nykomlingarna Morgan Brian och Sarah Hagen. Brian är en smart spelare, som knappt slår bort en passning. Och Hagen lyckades i sin debut skapa typ tre gånger så mycket på nio minuter som Wambach gjorde på 81.

Intressant var att se vilken irritation och frustration som amerikanskorna visade på slutet. Carli Lloyd var en av dem som verkligen ville vinna. Men ambitionen gjorde henne så aggressiv att hon verkade vilja sparka och slå varenda svenska som kom i hennes väg. Och Wambach hade ett gallskrik som gick rakt igenom tv-rutan.
Till det kan man koppla ett konstaterande om att det svenska laget tog riktigt god tid på sig vid varje inkast och frispark på slutet. Det var förstås taktiskt smart. Precis lika smart som det var av Tyskland att spela på klockan i slutet av EM-semifinalen i fjol. Ni minns väl hur det lät då…

Slutligen är här ett klipp med Lindahls fina straffräddning. Och här är ett med Schelins segermål.

För nu är det dags att bänka sig igen. För snart är det avspark i Tyskland–Kina på Eurosport 2. Och 21.45 skall Eurosport 1 visa Japan–Danmark i efterhand.

Bästa svenska halvleken på länge

Sverige leder mot USA med 1–0 i halvtid – och där jag sitter i tv-soffan har jag ett leende på läpparna.

Inte framför allt för resultatet, utan för att halvlekens sista 30 minuter är de bästa jag har sett Sverige göra på mycket, mycket länge. Under den perioden har det varit mycket god defensiv kontroll, och vi har faktiskt styrt spelet.

Den första kvarten var inte dålig, fast inte heller bra. Då var det darrigt, och USA hade press på oss. En som darrade var Hedvig Lindahl. Hon hade flera dåliga passningar med fötterna, och var vådligt ute i några utrusningar.

Ändå var det Lindahl som vände matchen åt oss. I den 17:e minuten limmade hon nämligen en straff från Abby Wambach på ett riktigt snyggt sätt. Även om skottet inte var hårt, var det välplacerat ute vid stolpen. Så Lindahls räddning höll allra högsta klass.

Sedan dess har USA i princip inte skapat en enda riktig målchans. Sverige däremot har gjort mål. Det föll i 24:e minuten, och var Sofia Jakobsson:s förtjänst. Hon snodde bollen av Ali Krieger på vår vänsterkant, och slog sedan ett fint inlägg. Lotta Schelin kunde enkelt styra in bollen med huvudet. Ett fint mål.

Straffen var förresten otroligt billigt dömd. Även om Charlotte Rohlin lätt sparkade Amy Rodriguez över vaden i ett förstaläge så borde det inte innebära signal. För när domaren blåste gjorde Linköpingsbacken ju en klockren brytning.
Upprinnelsen till straffen var dock intressant. När Wambach nickskarvade mot Rodriguez hade Rohlin en riktigt dålig fotställning, vilket gjorde att hon i sin vändning tappade flera meter på Rodriguez. Situationen kan nästan användas som instruktionsvideo för hur man inte skall stå vänd i en motsvarande situation.

45 minuter återstår, och USA kommer säkert att göra allt för att vända. Minns att Sverige ledde med 1–0 i halvtid mot amerikanskorna även i fjolårets Algarve cup. Då blev det 1–1 – ett resultat som innebar amerikansk gruppseger. I år kan inte USA vara nöjt med kryss. Så det blir intressant att se hur Tom Sermanni coachar för att få till en vändning.

För lätt blir det inte. Jämfört med fjolårets match känns Sverige klart starkare, samtidigt som USA är sämre. Jag tyckte redan i Japanmatchen att det saknades sedvanlig spets i det amerikanska laget. Den känslan har förstärkts i dag. Dessutom är det ovanligt rörigt i den amerikanska backlinjen.

Så matchens sista 45 minuter kommer att bli riktigt intressanta.

Schelin är Sundhages enda ändring

Till tio elftedelar ger Pia Sundhage spelarna från startelvan mot Danmark nytt förtroende i morgon mot USA.

Enda förändringen är att Antonia Göransson får ge plats för Lotta Schelin. Det blir Schelins första match sedan 18–0-segern mot Pontallier i cupen den 25 januari. Sedan dess har hon plågats av en skada i framsidan av vänster lår. Nu är det alltså dags för comeback för svensk damfotbolls stora affischnamn.

Jag kan inte säga att jag är överraskad av något i elvan, utan det var rimligt att ge samma spelare förtroendet som mot Danmark. Intressant dock att Sofia Jakobsson går före Göransson i kampen om ena kantplatsen.

Det skall även bli väldigt intressant att se hur det svenska laget klarar sig mot vassa USA. Matchen kommer framför allt att bli ett väldigt bra test på defensiven. Men det blir även spännande att se om vi kan få till ett bra kontringsspel. För att vi skall kunna föra matchen under perioder känns inte troligt. Matchen startar 14.30 och sänds av Eurosport 2. Sändningen startar klockan 14.15.

Här är hela elvan: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline Seger – Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Schelin och Kosovare Asllani.

Eurosport 2 sänder även Tyskland–Kina i morgon. Den sändningen startar 17.00. Finns det någon mer direktsänd match i morgon kommer jag att lägga upp länken här. I efterhand skall Eurosport även sända Japan–Danmark under kvällen. Den sänds på Eurosport 1 med start 21.45.

Största glädjeämnena var Seger och Asllani

Sverige slog Danmark i Algarve cup med 2–0 efter att ha haft närmast 100-procentig defensiv kontroll. Visst låter det bra?

Och det fanns mycket positivt att ta med sig från gårdagens landskamp. Framför allt tänker jag på effektiviteten vid fasta situationer, och på försvarsspelet.

Men jag tänker även på ett par individuella insatser. De två spelare som gladde mig mest var Kosovare Asllani och Caroline Seger. Precis som i PSG:s match i helgen så visade Asllani att hon är i väldigt god form för tillfället. Hon har bra intentioner i princip varje gång hon får bollen.

Jag känner att jag ofta gnäller på, och ifrågasätter Caroline Seger. Men i går tyckte jag från min plats framför tv:n att hon gjorde en väldigt bra match, där hon i perioder hittade in med flera fina passningar till rättvända medspelare. Det var tydligt att danskorna låg tätt på henne, och försökte minimera hennes tid med bollen. Men jag tyckte att hon löste det väldigt bra genom att ibland hålla sig borta från spelet en stund, för att spela en större roll en stund senare.
Jag fick uppfattningen att hon verkligen sökte att hitta rättvända medspelare – vilket var fantastiskt roligt att se. Jag tycker ju att hon ofta annars har sökt mer eller mindre meningslösa uppspel på felvända, och markerade medspelare.

Det är väldigt svårt att få en helhetsbild från tv:n. Men min uppfattning var att balansen på det svenska mittfältet totalt sett var riktigt bra. Lisa Dahlkvist får ofta mycket kritik för sitt korta passningsspel. Så även på Eurosport i går. Och det stämmer ju att hon är en svag passningsspelare när hon hamnar under press. Men känslan i går var att hennes enorma löpvilja gott och väl vägde upp bristerna.
Med Dahlkvist i den offensiva rollen har vi en central mittfältare som fullföljer sina löpningar i offensiven, och som inte fuskar en millimeter i defensiven.

Min känsla var att den svenska backlinjen framför allt skall tacka Dahlkvist för att det blev en lugn dag på jobbet.

Jag tyckte egentligen inte att någon av spelarna i startelvan var underkänd. Elin Rubensson:s passningsspel var dock svagt inledningsvis. Sedan slog hon en utmärkt frispark, som jag först trodde gick rakt in i mål. Det verkar väl dock som att Charlotte Rohlin hade en liten touch, och skall stå som målgörare.

Bland inhopparna gladdes jag mest av Emma Lundh, som var pigg och tog initiativ. Kul att se. Jag har ju varit lätt negativ till uttagningen av henne, men fortsätter hon att göra så bra inhopp kommer jag med glädje att omvärdera min uppfattning.

Nu har jag varit väldigt positiv. Och 2–0 mot Danmark är förstås positivt. Fast var det svenska spelet verkligen så fantastiskt?

Svaret på frågan är väl egentligen nej. Det som var fantastiskt var de fasta situationerna och den defensiva kontrollen. Jag kan bara erinra mig två danska lägen på 90 minuter. Jag tänker dels på Nadia Nadim:s skott ur halvdålig vinkel i den andra minuten, och samma spelares ”halva friläge” i den 58:e. Och inget av de båda lägena blev egentligen riktigt farligt.

Här kan man dock fråga sig hur mycket det berodde på svensk skicklighet, och hur mycket som berodde på dansk oförmåga. För nog var det danska laget utan spelare som Line Röddik Hansen, Katrine S Pedersen, Julie Rydahl Buhk och Pernille Harder riktigt, riktigt svagt?
Ett mer tydligt svar på den frågan får vi i den två kommande matcherna när danskorna ställs mot Japan och USA.

Det är ju samma motståndare som väntar för Sverige i de kommande matcherna – fast förstås i omvänd ordning. Frågetecknet inför de båda matcherna är vår förmåga att skapa chanser i vanligt spel.
Vad jag kan minnas bara vi lyckades spela till oss två på 90 minuter i går. Och av dem är bara en med på det här klippet:

Den andra jag tänker på Emmelie Konradsson:s läge, där hon var helt ensam i straffområdet – men sköt högt över.

Bristerna i att skapa målchanser i det uppställda spelet doldes ju väl i går genom att de fasta situationerna var så vassa. Till och med de många korta hörnorna skapade ju ofta oreda i det danska straffområdet, och vi kunde ju faktiskt har gjort något mål till på fasta situationer.

Slutligen tillbaka till Caroline Seger. Det jag tycker är mest intressant i de två kommande matcherna är att se om hon kan klara rollen lika bra mot bästa möjliga motstånd. I den här positionen får man ju inte bjuda på något, vilket gör att man måste försöka spela med ganska stora marginaler.
Det är ju ganska typiskt att Nadims ”halva friläge” uppstår genom att Seger missar en brytpassning. Alla har givetvis rätt att missa passningar. Men det är mer eller mindre kostsamt på olika positioner. Och i ett 4-1-3-2-spel blir det jobbigt om ”ettan” slår offensiva passningar rakt till motståndare.

Dessutom är det ju så att risken ökar med kvaliteten på motståndet. Lag som USA och Japan bör man ju inte bjuda på kontringsläge i situationer där vi är på väg uppåt med laget. Så mitt fokus i morgon kommer att ligga på hur Seger hanterar sitt risktagande.

* I övrigt i Algarve noterades följande resultat i går:

Japan–USA 1–1

Tyskland–Island 5–0

Norge–Kina 0–1

Ryssland–Nordkorea 1–2

Portugal–Österrike 3–2

Och på Cypern spelades följande matcher:

Frankrike–Skottland 1–1

Holland–Australien 2–2

Kanada–Finland 3–0

England–Italien 2–0

Nya Zeeland–Irland 1–1

Schweiz–Sydkorea 1–1

Det mest intressanta resultatet är väl utan tvekan att Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland lyckades ta poäng av Frankrike. Dessutom efter att ha gjort båda målen. Starkt av skotskorna, för vi minns ju hur det gick för oss mot Frankrike för några veckor sedan.

* I skymundan i går avslutades U23-turneringen i La Manga genom att Sverige spelade 2–2 mot Tysklands F20-landslag. Alltså det tyska lag som skall till F20-VM i Kanada under sensommaren. Mimmi Larsson och Jonna Andersson var svenska målskyttar:

En startelva att glädjas åt

Det verkar som att det kan finnas ett slags kryphål i reglerna kring ekonomiska missförhållanden som gör att Tyresö kommer att slippa tvångsnedflyttning – om de lyckas rekonstruera sitt bolag.

Till synes så gäller bara tvångsnedflyttning vid konkurs – både av förening och AB – och vid ackord inom förening. Vid ackord inom AB verkar det inte hända något. Tyresö ser alltså ut att räddas av att man har drivit elitverksamheten i ett AB de senaste åren.

Frågan är om de som skapade reglerna hade tänkt att elitlag skulle kunna slippa tvångsnedflyttning genom den här lösningen. Vilket som är det här förstås bra för Tyresö.

Nu till roligare saker, som sport – och landslaget. Startelvan till morgondagens möte med Danmark ligger uppe på svenskfotboll.se. Den ser ut så här: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline SegerSofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese SjögranAntonia Göransson, Kosovare Asllani.

Det är en elva som glädjer mig på många sätt. Jag gillar valet av ytterbackar, att Seger är placerad i den släpande rollen samt att Göransson testas som forward. Dessutom tror jag att Dahlkvist kan vara en tillgång i sin offensiva roll. Där är det minnena från hennes fina djupledslöpningar under VM 2011 som kommer upp på näthinnan.

Efter EM hackade vårt svenska landslag sig fram under hösten. Nu är det dags för en nystart. Jag förväntar mig inga spelmässiga underverk, men jag tycker att Pia Sundhage har gjort så mycket det går med de tillgängliga spelarna.
Däremot känns det som att bänken är den tunnaste landslaget har haft på mycket länge. Det är inte många spelare där som man känner kan förändra en matchbild.

Men startelvan är som sagt intressant, så det blir riktigt kul att se vad laget kan uträtta i morgon.

Om det svenska laget famlade under avslutningen av fjolåret var hösten rena raset för morgondagens motståndare, Danmark. I VM-kvalet kryssade danskorna borta mot svaga Serbien – och man förlorade hemma mot Schweiz.
Nu får man dessutom klara sig utan nyckelspelarna Katrine S Pedersen och Pernille Harder. Den nya danska förbundskaptenen Nils Nielsen står inför en riktigt tuff utmaning i sitt lagbygge.

Även om vi har många skador känns Sverige som klara favoriter i morgon. Matchen startar 19.00 – och direktsänds av Eurosport.

För alla er som älskar damfotboll på allra högsta nivå finns det dock en godbit redan tidigare på dagen. 13.30 direktsänder nämligen Eurosport även USA–Japan från Algarve cup, alltså mötet mellan lagen som spelat mot varandra i de senaste OS- och VM-finalerna. På pappret blir det inte så mycket bättre än så.

Några fler matcher från Algarve och Cypern kommer att vara tv-sända. De länkar jag hittar kommer jag att lägga upp dem här. Håll utkik. Den enda jag hittat hittills är Tyskland–Island (avspark 16.00)

Kommer Tyresö att flyttas ner?

En av mina läsare, signaturen AB, uppmärksammade mig på att Tyresö kommer att bli tvångsnedflyttat om man väljer att genomgå en rekonstruktion.

I varje fall är det väl så man skall tolka tävlingsbestämmelsernas paragraf 21? Där står det att:

”Representationslag vars förening kommit på obestånd och genomfört rekonstruktion som lett till ansökan om ackordsförfarande eller att förening genomfört frivillig ackordsförhandling (så kallat underhandsackord), ska flyttas ned till en serie som ligger en serienivå lägre än den serie laget deltagit i senast. Beslut om nedflyttning får fattas först efter seriespelets slut, inkluderat eventuella kvalomgångar, och ska gälla fr.o.m. närmast följande säsong.”

För Tyresö borde ju det här innebära att om man ansöker om ackord så blir det automatisk nedflyttning till elitettan till 2015. Och såvitt jag vet innebär en rekonstruktion att man kommer att ansöka om att få sina skulder nedskrivna.

Jag är dock ingen jurist, och känner mig därför inte på hemmaplan när man letar i paragrafer. Det är därmed möjligt att jag har missat något – och att det kan finnas undantag som gör att rekonstruktionen kan genomföras på ett sätt så att Tyresö kan vara kvar i damallsvenskan. Ni som är bättre på det här får gärna bringa klarhet i frågan.

Men just nu tycker jag att det ser väldigt mörkt ut för klubben på nästan alla sätt.

Harder skadad – tung smäll för Linköping

Linköping fick dåliga nyheter i dag. Lagets storstjärna Pernille Harder kommer att missa starten av damallsvenskan till följd av en utmattningsfraktur i foten. Vill det sig illa riskerar danskan att missa upp mot halva säsongen.

Det är förstås riktigt illa för ett LFC, som innan skadan kändes som en rimlig utmanare till Rosengård och Tyresö om SM-guldet. Men utan Harder blir det tufft för östgötskorna. Och att hitta någon ersättare på Harders nivå känns ju närmast omöjligt.

Det namn som spontant dyker upp i huvudet är Yoreli Rincon. Hon är en utmärkt passningsspelare, och kunde kanske fylla en del av luckan. Men som sagt, att ersätta Harder fullt ut är det inte många spelare i världen som klarar. Och det blir inte lättare med tanke på vilken superform hon visat på försäsongen.

Skadan riskerar inte bara bli kostsam för Linköping. Den kan kosta en VM-biljett för Danmark. För danskorna har redan tappat viktiga Katrine S Pedersen från EM-bronslaget. I måstematchen i VM-kvalet borta mot Schweiz den 10 april får man alltså även klara sig utan Harder. Tufft.

* U23-landslaget föll med 2–1 mot USA i dag. Svensk målskytt var Irma Helin på straff. Båda de amerikanska målen är pinsamma bjudningar från Sveriges backlinje – och målvakt. Det är tyvärr alldeles för låg klass på flera aktioner i den första halvleken. Se själv här – sänk dock ljudet innan du klickar i gång klippet:

* Lisa Ek har blivit bloggare åt fotbollsmagasinet Offside. En position hon i högsta grad är förtjänt av. I ett läsvärt och vasst inlägg skriver hon om vad hon känner inför en 22-årig spelare som lagt av eftersom den inte fått chansen…

* I förra inlägget skrev jag om Tyresös ekonomiska problem. Det är inte länge sedan FC Rosengård, eller LdB FC Malmö som de då hette, var i en nästan lika alarmerande situation.

I Malmö löstes problemen genom en sammanslagning med FC Rosengård. Eller är det verkligen en sammanslagning? Den här artikeln från Sydsvenskan avslöjar att det fortfarande är två olika föreningar, med olika namn. LdB FC Malmö heter FC Rosengård, medan före detta FC Rosengård numera heter FC Rosengård 1917.
Artikeln är intressant på många sätt. Inte minst delen om hur många som dök upp på de båda föreningarnas gemensamma årsmöte.

Rekonstruktion för krisande Tyresö

Veronica Boquete

Nyheten slog ner som en bomb i eftermiddags: Tyresö FF är konkursmässigt. Klubben klarar inte av sina löneutbetalningar – och nu tvingas man ansöka om rekonstruktion.

Det var lokaltidningen Mitt i som först avslöjade att Tyresö har skatteskulder på närmare 1,5 miljoner kronor, och att ytterligare skulder har förfallit hos kronofogden.

I artikeln står det också att Tyresö kommun efter att ha gjort en granskning av klubbens ekonomi valt att tacka nej till att ge det lån på 2,7 miljoner kronor, som klubben bett om. Tidningen skriver att:

”Granskningen är belagd med sekretess. Men två av varandra oberoende källor uppger för Lokaltidningen Mitt i att det totalt handlar om cirka fem miljoner kronor, och då är skatteskulderna inkluderade.”

Ordförande Hans Lindberg dementerar att skulderna är så stora. Däremot säger han till SVT att Tyresö Fotboll AB – det aktiebolag där elitdamlaget ingår – kommer att ansöka om rekonstruktion.

Under rekonstruktionen, som pågår mellan tre månader och ett år, drivs bolaget av en rekonstruktör, och den statliga lönegarantin gäller. Ofta skrivs bolagets skulder ner med 75 procent. Syftet med en rekonstruktion är att få ordning på företaget, så att det kan drivas vidare.

Det är inte utan anledning att man undrar vad de håller på med i Tyresös styrelserum. Det är bara 1,5 månader sedan man värvade fyra nya spelare från Brasilien. Det var knappast ansvarsfullt. Eller har alla sponsorer hoppat av nu den senaste månaden?

Nu får staten och klubbens fordringsägare betala för den satsning som kan leda till Champions League-seger i maj. Visst skulle det kännas väldigt konstigt om en klubb som står under rekonstruktion blir bäst i Europa?

Och frågan väcks om hur satsningen skall drivas vidare? I och för sig löper flera av de dyraste spelarkontrakten ut till sommaren. Men funkar Tyresös koncept om klubben tvingas backa, släppa sina storstjärnor – och kanske bli ett mittenlag i damallsvenskan?

Många frågor blir det.

Jag har sett en rekonstruktion på nära håll. Här i Borås tvingades hockeyklubben BHC till åtgärden våren 2012. Klubben räddades från konkurs, men tvångsnedflyttades från Hockeyallsvenskan till division 1. Följden blev att alla etablerade spelare lämnade, vilket innebär att klubben nu kvalar för att försöka undvika nedflyttning till tvåan.

Förhoppningsvis går det inte så illa för Tyresö. Deras satsning har ju satt fokus på svensk klubblagsdamfotboll de senaste åren. Och det brukar ju heta att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet.

Personligen hade jag dock gärna sluppit att skriva alla de här inläggen om klubbar med akuta ekonomiska besvär…

Dålig dag för Göransson och Rosengård

Turbine Potsdam vann i dag borta mot Jena med 2–0 och tillbringar natten allra högst upp i Frauen-Bundesligas tabell.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

Glädjande för svensk del var att Antonia Göransson fick chansen från start i Potsdam i dag. Mindre glädjande var att hon inte tog den.
Vår svenska landslagsspelare var klart sämsta kantspelare i laget, och hon blev också utbytt i halvtid.

Göransson konkurrerar i första hand med Lisa Evans, Genoveva Anonma och Natasa Andonova om ytterpositionerna. Av dem står Evans för tillfället i särklass. Hon var planens klart bästa spelare i dag, och är gjuten i startelvan. Anonma, som ersatte Göransson, gjorde 2–0-målet, och såg klart mycket piggare ut än svenskan. Faktum är att även Andonova, som bara fick spela ett par minuter, hann uträtta mer matnyttigt än Göransson.

Kommentatorn på DFB-tv sa att Göransson är en utmärkt fotbollsspelare, som dock lider av problem med den mentala biten. Även om jag ibland också undrar över hennes speluppfattning så kan det kanske ligga något i det, att det alltså är psyket som inte är tillräckligt starkt. I så fall är det läge både för klubb och landslag att omgående börja hjälpa Göransson med mental träning.

Så till själva matchen. Totalt sett var det en ganska tråkig historia. Julia Simic gav omgående Potsdam ledningen på ett ganska billigt sätt. Resten av matchen spelade gästerna ett riktigt stabilt och säkert försvarsspel, och man hade egentligen inte en enda målchans mot sig. Offensivt var två mål en väldigt bra utdelning eftersom man inte skapade speciellt mycket. Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.

Segern innebär att Potsdam nu är två poäng före Frankfurt i tabellen. Men Frankfurt har en match mindre spelad, och kan återta serieledningen genom hemmaseger mot Freiburg i morgon.

* Apropå landslaget är här en tv-intervju med Lilie Persson inför Algarve cup. Det är väl inga sensationer hon säger, men ändå intressant att höra att landslagsledningen nu jobbar stenhårt på att arbeta in det nya 4-1-3-2-systemet.
En fråga jag saknade var hur de skall få in Caroline Seger i systemet. Jag tycker inte att hon i nuläget passar i någon av mittfältsrollerna. Skall hon kunna bidraga med något till spelet framöver måste hon nog lära sig att ha hand om den defensiva rollen.

* U23-landslaget inledde turneringen i La Manga med att spela 1–1 mot England. Den svenska kvitteringen kämpades in på övertid av inhopparen Elin Bragnum från AIK. Evertons Nikita Parris hade nickat in engelskornas ledningsmål en kvart tidigare. Se målen här:

* Dagens match i Svenska cupen blev en riktig skräll. Kif Örebro vann nämligen med 2–1 i Malmö mot FC Rosengård i hemmalagets allra första tävlingsmatch under sitt nya namn. Sarah Michael blev segerskytt i matchens slutminuter. Innan dess hade Sanna Talonen gjort 0–1 i första halvlek, och Sara Björk Gunnarsdottir kvitterat i andra.

Sarah Michael

Sarah Michael

Även om man undrade lite över Rosengårds form efter förlusten mot ryska Zvezda senast, och man visste att Örebro skulle växa när de får in några flera av sina utländska spelare, så hade jag aldrig tippat en tvåa.

* Mästarinnorna föll alltså. Och inte heller fjolårets SM-tvåor Tyresö vann i dag. Utan laget spelade 2–2 mot norska Arna-Björnar i en träningsmatch. Madelaine Edlund och Marta Vieira da Silva var Tyresös målskyttar.

I två andra träningsmatcher vann både Linköping och Eskilstuna med 1–0 mot AIK respektive Sirius. Renee Slegers blev LFC:s segerskytt på straff, och Felicia Karlsson gjorde Eskilstunas målskytt.

* För ett tag sedan berättade jag om att före detta Dalsjöfors-, Jitex- och Hovås/Billdalsspelaren Nanna Jansson var klar för skotska Celtic. Samma sak gäller även för Stenungsundsbördiga Pernilla Johansson – senast också i Hovås/Billdal. I helgen har duon skrivit på, och här finns en intervju med ”de svenska stjärnorna” från Celtics hemsida.

* Så till Frankrike, där jag såg stora delar av PSG:s seger mot Guingamp – matchen slutade 4–0 efter 2–0 i halvtid. Kenza Dali blev tremålsskytt. Båda hennes mål före paus var skott som ändrade riktning på motståndarförsvarare. Hennes sista, 4–0 kom på assist från Kosovare Asllani.
Svenskan spelade hela matchen, och var även delvis inblandad i Dalis två första mål. Asllani började på vänsterkanten, och var ok där. I samband med att Tobin Heath byttes in i mitten av den andra halvleken flyttades Asllani in centralt, fick mer boll – och stod för flera riktigt fina aktioner.

Lyons match sköts upp. Däremot vann Juvisy med 4–1 mot Soyeaux. Gaetane Thiney blev tvåmålsskytt och leder nu skytteligan i eget majestät. För tabellen innebär resultaten att PSG nu är jämsides med Lyon, medan Juvisy skuggar tre poäng bakom. Dock har ju Lyon klart bättre målskillnad, och framför allt en match mindre spelad.

* Alldeles nyss lottades U20-VM. De fyra grupperna föll ut så här:

Grupp A: Kanada, Ghana, Finland och Nordkorea.
Grupp B: Tyskland, USA, Kina och Brasilien.
Grupp C: England, Sydkorea, Mexiko och Nigeria.
Grupp D: Nya Zeeland, Paraguay, Frankrike och Costa Rica.

Det innebär öppningsmatch mellan Kanada och Ghana den 5 augusti. För Finland blev det en tuff lottning. För de europeiska lagen blev lottningen klart bäst för Frankrike. Den platsen skulle nog finskorna gärna ha bytt till sig.

Tankar om Susan Varlis tuffa utspel

I ett tufft utspel hävdar Susan Varli att hon blivit uppmanad att söka sig till Turkiets landslag av Calle Barrling. Barrling hävdar att Varli ljuger.

Vem som har rätt i den här frågan, och vem som har fel, kan bara Varli och Barrling veta.

Om Varli har blivit dåligt behandlad, och är ett offer, är det högst beklagligt. Om hon smutskastar Barrling utan anledning är det också högst beklagligt.

Men de där frågorna har jag alltså inga svar på. Det går ju inte ens att spekulera.

Däremot finns det andra saker att tycka till om bland det Susan Varli tar upp i den länkade artikeln ovan, från Länstidningen. Eller i den här intervjun från SVT.

Bland annat är det värt att fundera kring om Varli borde vara en svensk U23-landslagsspelare – som hon själv uppenbarligen tycker.
Rent statistiskt har hon gjort sex mål på tre damallsvenska säsonger, och hon stod för nio fullträffar i fjol för Hammarby i elitettan.

Fem mål på elva matcher för svaga AIK våren 2012 var ett bra facit, och det är rimligt att hon var med i U23 på hösten det året. Men jag har ändå svårt att tycka att tycka att hon är utsatt för ett justitiemord. Inte minst eftersom att hon valde att spela i elitettan förra säsongen. Det var knappast något som indikerade högsta ambitionsnivå.

Sedan måste jag säga att jag får dåliga vibbar kring hennes självbild när hon i Länstidningen för in Zlatan Ibrahimovic i sammanhanget:

”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”

Känns allt som att hon överdriver en aning här, va?

Samtidigt som det är tråkigt att Varli, som fyller 23 år i maj, redan har givit upp sin karriär så visar hon på ett sätt genom att sluta att hon kanske inte var värd någon landslagsplats.
För sådana snackar man inte till sig, de kämpar man för. Och man kan inte bara ge upp för att en tränare föredrar andra spelare – inte ens om man upplever de andra som lite sämre än en själv. Tvärtom måste man då visa karaktär, träna ännu hårdare – och se till att tränaren till slut blir tvingad att ändra sitt beslut.

* Apropå U23-landslaget startar det med följande elva mot England i kväll: Emelie LundbergCatrine Johansson, Sanna Svensson, Jennie Nordin, Elin LandströmEmma Lennartsson, Irma Helin, Petra Andersson, Jonna AnderssonPauline Hammarlund och Fridolina Rolfö. Det är ny förbundskapten, och laget känns lite tunt på forwardssidan. Det kan kanske vara värt för Varli att göra snabb comeback?

Moberg inledde säsongen med hattrick

I kväll inleddes den svenska tävlingssäsongen genom att Kristianstads DFF vann borta mot Hovås/Billdal i åttondelsfinal av Svenska cupen. Matchen slutade 6–1 efter tre mål av Susanne Moberg, två av Mia Carlsson och ett av Linnea Liljegärd.

Susanne Moberg

Susanne Moberg

I morgon är det ett av omgångens mest intressanta möten, när FC Rosengård tar emot Kif Örebro. Övriga matcher spelas efter landslagsuppehållet.

Redan i morgon spelar för övrigt U23-landslaget sin första match i La Manga. England svarar för motståndet klockan 18.00.

* Den enda tv-sända matchen i helgen är morgondagens tyska möte mellan Jena och Turbine Potsdam. Den sänds på DFB-tv med start 13.00. Där har Potsdam möjlighet att skapa en lucka ner till Wolfsburg i toppstriden.

På söndag avslutas sedan den tolfte omgången av Frauen-Bundesliga med två matcher, bland annat Frankfurt–Freiburg.

* I Frankrike har vi återigen en omgång där samtliga de fyra topplagen ställs mot lag längre ner i tabellen. Det mesta talar alltså för nya trepoängare för Lyon, PSG, Juvisy och Montpellier.

* Internationellt tillhör annars morgondagens lottning av U20-VM de mest intressanta sakerna i helgen. Bland annat skall Finland få sina motståndare. Lite info om turneringen finns här.

* Det har nyligen ryktats om att fjolårets Malmöspelare Yoreli Rincon skulle ansluta till Western New York Flash i NWSL i år. Det visade sig dock vara fel.
För i går gjorde Flash klart med Barcelonas lagkapten Vicky Losada, vilket nu innebär att laget har fyllt sin kvot om fyra utländska spelare.

* I dagens GP berättar man om att Gothia cup satsar stora pengar på att starta en elitflickklass för 17-åringar. Bland de klara lagen för premiäråret finns PSG, Bayer Leverkusen, Tyresö, Umeå IK och engelska klubbarna Bristol Academy och Birmingham City. Visst låter det här både kul och intressant?

* Apropå Gothia cup läste jag den här historien om hur Ryssland hittade en amerikanska i just den stora ungdomsturneringen i Göteborg. Amerikanskan Anastasiya Chevtchenko har ryska föräldrar, och debuterade i Rysslands A-landslag mot just USA nyligen.

Dålig present till Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin

I dag fyller Lotta Schelin 30 år – vilket förstås motiverar ett riktigt stort grattis. Tyvärr har hennes klubb Olympique Lyonnais inte speciellt goda nyheter att komma med till 30-åringen.

Enligt Fotbollskanalen har OL gått motsvarande 125 miljoner kronor i förlust det senaste året, trots en rejäl sänkning av spelarlönerna på herrsidan.

Det är ju alltså herrlaget, och framför allt deras nya arena, som kostar. Men det här svaga resultatet lär även slå mot Schelin och satsningen på damsidan.
I fjol var det ju avgörande för storleken på klubbens framtida damlagssatsning att herrlaget tog sig till Champions Leaguekval.

Risken är att svångremmen nu dras åt. Det här är ju ren spekulation, men kanske kan Lyons storhetstid vara på väg mot ett slut.

* Lyons efterträdare som Champions Leaguemästarinnor, Wolfsburg, åkte i går på en tung förlust. Bayern München, utan Olivia Schough, vann med 3–1 hemma, ett resultat som innebär att Wolfsburg kommer att få mycket svårt att försvara sitt ligaguld.

Det hjälpte inte att Wolfsburg fick en kanonstart med tidigt ledningsmål när Nadine Kessler utnyttjade en målvaktstavla från Kathrin Längert. Rapporterna från Tyskland sa ändå tidigt att det var Bayerns match. Kvitteringen kom snabbt från Leonie Maier, och under matchens sista kvart avgjorde München genom mål från Vanessa Bürki och Sarah Hagen. Det första efter att även Wolfsburgsmålvakten Almuth Schult stått för en rejäl tavla. Höjdpunkter från matchen finns på den här länken.

Lena Goessling

Lena Goessling

Noterbart var att Wolfsburgstjärnan Lena Goessling fick börja på bänken, efter helgens svaga insats mot Frankfurt. Hon byttes in i halvtid, men lyckades inte göra några positiva avtryck. Det har fått fort för Goessling från att vara kandidat till att bli bäst i världen till att hamna utanför startelvan.

I botten förlorade Cloppenburg streckmötet hemma mot Essen med 3–1. De båda förlusterna för svensklagen innebär att Wolfsburg sannolikt behöver ta full poäng under resten av serien för att kunna försvara sitt guld. Och för Cloppenburg i botten börjar räddningsplankorna försvinna en efter en. Fast ännu så länge ligger man på fast mark, en poäng före elvan Hoffenheim.

* Som bekant tyckte jag att helgens toppmöte mellan Frankfurt och Wolfsburg i Frauen-Bundesliga var en ganska tråkig historia. Det verkade de tyska tv-tittarna också göra. Trots att det var en seriefinal mellan ettan och tvåan i tabellen noterade matchen klart sämsta tittarsiffrorna hittills den här säsongen på tyska Eurosport.

Bara 50 000 tittare valde att se matchen. Som jämförelse kan noteras att fyra av de elva matcher som sänts av tyska Eurosport den här säsongen har haft 200 000 tittare eller fler. Hela listan finns här.

En positiv nyhet när det gäller Frauen-Bundesliga, och tv-spridning är att att matcherna framöver även kommer att sändas i japansk tv. Enligt det tyska förbundet är det kanalen Asahi som har köpt sändningsrättigheterna.

Cecilie Sandvej

Cecilie Sandvej

* Danska EM-bronsmedaljören Cecilie Sandvej är klar för Washington Spirit i NWSL. Hon blir därmed den andra nordbo i ligan efter norska Lisa-Marie Woods, som spelade för Boston i fjol.

* I går spelade Vittsjö träningsmatch mot Halmia. Det damallsvenska laget vann med hela 7–0 efter att trion Kirsty Yallop, Jane Ross och Elin Nilsen blivit tvåmålsskyttar.

Lider svensk damfotboll av pyspunka?

Jag har ju vid flera tillfällen önskat fler tyckande artiklar på damfotboll.com – bland annat tycker jag att de de skall profilera en krönikör.

Dit har man inte kommit, men det är ändå bra att man har startat sin medarbetarblogg ”Det känns som…”

Däremot tycker jag inte om att inläggen är anonyma. Och jag förstår faktiskt inte heller varför de är det. För det innebär ju att ingen, och alla, som jobbar åt damfotboll.com får stå för allt som står i bloggen.

Hursomhelst väcker några av inläggen känslor, vilket ju i grund och botten är bra. Inte minst det senaste inlägget, kallat ”Pyspunka”, där den anonyma skribenten upplever att svensk damfotboll har drabbats av pyspunka efter EM. För mig väcker inlägget funderingar, men även viss irritation.

På ett sätt är det ju rätt att luften gick ur svensk damfotboll efter semifinalförlusten mot Tyskland i EM. Och det var förstås fullt naturligt. Lägg till att det ju dessutom alltid blir ett slags baksmälla efter ett hemmamästerskap – speciellt när det följs av en lucka på två år till nästa internationella mästerskapsslutspel.

Frågan som är värd att fundera över nu är om det fortsätter att pysa ut luft. Jag har funderat en hel del på det, och kommit fram till att jag inte tycker att det är något stort problem.
För att några av de äldre spelarna skulle sluta efter EM-säsongen kändes logiskt, även om jag kanske inte hade kunnat pricka in exakt vilka. Men i antal är utfallet ungefär det förväntade.

Att vi dessutom skulle påbörja ett nytt lagbygge, vilket kan leda till ett mellanår, kändes också helt väntat. Med två år till nästa mästerskap passar det ju bra in i planeringen att testa lite nytt nu.
Så jag tycker nog att det aktuella läget är det förväntade, och att det inte pyser mer än nödvändigt.

Däremot känner jag att Sverige lever på lånad tid i världstoppen, och att vi successivt framöver kommer att tappa mark. Det är ofrånkomligt. Men med rätt upplägg kan vi nog trots allt kämpa oss kvar på hög nivå i rätt många år. För vi har ett rejält försprång på de flesta.

I nuläget är det ju bara ett tiotal nationer i världen som bryr sig om damfotboll i någon större utsträckning. I Europa handlar det i första hand om Sverige, Tyskland, Frankrike och kanske även Norge. I övriga världen är det USA, Kanada, Japan, Nordkorea och kanske Australien och Nya Zeeland.
I några länder gör landslagen bra resultat, trots tveksam uppbackning. Jag tänker här i första hand på Brasilien.

Men när resten av världen vaknar på jämställdhetsfronten så kommer vi till slut att tappa vår plats på topp tio på världsrankingen. Det är inget vi kan påverka, hur bra satsning vi än kommer att ha. För Sverige har ett för litet befolkningsunderlag för att över tid kunna vara en maktfaktor i världens största sport. Det kommer att bli som på herrsidan, att vi under bra perioder kan utmana de stora, men att vi under andra perioder faller ner en bra bit på rankingen.

Men ännu så länge är alltså damfotbollsvärlden ganska liten. I varje fall på högsta elitnivå. Vilka uttryck det tar sig kan man se om man exempelvis jämför världsrankingen för herrar och damer. Det finns 209 länder på herrarnas senaste ranking, medan det bara är 117 på damernas.
Eller. Det är ytterligare en mängd länder som står med på damernas lista, länder som delar plats 118. De placeras på delad sistaplats eftersom ingen av dem hade spelat en enda officiell landskamper på 18 månader när rankinglistan gjordes i december.

Stora fotbollsnationer som Argentina, Chile, Peru och Paraguay hade exempelvis inte låtit sina damlandslag spela en enda match sedan våren 2012. Seriöst…

För tillfället har vi i Sverige alltså ett ganska stort försprång gentemot många länder. Det gäller inte minst på utbildningssidan. Jag såg i förra veckan att Rosengårds tränare Jonas Eidevall tror att vi inom en inte alltför lång framtid kommer att ha många duktiga kvinnliga tränare, som kommer att öka kompetensen inom damfotbollen. I en twitterdiskussion om alla manliga tränare i damallsvenskan skrev han:

”Men jag är övertygad om att vi får se riktigt bra kvinnliga fotbollstränare framöver. Många av mina spelare idag kan väldigt mycket fotboll. Det är grundförutsättningen.”

Jag tror att Eidevall kan få rätt. Orsaken till att vi inte har så många kvinnliga elittränare nu är att de tidigare generationerna damfotbollsspelare ofta har fått en ganska usel utbildning, och därmed inte fått rätt kompetens för att kunna lära upp nästa generation. Men med hjälp av alla fotbollsgymnasier runt om i landet har tjejerna fått samma chans till kunskap som killarna.

Och min personliga erfarenhet är att tjejerna i allmänhet är mer intresserade än killarna av att lära sig och förstå både taktik och träningsupplägg. På sikt borde det innebära att tjejerna kommer att ha minst lika bra förutsättningar att bli framgångsrika tränare som killarna.

På utbildningssidan ligger alltså svensk damfotboll minst en generation före huvuddelen av alla andra nationer.

Dessutom har vi fördelen av att ha tillgång till en av världens allra bästa ligor, damallsvenskan. Tänk så fantastiskt det är att spelare från hela världen drömmer om att få spela i Sverige.
Det är också förstås en otrolig fördel och sporre för våra unga spelare att få se och kanske även spela mot världsspelare i sin närmiljö.

I damfotboll.coms pyspunkablogg ser man den här saken annorlunda:

”En käpphäst som fått besvärlig hälta är att de duktiga utländska spelarna ska höja standarden bland de svenska. Vi har hört det i över tio år nu. Det är nog så att de förra blivit ännu duktigare av att spela i Damallsvenskan men de svenska har inte höjt sig.”

Det är här min irritation kommer in. Den är inte specifikt riktad mot det här inlägget, utan mot det systematiska huggandet mot de utländska spelarna, som ju faktiskt påhejas från förbundskaptenshåll.

Meningen ovan är rätt såtillvida att jag är övertygad om att de utländska spelarna har höjt sig av att få komma till Sverige. Men det är givetvis också så att de svenska spelarna har höjt sig genom att världsspelare från andra länder har kommit hit.

Eller kan det vara så att fjolårets damallsvenska utvecklade tre skotska spelare, fem holländska, sju nigerianska och så vidare i positiv riktning – medan ingen av de cirka 150 svenska spelarna blev bättre?

Knappast va…

Faktum är att jag tycker att det här börjar bli riktigt olustigt. I den värld där man exempelvis lynchas om man föreslår att spelarna skall ha kvinnligare tröjor, tycks det vara helt legitimt att ge damallsvenskans utländska spelare skulden för varje svenskt tillkortakommande.

Jag fattar faktiskt ingenting. Tänk om Erik Hamrén hade fått chansen att varje vecka ha speltid för totalt 70–80 svenska herrfotbollsspelare i världens fem bästa ligor. Fundera över hur ni tror att han hade sett på det.

Jag anser alltså att för tillfället är vår spelarutbildning, och den höga kvaliteten på damallsvenskan, svensk damfotbolls två största trumfkort i kampen för att hänga kvar i världstoppen.

Utbildningen är nummer ett – för det försprånget kommer det att ta längst tid att ta in.

Däremot kan vi inte ta för givet att damallsvenskan kommer att tillhöra världens fyra–fem bästa ligor under speciellt många år till. Vi ser ju hur fler och fler stora herrfotbollsklubbar börjar flytta pengar till sina damlag. Och för de här klubbarna är de damallsvenska klubbarnas budgetar småslantar.

Risken är alltså att damallsvenskan brandskattas på både de bästa svenska och utländska spelarna, vilket kommer att försvåra svensk talangutveckling.

Så skall vi förhindra att vi verkligen drabbas av pyspunka i framtiden bör nog både fotbollsförbundet och EFD fundera på hur vi kan fortsätta locka utländska världsstjärnor till Sverige.

Några träningsmatcher, ett bokslut och en målkavalkad

Göteborgsområdets båda damallsvenska lag har spelat träningsmatcher i dag. Båda vann klart mot motstånd från lägre divisioner.

Göteborg FC är på träningsläger på Kanarieöarna. Där slog man hemmalaget Gran Canaria med 7–0 efter tre mål från Manon Melis. Jitex mötte division 1-laget Falköpings KIK och vann med 5–1. Även Mölndalslaget hade en tremålsskytt i Anna Hjälmkvist.

I söndags skall Kristianstads DFF ha vunnit med 5–0 mot danska Skovlunde i en träningsmatch. Några målskyttar har jag inte lyckats få fram. Det är nämligen så att Kristianstad för tillfället är klart sämst i serien på information. Deras Twitter- och Facebookkonton har inte uppdaterats sedan årsskiftet, och den officiella hemsidan berättar bara resultatet – inget mer.

Linköping redovisade sitt bokslut i går. Det blev 64 000 kronor plus, och man har därmed numera 100 000 kronor i eget kapital. Noterbart är att man tvingades minska satsningen med cirka 700 000 kronor från 10,1 miljoner 2012 till 9,4 miljoner i fjol. Noterbart också – och kul – att fem av de sju styrelseledamöterna är kvinnor.

* Helgens målkavalkad från franska ligan ligger nu uppe på Youtube. Tyvärr är inte Kosovare Asllani:s båda mål med i klippet. Däremot kan man se Josefine Öqvist göra mål för Montpellier: