I efterhand har jag nu sett Sveriges 2–0-seger borta mot Österrike. Det var en match som sannolikt skapade ytterligare funderingar hos förbundskapten Peter Gerhardsson.
För hans startelva imponerade verkligen inte i tisdagens match. Det här var nämligen långt ifrån någon sprakande 2–0-seger. Tvärtom var den rätt turlig. Det svenska ledningsmålet i minut 58 av Sofia Jakobsson var ju exempelvis ett motlägg där bollen studsade svensk väg.
Innan dess hade jag inte bokfört en enda 100-procentig svensk målchans. Däremot tre österrikiska. Min statistik över målchanser slutade för övrigt 4–4 (2–0) sedan Sverige avslutat matchen bra.
De spelare som utmärkte sig positivt var den inhoppande trion Nathalie Björn, Lina Hurtig och Madelen Janogy. Björn bytte av och överglänste Caroline Seger rejält. Hurtig bytte av och överglänste Kosovare Asllani rejält. Och Janogy bytte av och överglänste Olivia Schough rejält.
Det skall förstås sägas till de utbytta spelarnas försvar att Österrikes fina presspel bedarrade betänkligt de sista 20 minuterna, vilket gjorde att det då var mycket enklare för Sverige att få till vettiga uppspel.
Framför allt under den första halvleken var det svenska passningsspelet i uppspelsfas annars närmast bedrövligt dåligt. Inte nog med att våra spelare stressades av Österrikes, när vi exempelvis rullade ohotade i backlinjen hamnade en oroväckande hög procent av passningarna bakom mottagaren, vilket bromsade spelet.
Det är alltså på sätt och vis svårt att jämföra de som spelade i början med de som spelade på slutet. Exempelvis var Anna Anvegård rätt osynlig i den första halvleken. Men ju mer Österrikes press bedarrade, en desto mer framträdande roll fick vår toppforward.
Men jag tycker ändå att man kan kräva mer av den startelva Gerhardsson satte på benen. Under den här samlingen har han som sagt fått ytterligare saker att fundera över. Dels vad gäller startelvan, då flera av hans bärande spelare har högst tveksam form. Dels vad gäller truppen.
Gerhardsson har det senare året hållit Schough ganska högt. Men som jag ser det borde det vara stor risk att det är hon som ryker ur VM-truppen av de offensiva spelarna. I den här truppen var det ju 24 spelare, alltså en mer än vad vi får ta med till Frankrike. Således måste minst en bort.
Bland de offensiva spelarna kändes Asllani, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson givna redan inför den här samlingen. De som stärkt sina aktier mest under matcherna mot Tyskland och Österrike är Anvegård, Hurtig och Janogy.
Därmed är det sannolikt bara en plats kvar i VM-truppen för forwards/offensiva mittfältare. Och den tycker jag rimligen borde gå till Mimmi Larsson.
I de mer defensiva mittfältsrollerna känns trion Seger, Björn och Elin Rubensson numera självskriven. Den sista platsen står mellan Julia Zigiotti Olme, Hanna Folkesson, Julia Roddar och Julia Karlernäs.
I det här resonemanget utgår jag ifrån att Gerhardsson väljer att ta ut tre målvakter och sedan två spelare per position, precis som han gjort i alla sina trupper hittills.
Därmed är känslan också att han kör med följande backbesättning: Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Mia Carlsson. Möjligen att Carlsson sitter lite löst. Det finns alltså en eller två platser kvar att slåss om, och huvudkandidaterna där är Jessica Samuelsson, Anna Oskarsson och Emma Berglund.
Alternativet är att Gerhardsson gör som i sin senaste trupp, och räknar Björn som back, vilket öppnar för en mittfältare eller forward till i truppen.
Slutligen målvaktssidan. Där är Hedvig Lindahl och Zecira Musovic givna. Återstår att se om Jennifer Falk eller Cajsa Andersson blir tredjemålvakt.
I kväll spelar Sverige borta mot Österrike. Matchen startar 19.10 och sänds av TV12. Utifrån hur Peter Gerhardsson har jobbat hittills under sin period som förbundskapten borde det bli nio–tio ändringar i startelvan från i lördags.
Vi får se om han ändrar det upplägget nu när det är sista landskampen inför att VM-truppen skall presenteras.
Klart är att det blir minst två ändringar. Duon Fridolina Rolfö och Elin Rubensson vilas nämligen av säkerhetsskäl. Sedan tidigare är ju Stina Blackstenius borta på grund av sjukdom.
Och efter att inlägget publicerats får jag se att även Mimmi Larssonär febersjuk och tvingas stå över matchen. Det blir minst tre ändringar således.
Det har spelats rätt många landskamper de senaste dagarna, och med bara två månader till VM börjar guldkandidaterna rada upp sig. Den största är nog trots allt våra gruppmotståndare, de regerande mästarinnorna från USA.
Amerikanskorna har vräkt in mål i det här landslagsfönstret. Först vann man med 5–3 mot ett starkt Australien, och senast blev det hela 6–0 mot Belgien.
Det som framför allt talar för USA är att kreativa nyckelspelaren Tobin Heath äntligen tycks både vara frisk och i absolut toppform. När Heath är i form, då är USA livsfarligt. Sedan blir det ju inte sämre av att måldrottningen Alex Morgan fortsätter att göra mål. Mot Australien kom hennes mål nummer 100 i landslagssammanhang. Och mot Belgien kom nummer 101.
— U.S. Women's National Soccer Team (@USWNT) April 8, 2019
Förutom USA måste man ju nämna Frankrike i försnacket. Kanske att de hade varit de allra största favoriterna om de inte också kommer att kämpa mot sina egna hjärnspöken. För Frankrike har ju fortfarande aldrig tagit en mästerskapsmedalj på seniornivå.
Men när laget väl bryter den där medaljförbannelsen kan det mycket väl leda hela vägen. För dagens lag är starkt, väldigt starkt. På sina tolv senaste landskamper har Frankrike elva segrar och en förlust mot Tyskland. Bland de elva segrarna finns matcher mot både USA och Tyskland.
Under det här fönstret har fransyskorna vunnit med 3–1 mot Japan och 4–0 mot Danmark. Vid 3–1-segern mot Japan fick väl fransyskorna hjälp av den svenska domartrion Sara Persson, Julia Magnusson och Josefin Aronsson med det tidiga ledningsmålet? För vad jag kan se är inte hela bollen över mållinjen efter Valerie Gauvin:s nick.
En tredje guldkandidat är Tyskland. Jag har väntat ganska länge på det nya tyska ”genombrottet”. För Tyskland har genomgående haft spelskickliga och duktiga F17- och F19-landslag de senaste åren. Det har inte handlat om avsaknad på talang, utan mer om att hitta rätt talanger.
Det gjorde Horst Hrubesch under sin period som förbundskapten. Och Martina Voss-Tecklenburg har fortsatt det arbetet. För Tyskland har inte en enda förlust under det senaste året. På sina tio senaste landskamper har man nio segrar och ett kryss.
Och de två senaste bortavinsterna i Frankrike och Sverige har varit riktigt imponerande. Känslan är att Tyskland blir att räkna med i VM.
Bland outsiders finns förstås England. Phil Neville:s lag kan gå hela vägen i VM. Man vann She Believes cup, men kom ner lite på jorden i förra veckan då man föll med 1–0 mot Kanada. I den matchen gjorde för övrigt fantastiska Christine Sinclair sitt landslagsmål nummer 180. Hon har nu bara fyra kvar till världsrekordet.
Kanada är ju ytterligare en riktigt het utmanare i VM. Laget har på sex matcher i år bara släppt in ett mål. Då har man ändå mött starka lag som Norge, Island, Skottland, Sverige, England och Nigeria. Facit på de där sex matcherna är 4,5 segrar och 1,5 kryss. Den halva segern är straffläggningen mot Sverige i Algarve.
Kanada känns väldigt svårslaget.
Ett lag som brukar nämnas i medaljdiskussionen, men i år känns ganska långt därifrån är Brasilien. Jag har länge påtalat att Brasilien haft väldigt svaga flicklandslag, och att damfotbollen i landet har en väldigt negativ utveckling.
Och för tillfället har brasilianskorna också ett väldigt dåligt självförtroende. De senaste dagarna har man förlorat med 2–1 mot Spanien och…
…1–0 mot Skottland. I den senare matchen hade Brasilien massor av chanser – bland annat två bollar i målramen. Men faktum är att Skottlands första seger någonsin mot Brasilien i fotboll (herr- som damlandslag) också var Brasiliens nionde raka förlust.
Visst har Brasilien spelat många matcher mot topplag under hösten och våren. Men man har alltså nio raka förluster – vilket riskerar att vara ett sänke in mot VM-slutspelet.
Det finns förstås ytterligare några lag med medaljchans. Ett sådant är Australien, några andra är Japan, Sverige, Norge, Spanien, Nederländerna och kanske även Italien. Europamästarinnorna Nederländerna har varit lite upp-och-ner det senaste året. Nu i veckan har man vunnit med 2–0 mot Mexiko.
Utöver Österrike–Sverige spelas följande landskamper i dag: Tyskland–Japan, Nya Zeeland–Norge, Nederländerna–Chile, Italien–Irland och hyperintressanta England–Spanien.
En match är redan klar: Sydkorea–Island 1–1. Här är det koreanska målet:
De lagen möttes även i Sydkorea i lördags. Då vann Island med 3–2 inför 15 839 åskådare.
Adding to the recent surge of big crowds for women's matches, @theKFA had a record 15,839 for their friendly against Iceland earlier today. The corresponding pre-@FIFAWWC matches in 2015 drew 3.1k and 6.8k. 👏🇰🇷https://t.co/lHto8csrt0
I höstas gjorde vårt landslag riktigt starka insatser mot Ukraina, Danmark och England, insatser som väckte hopp. Hopp om succé i sommarens VM.
Förbundskapten Peter Gerhardsson har rullat mycket på folk, men de tre nämnda matcherna var de under hösten där han mönstrade starkast möjliga uppställning.
I samtliga de tre matcherna kändes vårt lag väldigt stabilt, vi släppte inte till många målchanser. Det var således hög, internationell nivå på försvarsspelet. Offensivt var det inte lika bra, men ändå tillräckligt för att man skulle känna att vårt landslag skulle bli väldigt svårslaget i Frankrike.
Känslan var att Gerhardsson hade kommit ganska långt i sitt lagbygge, och att den här våren skulle handla om finjusteringar.
Resorna till Sydafrika och Algarve har han i första hand använt till att testa spelare. Inför lördagens Tysklandsmatch var det egentligen bara i placeringsmatchen mot Kanada i Algarve som Gerhardsson har spelat med en VM-startelva. Men då hade han inte tillgång till alla spelare. Det hade han nu.
Jag hade först tänkt vara på plats på Friends i lördags. Men ett par intensiva jobbveckor gjorde att jag avblåste Stockholmsresan, och istället följde matchen från tv:n. Jag laddade upp med att kolla en träningsmatch mellan division I-lagen Nittorps IK och Alingsås FC United. På vägen hem från Nittorp lyssnade jag på Cmores uppsnack.
Även om jag aldrig vare sig fick klart för mig hur hela startelvan såg ut, eller vilket spelsystem som Gerhardsson hade valt, tyckte jag att det var ett bra uppsnack där man avhandlade flera intressanta frågor.
Där innan avspark verkade många vara väldigt bekymrade över Hedvig Lindahl:s status i Chelsea. Det var inte jag. Så länge vår målvakt fortsätter att agera stabilt och säkert i landskamperna bekymras jag inte så mycket över att hon är petad i klubblaget.
Jag var mer bekymrad över anfallsspelet, och kanske framför allt över forwardssituationen. Och nu efter matchen har jag hittat ännu fler saker att bekymra sig över.
Målvakt Lindahl är inte en av dem. Hennes spel var stabilt och säkert från första minut. Däremot känns det just nu som att samtliga övriga lagdelar har olika typer av problem.
Martina Voss-Tecklenburg
På Friends gjorde Tyskland sin blott andra landskamp under Martina Voss-Tecklenburg. Det märktes inte. Det nya tyska laget såg samspelt ut från början. Kanske för att Horst Hrubesch gjorde ett bra förarbete, vilket skapade en grund för Voss-Tecklenburg att utgå ifrån.
Som bekant började ju tysk damfotboll att vackla under Silvia Neid:s sista år som förbundskapten. Jobbet att bygga om landslaget gick till Steffi Jones, som inte fick till det. Framför allt hade hon väldiga problem att hitta rätt i mittförsvaret. När Jones fick kicken kom Hrubesch in som en tillfällig lösning. Under hans ledning skedde stora förändringar i val av spelare, förändringar som Voss-Tecklenburg fortsatt.
Det var därför ett väldigt spännande, och välspelande tyskt lag som kom till Friends. Med tanke på matchbilden kan man ju hoppas att det var världens just nu bästa lag som var på besök. Framför allt i början av den andra halvleken var det ju nämligen utspelning.
Däremot inledde Sverige bra. De första fyra–fem minuterna var riktigt bra, och hela den första kvarten var lovande från svensk sida. Så långt hittade vi ganska bra uppspelsvägar. Dock var kvaliteten i mottag och tillbakaspel alldeles för dålig, så vi fick inte till några kombinationer och var ändå inte nära att komma till några målchanser.
Tidigt i matchen hade vi några jobbiga bolltapp centralt i planen, bland annat från Caroline Seger. En gissning är att det gjorde att våra spelare blev lite försiktigare, lite fegare. För stora delar av halvleken var vårt lag väldigt statiskt i uppspelsfasen.
Det skall sägas att Tyskland höll ihop sitt lag föredömligt i presspelet. Deras 5–1–3–1-uppställning i försvarsspelet gjorde att det kändes som att det var väldigt många vita tröjor centralt i planen.
När man inte klarar av att spela igenom motståndarnas mittfält måste man antingen spela över, eller runt. Över är som bekant inget bra alternativ eftersom våra forwards är rätt svaga i det felvända spelet.
Det bästa sättet borde alltså vara att spela runt. Men där fick vi varken med Hanna Glas till höger eller Jonna Andersson på vänsterkanten i spelet. Jag skulle inte säga att de båda var direkt dåliga. Det kändes nämligen inte som deras fel. Men trots att Tyskland koncentrerade sitt försvarsspel på att stänga av centralt hade tyskorna nästan total kontroll på vårt kantspel. Det är oroande.
En annan oroande sak är att rutinerade trion Seger, Nilla Fischer och Linda Sembrant, som alla tre är otroligt viktiga i uppspelsfasen, inte känns på topp. Jag upplevde att alla de tre var bättre i höstas. Nu är det ju två månader kvar till VM, så de har tid att hitta toppformen. Men klart är, om det skall bli en kul VM-sommar måste våra nyckelspelare hitta formen.
Vi måste också hitta rätt i de offensiva rollerna. Där gissar jag att Peter Gerhardsson för tillfället har allra mest huvudbry för tillfället.
Tyvärr är ju Stina Blackstenius sjuk, vilket gjorde att hon missade Tysklandsmatchen och även missar tisdagens möte med Österrike. Samtidigt kanske det var lite bra, för det gjorde att Gerhardsson slapp välja bort Blackstenius.
I Algarve var ju Mimmi Larsson vår bästa forward, vilket gjorde det naturligt att välja henne mot Tyskland. Larsson hade ingen enkel uppgift. Hon hade ofta problem med bollkontrollen, men gjorde ett stort jobb i försvarsspelet, och gjorde dessutom några bra löpningar. Tyvärr fick hon inte bollen när hon sprungit till sig de bästa ytorna.
Totalt sett ger jag Larsson godkänt, fast med viss tvekan. Jag tror inte att hon stärkte sina aktier i kampen om en plats i startelvan. Det gjorde däremot Anna Anvegård, som stod för ett riktigt fint inhopp. Växjöforwarden gjorde sin bästa landskamp i England i höstas, när hon fick spela högst upp på topp. Nu gjorde hon ett bra inhopp på den positionen.
Jag gissar att hon får chansen där från start mot Österrike. Och jag hoppas att hon tar chansen, för med henne där uppe får spelare som Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö en naturlig kompis att kombinera med. Anvegård är ju nämligen något så ovanligt inom svensk damfotboll som en forward som i första hand vill ha bollen på sig, och inte i djupled.
Känslan efter lördagens match är att det måste hända ganska mycket i positiv riktning under de två månader som återstår fram till VM-slutspelet. Annars kan det bli tidig hemresa för vårt svenska lag. Just nu känns det nämligen som att vi är en bit ifrån den klass som behövs för att slåss om medaljer.
När det gäller Tyskland har jag inte haft möjlighet att se tyskorna så mycket sedan Steffi Jones fick sparken för ett drygt år sedan. Men klart är att det här tyska laget känns väldigt spännande.
Tidigare var ju snabbheten i mittförsvaret en akilleshäl. Men med nya mittlåset Marina Hegering och Sara Doorsoun såg man ut att ha hittat en lösning på det problemet.
På mittfältet såg man ut att ha hittat klockrena roller både åt Lina Magull och Dzsenifer Marozsan. Dessutom hade man fart på kanterna, och gjorde överhuvud taget en väldigt stark och imponerade insats. Det var ju först när lagen började byta för bytandets skull – eller kanske snarare för att spara spelare till nästa match – som Sverige fick lite att säga till om. Tyskland möter ju Japan i en väldigt spännande match på tisdag.
25 882 – där har ni den nya svenska rekordpubliksiffran för damfotboll.
Även om siffran var lite lägre än det man hoppats på – det var ju sålt drygt 30 000 biljetter – var publiksiffran ändå det som var mest glädjande med träningsmatchen mot Tyskland.
För det slutade med tysk 2–1-seger, en seger som egentligen var fullständigt odiskutabel. Efter 70 minuter var det 0–2 och jag hade 0–7 i målchanser. Det var faktiskt långa stunder utklassning i början av den andra halvleken, där Lina Magull ägde mittfältet och satte upp Dzsenifer Marozsan i fina lägen för sina instick.
Sveriges första målchans gav straff, och reducering. Caroline Seger placerade in 1–2 hur säkert som helst. Sedan drog byteskarusellen igång, och ju fler byten som gjordes, desto mer fick Sverige att säga till om.
Matchen slutade alltså 1–2, och vad gäller målchanser kom svenskorna till slut upp i 4–8. Anna Anvegård stod för ett fint inhopp och bidrog till förbättrat, svenskt anfallsspel.
Men totalt sett var det här en match som väckte många frågor vad gäller det svenska laget. Tidigare i vår har jag varit ganska lugn. Känslan har varit att tiden talat för vårt lag. Men i dag var det alltså utspelning så länge båda lagen spelade ordinarie.
Först när tyskorna bytt fem spelare kunde vårt lag kunde vårt lag skapa chanser. Anvegård hade två lägen att kvittera, men det hade inte på något sätt varit rättvist.
Just nu är Seger med i Tv12, och säger:
”Det känns som att vi har mycket kvar att lära.”
Precis så. Den här insatsen gör att de medaljförhoppningar man haft i VM minskade ganska rejält. I dag var ju nämligen Sverige långt ifrån världstoppen.
De svenska spelare som jag tyckte utmärkte sig positivt var Magdalena Eriksson, Elin Rubensson och Kosovare Asllani. Plus inhoppare Anvegård.
Jag återkommer senare med en mer ingående analys av matchen.
Slutligen konstaterar jag att även vårt F19/00-landslag åkte på en riktig smäll i dag. England ledde med 4–0 redan efter 36 minuter i EM-kvalmatchen. Det slutade just 4–0, vilket innebär att F19 har förlorat båda sina två EM-kvalmatcher och numera är chanslöst på avancemang till slutspelet. Tråkigt att våra ungdomslandslag har så svårt att hävda sig numera.
Det är 0–0 i paus mellan Sverige och Tyskland på Friends Arena, något vi skall vara glada för. Spelmässigt sett har det nämligen varit klart plus för tyskorna så här långt.
Sverige var framför allt riktigt illa ute under den andra kvarten, där jag bokförde halvlekens samtliga tre målchanser – alla för gästerna. Utöver chanserna hade tyskorna flera bra lägen, som aldrig ledde till farligheter.
Sverige har bara haft ett läge, det var i minut 38, när Kosovare Asllani kom runt på högerkanten efter att ha stått för halvlekens snyggaste tvåfotare.
På förhand hade man kanske hoppats på en annan matchbild. Det svenska laget bör ju vara klart mer samspelt än det tyska. Ändå hittar tyskorna varandra mycket bättre. Av det drar jag slutsatsen att gästernas spelare är mer boll- och spelskickligare än våra, som tyvärr ofta hamnar i tidsnöd.
Tyskland försvarar med en 5–1–3–1-uppställning och försätter ofta både vår backlinje och Caroline Seger i tidsnöd. Faktum är att jag knappt någonsin tidigare sett Seger tappa bollen så ofta som hon gjorde under de första 30 minuterna.
Det berodde både på att hon själv hade får många tillslag och på att övriga svenska spelare var väldigt stillastående. Den sista kvarten fick vi fram bollen till Asllani mycket oftare, vilket gjorde att vi kunde flytta upp spelet. Asllani känns återigen som den stora nyckeln till svenskt anfallsspel.
45 minuter kvar. Vi får se om Sverige kan flytta fram sina positioner ytterligare i den andra halvleken.
I onsdags vann de franska mästarinnorna Olympique Lyonnais det europeiska prestigemötet med de tyska mästarinnorna Wolfsburg med klara 4–2, ett resultat som innebar att Lyon slog ut Wolfsburg ur Champions League för fjärde året i rad.
De båda superklubbarna reagerade helt olika på matchen. Wolfsburg följde upp förlusten med en imponerande 4–0-seger borta mot Bayern München i tyska cupen. Därmed spelar Nilla Fischer:s lag final mot Freiburg senare i vår.
Det var för övrigt Bayerns första förlust sedan 6–0-smällen borta mot just Wolfsburg i ligan den sista september.
I Frankrike följde Lyon upp veckans meriterande seger med ett chockartat poängtapp. Lyon fick nämligen bara 1–1 borta mot nedflyttningshotade mittenlaget Fleury 91.
Senaste gången Lyon tappade poäng mot något annat franskt lag än de tre notoriska toppkonkurrenterna PSG, Montpellier och Paris FC (tidigare Juvisy) var den 15 november 2009 – alltså för nästan 9,5 år sedan. Då blev det förlust borta mot den säsongens tabellsjua Henin-Beaumont.
Söndagens poängtapp innebär att Lyon och PSG nu står på samma poäng i tabelltoppen. Lagen möts den 13 april. Den matchen känns verkligen glödhet.
I övrigt under söndagen så klarade Arsenal av att vinna den tuffa bortamatchen i Birmingham. 1–0-segern innebär att Londonklubben leder med en poängs marginal till Manchester City – som dock har en match mer spelad.
De båda topplagen möts i sista omgången. Men om Arsenal vinner sina båda nästkommande matcher mot bottenlagen Everton och Brighton blir seriefinalen betydelselös.
Dagens publikmatch spelades i Spanien. Där drog tabellfyran Athletic Club nästan 25 000 åskådare till San Mames i 2–0-segern mot trean Levante. Atheltic brukar spela minst en match per säsong på herrlagets stadion, och de matcherna brukar vara välbesökta, även om de inte gäller ligatiteln.
24,986 fans in San Mamés to watch the Athletic Club vs. Levante game. Athletic Club lead 2-0 in the 70th minute. Both goals scored by Vanesa Gimbert.
Slutligen noteras att Rosengård vann med 4–0 mot LB07 och Piteå med 3–0 mot Assi i två träningsmatcher under söndagen. Nu väntar landslagsuppehåll i 1,5 veckor. Ett uppehåll med massor av spännande landskamper med VM-lag på planen.
Some big friendlies coming up. 📅 One record crowd guaranteed. 🙆♀️
Det är drygt en vecka sedan jag skrev mitt förra längre inlägg. Den här perioden just innan fotbollsserierna sätter igång är det väldigt mycket att göra på jobbet, så tiden har inte räckt till att skriva några längre inlägg.
Men de senaste dagarna har ju debatten om Jessica Samuelsson:s val att fortsätta karriären i Rosengård hållit igång bloggen.
I Linköping uttrycker tränare och tillika sportchef Olof Unogård besvikelse i Corren över Samuelssons agerande:
”När vi snackade runt jul sa vi att ‘vill du tillbaka hit så löser vi det’. Nu blev det klart med Rosengård utan att vi ens fick frågan. Det är jag och vi besvikna på. Det ska jag inte sticka under stolen med.”
Man förstår att Unogård och LFC-supportrarna är besvikna över att Samuelsson inte pratade med dem nu under våren. Samtidigt kan man också förstå att Samuelssons LFC inte längre existerar. Det mesta är ju utbytt från den klubb hon spelade i under våren 2017.
Så här såg det för övrigt ut när lagkamraterna i Arsenal fick nyheten om att Samuelsson flyttar hem till Sverige igen.
Sedan det senaste längre inlägget har jag sett 4,5 matcher på plats. Tre av dem har varit F17/02-landslagets tre EM-kvalmatcher på Borås Arena. Här är bilder från den första:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Tyvärr måste jag säga att F17-landslaget var sämre än jag hade hoppats. Att vårt lag skulle ligga efter Spanien vad gäller boll- och spelskicklighet var ingen överraskning. I den matchen gjorde vårt lag dock en taktiskt sett väldigt bra insats, och föll bara med 1–0. På slutet fanns till och med lägen att kunna sno med sig en poäng av världsmästarna.
Fast det var egentligen det glädjeämne jag tar med mig från de tre matcherna. För öppningsmatchen mot Polen var en stor besvikelse. Där vann polskorna med 2–0, en seger som var hur rättvis som helst. Utöver två bra svenska perioder i början och slutet av den andra halvleken hade Polen kontroll på den matchen.
Polskorna överglänste svenskorna på de flesta områden. Inte minst när det gällde passningsskickligheten. Klart bäst på planen var Polens forward Kinga Kozak, en väldigt spännande spelare.
I den betydelselösa avslutningsmatchen mot Slovakien blev det 1–0-seger efter ett fint segermål från Evelina Duljan. Fast inte heller i den matchen övertygade vårt lag. Segern var rättvis, men det hade inte heller varit orättvist om Slovakien fått med sig en poäng. De hade flest avslut, och dessutom en boll i ribban.
De problem som finns i A-landslaget med passningsskicklighet och spelsinne finns i kvadrat i F17-landslaget. Det var alldeles för ofta de svenska spelarna skickade iväg bollen mot någon lagkompis, i stället för att slå passningar med kvalitet. Jag såg också alldeles för många raka anfall. Trots att vi hade Duljan på vänsterkanten sökte övriga spelare sällan henne när laget kom upp i planen.
Även om jag är besviken på laget finns det flera talangfulla spelare där. Med rätt skolning kan alla fortfarande bli elitspelare. Gemensamt för alla är att de måste jobba på sitt passningsspel, att kunna hålla kvalitet på passningarna även när de har ont om tid.
Nämnda Evelina Duljan samt Rosengårds Hanna Bennison är de båda som spelat i damallsvenskan. De var även lagets två bästa spelare. Bennison har en härlig arbetskapacitet och Duljans fart med bollen är imponerande. Personligen tycker jag att förbundskapten Pär Lagerström borde ha spelat Duljan mer som forward. Mot Spanien hade hon en viktig defensiv roll i att ta bort blixtsnabba kantspelaren Ane Elexpuru Anorga. Men i övriga matcher kändes det inte som att Duljans spetskvaliteter användes maximalt.
Andra spelare som jag fastnade för var AIK:s spelskickliga mittback Emma Becker, Hammarbys bolltrollare på yttermittfältet Hanna Lundkvist, Tvååkers löpstarka forward Stinalisa Johansson och AIK:s tekniska forward Rosa Kafaji.
Kafaji och Duljan är de två spelare som kan få spela EM-slutspel med F17-landslaget. De håller ju nämligen åldern även nästa år, och då avgörs ju slutspelet på svensk mark. De båda borde kunna vara ett väldigt bra anfallspar.
Kafaji har nämligen mycket av det jag vill se hos svenska forwards. Hon vill ha bollen, hon är bra på att söka sig till fria ytor och hon är fantastisk med bollen.
Mot Slovakien i går hörde jag några gånger folk framför mig på läktaren som suckade när Kafaji några gånger gick själv istället för att passa. Personligen jublade jag över att vi fick in en spelare som bröt mönster. För tyvärr var mönstret att alldeles för många av de svenska spelarna passade för passandets skull. Alltså att de oftast passade bollen även när det hade varit bäst för laget om de tagit med sig bollen och drivit den framåt.
Även om Kafaji är lite bollkär blandar hon soloaktionerna med fina framspelningar. Hon känns som en smart spelare, och med större rutin vid matcher i högt tempo kommer hon att bli ännu bättre på att avgöra när hon skall passa och när hon skall gå själv.
Det blev som väntat Spanien som vann gruppen och får spela EM-slutspel i Bulgarien i sommar. Där får de sällskap av England, Nederländerna, Tyskland, Portugal, Danmark och Österrike. Noterbart här är att Portugal slog ut Frankrike, det blev 1–0 i gruppfinalen. Portugisisk damfotboll är på frammarsch.
Det märks även på den nya världsrankingen. Där kliver Portugal upp två placeringar till plats 30 – deras högsta någonsin.
Sverige ligger kvar på nionde plats, även om vi tappar lite i poäng. USA är kvar som etta, Tyskland som tvåa medan England passerar Frankrike i kampen om tredjeplatsen.
När det gäller antalet semifinalplatser i Champions League under 2010-talet slutar däremot Frankrike före England. Tyskland har flest, tre fler än Frankrike och sju fler än England.
Tyskland 15
Wolfsburg 2013, 2014, 2015, 2016 och 2018, Potsdam 2010, 2011, 2012 och 2014, Frankfurt 2012, 2015 och 2016, Duisburg 2010 och 2011 samt Bayern München 2019.
Frankrike 12
Lyon 2010, 2011, 2012, 2013, 2016, 2017, 2018 och 2019, Juvisy 2013 samt PSG 2015, 2016 och 2017.
England 8
Arsenal 2011, 2012 och 2013, Birmingham City 2014, Manchester City 2017 och 2018 samt Chelsea 2018 och 2019.
Sverige 2
Umeå 2010 och Tyresö 2014.
Spanien 2
Barcelona 2017 och 2019.
Danmark 1
Bröndby 2015.
I år består semifinalerna i Champions League för första gången sedan turneringen började kallas just Champions League (2009/10) av lag från fyra olika nationer. Lyon möter Chelsea i den ena och Bayern München möter Barcelona i den andra.
I veckans kvartsfinalreturer var det PSG–Chelsea och Lyon–Wolfsburg som kändes som de två mest ovissa mötena. Lyon gjorde dock processen kort med det tyska mästarlaget, och vann säkert med 4–2. Det var i och för sig öppet även mellan Bayern München och Slavia Prag inför avspark. Men efter att Fridolina Rolfö gjort 1–0-målet kunde tyskorna glida ifrån till en knallsäker seger.
I Paris blev det däremot jämnt. PSG hade 2–0 och förlängningsläge in i 90:e minuten när norska Maren Mjelde frälste Chelsea med sitt reduceringsmål. Londonklubben till semifinal med totalt 3–2.
Noterbart här var att Emma Berglund spelade hela matchen för PSG, och hade andraassisten till 1–0-målet. Hanna Glas byttes in i 75:e. För Chelsea spelade Magdalena Eriksson och Jonna Andersson hela matchen.
Tyska Ann-Katrin Berger fick återigen förtroendet i Chelseas mål, medan Hedvig Lindahl placerades på bänken. Noterbart är att Berger sannolikt stod för en av årets allra grövsta tavlor på elitnivå när hon fumlade in 2–0-bollen i eget mål. Nu blev det ju inte avgörande, utan Chelsea spelar vidare i turneringen.
Det rapporterades för övrigt om utmärkt stämning i Paris.
Turneringen heter alltså Women’s Champions League, fast Uefa har förbjudit att hymnen spelas på damernas matcher, det är bara på herrarnas Champion’s League den klassiska hymnen får spelas. Sjukt dumt. Någon eller några Uefapampar borde omgående avgå.
Damklubbarna stoppas från att spela klassiska Champions League-hymnen: ”Det är helt förbjudet”https://t.co/I633odxOKG
Det var bra publiksiffror på de allra flesta kvartsfinalerna. Tyvärr är det de båda svensklagen i semifinalerna som stod för bottensiffrorna. Bayern München har så dåliga publiksiffror att klubben nästan borde skämmas.
#UWCL Quarts – Les deux meilleures affluences en France 17 840 : OL – Wolfsburg @GroupamaStadium 13 220 : PSG – Chelsea @StadeJeanBouin 6 822 : Slavia – Bayern 5 655 : LSK – Barcelona 5 563 : Barcelona – LSK 4 445 : Wolfsburg – OL 2 616 : Chelsea – PSG 1 040 : Bayern – Slavia
Förra helgen jublades det för övrigt igen i damfotbollsvärlden över just en hög publiksiffra. Efter succén i Madrid var det dags för en repris i Turin när Juventus fyllde sin arena (39 027 personer) till seriefinalen mot Fiorentina.
Magic day! Only one team could win but it’s fair to say it was a day with only winners. Proud to be a part of this historical day for Italian football. #womensfootballpic.twitter.com/XHbEUVn7cb
Juventus vann för övrigt seriefinalen med 1–0 efter segermål av Sofie Junge Pedersen. Varken Petronella Ekroth eller Stephanie Öhrström fick lämna bänken. Därmed var Juve loss med fyra poängs marginal i tabelltoppen.
Men i veckan föll Juventus överraskande borta mot Sassuolo med 2–1, vilket gör att Fiorentina återigen kan vara en poäng bakom vid seger i söndagens derby mot Florentia.
Det är förstås kul att internationella storklubbar ser att fylla sina herrlags arenor för dammatcher – och att man dessutom tar den där chansen. Men egentligen är inte de här båda matcherna i Madrid och Turin så mycket att jubla över.
Det handlar ju om seriefinaler med gratis entré och med klubbar med enorm supporterbas – vi snackar alltså om kul engångsföreteelser. Jag tror att exempelvis AIK eller Hammarby hade kunnat locka jättepublik till en damallsvensk seriefinal, om deras damlag spelat en sådan. Fast det beror ju tyvärr mer på att det är stora klubbar än på att det är stort intresse för damfotboll.
Personligen tycker jag att det är betydligt mycket större anledning att jubla över varenda hemmamatch som Portland Thorns spelar. Förra helgen drog laget 3420 betalande åskådare till en träningsmatch – det tycker faktiskt är en större bedrift än 39 027 fribiljetter på en seriefinal. Visst kostade biljetterna bara fem till nio dollar, men ändå – publiken betalade för att se en träningsmatch.
När jag ändå är i USA bör det uppmärksammas att Julia Spetsmark har inlett sin tid i USA på ett lysande sätt. Hon har gjort mål i alla sina tre matcher för North Carolina Courage.
Det spelas inte jättemånga spännande ligamatcher runt om i Europa den här helgen. Den mest spännande är Arsenals bortamatch mot svårspelade Birmingham i WSL i morgon. Kanske att skytteligaledaren Vivianne Miedema kan bjuda på ett sådant här mål då?
— Barclays Women's Super League (@BarclaysWSL) March 24, 2019
Det var senast mot Liverpool som Miedema snurrade upp försvaret så här. Det var Miedemas 20:e ligamål den här säsongen.
Helgens allra mest intressanta match är nog ändå cupsemifinalen mellan Bayern München och Wolfsburg 15.15 i morgon. Faktum är att det Wolfsburg som såg närmast ostoppbart ut i början av säsongen kan bli helt utan titel den här säsongen. Man är ute ur Champions Leauge, det är jämnt i ligatoppen och Bayern känns som knapp favorit i morgondagens semifinal.
Slutligen till Sverige och de 1,5 matcher jag såg i dag. I morse kände jag mig rätt säker på hur mitt damallsvenska tips skulle se ut. Nu är jag inte alls lika säker längre.
Jag tog en sväng längs med Västkusten och såg den första halvleken av Kungsbacka–Lidköping och 80 minuter av Göteborg–Kif Örebro. Inför var min tanke att placera Kungsbacka på fast mark, Göteborg i topp och Kif Örebro på nedflyttningsplats. Dessutom hade jag funderingar på att lyfta Vittsjö och sänka Linköping.
Dagens resultat gör att jag får fundera ett varv till.
Först såg jag alltså 45 blåsiga minuter på Inlag i Kungsbacka. Där såg KDFF ut precis som när jag såg dem i fjol. De var väldigt vassa och snabba när de kom förbi motståndarnas mittfält. Bakåt kändes laget däremot inte alls speciellt stabilt. Tvärtom tyckte jag att de spelade väldigt naivt och farligt i uppspelsfas.
När jag lämnade Inlag ledde i och för sig Kungsbacka med 4–2 (de vann med 5–2), men jag var ändå väldigt tveksam till lagets damallsvenska chanser.
Speciellt som jag fick höra den tråkiga nyheten att snabba forwarden Klara Andrup dragit korsbandet för två veckor sedan, vilket förstås är ett tungt avbräck. Den där veckan var för övrigt förödande för damallsvenska knän – då drog ju även Djurgårdenduon Kim Sundlöv och Sheila van den Bulk sina korsband.
Efter Kungsbacka åkte jag till Valhalla där jag på parkeringen hörde speakern ropa ut att Göteborg gjort 1–0. Från det att jag började se matchen gjorde däremot inte hemmalaget någon supporter glad. Bottentippade Kif Örebro vann nämligen hur rättvist som helst med 4–2.
I dag var Göteborg verkligen enormt långt ifrån något guldspel. Jag bytte några ord med tränare Marcus Lantz efteråt, och han var jättebesviken på sitt lags insats, som han beskrev som viljelös.
”Springer man inte vinner man inga matcher. I dag var Kif Örebro överlägset bättre än vi.”
Det var det lätt att hålla med om. Det var faktiskt länge sedan jag såg Göteborg ha ett så slarvigt och dåligt passningsspel, och verka så uppgivet. Egentligen var det bara inhopparen Karin Lundin som verkligen såg ut att vilja spela match i dag, hon sög åt sig bollarna på slutet och ordnade fram 2–3-reduceringen.
Noterbart var att Göteborg bara hade tre utespelare på bänken. Lantz kommenterade det så här:
”Vi är inte fler. Jag har försökt få bredda truppen, men så blev det inte.”
Han var som sagt otroligt besviken. Och mitt påstående om att jag kom till Valhalla med Göteborg som etta i mitt damallsvenska tips bemötte han så här:
”Du skall nog inte tippa oss i topp.”
Däremot var det betydligt mer positiva tongångar i Örebroledet. Efter två 4–0-smällar mot Djurgården och Eskilstuna i cupen i februari har Kif vunnit alla sina matcher i mars månad, bland annat 1–0 mot Eskilstuna och nu 4–2 mot Göteborg. Lagkapten Frida Abrahamsson förklarade förvandlingen så här:
”Vi hade inte alla våra utländska spelare på plats i cupen. Vi är vassare nu.”
Frida Abrahamsson
I dag var Örebro riktigt vasst. Framför allt var amerikanskorna Allison Steiner och Heather Williams sylvassa och stod för tre av målen. Det gick verkligen fort när Kif kontrade, vilket bör skrämma kommande motståndare. Frida Abrahamsson:
”Kan vi hålla ihop laget i försvaret vet vi att vi har snabba spelare framåt.”
Det visade laget på Valhalla. Kif Örebro såg riktigt spännande ut, vilket gör tabelltipset ännu svårare. Jag frågade lagkapten Abrahamsson var i tabellen man skall tippa Kif Örebro:
”Kommer vi på plats tio eller bättre är jag nöjd.”
I paus noterade jag att Linköping hade vunnit med 3–1 mot Vittsjö, vilket ytterligare ställde till det för mig och mitt tips.
I veckan har båda kvällstidningarna kommit med de bilagor där de tippar damallsvenskan och betygsätter alla spelare.
Kvällstidningarnas allsvenska bilagor 2019.
Jag noterar att Aftonbladet fortsätter med den betygsskala där femma är världsklass, vilket innebär att det betyget knappt används. I år är det bara Nilla Fischer som får en femma av tidningen. Noterbart är att Lieke Martens bara fick en fyra i Aftonbladets bilaga 2017, hon som några månader senare utnämndes till världens bästa spelare säsongen 2016/17 av Fifa.
Det är alltså höga krav för att få en femma av Aftonbladet… Fjolårets skytteligatvåa Anna Anvegård får exempelvis bara en trea.
I Expressen är femman landslagsklass, vilket innebär att drygt 20 spelare – inklusive Anvegård – kvitterar ut högsta betyg. Det handlar förstås huvudsakligen om just landslagsspelare i olika nationer. En som sticker ut bland femmorna är Kristianstads Therese Ivarsson, som ju aldrig varit med i landslaget.
Dags att sätta punkt för det här inlägget. Jag gör det genom att lägga upp alla bilderna på F17/02-landslaget i mosaikform.
Härom dagen satt jag och tänkte på att det hade varit total stiltje inom damallsvenskans silly season under en rätt lång period.
Men i går gick först Djurgården ut med två nyförvärv, Alexandra Lindberg och Stephanie Malherbe. Och i dag släppte Rosengård en liten bomb.
Malmöklubben värvar hem Jessica Samuelsson från Arsenal. Ytterbacken har skrivit på ett fyraårskontrakt. Hon lämnar Londonklubben mitt i guldspurten för att få ökad speltid.
Personligen trodde jag inte att Samuelsson, som den östgöte hon är, skulle leta sig till Rosengård. Och det verkar hon inte trott själv heller:
”Om jag ska vara ärlig trodde jag aldrig att jag skulle spela för Rosengård, de har alltid varit de absolut största konkurrenterna när jag spelat i Sverige och Linköping FC. Men efter att ha pratat med Jonas och fått mer insikt i hans ledarskap och om klubben överlag kändes det som ett självklart val. Hans spelfilosofi passar mig och han och klubben har höga ambitioner”
Värvningen av Samuelsson är en kraftdemonstration från Rosengård, ett tecken på att Malmöklubben inte tänker ge sig utan kamp i årets damallsvenska.
Chelsea skaffade sig ett bra grepp om en semifinalplats i Champions League via 2–0-seger i svenskmötet med PSG under torsdagskvällen. Jag hann inte se matchen, utan har bara sett de båda målen på det här klippet:
Det jag hann se var laguppställningarna, där Chelseas coach Emma Hayes överraskade mig ganska rejält. Valet av Ann-Katrin Berger framför Hedvig Lindahl i målet var långt ifrån den största skrällen – även om jag trott hårt på att svenskan skulle stå. Hayes satte nämligen också både Ramona Bachmann och Fran Kirby på bänken från start. Kirby är ju att beteckna som Chelseas allra största stjärna.
De båda sistnämnda byttes in med drygt 30 minuter kvar, och kom att spela huvudroller i matchen. Kirby hade ju nämligen assisten till båda målen, och Bachmann hade andraassist till det hyperviktiga 2–0-målet.
På svenskfronten spelade Magdalena Eriksson och Jonna Andersson hela matchen för Chelsea och Emma Berglund för PSG. Däremot blev Lindahl, Hanna Glas och Annahita Zamanian kvar på bänken matchen ut. Noterbart att Berglund tycks ha tagit en ordinarie plats i PSG:s backlinje medan landslagsspelare Glas bara startat en enda match efter årsskiftet.
Noterbart också att Formiga, som fyllde 41 den 3 mars, spelade hela matchen som lagkapten i PSG och därmed blev den äldsta spelare som spelat en Champions Leaguekvartsfinal.
2–0 är ett utmärkt resultat i hemmamatcher i europeiska cuper, ett resultat som ger Chelsea en jättechans till avancemang. Inför dubbelmötet hade jag 51–49 i PSG-favör. Nu är det 70–30 till de engelska mästarinnorna.
Utanför Europas yttre gränser var det premiär i japanska Nadeshiko League under torsdagen. Där har Tokyo Verdys damsektion, som ju sedan flera år tillbaka går under namnet NTV Beleza, tagit hem guldet de tre senaste åren. NTV Beleza går även in i årets säsong som jättefavoriter, och man vann också premiären mot JEF United med 3–1.
Det är lite svårt att bedöma nivån på NTV Beleza, men att det är en klubb som borde nämnas bland världens bästa känns ganska klart. I Japans 23 spelare stora landslagstrupp till landskamperna mot Frankrike och Tyskland den 4 och 9 april ingår hela tio Belezaspelare.
Det handlar om målvakten Ayaka Yamashita, backen Risa Shimizu, mittfältarna Yuka Momiki, Yui Hasegawa, Narumi Miura och Asato Miyagawa samt forwardsen Rikako Kobayashi, Riko Ueki, Hinata Miyasawa och Jun Endo.
I Belezas trupp finns dessutom en rutinerad trio i form av världsmästarna Azusa Iwashimizu och Mizuho Sakaguchi samt VM-finalisten Saori Ariyoshi. Ariyoshi var för övrigt med i Japans landslagstrupp till She Believes cup i mars, men är alltså inte uttagen till matcherna i aprilfönstret.
Tillbaka till Europa. I helgen tänkte jag kolla in F17/02-landslagets EM-kvalmatch mot Polen, som spelas 16.30 på lördagen på Borås Arena. Den matchen skall även sändas på förbundets hemsida, http://www.svenskfotboll.se.
Tittar vi på vad som händer utanför Sveriges gränser så spelas den mest spännande matchen i Italien. Där är det seriefinal mellan Juventus och Fiorentina klockan 15.00 på söndag. Petronella Ekroth:s svartvitrandiga lag leder med en poäng före Stephanie Öhrström:s lila inför avspark.
Även i Spanien spelas en intressant match. Där skall nämligen serieledande Atletico Madrid till Valencia för att möta tabelltrean Levante. Det är helt klart en av de allra svåraste bortamatcherna i Liga Iberdrola.
I England och Frankrike spelas bara hängmatcher den här helgen. Men i Tyskland är det full omgång. Där är det matchen Frankfurt–Bayern München som sänds på DFB-tv. Den har avspark 15.00 på söndag.
Noterbart här är alltså att medan Wolfsburg har match i helgen så vilar Lyon fram mot lagens kvartsfinalretur på onsdag.
Slutligen är det premiär för den norska toppserien under lördagen. De fem senaste årens mästarlag LSK Kvinner FK är förstås stora favoriter att vinna ännu en titel. De inleder seriespelet med hemmamatch mot Kolbotn.
Klockan har med råge passerat midnatt efter en lång arbetsdag som bland annat innehållit ett besök på F17/02-landslagets träningsmatch mot Elfsborgs P15-lag – förlust med 7–0 för tjejerna.
Jag har inte haft så mycket tid att kolla in kvällens kvartsfinaler i Champions League. Men den halvtimme där jag kunde kolla lite grand var den sista i mötet Slavia Prag–Bayern München. Det var en match som slutade med dansande tjeckiska spelare framför 6822 glada hemmaåskådare.
För 1–1 var ju som en seger för Slavia. I mitt tips av matchen skrev jag att det mesta talade för att Bayern skulle avgöra dubbelmötet redan i första matchen. Så blev det alltså inte. Däremot gjorde Fridolina Rolfö mål. Hon byttes in i minut 60, och gjorde mål på sin första bolltouch.
Rolfö var för övrigt lysande under den halvtimme hon spelade – vilket var precis den jag kunde slötitta på. Hon var inblandad i det mesta konstruktiva som Bayern hade i matchens slutskede.
Även om det var Slavia som jublade efteråt var 1–1 ett helt ok resultat för Bayern. Det innebär att tyskorna går vidare vid seger på hemmaplan. Eller vid 0–0. Ändå är det förstås en stor bedrift av Slavia att klara oavgjort mot den tyska storklubben. Det ger även viss upprättelse åt Rosengård som ju åkte ut mot tjeckiskorna (2–3 och 0–0) i höstas.
Noterbart är att Slavias lag består av huvudsakligen inhemska spelare. Ett par utländska har man dock, bland annat den före detta Kvarnsvedenspelaren Melisa Hasanbegovic.
Slavia–Bayern lever alltså in i returen. Den känslan har man inte kring Barcelona–LSK Kvinner. Där var det spanskt 3–0 och i praktiken avgjort redan efter 36 minuter. Just 3–0 är det resultat Barca fick med sig till returen i Lilleström.
LSK:s Guro Reiten pratar om att både fart och bolltempo var en chock för norskorna.
– Jeg fikk sjokk. Slik beskriver Guro Reiten møtet med Barcelona, som endte med 0-3-tap i den første kvartfinalen i Champions League. pic.twitter.com/oM800nxlSg
Toni Duggan gjorde både 1–0 och 2–0 – det andra målet var helt klart ett litet mästerverk i form av en yttersidesskarv på volley.
Slutligen till onsdagskvällens toppmatch i Lyon. Där gjorde Nilla Fischer ett reduceringsmål som kan visa sig otroligt viktigt för Wolfsburg.
Inför 17 840 åskådare var det Lyon som startade bäst. Eugenie Le Sommer gav hemmalaget ledningen i elfte minuten när hon snabbade upp en dålig bakåtpassning från Claudia Neto. Och redan sju minuter senare kom 2–0. Där glömde Wolfsburg konstigt nog bort att man måste ha markering på Wendie Renard vid fasta situationer.
Den nickstarka mittbacken fick nämligen både ta fart och hopp upp helt ohotad. Med sådana förutsättningar finns det knappt någon i världen som vinner dueller mot Renard.
Men i den andra halvleken kom Fischers 2–1-mål – ett mål som ger liv åt dubbelmötet. Nu avancerar ju faktiskt Wolfsburg på 1–0, vilket inte borde vara ett omöjligt resultat.
OBS. Inlägget uppdaterat med länkar till Slavia–Bayern och Barca–LSK. Aftonbladet visar Lyon–Wolfsburg för pluskunder. Chelsea visar torsdagens match i sin app.
I kväll spelas tre av de fyra första kvartsfinalerna i Champions League. Den fjärde går i morgon. Fokus är självklart riktat mot Frankrike och Lyon, där de regerande mästarinnorna tar mot fjolårets finalmotståndare Wolfsburg.
Här är en liten guide till de fyra kvartsfinalerna. Notera att oddsen handlar om avancemang till semifinal, inte om de första matcherna. Samt att jag kommer att uppdatera inlägget när jag hittar sändningar:
18.30: Slavia Prag–Bayern München
Odds: 5–95
Tv/Stream: Visas här:
Kommentar: Slavia stod för en för svensk del väldigt tråkig jätteskräll i höstas genom att helt rättvist slå ut FC Rosengård.
Fast nu har det tjeckiska storlaget skrällt klart. Slavia är bara tvåa i en den tjeckiska ligan och åkte på en blytung smäll i fredags då man föll med 2–0 i seriefinalen mot Sparta Prag.
Bayern München däremot kommer till Prag med superform. Laget har inte förlorat sedan stjärnsmällen (0–6) mot Wolfsburg i mitten av september. Och man har nu elva raka segrar. Det mesta talar för att Bayern avgör det här dubbelmötet redan i dag. Kanske efter mål av Fridolina Rolfö?
19.00: Barcelona–LSK Kvinner
Odds: 90–10
Tv/Stream: Visas här:
Kommentar: Det mesta talar för Barca här. Inte minst att det katalanska storlaget är mitt inne i säsong, det är inte norska LSK. Även om LSK har starka spelare i bland annat Guro Reiten, Ingrid Syrstad Engen, Elise Thorsnes och Emilie Haavi vimlar det av stjärnor i Barcelona.
Barca lär dessutom komma med gott självförtroende efter att ha vunnit den spanska seriefinalen inför drygt 60 000 åskådare i helgen. Även i kväll ser det ut att bli en fin publiksiffra – även om den är i en annan division än den Atletico Madrid fick till. Även Barcelona bjuder nämligen på entrén.
5,000 tickets have so far been snapped up for the Barça-LSK Kvinner UWCL match. If you're going to the game, you have to collect tickets from the main ticket office at Camp Nou. They are free. Or you can buy online with a small service charge. https://t.co/UwktXBRW46#UWCLhttps://t.co/Wut6TCIWin
Det som kan tala för en norsk skräll är att Barca får klara sig utan formstarka Asisat Oshoala som ju sträckte sig efter att ha avgjort seriefinalen.
20.45: Lyon–Wolfsburg
Odds: 60–40
Tv/Stream: Aftonbladet sänder för pluskunder.
Kommentar: Det är en fördel att få avsluta europeiska cupmatcher på hemmaplan. Det känns dock som den enda fördel Wolfsburg har inför det här supermötet.
I höstas trodde jag möjligen att vi var på gång att få se ett tronskifte i europeisk klubbfotboll. Wolfsburg ångade fram i en makalös takt i Frauen-Bundesliga, medan Lyon inte kändes lika överlägset i franska D1 Feminine som tidigare.
Och då hade det ju varit hyfsat jämnt mellan lagen förra våren. Fjolårets Champions Leaguefinal var ju en nagelbitare, även om Lyon till slut vann med 4–1. Det krävdes ju förlängning – och ett superinhopp av Shanice van de Sanden för fransk seger.
Men till den här kvartsfinalen är det återigen Lyon som kommer med superform. Laget har inte förlorat sedan mötet med North Carolina Courage i juli. Man har 29 raka matcher utan förlust och tolv raka segrar. Och man släpper bara in mål i snitt i var femte match.
Wolfsburg däremot har hackat lite i vinter. Man har släppt in Bayern München i guldstriden och Nilla Fischer:s lag känns inte alls lika ostoppbart som i början av höstsäsongen.
Kanske kan just det att laget för en gångs skull får slå ur underläge vara det som talar mest för Wolfsburg? Men mitt tips är ändå klart: Lyon tar det här dubbelmötet, även om jag tror att det kan bli tajt. I jämna matcher har det hänt att fransyskornas spel har låst sig.
Torsdag 20.05: Chelsea–PSG
Odds: 49–51
Tv/Stream: Matchen sänds i Chelseas app. Den går att finna här.
Kommentar: Mötet mellan de båda svensklagen är på förhand den klart mest svårtippade kvartsfinalen. Båda lagen har till synes haft god form den senaste tiden. Chelsea säkrade i helgen en plats i FA-cupfinalen, vilket gör att man kan rädda en halvdan säsongen även utan avancemang till semifinal i Champions League.
PSG gör en kanonsäsong, och har ännu kvar hoppet om det franska ligaguldet. Seger borta mot Lyon i seriefinalen den 13 april och Parislaget har greppet om pokalen. Jag tror att PSG, inte minst i kraft av hemmaplan i returen, tar sig vidare till semifinal. Men det är mer magkänsla än ett supersäkert tips. För det här mötet känns som sagt klart mest svårtippat av alla kvartsfinalerna. Om Hedvig Lindahl (för jag tror att hon kommer att stå) har två bra dagar blir det Chelsea som spelar semifinal mot vinnarna av Lyon och Wolfsburg.
Förbundskapten Peter Gerhardsson har just presenterat sin trupp till landskamperna mot Tyskland och Österrike i april.
Han sa på presskonferensen att han kollar på två–fyra spelare på varje position. Ändå väljer han att nästan ta ut samma trupp som han gjorde till Algarve cup.
Jennifer Falk
Det är bara två ändringar. Dels kommer Jennifer Falk in i truppen istället för Cajsa Andersson. Dels kommer Fridolina Rolfö in i stället för Sandra Adolfsson.
Jag trodde möjligen att Hanna Folkesson satt löst eftersom hon inte fick starta någon match i Portugal. Men hon är med bland de 24 spelarna i truppen. Känslan är ju alltmer att Gerhardsson håller på att sätta sin VM-trupp. Alltså att det inte är speciellt många lediga platser.
Vid genomgången av truppen stannade Gerhardsson upp lite extra vid Jennifer Falk, som han beskrev som en modern målvakt som jobbar långt ute och hjälper sin backlinjen.
Han stannade även vid Nathalie Björn, som står uppsatt som back, men som spelade balanserande innermittfältare senast.
”Det såg klart intressant ut. Hon är användbar på många positioner. En skön sak med henne var att hon direkt sa att ‘Jag vill ta en straff.'”
Den tredje spelaren Gerhardsson stannade upp vid var Rolfö. Där konstaterade han att hon ser ut att ha en oerhört bra form. Han konstaterade också att landslagsledningen har en bra dialog med Bayern Münchens tränare, de har ju ett gemensamt intresse av att Rolfö är bra.
Det kom en fråga om vad som gör henne så viktig för landslaget. Svaret blev att hon utöver fart och speluppfattning har en förmåga att ta sig förbi sin motståndare, något hon har gemensamt med Madelen Janogy – som återigen är med i truppen.
”Vi behöver sådana spelare.”
Gerhardsson fick sedan frågor om flera spelare som inte är med. Han berättade att han hade kontakt med Emma Berglund i går, och skall titta på henne i London mot Chelsea på torsdag.
”Det är en stor konkurrenssituation på mittbackssidan. Emma är en spelare som är med och konkurrerar om en VM-plats. Men bedömningen är att jag har fem innerbackar som är före just nu.”
Känslan var att Jessica Samuelsson står längre fram i kön än Berglund. Även henne skall Gerhardsson träffa på torsdag. Han sa att Arsenalbacken ju får anses vara fysiskt klar i och med hennes korta inhopp i förra veckan. Samt att hon inte är borträknad när det gäller VM-truppen.
”Hon var inte aktuell för den här samlingen, men kan vara aktuell inför VM. Det är en etablerad spelare – hoppas hon får speltid och kan vara frisk och hel.”
Det togs även ut en U23-trupp till en turnering i La Manga mot USA, Italien och England. Där var det ett namn som överraskade mig, Emma Westin från Boo FF eller University of California Berkeley. Hon har varit med i juniorlandslagen, men har inga större meriter på seniornivå.
I U23-truppen finns även Göteborgs Rebecka Blomqvist. Henne fick Gerhardsson också en fråga om.
”En jättebra spelare. Jag tror utvecklingsmässigt att det är viktigt för henne att få spela landskamper som de tre kommande i U23.”
Sedan kom han in på forwardskonkurrens, och tog även upp Pauline Hammarlund och Julia Spetsmark. Han sa också att han uppfattade Hammarlund som bättre än Blomqvist i Göteborgs cupsemifinal.
Det blir cupfinal mellan Göteborg och Kristianstad den 1 maj. Det hade jag inte tippat inför vårens gruppspel, även om det inte heller kändes jättelångsökt. För det är ju ändå tvåan och fyran i fjolårets damallsvenska som gått hela vägen.
Göteborg vann som väntat mot Djurgården. Men det blev betydligt mycket jämnare än jag hade trott. Det var ju först 35 sekunder in på förlängningens övertid som Julia Zigiotti Olme avgjorde till 2–1.
Den officiella statistiken säger 15–1 i avslut på mål och 12–0 i hörnor. Det där bekräftar att Göteborg var rimliga vinnare. Samtidigt tycker jag nog att siffrorna är lite missvisande. Dels för att Djurgården aldrig kändes ofarligt. Jag såg dessutom ytterligare några Djurgårdsavslut – bland annat var Mia Jalkerud frispelad i första förlängningskvarten. Dels för att Djurgården länge hade ganska god kontroll i defensiven.
Gästerna satte nämligen en hög och fin press från start och störde Göteborgs spel rätt rejält i den första halvleken. Det var också genom bra press som gästerna tog ledningen. Olivia Schough stod för ett högklassigt agerande när hon snodde bollen från Taylor Leach och sedan skar in framför Göteborgsbacken och placerade in bollen i krysset.
Ju längre matchen led, desto oftare hittade Göteborg genom Djurgårdens press. Jag har skrivit det förr, men gör det igen – Göteborg spelar verkligen en väldigt fin fotboll. Det handlar om precis den typ av fotboll jag gillar bäst. Det är ett spel som bygger på en bra passningskvalitet, och på passningar på spelare som kommer med fart. Anfallen innehåller ofta uppspel, tillbakaspel, utspel på kanterna, inlägg/inspel och avslut. Jag kan faktiskt inte minnas när jag tidigare sett ett svenskt klubblag spela en så fin fotboll i match efter match.
Tittar vi på spelarkritik måste väl Göteborgs nyförvärv Vilde Böe Risa vara damallsvenskans mest spelskickliga innermittfältare? Norskan har kanske inte Caroline Seger:s fantastiska bollkontroll, men Böe Risa är flera nivåer vassare när det gäller att slå öppnande passningar framåt. Medan Seger oftast söker passningar i sidled eller bakåt letar Böe Risa alltid först efter offensiva alternativ.
För att kunna spela den typen av fotboll som Göteborg gör måste man ha forwards med fin bolltouch. Det har man framför allt i Rebecka Blomqvist, som trots relativ litenhet är en utmärkt bollmottagare. Dessutom är hon väldigt bra på att hitta framför allt Julia Zigiotti Olme med tillbakaspel.
Men även Pauline Hammarlund känns bättre i år i passningsspelet än hon gjort tidigare. Jag har förr tyckt att hon varit ganska slarvig i tillbakaspelen. Det tycker jag inte hittills i år.
Och bakom de båda forwardarna har Zigiotti fått en roll som passar henne som handen i handsken. Hon är alltid på plats för att ta emot tillbakaspelen. Och hon är bra på att vända spelet.
I Djurgården måste man ju bara nämna målvakten Jennifer Pelley. Hon stod för en fullständigt makalöst bra insats. Jag tidigare i vinter noterat att flera klubbar i år har två högklassiga målvakter – bland annat Göteborg, Rosengård, Vittsjö och Växjö. Men Pelley visade att även Djurgården skall inkluderas i gruppen med två högklassiga målvakter. För egentligen såg jag inga svagheter hos amerikanskan den här dagen. Bara styrkor.
Den andra semifinalen spelades i snöfall i Piteå. Där hade jag tippat att det skulle bli jämnt, men att Piteå skulle vinna. Det blev jämnt, men det var Kristianstad som drog längsta strået.
Matchen slutade 1–2 i mål. Men hemmalaget hade 8–3 i avslut och 10–0 i hörnor. Dessutom hade Piteå tre bollar i insidan av målramen, och min räkning av heta målchanser vanns av hemmalaget med 8–5.
Medan Göteborg–Djurgården var en match som kännetecknades av fin passningsfotboll var matchen i Piteå drygt 90 minuters stenhård kamp mellan två fysiskt skickliga lag. Båda lagen var föredömligt tajta under hela matchen. Piteå hade mest boll och förde spelet, medan Kristianstad i första hand låg på kontring.
Det var en typ av match som är kul att uppleva på plats eftersom det smäller och ofta är många känslor inblandat. På TV tycker jag däremot inte att kamp är lika njutbart. Men spännande var det.
Tittar man på de båda lagen så såg Piteå ut ungefär som i fjol. Även då hade de svårt mot just Kristianstad, sannolikt eftersom Kristianstad har många nickstarka spelare, vilket gör att Piteå inte får lika bra betalt på sina fasta situationer som mot många andra lag.
Kristianstad känns däremot en klass bättre än man var under fjolåret. Laget ser stabilt ut i defensiven. Anna Welin adderar spelskicklighet till mittfältet, och anfallsparet Evelina Duljan och Svava Ros Gudmundsdottir ser riktigt spännande ut. I fjol hade Kristianstad problem med den offensiva spetsen. Laget kändes ofta rätt uddlöst. Nu kändes KDFF däremot hela tiden farligt, det trots att fjolårets bästa målskytt Amanda Edgren inte var med.
Duljan är kvick i djupled och isländska Gudmundsdottir känns som en smart spelare. Hon hade för övrigt assisten till båda målen. Vid det andra visade hon styrka genom att vinna en närkamp mot Faith Ikidi nere vid vänster hörnflagga, och sedan bjuda Alice Nilsson på ett fint inspel. Dock skall det väl sägas att Nilssons avslut kanske inte borde ha blivit mål. Det var ingen regelrätt målvaktstavla, men sannolikt inte heller något ingripande som Cajsa Andersson kan ha varit speciellt nöjd med.
Thanks to you all for ur support and prayers 🙏road to Final 🙏💪good job girls we fight all the way pic.twitter.com/G3Cj3rhe8i
Kristianstad var däremot väldigt nöjt med att få spela cupfinal igen. Det gjorde laget senast 2014. Det är ytterligare två år sedan Göteborg senast var i final. Då vann göteborgskorna. KDFF har däremot aldrig tagit någon titel.
Det spelades även några träningsmatcher med damallsvenskt deltagande i helgen. Den mest intressanta vann Linköping med 1–0 mot Rosengård. De få rapporter jag läst från matchen antyder att Malmöklubben fortsatt har svårt att göra mål på sina målchanser – precis som det såg ut långa stunder i fjol. För LFC var det självklart skönt att få en seger direkt efter att laget förra helgen blev utspelat i Göteborg.
Växjö vann ett annat damallsvenskt möte med 2–1 hemma mot LB07, medan Kungsbacka föll med 4–0 mot norska Vålerenga och Kif Örebro vann med 3–0 mot Kvarnsveden. Eskilstuna var matchledigt i förra veckan, medan Vittsjö vann mot ett P15-lag med 1–0 i torsdags.
Utanför Sveriges gränser var fokus riktat mot Madrid under helgen. Där kom till slut 60 739 personer för att se toppmötet mellan Atletico Madrid och Barcelona – nytt världsrekord vad gäller publik på en seriematch i damfotboll.
Av det som synes och höres på det här klippet verkar inramningen har varit värdig en världsrekordpublik.
Barcelona vann alltså matchen med 2–0 och har nu återligen lite häng i tabelltoppen. Med sex omgångar kvar att spela leder Atletico nu med tre poäng och tre måls marginal. Det kan bli ett rysarslut i Spanien.
Matchvinnare i seriefinalen var Barcelonas Kinalån Asisat Oshoala. Nigerianskan har verkligen gjort jättesuccé sedan hon anlände till Katalonien. Men efter fem mål på fem matcher kan hon ha spelat klart. För i samband med en målchans i slutet av matchen sträckte hon sig. Det är en skada som inte bara sprider oro i Barcelonaledningen. Den lär garanterat även få Nigerias förbundskapten Thomas Dennerby att bli nervös. För Nigeria behöver verkligen Oshoala i VM.
I Tyskland fortsätter Fridolina Rolfö att visa god form. Hon gjorde ett mål och låg bakom ytterligare två när Bayern München vann med klara 5–0 mot Turbine Potsdam. På länkat klipp syns hur Rolfö snurrade upp Amanda Ilestedt innan Bayernspelaren gjorde sitt mål i den 68:e minuten. Fyra minuter senare byttes Rolfö ut. Ilestedt spelade däremot hela matchen.
Med sex omgångar kvar är Bayern på samma poäng som Wolfsburg i tabelltoppen. Nilla Fischer:s lag leder genom att man har tio plusmål bättre målskillnad. Fischer spelade för övrigt hela matchen när Wolfsburg vann med 3–2 borta mot Freiburg i helgen. På det länkade klippet med höjdpunkter noteras att skytteligaledaren Ewa Pajor gjorde ett snyggt mål när ett misslyckat inlägg blev till ett skott.
I England var det FA-cuphelg. I dag lottades semfinalerna till Reading–West Ham och Manchester City–Chelsea. Även om Reading är ett väldigt bra lag känns den andra semifinalen som den moraliska finalen. För övrigt möttes City och Chelsea just i semifinal även förra året.
I helgens kvartsfinaler behövde Reading ta till förlängning för att slå ut division II-laget Manchester United. Chelsea vann bara med 1–0 borta mot ett annat lag från andraligan, Durham. Magdalena Eriksson och Ali Riley var de enda två svenskorna som spelade för Chelsea. Båda var med i hela matchen. Segermålet gjorde sydkoreanska Ji So-yun i minut 28.
Slutligen till Frankrike där Emma Berglund äntligen är tillbaka fullt ut. För andra omgången i rad spelade hon nämligen 90 minuter för sitt PSG. Hon gjorde det när laget vann borta mot Dijon med 2–0. Det var dock ingen lätt seger. Det snygga ledningsmålet från Aminata Diallo kom först i 88:e minuten, och 2–0 på övertid. Hanna Glas satt kvar på bänken hela matchen, medan Annahita Zamanian byttes in i minut 90.
I tabelltoppen är PSG fortsatt tabelltvåa, två poäng bakom suveräna Lyon. Lyon vann med klara 7–1 borta mot tabelltrean Bordeaux. I den matchen gjorde Ada Stolsmo Hegerberg två mål, vilket innebär att hon nu är uppe i delad skytteligaledning med PSG:s Marie-Antoinette Katoto. Båda har gjort 18 mål.
På fjärde plats återfinns svensklaget Montpellier. De vann med 7–0 inför 235 åskådare i Metz i helgen. Glädjande där var att Sofia Jakobsson blev tvåmålsskytt. Hon gjorde både 2–0 och 3–0 på fina skott som dök riktigt läckert in under ribban. Det var hennes tredje och fjärde ligamål den här säsongen. Se målen i klippet nedan.
Jakobsson spelade från start och blev utbytt i minut 67. Tio minuter senare fick Marija Banusic komma in i spel. Lagkapten Linda Sembrant spelade alla 90 minuter.
I onsdags startade Fridolina Rolfö sin första match för året. Under torsdagen fick förbundskapten Peter Gerhardsson återigen goda nyheter. Då byttes nämligen Jessica Samuelsson in de sista fem minuterna när Arsenal vann med 4–0 mot Bristol i WSL.
Jessica Samuelsson
Frågan är hur mycket Samuelsson måste spela framöver för att vara VM-aktuell. Tittar man på hennes speltid i WSL stannade hon på 172 minuter förra säsongen. Och hon är bara uppe i 170 den här. Det har inte heller blivit speciellt många cupmatcher.
Sedan EM 2017 har Samuelsson alltså inte spelat speciellt många matcher. Och Gerhardsson måste bedöma huruvida en matchotränad Samuelsson är tillräckligt bra för en mästerskapstrupp.
I Arsenals segermatch gjorde Vivianne Miedema tre mål. Hon blev den tredje tremålsskytten i ligan under veckans omgång. Och hennes mål gjorde att Nikita Parris (18 mål) bara fick vara rekordhållare i WSL i en dag. Nu är det Miedema som med sina 19 mål den här säsongen har ligans målrekord. WSL är ju en ung liga, vilket gör att det är förhållandevis lätt att slå rekord.
— Barclays Women's Super League (@BarclaysWSL) March 14, 2019
Från Tyskland får vi på söndag 14.00 se Bayern München möta Turbine Potsdam på DFB-tv. Frågan är om vi får se Fridolina Rolfö. Det är ju Champions League på onsdag, och Bayernledningen kanske inte vågar spela den skadebenägna svenska i tre matcher på sju dagar så här tätt efter hennes comeback.
Apropå Bayern har en veteran förlängt sitt kontrakt i veckan, nämligen Simone Laudehr.
En annan Bayernveteran och tidigare VM-, EM- och OS-hjälte, Melanie Behringer, meddelade för några veckor sedan att hon är inne på sin sista vår som fotbollsspelare.
Varken Laudehr eller Behringer känns speciellt aktuella för att få vara med på VM till sommaren. Något som däremot kommer att vara med i Frankrike är videobedömningssystemet VAR. Det meddelade Fifa i dag.
CONFIRMED: The FIFA Council today ratified that Video Assistant Referees (VAR) WILL be used at the #FIFAWWC this summer in France. pic.twitter.com/qSX10wIGjL
Spelarna har efterfrågat VAR, och borde vara nöjda i dag. Jag är i alla fall nöjd med Fifas beslut, för det borde minska antalet ojämna och dåliga domslut.
Men VAR är inte helt okontroversiellt. Ganska många är kritiska till upplägget. En som inte jublade i dag är Aftonbladets Robert Laul.
När jag ändå är inne på VM så meddelades i går att det numera inte finns några fler biljetter till gruppspelsmatchen Sverige–USA. Kul med fullsatt i Le Havre.
🚨 TICKETING UPDATE 🚨 There are now no more tickets available for the Group F game @svenskfotboll vs @USWNT in Le Havre on 20 June 🇸🇪🇺🇸
Vågar vi även hoppas på utsålt i det svenska genrepet? Det spelas mot Sydkorea på Gamla Ullevi den 31 maj.
VM-genrep mot Sydkorea! ✔️ Damlandslaget spelar sista matchen inför VM på Gamla Ullevi i Göteborg, fredagen den 31 maj 18.45. Sydkorea står för motståndet! 🙌 pic.twitter.com/qpTbE4oBkP
Utsålt är det nästan i söndagens spanska toppmöte mellan Atletico Madrid och Barcelona. Eller. Tyvärr är utsålt fel ordval. För alla medlemmar i Atletico går in gratis. Och om jag uppfattat saken rätt kostar övriga biljetter 50 kronor.
Närmare 70 000 biljetter är nu utdelade/sålda. Det är förstås väldigt bra. Steg ett är att få folket till arenorna. Det jobbiga steget kommer sedan, och det är att även få folket att betala för att se på damfotboll.
Det är ju först när publiken är beredd att betala för sig som damfotbollen verkligen kan närma sig herrfotbollen även när det gäller ekonomi.
Lördagens och helgens svenska höjdare är förstås semifinalerna i svenska cupen. Göteborg tar emot Djurgården 12.00 och Piteå tar emot Kristianstad 14.45. Båda matcherna tv-sänds av Sportkanalen och streamas av Cmore.
Utgångsläget är att Göteborg är klar favorit i sin match, medan det är näst intill 50/50 i den andra. Fast trots att KDFF vann båda mötena med Piteå i fjol, och trots att mästarlaget inte har fått en enda värdemätare hittills i cupen, tippar jag hemmaseger. Men det känns ovisst, och det skulle kunna gå både till förlängning och straffar.
I övrigt under lördagen spelas det ett par rätt intressanta träningsmatcher. Då tänker jag i första hand på Linköping–Rosengård och Växjö–LB07.
Under onsdagen blev Wolfsburg och Freiburg klara för semifinal i tyska cupen. Både Nilla Fischer och Amanda Ilestedt spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 4–0 hemma mot Turbine Potsdam i den ena kvartsfinalen.
I England hette onsdagens två stora spelare Fran Kirby och Nikita Parris. Kirby stod för tre av målen när Chelsea bortavann med klara 4–0 i ligan mot Liverpool. Och Parris gjorde ett äkta hattrick i den första halvleken när Manchester City vann med 4–3 borta mot Reading.
City leder nu den rejält haltande tabellen med fem poäng före Arsenal och sex före Chelsea. Dock har den rödvita Londonklubben tre matcher färre spelade än de båda toppkonkurrenterna. Arsenal spelar två av de matcherna mot Bristol City under torsdagskvällen och på söndag mot Liverpool.
För Chelsea spelade för övrigt Magdalena Eriksson hela matchen, medan Jonna Andersson blev utbytt i minut 73.
I Spanien vann Atletico Madrid derbyt mot Rayo med 3–0. Därmed har Atletico sex poängs serieledning inför helgens upphaussade seriefinal mot Barcelona. Det återstår sju omgångar av den spanska ligan.
Så till svenska nyheter. Dagens tråkigaste nyhet var förstås att Eskilstunas Tia Hälinen missar hela vårsäsongen till följd av en fraktur eller spricka på yttre skenbenet. Hon drog på sig skadan i helgens cupmatch mot Djurgården.
En nyhet med svensk koppling är att fjolårets LFC-forward Natasha Dowie i år kommer att spela i norska toppserien och Vålerenga.
Under onsdagen snubblade jag över ett resultat från en träningsmatch som spelades den 2 mars, alltså under Algarve cup. Då vann Kungsbacka mot LB07 med 4–0. Även om det är gamla nyheter är det ändå ett högst intressant resultat inför den damallsvenska där de aktuella lagen förväntas slåss i botten.
Onsdagens största svenska damfotbollsnyheter kommer nog ändå från min hemstad, Borås. Där hände det nämligen grejer under kvällen. Först klubbade IF Elfsborgs årsmöte att den herrallsvenska klubben startar damlag, man gör det nästa år från botten – från division IV. Klubben säger dock att målet är att snabbt avancera i seriesystemet.
Det finns en gruppering som under en tid verkat för en elitsatsning i Borås, Föreningen Damfotboll Elit Borås. De hade föreslagit att Elfsborg skulle starta från division I, men blev nedröstade på årsmötet. Bara någon timme efteråt gick den grupperingen ut med ett pressmeddelande där man skrev att man inte anser att Elfsborg gör en seriös elitsatsning.
Föreningen Damfotboll Elit Borås meddelade samtidigt att de jobbar med målsättningen att själva dra igång en elitsatsning i division I 2020.
Det händer saker i Damfotbollsborås i dag. Först beslutade #Elfsborg sig för att starta lag i fyran. Sedan meddelade Föreningen Damfotboll Elit Borås att de har som mål att genomföra en division I-satsning. https://t.co/71deeVvXOj
