Så här blir OS-truppen

I går tog Thomas Dennerby ut 22 spelare till trenationsturneringen mot USA och Japan. Det blev som väntat inga skrällar. Och de uttagna är förstås de 22 spelare som förbundskaptenen har tänkt att ta med sig till OS.

För utöver de 18 anmälda spelarna skall man ju ta med sig fyra reserver, som inte officiellt ingår i truppen, men som skall vara på plats för att hoppa in vid skador.
Den typen av reserv som Göteborgs Christen Press är hos USA. Till skillnad från Dennerby har ju USA:s förbundskapten Pia Sundhage redan offentliggjort sin trupp.

Men som sagt, Dennerby har ju nu gjort klart vilka 22 spelare han väljer mellan. Och kan bara Johanna Almgren ge ett hyfsat formbesked de här kommande veckorna så kommer truppen att se ut så här:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Annica Svensson
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Linda Sembrant
7) Emma Berglund
8) Malin Levenstad

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Marie Hammarström
13) Johanna Almgren
14) Antonia Göransson
15) Sofia Jakobsson
16) Kosovare Asllani

Forwards
17) Lotta Schelin
18) Madelaine Edlund

Reserver blir: Kristin Hammarström, Lina Nilsson, Susanne Moberg och Jessica Landström.

Jag har ju tidigare ifrågasatt uttagningen av Edlund. Det man förutom det kan ha synpunkter på är att det inte är någon forward bland reserverna. Samt att inte formstarka spelare som Lisa Ek eller Sofie Andersson ens fått chansen att visa upp sig. Men som en annan bloggare konstaterade fanns de sannolikt inte med i den stora bruttotrupp som man var tvungen att lämna in i vintras. Och därmed kunde Dennerby inte ta med dem ens om han varit sugen på det.

Sista truppen innan OS – får Johanna Almgren chansen?

I morgon tar Thomas Dennerby ut truppen till trenationsturneringen mot USA och Japan.

Det är sista truppen innan de 18 OS-spelarna skall presenteras den 27 juni. Alltså kan vi i morgon få indikationer på hur det svenska OS-laget kan komma att se ut. Fast räkna inte med några skrällar typ Lisa Ek eller Sofie Andersson.
För jag antar att nämnd duo inte finns med på den lista över tänkbara OS-spelare som skulle lämnas in i vintras. Och alltså är de inte heller aktuella för landslaget innan spelen.

Mest intressant på förhand är väl om Göteborgs Johanna Almgren kommer med, eller inte. Hon har ju inte spelat någon hel match sedan första Champions League-kvartsfinalen borta mot Arsenal i mars. Men hon var i grym form i våras, och jag tyckte att jag såg positiva tendenser även i gårdagens match i Malmö – där Almgren spelade 84 minuter.
Personligen tycker jag att hon borde finnas med i truppen. Och jag tror att Dennerby väljer att ge henne en ärlig chans att få visa upp sig en gång till innan mästerskapet.

Annars är väl frågan om vem som blir andremålvakt mest intressant rent truppmässigt. I övrigt börjar uttagningen kännas ganska klar. Men i målvaktsfrågan får vi sannolikt inget svar i den här truppen. För jag räknar med att Dennerby tar ut tre målvakter i en drygt 20 spelare stor trupp – och låter vissa frågor förbli obesvarade fram den 27 juni.

Är Edlund en OS-spelare?

I morgon spelar landslaget borta mot Skottland i en riktigt viktig landskamp i OS-förberedelserna.

Om den går att se på tv, eller via stream?
Nej, inte vad jag har uppfattat.

Och jag är inte ett dugg förvånad över det. För Svenska Fotbollförbundet har ju som bekant inget som helst intresse av att marknadsföra sina damer.

Jag har flera gånger tidigare framfört kritik i frågan, och orkar inte upprepa mina argument ännu en gång. Men vill du trots allt läsa all min kritik mot förbundets hantering av sitt damlandslag är här ett potpurri av länkar:

* Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?
* Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen
* Blir det megafiasko i Malmö?
* Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden
* Kapten Seger sågar sitt eget förbund
* Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Jag tänkte i stället rikta in mig på de sportsliga frågorna. Valet av mittbackar är väl egentligen den mest intressanta, men jag tänkte hoppa över den i dag, och i stället diskutera forwards.

Jag har i dagarna varit inblandad i en liten debatt på twitter om just forwardsfrågan. Det är väl främst om Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson borde testas eller inte som har diskuterats. Och som bekant tycker jag att hon är väl värd en chans.
I botten av det här inlägget har jag förklarat varför.

Till Skottlandskampen är till slut sex forwards uttagna, nämligen Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Madelaine Edlund, Kosovare Asllani, Susanne Moberg och Jessica Landström.
Som det ser ut nu kommer de tre först nämnda samt en av Asllani eller Johanna Almgren att få plats i OS-truppen.

Det jag inte kan förstå är Madelaine Edlunds givna OS-plats. Hon har gjort ett mål på 30 A-landskamper. Och Edlund är en forward som förbundskapten Thomas Dennerby under VM ifjol framhöll för sina defensiva egenskaper.
Jag har snart varit tränare under 20 år, och aldrig känt behov av att byta in en defensiv forward. Aldrig.

Däremot vill man gärna ha så många tänkbara matchvinnare som möjligt att tillgå i jämna kamper. Eller måltjuvar att kasta in när man jagar kvittering.
Edlund spelar i Tyresö, och har gjort tre mål hittills i damallsvenskan. Alla tre har i princip helt och hållet varit signerade Marta. Edlund har inte behövt göra så mycket. Se själv de två målen mot Jitex – där det andra till och med kan vara ett självmål – och det mot KDFF.

Edlund har inte lyckats göra ett enda mål på egen hand i ett stjärnspäckat topplag. Det imponerar inte på mig.

I den omtalade twitterdiskussionen framfördes synpunkterna att spelare som Lisa Ek och Sofie Andersson säkert kommer att få chansen i landslaget efter OS. Och att Dennerby gör rätt i att spela säkra kort i nuläget.

Jag vet hur man bygger lag, och håller tveklöst med om att stommen i truppen måste bestå av säkra, sedan länge inspelade kort. Men de sista platserna kan man ha råd att ge till jokrar. Spelare med exceptionell toppform, som kan avgöra matcher.
Sofie Andersson känns som en sådan. Det gör inte Madde Edlund.

Seger i toppmötet – nu är Göransson nära ligatiteln

Antonia Göransson spelade hela matchen när Turbine Potsdam vann med 2–0 i toppmötet borta mot FCR 2001 Duisburg.

Patricia Hanebeck gjorde båda målen när Potsdam tog ett stort steg mot ligatiteln. Det var två fina skott, ett med vänsterfoten och ett med högerfoten. Vinner laget hemma mot bottenlaget Lokomotiv Leipzig i sista omgången är guldet klart.
Två andra Sverigebekantingar spelade också hela matchen för Potsdam, nämligen Margret Lara Vidarsdottir och Alex Singer.

I det andra toppmötet vann VfL Wolfsburg hemma mot FFC Frankfurt med 1–0. Målet gjorde Lena Goessling på straff. Sara Thunebro spelade hela matchen för Frankfurt, som i och med förlusten är helt borta från höstens Champions League. Storsatsande Frankfurt kan se tillbaka på en fiaskosäsong. Man har varit nära, men förlorat de avgörande matcherna. Finaler i Champions Leaue och DfB-pokal och trea eller fyra i ligan.

De båda tyska platserna i Champions League tar nu Potsdam och Wolfsburg. Potsdam leder med en poäng inför den avgörande omgången som spelas måndagen den 28 maj, alltså annandag pingst.

I damallsvenskan vann Vittsjö säkert med 4–1 mot Djurgården i dagens tidiga match. Och Sofie Andersson gjorde återigen mål. Därmed känns det som att Vittsjö redan kan börja planera för damallsvenskan även 2013. Djurgården får hoppas att lagen framför i tabellen fortsätter att spela oavgjort så att inte glappet uppåt växer. För i nästa omgång väntar Tyresö, och där lär det inte bli några poäng.

Levenstad och Kosse i truppen, Landström kan glömma OS

Thomas Dennerby har nyss presenterat truppen till träningslandskampen mot Skottland. Han tar med hela 20 spelare, varav sju backar. Men så många svar ges inte genom att bara granska truppen.

På målvaktssidan är det som väntat Hedvig Lindahl och Sofia Lundgren som har Dennerbys förtroende. Kristin Hammarström har knäproblem och står över. Det är ju ett bra sätt att slippa peta henne.

Bland backarna får Lina Nilsson lite oväntat en ny chans i truppen. Och Malin Levenstad tillkommer mot senast. Eller ja, hon kom ju in som reserv till Kanadamatchen. Men nu är Malmös mittback med från början. Och hon bör ha en väldigt bra chans att komma med till OS, om Dennerby står fast vid linjen att köra två ytter- och fyra innerbackar.
Övriga tre mittbackar i Skottlandstruppen är som väntat Stina Segerström, Emma Berglund och Linda Sembrant. Dessutom är förstås ytterbackarna Annica Svensson och Sara Thunebro med.
Sara Larsson lämnas utanför truppen, och hon är nog körd för OS-spel snart. Hon måste göra en sensationellt snabb och stark comeback för att bli aktuell. Även Johanna Frisk känns återigen mycket långt ifrån en OS-plats.
Jag resonerade kring backfrågan igår. De funderingarna känns fortfarande aktuella. Fast så många spännande svar bjöds vi inte på…

På mittfältet saknas Johanna Almgren, som bara gjort två inhopp i Göteborg efter sin knäoperation. Mittfältare i truppen är egentligen bara de sju självklara OS-spelarna Nilla Fischer, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Sofia Jakobsson, Antonia Göransson och Marie Hammarström.
Om man inte räknar Kristianstads duo Kosovare Asllani och Susanne Moberg som mittfältare, då båda är tänkbara i kantroller.

Kosse och Moberg är väl de största överraskningarna i truppen. Deras närvaro innebär att Jessica Landström med allra största sannolikhet kan glömma en OS-plats.
Truppens två utpräglade forwards är som väntat Lotta Schelin och Madelaine Edlund. Jag har ju bland annat här argumenterat för att Vittsjös glödheta måldrottning Sofie Andersson borde få chansen. Så blev det inte, och det kan jag tycka är lite synd.
Jag såg Moberg i Algarve – i och för sig i ett mycket kort byte – och fick känslan av att hon inte håller internationell klass som det är nu. Jag hade gärna sett Andersson där istället.

Jaja. Nu får vi hålla oss till tåls till den 26 maj. Då i Kircaldy får vi svaret på hur Dennerby tänker formera sin OS-backlinje. Det skall bli spännande att se.

Fantastisk tysk cupfinal gav mig VM-känslan tillbaka

Har just sett delar av den tyska cupfinalen på en hackig stream. Vilken skräll, vilken grymt bra match. För ja, FC Bayern München slog svensklaget Frankfurt med 2–0.

Jag såg delar av första halvlek, och sedan även de sista 25 minuterna. Och jag fick faktiskt tillbaka lite av VM-känslan från ifjol.
Med 15678 åskådare på plats i Köln gavs förstås rätt inramning. Och spelet gjorde mig inte besviken.

För mig tog diskussionen om vilken som är världens bästa liga definitivt slut i och med dagens final. Vilket tempo, vilken spelteknisk nivå, vilken nerv. Damallsvenskan känns tyvärr inte ens nära.

För när man ser vilken grym underhållning Tysklands ligafyra och ligasexa kan bjuda på, och dessutom vet att ligafyran skall spela Champions Leaguefinal på torsdag, så känns det ju självklart att Tyskland inte bara har världens bästa liga för tillfället, utan också den jämnaste.
För man minns ju hur mycket spelmässigt starkare Frankfurt trots allt var än Malmö i Champions League-kvartsfinalen i våras. Att ingen av Frankfurts båda svenska landslagsspelare Sara Thunebro eller Jessica Landström fick någon speltid i finalen är ännu ett tecken på att vi fortfarande ligger efter.

Jag har inte sett Bayern München spela förr, men blev rejält imponerad. De har definitivt ett framtida storlag på gång.

Det unga Bayernlaget slog Duisburg i förra veckan med just 2–0, och har verkligen prickat toppformen. Österrikiska 19-åringen Laura Feiersinger är redan nu en mycket duktig offensiv spelare. Hur bra kan inte hon bli? Och hur bra kan inte tyska 18-åringen Lena Lotzen bli?
De båda amerikanskorna Sarah Hagen på topp och Nicole ”Niki” Cross i backlinjen ger rutin och stabilitet.

Nickstarka Hagen nickade just in Münchens ledningsmål efter en hörna med cirka 20 minuter kvar. Sedan spelade Bayern på resultatet på ett fantastiskt effektivt sätt. Man kontrollerade matchen totalt, och kontrade in 2–0 genom inhopparen Ivana Rudelic på övertid.

Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att Lena Lotzen kanske har damfotbollens skönaste namn. Men hon har konkurrens i egna laget, av inhoppande backen Clara Schöne

* Till sist några ord om dagens tre matcher i damallsvenskan. Resultaten visar tydligt att det maximalt kommer att bli en kamp mellan två lag framöver. Göteborg visade återigen idag att man inte har kvalitet att hänga med. Det har inte Linköping heller.
Vittsjö är fortfarande närmast, även om laget kom ner på jorden en aning idag då både segersviten bröts, och Sofie Andersson fick lämna planen mållös efter att dessförinnan ha varit målskytt 20 seriematcher i rad. Fast nykomlingen hängde ändå med länge i Malmö.
Men Anja Mittag är fantastisk. Som jag fattade det var hennes första mål idag ett klockrent självmål. Men tre eller fyra mål spelar inte så stor roll – Mittag är tveklöst damallsvenskans drottning så här långt. Hur skall Marta göra för att sno tillbaka kronan?

Det finns anledning till oro för Dennerby

Thomas Dennerby i rutschbanaFör tillfället har Thomas Dennerby ganska mycket att vara orolig för.

Och då tänker jag inte på att Sara Thunebro har begränsad speltid i Frankfurt eller på att förmodade förstamålvakten i OS, Hedvig Lindahl ligger näst sist i damallsvenskans räddningsliga.
Utan jag tänker skador.

I eftermiddag kommer troligen Charlotte Rohlin:s dom. Men skall man tro LFC:s läkare Håkan Gauffin:s uttalande i Corren så gör Dennerby nog bäst i att redan nu fundera på tänkbara ersättare.
Jag hjälpte ju vår förbundskapten att ta ut OS-truppen här. Och enligt mitt resonemang där borde Emma Berglund stå väldigt nära en OS-resa nu.

Men Dennerby har fler saker att tänka på. Rohlins kollega i Sveriges så säkra mittförsvar under fjolårets VM, Sara Larsson, har ännu inte gjort comeback efter sin operation.
Går allt enligt plan skall Larsson vara i speldugligt skick till VM. Men tiden börjar bli knapp, och hinner hon komma i form?
En annan OS-aktuell spelare, Göteborgs Johanna Almgren gjorde comeback i tisdags. Hon gjorde ett 30 minuters inhopp, och knät klarade det utan bakslag. Det var förstås positivt.
Däremot finns det mindre orosmoment för kvartetten Nilla Fischer, Stina Segerström, Caroline Seger och Lotta Schelin.
Alla har nyligen fått kliva av och/eller stå matcher för lättare skador. Vi får hoppas att det stannar där, alltså vid att vara just lättare skador.

Under tiden jag skrivit ihop det här inlägget ser jag att damfotboll.com just har snackat med Dennerby i frågan. Han kommenterar skadeläget här.

* Lotta Schelin är för övrigt en av den kommande veckans stora huvudpersoner. Hennes Lyon spelar två finaler på fem dagar. På söndag gäller det den franska cupfinalen mot Montpellier. Och på torsdag väntar ju Champions Leaguefinalen mot FFC Frankfurt.

* Även Frankfurt har cupfinal i helgen. Sara Thunebro och Jessica Landström:s lag spelar i morgon den tyska cupfinalen i Köln, mot Bayern München. Och Frankfurt är förstås storfavoriter till titeln.
Noterar apropå Frankfurt att deras nya zeeländska högerback Ria Percival har skrivit på för bottenlaget FF USV Jena. Percival har ändå varit ordinarie i Frankfurt under våren, men tvingas ändå flytta på sig i den hårdnande konkurrensen till nästa år. Det väcker återigen frågan om Thunebros framtid.

* I damallsvenskan är förstås Skånederbyt Malmö–Vittsjö den mest intressanta matchen i helgen. Där tror jag att två sviter kan se sitt slut. Både Vittsjös fyra matcher långa segersvit, och Sofie Andersson:s suveräna svit med mål i 20 matcher i rad.

Apropå svit har ju Christen Press fortfarande aldrig lämnat en damallsvensk match utan att göra mål. Överlever den sviten helgens besök på Vilans IP:s långa gräs?

Tågen börjar gå för Djurgården i bottenstriden. Det är nästan så att det är poängtvång på söndag, hemma mot Umeå. Gästerna har släppt in tolv mål på två matcher och borde ha ett stukat självförtroende.

* I övrigt i helgen är det seriefinal i Danmark på lördag, mellan Fortuna Hjörring och Bröndby. Där är ju 3F-ligan färdigspelad, och man är nu inne i en slutspelsserie, kallad just Slutspel 3F.
Lagen tog med sig hälften av poängen från serien in i slutspelet. Det innebär att Bröndby inför seriefinalen har 29 poäng, vilket är tre fler än Fortuna.

* I Italien spelar svensklaget Bardolino Verona i morgon en riktigt viktig match i kampen om den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Bardolino tar i näst sista omgången emot fyran Brescia på hemmaplan. Det skiljer tre poäng mellan lagen inför avspark. Dessutom ligger ju Tavagnacco två poäng bakom Bardolino. Så det kan bli dyrt även med ett kryss för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag.
Tavagnacco har dock också en tuff match i morgon. De ställs mot klara ligamästarna Sassari Torres.

Funderingar, tveksamt guldtips och en utsåld match

Noterar att mina senaste två inlägg har väckt funderingar på lite olika håll. Kul.

Bland annat tar den här bloggen upp diverse olika ämnen som borde debatteras hårdare.
Dessutom listas ett antal kunniga personer i och kring damfotbollen. Det är rakt igenom duktiga personer som gör stora insatser för sporten.

Men det är inte i första hand kunnande som saknas. Det jag efterlyser är starka debattörer, som i vissa sammanhang kanske till och med skulle upplevas som provokatörer. Röster som gör att damfotbollen hörs och syns.
Jag tror att Caroline Seger skulle kunna vara en sådan debattör. Hon är ett namn, och hon vågar tycka till. Hon skall bara erbjudas ett lämpligt forum för sina åsikter.

Så till de matcher som spelats det senaste dygnet. Först väljer jag att återigen buga mig för Vittsjö GIK och Sofie Andersson.
Att slå Linköping med 3–0 är imponerande. Att det var fjärde raka segern för nykomlingen är ännu mer imponerande. Och att som Andersson göra mål i 20:e seriematchen på rad är ofattbart bra.

För Linköping är däremot måltorkan påtaglig. Bara Djurgården har gjort färre. Och mitt guldtips känns för tillfället väldigt långt ifrån klockrent…

Att både AIK och Djurgården föll innebär att det redan ser väldigt mörkt ut för båda lagen. Väldigt mörkt.
AIK:s Nazanin Vaseghpanah missade straff mot Kristianstad. Det har man knappast råd med i ödesmatcher som dagens. Nu är det således inte mycket som talar för att AIK kan klara sig kvar i serien.

* Så en liten internationell utblick. I Italien säkrade Sassari Torres guldet genom att vinna med 3–0 hemma mot Como.
Svensklaget Bardolino Verona var illa ute hemma mot Lazio, men vände 0–1 till 3–1 de sista 17 minuterna. Brasilianska Dayane Da Rocha gjorde de två sista målen. Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen.
Några matchbilder har jag inte hittat, men väl det här inslaget där Maria Karlsson ger en intervju på italienska.
Två omgångar återstår, och Bardolino är kvar på den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Man har två poäng ner till Tavagnacco och tre till Brescia.

* I den spanska seriefinalen vann Athletic Club Bilbao med 3–1 mot Barcelona. Därmed lever guldstriden där i minst en vecka till.

* Den norska Toppserien toppas av Stabaek, som vann med klara 5–1 borta mot Trondheims-Örn. Ada Stolsmo Hegerberg blev tvåmålsskytt.
Tvåa ligger Lilleström som slog Arna-Björnar med 2–0 inför 184 åskådare.
Och när mästarlaget Röa tog årets första seger genom att besegra Klepp med 2–0 var bara 117 åskådare på plats.

* I USA var det däremot utsålt, 4500 åskådare, när Seattle Sounders Women vann en träningsmatch mot Washington University med 3–1.
Megan Rapione debuterade för Sounders, men blev mållös. Glödheta Alex Morgan gjorde första målet, mexikanska landslagsspelaren Veronica Perez det andra och Lyndsey Patterson det tredje för Sounders.
Här är ett långt klipp med höjdpunkter från den matchen.

Vad tycker alla bloggare?

Jag har ju just konstaterat att det saknas starka röster inom damfotbollen. Och att det är i bloggarna som en stor del av det viktiga ifrågasättandet av sporten, klubbarna och spelare sker.
Flera av de bloggar om damfotboll som jag följer är bra, och innehåller inte bara ryggdunk och överord – utan ser sporten ur kritiska synvinklar.
Det är så klart positivt, för utan kritisk granskning avstannar lätt utvecklingen.

Här tänkte jag komma med synpunkter på intressanta, aktuella blogginlägg. Först ett par från den utmärkta bloggen ”Damallsvenskan – Världens Bästa”:

* Piteå nästa lag?
Ett intressant och tänkvärt ifrågasättande av hur ekonomin sköts i damallsvenska klubbar. Sammanfattningsvis kan man säga att det är lite väl vanligt att man inte rättar mun efter matsäck. Och att de som har hand om pengarna i Piteå IF nog skall känna viss oro om inte publiksiffrorna snart skjuter i höjden.

* Jämn serie men publiken oroar
Det här är ett ifrågasättande av hur klubbar och EFD egentligen jobbar för att locka publik till arenorna. Det är ett högst relevant ifrågasättande.
För när Jitex till exempel misslyckas med att kommunicera ut till göteborgarna att Marta är i stan så undrar man ju hur klubbarnas marknadsföring ser ut. Finns den?

* Drogba vänsterback i Damallsvenskan?
Här är det taktik, och taktiskt tänkande som står i fokus. Frågan som ställs är om spelare och tränare i damallsvenskan har en tillräckligt stor taktisk skolning.
En bra fråga. Och jag tror att det är tveksamt om kunskapen är stor nog. För många spelare beror det på att flicklag tyvärr sällan får de bästa tränarna. I flickfotbollen, och en bra bit upp genom divisionerna, räcker att kunna spela långa bollar i djupled på en snabb forward för att nå framgång. Någon större kunskap om organisation och taktik behövs inte.
Jag såg delar av F17-landslagets match mot Danmark i förra veckan på tv. Och tyckte att jag såg besvärande stora brister i positionsspelet hos ett stort antal spelare. Illavarslande.

Så till en annan utmärkt blogg, Spelare12:
Bland många intressanta och initierade inlägg har man gjort en gedigen genomgång av tänkbara, svenska OS-spelare. Här är länkar till inläggen lagdel för lagdel:
* Målvakter
* Ytterbackar
* Mittbackar
* Centrala mittfältare
* Yttermittfältare/forwards
Resonemangen som förs är i stora drag vettiga.
Men det är ingen chansning att bara ta med två målvakter i OS-truppen. Tvärtom är det ett faktum att man bara kommer att ta ut två. För utöver de 18 uttagna spelarna kommer man att ha med fem reserver till OS – varav en målvakt. De fem är med och tränar med laget, men ingår inte i truppen.
Och när det gäller genomgången av ytterbackarna så ser jag trots allt Sara Thunebro som ett klart bättre alternativ än Lina Nilsson. Den senare är utmärkt offensivt, men klart svagare defensivt. Och skall vi ha chans att vinna medalj i ett stort mästerskap måste alla backar vara prickfria defensivt. För mot lag som USA, Japan, Frankrike, Brasilien och Storbritannien kommer vårt försvar att ställas på svåra prov.

Jag har ju förresten själv försökt räkna ut hur OS-truppen kommer att se ut här.

Så till bloggen Damallsvenskan 2012, och tre intressanta inlägg därifrån:

* Toppmatcher
Ett inlägg om att Vittsjö höjer priset till fyra utvalda toppmatcher. Till skillnad från bloggaren tycker jag att Vittsjö agerar förståndigt, och gör rätt i att höja biljettpriset till sina derbyn, och när topplagen kommer på besök. Allt enligt principen om tillgång och efterfrågan.

* Hur mainstream media (kvällstidningar) jobbar
Här har vi ett inlägg om spetsade rubriker i kvällstidningarna. Och ja, den rubrik som avses är lite tillspetsad. Men jag tycker inte att det är något att haka upp sig på.
Det här är förresten ett högst intressant område. Samtidigt som spelare och ledare i damallsvenskan klagar på att det skrivs för lite om dem, så är de snabba på att högljutt klaga när något överdrivs eller blir lite fel.
Visst skall man rätta fel. Men skall damfotbollen någonsin bli en stor sport i riksmedia måste spelare och ledare tyvärr acceptera att det kommer att skrivas hysteriskt mycket konstigt, tillspetsat eller rent felaktigt på vägen. För accepterar man bara att 100-procentigt insatta reportrar skriver om damfotboll blir det inte många artiklar.
Och reportrar är som alla andra. Den som har blivit rejält uthängd som okunnig eller usel undviker helst att skriva flera artiklar i aktuellt ämne.

* Efter massiva protester: Sverige – Japan på Damernas nationalarena
Det här är ett inlägg som jag kunde ha skrivit. I varje fall delen om hur gubbväldet på förbundet struntar i tjejerna.
Sågningen av Patrick Ekwall hade jag nog däremot stått över. Varför redogjorde jag just för.

Slutligen en kommentar till ett inlägg från bloggen Nilssons nyanser på Expressens hemsida:

* Missnöjets frön börjar gro
Först tror jag att bloggaren Anders Nilsson är rätt ute om att det börjar gnällas i flera damallsvenska omklädningsrum. Jag reagerade redan i samband med Linköpings seger över Tyresö på att Manon Melis i tv hade kritiska synpunkter på lagets anfallsspel. Det gav inga goda vibbar.
Men samtidigt tänkte jag passa på att kommentera slutklämmen i Nilssons blogginlägg, den om röster som har höjts för att ge Sofie Andersson chansen i landslaget.
Jag har inte sett att det är någon annan röst än jag som framfört den åsikten. Så jag får väl försvara mig…
Som jag ser det är Lotta Schelin självskriven etta på forwardsplatsen. Sofia Jakobsson är lika självklar tvåa, även om hon i första hand kommer att tas med i truppen som yttermittfältare. Känslan nu är att förbundskapten Thomas Dennerby även tänker ta med Madelaine Edlund i truppen.
Jag ser ingen anledning att ta med en forward till OS för sin starka defensiv. Jag vill ha med tänkbara matchvinnare. Edlund känns inte som någon sådan, och tyvärr inte heller Jessica Landström i nuvarande form.
Därför bör Dennerby försöka hitta någon annan joker. Och vid en titt på damallsvenskans skytteliga är faktiskt Sofie Andersson den bäst placerade svenska spelaren. Och hon har inte bara gjort mål på AIK och Piteå. Hon har även gjort det på bortaplan mot både Umeå och Göteborg. Så varför inte testa Andersson i trenationsturneringen i juni. Vad har Dennerby att förlora?

Nu går tåget för AIK

Det här kan förstås upplevas som lite hårddaget, men som jag ser det kan det allsvenska tåget gå för AIK på lördag.

Vinst hemma mot Kristianstad är ett måste – annars kan AIK-ledningen redan börja planera för damettan 2013.
Och så många bättre segerchanser får man inte. Kristianstad har ju haft förtvivlat svårt att göra mål på sina chanser, och är ett av de lag i serien som är ifrågasatt efter fyra omgångar.

Även Djurgården står inför en väldigt viktig match på lördag, borta mot ett annat högst ifrågasatt lag, Kif Örebro. Men medan djurgårdarna har några fler tåg att hoppa på så känns det nära på som sista chansen för AIK till helgen.

Sista chansen? Nu undrar kanske någon om jag har fått solsting i den underbara vårvärmen.
Nej, jag vet att det bara är femte omgången, och att 17 matcher återstår efter lördagens drabbning. Men jag skall förklara min tankegång:

För att hänga kvar i damallsvenskan har det de senaste tio åren krävts mellan 9 och 18 poäng. Jag tror att när serien börjar sätta sig så får vi en ganska skiktad tabell, där mittenskiktet kommer att bestå av sex lag. Och med tanke på hur de sex lagen hittills har vunnit mot varandra korsvis så tror jag att AIK (eller Djurgården) i år måste upp på cirka 20 poäng för att kunna ha två lag bakom sig i sluttabellen.

För att nå 20 poäng måste man vinna minst sex matcher. Jag tror varken AIK eller Djurgården kommer att ta någon trepoängare mot kvartetten Tyresö, Malmö, Göteborg eller Linköping. Då återstår 14 matcher att samla in huvuddelen av poängen på.

AIK har redan avverkat sina vårmöten med Piteå, Vittsjö och KIF Örebro – tre av de lag som man på förhand trodde att de skulle ha störst chans mot. Man har dock inte ens varit nära poäng i aktuella matcher. Faktum är att AIK som lag på sina fyra matcher har skjutit färre skott mot mål (14) än vad Vittsjös Sofie Andersson (16) ensam har gjort.

Hanna Folkesson och Mattias Eriksson, AIKFör AIK:s lagkapten Hanna Folkesson och tränare Mattias Eriksson är spelschemat ingen rolig läsning.

För efter lördagens Kristianstadsmatch väntar i tur och ordning Tyresö (b), Malmö (h), Jitex (b) och Umeå (h) för AIK. Där tror jag man kammar noll. Således måste Gnaget vinna på lördag för att inte riskera att stå kvar på en poäng efter nio omgångar, och komma in till derbyt mot Djurgården som ett rejält avsågat bottenlag.

För om Örebro och Kristianstad vinner helgens bottenmöten så är AIK:s avstånd till nedflyttningsstrecket redan fem poäng efter fem omgångar. Och det lär ha vuxit sig ännu större efter nio.

Läget för Djurgården då?
Jo, det är nästan lika illa som för AIK. Det forna storlaget har faktiskt inlett årets serie sämre än vad både Dalsjöfors och Hammarby gjorde ifjol. De båda lagen hade nämligen tagit varsin poäng efter fyra matcher.
Nu har Djurgården dock haft ett lite tuffare spelschema än AIK i seriens inledning. De har således några fler hyfsat goda poängchanser framför sig.

Fast en så mycket bättre segerchans än att ställas mot ett sågat Örebro får man nog inte. Och även om Jessica Landström är på väg in behöver man nog åtminstone ha sju–åtta poäng när serien vänder för att ha en rimlig chans på nytt kontrakt. Det är nog bäst även för Djurgården att vinna på lördag…

Sofie Andersson ger fler klick än nakenbilder

Jag skrev ju om Sofie Andersson, och hennes rekordsvit med mål i 19 seriematcher i rad, i mitt förra inlägg. Rubriken var ”Sofie Andersson slår alla rekord”.
Det var en korrekt rubrik. För aktuellt inlägg har även satt rekord här.

Idag hamnade bloggen för första gången någonsin på WordPress svenska förstasida, som en av de 19 mest lästa bloggarna i landet. Här är bildbevis:

Som synes tittar jag fram på tredje raden. Och jag fick göra sällskap i WordPress svenska finrum med bland annat ”Affes Statistik-blogg”, ”Mammabloggen Inga konstigheter” och ”Jonas Colting – Hälsokonnässör”.
Scrollar man ner på raderna under mig dyker det upp intressanta inlägg som ”Mina hängpattar” och ”Big Brother-deltagaren Hanna Widerstedt har blivit hackad”:

Även om jag kanske inte riktigt förstår hur alla de här inläggen fått så mycket läsning så är det kul att ett av mina alster har nått ut till en hyfsat stor publik. För ärligt talat så är det inte för antalet läsare man bloggar damfotboll.

Jaja. Ända sedan jag återstartade den här bloggen i september har jag noga analyserat vilka namn och sökord som genererat trafik till bloggen. Jag har märkt att mina bilder på USA:s landslag har fått rejält med klick, likaså inläggen om Ronja Aronsson:s nästan rekordtidiga allsvenska debut, samt förstås det om Alex Morgan:s nakenbilder.

Just ordet nakenbilder är populärt. Fast tydligen inte i närheten av lika populärt som Sofie Andersson. För på mindre än ett dygn blev inlägget om henne det mest klickade någonsin på den här bloggen.

* Så till ett oväntat resultat: Rossiyanka–Zorkij 1–6 i semifinalen av ryska cupen. Resultatet har jag hittat på Zorkijs hemsida. Och har jag tolkat de kyrilliska bokstäverna rätt så spelade Sofia Jakobsson hela matchen för sitt Rossiyanka.

Det var tredje gången på ett par veckor som lagen möttes, och serieledande Rossiyanka har bara fått med sig en poäng. Dagens förlust var en rejäl käftsmäl.
Och klubbens största förlust sedan november 2010, då man föll mot Lyon i Champions League med 6–1 hemma och 5–0 borta inom någon vecka.

* Om någon tycker att Djurgården har fått en dålig start på damallsvenskan, med noll poäng och 1–8 i målskillnad efter fyra omgångar, är det ändå inget mot hur säsongen har startat för laget Molodechno i vitryska Premier League Women.
I går föll man borta mot Bobruichanka med 18–0, vilket innebär att Molodechno har noll poäng och 0–56 efter fem omgångar. Hyfsat tungt…

Sofie Andersson slår alla rekord

Den rubriken trodde jag inte att jag skulle sätta efter att ha sett Vittsjö och Sofie Andersson på Ramnavallen en vecka innan den damallsvenska premiären.

Visst, Andersson visade sina kvaliteter ett par gånger även i Borås. Bland annat sprang hon till sig ett friläge. Men avslutet fick mig att fundera lite. Hon slog nämligen bollen i stolpen, men fick returen på fötterna – och kunde rulla in bollen i tomt mål.
Min fundering handlade om huruvida hon spelade med för små marginaler, eller om hon helt enkelt är inne i den typen av stim som gör att man inte kan missa.
Nu vet jag att det senare alternativet är det som gäller.

För Sofie Andersson håller på att säkra Vittsjös allsvenska kontrakt på sensationellt kort tid. Hennes målskytte är makalöst. Visst är det bra att ha spelare som slår till och gör tre–fyra mål ibland. Men inget är bättre än att ha en som gör mål i precis varenda match.

De siffror som kommer upp när Sofie Anderssons namn nämns idag är fem och fyra. Fem mål och målskytt fyra matcher i rad – vilket förstås är fantastiskt.

Fast jag har hittat två ännu mer fantastiska siffror – nämligen 16 och 19.

Vi tar 19 först. Det stämmer nämligen inte att Sofie Andersson har gjort mål på fyra raka seriematcher. Hon har gjort mål i 19 raka seriematcher. 19.

Jag var lite nyfiken på hennes facit i fjol i söderettan, och började kika från omgång 22, och noterade att hon då gjorde ett mål mot Öster. Sedan följde den här sviten:
Två mål mot Kenty, ett mot IFK Kalmar, tre mot Sil, ett mot Norrköping, två mot Hovås/Billdal, två mot Tölö, ett mot Södra Sandby, två mot QBIK, ett mot Eskilstuna, två mot Falköping, ett mot Falköping, fyra mot Södra Sandby, två mot Tölö och ett mot Eskilstuna.

Jag fick gå tillbaka till den 28 maj, och hemmamötet med QBIK, för att hitta en seriematch som Sofie Andersson lämnade mållös. Det gjorde mig mållös.
För kan det någonsin tidigare ha hänt att någon blivit målskytt i 19 matcher i rad på elitnivå i svensk fotboll?

Målet i vårmötet med Falköping väckte dock frågor. För enligt svenskfotboll.se kom det en minut efter att målskytt Andersson blivit utbytt. Men jag antar att domaren kan ha kastat om minuterna.

Den andra imponerande siffran jag hittat är 16. Den står för antalet avslut mot mål som Sofie Andersson har haft i allsvenskan den här säsongen. Totalt står hon på 18 avslut, och 16 av dem har gått på mål – en i målställningen. Det innebär att bara ett skott har gått utanför. Det är ett fantastiskt bra facit.
I siffran 16 finns svaret på varför Andersson gör så många mål. Hon träffar ju alltid målet.

Närmast efter antal gjorda mål brukar jag kolla upp forwards genom att se hur stor andel av deras avslut som går mot mål. Ju högre procent, desto bättre målskytt.

Om Sofie Andersson är damallsvenskans utropstecken hittills är Manon Melis och Lisa De Vanna de stora besvikelserna.

Jag byggde mitt guldtips på att Linköping hade värvat två extremt pålitliga målskyttar i Melis och De Vanna. Och visst kan de fortfarande få ordning på sina avslut.
Men hittills är det fiasko. De Vanna kommer inte ens till skott. Hon har haft två avslut hittills på fyra matcher, och inget har gått inom ramen.
Melis har haft 15 avslut, och bara träffat mål med åtta av dem. Ett har gått in. 15 avslut är okej, men resten är långt ifrån bra. Och det vittnar om att holländskan inte har rätt självförtroende för tillfället.

Linköping är förstås inte borta från toppen ännu. Men 0–0 mot AIK talar för att laget har kvar fjolårets problem med avslutningarna. För tre gjorda mål på 41 avslut är uruselt.
Tränarparet Denise Reddy och Christian Andersson får nog köra avslut de kommande veckorna. Annars passerar snart guldtåget Folkungavallen utan att stanna till.

Till sist ett tips till Thomas Dennerby. Varför inte testa Sofie Andersson i nästa landslagstrupp? Om jag skulle ha varit förbundskapten hade jag  i alla fall känt trygghet i att ha en målskytt i sitt livs form som den forward som skall med till OS som backup till Lotta Schelin.

Vittsjö håller – visst är det kul?

Hade jag haft hatt hade jag tagit av den nu. Och sedan hade jag bugat för Vittsjö GIK.
För vem hade trott att nykomlingen skulle samla lika många poäng som Tyresö, Malmö och Göteborg under de första tre omgångarna? Inte jag i alla fall.

Jag såg Vittsjö veckan innan den allsvenska premiären. Visst saknades Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke och Kirsty Yallop, och det var debut för Danesha Adams. Men det var verkligen ett långt ifrån imponerande Vittsjögäng som misslyckades med att slå ett Dalsjöfors som var en kvinna kort i över en halvtimme.

Att Vittsjö skulle bli bättre än då med de tre utländska förstärkningarna på plats var självklart. Så självklart att jag ju trots allt tippade dem över nedflyttningsstrecket. Men att de har kommit så här långt med sitt lagbygge redan efter tre omgångar är ändå sensationellt.
Och kul. Fast kanske inte för AIK och Djurgården, som riskerar att gå miste om en räddningsplanka i damallsvenskans nedflyttningsstrid.

Att vinna i Göteborg är för övrigt långt ifrån lätt. Senast något lag lyckades med det var den 26 april i fjol, då Umeå vann med 1–0 efter mål av Sofia Jakobsson. Med reservation för tankefel så har Göteborg sedan dess vunnit 16 raka tävlingsmatcher på Valhalla. Tio allsvenska, tre i Champions League och tre i svenska cupen. Även om cupfinalen var oavgjord under ordinarie tid, så tycker jag man kan säga att inget lag hade lämnat Valhalla ens med poäng i bagaget sedan Umeåmatchen.

Sviten höll i 365 dagar. Sedan bröts den alltså av Vittsjö, av alla lag. Och sett till alla rapporter, och alla statistik var det helt i sin ordning. Skånskorna hade bland annat 11–4 i skott på mål och 8–1 i hörnor.
Och så har de Sofie Andersson, som fortsätter att ösa in mål. Fjolårets måldrottning i svensk damelitfotboll är nu den enda spelare som gjort mål i alla årets tre omgångar. Imponerande.

Jaja, Vittsjö får passa på att njuta idag. För ännu är det trots allt långt kvar till laget är på säker mark. För att vara hyfsat säker på att hänga kvar bör man ta över 20 poäng. Visst har det gått att hänga kvar i damallsvenskan både med tio och 15 poäng de senaste åren. Men varför ta den risken…

* Så till tråkigare saker. Som intresset i damfotbollens huvudstad, Göteborg. I fjol hade GFC 403 som sin sämsta publiksiffra. Igår var det 382 på Valhalla – och i premiären mot Djurgården hade man 318.
Det faktum att Göteborg FC inte hade någon tränare på bänken igår gör knappast att man tänker världens bästa liga. Det ger snarare vibbar av gärdsgårdsfotboll, eller korpen.

* Jag anade redan när jag såg tv-bilderna att det var illa med Piteås målvakt Lydia Willams, och skrev här att hon riskerade missa hela säsongen. Ibland är det tråkigt att vara så negativ, och sedan få rätt. För korsbandet var av, och säsongen är slut för australiskan.
Men sedan jag själv drog av korsbandet så misstänker jag alltid det värsta när benen viker sig på fotbollsspelare.

Spänd på hur OS-lottningen görs, och om Ilestedt håller stilen

På tisdag 11.00 (jag är osäker på om det är svensk eller brittisk tid) lottas OS-fotbollen. Tolv lag skall fördelas på tre grupper om vardera fyra lag. Jag har förgäves letat efter uppgifter om hur seedningen inför lottningen går till.
Men har jag fattat rätt så kommer de tre europeiska lagen inte att kunna mötas. Och Storbritannien är placerad som lag 1 i grupp E med två matcher i Cardiff och en i London.

I reglerna står att Fifa skall så långt det är möjligt ta sportsliga och geografiska hänsyn. Det innebär ju att Europas båda andra lag, Sverige och Frankrike, bör lottas in i grupp F och G. Grupp F inleder med två omgångar i Coventry och grupp G på samma sätt i Glasgow.

Rimligt i övrigt vore ju att toppseeda USA, Japan och Brasilien. Att ha en lottningsgrupp med Kanada, Nordkorea och Nya Zeeland. Samt att slutligen ha en lottningsgrupp med Colombia, Kamerun och Sydafrika.
Blir det så vore drömlottningen att hamna i grupp G med Brasilien, Nya Zeeland och Kamerun. Men som sagt, det här är ren spekulation, för någon klar seedning har inte presenterats.

* Fem spelare har gjort mål i båda de två spelade omgångarna i damallsvenskan. Minst en av dem kommer att bryta sviten i den tredje eftersom Göteborg FC:s Christen Press är hemma i USA för sin karriärs första landslagsläger. Och den blixtsnabba forwarden kommer inte att spela mot Vittsjö i nästa omgång.
Av övriga fyra kommer tre från mästarinnorna LdB FC Malmö: Anja Mittag, Elin Rubensson och Amanda Ilestedt. Slutligen har även Sofie Andersson i Vittsjö gjort mål i båda årets allsvenska matcher.
Mest oväntad i kvintetten är tveklöst Ilestedt. Hon stod på 23 damallsvenska matcher inför säsongen, och 0 mål. Vad var det nu man brukade säga om den där ketchupflaskan?

* Jag berättade nyligen om att Piteås australiska målvakt Lydia Williams samlade utmärkelser på hög när Westfield W-league hade gala över säsongen som gick.
Risken är att hon inte kommer hinna att få några priser för sin insats i Piteå. På det här klippet från matchen mot Göteborg kan man se hur ena benet viker sig på Williams när hon skall gå ut och hämta ett inlägg.

Inte nog med att Christen Press nickar bollen i mål till 1–2. Williams skadade knät så illa att jag tippar att hon till och med kan missa resten av säsongen. En magnetröntgen i morgon kommer troligen ge svar på om det blir så.
Utöver Williams skada visar klippet ovan även Jennifer Nobis 1–1-nick, Anita Asante:s 1–3-mål samt en kortare intervju med Sofie Persson.

Michael sågas i Örebro – och Juvisy pressar Lyon

Efter en helg som i ganska stor utsträckning har tillbringats i bloggskugga är det dags att sammanfatta helgens matcher i de större ligorna.

Semifinalerna i Champions League har jag redan avhandlat.
Där imponerade Lyon stort när Turbine Potsdam krossades med 5–1 på Stade Gerland.
Samtidigt satte Juvisy press på Lyon i franska Feminine Division 1.
Parislaget vann med 4–2 hemma mot Rodez, och drog ifrån i tabelltoppen. Juvisy leder nu med fem poäng. Dock har Lyon två matcher mindre spelade – och kan gå om.

Men det hela är så raffinerat att Juvisy skall ta emot Lyon på hemmaplan den 27 maj klockan 15.00. Den matchen lär bli en direkt avgörande guldfinal, där Juvisy sannolikt behöver spräcka förlustnollan för Lotta Schelin:s gäng.
Montpellier och PSG vann båda i helgen, men är båda i praktiken borta från de båda platserna i höstens Champions League. De går till Lyon och Juvisy.

* I allsvenskan var det inga speciellt överraskande resultat. Skrällen skulle möjligen vara att Kif Örebro föll hemma mot Umeå med 2–0 och ligger sist i serien med 0–9 i målskillnad efter två omgångar.
Jag känner jag kanske har undervärderat Umeå en aning. Och övervärderat Kif Örebro – som verkar klart sämre än väntat.
Att Sarah Michael inte har skött sin vinterträning gör inte saken bättre. I den här krönikan i Nerikes Allehanda döms nigerianskan ut rätt rejält.

Annars var det roligt att Vittsjö lockade så stor publik som 1271 i sin historiska hemmapremiär. Och ännu roligare var att laget visade att de inte är något strykgäng, utan att de kommer att kunna bita ifrån mot gängen på tabellens undre halva. Sofie Andersson gjorde sitt andra allsvenska mål, och visar att hon konserverat fjolårets fina målform. Det är förstås otroligt viktigt för Vittsjö.

Utöver Kif Örebro står även Djurgården på noll gjorda mål efter två omgångar. Jitex var som väntat minst ett nummer för stort i lagens möte, och Mölndalslaget vann med 2–0. Där gjorde Fridolina Rolfö ett mål och ett assist. Jag har en känsla av att Rolfö finns med i den svenska EM-truppen nästa år. Eller?

Anja Mittag kommer garanterat vara med och slåss om segern i skytteligan. Två mål, ett assist och en fixad straff mot ett starkt Kristianstad var ett klart statement från LdB Malmös ena prestigevärvning.

* Till Tyskland. Där tog både FCR 2001 Duisburg och VfL Wolfsburg säkra segrar – och såg till att tabelltoppen är sanslöst raffinerad med fem omgångar kvar att spela.
Så här är läget:
1) Turbine Potsdam 41 poäng, +36
2) VfL Wolfsburg 40 poäng, +36
3) FCR 2001 Duisburg 39 poäng, +30
4) FFC Frankfurt 37 poäng, +34

För Duisburg var nyckelspelaren Simone Laudehr tillbaka efter skada. Hon spelade 90 minuter, och gjorde de två sista målen när Essen-Schönebeck besegrades med 4–0. Laudehr blir viktig i Duisburgs guldjakt.
Se höjdpunkter från Duisburgs seger här.

Wolfsburg kom i underläge redan i andra minuten borta mot Lokomotiv Leipzig. Men efter en kvart hade topplaget inte bara kommit ikapp och förbi, utan man hade redan gått ifrån till 4–1. Till slut blev det 9–2 sedan Conny Pohlers gjort fyra mål och ungerska Zsanett Jakabfi två.

Det är alltså fem omgångar kvar i ligan, och topplagen har följande inbördes möten kvar:
6 maj 14.00: Potsdam–Frankfurt
20 maj 14.00: Wolfsburg–Frankfurt
20 maj 14.00: Duisburg–Potsdam
28 maj 14.00: Frankfurt–Duisburg
Frankfurt har sämst utgångsläge, svårast program samt dessutom den tyska cupfinalen och Champions League att tänka på. Trots det tror jag faktiskt att de kan stå där med pokalen till slut. Men satsa inte hus och hem på det…

* I Italien blev svenska målvakten Stephanie Öhrström stor matchhjälte genom att snyggt rädda en straff, och dessutom hålla nollan när hennes Bardolino Verona vann med 1–0 borta mot Torino.
Målet gjorde Cristiana Girelli i slutminuten. Se det och straffräddningen på det här klippet.

Sassari Torres leder fortfarande ligan med fyra poängs marginal före Bardolino. Torres vann med 2–0 sedan skyttedrottningen Patrizia Panico gjort det andra målet.
Bardolino har i sin tur fyra poäng ner till trean Brescia och fem till fyran Tavagnacco.

* I japanska Nadeshiko League noterades veckans hetaste publikmatcher i ligaspel. Mer om publikintresset i Japan i ett senare inlägg.
Enligt Womens Soccer United på twitter innehöll premiäromgången i Japan följande publiksiffror:
6776: Inac Leonessa–Takatsuki
3358: Okayama–Ichihara:
2057: AS Elfen Sayama–Urawa Reds Ladies

* I norska Toppserien fick mästarlaget Röa bara 1–1 hemma mot Arna-Björnar i premiären. Siri Nordby gav Oslolaget ledningen, men Ine Wedaa kvitterade i 81:a minuten.
Mest anmärkningsvärt i premiäromgången var att Cecilie Pedersen gjorde fyra mål när LSK Kvinner (Lilleström) vann med 6–0 borta mot Trondheims-Örn. Pedersens tre sista mål utgjorde dessutom ett tvättäkta hattrick.
De två övriga målen gjorde för övrigt av Isabell Herlovsen.
När Stabaek bortaslog Vålerenga med 5–1 gjorde Ada Stolsmo Hegerberg tre av målen. Fjolårets Göteborgspelare Ingvild Stensland avslutade målskyttet när hon slog in en frispark.