Och där smögs nyheten om ett unikt För-EM ut

Publicerad den 11 april, 2012 av Johan Rydén

Svara

Idag har förbundet på sin hemsida presenterat att alla tre VM-medaljländerna från fjolårets VM kommer spela turnering i Sverige i sommar.
Homare Sawa, Aya Miyama, Hope Solo, Abby Wambach, Alex Morgan och Lotta Schelin kommer att spela mot varandra här på västkusten. Visst är det en stor nyhet?

Jag är inte på jobbet, och har inte sett hur pressutskicket ser ut. Om det nu finns något. Det verkar faktiskt inte så, för jag har inte sett något på mejlen. Och jag har inte heller hört något om någon presskonferens.

Tvärtom verkar det faktiskt som att nyheten har smugits ut, då jag inte heller hittar något på TT. Är det så, undrar man ju återigen vad som händer? Även om nyheten om turneringen redan hade läckt ut så borde det här kunna ha skötts bättre, mycket bättre.

Att förbundet inte bryr sig om damlandslaget är ju trots allt inte ett dugg överraskande. Inte alls. Men nu är det här ju ett slags för-EM, och jag trodde att förbundsgubbarna ville att EM skall bli en succé, så att de kan glänsa med Uefa-pamparna nästa år.

När jag tittar på matchlistan blir jag också förvånad. Är inte Gamla Ullevi längre damfotbollens nationalarena?
Ingen match spelas nämligen på Gamla Ullevi, trots att det är EM-uppehåll under turneringen. I stället avgörs Sveriges möte med Japan på Rambergsvallen. Konstigt.

Här är förresten spelschemat:

16 juni, 16.00: Sverige-USA
Örjans Vall, Halmstad

18 juni, 13.00: Japan-USA
Örjans Vall, Halmstad

20 juni, 19.15: Sverige-Japan
Rambergsvallen, Göteborg

Lär av Frankrike, SvFF

Publicerad den 5 april, 2012 av Johan Rydén

Svara

Frankrike har gått som tåget efter förlusten mot Sverige i bronsmatchen i VM i fjol. Fransk damfotboll verkar ha flyttat fram sina positioner något enormt.
Igår var drygt 16 000 supportrar på plats i Caen när fransyskorna krossade Wales med 4–0 i EM-kvalet. Och 750 000 såg matchen på tv. Lite skillnad mot 2000 på Malmö Stadion i lördags…

Jag kan inte säga att jag är hysteriskt insatt i hur situationen är i Frankrike. Men såvitt jag vet har alla Frankrikes landskamper efter VM tv-sänts, och publiksiffrorna i EM-kvalet och i Champions League har varit genomgående höga. Känslan är att de franska landslagsspelarna börjar bli välkända profiler i sitt hemland, vilket kommer att garantera bra intresse även framledes.
Om nu SvFF skall göra någon studieresa i år, så varför inte kolla med fransyskorna hur de har burit sig åt för att få sitt uppsving?

Frankrike kommer vi för övrigt att få se i Sverige i nästa års EM. Igår tog de alltså ytterligare ett steg mot slutspel. Målen gjordes av Elodie Thomis (tre) och Camille Abily. Se dem här.
Som jag ser det nu blir Frankrike EM:s huvudfavoriter jämte Tyskland, med Sverige som outsider. För i dagsläget känns Frankrike starkare än vårt svenska lag.

I övrigt i EM-kvalet tog Italien och Danmark gigantiska steg mot EM-slutspel igår. Italien vann gruppfinalen i Ryssland med 2–0 – båda målen gjorda av Patrizia Panico. Se höjdpunkter från matchen här. Italienskorna har sju raka segrar och 25–0 i målskillnad, och kommer att vinna grupp 1.

Danmark kommer att vinna grupp 7. Danskorna har fem raka segrar och målskillnaden 24–0. Igår blev det 2–0 borta mot Tjeckien i gruppfinalen där. De danska målen gjordes av Malmös Katrine Veje och supertalangen Pernille Harder. Se dem här. Mest intressant i grupp 7 är vilket lag av Tjeckien och Österrike som tar andraplatsen. De möts den 16 juni i vad som kan vara en helt avgörande match.

I grupp 3 tappade Island mycket av sitt kommando, när man föll med 1–0 i Belgien efter mål av 19-åriga Tessa Wullaert. Samtidigt vann Norge med 5–0 i Ungern, och därmed är det öppet mellan just Island, Norge och Belgien om gruppsegern. För Norge gjorde återigen inhopparen Hege Hansen två mål. Övriga målskyttar var Cecilie Pedersen, Gry Tofte Ims och Ingvild Stensland.

Idag fortsätter EM-kvalet. De mest intressanta matcherna är Finland–Slovakien, Schweiz–Tyskland och Skottland–Irland.

Efter Japans jättelyft – nu hoppas storklubben värva Wambach

Publicerad den 2 april, 2012 av Johan Rydén

Svara

Efter VM ifjol har Japan etablerat sig på samma nivå som USA och Tyskland. Och det sensationella VM-guldet har fått publik- och sponsorsintresset i Japans liga att explodera.
Och nu vill storklubben Inac Leonessa från Kobe värva Abby Wambach.

Intresset för USA:s storstjärna känns rimligt. För klubbarna i Nadeshiko League har fått in så mycket pengar efter VM att de borde kunna konkurrera med tyska, franska, svenska och ryska storklubbar om världsstjärnorna.
Jag tänkte här göra en liten genomgång av uppsvinget i japansk damfotboll. Jag börjar med publikintresset i ligan.

Inför VM spelades ifjol 24 ligamatcher, och för dem låg publiksnittet på 788 vilket var en sänkning med 124 jämfört med 2010 års notering på 912. En orsak till det sjunkande intresset var att publiklaget Tepco Mareeze tvingades att dra sig ur ligaspelet till följd av tsunamikatastrofen i mars i fjol.

Men efter VM slogs alla tiders rekord.
Blivande mästarinnorna INAC Kobe Leonessa hade ett publikrekord på 1403 inför VM. Den 24 juli i fjol kom 17 812 åskådare för att se lagets första hemmamatch efter VM, den mot JEF United Ichihara Chiba Ladies.
Och en vecka senare såg 21 236 Leonessa möta Okayama Yunogo Belle. Ett hyfsat intresselyft…

Leonessa hade sju världsmästarinnor i laget ifjol, Ayumi Kaihori, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka, Megumi Takase och världens bästa spelare 2011, Homare Sawa. Det gör att laget förstås var det mest populära i ligan.
Under hösten lockade Leonessa fler åskådare än Kobes populära herrlag i J-league, Vissel. 13 646 mot 12 986.
Något totalsnitt för hela ligan har jag inte hittat. Men däremot står det klart att fler lag än Leonessa hade höga publiksiffror på hemmaplan efter VM-guldet.

Allra flest i en enskild match hade Albirex Niigata Ladies, med VM-guldtjejerna Mizuho Sakaguchi och Megumi Kamionobe. Albirex Niigata ståtar nu med det nya ligarekordet på 24 546 åskådare. Så många kom till Tohoku Denryoku Big Swan Stadium den 6 augusti ifjol för att se Niigata förlora med 2–1 mot Leonessa efter två mål av Sawa. Totalt snittade Niigata 5609 åskådare efter VM.

Men det var inte bara publikmässigt som intresset ökade för Japans fotbollstjejer efter VM. Enligt den engelskspråkiga tidningen Asahi Shimbun hade Leonessa tidigare bara haft fickpengar i kassakistan.
Men efter VM gick en matproducent in och sponsrade med 100 miljoner yen under två år. Det motsvarar 8,3 miljoner kronor, alltså drygt fyra per år. Totalt kommer Leonessa ha en budget på cirka nio miljoner kronor till 2012 års säsong, vilket är en mångdubbling från 2011 års säsong.

Kobe Leonessas ägare Hironori Bun säger så här till Asahi Shimbun:

”Vi förväntar att populariteten hänger i fram till OS. Efter det behövs det nog ett lag som kan utmana oss.”

Albirex Niigata har dubblat sin budget, och flera andra klubbar har också fått väldigt mycket bättre ekonomi.
TV har förstås varit med på resan. När Arsenal var på en elva dagar lång Japanturné i månadsskiftet november/december kunde de engelska spelarna inte undvika att märka hysterin.
Och då tänker jag inte bara på att träningsmatchen Inac Leonoessa–Arsenal visades live på Japans största tv-kanal.
Till tidningen Guardian sa Arsenals tränare Laura Harvey så här:

”Innan vi kom hit hade vi hört att VM-guldet hade förändrat damfotbollen i Japan, men vi hade aldrig kunnat hoppas på en mottagning av det slag vi fått. Intresset från supportrar och media har varit häpnadsväckande.”

Arsenals lagkapten Faye White, skrev så här på sin twitter:

”Efter VM-guldet frontar Homare Sawa nu en stor Coca-Cola-kampanj, och hennes ansikte finns överallt. Men det är inte bara Sawa. Även andra landslagsspelare finns på affischer över hela Tokyo. Och ligan har skrivit stora kontrakt med bil- och kreditkortsföretag (Toyota och Visa).”

Även USA:s landslagsspelare har berättat om ett fantastiskt mottagande nu under Kirin Challenge Cup. Och Inac Kobe Leonessa skickade alltså iväg en trevare i riktning Abby Wambach. Det blir spännande att se hur intresset fortsätter att utvecklas i Japan. Igår var det 15 159 åskådare i Sendai på matchen mot USA. Förstås en bra siffra.

Igår lade jag upp ett klipp med höjdpunkter från matchen med japanska kommentatorer. Ni som föredrar amerikanska kommentarer får klippet med sådana här. Och här är dessutom eftersnack från Pia Sundhage, Hope Solo, Alex Morgan, Rachel Buehler, Heather O’Reilly och Abby Wambach.

Japan och USA kommer till Sverige

Publicerad den 1 april, 2012 av Johan Rydén

Svara

VM-finalisterna Japan och USA spelade 1–1 idag. Om några månader möts de troligen igen, i Sverige.
Jag såg andra halvlek idag, och imponerades av hur bra kontroll japanskorna trots allt hade på matchen.

I VM-finalen var Japan effektivt, men hade långt ifrån någon kontroll. Och det jag har hört från lagens möte i Algarve är att japanskorna kom undan med blotta förskräckelsen där.
Men idag kändes Japan som det bättre läget. Och det borde oroa Pia Sundhage, även om hon garanterat inte kommer att säga så.
För när jag träffade henne i Algarve, dagen efter den snöpliga förlusten i Algarve cup, tyckte hon inte att det var så farligt att hennes lag inte vunnit mot japanskorna i de två senaste mötena. Hon sa så här:

”Det finns en risk att det kommer in i spelarnas huvuden att ‘vi skall vinna, vi skall visa dem att vi är bäst’. Men det är vi inte. Japan är bäst. Men istället för att hamna i de tankarna skall vi tänka på sådant vi kan kontrollera.”

Sundhage sa även så här om förluster:

”Vi förlorar ju så sällan. Jag tror att det här är sjätte gången vi förlorar på fyra år. Då finns en risk att man bara tittar på misstagen, och vill rätta till allting. För det första hamnar man i en sådan stämning där man blir tung, tjurig och tråkig – och så säger man att det här var inte tillräckligt bra. Och jag tillåter mig inte att hamna där. Inte mer än en liten stund…”

Idag tog japanskorna ledningen när högerbacken Yukari Kinga lyfte in en retur på sitt eget inlägg. I andra halvlek hade japanskorna flera chanser att utöka sin ledning, men med knappt 20 minuter kvar att spela slog Alex Morgan in kvitteringen. Morgan fortsätter att vara USA:s klart vassaste vapen den här säsongen.
Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.

Frågan är om Morgan kan sänka japanskorna i nästa möte lagen emellan. Det lär bli i Sverige om drygt två månader. För nere i Portugal verkade i alla fall vara ett faktum att Sverige, Japan och USA skall mötas i en trelagscup på svensk mark i juni.
Varken USA:s och Sveriges landslagsledning sa i och för sig med ord att allt var klart, men alla bekräftade ändå att det var så.
Kanske vill förbundet spara offentliggörandet av turneringen till tisdagens damallsvenska upptaktsträff i Göteborg?

Till sist en notering från tv-sändningen i ESPN. Expertkommentator Judy Foudy berättade en scen från VM ifjol med Homare Sawa. I samband med presskonferensen efter Sverigematchen stod Sawa upp, i stället för att sätta sig ner.
Arrangörerna sa åt Sawa att det fanns en stol för henne. Då förklarade japanskan att hon var så svettig, och inte ville söla ner deras stolar.
Hur många andra världsstjärnor hade resonerat så?

Let’s Dance med Marie Hammarström

Publicerad den 16 mars, 2012 av Johan Rydén

Danstruppen är ganska väl samtränad

Minns ni logobitombo, den franska dans som på något sätt personifierade VM-succén i somras?

Här kommer en påminnelse. Själv hade jag missat det här underbara klippet från Borås Arenas spelargång den 23 juli ifjol, efter den damallsvenska matchen Dalsjöfors-Kif Örebro.
Men det är inte för sent att njuta av hur bronshjältinnan Marie Hammarström håller logobitombo-kurs med bollkajsorna. För visst är det ett helt fantastiskt klipp?
Och man undrar om Zlatan Ibrahimovic eller vem som helst i övrigt i herrlandslag hade kunnat tänka sig att göra något liknande. Knappast va…

Tack Alf Mölleryd för klippet. Och tack Daniel för att du tipsade om det på twitter.

* Jag skrev ju om korsbandsskador i mitt förra inlägg. Det har haglat sådana den senaste tiden. Även Jennie Wecksell (Kif Örebro) och Petronella Ekroth (Jitex) är drabbade. Hoppas det inte är någon trend, för det räcker nu…
Wecksell och Ekroth får följa sina lag från läktaren en lång tid. Bland annat idag, då båda lagen har intressanta träningsmatcher.
Följande matcher spelas i morgon med damallsvenska lag inblandade:
Kif Örebro-Djurgården
Bollstanäs-Piteå
Jitex-Vittsjö
Fortuna Hjörring-Linköping
Umeå-Sunnanå

* Idag har Tyresö FF vunnit med 2–1 mot norska Arna-Björnar i Turkiet. Som så många gånger förr erbjuder inte Tyresö någon som helst matchrapport på sin hemsida, så några målskyttar har jag inte.
Däremot finns en rapport på norskornas hemsida. Bra jobbat.
Som ni säkert minns har jag redan öst kritik över de damallsvenska klubbarnas hemsidor. Efter det hörde Kif Örebros hemsidesredaktion av sig och bad om tips. Bra. De tillhör de klubbar som vill något med sin hemsida.

* Internationellt spelas den mest spännande matchen i Tyskland. Där är det toppmöte i Frauen-Bundesliga mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg klockan 13.00 på söndag. Hos Potsdam är landslagsbacken Tabea Kemme borta. Hon föll illa efter en nickduell med Sofia Jakobsson i onsdagens Champions Leaguemöte, och blir borta ett par månader på grund av en skulderskada. Öppnar det för Alex Singer i Potsdams backlinje?

Martas varumärke är starkare än damfotbollens

Publicerad den 23 februari, 2012 av Johan Rydén

Svara

Jag följde hela gårdagens presskonferens med Marta, och konstaterar att det finns ganska många saker därifrån som går att kommentera.
Jag sparar flera punkter till senare, men känner att jag först spontant vill applådera hennes mod att ta allt snack på svenska.
Bra jobbat.

Jag blev däremot negativt överraskad när Oliver Cabrera dök upp på podiet. Hans rykte är genomuselt, och jag förstår inte riktigt hur Tyresö tänkte när de lyfte fram den skandalomsusade före detta (?) agenten. Även om allt säkert har fått rätt till får Cabrera affären att omges av en otrevlig doft.
Svagt jobbat.

Kul var däremot att presskonferensen sändes i webb-tv på tre olika kanaler, för såväl SVT, Aftonbladet som Expressen körde live.
Noterade att Linda Wijkström, som är generalsekreterare för Elitföreningen Damfotboll, twittrade att det var ett tecken på att damfotboll engagerar.
Så kan man se det.
Fast tyvärr är det bara en väldigt liten del av damfotbollen som engagerar media. Och den stavas Marta.
För det är nog ingen överdrift att säga att Martas varumärke är klart starkare än damallsvenskans. Ja, i Sverige är Martas varumärke faktiskt starkare än damfotbollens som helhet.

Hur bra är då Marta nuförtiden?
Som jag ser det är hon inte längre bäst i världen. Fast hon är mest spektakulär. Hon kan fortfarande avgöra matcher på allra högsta nivå, helt på egen hand. Och hon har en unik teknik.
Alltså blir hon återigen en välkommen attraktion i damallsvenskan. Ett givet affischnamn. Fast hon har på senare år även blivit förknippad med filmningar – något som damfotbollen i övrigt är fri från. Minns att hon blev utbuad i två matcher under VM i somras. Hoppas inte hon tar med sig det otyget till Sverige.

Men jag tror att publiken kommer att se genom fingrarna med Martas negativa sidor. Den brasilianska superstjärnan kommer att se till att damallsvenskan 2012 blir en enda lång fotbollsfest. Och det är kul.

Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Publicerad den 15 februari, 2012 av Johan Rydén

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

Landslaget kammade noll på Idrottsgalan

Publicerad den 16 januari, 2012 av Johan Rydén

Fotbollstjejerna kammade noll på Idrottsgalan i kväll. Det är bara att konstatera att längdskidlobbyn har alldeles för stor makt i den svenska Idrottsakademien.

För det var ju i kategorien Årets lag som fotbollen borde ha vunnit. Jag hade även accepterat om handbollstjejerna fått priset.

Men akademien valde Charlotte Kalla/Ida Ingemarsdotter för deras VM-guld i sprintstafett. Visst skidtjejerna tog guld medan fotbollstjejerna tog brons. Men i min värld är ett VM-brons i fotboll värt oerhört mycket mer än ett VM-guld i sprintstafett på skidor.
Inom skidsporten kan man ta tolv VM-guld under en fyraårsperiod. Under samma period kan man dessutom ta sex OS-guld. I fotbollen finns det ett VM- och ett OS-guld inom samma period. Alltså borde fotbollens medaljer ha grymt mycket större status.
Och faktum är ju att under skid-VM i fjol valde flera stjärnor – bland annat VM-drottningen Marit Björgen – att stå över sprintstafetten. Det borde ha sänkt statusen på den medaljen ytterligare.

Så, underkänt betyg till akademien i lagkategorien. För inte ens Charlotte Kalla själv trodde på seger. Så här sa hon till SVT:

”Jag trodde inte på det här. Jag trodde på fotbollslandslaget.”

Att Lotta Schelin och Pia Sundhage skulle bli utan pris var mer väntat.

Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Publicerad den 13 januari, 2012 av Johan Rydén

Svara

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Intresset för fotbollstjejerna klart större än för juniorkronorna

Publicerad den 12 januari, 2012 av Johan Rydén

Svara

I början av veckan gick landets ishockeyälskare i spinn över att fantastiska 530 000 tv-tittare hade följt JVM-finalen i ishockey på SVT.

Kul att laget vann, och visst är det en bra tittarsiffra. Men fantastisk?

Så låg notering hade ju bara TV4 på en svensk match från VM i Tyskland ifjol, och det var premiären mot Colombia. Den sågs av 435 000 svenskar klockan 15.00 en tisdagseftermiddag.

Visst juniorkronorna spelade mitt i natten – vilket naturligtvis också det är väldigt långt ifrån bästa tv-tid. Fast det var ju en VM-final. Och tv-mässigt vinner verkligen fotbollstjejerna på knockout mot hockeyjuniorerna i intresse.

För när Lotta Schelin, Lisa Dahlkvist och de övriga landslagstjejerna spelade VM-semifinalen mot Japan i fjol satt 1 797 000 svenska tittare framför sina tv-apparater. Det gjorde matchen till fjolårets fjärde mest sedda sportevenemang i Sverige.
Bara VM-finalen i ishockey mot Finland (2 034 000), samt herrarnas båda EM-kvalmatcher mot Holland (2 017 000) och Finland (1 823 000) hade högre tittarsiffror. Här är listan över fjolårets mest sedda program.

Och här är tittarsiffrorna från Sveriges övriga VM-matcher:
* Nordkorea: 635 000 tv-tittare.
* USA: 1 280 000 tv-tittare.
* Australien: 922 000 tv-tittare.
* Frankrike: 1 115 000 tv-tittare.

VM-finalen mellan Japan och USA följdes för övrigt av 1 284 000 svenska tv-tittare i snitt.
I Japan spelades finalen på en tidig måndagsmorgon. Ändå satt 15 miljoner japaner framför sina tv-apparater vid straffavgörandet. Och i USA sågs straffarna av 21,1 miljoner personer på eftermiddagen lokal tid.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Publicerad den 31 december, 2011 av Johan Rydén

Svara

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

Saki Kumagai visade nakenbilder

Publicerad den 26 juli, 2011 av Johan Rydén

Svara

Saki Kumagai avgör finalen.

Man är inte ovan vid rubriker om skandaler kring festande engelska och tyska manliga fotbollsspelare. Men att någon av de japanska världsmästarinnorna skulle ställa till med något skandalöst kändes inte så troligt.
Men så blev det.

Enligt den japanska tidningen The Mainichi Daily News engelskspråkiga nätupplaga var mittbacken Saki Kumagai, hon som satte den avgörande straffen i finalen, alldeles för frispråkig när hon festade ihop med ett gäng universitetsstudenter i onsdags.

Kumagai trodde nog att det hon sa och gjorde skulle stanna inom gruppen.
Men vad hon inte fattade var att en av studenterna direkt lade ut citaten på twitter.
Studenten twittrade ut Kumagais kritik mot förbundskapten Norio Sasaki, som enligt mittbacken har en alldeles för hierarkisk ledarstil.

Dessutom visade Kumagai upp nakenbilder på lagkamraten Karina Maruyama för studenterna. Bilder Kumagai hade tagit med mobilkamera i omklädningsrummet.

Uppförandet väckte stor uppmärksamhet i Japan, och förbundets vicepresident Kuniya Daini gick ut med en allmän uppmaning till guldspelarna:

”Jag sa till ledningen för damlandslaget att säga till alla spelare att ta ansvar för sitt uppträdande, och inte låta sig tappa kontrollen.”

Kumagai själv var ångerfull efteråt, och enligt The Mainichi Daily News kom hon med följande offentliga ursäkt i fredags:

”Jag är ledsen för vad som hänt som en följd av mitt ansvarslösa beteende.”

Enligt damfotboll.com försökte Kumagai även sälja sin VM-medalj, plus att hon pratade nedsättande om att lagkamraten Aya Miyama använde en väldigt stark deodorant i matcherna.
De här två sista sakerna hittar jag inget stöd för i The Mainichi Daily News rapportering. Men damfotboll.com har kanske hittat en annan artikel än den jag fann, eller så har de ytterligare någon källa som jag har missat.

Kumagai var sannolikt inte van vid att hennes åsikter kunde bli världsnyheter. Men är man nybliven världsmästare så får man allt passa sin tunga…

Sundhage fick i gång bloggen igen

Publicerad den 26 juli, 2011 av Johan Rydén

Svara

Pia Sundhage och Hege Riise trixar

Jag hade ju bestämt mig för att låta den här bloggen vila.
Men efter att ha hört Pia Sundhage:s sommarprogram kände jag att jag nog får ta ett kort avbrott i min semester…

Det har verkligen varit svårare än jag trodde att komma tillbaka till vardagen efter VM. Att det har regnat och blåst konstant de senaste dagarna, och jag inte haft så mycket annat att göra i stugan än se på tv och surfa på datorn har inte hjälpt mycket.
För även om mediabruset så klart domineras av det förskräckliga vansinnesdådet i Norge så påminns man fortfarande ofta om mästerskapet i Tyskland.

Senast var det alltså när Pia Sundhage tidigare i dag var sommarvärd i P1.
Hon var som vanligt väldigt bra att lyssna på, även om mycket av det hon berättade var sådant jag hade läst eller hört förut.
Jag har dock inte läst boken om hennes ledarfilosofi, så jag tyckte det var kul att höra om hennes 7–1-system.
Hon menar att det tar sju positiva saker att väga upp en negativ. Och därför coachar hon helst bara det som är bra, och väljer bort att prata om det som är dåligt.
Intressant.

Dessutom bjöd Pia återigen på en liten sånginsats, precis som när jag var på pressträff i Frankfurt.
Den här gången bjöd Pia på Bob Dylan-klassikern ”The Times They Are A-Changin” – samma sång som hon sjöng första gången hon träffade de amerikanska landslagsspelarna.

I sommarprogrammet fick jag även höra att Cristiane:s straff i kvartsfinalen inte dömdes om eftersom att Hope Solo gick för tidigt, som det uppfattades i tysk tv. Utan eftersom en utespelare var inne i straffområdet för tidigt.
Jag har tidigare ifrågasatt domslutet – fast då på fel premisser. Men jag gör det faktiskt fortfarande.

För reprisen visar att inte heller det här är ett solklart domslut.
Men jag kan vara fel ute, för jag känner att min regelkunskap inte är helt tillräcklig.
Är det fötterna som gäller, att man inte får kliva över linjen innan tillslaget – då är det ändå högst tveksamt domslut.
Är det däremot kroppen som gäller, är domslutet petigt, men rätt. För som syns på klippet jag länkat ovan så hänger Amy LePeilbet (tror jag att det är) över linjen med kroppen. Men som jag ser det sätter hon inte ner någon fot på fel sida om linjen förrän Cristiane slår till bollen.

Men det är verkligen ett gränsfall.

Bäst och sämst i VM 2011

Publicerad den 22 juli, 2011 av Johan Rydén

Svara

I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.

Homare Sawa är rak i ryggen

Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?

Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo (USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.

Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.

Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:

”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”

Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).

Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.

VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.

Världsmästarna poserar för fotograferna

Största skrällen1
Japan förstås.

Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.

Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.

Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.

Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.

Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.

Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.

Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.

Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…

Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.

Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.

Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.

Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.

Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.

Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.

Och så dansar vi igen

Bästa dansen
Logobitombo

Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.

Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…

Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.

Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.

Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.

Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.

Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.

Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.

Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.

Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.

Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.

Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)

Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA

Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3

Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…

Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?

Bilder av Japans guldfest

Publicerad den 21 juli, 2011 av Johan Rydén

Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är även mina bilder av prisutdelningen efter finalen, och Japans guldfirande. Det är bilder på hela Nadeshiko:s trupp, på Homare Sawa, Saki Kumagai, Ayumi Kaihori, Aya Miyama med fler. Dessutom är det bilder på USA:s förlorande lag, US Soccer WNT: