Idag har Pia stått i centrum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag har jag varit på USA:s träning, och träffat Pia Sundhage. Det är alltid trevligt, och dagens möte var inget undantag.

Men mer om det senare. Reportaget kommer nämligen inte in i tidningen ännu på några dagar. Och eftersom mitt bloggfokus den här veckan är på en annan blogg blir inte det här inlägget så utförligt. Men jag knäppte ett gäng bilder från träningen, och kan nog få ihop ett lite mer utförligt bildspel framöver.

Ni får hålla till godo med fyra tills dess…

* Konstaterar att jag var rätt ute angående finalen i Cyprus cup. Frankrike var bättre än Kanada – i varje fall målmässigt. Marie-Laure Delie:s 1–0-mål är läckert. Det går inte klandra Erin McLeod för att hon släpper in den kanonen. Här är matchens höjdpunkter. Lite överraskande vann Italien bronsmatchen mot England med hela 3–1. Noterar också att Linda Sällström:s målform håller i sig. Hon gjorde Finlands spelmål, när laget föll på straffar mot Sydkorea i matchen om femte pris.

* Har du inte sett höjdpunkterna från Sverige–Tyskland är de här. Det handlar som bekant mest om kul bilder för tyska supportrar.

* I morgon väntar Sverige–USA här i Algarve. Och ja, jag kommer att vara på plats i Parchal.
Jag såg just att Sveriges startelva ligger upp på www.svenskfotboll.se. Den är intressant. Det ser ut som att Thomas Dennerby i princip matchar de elva spelare som han tycker har varit bäst här nere under veckan. Det är väl bara lätt skadade Annica Svensson – som jag tycker skötte sig bra mot Tyskland, och Nilla Fischer som saknas.
Här är elvan: Hedvig LindahlEmma Berglund, Stina Segerström, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Caroline SegerTherese Sjögran, Johanna Almgren, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Hur skall Seger egentligen användas?

Läste igår på Svenska Fotbollförbundets hemsida att Caroline Seger är tänkt att vara den offensiva spetsen på Sveriges mittfält i den nya 4-2-3-1-uppställningen.

Det står så här i den enda texten om Algarve cup på www.svenskfotboll.se:

”Caroline Seger är en av nyckelspelarna i Sveriges nya uppställning 4–2–3–1. Tyresöspelaren ska ha den offensiva centrala rollen på mittfältet.”

Det är inte utan att man blir lite lätt överraskad när man noterar att det är Therese Sjögran som skall spela i aktuell roll idag, medan Seger spelar som defensiv innermittfältare.
Fast sett till Sveriges offensiva spel är jag positiv till dagens uppställning. Sjögran kommer garanterat att ha en högre utgångsposition än vad Seger skulle ha haft.

Intressant också att Emma Berglund placeras som högerback. Thomas Dennerbys Algarvetrupp är som som bekant fattig på ytterbackar. Att Berglund var tänkt på kanten var dock en överraskning för mig.

Här är Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Emma Berglund, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Caroline Seger, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Avspark är nu 16.00.

Spännande vecka i jakten på platser i OS-truppen

I morgon går Sverige in i Algarve cup mot Kina. Det har skrivits väldigt lite om laget inför turneringen.
Men klart är att det skall till något i hästväg om någon som står utanför den aktuella truppen kommer att komma med till OS. Förstås med undantag för skadade Sara Larsson.

Med Larsson är 22 spelare med i kampen om platserna i OS-truppen. Alltså skall fyra spelare bort från Algarvetruppen, varav en målvakt.
Alltså är det här ett slags kval för en plats i OS-truppen. De som har kniven mot strupen är i första hand de tre spelare som stod utanför fjolårets VM-trupp, alltså Emma Berglund (Umeå IK), Johanna Almgren (Göteborg FC) och Susanne Moberg (Kristianstads DFF).

Thomas Dennerby har aviserat att han fortsätter att jobba med ett nytt 4-2-3-1-system. Sannolikt eftersom Sverige för tillfället bara har en forward av högsta världsklass – Lotta Schelin.
Det skall bli spännande att se hur laget klarar det nya systemet mot högklassigt motstånd. Och många kan faktiskt se det, för enligt wsoccernews kommer Eurosport att tv-sända Sverige–Tyskland på måndag. Kul.

* Idag har spelet inletts i Cyprus cup. I grupp A inledde Frankrike med att knocka Schweiz. Matchen slutade 3–0, ett resultat som gällde redan i halvtid. Målskyttar var Marie-Laure Delie, Gaetane Thiney och Sonia Bompastor (straff).
Dessutom vände England underläge 1–0 mot Finland (Marianna Tolvanen) till 3–1-seger. Kelly Smith gjorde två straffar, och däremellan hade Karen Carney gjort 2–1. För England spelade inte Göteborgs nyförvärv Anita Asante. Däremot fanns en hel hög Sverigebaserade spelare i Finlands lag: Minna Meriluoto (Jitex), Katri Nokso-Koivisto (Jitex), Maija Saari (AIK), Anna Westerlund (Piteå), Tuija Hyyrynen (Umeå), Annika Kukkonen (Malmö) och Linda Sällström (Linköping).

I grupp B vände Holland 0–1 mot Italien (Patrizia Panico), till 2–1 efter mål av Manon Melis och Lieke Martens. Det var en riktigt stormig tillställning – så stormig att matchen fick avbrytas en stund på grund av ovädret. Och att lagen gjorde sina mål i den halvlek man hade medvind känns inte på något sätt ologiskt.
Kanada körde över Skottland när Sveriges båda nästa landskampsmotståndare efter Algarve stötte samman. Det blev 5–1 sedan Jane Ross gjort kvitterat till 1–1 för Skottland. Kanadas målskyttar var i tur och ordning Kelly Parker, Sophie Schmidt x2, Christine Sinclair och slutligen Dalsjöforsspelaren Melissa Tancredi. I Kanadas startelva återfanns även Stephanie Labbé (Kif Örebro) och Christina Julien (Jitex). Den senare blev utbytt efter 75 minuter.

I C-gruppen är Nya Zeeland favoriter. De vann också programenligt med 2–0 mot Nordirland. Tysklandsproffset (FF USV Jena) Amber Hearn gjorde båda målen.
Dessutom slog Sydkorea OS-klara Sydafrika med 2–1.

Nu tvingas nog Thunebro lämna Frankfurt

Frankfurt värvar tyska landslagsbackar – och Sara Thunebro:s ansträngda situation i det tyska superlaget blir än mer ansträngd.

I Tyskland har i dagarna pratats mycket om vad som är på gång att hända hos ligaledarna Turbine Potsdam. Laget tappade bara tre poäng på elva omgångar innan vinteruppehållet. Målskillnaden var 37–5, och serieledningen fyra poäng.
Nu har man inlett våren med två poäng på två matcher. Och då hör det till saken att man mött två bottenlag.

Efter söndagens 1–1-match hemma mot jumbon Leverkusen kom troligen ett delsvar på vad som skakar klubben. På presskonferensen meddelades nämligen att stjärntrion Babett Peter, Viola Odebrecht och Bianca Schmidt tackat nej till klubbens kontraktsförslag – och kommer att lämna Potsdam.

Idag blev det klart att Schmidt och Peter är klara för Turbines huvudkonkurrent FFC Frankfurt – med övergång till sommaren. Därmed kommer Frankfurt sannolikt ha tio tyska landslagsspelare i truppen nästa säsong. Tio.
Sara Thunebro har som jag tidigare påpekat bara fått sporadiskt med speltid hittills under säsongen. Hon har bara gjort två hela matcher för sitt lag. Och när det kommer två nya backar in i truppen lär inte Thunis få mer speltid. Fast har jag fattat rätt har hon kontrakt även över säsongen 2012/13. Hon är således inte i något bra förhandlingsläge – om Frankfurt trots allt vill ha kvar henne.

Odebrecht har enligt uppgifter i länkad artikel också varit i kontakt med Frankfurt, men även med Wolfsburg och med svenska lag.
Kan vi kanske få se en till före detta Potsdamstjärna i damallsvenskan i höst?  Sedan tidigare har ju Anja Mittag skrivit på för LdB FC Malmö.

Schmidt är skadad, och ingår inte i Tysklands trupp till Algarve cup. I den återfinns däremot Peter och Odebrecht, som således kan ställas mot Sverige på måndag.

Miljon till oroligt LdB Malmö – och GFC hittade viktig pusselbit

Man skulle kunna tro att det är lugnt på klubbfronten när alla världens bästa landslag utom Brasilien är i Cypern eller Portugal.
Men icke. Det har hänt mycket de senaste dagarna.

Den allra senaste nyheten är intressant. Det är nämligen Göteborg FC som avslöjar att Englands landslagsstjärna Anita Asante blir lagets sista pusselbit. Spännande att man värvar en Arsenalprodukt för att kunna utmana just Arsenal.
Asante är bra – hon har spelat i WPS alla tre säsongerna. Och på pappret har Göteborg nu ett minst lika starkt lag som i fjol. Nu gäller det bara för Torbjörn Nilsson att få pusslet att falla på plats.
Helst redan till den 14 mars, då första kvartsfinalen i Champions League väntar.

* Så blev det till slut ett önskat miljonregn över LdB FC Malmö. Fast det är inte kommunen som ställer upp, och det handlar om en engångssumma.
Det är klubbens huvudfinansiär Kent Widding Persson som skänker en miljon kronor. Samtidigt lämnar han klubbens styrelse.
Det är förstås bra och dåligt för klubben. Det är Widding Persson som genom sitt företag Hardford har givit klubben namnet LdB FC. Och att han tar ett steg bort från ledningen borde inte vara det minsta positivt på sikt.
Det är heller knappast positivt att ytterligare tre personer samtidigt lämnar klubbstyrelsen. Bland dem märks före detta landslagsspelaren Patrik ”Bjärred” Andersson.
Det fattas enligt damfotboll.com fortfarande tre miljoner kronor för att få ihop årets säsong. Så det finns anledning till varför det är så oroligt i den svenska mästarklubben.

* När Piteå i helgen slog Sunnanå med 7–2 gjorde nyförvärvet Hanna Pettersson fem av målen. Imponerande.
Men frågan är om inte Piteå IF:s största seger de senaste dagarna går att hitta här. Att kommunen ställer upp och sponsrar laget med 500 000 kronor är imponerande. Det är till exempel en högre summa än vad IF Elfsborg får av kommunen i Borås.

* Jag skrev i förra veckan om Sofia Lundgren, och hennes kritik av förbundskapten Thomas Dennerby på damfotboll.com.
Jag uppfattade inte då att det var en artikel från Linköpings FC:s hemsida, som damfotboll.com publicerade. Men det förklarar ju varför kritiken var så undangömd i intervjun.
Hur som helst. Tio dagar efter publiceringen på linkopingfc.com och sex dagar efter att damfotboll.com också kört texten så nådde Lundgrens kritik Expressen. Då blev det förstås en stor artikel.
Vad jag reagerar mest på? Jo, att kvällstidningarna inte har haft bättre koll på vad som skrivits på http://www.damfotboll.com.

Damallsvenskan – bäst i världen?

Vilken liga som är bäst i världen var en av de frågor som togs upp på den intressanta och storslagna presskonferens som Tyresö höll i onsdags.
Det är få presskonferenser i Idrotts-Sverige som går att ha i en biograf utan att de känns krystade. Men när Marta skulle presenteras så upplevde jag från webb-tv-skärmen att det funkade.

Dessutom var allt proffsigt skött. Det känns verkligen att Tyresö driver utvecklingen i damallsvenskan i en väldigt positiv riktning.
Hoppas andra klubbar ser, lär sig och tar åt sig de bästa bitarna. För ännu så länge går det tyvärr att komma väldigt långt inom damfotbollen utan speciellt mycket kompetens eller vision.

Mest positivt var förstås att presskonferensen resulterade i fantastiskt stort utrymme i riksmedia. Jag har idag noterat följande:
* Svenska Dagbladet – Dragbild på förstasidan – kors i taket. Samt tre sidor inne i tidningen. Dessutom ytterligare en sida damfotboll om Johanna Almgren. Stort.
* DN – en sida.
* Aftonbladet – 2 sidor.
* Expressen – 1,5 sida.

Den mest intressanta vinkeln på Martanyheten har DN, där Tyresös tränare Stefan Fredriksson medger att allt annat än guld vore ett fiasko. Han säger:

”Ja, så är det ju.”

Guldkrav kan vara ett tungt ok att bära. Och samtidigt ser jag ytterligare ett tecken på att Linköpings FC har ett perfekt utgångsläge…

I flera tidningar benämns damallsvenskan nu som världens bästa liga. Det kan möjligen stämma under våren. Men till hösten har nog toppklubbarna i Frauen-Bundesliga delat upp USA:s landslagsstjärnor mellan sig – och tagit död på diskussionen.
För klart är att den tyska ligan har legat före allsvenskan sedan Umeå IK tappade Marta till WPS. Och troligen ligger nog Frauen-Bundesliga fortfarande i toppen – även om vi svenskar gärna vill att det skall vara annorlunda.

Tyresöordförande Hasse Lindberg sa så här i onsdags om Frauen-Bundesliga:

”Ligan i Tyskland har smal topp.”

Jag är rädd att den beskrivningen snarare gäller damallsvenskan 2012 än Bundesliga. För i Tyskland har fortfarande fyra lag god guldchans efter drygt halva serien. Och även om bottenlagen sällan tar poäng mot toppgängen så är min bedömning att det mer beror på att topplagen är av högsta klass än att bottenlagen är usla.

Till sist, på den aktuella Europarankingen är damallsvenskan bara trea. Tyska ligan leder, med den franska som tvåa. Svaga svenska insatser i de senaste årens Champions League har gjort att vi passerats även av Feminine Division 1.
Men det som händer nu är spännande. Kanske håller damallsvenskan på att göra en seriös och varaktig comeback. Kanske är det tillfälligt. Den som lever får se…
Klart är dock att det kommer att dröja några år innan allsvenskan passerar Bundesliga och Femimine Division 1 på Europarankingen. För inte kan väl LdB FC Malmö eller Göteborg FC skrälla i Champions League?

Marta till Tyresö – men guldet tar Linköping

Marta har just presenterats som Tyresös senaste supervärvning. Då borde det jublas även i Linköping.
För visst, förnuftet säger att man inte kan tippa annat än guld till kommunen i Stockholms utkant. Men något inom mig gör att jag väljer att stå fast vid Linköpings FC som mitt guldtips.

Kanske är det bara ett behov av att vara motvalls, men nog känns väl Östgötalaget mer välbalanserat? Det är högsta kvalitet i alla lagdelar.
Tyresö har verkligen inte en dålig målvakt, eller ett dåligt försvar. Men jag upprepar frågeställningen om hur det är med snabbheten bakåt?

Offensivt är det däremot toppkvalitet rakt igenom i Tyresö FF. Så mycket kvalitet att Madelaine Edlund borde vara väldigt orolig idag. För logiskt så borde det vara hon fick se sin plats i startelvan förlorad. För inte tänker väl tränare Stefan Fredriksson placera Marta som yttermittfältare? Det vore ju slöseri med resurser.

Som jag ser det borde Tyresö spela Marta högst upp på topp i den 4-1-4-1-uppställning de inlett försäsongen med. Hon får närmast stöd av Caroline Seger och smarta Vero Boquete – som hamnar i en nummer tio-roll. Bakom dem säkrar Lisa Dahlkvist centralt som mittfältslibero. På kanterna återfinner vi Elaine och Kirsten van de Ven. Jo, det laget låter rätt bra…
Och som sagt, alla förnuftiga experter kommer att tippa Tyresö. Därmed får Linköping chansen att jobba ur underläge, något som brukar passa svenska lag ganska bra.

De stora förlorarna här heter Göteborg FC. De skuggas närmast av LdB FC Malmö och Umeå IK. Fjolårets tre topplag känns helt avskurna från årets guldstrid redan två månader innan avspark. Udda.
Och det känns ännu mer konstigt att det är GFC och LdB som skall representera Sverige även i höstens Champions League.

Malmö har ju inga mer pengar att handla för. Göteborg har pengar, men nu ser jag inte hur de skall kunna kontra på Tyresös och Linköpings satsningar?

Positivt med gamla nyheter om Marta

Aftonbladet kör i dag en nyhetstext som handlar om att Marta inte kommer att spela för Umeå IK i år.
Det visar att Marta Viera da Silva är den enda damfotbollsspelare som kan få nyhetsplats i svensk riksmedia utan att något hänt.

För nyheten om att Umeå fick beskedet om att Marta kräver sex–sju miljoner kronor i årslön är ju tre veckor gammal, och har förekommit i var och varannan svensk tidning.
Citaten från de svenska toppklubbarna känns också igen. Inte minst LdB FC Malmös uttalande som klubbdirektör Niclas Carlnén gjorde till Sydsvenskan i slutet av januari.

Men som sagt, det här visar hur stor Marta är. Sådana här artiklar är mer regel än undantag om stora herrfotbollsstjärnor under silly season. Men i damfotbollen skrivs det aldrig på det här sättet.
Om det inte gäller Marta.

Det här är en signal om att hon är den enda fotbollstjej som kan sälja tidningar på sportsliga meriter.
Kul, även om jag ju gärna hade sett att det fanns fler…

Noterade i söndags att Expressen hade ett helt uppslag med en djupintervju med Lotta Schelin. Kul att Schelin syns allt oftare i de stora medierna. Hon har suttit i morgonsoffor och varit med i liknande intervjuer flera gånger den här vintern.
Men det räcker inte för att bli en riktigt stor stjärna. Först när medierna rapporterar om vartenda ligamål hon gör kan Schelin nå riktigt stor stjärnstatus. Men när sker det?

Bajens frälsare, ryska fynd i USA och en alltför snäll kommun

Dags för lite betraktelser kring några av de senaste dagarnas nyheter inom svensk och internationell damfotboll. Först till Malmö där LdB FC:s rop på hjälp i alla fall givit tillfällig utdelning.

* Malmö kommun ger klubben 1,4 miljoner kronor i akuthjälp fördelat på två olika projekt.
Det ena projektet är att kommunen betalar 650000 kronor i entréavgifter för samtliga Malmös skolbarn för årets alla matcher.
I min värld är det ett högst tveksamt agerande av Malmö kommun. Minst lika tveksamt som när Helsingborgs kommun gick in och räddade HIF för några år sedan.
Jag noterar samtidigt att kommunen i Borås satsar 450000 kronor till Elfsborg som sponsring för 2012, och att Dalsjöfors får 100000 kronor. Vi snackar alltså sponsring i Borås.
I Malmö har det gnällts på att kommunen ger mer i bidrag till MFF än till LdB. Är det verkligen bidrag vi pratar så förstår jag att LdB tycker att det är orättvist. Pratar vi sponsring är läget däremot ett helt annat…

* Jag ifrågasatte seriositeten i Hammarbys återtåg i fredags. I helgen lämnade Söderklubben två rätt skilda svar.
Dels gjorde man klart med amerikanska Megan Mischler – och visade att man ändå inte tänker lägga sig ner och dö.
Men sedan blev det förlust med 3–2 mot Sirius. Knappast ett styrkebesked. Mer en tydlig signal om att den 22-åriga amerikanska forwarden lär behövas.

* Ser att AIK kryssade mot Kif Örebro, 2–2 i lördags – efter att haft ledningen två gånger om. Kan jag kanske ha undervärderat gnagarna? Nja, en svala gör ingen sommar, så jag väntar med att revidera mitt allsvenska tips.
AIK:s mål gjordes för övrigt av Therese Boström och Clara Markstedt, medan Hanna Ågren och Sanna Talonen gjorde Kifs båda mål.

* Jag skrev nyligen om Yael Averbuch – 16-faldig landslagsspelare för USA – och hennes önskan att spela i Europa. Jag skrev dessutom att hon skulle vara ett kap för vilken klubb som helst.
Jag hoppades på Sverige. Men det blev inte allsvenskan för Averbuch. I helgen landade hon nämligen i Moskva för att förstärka ryska storklubben Rossiyanka.
Hon kommer att vara spelklar för Sofia Jakobsson:s klubb till kvartsfinalmötet med Turbine Potsdam i Champions League.
Men det kan bli tre amerikanskor till i laget innan det ryska övergångsfönstret stänger i slutet av veckan. Averbuch bloggar nämligen att hon hade sällskap med den före detta Kristianstadsspelaren Kia McNeill och Philadelphiabacken Leigh Ann Robinson till Ryssland. Och enligt WSoccerNews är även Lori Chalupny aktuell. Hon har 91 landskamper och ett OS-guld (2008) på meritlistan.

* Helgens matcher i den tyska ligan sköts upp på grund av kyla. Men på onsdag är tanken att Hamburg skall ta emot just Turbine Potsdam i årets första Bundesligamatch. Avsparkstiden är satt så tidigt som 15.00. Kanske är tanken att det skall bli karnevalkänsla på spelet, för vi är inne i den tyskspråkiga världens karnevalveckor – de som kallas Fastnacht.

* Vi fortsätter i Tyskland. Ser att storklubben FFC Frankfurt fick en riktig resa av Eintracht Frankfurts U15-lag i FFC:s genrep inför helgens ligapremiär.
Storsatsande FFC föll med 7–2 (2–2) mot pojklaget efter mål av Svenja Huth och Kerstin Garefrekes. Och häromveckan föll FCR 2001 Duisburg – utan landslagsspelare – med förkrossande 11–0 (7–0) mot Fortuna Düsseldorfs U15-pojkar.
Jag har tidigare skrivit att bra damlag motsvarar just 15-årslag för herrar. Kanske har jag övervärderat tjejerna där. Det kanske är läge att sänka den åldern till typ 14,5?

* Slutligen en notering från Italien. Där vann alla fyra topplagen sina matcher i helgen, vilket innebär att svensklaget Bardolino Verona (Stephanie Öhrström och Maria Karlsson) fortfarande lånar serieledningen.
Lånar skriver jag eftersom de leder med två poäng, fast har en match mer spelad, än tvåan Brescia.
På lördag har Bardolino för övrigt en svår, och grymt viktig, hemmamatch mot trean Tavagnacco.

Med Melis är Linköping min guldfavorit

Den 19 december gjorde jag en analys över läget i damallsvenskans silly season. Jag höll på att uppdatera inlägget i en dryg månad.
Då byggde jag inlägget på fjolårets placeringar. Nu är det dags att placera lagen i den ordning jag känner att de hamnar i år.

Sedan Linköping idag presenterat Manon Melis som sitt senaste nyförvärv blir de min nya guldfavorit. Truppen känns väldigt välbalanserad, och faktum är att jag tror att LFC mycket väl kan vinna även om Tyresö har fått hit Marta.

I botten är det dödstråkigt att tippa ut nykomlingarna. Men jag känner att det är ofrånkomligt i nuläget. Varken AIK eller Vittsjö har tillräckligt bra nyförvärv för att det skall gå att lyfta dem över nedflyttningsstrecket ens i ett tips.
Så här skulle alltså 2012 års allsvenska sluta, om den spelades med de trupper som klubbarna har just idag:

1) Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov.
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har fyllt truppen efter att ha gjort en vansinnigt stark silly season. Defensiven var stark redan i fjol – med bara 22 insläppta. Den blir ännu bättre med Nilla Fischer framför den starka backlinjen där Charlotte Rohlin agerar general.
Problemet ifjol var den offensiva uddlösheten. Den har man åtgärdat genom att skaffa blixtsnabba Lisa De Vanna, måldrottningen Manon Melis och talangfulla Emma Lundh. Sedan tidigare fanns Louise Fors och Linda Sällström i truppen. Att ställas mot LFC blir en mardröm för alla allsvenska försvar.

2) Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt Josefine Öqvist.
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
* Har dominerat den här silly season-säsongen, och kommer förstås att vara majoritetens guldfavorit.
Vero Boquete och Marta kommer att göra Tyresö sylvasst framåt, och Caroline Seger/Lisa Dahlkvist allsvenskans bästa centrala mittfält. Med Marta blir inte längre tappet av Jossan någon avgörande faktor.
Men svagheten finns bakåt. Jag var aldrig imponerad av Tyresös försvar ifjol. Och snabbheten där har inte förbättrats med Linda Sembrant:s inmarsch.
Jag tror således att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje.

3) LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt och Anna Welin.
* Jag har konstaterat att Ramona Bachmann och Kathrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och Anja Mittag ser till att målproduktionen hålls på hög nivå, trots att Melis har lämnat.
Men försvaret? Varför har det inte förstärkts? Under hösten var det svajigt. Och utan defensiv trygghet riskerar mästarinnorna att hamna utanför den absoluta guldstriden.

4) Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
* Till slut är känslan att GFC fått ihop ett lag som är minst lika starkt som ifjol. Det hindrar inte att de fortfarande på flera sätt är stora förlorare under damallsvenskans silly season. Mest för att Tyresö och LFC har blivit väldigt mycket starkare.
Men även för att man tappat lagets ryggrad från i fjol – det starka, centrala mittfältet med Dala/Stensland/Sembrant. Visst, nyförvärven ser spännande ut. Anita Asante är ett högklassigt nytillskott, Christen Press likaså och Ingrid Wells måste också vara bra.
Visst är Stina Segerström som ett nyförvärv, och defensiven stabil. Men jag tror ändå att GFC hamnar utanför den absoluta guldstriden.
För det är svårt att bygga en ny ryggrad på kort tid. Och som jag ser det är en trupp om 17–18 spelare ett extremt vågspel. Med ett par skador blir det tomt på bänken…

5) Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson.
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Elena Sadiku och Therese Andersson.
* Med Kosse Asllani i laget tror jag att underskattade Kristianstad kan ta ytterligare ett steg uppåt. För även Becky Edwards, Katrin Omarsdottir och Elena Sadiku är intressanta nytillskott.
Visst, Vidarsdotter ersätter man inte hur enkelt som helst. Men jag har ändå en känsla av att fjolårets sjua kan sluta femma i år.

6) KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander, Valerie Henderson, Olina Vidarsdottir och Kim Ekebom Arodin.
In: Stephanie Labbé, Linda Fransson, Emelie Lundberg och Maria Synnerdahl.
* Har kvar centrallinjen med Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Det räcker för att vara med och ta en plats på övre tabellhalvan även i år.
Fast laget hade behövt ett par namnkunniga förvärv för att kunna höja sig en nivå till i tabellen.

7) Jitex BK
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson.
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
* Stefan Rehn har fått en intressant trupp att jobba med. Kan man undvika en upprepning av fjolårets skadeelände tror jag att Jitex blir en av årets stora utropstecken.
Och bara det faktum att man lämnar genomusla Åby IP för Valhalla kan säkert minska ner skadefrekvensen ganska rejält.
Sjundeplatsen är ett utgångstips, men det är inte långt upp till plats fem, i varje fall inte om Annica Sjölund och Christina Julien får samarbetet att klaffa.

8) Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson, Anna Westerlund och Ida Åberg Zingmark.
In: Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Anina Wede.
* Har tappat trion Bachmann/Pettersson/Sofia Jakobsson, som gjorde 29 av lagets 45 mål ifjol.
Ersättarna är långt ifrån etablerade, säkra kort. Man förstår varför UIK varit med och bjudit på både Marta och Melis.
Västerbottningarna kommer säkerligen att värva någon till forward, men det räcker inte på långa vägar för att försvara fjolårets tredjeplats. UIK gör årets ras i allsvenskan.

9) Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir, Maria Rönnbäck och Jessica Olofsson.
* Det är väldigt mycket nytt i Piteå. Men viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen är kvar. Och om australiska målvakten Lydia Williams håller klassen skall Piteå inte behöva slåss för kontraktet.
I december trodde jag kanske att laget skulle kunna klättra ett par pinnhål till. Men nu är känslan att det inte blir mer än en placering bättre än i fjol.

10) Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh, Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom, Isabell Hammarbäck, Anna Antonova och Caroline Lundberg.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Jag var snett ute i mitt tips kring Djurgården i fjol. Men jag tror att de överpresterade då. Och medan flera konkurrenter värvat internationella toppspelare har DIF fyllt upp med en kvartett från nedflyttade Hammarby.
Med risk för att få stå där med dumstruten i år igen: Djurgården får slåss för sin allsvenska existens i år.

11) AIK Fotboll Damer
Ut: Sofia Almryd Andersson och Shamiram Yakob.
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Jag har dålig koll på AIK. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste man få det tufft. Måste nog värva två–tre toppspelare till för att inte riskera att den här allsvenska sejouren bara blir ettårig.

12) Vittsjö GIK
Ut: Krista Pace.
In: Kendall Fletcher, Loes Geurts och Emma Kullberg.
* Vittsjö gick obesegrat genom söderettan, och har en målspruta i Sofie Andersson (34 mål i fjol) och har värvat en duktig målvakt i Loes Geurts. Men tyvärr – det är hysteriskt stor skillnad på allsvenskan och söderettan.
Med amerikanska nyförvärvet Kendall Fletcher (1 A-landskamp på meritlistan) har man tre landslagsmeriterade spelare i truppen. Och det sägs att Skåneklubben har två öppna platser kvar. Blir det två landslagsmeriterade spelare till finns chansen att klamra över nedflyttningsstrecket på Djurgårdens bekostnad. Men med nuvarande trupp? Glöm det.

Inlägget är senast uppdaterat den 9 mars. Det kommer att uppdateras löpande.

Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter
:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

En omställning som bara Umeå IK har klarat

Sedan WPS lades på is för mindre än två veckor sedan har jag läst en del nedvärderande omdömen om damfotbollen i USA. Ofta levererade från älskare av damallsvenskan.
Visst är det lätt att se ner på USA:s dubbla misslyckanden med proffsfotboll för damer.

Fast det är lätt att glömma att vi själva i Sverige inte heller har lyckats speciellt bra.
Dagens damallsvenska kallas i och för sig för en proffsliga. Men det är ju en sanning med hysteriskt stor modifikation.

Enligt GP låg genomsnittslönen 2010 i damallsvenskan på 7000 kronor i månaden. Det är inget man kan leva på. En manlig fotbollsspelare som tjänat den summan hade knappast kallat sig proffs.
Vår liga är maximalt halvprofessionell. Inte mer. Och innan vi har en damfotbollsliga med helproffs i Sverige kommer säkerligen ytterligare en hel mängd klubbar att gå under. För omställningen har redan skördat offer.

Av en tillfällighet tittade jag på den allsvenska sluttabellen från 2002 häromdagen. Av de tolv lag som spelade i vår högsta division för tio år sedan är det bara ett som är kvar i dåvarande skepnad när damallsvenskan sparkar i gång i april.
Och det är Umeå IK, som häromåret var snubblande nära konkurs. Här är en genomgång av ödet för de damallsvenska klubbarna 2002:

1) Umeå IK
Har varit nere i avgrunden – hade som mest ett underskott på drygt 3,5 miljoner kronor – och vänt. Men är fortfarande kvar i allsvenskan.

2) Malmö FF
Hamnade i akut ekonomisk kris under mitten av 00-talet. Lösningen blev att damlaget lämnade MFF och bildade egen förening. I april 2007 bildades alltså LdB FC Malmö. Malmö FF har inte någon flick- eller damfotboll längre.

3) Kopparbergs/Landvetter IF
I lilla Landvetter hade ortens Idrottsflickor – som IF stod för i det här fallet – svårt att locka publik och sponsorer. Så framhejade av huvudsponsorn Kopparbergs flyttades laget efter säsongen 2004 in till Göteborg – och bytte namn till Kopparbergs/Göteborg FC. I Landvetter bildades en ny klubb för damfotboll, Landvetter IF 2003. De drog sig ur division 3 under 2011.

4) Älvsjö AIK
Klubben vann SM-guld fem år i rad 1995–99, men fick sedan svårt att få ihop ekonomin. Efter säsongen 2002 slog man sig ihop med Djurgården, och bildade idrottsaktiebolaget Djurgården/Alvsjö AB, där Djurgården äger 51 procent av aktierna och Älvsjö AIK övriga 49 procent. Laget kallades först Djurgården/Älvsjö, men heter sedan 2007 Djurgårdens IF dam. Älvsjö AIK har numera återigen ett eget damlag, som spelar i division 3 i Stockholm.

5) Djurgårdens IF
Slogs ihop med Älvsjö AIK efter säsongen 2002. Se Älvsjö AIK här ovan.

6) Hammarby IF Damfotboll
Efter 41 år i högsta serien åkte Hammarby ur allsvenskan i fjol. De senaste åren har klubben brottats med ekonomiska problem, och inför sitt första år i näst högsta serien har man förlorat i princip hela laget.

7) Bälinge IF
Befann sig i akut ekonomisk kris då man föll ur allsvenskan 2008 – efter att ha spelat i högsta divisionen i 30 av 31 år sedan 1978. Omgående efter nedflyttningen lade man ner sin elitsatsning. På klubbens hemsida nämns inte damlagets framgångar med ett enda ord under rubriken ”Historik”. Däremot får man veta att herrlaget faktiskt spelat i division III i ett ganska stort antal säsonger. Men jo, trots att klubben försöker tysta ner det så har man damlag igen. Det kom tvåa i division 4 västra Uppland i fjol.

8) IF Trion
Klubben från Spjutsbygd i Blekinge åkte ur allsvenskan 2003, och rasade sedan ihop totalt. Året efter föll man ur söderettan, och i samband med det lades damlaget ner. Det återstartades 2006 och håller nu till i något som heter Damsjuan, och verkar vara en sjumannaserie.

9) Mallbackens IF
Den klassiska Värmlandsklubben ligger på plats tio i damallsvenskans maratontabell från 1978. Men när pengarna kom in i damfotbollen hängde man inte längre med. 2006 var senaste säsongen klubben gjorde i högsta serien. 2010 åkte man även ur division I. Fast sejouren blev bara ettårig, och i år är man tillbaka i söderettan.

10) Sunnanå SK
Den klassiska klubben från Skellefteå ligger trea i den damallsvenska maratontabellen från 1978. Men man åkte ur 2010, och spelar i norrettan även i år. Man storsatsar dock på att återvända till fotbollens finrum till 2013.

11) Alviks IK
Luleåklubben hade sex säsonger i tidigare toppserien – division I – på meritlistan. Det blev dock bara en säsong i damallsvenskan, och numera spelar klubben i division II.

12) BK Kenty
Seriejumbon hade en jojo-färd mellan ettan och allsvenskan, som resulterade i ettåriga sejourer 1998, 2000 och 2002. I november 2003, när man säkrat en ny uppflyttning, gick hockeylaget LHC in och tog över driften av Kentys damlag, och det bytte namn till Linköpings FC. Kenty blev farmarlag, och återfinns i division I.

Kraftfulla brister på allsvenska hemsidor

Arbetsdagen är precis över, och jag sitter och kikar USA–Nya Zeeland på en stream. Det står 0–0 och den kvart jag sett hittills har Oceaniens stolthet stått upp bra.
Men jag har förstått att Abby Wambach har kostat på sig att slå en straff i stolpen.

Jaja, det här inlägget skall handla om damallsvenska hemsidor, och inte USA:s landslag.
De – hemsidorna – ger inte alltid den information man önskar. Eftersom vi på BT har Boråstjejer i både Göteborg FC och Jitex BK ville jag veta vilka som var med och spelade i dagens 0–0-match.

GFC:s hemsida skötte uppgiften okej. Startelvan finns redovisad, och i texten kan man räkna ut vem som var lagets enda avbytare.
På Jitex hemsida kan man under den flummiga rubriken ”Kraftfull träningsmatch av Jitex mot Göteborg FC idag” läsa att spelarna i laget blivit bättre på att kommunicera, att spelsystemet sänder bra vibrationer och att spelarna visat bra signaler idag – samt att nyförvärven blir en skön krydda i truppen.
I förbifarten nämns slutresultatet. Men vilka som spelade framgår inte. Uselt.

Dessutom blir jag besviken på damfotboll.com, som inte heller redovisar laguppställningar från dagens träningsmatcher.
Jag kräver inte att klubbarna skall ha professionella skribenter på sina hemsidor. Absolut inte. Men jag tycker att vi som är intresserade snabbt efter matcherna skall få reda på resultatet, vilka som spelat och vilka som gjort målen. Det måste väl vara rimligt?

Vid en koll på övriga lag som spelat idag noteras att LdB FC Malmö redovisar både startelva, byten och att Sarah Storck och Felicia Karlsson gjorde målen i 2–0-segern mot danska Ballerup-Skovlunde. Bra.

På Piteå IF:s hemsida hittar jag däremot inte ett ord om, varken dagens 5–1-seger mot Luleå/Assi eller gårdagens 2–1-seger mot Sunnanå. Svagt.

Umeå IK ger däremot den info jag behöver om dagens 4–1 mot Sunnanå – där nyförvärvet Jenny Hjolman gjorde tre mål. Och om gårdagens 4–0-seger mot Alvik – där Linda Molin blev tremålsskytt.

KIF Örebro har också en tillfredställande rapport från 7–0-segern mot Eskilstuna. Däremot saknas rapport från dagens 3–1-förlust mot LB07 på Vittsjö GIK:s hemsida.

Det innebär att bara fyra av de sju klubbar som spelat idag erbjuder sina supportrar relevant info från matcherna. Det är inte allsvensk klass.

Malmö ropar ”vargen kommer” lite för ofta – och Vero vill ha 21

Dags att ta ett svep kring några av de senaste dagarnas hetaste händelser/nyheter. Här kommer lite synpunkter kring Vero Boquete:s tröjnummer, Malmös ekonomiska kris, Susanne Erlandsson, Sara Larsson och Lisa De Vanna:s silencio stampa.
Som grädde på moset får du också reda på vilka Champions League-kvartsfinaler som Eurosport direksänder.

* Madelaine Edlund gjorde båda målen när Tyresö slog Kif Örebro med 2-0 i årets första träningsmatch för den storsatsande guldfavoriten.
Edlund i all ära. Den spelare i Tyresö jag är mest spänd på är Vero Boquete. Hon stod för ett assist i sin debut, och var tydligen bra enligt damfotboll.com.
Vero skall tydligen spela i tröja nummer 40 i år. Jag läste i en spansk intervju att hon helst hade velat ha nummer 21, bland annat som en hyllning till Espanyols avlidne lagkapten Dani Jarque. Vero sa så här i intervjun:

”Innerst inne kommer jag alltid att vara en nummer 21.”

Vad jag sett på klubbens hemsida verkar Tyresö inte ha någon med nummer 21 i truppen, så Vero borde kunna få sin önskan uppfylld.
Själv hade hon uppfattat att det var för att klubben fyller 40 år de ville att hon skulle spela med aktuellt tröjnummer. Men i klubbsymbolen står det att TFF är bildad 1971 – så då borde hon ju i så fall få tröja 41 i år…

* Sara Larsson har opererats för en hälskada, och har tre månaders rehabilitering framför sig. Tråkigt för Larsson, och Kif Örebro. Men för landslaget bör det inte påverka så mycket. Hon är säkerligen tillbaka i god form i god tid till OS.
Och faktum är att Sverige har bra förspänt på mittbacksposition för tillfället. Stina Segerström är ju frisk igen, och fortsätter Emma Berglund att utvecklas är hon en het kandidat till en av de 18 platserna i den svenska OS-truppen.

* Jag blir inte klok på hur illa det är med LdB FC Malmös ekonomi. Efter mötet med kommunen sa klubbdirektören Niclas Carlnén följande till damfotboll.com på frågan om man var nära att lösa några stjärnor från sina kontrakt:

”Det är fullständigt uteslutet. Vi har våra viktiga matcher i UEFA Women´s Champions League och allas förväntan att på nytt vara med i Damallsvenskans guldstrid. Att släppa några av våra bästa spelare vore det sista som skulle hända.”

Det känns inte som att klubben är i någon direkt panik. I Sydsvenskan skrev Anja Gatu att de tidigare larmropen mest skall ses som politiska utspel.
Ok.
Hoppas då bara att LdB Malmös ledning känner till vad som händer om man ropar ”Vargen kommer” ett par gånger för mycket…

* Läget ljusnade alltså snabbt för LdB Malmö. Det har också ljusnat för Peter Mildaeus och de andra fotbollsreportrarna på Corren.
Hur då, undrar ni kanske?
Jo, jag skrev ju häromdagen att Linköpingsförvärvet Lisa De Vanna aldrig ger intervjuer. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Eurosports Marcus Bühlund hörde av sig efter att ha läst mitt inlägg, och konstaterade att han visst fick en intervju med De Vanna i somras. Den publicerades i Aftonbladet, och går att läsa här.

* Bühlund och Eurosport var det. De kommer att visa tre av åtta kvartsfinalmatcher från Womens Champions League.
Två av sändningarna är klara, och det blir Potsdam-Rossiyanka den 14 mars 18.00 och Malmö-Frankfurt dagen efter 17.00. Det blir alltså Antonia Göransson och Alex Singer mot Sofia Jakobsson på onsdagen och Malmö mot Sara Thunebro och Jessica Landström på torsdagen.
De visar alltså fyra av de sex kvarvarande lagen med svenska spelare i. Nästan jackpot. En sådan blir det om kanalen väljer Göteborg-Arsenal veckan efter.

* Susanne Erlandsson lämnar både styrelsen för SvFF och ordförandeposten i Elitföreningen damfotboll. Jag har förstått att hon har gjort fantastiskt mycket nytta för damfotbollen genom åren, och är därmed värd både respekt och hyllningar.
Men min bild av henne är inte så positiv. Mest för att hon inte är något bra ansikte utåt. Hon har ju för övrigt knappt synts utåt. De två gånger jag tvingats lyssna på henne har hon dessutom varit väldigt träig och tråkig.
Så på så sätt är det kanske positivt för något nytt. Damfotbollen behöver någon som kan prata för sig – och sin sport.
Jag hoppas verkligen att det blir någon som är verbal och intressant. Läste någonstans att Ylva Johansson var aktuell att ta över i SvFF. Jag har ingen aning om hennes fotbollskunskaper, men hon vet nog hur man drar åt sig uppmärksamhet. Så varför inte?

LdB Malmö i ekonomisk kris – tråkigt, och lite för vanligt

De senaste tre åren har i princip alla damallsvenska klubbar brottats med mer eller mindre akuta ekonomiska problem.

Senast att börja närma sig konkursens brant är nu de två senaste årens svenska mästarinnor LdB FC Malmö. Klubbens avgående ordförande Cecilia Tholse gör i Kvällsposten klart att läget är akut:

”Vårt läge är såpass allvarligt att om inte kommunen hjälper oss tror jag att det blir svårt att genomföra ett fotbollsår 2012… …Om det inte händer något tror jag att vi kommer att gå i konkurs eller får avveckla verksamheten på elitnivå. Du kan inte driva något om det inte finns pengar. Löner måste ju betalas. Då blir det att rädda vad som räddas kan.”

Tråkigt, men har man inte vaknat väl sent?
Malmö har ju trots allt värvat toppspelare som Ramona Bachmann och Anja Mittag under vintern, och man uttryckte alldeles nyligen även intresse för Marta, och hävdade att dörren var öppen för Manon Melis. Det är inga billiga spelare, och man undrar vad det var för dörr man höll öppen för skyttedrottningen – dörren som leder mot avgrunden?

För är krisen så överhängande som Tholse säger, då undrar man ju om de överhuvud taget har haft koll på sin bokföring.
Klubben menar att det är snabbt minskande sponsorsintäkter som är boven i dramat. Den utlösande faktorn skall vara att man tvingats ta bort en så kallad reklamväxlare efter att Sunnanås Kristina Wiklund kolliderat våldsamt med den under säsongen 2010.
Nu man gnäller mästarklubben på att hemmaarenan Malmö IP inte är ”sponsorsvänlig”. Kommunen svarar med rätta att det inte är kommunens ansvar att stå till tjänst med loger och andra så kallade kommersiella ytor.

Men visst, till Malmös försvar kan konstateras att de damallsvenska klubbarna jobbar med tajta ekonomiska marginaler. Och pengafrågorna i damallsvenskan är intressanta.
Sedan först WPS lades på is i måndags, och sedan Umeå IK gick ut med att Marta kräver en miljon dollar (cirka sju miljoner kronor) för en säsong, har det skrivits flera bra artiklar om klubbarnas ekonomi.

I Aftonbladet idag kan man läsa att allsvenska topplag som Göteborg FC och Linköpings FC har en total omsättning på just sju miljoner kronor. Med en sådan budget hade man inte kommit långt i herrfotbollen…

GP hade en artikel i onsdags där man konstaterar att snittlönen under 2010 i damallsvenskan – världens näst bästa proffsfotbollsliga för tjejer – låg på 7000 kronor i månaden. Knappast löner som spelarna kan leva lyxliv på…
Då skall man ändå veta att lönekarusellen snabbt har snurrat uppåt de senaste tio åren. Och trots den låga lönenivån är det i allmänhet för höga lönekostnader som ställer till det för klubbarna.

Redan 2006 var både Malmö FF och Sunnanå SK illa ute, men till slut klarade båda klubbarna elitlicensen.
2008 var det Bälinge IF:s tur att drabbas av akut kris. Det gick så illa att laget omgående efter säsongen tvingades lägga ner sin verksamhet. Men Upplandslaget var inte ensamt. Totalt visade de allsvenska klubbarna underskott på 8 miljoner kronor under 2008.

Under 2009 hade åtta av tolv allsvenska klubbar negativt kapital. Och åren sedan dess har Umeå IK, Kristianstads DFF och Djurgården Damfotboll varit på konkursens brant. Värst var läget för 2000-talets svenska suveräner Umeå, som hade 3,6 miljoner kronor i skulder när det var som värst.

Tyvärr har damidrott alltid varit kopplat till knappa ekonomiska resurser.
Under början och mitten av 1990-talet försvann 1970- och 80-talens båda suveräner – Jitex BK och Öxabäcks IF – bort från elitfotbollen på grund av svag ekonomi. Det här var ändå långt innan spelarna var avlönade så kallade proffs.
Öxabäck gick under helt, medan Jitex reste sig efter 13 år i skuggan, och är ju som bekant åter en allsvensk klubb sedan 2010.

Till sist två tankar:
1) Hur skall lagen i den nya damettan – en serie som troligen kommer att spelas i total riksmedieskugga – nästa år hitta sponsorer för att klara ekonomin när LdB FC Malmö som svenska mästarinnor inte gör det?
2) Jag tycker fortfarande att fotbollförbundet är medskyldigt till damfotbollens ekonomiska problem. Om förbundet jobbade hårdare på att lansera sina affischnamn skulle man inte bara öka intresset för vårt landslag – man skulle även hjälpa till att göra allsvenskan mer attraktiv.